Asatrons Dag, 2022

Have du tre trånader, ulv!
Have du nio trångmål, ulv!
Detta driver därtill
detta driver till ökning
Trivs med det du, ditt leda troll!
Njut du den läkedomen

Jag har redan nämnt Uppsala Runforum, en organisation som på sina hemsidor har hävdat, att magiska runinskrifter inte finns, och att de heller aldrig funnits. Det är mycket lätt att motbevisa. Sigtuna-amuletten, vars runtext delvis återges här ovan, är en renodlad förbannelseformel som innehåller såväl talet tre som talet nio, och den nionde i nionde – ett datum som infaller idag – är det passande att nämna Naud-runan, och att Nio är Odens tal – tror ni mig inte, så se mina texter om runor och esoterica i länkarkivet. Tre är Ass-runans tal, tre är Oden, Tor, Frej, Nornorna och många guda- och gudinnetriader i otaliga kulturer och religioner tillika – men tre upphöjt till två eller multiplicerat med sig själv blir något helt annat, ty även våra förfäder kunde räkna – vilket redan Björketorpsstenen och många andra tidiga runiskrifter bevisar.

Ord och runor har förvisso sin magi, och ibland skriver er hedning om inte rena förbannelse-formler, så ett och annat klart förgripligt. Han har en fallenhet för historieberättande, hänsyftningar, överdrifter – hyperbole – och i misshugg råkade han publicera en text för några dagar sedan, vars innehåll han bittert ångrar – ty även hedningar kan visa ånger.

Den handlade till stora delar om orättvis förföljelse, vilket kan drabba alla och envar, men innehöll också en rad förgripliga yttranden om vårt lands Försvarsminister – i satirisk och sarkastisk form  – och det är ju inte första gången er hedning kommenterar storpolitik – han har haft föraningar, varsel, tydor om hela valrörelsen – men nu k-u-n-d-e hans uttalanden tolkas på ett annat sätt än de var avsedda att tolkas – nämligen mot bakgrund av det löjligas skimmer, gamla Lumparminnen, ett korvbråk i Simrishamn 2012.

Så – förbannelser och eder existerar – i det lilla som stora formatet, särskilt för dem som verkligen vandrat med Oden, och som haft honom som fulltrui.

En man som inte gjort det, men som så att säga vandrat Lokes väg är John Lydon, alias Jonny Rotten, som fått skylta i svenska tidningar som SvD och Aftonbladet idag.

Han sjöng ju på sin tid om Drottning Elisabeth den II:a – och konstaterade att ”God Save the Queen – it’s a something something regime” och ifrågasatte, om Drottningen sådan hon framstod i press och media alls var en människa. Det var ord, som han fick äta upp. När det var som värst, kunde han knappt visa sig ute på gatorna, enligt John Lydon själv, och hur det var när han en dag vaknade upp, och fann att Disney Corporation köpt upp rättigheterna till hans gamla låtar – via andra bandmedlemmar – eftersom man prompt skulle göra en TV-serie om Sex Pistols har han beskrivit i ändlösa Youtube-intervjuer – jag rekommenderar dem starkt – Johnny Rotten var en av min ungdoms idoler – liksom sin hjärnhinneinflammation, som han ådrog sig i unga år – hans senare hustrus svåra handikapp, och mycket annat.

Det är klart, att det var sjukdomen och lidandet som delvis formade honom, och fick honom att sjunga som han gjorde. Hans framtoning på scen och lätt nasala, hånfulla tonfall kom från Sir Lawrence Oliviers tolkning av Richard III – en halvvuxen kung, som omtolkats till ett puckelryggigt monster. ”it’s supposed to be Shakespeare, you know, it’s supposed to be good” för att citera John Lydon själv.

Verklighetens Kung Richard III dog 32 år gammal på Bosworth Field, efter sitt olyckliga anfall på hästryggen, framför sina trupper och iförd full rustning.  Hans kvarlevor återfanns på en parkeringsplats i staden Leicester 2012, nära Greyfriars kyrka, och anses numera säkert identifierade.

Kungar och Politiker får stå ut med mycket här i Världen, inte minst när Oden själv kallar dem till sig. Turligt nog är er hedning inte en av dem, men han har sitt eget kungadöme på nätet, som vi kan se – men han byter inte bort det.

