Ännu en Humanist och Konstnär går ur tiden

”Yttrandefriheten måste få vara osmaklig. Antingen existerar den till fullo eller så finns den inte. Den prövas först när den är smaklös och utmanar etablerade samhällsnormer.”  – Sagt av Lars Vilks

Det lär knappast ha undgått någon svensk medborgare, att den store konstnären och Humanisten Lars Vilks är död.

I fjorton år har Monoteister och Islamister jagat honom, och han har utsatts för upprepade attentat – och nu får vi alla se vem det är, som fröjdar sig och dansar glädjedanser för att han är död – på pöbelns och sekteristernas sedvanliga vis. Från Kulturminister Amanda Lind inflyter kondoleanser per twitter, som låter förstå att det är ”oerhört tragiskt” samt ”outsägligt sorgligt” att han tillsammans med två polismän ur en särskild livvaktsgrupp skulle sluta sina dagar i vad som ännu utreds som en trafikolycka; trots att media av alla sorter och slag börjat med sina sedvanliga spekulationer. Även Statsministern har yttrat sig, med formuleringar som kunde vara en ren karbonkopia på vad som sagts av Fru Lind – vars parti var det första att fördöma Lars Vilks efter hans teckning av Mohammed som Rondellhund i Nerikes Allehanda. Man reste krav på att han skulle lämnas utan allt skydd, påstod att han hade sig själv att skylla osv osv i det oändliga, men först efter den omstridde konstnärens död kommer omsvängningen – då skyler man över och suddar med hartassen…

Man har skrikit, gapat och påstått att Vilks skulle vara rasist, och att han skulle ha förlöjligat och förstört en hel världsreligion, enbart med hjälp av en enda teckning, som den ni ser ovan. I själva verket kommer han från Estland, och har invandrarbakgrund, vilket han själv påpekat i sin intelligent hållna och välskrivna blogg, som nästan uteslutande behandlat Lars Wilks intryck och upplevelser i konstvärlden – och jag får erkänna att jag själv såsom varande HEDNING påfallande ofta läst just den bloggen, under de 14 år som gått.

Islamisternas och Monoteisternas ständiga attacker emot Vilks, visar hur fega, sjuka och verklighetsfrämmande dessa människor är, och hur svag deras tro är. En enda liten teckning kan rubba deras själsjämvikt, och utlösa de mest fanatiska våldsdåd, och ständigt måste deras påstått ”allsmäktige” gud ta hjälp från kriminellt slödder, som ”Jihad Jane” från USA, den invandrande dräggen som planerade att mörda honom vid Röda Stens Konsthall I Göteborg, samt inte minst den gängkriminelle galningen Omar Abdel Hamid El-Hussein. 

Om ”Allah” verkligen är allsmäktig, varför behöver han hela tiden ta hjälp av dessa ”Losers” ?

Detta är MÄNSKLIGHETENS FIENDER – och HUMOR är vapnet som de INTE TÅL ! (titta noga på vad de företräder… bildkälla: Charlie Hebdo)

Vad man tycker är smakligt respektive osmakligt kan förstås variera, liksom vad som räknas som ”god konst” i Nomenklaturans och Etablissemangets Värld. Men efter Lars Vilks död i denna vecka, har vi åter fått se vilka som står för de verkliga hoten, och osmakligheterna. Nät-tidningen och ”Alternativmediet” Samnytt har publicerat en serie artiklar, som visar hur vissa befolkningselement i vårt land agerar. Man frågar sig varför vi alls måste hysa dessa grovt kriminella här. SvD har också behandlat problemet i en artikel, och menar att det inte alls bara rör sig om ”hatiska kommentarsfält” eller liknande – det kan röra sig om förberedelser till fler mord, renodlad fundamentalism. Mats Ranstorp och Försvarshögskolans experter, torde liksom SÄPO fortfarande ha ett stort intresse av att identifiera alla i dessa ”personkretsar” eller ”grupperingar” (jämför händelserna i Lund) som de numera kallas.  Detta är förvisso mer – och vida farligare – än de idioter som hävdar att Vilks frånfälle skulle vara ett bevis för Allahs existens, utrop som ”han brändes likt en rullande gris”, ”må han dränkas i urin” och allt annat sådant – som visar pöbel-mentaliteten i vårt land – och vi vet alla vilka det är, som bär sig åt som pöbel – offentligt !

Titta noga på hur företrädarna för ”Kärlekens Religion” ständigt uttrycker sig… Vad är det för ”Islam” ?? (bildkälla: Samnytt)

Och detta är kanske ändå inte det osmakligaste. Det har förekommit många osunda och renodlat spekulativa artiklar i Svensk Kvällspress under den gångna veckan också. En av de allra, allra värsta tidningsartiklar jag någonsin läst, kommer från Excessen…nej förlåt Expressen… I denna artikel jag länkar till här, uppger man sig ha intervjuat Vilks ”livskamrat” som man låter gå under täcknamnet ”Maj”. Hon skulle vara arg på den svenska polisen, påstår man – som skulle ha förstört ”makarnas” samliv, med avsikt ha saboterat deras samvaro – allt bara för att Vilks stått under livvaktsskydd… Har ”Maj” verkligen sagt allt detta, eller ljuger tidningen Expressen rent ut ? Att ringa upp en närstående, som just drabbats av en stor sorg – bara för att skapa falsk dramatik, tjäna pengar och sälja lösnummer – vad är det – om inte obefintlig press-etik – och usel journalistik ??

