Nya Konstprojekt av Jim Lyngvild

Jim Lyngvild, mannen som blivit ”Mr Asatru” med hela Danmark, och den ende man som både tilldelats Nordiska Asatrosamfundets Kulturpris, samt Samfundet Särimners stora galt i guld med briljanter, eklöv och svärd – en utmärkelse som är ytterst svår att vinna, och som hittills bara utdelats en enda gång i Världshistorien – upphör aldrig att leverera och intressera.

Han är industridesigner, bryggeri-ägare, skapare av Danmarks största privata gudahov, fotograf, innovatör och mycket annat. Vi minns hans ”Rondell-Valkyrior” i guld för tre år sedan, som ställdes upp i staden Assens. Med hjälp av industrirobotar från ABB kunde det vackra konstverket ovan ta form och skepnad. Ganska snart blev det krossat och vandaliserat av människor, som hatar den nordiska kulturen, men Jim Lyngvild är inte mannen, som låter sig nedslås. ”Jeg er ligeglad” utbrast han till den danska pressen, och hastade vidare till något annat projekt.

Mannen som gör vad som faller honom in ! En sann son av Särimner !

Lige nu, som det heter, ”laver” han något annat. Detta är inte en förstudie till en fotoserie av Farbror Frej, ovanpå Gullinborsti, som man kunde tro, men en skiss och ett utkast till ett konstverk, föreställande Hyrrokkin eller själva förintelsen, ridande på sin Varg, hon som syns på Hunnestads-monumentet i östra Skåne, rest över Gunne Hand. Joachim Jensen, en av Danmarks allra bästa 3D-designers, medverkar också i projektet – ytterligare en förstudie ses här…

Kort sagt – Jim Lyngvild slutar inte skapa, och som den kreatör och designer han egentligen är, har han sällsynt god lycka i att få tag i bra medarbetare. För egen del avundas jag honom faktiskt en smula. Vad jag mest tycker om – kanske förutom det sortiment av Whiskeyflaskor och labels Jim Lyngvild designat för Highland Park – är hans fotokonst – allt från Valkyriorna på Kronborgs slott till det självporträtt som Loke han gjorde för ett antal år sedan… Också jag själv driver mina egna projekt i herr Lyngvilds Hedniska efterföljd, så att säga, och jag nekar mig ingenting i den vägen heller. Visste ni att ”Fädernas Gudasaga” av Viktor Rydberg snart lär komma ut som ljudbok, förresten ?

Ett av de otaliga Lyngvildska självporträtten…

Text på Secessionsbyggnaden i Wien – Ni är väl bildade nog att tyda den ?

Annonser

MIDVINTERBLOT åter på Nationalmuseum, skriver Nättidningen Svensk Historia

Nättidningen Svensk Historia, en av våra grannar i den hedniska bloggsfären i vårt land – som ständigt växer, dag för dag – rapporterade härförleden om Midvinterblot, Carl Larssons kända Monumentalmålning från 1915, som nu är tillbaka på sin rätta plats i Nationalmuseum, efter att ha konserverats och restaurerats. Midvinterblot har kallats för det mest utskällda konstverket i Sveriges historia, och det stämmer nog också, som vi ska få se.

Hantverkare, Arbetare, Konstvetare och Administratörer – alla går de samman för att rädda vårt kulturarv ! (Foto: Anna Danielsson / Nationalmuseum)

Väggfälten i Nationalmuseum övre trapphall hade stått tomma sedan byggnaden invigdes 1866, men 1883 bestämde de kristna att en konsttävling skulle utlysas. Bara kristna och nationella motiv godkändes, något annat var helt enkelt otänkbart. Vann gjorde målaren Gustaf Cederström (som gjorde Karl XII:s likfärd) som skulle få måla hur ”Ansgarius kristnar Sverige” – alltså en ren historieförfalskning, eftersom en sådan händelse på Birkas borgberg aldrig ägt rum.  Turligt nog fanns det vettiga herrar i priskommittén också, för där hittade man namn som Eddaöversättaren Nils Fredrik Sander (vars Edda på svenska fortfarande hör till de allra bästa versionerna) konstnären August Malmström (som målat ”Aslög” och ”Bråvalla Slag”) samt författaren Viktor Rydberg (som skrev Fädernas Gudasaga och flera undersökningar om Nordisk mytologi).  Också hygienforskaren Carl Curman ville ha ett hedniskt motiv, men de kristna började genast skrika och oja sig..

