Språkregler, Minnesord

”Men i våra hjärtan finnes en fästning,
som inga fiender ifrån oss kunna taga…”

Fredrik Bagge, Kyrkoherde på Marstrand 1677

Inte många bland mina hedniska läsare skulle väl tro att jag ägnar dagens minnesord till att påminna om en Lutheransk präst, som var motståndare till häxprocesser; och som faktiskt aktivt bekämpade dem från sin ö, där han också fanns år 1669, när den Svenska Regeringen sände diverse kommissioner dit.

Men så är det. Man måste välja sida, som sagt – var man än befinner sig – och som Hedning, Historiker och Humanist erinrar jag mig att varje val snabbt kan få oanade konsekvenser, inte minst i en tid som vår. Vänd era blickar Österut, och inte emot den svenska Västkusten – så får ni se och skåda ! ifall tiden kräver några ytterligare monument, tal och flagghissningar får väl framtiden utvisa; men som jag sade igår finns det vissa smutsflaggor, som jag aldrig mera hissar på en svensk flaggstång.

Brödrakrig råder, och det är – med Voluspás ord – en yxtid och en vargtid här i Världen.

Då måste man veta, exakt var man står – och för vem och vilka man står där man ställt sig.

 

Nu försvinner EU:s flagga i Ukraina – och kanske den egna nationens…

Den arabiska, internationella TV-kanalen Al Jazeera rapporterar, att inte mindre än 1400 modiga ryska medborgare omedelbart arresterats i samband med protester emot Putins krig, och att större demonstrationståg skådats i både St Petersburg, Moskva och troligtvis flera andra ryska städer. Kanske drar ni er till minnes, att jag nämnt ”Motståndets Estetik” av Peter Weiss, och att jag också förespråkat aktivt, fredligt civilmotstånd – kanhända med tanke på sådana medborgare i detta land som den kände ”Gävleimamen” Abo Raad – ni vet han som satt i SÄPO:s förvar i över nio månader – trots att han senare frisläpptes med motiveringen att det skulle vara ”farligt” för just honom att återvända till sitt hemland, och vars son visade sig vara anställd av Gävle Kommun, medan andra ”Klanmedlemmar” mystiskt nog hamnade på reklamskyltar utmed svenska Riksvägar, allt med samma kommuns goda minne – ungefär som om det var fråga om Imamdottern Gina Dirawis stora Julshow, eller något..

Motstånd emot Islam och Kristendom är fortfarande ytterst nödvändigt, och mot andra totalitära förkunnelser likaså.

Igår kunde vi via statstelevionen SVT höra halvkvädna visor om ”explosioner vid en flygplats nära Kiev” och även i vårt eget land har vi numera en importerad befolkning, vars lojalitet emot Sverige och den svenska staten i hög grad kan ifrågasättas, ifall här också blir någon väpnad konflikt. Självfallet behöver en sådan inte nödvändigtvis ta sig sådana former, som vad vi nu ser i Ukraina, men det finns också ”lågintensiva” konflikter av alla de slag – och för egen del tror jag inte att våra kriminella eller ”förortskalifaten” omedelbart lägger ned all sin verksamhet, bara på grund av vad som händer utrikes.

Naturligtvis gäller det kanske bara en bråkdel av en promille, men även denna lilla skara av snabbt uppdykande ”Taimourer” kan ställa till det, utmed en och annan Drottninggata – det kan vi nog inte utesluta. Corona-Kommissionen har inte lagt sitt slutbetänkande ännu, men Statsminister Löfvén har avgått – hans egna ord var att ”det var det bästa för partiet och landet” och utan att på något sätt bli konspiratoriskt sinnade, kan vi notera att de somaliska sjukvårdsbiträden som i förtvivlan öppnade fönster på svenska äldreboenden, där (S) märkta kärnväljare långsamt dog en utdragen, kvalfylld död i brist på syrgas, kanske handlade så gott de förstod, och av ren barmhärtighet, eftersom de varken hade utbildning eller utrustning. Kanske handlade de så att säga i den forne kung Lalibelas efterföljd, och lät dessa övergivna svenska själar utan anhöriga, bara diffundera ut i atmosfären och återvända till det land de kom ifrån – för barmhärtighet kan finnas i alla kulturer och hos folk med varjehanda hudfärg, även om vi har stor anledning att tveka inför svenska politiker, och kanske också tidningsredaktioner.

Corona-Kommissionen har i elfte timmen delgetts diverse hemliga Regeringsprotokoll, och den polsk-svenske Journalisten Maciej Zarembas artiklar på DN finns fortfarande kvar – för de som kan och vill läsa dem. Visserligen bagatelliserar tidningen det hela med karikerande illustrationer – det kanske man inte borde göra – men sanningen finns fortfarande kvar där ute. Zaremba har pekat på vissa dokument som fanns hos Stockholms Läns fd. Landsting, och som sedan i minst fem-sex månader tillämpades av inte mindre än sju regioner i Sverige, alltsammans efter Stefan Löfvéns nu famösa TV-tal den 1 april 2020. Jag är viss om att åtminstone några av mina läsare kommer ihåg just det där talet. Jag har i alla fall lagt det på minnet, av rena familjeskäl.