”My Kingdom for a horse ” ?

Reträtt, mitt i svekdebatten ? Ja – kanske det – men kom ihåg att jag redan utropat valets segerherrar, och att jag haft varsel och syner om en Engelsk drottning, så sent som igår. Vid middagstid överföll mig tankarna, och jag visste med mig att något hade hänt. Ju äldre jag blir, ju oftare kommer dessa syner och varsel, ofta i samband med något jag själv upplevt eller skrivit.

Jag vill inte precis tolka det som ett tecken på visdom eller nyfunnen självinsikt, men så är det.

Och Gudarna må förlåta mig somliga rader, som Nils Ferlin närapå sa…

 

 

”Robert Aschberg, Ladies und Schentlemen, Robert Aschberg !”

Robert Aschberg och hans gode kompanjon Gert Fylking (fd Kustjägare) var bland mina publicistiska idoler på den tiden jag gick på universitetet, och bara var fil kand. Robert gjorde sig känd för att sparka på bilar som stod vid övergångsställen, och herr Fylking – som aldrig kunde bära sig åt som Fylk, nej förlåt Folk, intervjuade diverse potentater medan han var klädd i Rosa träningsoverall och då och då framträdde som Juckarhund i Tv-rutan. Bland annat anföll han den dåvarande italienska politikern Ilona Staller alias Cicciolina medan han var klädd i hunddräkt, förutom en del andra opassande framträdanden i våra grannländer…

Angående bilsparkandet, så imiterade jag faktiskt detta beteende ett par gånger, eftersom jag dåförtiden bodde en tid på Studenthemmet Hemtrefnad på Öfvre Östermalm. På Jungfrugatan, där detta närapå var beläget, fanns ett av Stockholms större horstråk, och därför stördes studierna av tät biltrafik dagarna i ända – oftast var det hantverkare och andra företagare, som for omkring där, och eftersom de utgjorde ett trafikhinder – vilket de agerande damerna knappast var – de var mest patetiska vrak som ofta tiggde cigaretter eller småpengar av oss studenter – gav jag åtminstone en av de där firmabilarna en rejäl buckla i sidoplåten, och fick vederbörligen stryk av en rör mock, fastän fil lic.

En FOLKETS Man. Dessutom Närapå HEDNING – Se sån stil han har ! (Foto: Thomas Alm, SVT)

Herr Aschberg, för sin del, har nu hunnit till den långt framskridna åldern av 70 år, och har numera ångrat sitt förflutna som kommunist, men är fortfarande vänsterintellektuell. En högt värderad kollega höll för två dagar sedan på att köra i diket, när han hörde den musik, som Robert Aschberg spelade i sitt sommarpratar-program, eftersom Grotescos härligt anti-kristna sång om runkande Jesusar blev för mycket för honom, och han såg detta som ett slags förstulet inlägg från Herr Aschberg om Yttrandefriheten, som ju Svenska Kyrkan vill begränsa. Själv ser jag det mer som en klar referens till att sagda ”Svenska” Kyrka vill göra om hela psalmboken, enligt sin egen utsago, men låt oss inte gå händelserna i förväg, eftersom just det faktumet kräver sitt eget blogginlägg.

Texten till hela sommarpratarprogrammet finns ännu en tid publicerad på SR:s hemsida, och för min del tycker jag Robert Aschberg har rätt i mycket vad han säger – framförallt att det som på hans tid räknades som vulgo-tv, förargelseväckande och direkt smaklöst eller äckligt nu blivit det nya normala, i takt med att det svenska medialandskapet ständigt förflackas, och även våra politiker sänker sig till tidigare aldrig nådda djup.

Men – härmed ger jag ordet till honom själv, och saxar ur hans livsberättelse, som han framfört på det mest oefterhärmliga vis:

Det är 32 år sedan jag senast pratade i det här programmet och nu skulle man kunna sitta här och dra anekdoter från ett ganska långt liv som journalist. Om hur man jagat ubåtar, intervjuat seriemördare, rest i 60 länder, sett människor dö av svält, hört granater explodera, rest jorden runt på 80 timmar, fyllnat till i Brezjnevs gamla datja, och druckit kaffe med kungen av Tonga. Men alltför många gamla journalister ältar sådant. Och nu skriver tidningarna spaltmetrar om dejtingprogrammet Naked Attraction.