Under flera hundra år hade Hedendomen levt som en dold underström i Svensk kultur, alltsedan ”Fogelbergs Gudar” (som jag skrev om för ett tag sedan) och Riksantikvarieämbetets grundande på Gustav II Adolfs 1600-tal. Gång på gång hade de kristna försökt utrota den, men alltid kom hedendomen tillbaks – och nu gav Carl Larsson den en alldeles personlig tolkning – och det är tack vare hans innovativa nyskapande – och framsynta människor i hans samtid – som konstverket alls fick lov att skapas. Många var emot det, redan från första början.

De kristna intrigerade, och skrev till Regeringen år 1891. Cederström bara måste vinna, för så hade man bestämt. Ansgar och kristendomen var det som skulle få definiera hela Sveriges historia för all framtid, trots att Sverige som vi nu vet inte alls kristnades på  830-talet…

Men våra ledande kulturpersonligheter slog tillbaka. Nu hade de fått med sig självaste Prins Eugen – målarprinsen. Kända konstnärer som Anders Zorn, Richard Berg, Georg Pauli och många fler. Det är att märka, att flera av tidens ledande judiska kulturpersonligheter, som Ernst Josephsson och Geskel Saloman, också skrev på uppropet för Hedendomens och Asatrons sak. 1894 gav regeringen uppdraget till Carl Larsson, på vägnar av Konstakademin; och så kom det sig att ”Gustav Vasas intåg i Stockholm” och ”Midvinterblot” skulle få sitta mitt emot varann i den väldiga trapphallen…

”Gustav Vasas intåg” symboliserar början på den nya tidens Sverige – den sitter ännu mitt emot ”Midvinterblot” som symboliserar vårt Asatrogna ursprung…

Men Carl Larsson skapade nu något helt nytt.  Han valde motivet med den hedniske Kung Domalde, kungen som offrade sitt eget liv, för att rädda Sverige undan missväxt. Och kungen fick bära Carl Larssons egna anletsdrag… Dessutom var Kungen alldeles naken – ja man kunde se hans kön – precis som i sagan om ”Kejsarens nya kläder”. Nu satte de kristna igång med en hat- och förtalskampanj av sällan skådade mått. De tjöt som galna hundar. De hetsade. De intrigerade, och de hatade, hatade, hatade och buade ut den hedniska tavlan.

Nymoralisterna gottade sig. Carl Larsson angreps personligen, och kallades ”storsvensk”, ”sjuk i huvudet” eller helt enkelt ”galen”.

Först tänkte sig Carl Larsson att Domalde dränktes i en källa, med sin drottning och en kungason med en häst strax bredvid..

Hela tiden arbetade Carl Larsson vidare på sina underbara målningar och teckningar, som idag räknas som det yppersta i svensk konsthistoria. Sundborn – hans konstnärshem – är fortfarande en turistattraktion, som lockar besökare från hela Världen. Överallt är hans verk ännu populära och folkkära – också i utlandet – men ”Midvinterblot” hamnade länge i skymundan, och refuserades faktiskt två gånger, trots att till och med Sveriges Riksdag fattat beslut om att tavlan skulle få sitta där den nu sitter.. I Dagens Nyheter i februari 1911 opponerade sig en anonym insändare, signaturen ”Arkeolog” och menade att de Kinesisk-inspirerade ”Lejonhundarna” på pelare bredvid ingången till vad som skulle vara Uppsala Tempel (nu vet vi att det var en vanlig Kungsgård, och ett Gudahov, visst inte något ”tempel” men det visste man inte 1911..) ”mest liknade en utomhus-restaurang” och att den lapska nåjden i 1800-tals kläder, som syns till vänster i tavlan, omöjligt kunde ha varit närvarande vid Gamla Uppsala under den tidsperiod, som tavlan skulle skildra, alltså 400-talet efter kristus…

Carl Larsson själv var nära att knäckas, och skrev i sin dagbok att: ”Opinionen är tydligen denna gång så starkt emot mig (och kanske med rätta), så att inte behöver varken min vän läsaren eller min ovän arkeologen vara orolig.1913 medgav han i Stockholms dagblad att han faktiskt tänkt måla dit några folkdansare från Skansen istället, och helt enkelt ge upp inför det besinningslösa hatet, men han stod på sig…