Bildmontage från svenskt ”Alternativmedia”

Mannen på bilden ovan – en viss Fredrik Reinfeldt, också fd. Statsminister i landet Sverige, skall enligt vad jag läst i vissa alternativa svenska media ha framträtt i Statstelevisionen, TV 2 såsom expertkommentator angående krisen i Ukraina. Hans förklaring till vad som händer just nu har påståtts vara att en viss Vladimir Vladmirovitj skulle lida av ”Svårartad Narcissism” och ”luckor i sin historiekunskap” samt att den ryske presidenten ”inte är alldeles faktaorienterad

  • Detta sägs av en man som antytt, att målet med hans befolkningspolitik skulle vara att Sverige år 2030-40 skulle ha en befolkning på 30-40 miljoner, vilket skulle ske genom arbetskraftsinvandring från MENA-länderna, dvs Mellersta Östern och Nordafrika – hans ”arv” återupptogs sedermera av en sådan sällspord, lysande begåvning som Annie Lööf, Centerpartiet…
  • Detta sägs av en man, som gång på gång sagt att det militära försvaret av Sverige är ”ett särintresse” och som bär ansvaret för avskaffandet av hela vårt värnpliktsförsvar
  • Detta sägs av en man, som vid ett berömt tal i Ronna, Södertälje 2006 förespeglat oss att svenskarna är barbarer, och att de helt saknar kultur
  • Detta sägs av en man, som påstått att alla invandringsproblem skulle lösa sig, ifall vi ”öppnar våra hjärtan” för islam och MENA-invånare

I rest my case.  Vem är det som ”inte är alldeles faktaorienterad” och ”saknar historiekunskap” frågar jag er. VEM ??

Bildkälla: Dagens Nyheter

Är det inte herr Reinfeldt själv, som också utvecklat vissa Narcissistiska drag i sin personlighetstyp, möjligen – även om vi med tanke på Fru Lööf och många andra kanske inte på något sätt skall anklaga just honom för att ha lidit av maktberusning, självförvållad dumhet eller total oförmåga att inse konsekvenserna av sitt eget handlande. Sådant är trots allt relativt vanligt bland politiker i somliga länder. ”All makt korrumperar” heter det, men ”fullständig makt korrumperar absolut”.

Kanske vi också borde erinra läsekretsen om denna bild, apropå Herr Reinfeldt och hans personlighetstyp.

 

Jag har tidigare i denna blogg skrivit om den nu skäligen utdöda Ukrainska Kvinnorörelsen FEMEN, och hur dess nära nog enda svenska kvinnliga medlem Jenny Wenhammar från Kågeröd i Skåne greps, först av säkerhetsvakter och sedan av svensk polis, eftersom hon anno 2014 avbrutit ett tal av just Herr Reinfeldt, i Almedalen, Wisby. Medan hon gallskrikande fördes bort, stod Fredrik Reinfeldt bara tyst i talarstolen och hånlog, synbarligen därför att han njöt av att se en av sina meningsmotståndare förnedras, och släpas i smutsen. Beläggandet med handfängsel skedde i ett buskage den gången, där sagda dåvarande Miljöpartist – sedermera ”utfrusen” ur partiet fick motta flera batongslag.

 

Här ser ni så en bild från Toppmötet i Davos, 2013, då söta lilla Oleksandra Shevchenkodetta Ukrainska ”charmtroll” lyckades störa både Vladimir Putin, samt Angela Merkel, nu avgången tysk Förbundskanslerinna – det heter Kanslerinn på tyska – och vi människor har två olika kön, som bekant. Under denna Presidentperiod – nu fjärran – i tiden – åtta år går fort, för allmänhetens minne är kort – men vi Hedningar minns…gick Putin faktiskt sin meningsmotstånderska till mötes, och kallade bort säkerhetsvakterna. På framsidan av sin kropp hade Oleksandra, då 25 år – skrivit – ”Putin Dictator” (det syntes inte på pressbilderna) men denne sade på ryska, likt på sin tid ryske Tsaren (se Anna Lena Laurens kåserier i DN) ”har ni några klagomål” till sin kära medborgarinna, och tillfogade ”jag diskuterar gärna politik med er, min sköna ! Även jag har synts barbröstad på bild – men om vi diskuterar politik, förstår ni väl att vi måste ha kläder på oss ?”

”Now we’re talking (about the future of Europe)” – Konstverk av den Finländske ”Ankmålaren” Kaj Stenvall från 2014

Vem var det som framstod som en diktator, det där året – 2014 ? Jag skulle säga att det – underligt nog – visavi Femen åtminstone – var herr Reinfeldt, inte Gospodin Putin, även om vi senare allihop kan ha misstagit oss, rörande hur Världsutvecklingen kommit att bli… Sade jag inte att saker och ting kan förändras, mycket snabbt ?

Angående de politiker vi har i vårt eget land, samt våra journalister; vidhåller jag således att de saknar allmänbildning, historiekunskaper och ”inte är alldeles faktaorienterade”.

Har jag sympatier för någon, så är det faktiskt Herr Löfvén, trots att jag själv varit synnerligen kritisk mot honom, som alla vet. Han har i alla fall insett sin begränsning och avgått i tid, samt inte dykt upp som ”expertvittne” eller någotslags försäljartyp till föredragshållare i TV eller annars – som Herr Reinfeldt. Stefan Löfvén drabbades också personligen av förlusten av en nära anhörig under Covid-19 pandemin, men tog sitt ansvar och agerade som en moralisk människa. Detta är värt att lägga på minnet, inte minst för mig själv som skribent – ty även jag kan måhända ångra somliga rader. Ifråga om en hel del andra svenska politiker, kan jag inte finna att de har någon vidare moral alls, särskilt inte med tanke på hur de agerat emot oss etniska svenskar – och hur de fortfarande agerar – men – och det är ett viktigt men – ”Nomeklaturor” av deras sort finns i hela Västvärlden, och inte bara i Ryssland eller för den delen Ukraina.