Man har också publicerat ovanstående bild, som uppges vara tagen på Konstakademin i Stockholm, Lördagen 2 Oktober. Den skulle vara tagen av Vilks mångårige vän Jan Watteus, uppger man. Den bilden har mig veterligt aldrig spritts på annan plats i svensk eller utländsk media, men OM den alls är sann, så KAN det röra sig om Lars Vilks absolut sista konstverk, eller skall vi säga performance – iscensättning ?

Vi ser här Lars Vilks sittande i vad som förefaller någotslags radio-bil på tivoli, eller något sådant. Att det fanns en hotbild sedan minst 10 år är helt klart, men vad skall detta konstverk betyda, och hur skall det tolkas ?

Att Lars Vilks återvände hemåt kvällen efteråt, då han besökt Tv-profilen Stina Dabrowski och hennes man, är nu allmänt känt, liksom att han av en ren händelse senare förolyckades tillsammans med två polismän på E4:an i vad som ännu rubriceras och utreds såsom varande en vanlig trafikolycka. Vi skall förstås ogärna spekulera över sådant – det är också osmakligt i sig – men vad betyder då ovanstående bild, om den nu är äkta ?? Jag kan i alla fall inte personligen tolka bilden annat än så, att Vilks var medveten om att det fanns ett verkligt och högst konkret hot emot honom, och att en olycka kunde ”arrangeras” av någon, som kunde komma undan med det.

Alla aspekter av den tragiska ”olyckan” har redan kommenterats och utretts i media. Man trodde till en början, att det rörde sig om en vanlig ”arbetsplatsolycka” och att den skulle utredas som en sådan. Det är väl känt, att Vilks färdades i ett specialfordon, som bröt rakt igenom E4:ans vajerförsedda mitträcke mellan trafikplatserna Markaryd Nord och Markaryd Syd. Fordonet var åtskilligt tyngre än en vanlig personbil, samt försett med ”explosionsfria” däck, enligt vad man påstått. Ändå utreder man en tänkbar däckexplosion – eftersom man vill täcka in alla möjligheter – och det är ovedersägligt så, att fordonet kom över i Nordgående körfält, där det krockade med en lastbil – vars last aldrig blivit riktigt beskriven i pressen – men en större explosion ska då ha inträffat. Lastbilens förare blev svårt skadad, och har alla hörts av polis, som vi vet – och det skall ha funnits flera vittnen till explosionen, både i form av närboende eller medtrafikanter. Bevisläget får alltså anses vara utomordentligt gott, inte minst då svensk Polis hållit E4:an avstängd en längre tid, och för att en forensisk undersökning genomförts.

Det skall också ha funnits en ”följebil” som följde specialfordonet, Vilks och de två Poliserna – men det befann sig på alldeles för stort avstånd för att ens se eller bevittna olyckan. Vid Olyckstillfället skall också specialfordonet – med sin förare – ha uppnått en hastighet av ca 160 km/h enligt vad man påstått i dagspressen.

Alternativmedia har redan i sin rubriksättning försökt skjuta över skulden på polismännen, och myndigheterna.

Svenska Polismän över hela landet har – som här i Malmö – under måndagen stått på parad, och hedrat sina döda kollegor med en ”Tyst minut”. Om jag bara själv hade vetat om det – vilket jag inte gjorde – hade jag såsom varande rikets största Hedning gått upp i enskild ställning, oavsett var jag befunnit mig, och stått i stram givakt under den anbefallna ”tysta minuten” – något annat är helt enkelt inte tänkbart.

Jag tror inte på något sätt, att Vilks skulle ha iscensatt någotslags självmord, i maskopi med en eller båda av de aktuella polismännen, för det är INTE den slutsats jag drar av händelseförloppet. Men – det är osannolikt att ett specialfordon, med livvaktsstyrka i form av två personer – plötsligt skulle accelerera upp i 160 km/h utan anledning, därför att även Polisfordon väl följer Vägtrafikkungörelsen och alla trafikregler – utom under akut nödläge eller utryckning.

Att det skulle ha rört sig om något som en ”misslyckad omkörning” av något annat fordon, är naturligtvis tänkbart – liksom en vårdslös medtrafikant, i ett fordon som Poliserna försökt undvika – men det framstår inte som det enda tänkbara alternativet.

Vi vet ännu inte sanningen, och vi kommer kanske heller inte att någonsin få veta den – men attentat kan ännu inte uteslutas. Varför skulle specialfordonet annars ha accelererat till 160 km/h om inte för att undvika någon fara – exempelvis i ett förföljande fordon, som kom bakifrån i hög fart, och sedan försvann, utan att bli upptäckt…?

Vi vet å andra sidan vem och vilka som fröjdar sig åt Vilks död, och vilka som – i likhet med mig och nästan alla etniska svenskar – beklagar den.

Vi vet hur Islamisternas och Monoteisternas beteende och vanor ser ut, över hela den kända Världen, över hela vår planet. Gång på gång lär vi känna dem, inte genom deras ord, men genom deras handlingar.

Jag har inte sett ett enda beklagande från ”moderata muslimer” som till exempel den ofta citerade Imamen i Eskilstuna-Moskén under den gångna veckan. Svenska bloggare av muslimskt ursprung som ”Swedish Dervisch” och ”Darul Hadith” – alla tiger de – ingen av dem beklagar det inträffade, varesig i TV eller annars.

Är inte det ganska anmärkningsvärt, svenska medborgare ?