Tredje skissen – nu med bronsålderslurar, vendeltida hjälmar, Tors bild inne i Gudahovet, en naken kung och en Blotgode i flammande rött…

Richard Berg, och flera av Sveriges allra bästa konstnärer under det tidiga 1900-talet stödde Carl Larsson, och ivrade för att han skulle få måla färdigt sitt mästerverk. Men de tjutande, kristna hatarna gav sig inte. Höga Ministrar och Politiker – som Ecklesiastikminister Walter Murray engagerades ”bakom scenen” för att hindra att tavlan någonsin skulle bli färdig. Murray avgick till sist, och med hjälp av den österrikiske konstvetaren Joseph Strygowski (som intresserade sig för islamsk, ”etnisk” och slavisk konst) och en ny Ecklesiastikminister, fick Midvinterblot slutligen accepteras i alla fall, och det är ironiskt. Först när utlandet intresserade sig för tavlan, och när utländska experter gav den sitt stöd, slutade svenskarna att skrika och protestera… Men på Nationalmuseum fick den INTE hänga. Det förbjöd man…

Den färdiga tavlan – som de kristna kallade hednisk och hädisk, bland annat därför att Domalde liknade Jesus, och att en Torshammare tydligt visas i centrum av bilden.. Ändå gläder den dagens hedningar, och är ännu omtalad internationellt..

”Midvinterblot” förvisades från Stockholm, och Kungliga Huvudstaden, inte minst på grund av den Kungliga Svenska Avundsjukan. Carl Larsson dog bara fyra år senare, som en sjuk och bruten man. Liljewachls konsthall vågade visa tavlan tills Carl Larsson dog, men sedan gömdes den undan på ”Arkivet för Dekorativ Konst” i Lund, och visades inte på 40 år. Där såg jag den själv också för första gången, på 1980 talet, och Carl Larsson skrev:

Midvinterblotets öde knäckte mig! Med dov vrede erkänner jag detta. Och dock var det nog det bästa där skedde, ty nu säger mig min intuition – igen! – att denna målning med alla sina svagheter, skall en gång, sedan jag är borta, hedras med en vida bättre plats”  (Ur Carl Larssons självbiografi)

I mitten på 1980-talet erbjöds Nationalmuseum om att få köpa tavlan, och man tänkte väl att nu till slut – då 75 år hade gått – så skulle de kristna hatarna ha gett med sig. Men icke. I en Magisteruppsats från 2011 från Södertörns Bögskola (nej förlåt – vad skriver jag – Södertörns Högskola skall det naturligtvis vara) skildrar Tintin Hodén med stor humor och värme hur nya, Kulturmarxistiska hatare kastade sig över Carl Larsson i bästa 1970-tals socialdemokratiska DDR-stil, och genast utnämnde honom som rasist och nazist, bara därför att han vågat måla en tavla med fornnordiska motiv år 1915 – då INGEN i Europa knappt visste vad nazism var

Den störste hataren av alla var Per Bjurström, Nationalmuséets politiskt utsedde chef på 1980 talet. Han skrev insändare i DN med titeln ”Därför vill vi inte ha Midvinterblot” och påstod att tavlan skulle vara främlingsfientlig, att ”klottrare i Stockholms tunnelbana” skulle kunna lockas till Nationalmuséet, och att horder av Skinheads skulle bryta sig in där, osv osv… Istället föreslog man att tavlan skulle säljas på den internationella konstmarknaden, så att inga svenskar någonsin mer fick se den eller komma i kontakt med den .

Också idag finns det djärva konstnärer och bildskapare, som VÅGAR gå i Carl Larssons och ”Midvinterblots” fotspår. Här ”en lille en” med JIM LYNGVILD ogsaa Valkyrier fra Danmark, ni vet… (hversgo !)

Köparen – den penningstarke Japanske magnaten Hiroshi Ishizuka var en diskret herre, och han skulle nog gömma undan konstverket för alltid i sitt fina hem i Tokyo. Så hade man räknat ut det – men hej vad man bedrog sig ! – Herr Ishizuka var nämligen Shintoist – en Japansk Hedning – och han förstod målningen, genom den gamla Shinto-dygd som kallas ”Honne” eller hjärtats röst, i motsats till Giri, eller pliktens väg. Så – han lät sig inte köpas av (S) ledda politrucker – och det är tack vare Herr Ishizuka – en stor Sverigevän – och det faktum att han frivilligt, år 1992, lånade ut tavlan till Natonalmuseums 200-års jubileum – samt att han 1996 lät Svenska folket köpa tillbaka den efter en landsomfattande insamling – som vi nu alls har den i vårt land.