En Ukrainsk Freja – för en till, se texten

Kanske ni – läsare och läsarinnor – tycker att jag är alldeles för politisk, alldeles för faktaorienterad. Då kanske jag skall sluta denna min betraktelse för dagen i enlighet med de språkregler jag själv ställt upp, och bli djupt personlig. Min frände i den hedniska bloggosfären, Henrik Andersson, noterar att även den svenska Asatrons trånga lilla krets påverkas direkt av kriget i Ukraina, då vi mist våra kontakter med en del träsnidare och konstnärer, som per kommission utfört statyer av gudinnan Freja (Freya, Freyja!) och Vighammare åt oss – ifall ni nu ens känner till sådana föremål.

Denna observation är givetvis helt riktig.

Själv gnolar jag istället för dagen på en sk ”Kavaljersvisa” från Värmland – den är minst 100 år gammal, fast man på nätet felaktigt uppger att den ska vara skriven av Monika Törnell.  Jodå – jag har läsare i Ryssland också – likt de ”Brysselslickare” under EU flagg som regelbundet brukar dyka upp på dessa sidor. Jag måste säga att de har varit mig hulda och trogna under en följd av år, och inte genast trätt i förbindelse med ”Sankt Petersburgs hemliga trollfabriker”.

Det är HÅRDA BUD från MELLERUD !!

Jag kände själv en man från just den staden, som jag anno 2004 i tre veckor delade mitt lilla tvåmanstält med. Han hade som jag haft TBC i första stadiet, och det var därför vi delade tält. Vi blev så nära vänner, att jag ansåg honom värdig att dricka ur min Melleruds Vattenflaska – för att nu travestera en replik ur en gammal film av Francis Ford Coppola från 1979. Tyvärr hade han lite problem, eftersom han suttit i ryskt fängelse under en period av sådär sex månader – för ”innehav”  men det var inget jag höll emot honom. Ävenså spelade han i ett band, där en av bandets medlemmar såsom fd. ”desant” eller vägrare också ålagts fängelsestraff, och dessutom var en udda typ, på så sätt att bandmedlemmen hade två fruar – i det alternativa Ryssland går sådant ofta för sig. Sedermera – efter inte ens en vecka – kom det fram, att det var just min gode vän och färdkamrat, som var bandmedlemmen. Exakt vad han spelade vet jag inte, eller också har jag glömt och förträngt, men jag spelar ännu låtar av Messer Chups i denna sena timme.

Om jag säger, att jag haft och ännu har ”vänner på båda sidorna” som i Kavaljersvisan, så ljuger jag inte. Inte heller ljuger jag, när jag säger att min delvis tandlöse kamrat, den gången var påhittig, och kunde skaffa sig flytvästar och extrautrustning genom att snatta dem från ryska passagerarplan i reguljär linjetrafik, och dessutom komma undan med det. Han var en ärlig karl, för han erkände alltsammans inför mig, sin broder. ”I många länder har jag varit, och mångahanda folkslag haver jag haft uti min tjänst, men maken till Fryksdalingarna, det har jag aldrig sett !”

Det är inte namnet, generna eller nationen, som avgör vad som är en trogen och pålitlig människa, vem som borde kallas för moralisk, och vilka som definitivt inte är det – men på ärliga människor, kan man bygga en nation. Så är det – och detta är en ”språkregel”.

Monument över Stadsgrundarna – Håskuld och Dyre – eller Askold och Dir – på självständighetstorget i Kiev – utanför bild till höger ligger en lokal COOP.. som i Stockholm

 

Min ukrainska Freja – likt den ”Moder Ukraina” som ofta syns på TV-utsändningar från Kiev – är förstås gudinna över såväl krig som kärlek och magi – precis som den Nordiska Freja – men hon liknar inte den Freja-bild av trä ni ser här ovan. Jag specialbeställde den, nämligen – fastän den nu ligger säkert nedpackad – jag kan inte längre ha några värdesaker här hemma.

På huvudet har hon vad som liknar en spetsig hjälm, likt den streltser och 800-talets Väringar och Ruser brukade ha. I handen har eller hade hon ett spjut, som numera brutits av – men halva spjutet sitter fortfarande säkert i hennes hand, och vem som till sist får ”brutna pilar, krökta spjut” eller ”broken spears” i huvudet, får vi väl se.

Ryska Iskender-missiler avfyrade från Kaliningrad oblast kan inte nå fram till Stockholm, men stora delar av Götaland. De som kan avfyras från Petersburg-regionen kan heller inte nå Stockholm, men väl Helsingfors och i stort sett hela Finland. Finska politiker har enligt tidningsnotiser från flera år sedan, aktivt övervägt ett missilförsvar. Sveriges otillräckliga inköp av Patriots, och deras utplacering på Gotland kan vi helt glömma bort i sammanhanget – det är bara en av många otillräckligheter, som våra politiker manifesterat under de trettio senaste åren, och ytterligare ett bevis på deras svidande underlägsenhet, deras totala oförmåga att i tid inse rena fakta.