Ni får gärna rätta mig om jag har fel, men trots vad man sagt om Islams lärdoms-tradition och rättslära – tolkandet av Hadither och mycket mer – så har jag hittills inte sett ett, säger ett enda bevis på motsatsen – förutom hos en svart Somalisk kvinna – en Renegat, Apostata, Avfälling i Stockholms Norra Förorter (ja, ni vet säkert vem jag menar!) som också står under dödshot, men som försökt tala ”de sina” till rätta….

Minst sagt märkligt -eller hur – bara Sanna Humanister ställer upp för Lars Vilks – som ända in i döden verkar som ett ”lackmus-papper”, en reagens..

”Allah” eller ”Gud” är INTE den skyldige här. Inte heller slumpen.

Skyldiga är emellertid alla Abrahamitiska Religioner, alla som praktiserar Monoteism, och alla Fundamentalister.

 

”Vad som än händer, är det min självklara plikt att förbli god, och på de godas sida”

 

Så sade en gång Marcus Aurelius, den HEDNISKE kejsaren av Rom… Till den humanistiska traditionen hörde också Lars Vilks, med sitt Ladonien, sitt Wothans torn i ”Nimis” vid Hovs Hallar, och sitt konstverk om Hesperidernas Gyllene Äpplen, beläget vid Kvarntorp i Närke – det som också förstördes av vad som antas vara muslimska fundamentalister, som nu finns över hela Sverige, och enligt vår nuvarande Regering skall få fortsätta leva bland oss. Är det ens möjligt, förutsatt att vi skall förbli ett fredligt och välordnat land ?

Ett HEDNISKT konstverk av en HEDNISK konstnär. Svenskar ! Minns honom…

ÅRETS JULKLAPP: Rondellhund Merchandise – låt oss DRIVA med monoteisterna

Hedniska Tankar kan – så här års – fast kanhända en smula för tidigt – lansera vad som kanske blir årets Julklapp… RONDELLHUND MERCHANDISE... Det är ingen mindre än den kände konstnären Lars Vilks, som designat följande störtsköna och läckra prylar, som nu utbjuds till försäljning via den utmärkta sajten ”Ledarsidorna.se – ALLTID i Opposition”…

DETTA är en SVENSK RONDELLHUND mina damer och herrar !

Ni får, bästa publik – ursäkta mig att jag blott citerar, och RONDELLHUNDEN – som du nu kan få på en sober t-shirt och en snygg kaffemugg att sörpla ditt surt förvärvade java och juffa ur, för att inte tala om Mocca Faux och vanlig cikoria, motiveras stolt och talande med följande klangfulla ord av journalisten Johan Westerholm:

“Det här är en svensk rondellhund” är på sitt sätt en hyllning till Paty (-den franske skolläraren som mördades av fanatiska muslimer – reds anmärkning)  och ett ställningstagande mot de som genom hot, hat och våld vill begränsa den universella rätten att granska, kritisera samt vid behov häckla makt och religion.

Religion är makt över människor. Och ska kunna granskas, kritiseras och häcklas.

Men “Det här är en svensk rondellhund” är även en blinkning till tystnadskampanjen ”En svensk tiger” som resulterat i en svensk tystnadskultur. En tystnadskultur som idag försvaras av staten i rättegångsprocessen mot Aron Flam. Med effekten att staten kan fortsätta sin tystnad om hur den förhåller sig till det fria ordet och Lars Vilks levnadsöde. — —

Lars Vilks blev känd för allmänheten genom sina skisser över en rondellhund. En av dessa publicerades i dagstidningen Nerikes Allehanda 2007.Bilden fanns med i en krönika på ledarsidan som handlade om yttrandefrihet. Bakgrunden till krönikan var att Vilks Muhammedbilder nekats att vara med i ett flertal utställningar på grund av rädsla för repressalier.

Detta föranledde 2008 al Qaida att utdela en fatwa, en dödsdom, över Lars Vilks samt en belöning för den som ”slaktar honom som ett lamm”, det vill säga halshugger honom i likhet med den franska läraren Samuel Paty.

Sedan dess har Vilks överlevt minst fyra mordförsök eller förberedelser av mordförsök. De två svenska medborgare som genom försök till mordbrand försökt mörda Lars Vilks för hans konstnärsgärning har sedan länge redan avtjänat sina straff. Men för Vilks det annorlunda.

Sober, stilfull och elegant – bara 249 kronor för de som STÖDER DET FRIA ORDET och INTE viker ned sig… !

Det enda Vilks gjort är att teckna tre skisser av en rondellhund med huvud föreställande profeten Muhammed. För detta har han dömts till döden i en domstol som inte ens finns i Sverige. Enligt ett lagrum som någon hittat på.

Och Sverige viker ner sig för denna dom. En utomjuridisk dom från ett rättsväsende som inte finns i egentlig mening.

Vilks lever i dag på skyddad adress med livvaktsskydd dygnet runt. Internerad på livstid av polisen. För att det är enklast så för polisen. För regeringen. För oppositionen. ”Det här är en svensk rondellhund” är ett ställningstagande för det fria ordet och den fria kulturen. Ett ställningstagande för den universella rätten att granska, kritisera och häckla makten.

Religion är makt över människor trots att en religion bara är en uppsättning åsikter och idéer. I detta förenas religion och politik som även det bara är en uppsättning idéer men samtidigt så konkurrerar dessa två krafter om makten över människor.