Så har den nu hängt på sin rätta plats i över 22 år – och inga svenska kristna har numera problem med den saken.

Knotet och gnället har tystnat. Inga Hemska Ondingar, för att inte tala om Onda Hemskingar har stormat Nationalmuseums trapphall. Inga attentat. Inga onda, onda grafitti-konstnärer från Stockholms tunnelbana har dykt upp heller – vad det nu kan bero på – den gamle kulturmarxisten Per Bjurström och hans idioti till trots.

Tavlan tillhör numera oss alla, och är en omistlig del av vårt Kulturarv – det accepterar nuförtiden Nationalmuseums experter också…

Vinden blåser friskt kring mitt enkla tjäll, denna Hedniska vinterdag i landet Sverige. Ett land som sett så mycket kulturellt förtryck, så mycket hat och hets – inte minst emot vårt eget svenska folk.

Och Domalde, Konungen vars kärlek till det egna folket var så stor, att han lät sig dras fram på en av Oseberg-skeppets slädar – av en Samisk Nåjd och allt – offrar sig fortfarande – för allas vårt gemensammas bästa.

I Torshammarens tecken. Idag, som alla dagar. De kristna har inte segrat, och inte islamisterna i IS heller. 

Carl Larssons artistiska vision står sig, och är samtidigt en protest emot censur, inskränkningar i den konstnärliga friheten och ett försvar för allt det, som kallas yttrandefrihet och demokratiska värden.

”Kan du inte tilltala alla genom dina handlingar och din konst – tala då till de få ! Att sänka sig till de alltför många är l-å-g-t !” (devis för tavlan ”Nuda Veritas” eller ”Den Nakna Sanningen” av Gustav Klimt – samtida med Carl Larsson och målad 1889 )

Vissa citat varar – och HEDENDOMEN är EVIG…..

På sätt och vis är ”Midvinterblot” av Carl Larsson också en del av den svenska Hedendomens och Asatrons historia. Den är inte bara et betydelsefullt verk i svensk konsthistoria, vad man nu än må tycka om den – uppfattningarna går fortfarande isär om dess konstnärliga värde, och vad som är bra konst eller inte bra konst kan man kanske diskutera.

Men trots allt hat, trots all kristen förföljelse är vi ändå här – vi mer än 3000 eller kanske 5000 i Sverige av idag som kallar oss Asatroende. Fördömarna haglar emot osss, liksom glåporden – liksom på Carl Larssons eller Fogelbergs tid. En del påstår till och med i sin enfald och sin fundamentala okunskap, att vi skulle kunna vara rasister eller något ännu värre.

Men konsten och skönheten segrar ändå till sist – liksom yttrandefriheten. I höst öppnar vårt nya Nationalmuseum, med Fogelbergs Gudar och Carl Larssons målning på sina självklara platser. Vi tänker inte låta oss tystas, vi tänker inte låta oss överröstas. Var så säker !

Blasfemilagar i Danmark, Religiösa ”Friskolor” i Sverige….

Visste ni att Danmark som enda Nordiska land är med i den sk ”Blasfemi-klubben”, dvs en liten grupp Islamska Stater inklusive Ryssland, samt det ärke-katolska Irland ? Dessa länder är nämligen närapå de enda i Världen, som har särskilda lagar emot Blasfemi, eller sk ”Hädelse” av ”gud”, ”allah” eller ”jehova” och andra Monoteistiska Guddomar, som har krav på sk ”Allsmäktighet – eller med andra ord en fullständigt totalitär samhälssyn..

Enligt det ansedda Pew Research Centre är det bara totalitära stater, där katolicism och Islam dominerar – samt Ryssland – som har särskilda lagar emot Blasfemi. Alla andra någotsånär moderna stater har för länge sen slopat det begreppet…

23 februari i år började Humanistbloggen – organ för Humanisterna eller The Swedish Humanist Association – där jag själv är mångårig medlem – skriva om ett fall i Viborg på Jylland, där en man plötsligt blivit dömd för blasfemi, bara därför att han vågat bränna ett exemplar av Koranen, vilket han också filmade och lade ut på Facebook. Sådant må ju vara kontroversiellt så det förslår, men i nästan alla civililiserade stater, inklusive Sverige, skulle man tycka att sådana lagar inte behövs.