Min ukrainska Freja är vidare klädd i ett slags fotsid mantel, men om man studerar den närmare, ser man att det är hennes Falkhamn – hon kan ju iföra sig en sådan, och snabbt flyga sin kos, som de kunniga vet. Hon bär en Fä runa på sitt bröst, runan fehu eller tecknet för egendom; och även om detta är lite väl enkelt, har min Ukrainske träsnidare kanske valt rätt ändå. Fehu står också för Fälagi, engelskans Fellow, någon man står i samägoförhållande med – som den runsten som anträffats på ön Berezanj, vid Dnjeprs utlopp i Svarta Havet. Två bolagsmän, som äger del i samma fartyg, kan mycket väl använda det ordet om sig själva, även om Engelsmännen alltid helt feltolkat det, och aldrig förstått den sanna innebörden.

Hennes pose är krigisk, först på nära håll ser man att hon har kvinnobröst under Brynjan – och vid sina fötter har hon ett kreatur eller en liten varelse, som både kan vara vakthund eller en av hennes katter, som inte alls behöver vara två till antalet, för ”aft kötta sinum” som det står i Eddan, innebär pluralis, och vad för slags lögner och amsagor som spritts genom danska serietecknare, Hollywood och dåliga tv-serier kan vi också ignorera.

Det fredliga civilmotståndets väg är fortfarande värd att praktisera, här i Sverige liksom i Ukraina.

Vi bör inte sätta alltför stor tilltro till de politiker och det slags Regering vi just nu har, utan till helt andra sektorer och myndigheter i samhället.

Medias rapportering i dessa dagar bör vi läsa ytterst skeptiskt, och ytterst ifrågasättande.

Vi måste också fråga oss vem eller vilka i vår omedelbara omgivning som verkligen är lojala med oss, och som därför är värda allt vårt stöd, all vår lojalitet.

Gör inte som jag, goda medborgare och medborgarinnor i vårt land.

Jag har gång på gång gett de bästa åren i mitt liv och min lojalitet till människor som aldrig förtjänat ett enda förbannat djävla dugg av detta, men det har bara skett därför att jag innerst inne är ett slags idealist.

Låt er inte begränsas till den egna familjen, eller barnen, kanhända en enstaka livskamrat – eller rentav två ! – men praktisera er lojalitet – till det, den och de som förtjänat sådant. Det är allt. ”Jag är en Hedning”, och det är summan av alltsammans. Det sa redan Bellman – på sin tid.

 

 

Jag firar Blasfemidagen 2019 – men LÅTSAS-LIBERALA DN VÅGAR INTE…

Idag är det dags att fira ett datum som många svenskar inte längre vågar fira, ens i sitt eget land. Än mindre vågar våra Låtsasliberala dagstidningar, som Dagens Nyheter till exempel, tala om att detta datum och detta firande faktiskt finns. Jag talar förstås om Den Internationella Blasfemidagen, en dag för hädelsen som fenomen, som firats varje år sedan 2009, och alltså fyller tio år i år. Ändå vågar ingen, absolut ingen i svenska media, och den låtsasliberala vänstern allraminst, uppmärksamma detta datum.

Vi hedningar och Asatroende har till och med en gud för själva HÄDELSEN eller BLASFEMIN, goda Polyteister som vi är. Och han heter Loke…

 

När man diskuterar Blasfemi eller hädelse, så måste man noga skilja mellan detta och två närliggande fenomen. Helgerån, till exempel, eller på latin Sacrilegium, är materiella handlingar, eller faktiska handlingar som drabbar föremål, personer eller byggnadsverk i verkligheten, och som påstås vanhelga dem. Det är alltså inte när man rånar en person som heter Helge, även om just Helge av en slump råkar ha namnsdag idag.

Hädelse eller Blasfemi kan bara utövas i ord, med åtbörder eller i bild, men orsakar inga som helst materiella skador. Allt som händer är att en idé, en gudom, en filosofi eller en åsikt eller en religion blir ”kränkt” även om inget sägs om dess utövare eller anhängare. I detta lättkränkthetens tidevarv räknas fler och fler saker som blasfemi eller hädelse, och på sista tiden har människor i vårt land fått groteska straff för nästan ingenting, förutom att de hävdat sin yttrandefrihet, eller vågat ha en åsikt.

Se här bara:

Farliga åsikter… ? Hur långt har denna absurda ”helgondyrkan” av vissa personer ändå inte gått…

 

Åsiktsförtrycket sprider sig, och intoleransen emot oliktänkande börjar prägla hela det svenska samhället – men det här är saker som DN, givet sin traditionellt Monoteistiska och klart pro-kristna hållning, aldrig någonsin vågat ta upp… I takt med att (S)harians taktfasta stöveltramp börjar eka på gator och i redaktionshus, är det särskilt vissa grupper som anses ”heligare” än andra, och som man på inga villkors vis får skoja med…för då kan de ju bli ”arga” eller rättare sagt Lättkränkta…

I april i år dömdes en svensk medborgare för att ha visat en bild på en handgranat på det ryska – inte svenska – Sociala forumet VKontakte, tillsammans med texten Hotline to Allah, Pull pin, Hold to ear then wait for dial tone”. Detta skulle då enligt en viss Sofia Tollgerdt, domare i Helsingborgs Tingsrätt ha ”uttryckt missaktning för muslimer som grupp” (trots att inte ett enda ord sades om dem, det var bara den imaginära varelsen Allah man vände sig emot, eller rättare sagt skojade med)

1884 frikändes August Strindberg för hädelse i den sk ”Giftas-processen” efter att ha skrivit följande text om Kristendomens kannibal-ritual, den sk ”Nattvaraden”:

Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion

Döm själv om skämtet om Allahs ”hotline” var så mycket mer vågat eller allvarligt än vad Strindberg faktiskt skrev, på 1800-talet. Jesus kallas av gamle August för ”folkuppviglare” och han talar om ett oförskämt bedrägeri, vilket faktiskt är rätt i sak. När processen emot Strindberg var över, så hälsades han av tusentals Stockholmare vid Centralstationen, dit herr Strindberg just anlänt med tåg. Till och med DN rapporterade om detta, men det skulle man nog inte våga idag. Litteratören tackade artigt för uppmärksamheten, och lyfte på sin höga hatt, som han höll i handen till tack för svenska folkets stöd.

