Idag, 22 September 2024 infaller Höstdagjämningen, och vid exakt klockan 14.43.36 infaller den på Stockholms horisont, aningen senare eller tidigare för övriga delar av vårt land, eller det Norra Halvklot Hedniska Tankars redaktion befinner sig på. Det är rätt tid att fira Höstblot, som är att skilja från Skördeblot – Skörd gäller främst brödsäd och mycket annat – Skördemånad är det gamla svenska namnet för Augusti, men den sista inhöstningen innan Alvablotet och sen Slaktmånad infaller först nu, varefter den första vintermånaden kommer. Det vore vanvett och meningslöst new age-prat eller sk “fornsederi” att försöka fira Vinternätterna vid fel tidpunkt, och inte förstå solståndens eller dagjämningspunkternas betydelse – de har varit kända sedan urminnes tider.

Även i Britannien  och Avalons dalar gäller detta

Det senaste som inhöstas eller skördats, detta år – är äpplen – vilket Statstelevisionen och poeten Björn Ranelid – skåning till börden och tyvärr svårartat kristen – försökt upplysa oss om. För den tidigare Adjunktens poetiska utgjutelser och dikter känner vi Hedningar ingenting – vi har inte läst dem, och vi tänker inte göra det heller, eftersom vi inte har tid för frivers, ens om den deklameras med någorlunda förstånd. Inte heller förstår vi Herr Ranelids dillanden och lallanden om fontaneller och nyfödda barn i samband med äpplen -han påstår sig ha lovat SVT “den allra vackraste poetiska mening” om äppelträd, men det slutar bara med att han förbryter sig emot den goda smakens lagar, om än inte Sir Isac Newtons. Bara i en sak har han rätt – Kivik på Österlen och alla trakter, där äppelträd växer borde vara helig mark.

Idun, gudinnan vars namn betyder “arbete” eller helig Id – till skillnad från konungars idrott- har i alla tider beskyddat just äppelträden, som spritt sig också till det Södra Halvklotet, och nuförtiden också kan odlas i drivhus nedåt Saudi-Arabien, eller importeras från Nya Zeeland, vilket är fullkomligt vansinnigt, och extremt dyrt, om det inte vore för den ekonomiska faktor som heter “stordriftsfördelar” och stavas rovdrift. Mera om Idun kan ni läsa under rubriken “Asatro”, sidan “Idun” på denna länk. Alla minns vi hur Loke lockade Idun ur Asgård, och hur Asarna ständigt föryngras genom Iduns äpplen – alltsammans beskrivs i den prosaiska Eddan. Lögnaren Lasse Liten Lönnroth, professor E-mer-i-thurs från Göteborg, och hans nattståndna inlägg på svenska Wikipedia ska ni inte tro på, lika lite som en viss Linda Skugges uttalanden om Herr Ranelid. Sök sannare källor istället !

I Forspjallsljod, eller närmare bestämt i sjätte och sjunde strofen av “Hrafnagalder Odins” – Odens Korpgalder – beskrivs en annan sida av Idun, hur hon föll från Världsträdet, för att sova i mullen genom en hel vinter – sådant har inspirerat bland annat Sigur Ros från Färeöarna, och flera genuint Hedniska Artister från Sverige, som bandet “Waves under Water” – vars ledande parkonstellation döpt sin dotter till just Idun – hon är idag en blomstrande kvinna på fler år än tjugo, efter att ha vuxit upp i den sant Asatrogna hedniska miljön i Sverige, och inte vansläktats bland “fornsedare” eller avsigkomna knarkare och miljöpartister – vilket ju i många fall blivit synonyma begrepp.

Hrafnagalder Odins räknas som en av den norröna skaldekonstens allra mest svårbegripliga kväden, som det tar timmar eller dagar att tolka och förstå rätt, men musik inspirerad av årstiderna och äpplenas gudinna kanske är lättare att ta till sig, i ny som i nedan, vid skörd som vid sådd.