”Det här är en svensk rondellhund” är ett ställningstagande.  ”Det här är en svensk rondellhund” är även en blinkning till tystnadskampanjen ”En svensk tiger” som resulterat i en svensk tystnadskultur. En tystnadskultur som idag försvaras av staten i rättegångsprocessen mot Aron Flam.

En tystnadskultur som nu riskerar att kväsa det fria ordet.

”Det här är en svensk rondellhund” är även en blinkning till al Qaidas fatwa, eller dödsdom, mot Lars Vilks för hans gestaltning av Profeten Muhammed som rondellhund. Och den efterföljande svenska tystnaden.

Det här är en svensk rondellhund.

Passar i varje hem – ut med ”mussarna” ur folkhemmet !

Även vår Hedniske bloggkollega Henrik Andersson tog återigen upp detta med folkhumorn som ett vapen emot Monoteism och Islamism, och hur viktigt det är att bekänna färg i en tid när vår usla Regering fegt har vikit ned sig inför terrorn, och istället har gjort Sverige till en ”terrorist haven” med ”ensamkommande” och sk ”IS återvändare” som stående inslag i ett Folkhem på dekis.

Men vi riktiga hedningar viker inte ned oss inför övermakten. Vi trotsar den med vårt hån, och vi tänker inte ge upp. Och om någon liten Abdul eller Mohammed nu känner sig ”kränkt” – som det heter ?

Inser ni skillnaden ?

 

Ja, i så fall kan herrar islamister sluta mörda, förfölja och hota. Lars Vilks förblir vår landsman, och honom visar vi vår solidaritet.

Vid slutet står segern. Och i morgon skall vi få leva i ett hedniskt, fritt, befriat och Asatroget land.

Jag firar Blasfemidagen 2019 – men LÅTSAS-LIBERALA DN VÅGAR INTE…

Idag är det dags att fira ett datum som många svenskar inte längre vågar fira, ens i sitt eget land. Än mindre vågar våra Låtsasliberala dagstidningar, som Dagens Nyheter till exempel, tala om att detta datum och detta firande faktiskt finns. Jag talar förstås om Den Internationella Blasfemidagen, en dag för hädelsen som fenomen, som firats varje år sedan 2009, och alltså fyller tio år i år. Ändå vågar ingen, absolut ingen i svenska media, och den låtsasliberala vänstern allraminst, uppmärksamma detta datum.

Vi hedningar och Asatroende har till och med en gud för själva HÄDELSEN eller BLASFEMIN, goda Polyteister som vi är. Och han heter Loke…

 

När man diskuterar Blasfemi eller hädelse, så måste man noga skilja mellan detta och två närliggande fenomen. Helgerån, till exempel, eller på latin Sacrilegium, är materiella handlingar, eller faktiska handlingar som drabbar föremål, personer eller byggnadsverk i verkligheten, och som påstås vanhelga dem. Det är alltså inte när man rånar en person som heter Helge, även om just Helge av en slump råkar ha namnsdag idag.

Hädelse eller Blasfemi kan bara utövas i ord, med åtbörder eller i bild, men orsakar inga som helst materiella skador. Allt som händer är att en idé, en gudom, en filosofi eller en åsikt eller en religion blir ”kränkt” även om inget sägs om dess utövare eller anhängare. I detta lättkränkthetens tidevarv räknas fler och fler saker som blasfemi eller hädelse, och på sista tiden har människor i vårt land fått groteska straff för nästan ingenting, förutom att de hävdat sin yttrandefrihet, eller vågat ha en åsikt.

Se här bara:

Farliga åsikter… ? Hur långt har denna absurda ”helgondyrkan” av vissa personer ändå inte gått…

 

Åsiktsförtrycket sprider sig, och intoleransen emot oliktänkande börjar prägla hela det svenska samhället – men det här är saker som DN, givet sin traditionellt Monoteistiska och klart pro-kristna hållning, aldrig någonsin vågat ta upp… I takt med att (S)harians taktfasta stöveltramp börjar eka på gator och i redaktionshus, är det särskilt vissa grupper som anses ”heligare” än andra, och som man på inga villkors vis får skoja med…för då kan de ju bli ”arga” eller rättare sagt Lättkränkta…

I april i år dömdes en svensk medborgare för att ha visat en bild på en handgranat på det ryska – inte svenska – Sociala forumet VKontakte, tillsammans med texten Hotline to Allah, Pull pin, Hold to ear then wait for dial tone”. Detta skulle då enligt en viss Sofia Tollgerdt, domare i Helsingborgs Tingsrätt ha ”uttryckt missaktning för muslimer som grupp” (trots att inte ett enda ord sades om dem, det var bara den imaginära varelsen Allah man vände sig emot, eller rättare sagt skojade med)

1884 frikändes August Strindberg för hädelse i den sk ”Giftas-processen” efter att ha skrivit följande text om Kristendomens kannibal-ritual, den sk ”Nattvaraden”:

Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion

Döm själv om skämtet om Allahs ”hotline” var så mycket mer vågat eller allvarligt än vad Strindberg faktiskt skrev, på 1800-talet. Jesus kallas av gamle August för ”folkuppviglare” och han talar om ett oförskämt bedrägeri, vilket faktiskt är rätt i sak. När processen emot Strindberg var över, så hälsades han av tusentals Stockholmare vid Centralstationen, dit herr Strindberg just anlänt med tåg. Till och med DN rapporterade om detta, men det skulle man nog inte våga idag. Litteratören tackade artigt för uppmärksamheten, och lyfte på sin höga hatt, som han höll i handen till tack för svenska folkets stöd.