Så gick det till den gången, men så var också vårt land en demokrati – dåförtiden…

Alla vågade hylla Strindberg, som på sin tid kallades ”Fritänkare”…. Idag vågar ingen längre hylla Humanism eller Yttrandefrihet när det VERKLIGEN gäller… Alla har blivit ”Låtsas-liberala”

 

Man kanske inte ska överdriva en enstaka Tingsrättsdom, men hur någon kan bli fälld i svensk domstol för ett brott som inte ens begåtts i Sverige, och till på köpet på såpass svag grund, undandrar sig min enkla bedömning.

Patentintrång, samt felaktig användning av runor och religiösa symboler, är däremot straffbart (hets emot folkgrupp)

Hädelse, emellertid, skall heller inte förväxlas med sk ”Kulturell Appropriering” dvs när man använder en annan kulturs (mer eller mindre) heliga symboler för egen vinning, eller i ett sammanhang där de inte hör hemma. ”Cultural Appropriation” som fenomenet kallas på engelska, orsakar de facto materiell skada på andra kulturer genom att utplåna dem. Här i Sverige förblir allt sådant ostraffat än så länge, fast hädelse inte är det – vi kan tänka på Nazistiska NMR:s felaktiga användning av Tyr-runan, eller Våldsvänsterns och den sk ”forn sed” rörelsens felaktiga användning av Torshammaren som exempel..

Man brukar säga, att Sverige inte har några hädelse-lagar ända sedan ”lagen om trosfrid” avskaffades år 1970. Ingen har dock uppmärksammat, att läget för yttrandefriheten och åsiktsfriheten i vårt land blir sämre och sämre dag för dag. Vi har vår Justitieministers helt orimliga och idiotiska hets emot runor, till exempel – något som inleddes för två år sedan och som han fortfarande inte har tagit avstånd ifrån. DN och andra låtsas-liberala media har såklart inte vågat ge sig in i den debatten heller, servilt regeringstrogna och slaviskt underdåniga som de är.

Globalt sett har situationen ändå förbättrats, anser man. Sedan den Internationella Blasfemi-dagen utlystes år 2009, har både Danmark, Irland, Finland och Island helt avskaffat sina blasfemi-lagar. Man menar att man inte kan bestraffa tankebrott, eller humor – och därför har så gott som alla civiliserade länder tagit bort dessa gamla och föråldrade lagar. I muslimska länder däremot, råder fortfarande dödsstraff enligt Koranens bud, och även den kristna bibeln föreskriver, att alla hädare ska dödas.

HUMOR – alla Monoteisters stora SKRÄCK !

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

(3 Mosebok, 24:16)

Väldigt få intellektuella i Sverige vågar numera protestera emot nymoralisternas, muslimernas och de alltmer militanta kristnas stöveltramp, skrän och hets. En av de ytterst få undantagen i år är Ann Heberlein, annars professor i etik vid Lunds universitet. Hon skrev i somras en artikel, efter det att en kvinna i Österrike dömts för smädande av islam, när hon menade att Profeten Mohammeds giftemål med en 9-årig flicka var pedofili (vad ska man annars kalla det för ? frågade hon retoriskt)

Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I en sekulär stat råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Särskilt förbryllande – och oroväckande – menar jag att ECHR:s påstående att Frau H:s uttalande ”sannolikt kan uppväcka rättfärdigad ilska hos muslimer” är. Det som oroar mig är att ECHR anser att det är rättfärdigat att reagera med ilska når någon hånar, kritiserar eller smädar en Gud, profet eller någon annan mytisk figur. Har alltså de fanatiker som vill döda Lars Vilks på grund av sin ilska över hans bild av profeten som rondellhund rätt? Är deras ilska verkligen rättfärdigad? Och terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo – var det begripligt och rättfärdigat?

Jag anser att man ska hantera sina friheter med varsamhet. Frihet förutsätter – och kräver – ansvar. Man behöver alltså inte kränka den andres tro, utseende eller uppfattning bara för att man får. Men, i ett samhälle som värderar yttrandefrihet högt måste man också stå ut med yttranden och åsikter som är fula, grova, störande och stötande. Den som lever här, i Europa, måste lära sig att leva med det. Att skämta om eller kritisera Gud, Allah eller andra religiösa figurer ingår i en lång tradition av att häckla makten och auktoriteter och det är en rättighet värd att värna.

– Ann Heberlein, 2019-07-26

I asatron har vi Loke, som sagt – även om Loke inte är något eller någon man dyrkar – utom ibland förvirrade amerikaner, som inte vet vad Asatro faktiskt är, och som kallar sig ”Lokeans” eller Lokeaner. Loke är en figur som alltid finns, varesig man vill eller inte, och han är också högst nödvändig för att upprätthålla den kosmiska balansen i universum.

När någon företeelse i vårt samhälle, det må vara Gud, Kejsaren, Mammon, Greta Thunberg, Islam, Kungen, Militären eller kanske Svenska Akademin blir alltför allenarådande, ja då kommer också Hädelsen, Blasfemin och Loke som ett brev på posten.

