”NON SERVIAM !”

Att vara Hedning är att protestera. Att vara Hedning är att följa Motståndets Estetik. Det är Asatrons väg, som det folkliga motståndet beskriver – och ingen har vetat det bättre än konstnärer, poeter och författare. Också själve profeten Mohammed fruktade just poeterna, påminner oss en god vän från staden Uppsala.

Så – med dessa ord och utan större åthävor, ger jag er Gunnar Ekelöfs fina dikt – ”Non Serviam”

Uttrycket ”Non Serviam!” på latin, har flera bibetydelser. Det innebär bland annat, att man aldrig underkastar sig en enda Gud, och själv väljer, i vems tjänst man står – och det var synnerligen aktuellt anno 1945, när Ekelöf skrev den här dikten… Sverige omgavs av såväl Hitler som Stalin, och den totalitära kristendomen fanns och finns också i landet. Men, han visade oss genom sina ord på andra och sundare ideal, och gav oss ord, som förpliktigar..

 

NON SERVIAM

 

Jag är en främling i detta land

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land

men detta land beter sig som hemma i mig!

 

*

 

Jag har av ett blod som aldrig kan spädas

i mina ådror ett dricksglas fullt!

Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig

söka sin blodsfrändskap: forska i skriften

göra en omväg kring seiten i ödemarken

i ordlös vördnad för någonting bortglömt

jojka mot vinden: Vilde! Neger! –

stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! –

utanför lagen och under lagen:

fången i deras, de vitas, och ändå

– lovad vare min lag! – i min!

 

Så har jag blivit en främling i detta landet

men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!

Jag kan inte leva i detta landet

men detta landet lever som gift i mig!

 

En gång, i de korta, milda

de fattiga stundernas vilda Sverige

där var mitt land! Det var överallt!

Här, i de långa, välfödda stundernas

trånga ombonade Sverige

där allting är stängt för drag … är det mig kallt.

 

Non serviam

 

I am a stranger in this land

but this land is no stranger in me!

I am not at home in this land

but this land behaves as if it where at home in me!

 

My blood can never be diluted

a tumbler-full in my veins!

And always the Jew, the Lapp, the artist in me

will seek his blood-brother: search the scriptures

make a detour around the desert’s sacred stones

in silent respect for something forgotten

sing in the wind: Savage! Nigger! –

butt against and cry to the stones: Jew! Nigger! –

beyond the law and under the law:

trapped in theirs, the whites, and still

– praise be my law – in mine!

 

So I have become a stranger in this very land

but this land has made itself at home in me!

I cannot live in this land

but this very land lives like venom in me!

 

Once, in the short mild

the poor hours’ wild Sweden

There was my land! It was everywhere!

Here, in the long, well-fed hours’

over-furnished Sweden

where everything is closed for draughts… it is cold to me.

 

 

Non serviam

 

Ich bin ein Fremder in diesem Land

doch ist dies Land kein Fremder in mir!

Ich bin nicht zu Hause in diesem Land

doch benimmt sich dies Land als sei es zu Hause in mir!

 

In meinen Adern hab ich ein Trinkglas

voll nicht verdünnbarem Blut!

Und stets wird der Jude, der Lappe, der Künstler in mir

suchen nach Blutsverwandten: er forscht in der Schrift

macht in der Wildnis um die Seita den Umnweg

in wortloser Ehrfurcht vor etwas Vergessnem

juoikt gegen den Wind: Wilder! Neger! –

kämpft und klagt wider den Stein: Jude! Neger! –

außerhalb des Gesetzes und unterm Gesetz:

in ihrem, dem der Weißen, gefangen, und dennoch

– gelobt sei mein Gesetz! – in meinem!

 

So ward ich ein Fremder in diesem Land

dies Land aber machte es sich in mir bequem!

Ich kann nicht leben in diesem Land

dies Land aber lebt in mir wie Gift!

 

Einst, im wilden Schweden

der kurzen, sanften, der ärmlichen Stunden

war dies mein Land! Es war überall!

Hier. Im engen, geborgenen Schweden

der langen, wohlgenährten Stunden

wo alles vor dem Luftzug verschlossen ist … da ist mir kalt.

 

 

Я иностранец в моей стране,

Но моя страна не чуждаетсяменя

Я не живу в моей стране,

Но моя страна живет во мне.

 

Annonser

Sagt och tyckt om Blot-Sven, den siste rättmätige kungen (?)

Långt bort i de södra delarna av vårt land sitter en man jag inte känner. Han heter Sven Olof Yrjö Collin, och råkar annars uppbära en professur i Kristianstad, förutom att han har utsets till hedersprofessor vid ett Ukrainskt universitet. Dessutom är han Kantian, tror på yttrandefriheten och väl även det kategoriska imperativet, liksom att använda det förnuft vi besitter – och – det säger jag er – redan detta är Hedniskt, även om Immanuel Kant från Königsberg, salig i åminnelse, annars sägs vara en av kristenhetens största filosofer.

Han har mycket klokt att säga, bland annat över det faktum att alla människor inte alls har samma värde, men väl samma värdighet och rättigheter. Det faktum att man bör undvika att slentrianmässigt förenkla och förflacka begreppet Människovärde på den svenska socialdemokratins sätt, har även jag behandlat, men annars kan ni läsa hans kloka funderingar här.

Vid Östanbro, på gränsen mellan Uppland och Västmanland, vilar ännu den siste hedniske Kungen i sin gravhög.. De kristna mördade honom år 1084

Vida intressantare – för oss hedningar och Asatroende, är dock vad han säger om Blot-Sven, den siste rättmätige Kungen av Sverige, eftersom han mördades och ersattes av en kristen ursupator, Inge den Äldre. Och våra konungar har ju varit kristna sedan dess, men deras mandat står inte på svensk grund, allra helst som vårt land nu är Arvrike och inte Valrike som förut.