Också i Ukraina, vid Dnjeprs nedre lopp och trakterna av Zmievka eller Gammalsvenskby, där ett fruktansvärt krig ännu rasar, odlas äpplen – eller odlades. För tjugo år sedan kunde “Hedniska Tankars” chefredaktör avnjuta äpplen just därifrån, stora som Grapefrukter eller ordinära handbollar, och de smakade som äkta Åkerö eller de gul-röda höstäpplen vi kan äta hemma i Sverige, en härdig och beständig sort, som kan gå långt norrut och inte behöver ruttna bort eller ge klen frukt, som förvildade klaräpplen eller transparente blanche, eller överkultiverade sorter. De totalitära och Monoteistiska krafterna för ännu krig, i Ukraina som i “det heliga landet” och vid Libanons Cedrar – men som vi alltid sagt – “varje land är heligt för dess invånare“ – till och med Ranelid, som tagit sitt namn av gudinnan Ran, och den lid som sluttar mot havet eller i detta fall Östersjön, kan inte förneka sitt nordiska arv. Varför skulle han ens annars ha ett sådant förnamn som han har – men vi Hedningar tilltalar inte folk med enbart förnamnet – detta är ingen amerikansk TV-show á la Oprah Winfrey. Man duar heller inte en president – skulle någon säga “Du” och inte “Vy” som i “Ni” till Volodymir Zelensky, vore det brist på respekt och därmed en oerhörd förolämpning.

Idun bars en gång som en nöt eller kärna, svävande som en falk…

Känner man inte någon personligen, så använder man inte förnamnet som tilltal, inte ens om den personen vore döende, eller allvarligt skadad. Förnamn använder man endast då man tilltalar barn, djur eller allvarligt dementa. En akutläkare eller vårdpersonal kanske blir tvungna att göra det i vissa lägen, men inte ens i krig tilltalar man en soldat med förnamn – eller rättare sagt – man tilltalar aldrig någonsin en stridande eller kämpande vuxen individ på just det viset – och inte heller gudamakterna…

Från Apuole i Lettland, där Svearna under kung Björn drev in skatt på Ansgars tid, och stiftade fred helt utan att staden behövde brinna eller läggas öde, är Apelns namn bekant. Likadant förhåller det sig med Apalle i Mälardalen, där en stor bronsåldersboplats finns. På exakt samma sätt är det med etymologin för Avalon, Kung Arthurs sägenomspunna ö, en gång namnet för hela Britannien.

Närheten till det keltiska Bretagne, där cider görs – liksom i England – gör sig också påmind, ty äpplen ger både mat och dryck för människor, såväl som djur.

Hesperiderna gyllene trädgård, belägen långt västerut enligt de gamla grekerna, var fylld av de härligaste äpplen. Även skånska kulturpersonligheter som Lars Wilks – som ägnade just dessa äpplen en installation, och den tidigare Jörgen Nash på Drakabygget – som nästan ingen minns längre – tyckte om äpplen, och lät anlägga äppelträdgårdar. Wilks begick vad som förefaller vara ett arrangerat självmord, tillsammans med en säkerhetsvakt – i en tragisk trafikolycka efter att ha besökt en nära vän på konstfackskolan i Stockholm. Herr Nash dog av naturliga orsaker, men båda var de hedningar, rebeller, kulturellt obesmittade av all Monoteism och kristendom, även när dessa kväljande läror hela tiden omgav dem. De sökte sig vidare länder i Europa, eller kanske bortom dess gräns.

Ett annat exempel på ett med äpplen översållat land är Amerikas Mellanväster – kring Ohio, Minnesota, Ontario och angränsande stater – där en viss “Johnny Appleseed” eller John Chapman – som han egentligen hette – en fullt historisk person – gick Iduns och Hedendomens ärenden. Till och med lokala indianstammar lärde sig uppskatta hans händers verk, fast han var en vit inflyttare.

Alla dessa länder och trakter är alltså rika på äpplen, som av de kristna utnämnts till Kunskapens frukt – och som de därför dumt nog associerar med ormar och ondska.

För tillfället har man firat “Last night of the Proms” med än mer musik i Londons Albert Hall i Veckan – “Hedniska Tankar” firar på värdigt sätt en avslutning på höstblotet, med klassiska toner ur våra stereohögtalare, sent om söndagskvällen.

Kungliga Vetenskapsakademien, förresten – bar en gång – kring 1739 – bilden av en gammal man, planterande ett äppelträd som sinnebild och devis. Visserligen omgiven av vad som verkar vara en palm och ett rönnträd – men sämre symboler kan ju finnas…