Så gick det till den gången, men så var också vårt land en demokrati – dåförtiden…

Alla vågade hylla Strindberg, som på sin tid kallades ”Fritänkare”…. Idag vågar ingen längre hylla Humanism eller Yttrandefrihet när det VERKLIGEN gäller… Alla har blivit ”Låtsas-liberala”

 

Man kanske inte ska överdriva en enstaka Tingsrättsdom, men hur någon kan bli fälld i svensk domstol för ett brott som inte ens begåtts i Sverige, och till på köpet på såpass svag grund, undandrar sig min enkla bedömning.

Patentintrång, samt felaktig användning av runor och religiösa symboler, är däremot straffbart (hets emot folkgrupp)

Hädelse, emellertid, skall heller inte förväxlas med sk ”Kulturell Appropriering” dvs när man använder en annan kulturs (mer eller mindre) heliga symboler för egen vinning, eller i ett sammanhang där de inte hör hemma. ”Cultural Appropriation” som fenomenet kallas på engelska, orsakar de facto materiell skada på andra kulturer genom att utplåna dem. Här i Sverige förblir allt sådant ostraffat än så länge, fast hädelse inte är det – vi kan tänka på Nazistiska NMR:s felaktiga användning av Tyr-runan, eller Våldsvänsterns och den sk ”forn sed” rörelsens felaktiga användning av Torshammaren som exempel..

Man brukar säga, att Sverige inte har några hädelse-lagar ända sedan ”lagen om trosfrid” avskaffades år 1970. Ingen har dock uppmärksammat, att läget för yttrandefriheten och åsiktsfriheten i vårt land blir sämre och sämre dag för dag. Vi har vår Justitieministers helt orimliga och idiotiska hets emot runor, till exempel – något som inleddes för två år sedan och som han fortfarande inte har tagit avstånd ifrån. DN och andra låtsas-liberala media har såklart inte vågat ge sig in i den debatten heller, servilt regeringstrogna och slaviskt underdåniga som de är.

Globalt sett har situationen ändå förbättrats, anser man. Sedan den Internationella Blasfemi-dagen utlystes år 2009, har både Danmark, Irland, Finland och Island helt avskaffat sina blasfemi-lagar. Man menar att man inte kan bestraffa tankebrott, eller humor – och därför har så gott som alla civiliserade länder tagit bort dessa gamla och föråldrade lagar. I muslimska länder däremot, råder fortfarande dödsstraff enligt Koranens bud, och även den kristna bibeln föreskriver, att alla hädare ska dödas.

HUMOR – alla Monoteisters stora SKRÄCK !

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

(3 Mosebok, 24:16)

Väldigt få intellektuella i Sverige vågar numera protestera emot nymoralisternas, muslimernas och de alltmer militanta kristnas stöveltramp, skrän och hets. En av de ytterst få undantagen i år är Ann Heberlein, annars professor i etik vid Lunds universitet. Hon skrev i somras en artikel, efter det att en kvinna i Österrike dömts för smädande av islam, när hon menade att Profeten Mohammeds giftemål med en 9-årig flicka var pedofili (vad ska man annars kalla det för ? frågade hon retoriskt)

Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I en sekulär stat råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Särskilt förbryllande – och oroväckande – menar jag att ECHR:s påstående att Frau H:s uttalande ”sannolikt kan uppväcka rättfärdigad ilska hos muslimer” är. Det som oroar mig är att ECHR anser att det är rättfärdigat att reagera med ilska når någon hånar, kritiserar eller smädar en Gud, profet eller någon annan mytisk figur. Har alltså de fanatiker som vill döda Lars Vilks på grund av sin ilska över hans bild av profeten som rondellhund rätt? Är deras ilska verkligen rättfärdigad? Och terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo – var det begripligt och rättfärdigat?

Jag anser att man ska hantera sina friheter med varsamhet. Frihet förutsätter – och kräver – ansvar. Man behöver alltså inte kränka den andres tro, utseende eller uppfattning bara för att man får. Men, i ett samhälle som värderar yttrandefrihet högt måste man också stå ut med yttranden och åsikter som är fula, grova, störande och stötande. Den som lever här, i Europa, måste lära sig att leva med det. Att skämta om eller kritisera Gud, Allah eller andra religiösa figurer ingår i en lång tradition av att häckla makten och auktoriteter och det är en rättighet värd att värna.

– Ann Heberlein, 2019-07-26

I asatron har vi Loke, som sagt – även om Loke inte är något eller någon man dyrkar – utom ibland förvirrade amerikaner, som inte vet vad Asatro faktiskt är, och som kallar sig ”Lokeans” eller Lokeaner. Loke är en figur som alltid finns, varesig man vill eller inte, och han är också högst nödvändig för att upprätthålla den kosmiska balansen i universum.

När någon företeelse i vårt samhälle, det må vara Gud, Kejsaren, Mammon, Greta Thunberg, Islam, Kungen, Militären eller kanske Svenska Akademin blir alltför allenarådande, ja då kommer också Hädelsen, Blasfemin och Loke som ett brev på posten.

Falsk dyrkan och falska symboler avslöjas alltid. Tänk på H C Andersens kända saga om ”Kejsarens Nya Kläder” och det lilla barnet som sa: ”Men han har ju ingenting på sig!”. Där har ni också Lokes roll…och rollen hos alla skämtare, hädare, clowner, humorister, satiriker och humanister från tidens början till tidens slut.