Möjligen skulle man nämligen kunna använda lagrummet eller paragrafen ”förargelseväckande beteende” istället, förutsatt att någon offentligt gjorde något som väcker förargelse hos en särskild grupp, religiös eller annan, men man kan inte döma personer för en åsikt, exempelvis – det måste till en viss ”verkshöjd” eller särskilt kvalificerade omständigheter för att ens k-u-n-n-a ”väcka förargelse”.

Ifall en person skulle bränna en Bibel hemma på sin bakgård, där ingen ser detta och ingen bevisning finns, skulle händelsen inte kunna väcka förargelse, och för att ens kunna väcka förargelse på internet, exempelvis, krävs det ju att någon aktivt går in och söker efter sidor som han eller hon kan bli förargad på..Bara därför att personen ifråga faktiskt v-i-l-l förarga sig…

Exempelvis kan du som läser denna text bli förargad på den också, men vad du hittar här har inte ”verkshöjd” eftersom du befinner dig här på denna sida och läser vad som står på den av din egen, fria vilja… Det finns ingen som sagt, att du måste titta på illustrationer som den här, och du behöver inte heller läsa detta, så nu kan du hålla för ögonen, om du vill…

För att en händelse skall vara ”i public domain” eller ske offentligt, måste den först försiggå i verkligheten, och inte ”på nätet” – enligt de flesta lagstiftares uppfattning. Abstrakta föreställningar, som cyberspace eller ”andliga” varelser kan egentligen knappast kränkas, eftersom de inte ”existerar” fysiskt, utan högst immatriellt. I och för sig finns det något som heter Immaterialrätt inom juridiken också – men den rör egentligen mänskliga uppfinnare eller utövare typ konstnärer, och möjligen kan också präster, troende osv hänföras till denna grupp…

Att straffa människor med upp till fyra års fängelse, som i Danmark; bara därför att man vill införa Sharia-lagar eller tillfredsställa de underliga nyckerna från en eller annan liten invandrargrupp är helt fel, anser Humanisterna i Nordens alla länder – Danmark inbegripet.

27 mars i år gjorde 12 olika Humanistiska organisationer över hela Norden ett gemensamt uttalande, och det lyder såhär:

NORDISKT UTTALANDE MOT BLASFEMILAGAR

De nordiska humanistförbunden uppmanar den danska regeringen att avskaffa §140 i den danska strafflagen.

Som humanister fasthåller vi att både yttrandefrihet och tros- och livsåskådningsfrihet måste beskyddas i varje tid.

Vi får inte glömma att dessa är rättigheter för människor, det vill säga mänskliga rättigheter. Lagstiftningen ska skydda individers yttrandefrihet, och även skydda individer mot hatspråk och hatbrott. Hatfulla och kritiska yttringar mot idéer, religioner och ideologier bör bekämpas med ord och debatt, inte lagstiftning. Alla ska kunna kritisera alla uppfattningar, även om kritiken inte är särskilt vänlig eller smakfull.
Som nordiska sekulära demokratier har vi en plikt att högt och tydligt säga att vi inte finner det acceptabelt att straffa människor för att de förolämpat gudar eller religioner. I andra delar av världen är detta straffbart med döden, och att inte motsätta sig sådana lagar bidrar till att legitimera denna typ av lagstiftning.

Danmark, Finland och Färöarna har fortfarande blasfemilagar och vi uppmanar härmed till att §140 i danska strafflagen, samt blasfemilagarna i Finland och på Färöarna, avskaffas.

Humanistisk Samfund, Danmark
Vapaa-ajattelijain Liitto ry – Fritänkarnas Förbund rf, Finland
Suomen Humanistiliitto, Finland
Humanisterna, Sverige
Human-Etisk Forbund, Norge
Si∂mennt, Island
Humanistafelag Føroya, Færøerne

 

Med Asatrons språk skulle man också kunna uttrycka det såhär: ”Vi kräver frihet för Loke, såväl som för Tor !”  Den som sa det var den store Humanisten Gruntvig – som var Dansker ! – och dessutom kristen till namnet, även om han nog egentligen var hedning till själ och hjärta.