Falsk dyrkan och falska symboler avslöjas alltid. Tänk på H C Andersens kända saga om ”Kejsarens Nya Kläder” och det lilla barnet som sa: ”Men han har ju ingenting på sig!”. Där har ni också Lokes roll…och rollen hos alla skämtare, hädare, clowner, humorister, satiriker och humanister från tidens början till tidens slut.

De finns de som på allvar hävdar att LOKE skulle ha ställt upp i det senaste Amerikanska Presidentvalet – och inte bara det – MYCKET talar väl för att han i själva verket VANN !!

(Hur skall vi annars förklara det här med Trumps förslag om ett köp av Grönland, till exempel ??)

 

Eftersom ingen i dagens Sverige längre vågar skall jag nu här nedan undersöka tio väldigt kända fall av hädelse eller blasfemi, som givit genklang över hela den kända världen. Sedan kan ni ju alla själv döma om de var så farliga egentligen, eller om detta var något som det var värt att tortera, döda, fängsla och plåga människor för – eller om vi inte hellre borde göra så som våra förfäder hedningarna gjorde – är någon gud ”kränkt” eller förorättad – ja då är det upp till Gudomen själv att hämnas, om den nu vill – men människor bör INTE göra det…

Detta kontroversiella konstverk har visats över hela Världen – men först när det kom till Sverige, utförde de kristna ett attentat…

Exempel 1: ”Pisse-Jesus”

1987 tog den amerikanske foto-konstnären Andres Serrano och sänkte ned ett krucifix i hans egen urin, och tog en bild av det – det var i alla fall vad han SA. Inga bevis finns dock för att nedsänkandet verkligen ägde rum i verkligheten – allt som Serrano visade sedan dess var en rödskimrande och ganska oskarp bild på vad som antas vara ett krucifix i plast, och alltså ingen riktig helig relik. Ingenting att gapa och skrika för, kan man tycka. Ändå har konstverket väckt orimlig uppståndelse sedan dess, och när det år 2007 visades i Sverige, blev fotot vandaliserat av nazister – betecknande nog. Svensk polis gjorde som vanligt ingenting för att förhindra saken, och om jag inte minns fel, dömdes heller ingen för dådet.

Är denna teckning – som visar en kärleksfull profet – egentligen så farlig ?

 

Exempel 2: ”Skoj på Jylland”

30 September 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten (som verkligen är liberal, och inte bara LJUGER som Dagens Nyheter) en liten skämtteckning om profeten Mohammed. Profeten visade sig på teckningen vara en väldigt snäll herre, som ville skona både självmordsbombare och deras offer, eftersom han hade slut på jungfrur till det muslimska paradiset. Var nu det något att bli arg för – egentligen ? Betydligt grövre och råare teckningar har publicerats sedan dess, u-t-a-n att någon muslim protesterat offentligt, och marknaden börjar nu bli ”mättad” på detta slag av skämtteckningar. Ändå dödades minst ett hundratal människor – ironiskt nog mestadels muslimer i muslimska länder – bara för dessa bilder, och Khadaffis Libyen och den ännu kvarstående Saudiska diktaturen kallade hem sina ambassadörer från Danmark.

 

Exempel 3: Mördaren hattade runt efter Hattar…

Kring den 25 September 2016 mördades den Jordanske tecknaren Naheel Hattar genom att bli nedskjuten på öppen gata utanför en domstol i Amman, Jordaniens huvudstad. Han hade publicerat ovanstående teckning på den muslimske Jihadisten och Terroristen Abu Sahle – en av de ledande finansiärerna bakom IS – som USA mycket riktigt hade skickat till ”det muslimska paradiset” där följande dialog utspann sig:

The translation:
In Green: In paradise…
Allah: “May your evening be joyous, Abu Saleh, do you need anything?”
Jihadist: “Yes Lord, bring me the glass of wine from other there and tell Jibril [the Angel Gabriel] to bring me some cashews. After that send me an eternal servant to clean the floor and take the empty plates with you.”
Jihadist continues: “Don’t forget to put a door on the tent so that you knock before you enter next time, your gloriousness.”
Återigen – man kan fråga om detta verkligen var värt att ta en annan människas liv för – bilden av Allah som en snäll gammal man verkar ganska respektfull – satiren är knappast vänd emot religionen som sådan, snarare Jihadister i allmänhet och Abu Sahle i synnerhet… Ändå vågade The Independent (I England !) och Al Jazeera inte publicera denna bild – men jag vågar !

Exempel 4: ”Some russian PUSSY in da house…”

I februari 2012 utförde sju medlemmar ur det kvinnliga ryska musikkollektivet Pussy Riot (som från början bestod av 11 personer) en mindre än 15 sekunder lång performance i den sk ”kristus frälsarens katedral” i Moskva, innan de blev utkastade på bryskt och ryskt vis. De hann säga ”Putin zzzuj…” (ljud som härmar en urinerande, sägs det) respektive ”Heliga Madonna, fräls oss ifrån Putin” innan de greps – och tre av dem fick två års fängelse – varefter gruppen till sin huvuddel upplöstes. Också jag följde händelserna här i min blogg, och konstaterade att gruppen nog skulle fått ett ringa straff i de flesta civiliserade länder, men att man inte behövde uppröras mer än så. President Putin lär också ha uppmanat de ryska domstolarna att visa mildhet i det aktuella fallet, vilket man bör minnas. Aktionen som sådan ägde rum i en kyrka, men vände sig mycket mer emot Presidenten än emot kyrkan och religionen – så var det egentligen hädelse, eller ett politiskt brott ?