De finns de som på allvar hävdar att LOKE skulle ha ställt upp i det senaste Amerikanska Presidentvalet – och inte bara det – MYCKET talar väl för att han i själva verket VANN !!

(Hur skall vi annars förklara det här med Trumps förslag om ett köp av Grönland, till exempel ??)

 

Eftersom ingen i dagens Sverige längre vågar skall jag nu här nedan undersöka tio väldigt kända fall av hädelse eller blasfemi, som givit genklang över hela den kända världen. Sedan kan ni ju alla själv döma om de var så farliga egentligen, eller om detta var något som det var värt att tortera, döda, fängsla och plåga människor för – eller om vi inte hellre borde göra så som våra förfäder hedningarna gjorde – är någon gud ”kränkt” eller förorättad – ja då är det upp till Gudomen själv att hämnas, om den nu vill – men människor bör INTE göra det…

Detta kontroversiella konstverk har visats över hela Världen – men först när det kom till Sverige, utförde de kristna ett attentat…

Exempel 1: ”Pisse-Jesus”

1987 tog den amerikanske foto-konstnären Andres Serrano och sänkte ned ett krucifix i hans egen urin, och tog en bild av det – det var i alla fall vad han SA. Inga bevis finns dock för att nedsänkandet verkligen ägde rum i verkligheten – allt som Serrano visade sedan dess var en rödskimrande och ganska oskarp bild på vad som antas vara ett krucifix i plast, och alltså ingen riktig helig relik. Ingenting att gapa och skrika för, kan man tycka. Ändå har konstverket väckt orimlig uppståndelse sedan dess, och när det år 2007 visades i Sverige, blev fotot vandaliserat av nazister – betecknande nog. Svensk polis gjorde som vanligt ingenting för att förhindra saken, och om jag inte minns fel, dömdes heller ingen för dådet.

Är denna teckning – som visar en kärleksfull profet – egentligen så farlig ?

 

Exempel 2: ”Skoj på Jylland”

30 September 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten (som verkligen är liberal, och inte bara LJUGER som Dagens Nyheter) en liten skämtteckning om profeten Mohammed. Profeten visade sig på teckningen vara en väldigt snäll herre, som ville skona både självmordsbombare och deras offer, eftersom han hade slut på jungfrur till det muslimska paradiset. Var nu det något att bli arg för – egentligen ? Betydligt grövre och råare teckningar har publicerats sedan dess, u-t-a-n att någon muslim protesterat offentligt, och marknaden börjar nu bli ”mättad” på detta slag av skämtteckningar. Ändå dödades minst ett hundratal människor – ironiskt nog mestadels muslimer i muslimska länder – bara för dessa bilder, och Khadaffis Libyen och den ännu kvarstående Saudiska diktaturen kallade hem sina ambassadörer från Danmark.

 

Exempel 3: Mördaren hattade runt efter Hattar…

Kring den 25 September 2016 mördades den Jordanske tecknaren Naheel Hattar genom att bli nedskjuten på öppen gata utanför en domstol i Amman, Jordaniens huvudstad. Han hade publicerat ovanstående teckning på den muslimske Jihadisten och Terroristen Abu Sahle – en av de ledande finansiärerna bakom IS – som USA mycket riktigt hade skickat till ”det muslimska paradiset” där följande dialog utspann sig:

The translation:
In Green: In paradise…
Allah: “May your evening be joyous, Abu Saleh, do you need anything?”
Jihadist: “Yes Lord, bring me the glass of wine from other there and tell Jibril [the Angel Gabriel] to bring me some cashews. After that send me an eternal servant to clean the floor and take the empty plates with you.”
Jihadist continues: “Don’t forget to put a door on the tent so that you knock before you enter next time, your gloriousness.”
Återigen – man kan fråga om detta verkligen var värt att ta en annan människas liv för – bilden av Allah som en snäll gammal man verkar ganska respektfull – satiren är knappast vänd emot religionen som sådan, snarare Jihadister i allmänhet och Abu Sahle i synnerhet… Ändå vågade The Independent (I England !) och Al Jazeera inte publicera denna bild – men jag vågar !

Exempel 4: ”Some russian PUSSY in da house…”

I februari 2012 utförde sju medlemmar ur det kvinnliga ryska musikkollektivet Pussy Riot (som från början bestod av 11 personer) en mindre än 15 sekunder lång performance i den sk ”kristus frälsarens katedral” i Moskva, innan de blev utkastade på bryskt och ryskt vis. De hann säga ”Putin zzzuj…” (ljud som härmar en urinerande, sägs det) respektive ”Heliga Madonna, fräls oss ifrån Putin” innan de greps – och tre av dem fick två års fängelse – varefter gruppen till sin huvuddel upplöstes. Också jag följde händelserna här i min blogg, och konstaterade att gruppen nog skulle fått ett ringa straff i de flesta civiliserade länder, men att man inte behövde uppröras mer än så. President Putin lär också ha uppmanat de ryska domstolarna att visa mildhet i det aktuella fallet, vilket man bör minnas. Aktionen som sådan ägde rum i en kyrka, men vände sig mycket mer emot Presidenten än emot kyrkan och religionen – så var det egentligen hädelse, eller ett politiskt brott ?