En Kung som inte är folkvald och inte har fått mandat av folket på Rikets Ting, är inte värdig att styra landet. Så ansåg man förr, under Heden tid !

Hör här alla vad Sven-Olof – som ju också heter Sven – själv skriver:

Enligt historierna, vars sanning nog överglänser de heliga skrifternas sanningar, var det BlotSven som gav folket i Strängnäs rätt att avliva Eskil, en högljudd missionär, tillika biskop, som pläderade för den nya, totalitära monoteistiska läran, kristendomen. Eskil avrättades, men gavs evigt liv av påven, som gjorde honom till helgon, och denna, det totalitäras förespråkare, förekommer än i dag i staden Eskilstunas namn.

BlotSven hade dock den gudabenådade gåva som hans namne, 932 år senare njuter av, en god sömn. Den sömnen, plus oaktsamma vakter, gjorde att hans svåger kunde rida in där han bodde, tända fyr på husen, och när BlotSven flydde från lågorna, mörda vår hjälte, BlotSven.

Därvid tog Inge, svikaren och förrädaren, den kristne, tillbaka kronan och etablerade kristendomen hos svearna. Därefter förekom inga blot. De hedniska gudarna fördrevs. Och Uppsala tempel brändes ner.

Denna historia, mer sann än det gudabenådade samlaget Maria hade med den helige ande, berättar att vi kanske hade sluppit nästan 1000 år av totalitärt förtryck, om bara BlotSven hade varit mer uppmärksam och mindre tillitsfull. Han insåg inte att högsta vaksamhet anbefalles, ty det kan finnas kristna i omgivningen. Att kristna ger ord som de inte håller, ty över ordet, över hedern, över omtanken, står deras tro på det groteska, guden, som kräver fullständig underkastelse, annars väntar helvetets eviga eldar.

Den kristne sviker överenskommelser, dvs den kristne har ingen heder gentemot människor. Den anfaller i ryggen, dvs den kristne har inget mod. Den låter familjens blod rinna, dvs den kristne visar ingen tillit.

Medan BlotSven, som lyssnade på folket, som höll den gamla överenskommelsen och som tog bort de totalitäras oljud, gemenligt mördades.

Visst lär oss denna historia att Svennar kan man lita på, medan kristna är svekfullt folk.

​Öllsjö den 12 augusti 2017

 

Så långt denne professor, kunnig i så väl filosofi som etik. Jag har kursiverat en mening i hans text här ovan, men jag måste säga att jag håller med honom, ”ty mycket är gott, som de gamle sägs” står det i Havamal.

MOTSTÅNDETS ESTETIK – Det innebär HEDENDOM !

Dessutom kan vi konstatera en sak. Hedendomen och Asatron är och förblir en folklig motståndsrörelse i vårt land. Den står över både höger och vänster, och den tycker inte om extremism, men står för vad som är sunt och gott. Hell Asar och Vaner ! Hell Blot-Sven, den siste rättmätige Kungen, och frid över hans stolta minne !

Oberoende av vad Fursten säger…

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. I och med den Midsommar och det halvårsskifte vi nu upplevt, går Asatron i Sverige in i ett nytt skede – och det gäller kanske också denna blogg. Vi har sett hur en helt ny folkrörelse och ”motkultur” etablerat sig, och detta följer verkligen ”Motståndets Estetik” i Peter Weiss mening – för de av er som nu vet vem Peter Weiss var; och var han hörde hemma rent politiskt. Själv sysslar jag inte med politik, utan med andliga och kulturella ting, även om jag förbehåller mig rätten att starta debatter och ha åsikter. Vad vore en blogg utan det, förresten ?

En annan vana jag har är att göra ”operation re-write” eller att skriva om kända sångtexter, utan att mena så mycket med det; men mest för att det är roligt, liksom. Håll därför till godo med det här i hängmattan så långe, kära fru eller herr Svensson, eller ”typ motsvarande” eller vad i Muspels namn ni nu är för några.  Ett 80-talsband vid namn Hansson DeWolfe United skrev originalet, men det vet ni väl redan.  Och till och med Ulf Lundell har skrivit texter om Asatro, kan vi konstatera såhär mitt i sommaren.

Jag själv ger mig av till min släkt och mina fränder, och jag hoppas för allt i Världen att ni har tid att besöka era fränder också, för er egen del.

 

 

OBEROENDE AV VAD FURSTEN SÄGER

Jag håller mitt huvud högt.
Längtan är mitt svärd
för jag visar dig en väg
i en förlorad Värld.

Tiden är ingenting
.
Gudar och Jord är ett
.
Allting finns i Urds väv
om du förstår mig rätt

Oberoende av vad Fursten säger finns alltid en rätt:
Vet att Du är alltid Du
 med livets ögon sett.

Jag visar dig Asatron som den är
Jag sänder ut ett ord
som faller till slut i din jord
Lova din Freja evig tro
snudda vid hennes kind
Sväva som hennes falk
i en befriande vind.

Oberoende av vad Fursten säger
 finns alltid en rätt:
Vet att Du är alltid Du 
med livets ögon sett.

Jag håller mitt huvud högt
Längtan är mitt svärd
För jag visar dig en väg
i en förlorad Värld.

I hjärtat av denna stund
Min tanke gör sig fri
Vet att du är du
men jag och du är ändå vi.

Oberoende av vad Fursten säger
finns alltid en rätt:
Vet att Du är alltid Du med livets ögon sett.
Oberoende av vad Fursten säger
är du ändå fri:
Vet att Du är Du
 men jag och Du är ändå vi.