Trots en mindre aktion under en fotbollsmatch i Moskva är Pussy Riot som rörelse fullständigt utdöd, åstadkom ingen varaktig förändring alls, och bara en av dess medlemmar, Nadezhda Tolokonnikova har nått internationell ryktbarhet. Hon var också den smartaste av dem, i alla fall enligt mig – men blev utfryst ur gruppen efter interna stridigheter – vilket också är betecknande.

 

Inna Shevchenko i Kiev, när det begav sig: Hon kom, MOTORSÅG och SEGRADE….

 

Exempel 5: ”Den sköna Sågerskan…”

Mina egna äventyr och förbindelser med den säregna FEMEN-rörelsen, som hade sitt upphov i Ukraina, men numera huvudsakligen bara finns kvar i Frankrike – där de intellektuella tagit den till sitt hjärta, och den alltjämt har ett visst stöd, vilket den annars saknar – har jag tagit upp i tidigare bloggar. Augusti 2012 var månaden när Inna Shevchenko, nu 29, förbluffade oss alla med att såga ned det sk ”Holodomor-korset” i Kiev, som officiellt rests till minne av Stalins offer. När säkerhetstjänsten senare kom för att arrestera henne, gled hon ner tre våningar för en stålwire som hon kopplat till sitt balkongräcke, ”lånade” en pojkväns bil och for till Warszawa, där hon snällt lämnade ifrån sig bilen och tog tåget till Paris – allt enligt en i förväg uppgjord plan. Korset restes igen efter två dagar, ingen skada orsakades alls och Inna använde faktiskt skyddsglasögon, mycket säkerhetsmedveten som hon är – men jobbade barbröstad, vilket hon och Femen tagit för vana att göra.

Sedermera genomförde de också en stökig aktion inne i Notre dame, Paris, där en av deras medlemar fick armen dragen ur led av katoliker. En svensk medlem, Jenny Wenhammar, ströps nästan av en sk ”kyrkotjänare” inne i den katolska domkyrkan i Stockholm, där hon liksom de franska FEMEN protesterade emot katolikernas sexövergrepp på barn och abortlagar i Spanien. Numera har Notre Dame-katedralen nästan brunnit ned av helt andra orsaker, och Femen har nästan helt slutat med sina aktioner – som globalt sett nog inte åstadkom mer än en viss förvirring för stunden. Var detta alls hädelse, eller kanske politik ?

 

Exempel 6: ”Äcklig Homo !”

1998 ställde fotografen Elisabeth Olsson Wallin ut 12 stycken ganska uselt gjorda fotomontage, som skulle visa den påstådde ”frälsaren” Jeschua ben Yussuf, en gammal pin-up som de kristna har.  Frälsaren visades där som Bög – en kommentar till den ”Svenska” Kyrkans påstått gay-vänliga hållning, omgiven av knarkare, flator och transvestiter. De kristna förfasade sig genast. Flera svenska biskopar sa att verket var hädelse. Påven ställde in den dåvarande svenske ärkebiskopens audiens i vatikanen, men den ägde rum vid ett senare tillfälle – och det var allt som verket noterade, förutom kristna bombhot emot dess skapare, och flera försök att vandalisera bilderna.

Återigen kan man fråga, om detta verk egentligen var så farligt, eller egentligen hädade i sig. Bibeln jeschua lär ha umgåtts med horor och publikaner, ja han hade till och med en ex-hora kallad magdalena som flickvän och senare hustru, om vi får tro da vinci-koden. Dessutom åberopar sig de kristna kyrkorna på att vara bara såå toleranta såå – och skyltar med regnbågsflagg, men när det verkligen gäller – ja då säger man usch och fy så perverst för minsta lilla avvikelse från normerna... vad kallas sådant ? För egen del kallar jag det HYCKLERI…

MÖRDAREN som kallas ”Gud” eller Jehova är fortfarande på fri fot… han tror visst han är Allsmäktig… Måste vara sinnessjuk, eller hur ?

 

Exempel 7: ”Hebdo Hebdo, my old friend…”

Den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo angriper fortfarande allt och alla med finess och bravur. Konservativa franska politiker, islamister, Trump, brexit-anhängare eller motståndare, alla får de en släng av sleven. Charlie Hebdo är mycket elak emot alla, och gör det konsekvent. Man har sagt, att en del av deras teckningar inte är god smak, men vad gör väl det ? Yttrandefrihet är faktiskt inte samma sak som att alltid ha rätt, eller att vara omtyckt och populär i alla läger. Yttrandefrihet kan också vara rätten att säga fel saker vid fel tillfälle, ja man får till och med vara plump och dum – oavsett om det nu retar någon. Tydligen måste det ha varit fallet i det förgångna, för 7 Januari 2015 angreps tidningens redaktion i Paris av två stycken sjuka islamister.

Tolv personer dödades den gången, bland annat fem av tidningens bästa tecknare. Svenska Pressbyrån vek genast ned sig, och deklarerade att man inte skulle sälja tidningen på papper, utan censurerade fegt bort den för den svenska marknaden. Inna Shevchenko, som hade personliga bekanta bland tecknarna, sågs gråta offentligt i en intervju – och det är enda gången hon alls gjort det. De parodierade henne och Femen med, men eftersom de har den attityden att ”all publicitet är bra publicitet” brydde de sig inte… Tänk om världens alla kristna och islamister kunde tänka på detta sätt, eller vad tycker ni ?