Trots en mindre aktion under en fotbollsmatch i Moskva är Pussy Riot som rörelse fullständigt utdöd, åstadkom ingen varaktig förändring alls, och bara en av dess medlemmar, Nadezhda Tolokonnikova har nått internationell ryktbarhet. Hon var också den smartaste av dem, i alla fall enligt mig – men blev utfryst ur gruppen efter interna stridigheter – vilket också är betecknande.

 

Inna Shevchenko i Kiev, när det begav sig: Hon kom, MOTORSÅG och SEGRADE….

 

Exempel 5: ”Den sköna Sågerskan…”

Mina egna äventyr och förbindelser med den säregna FEMEN-rörelsen, som hade sitt upphov i Ukraina, men numera huvudsakligen bara finns kvar i Frankrike – där de intellektuella tagit den till sitt hjärta, och den alltjämt har ett visst stöd, vilket den annars saknar – har jag tagit upp i tidigare bloggar. Augusti 2012 var månaden när Inna Shevchenko, nu 29, förbluffade oss alla med att såga ned det sk ”Holodomor-korset” i Kiev, som officiellt rests till minne av Stalins offer. När säkerhetstjänsten senare kom för att arrestera henne, gled hon ner tre våningar för en stålwire som hon kopplat till sitt balkongräcke, ”lånade” en pojkväns bil och for till Warszawa, där hon snällt lämnade ifrån sig bilen och tog tåget till Paris – allt enligt en i förväg uppgjord plan. Korset restes igen efter två dagar, ingen skada orsakades alls och Inna använde faktiskt skyddsglasögon, mycket säkerhetsmedveten som hon är – men jobbade barbröstad, vilket hon och Femen tagit för vana att göra.

Sedermera genomförde de också en stökig aktion inne i Notre dame, Paris, där en av deras medlemar fick armen dragen ur led av katoliker. En svensk medlem, Jenny Wenhammar, ströps nästan av en sk ”kyrkotjänare” inne i den katolska domkyrkan i Stockholm, där hon liksom de franska FEMEN protesterade emot katolikernas sexövergrepp på barn och abortlagar i Spanien. Numera har Notre Dame-katedralen nästan brunnit ned av helt andra orsaker, och Femen har nästan helt slutat med sina aktioner – som globalt sett nog inte åstadkom mer än en viss förvirring för stunden. Var detta alls hädelse, eller kanske politik ?

 

Exempel 6: ”Äcklig Homo !”

1998 ställde fotografen Elisabeth Olsson Wallin ut 12 stycken ganska uselt gjorda fotomontage, som skulle visa den påstådde ”frälsaren” Jeschua ben Yussuf, en gammal pin-up som de kristna har.  Frälsaren visades där som Bög – en kommentar till den ”Svenska” Kyrkans påstått gay-vänliga hållning, omgiven av knarkare, flator och transvestiter. De kristna förfasade sig genast. Flera svenska biskopar sa att verket var hädelse. Påven ställde in den dåvarande svenske ärkebiskopens audiens i vatikanen, men den ägde rum vid ett senare tillfälle – och det var allt som verket noterade, förutom kristna bombhot emot dess skapare, och flera försök att vandalisera bilderna.

Återigen kan man fråga, om detta verk egentligen var så farligt, eller egentligen hädade i sig. Bibeln jeschua lär ha umgåtts med horor och publikaner, ja han hade till och med en ex-hora kallad magdalena som flickvän och senare hustru, om vi får tro da vinci-koden. Dessutom åberopar sig de kristna kyrkorna på att vara bara såå toleranta såå – och skyltar med regnbågsflagg, men när det verkligen gäller – ja då säger man usch och fy så perverst för minsta lilla avvikelse från normerna... vad kallas sådant ? För egen del kallar jag det HYCKLERI…

MÖRDAREN som kallas ”Gud” eller Jehova är fortfarande på fri fot… han tror visst han är Allsmäktig… Måste vara sinnessjuk, eller hur ?

 

Exempel 7: ”Hebdo Hebdo, my old friend…”

Den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo angriper fortfarande allt och alla med finess och bravur. Konservativa franska politiker, islamister, Trump, brexit-anhängare eller motståndare, alla får de en släng av sleven. Charlie Hebdo är mycket elak emot alla, och gör det konsekvent. Man har sagt, att en del av deras teckningar inte är god smak, men vad gör väl det ? Yttrandefrihet är faktiskt inte samma sak som att alltid ha rätt, eller att vara omtyckt och populär i alla läger. Yttrandefrihet kan också vara rätten att säga fel saker vid fel tillfälle, ja man får till och med vara plump och dum – oavsett om det nu retar någon. Tydligen måste det ha varit fallet i det förgångna, för 7 Januari 2015 angreps tidningens redaktion i Paris av två stycken sjuka islamister.

Tolv personer dödades den gången, bland annat fem av tidningens bästa tecknare. Svenska Pressbyrån vek genast ned sig, och deklarerade att man inte skulle sälja tidningen på papper, utan censurerade fegt bort den för den svenska marknaden. Inna Shevchenko, som hade personliga bekanta bland tecknarna, sågs gråta offentligt i en intervju – och det är enda gången hon alls gjort det. De parodierade henne och Femen med, men eftersom de har den attityden att ”all publicitet är bra publicitet” brydde de sig inte… Tänk om världens alla kristna och islamister kunde tänka på detta sätt, eller vad tycker ni ?