Gäsp, det gjorde vi redan för typ 30 år sedan i programmet Diskutabelt. Alla debattgäster var nakna, ingen i den månghövdade studiopubliken hade en enda tråd på kroppen. Skillnaden är att vårt program hade ett innehåll. Ett salt. Nudister stod nämligen mot naturister. Och tro det eller ej, där fanns stora ideologiska motsättningar. Be mig inte beskriva ståndpunkterna, för dem har jag glömt. Det blev i alla fall bråk.

— —

I are Schentlemans ! I are Schentlemans !!

Min farsa är inte religiös. Men jude. Vad det nu betyder. Morsan var arier. Vad det nu betyder.— — I vårt hus låg en fisk- och mjölkaffär med vatten som rann över hela skyltfönstret. Och en skomakare som vi ständigt retade tills han jagade iväg oss. Och en tobakist som lät oss köpa lösa cigaretter när vi hade tröttnat på att plocka fimpar. 1959 samlade vi ihop pengar och köpte en tidning i kiosken vid Kungsholmstorg. Skriften hette Tidlösa och var full av sepiatonade foton med nakna tanter och farbröder och glada familjer som badade och kastade bollar till varandra. Det var verkligen oerhört spännande för oss småpojkar att studera nudister. Samma år var vi uppe en natt med Radio Luxemburg och hörde Ingo knocka Floyd.

— —

Sex år gammal började jag i Eiraskolan. Jag grät floder när farsan lämnade mig första dagen. Undervisningen inleddes varje morgon med att fröken Collenius satte sig vid tramporgeln och ledde en fostrande psalmsång. Hur orkade vi lyssna på eländet? Vi var nog helt enkelt för små för att ens reflektera över denna påtvingade andlighet. Var det inte slagsmål på rasterna så spelades det kula och byttes filmstjärnor, små samlarkort med handkolorerade foton av diverse dåtida filmskådespelare och musiker.

Som yngst fick man mycket stryk. De äldre eleverna kunde ta en brutalt i kragen och fråga: Elvis eller Tommy? Det var en vattendelare. Polariseringen var närmast total. Vem var bäst? Elvis Presley eller den brittiske motsvarigheten Tommy Steele? Rätt svar berodde bara på vem som frågade och svarade man fel fick man vanligtvis en riktig snyting.

— —

På den tiden, och ända fram till 1970, var det i lag förbjudet att smäda Guds namn. Och det tog ända fram till år 2000 innan kyrkan skildes från staten. Skapades Eva av Adams revben? Är jorden platt? Kan kristaller hjälpa mot cancer? Finns det övervakningschips i vaccin? Enligt min mening ska vem som helst få tro på vad som helst. Men de ska ge fan i att försöka tvinga sin tro på andra människor. Numera råder yttrandefrihet när det gäller religion. Man kan inte längre åka i finkan för att man ifrågasatt påhittade högre makter.

Bokbränningens symbolik är vidrig. Men den danske pajasen och högerextremisten Rasmus Paludan har rätt – och ska ha rätt – att bränna koranen. Likväl som du eller jag ska ha rätt att bränna bibeln eller toran eller tipskuponger om vi vill. De som kastar sten mot poliser och eldar bilar i fåfänga försök att hindra Paludan, de spelar honom bara i händerna, som lealösa marionetter.

Själv tror jag inte ett skit på övernaturliga fenomen, om de inte bevisats och därmed blivit naturliga. Vetenskapen, med dess hårda krav på upprepade observationer, experiment och kritisk granskning är det enda hållbara. Vetenskapen omprövar, utvecklas och gör framsteg som är till gagn för mänskligheten. Den är ingen tro, ingen religion, Den bygger på fakta. Bevis.

Känslosam kan man vara utan religion. Jag blir tårögd när fiolerna läggs på i filmer trots att jag vet hur de byggt upp det dramaturgiskt. Och jag älskar maskiner. Men vi föds, vi lever, vi kan bygga och riva och städa eller onanera och samla på konstigheter hur mycket som helst.