Exempel 8: ”Dansen kring den gyllene Rondellhunden”

Efter det att den svenske konstnären Lars Vilks år 2007 lät publicera ovanstående fladdriga teckning – och fyra andra, bättre utförda – av en man i turban med hundkropp, som han påstod var ”profeten Mohammed som rondellhund” blev han öppet trakasserad, mordhotad och överöst med hundskall i svenska media. Också DN deltog i hetsjakten, men ändrade sig först efter ett par år, när det visade sig att Vilks inte gick att döda, och mot förmodan överlevde. Ändå påstod DN i flera år att ”det var för dyrt med polisbevakning” samt att ”det vore billigare för svenska folket att låta Vilks dö” och annat sådant – bland annat i form av insändare. Detta, om något, visar hur falsk denna tidning är.  Och nu citerar jag från Wikipedia:

Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att mörda Vilks. Fyra av de misstänkta släpptes utan åtal efter tre dagar. Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse.Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. I filmen ses bland annat homosexuella män i en serie sexuella positioner med ansiktsmasker föreställande profeten Muhammed och hans svärson Ali. Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon.[18] Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter. Pojken åtalades och fälldes senare för våld mot tjänsteman. Polisen använde pepparspray mot upploppsmakarna och ett antal personer greps. När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade ”Muhammed”.[19][20] Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010.[21]

14 Februari 2015 stod vem om inte Inna Shevchenko – the one and only – (Frejas röst i denna värld har jag kallat henne, och det stämmer) i Talarstolen på den lilla kulturlokalen ”Kruttönden” i Köpehamn. Också Lars Vilks fanns med på podiet.  Hon har själv berättat vad som hände sedan:

The shots began while I was on stage with Swedish artist Lars Vilks, giving a speech, somewhat appropriately, on the illusion of freedom of speech. In fact I had just finished saying that ”people will always say ‘we are in favour of freedom of speech but…'” when I heard the shots. I immediately dived to the floor. But those in the audience didn’t know what had happened at first. Then everyone just started to run, they were falling over each other. I personally heard around 50 shots, but later a policeman told me there were 200 in total. It all happened behind the main door, so we couldn’t see it. But the journalist who was killed had been in the audience; just before the attack began he had gone outside to make a phone call. That was why he was killed. One of the organisers opened the back door of the room, and people started to run out into the street. We were evacuated by police, and taken to a station where we spent 10 hours. The police interrogated us, and we met psychologists. They gave us blankets, and phones to call who we need to call. We were told not to speak to each other about the attack until we’d given our statements to the authorities.

Ironiskt, eller hur… Som hon sa – det finns alltid dem, som är för yttrandefrihet i teorin, men när det verkligen gäller, då får man se hur fega dessa låtsasliberaler är…

Svenska media fördömde inte attacken. Istället tyckte många som vanligt, att ”Vilks får klara sig själv” och angående Ms Shevchenko, kunde de flesta av DN.s journalister inte ens stava hennes namn rätt vid det aktuella tillfället. Själv skall jag inte glömma den gång, hon visade mig Femens dåvarande HQ i Kievs förorter per ”tele-presence”. Jag är skyldig henne en hel del, faktiskt. Först när flera månader gått, och attentatsmannen från Köpenhamn blivit förpassad till ett danskt fängelse vågade den påstått ”liberala” svenska tidningen skildra händelserna ur Vilks egen synvinkel…

 

Exempel 9: ”Jeschus Krystis Bin Ladin anagga !”

I september 2007 publicerade den australiensiska konstnärinnan Priscilla Blacks ovanstående vackra bild – som visar hur den påstådde kristne frälsaren (ni vet han som drev ut månglarna ur templet – dåtidens ”World Trade Center” med piskrapp och slag, eftersom han inte hade dynamit) stegvis övergår i Osama bin Ladin – som många också sett som en profet och frälsare.

Eller – är det Osama, som övergår i Jeschua ? Eller tvärtom ?? Ingen vet, men det blev ”ett herrans liv” för att citera en gammal filmtitel av Monty Python.  Australiens premiärminister fördömde genast tilltagt, den svenske prästmannen Lars Collmar likaså – även om han för den politiska korrekthetens skull skyndade sig att säga, att man ändå inte kunde förbjuda det.

Lars Collmar vågade i alla fall offentligt säga – anno 2007 – att det är fel av Regeringar och Domstolar att agera smakdomare, men ändå gör svenska tingsrätter anno 2019 precis detta, som vi redan sett.. Och ingen vågar protestera längre.. DN och ”gammelmedia” allraminst – men jag ensam vågar – ingen annan högtidlighåller Blasfemi-dagen !

 

Exempel 10: Fribrottarnas Mexikanska Madonna (osv)

I Mexico och andra katolska länder har en – för de kristna – oroande trend dykt upp just i år. Konstnärer har tagit sig före att köpa traditionell konst, som små madonna-statyer i gips, och börjar dekorera dem på hädiskt vis. Man har sett Star Wars madonnor, Batman-madonnor och Stålmannen-Jesusar mm komma ut på marknaden, och Hans Helighet Påven är alls inte glad.

Skandalen har spritt sig till andra länder – om den nu är en skandal förstås. Titta på vad Marvel Comics gjort emot Thor – och ser du någon hedning klaga för det, ens på Island ?

Läs här en intervju från Isländska Asatrufelagid – som kan lära alla hysteriska Monoteister en del om verklig tolerans…

 

Jag dedikerar detta inlägg till fegisarna på DN – och vad de själva ALDRIG vågar skriva – men vad jag själv skrivit om i mer än tio år…