Exempel 8: ”Dansen kring den gyllene Rondellhunden”

Efter det att den svenske konstnären Lars Vilks år 2007 lät publicera ovanstående fladdriga teckning – och fyra andra, bättre utförda – av en man i turban med hundkropp, som han påstod var ”profeten Mohammed som rondellhund” blev han öppet trakasserad, mordhotad och överöst med hundskall i svenska media. Också DN deltog i hetsjakten, men ändrade sig först efter ett par år, när det visade sig att Vilks inte gick att döda, och mot förmodan överlevde. Ändå påstod DN i flera år att ”det var för dyrt med polisbevakning” samt att ”det vore billigare för svenska folket att låta Vilks dö” och annat sådant – bland annat i form av insändare. Detta, om något, visar hur falsk denna tidning är.  Och nu citerar jag från Wikipedia:

Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att mörda Vilks. Fyra av de misstänkta släpptes utan åtal efter tre dagar. Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse.Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. I filmen ses bland annat homosexuella män i en serie sexuella positioner med ansiktsmasker föreställande profeten Muhammed och hans svärson Ali. Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon.[18] Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter. Pojken åtalades och fälldes senare för våld mot tjänsteman. Polisen använde pepparspray mot upploppsmakarna och ett antal personer greps. När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade ”Muhammed”.[19][20] Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010.[21]

14 Februari 2015 stod vem om inte Inna Shevchenko – the one and only – (Frejas röst i denna värld har jag kallat henne, och det stämmer) i Talarstolen på den lilla kulturlokalen ”Kruttönden” i Köpehamn. Också Lars Vilks fanns med på podiet.  Hon har själv berättat vad som hände sedan:

The shots began while I was on stage with Swedish artist Lars Vilks, giving a speech, somewhat appropriately, on the illusion of freedom of speech. In fact I had just finished saying that ”people will always say ‘we are in favour of freedom of speech but…'” when I heard the shots. I immediately dived to the floor. But those in the audience didn’t know what had happened at first. Then everyone just started to run, they were falling over each other. I personally heard around 50 shots, but later a policeman told me there were 200 in total. It all happened behind the main door, so we couldn’t see it. But the journalist who was killed had been in the audience; just before the attack began he had gone outside to make a phone call. That was why he was killed. One of the organisers opened the back door of the room, and people started to run out into the street. We were evacuated by police, and taken to a station where we spent 10 hours. The police interrogated us, and we met psychologists. They gave us blankets, and phones to call who we need to call. We were told not to speak to each other about the attack until we’d given our statements to the authorities.

Ironiskt, eller hur… Som hon sa – det finns alltid dem, som är för yttrandefrihet i teorin, men när det verkligen gäller, då får man se hur fega dessa låtsasliberaler är…

Svenska media fördömde inte attacken. Istället tyckte många som vanligt, att ”Vilks får klara sig själv” och angående Ms Shevchenko, kunde de flesta av DN.s journalister inte ens stava hennes namn rätt vid det aktuella tillfället. Själv skall jag inte glömma den gång, hon visade mig Femens dåvarande HQ i Kievs förorter per ”tele-presence”. Jag är skyldig henne en hel del, faktiskt. Först när flera månader gått, och attentatsmannen från Köpenhamn blivit förpassad till ett danskt fängelse vågade den påstått ”liberala” svenska tidningen skildra händelserna ur Vilks egen synvinkel…

 

Exempel 9: ”Jeschus Krystis Bin Ladin anagga !”

I september 2007 publicerade den australiensiska konstnärinnan Priscilla Blacks ovanstående vackra bild – som visar hur den påstådde kristne frälsaren (ni vet han som drev ut månglarna ur templet – dåtidens ”World Trade Center” med piskrapp och slag, eftersom han inte hade dynamit) stegvis övergår i Osama bin Ladin – som många också sett som en profet och frälsare.

Eller – är det Osama, som övergår i Jeschua ? Eller tvärtom ?? Ingen vet, men det blev ”ett herrans liv” för att citera en gammal filmtitel av Monty Python.  Australiens premiärminister fördömde genast tilltagt, den svenske prästmannen Lars Collmar likaså – även om han för den politiska korrekthetens skull skyndade sig att säga, att man ändå inte kunde förbjuda det.

Lars Collmar vågade i alla fall offentligt säga – anno 2007 – att det är fel av Regeringar och Domstolar att agera smakdomare, men ändå gör svenska tingsrätter anno 2019 precis detta, som vi redan sett.. Och ingen vågar protestera längre.. DN och ”gammelmedia” allraminst – men jag ensam vågar – ingen annan högtidlighåller Blasfemi-dagen !

 

Exempel 10: Fribrottarnas Mexikanska Madonna (osv)

I Mexico och andra katolska länder har en – för de kristna – oroande trend dykt upp just i år. Konstnärer har tagit sig före att köpa traditionell konst, som små madonna-statyer i gips, och börjar dekorera dem på hädiskt vis. Man har sett Star Wars madonnor, Batman-madonnor och Stålmannen-Jesusar mm komma ut på marknaden, och Hans Helighet Påven är alls inte glad.

Skandalen har spritt sig till andra länder – om den nu är en skandal förstås. Titta på vad Marvel Comics gjort emot Thor – och ser du någon hedning klaga för det, ens på Island ?

Läs här en intervju från Isländska Asatrufelagid – som kan lära alla hysteriska Monoteister en del om verklig tolerans…

 

Jag dedikerar detta inlägg till fegisarna på DN – och vad de själva ALDRIG vågar skriva – men vad jag själv skrivit om i mer än tio år…