Allting går förr eller senare sönder. Allting strävar efter kaos. Vilket egentligen, i slutändan, blir en slags jämvikt.

Det är RÄTT att göra som Paludanen ! Låt oss TUTTA ELD på hela Koranen !!

— —

Min farfars far Herman Asch föddes i Hrodna i nuvarande Belarus. Han var handelsresande i egentillverkade madrasser. Han kom till Stockholm med båt 1875, 22 år gammal, jobbade hårt, öppnade butiker och gjorde affärer. Senare startade han en fabrik som tillverkade färdigsydda kläder, vilket var relativt nytt på den tiden. Han hade stor butikslokal på Hamngatan, blev kunglig hovleverantör och byggde stenhus med moderniteten varmvatten på Birger Jarlsgatan.

Hans son Olof Asch, min farfar, skickades redan som 16-åring som lärling till både Hamburg och London. Han började göra affärer tidigt och under en blöt kväll på restaurang Skomakarekällaren bestämde ha sig för att lägga suffixet “berg” till sitt efternamn. Aschberg således, och inte Asch. Man kunde ju inte heta som en interjektion.

Inom parantes får jag här infoga att jag själv alltid trodde att Robert Aschberg kom från en högreståndsmiljö, och att han var släkt med Rutger von Ascheberg, Fältmarskalken. Nu visar det sig emellertid att han har mera gemensamt med Korporal Asch – en av Hans Hellmut Kirsts romanfigurer, som också har lite av Aschberg över sig – hedniskheten, känslan av att vara en enda tänkande människa i ett absurt system, samt ett fosterland som håller på att gå käpprätt åt helvete – en känsla vi alla har ibland..

Olof Aschberg reste mycket och var med och förmedlade det första amerikanska lånet till tsar-Ryssland. Han gjorde senare – i likhet med många svenska företag – mycket affärer med bolsjevikregeringen. Via Reval, nuvarande Tallinn, förmedlade han guld som bolsjevikerna lagt beslag på till banker i Sverige. Guldet smältes om och försågs med svenska stämplar. Så kunde bankerna kringgå västmakternas blockad mot Sovjet och sälja guldet utomlands. — —

Själv ärvde jag säkert också något från min farfar. Dock inga pengar. Det har jag inte gjort från någon släkting. Vad jag har idag har jag jobbat ihop själv, vilket känns utmärkt. Tillgångar som kommit alltför lättvindigt inger sällan respekt.

När jag var 14 flyttade hela familjen till Nashville i Tennessee i USA. Vi bodde där i ett år för att farsan skulle gästforska. Jag gick i en stor high school i ett medelklassområde med en enda svart lärare och en enda svart elev. Att de ens fanns där berodde troligen på att skolan skulle få rätt till bidrag. Detta var bara tre år efter Civil Rights Act som förbjöd alla former av diskriminering i USA. Men rasismen i sydstaterna var historiskt grundmurad och segregationen näst intill total.

Det tog en stund att få kompisar i skolan. En äldre elev som snabbt tog sig an mig visade sig förespråka apartheid enligt sydafrikansk modell. Före en middag hemma hos honom skulle alla hålla varandras händer runt matbordet och be en bön. Jag häpnade, men spelade med av artighet. Snart hade jag roligare vänner. På alla mjölkpaket uppmanades konsumenterna att besöka kyrkan: “Visit the church of your choice”. Själv har jag aldrig varit troende – vare sig på tomtar eller gudar – så när en tjej bjöd mig till kyrkan hon gick till på söndagarna för att diskutera detta med hennes kamrater förklarade en äldre pastor för mig att så välordnat och genialt byggt himlavalvet var med alla stjärnor som lyste fridfullt gick det inte att tvivla, det var ju gudsbeviset. — — Det jag själv upptäckte när jag i kvällen gick hemåt till fots från kyrkan var att min gudsförnekelse inte fallit i god jord hos alla i det heliga rummet.

En bil med fyra stora killar stannade till. De hoppade ut, och slog mig så mycket på käften att jag slutligen ramlade avsvimmad i diket. De var försvunna när jag vaknade till och kunde linka hem.