För just så är det enligt Asatron, nämligen.

Vi har alltid Loke, och i Lokasenna i Eddan – även kallat Oegirsdrikkja – kan man läsa hur Loke hädar och smädar nästan alla övriga gudar och gudinnor samt makter å det grövsta. naturligtvis blir Lokes öde slutligen därefter, men han må ändå ha sagt vad han vill, och de andra gudarna ingriper på intet sätt emot detta, innan Tor anländer. Och häri finns stor och underbar visdom, som de fåtänkta icke kan se. För dåliga översättare med kristen bakgrund och kristen bias – som Lars Lönnroth – framstår bara Loke som en pajas, och de ser inte budskapen bakom den yttre texten, eftersom dessa budskap övergår både deras låga moraluppfattning och intellektuella förstånd. Lokes anklagelser skulle aldrig mottagits, om de inte innehöll en kärna av sanning, och just därigenom blir de farliga…

Hädelsen finns inbyggd i all Polyteism redan från början, liksom möjligheten att välja sig fler Gudar och att få höra Lokes skratt.

En man som förmodligen har ”god sans för Loke” – som det heter i Norge – är förstås Jim Lyngvild, den store Hedningen och Hädaren, som nu skapat sig en Frejas Falkhamn av tusentals vita svanfjädrar. Känner jag honom rätt, den spjuvern, så tänker han väl som en annan Ful ankunge eller ”den grimmende elling” iföra sig Falkhamnen själv, och iklädd den beträda en eller annan scen och modeshow. Eller sjov – för så heter det i Danmark. Og det er Fröjas sal. Också självaste Loke lånade ju som bekant Frejas Falkhamn en gång, vilket står att läsa i ”Thrymskvida”. Därigenom får Hr Lyngvild sin fullständigt logiska förklaring.

I landet Sverige – sedan länge styrt av en liten, halvtotalitär (s) och (mp) märkt ”nomenklatura” har attityden emot Monoteismen, med allt vad den innebär av Sharia och förföljelser börjat svänga på sista tiden…

Det började 24 Mars med att 13 högt uppsatta socialdemokrater och edsvurna medlemmar av ”Nomenklaturan” i Sverige skrev en debattartikel i DN, lagom inför Partikongresen senare i år. De kräver att religiösa friskolor, sharia och en massa annat, som samma Socialdemokrater också varit med och infört, nu förbjuds i vårt land.

I Stockholms norra förorter härjar redan Islamistisk ”moralpolis” och Monoteismens Spö-gubbar, ungefär som i Sydsudan. Kvinnor förföljs. Människor blir trakasserade. De som inte följer ”Gud” eller ”Allah” stämplas, misshandlas av ”spö-gubbarna” eller fördöms som kättare och hedningar.

Och det är inte det enda, som sker i Stefan Löfvéns Sverige. Skrikande och Hets har publicerats i DN – och för den bär den gamla ”Broderskapsrörelsen”, numera omdöpt till ”Tro & Solidaritet” samt Livets Ord skulden – jag länkar inte till sådana debattartiklar, skrivna av dessa högerextrema element – men debatten pågår fortfarande

Detta medan Sharian i Sverige – numera också förstäkt av ”hat-polis” och diverse ”muslimska frikårer” växer sig allt starkare och starkare… Min gamle vän Mohammed Omar har idag skrivit en insiktsfull artikel om den sk ”Mångkultur” svensk socialdemokrati varit med och infört, och om dess ofrånkomliga konsekvenser, som nu står allt klarare och klarare framför oss.

Själv anser jag att ”religiösa friskolor” inte hör hemma inom något modernt samhälle överhuvudtaget. Jag skulle inte acceptera eller respektera Hedniska friskolor heller, allra minst drivna av ”fornsedare” och annat kriminellt patrask.

Religion är ingenting för barnrumpor, utan en angelägenhet för vuxna människor, och religion får heller aldrig någonsin tillåtas gå ut på Monoteism, eller därmed likställda totalitära system. Enligt Humanisterna tycker hela 73 % av vårt folk, likadant som jag.

Jag är och förblir vad jag är. En son av mitt land, som försvarar demokratins världen – här och överallt i vår värld, så sant Tor hjälpe – och inte bara på Torsdagarna.