En kompis hade rika föräldrar, egen Corvette och pratade alltid om att hur mycket han gillade Europa. En annan jobbade extra och svabbade blodiga golv på akuten. Varje fredag- och lördagskväll kom det skottskador. Han var prästson, körde motorcykel och förfogade över ett gevär. Vi köpte ammunition i järnaffären och sköt prick på skrot vi hittade i skogen.

Synnerligen läsvärd, om man har humor och sinne för realism..

Det finns något som både lockar och skrämmer med sydstaterna i USA. Och massor av kitsch. I en park i Nashville står en exakt betongkopia av Parthenon, så som det grekiska templet bör ha sett ut innan det började vittra sönder. — —

Som fjortonåring gjorde jag sexdebut med en två år äldre flicka i ett rosa sittbadkar. Hon gick med stor sannolikhet inte på moln under akten. Inte jag heller. Stämningen var ju allt annat än romantisk. Vi var ölberusade och ville båda få det gjort. Utanför badrummet stod min kompis mamma, en äldre blåhårig kvinna, och bankade på den låsta dörren. Hon var frisör, och hennes lilla hund som skällde oavbrutet vid hennes fötter var också färgad blå. Några månader senare fäste jag mig vid en kvinna som var 27, hade jobb, bjöd på körsbärsvodka och lät mig köra hennes bil.

Dubbelmoralen var utbredd, både i skolan och samhället i stort. De äldre killarna i plugget ville gärna gå på skolbalen med den snyggaste helylleflickan, men föraktade verkligen tjejerna de fick ligga med, och kallade dem madrasser.

Och en dag satt en grabb som tidigare gått i skolan i matsalen och berättade för gamla kompisar om hur han tagit värvning. Sexton år gammal hade han skickats till Vietnam som helikopterburen kulspruteskytt. — —

Om svenska kommunister kan man säga att det bland dem – i likhet med dagens svenska högerextremister, nazister, islamister, antivaxxare och Putinvänner – alltid uppstår bittra inbördes falangstrider. Striderna handlar ytligt sett om olika tolkningar av diverse politiska, religiösa eller allmänt stolliga urkunder. Men i grunden närs tvisterna för det mesta av människans sämre drivkrafter: fåfänga, inflytande och makt.

Jämför med den sk ”Forn sed” rörelsen, och dess sätt att agera – vilket är genomgående destruktivt. Herr Aschberg kunde gärna ha nämnt vissa ”nyandliga” rörelser också. Men han fortsätter, angående sitt eget liv. Kommunist har jag för min del aldrig någonsin varit, men däremot Socialdemokrat. Skillnaden är i vissa avseenden hårfin, och visst har Robert Aschberg rätt när han säger:

Apropå Mao och hans lilla röda citatbok: Under åren jag var med i FNL-rörelsen dök det upp några riktiga galningar för att försöka värva oss ungdomar. Det var de så kallade Rebellerna – en liten grupp som inte bara tillbad den kinesiske ledaren rent slaviskt, de styrdes på ett sätt som hade fått Knutbysekten att framstå som demokratisk. De här Rebellerna simmade på led i bassäng med Maos lilla röda. De marscherade fram i takt på gatorna och viftade med citatboken. Sektledaren själv styrde sina proselyter med en slags ultrademokrati: Han frågade “är det mötets mening att….” och det han föreslog blev givetvis alltid mötets mening.

Nu satt vi med de här tomtarna i ett hus i Bromma och vi skulle alltså värvas. En timmes mässande läsning av Mao-citat och frågor om huruvida det var mötets mening om det ena eller andra blev ganska tröttande. Min kompis Bosse Johansen kroknade först och ropade plötsligt: “Är det mötets mening att jag ska lägga en brakskit?” Varpå mötet upplöstes. Rebellerna värvade ingen och Bosse och jag gick därifrån och rökte på. Man ville ju ha lite kul också.

Det här är ju ”forn sed” upp i dagen – titta på dess sk ”Rådsgydjor” och allt vad det nu är för bråte..

Kfml, och senare SKP, som partiet hette, var i stort sett samma skit. I ytterkanterna vill ju alltid de mest radikala ta befälet. Och under tryck brukar de lyckas. Vid ett möte i en lägenhet i Jordbro, där jag bodde då, satt en norsk kvinna och citerade långa haranger av Stalin. Obegripligt varför. Det var äckligt. Men hon hade hittat några floskler i en kommunistisk urkund för att få sin vilja igenom. Som alla fundamentalister alltid gör, hittar ett något som sägs bevisa vad fan som helst. Där började jag ledsna på riktigt. Efter något år och flera resor i öststaterna – där jag träffade en rad dissidenter och tyckte mig se ett tydligt mönster – då tröttnade jag totalt. Jag talade med en partikoryfé, en som mestadels försörjt sig som politruk, och jag sa att jag inte är kommunist längre, om jag någonsin varit. Jag är inte intresserad. Punkt. Hon kunde inte fatta det. Det var som att sitta med en pingstpastor och säga att man blivit bög. Proletariatets diktatur, ät min skit.

Och sedan, den stora upplösningen på det Aschbergska sommarpratet, trots allt sänt i riksradion 8 Augusti i år…

För snart 30 år sedan ledde jag ett soffprogram i TV3. En av gästerna var Paul Oldfield från Macclesfield i England. Paul är professionell pruttoman, och mera känd som Mr Methane. Han uppträder alltid i en grön, åtsittande dräkt med cape, som en slags anti-superhjälte. Paul arbetar i en tradition som härrör från den franske bagaren Joseph Pujol, med artistnamnet Le Pétomane. Pujol slog igenom för en bred publik på Moulin Rouge i Paris under slutet av 1800-talet. Först vid Första Världskrigets utbrott återupptog han den civila verksamheten vid sitt bageri i Marseille.

Den nu aktive, brittiske Paul, använder något slags yogateknik för att dra in luft i ändtarmen. Luften stöter han sedan kontrollerat och rytmiskt ut i takt med ackompanjemanget. Hans breda repertoar omfattar inte bara den brittiska nationalsången, som han framförde i mitt program. På den tiden spelade han ofta örhängen som “Vad tar ni för valpen där i fönstret”, “An der schönen blauen Donau” eller Phil Spectors “Da Doo Ron Ron”. Spector – en världsberömd musikproducent som senare dömdes för mord – rasade för övrigt mot att Mr Methane hade vanhelgat hans stora poplåt.

Hur som helst, uppträdandet i TV3 ledde till skandalrubriker, delvis också för att dåvarande utrikesminister Margaretha af Ugglas satt i studiosoffan och bevittnade konserten. En del av publiken som var där skrattade hysteriskt. Andra vred sig av vämjelse. Själv skrattade jag så tårarna rann, mest åt åskådarnas reaktioner. Humor upplevs ju inte sällan indirekt. Reaktionerna kan vara roligast.

En del fina människor menade att något så vidrigt som pruttomanens framträdande aldrig borde visats i svensk tv. Att tittarna i andra program regelbundet försågs med skildringar av våldtäkter, mord och tortyr som underhållning hörde inte till saken, även om det borde skänkt perspektiv åt den debatt som egentligen var en storm i ett vattenglas.

Så långt Herr Aschberg. Som jourhavande Hedning, måste jag bara säga att jag instämmer kraftfullt och håller med. Låt oss avsluta med vad Robert Aschberg själv kallat ”en andlig sång” i radio och Grotescos suveräna musiklyrik:

Du ska aldrig runka bulle med herren Jesus Krist
Ty Jesus är vår herre och han kommer aldrig sist
Så säger var apostell och var evangelist
Du ska aldrig runka bulle med herren Jesus Krist
När Satan runka bulle med herren Jesus Krist
Han fuskade som vanligt och nyttjade sin list

En klädnypa han fäste på vår herre Jesus snopp
Men den flög av och bullen den fick Satan äta upp
Du ska aldrig runka bulle med herren Jesus Krist
Ty Jesus är vår herre och han kommer aldrig sist
Så säger var apostel och var evangelist
Du ska aldrig runka bulle med herren Jesus Krist
Petrus han kom trea
Markus silver fick
Judas han kom allra sist
Sen gick det som det gick
Så sig vad har ni lärt er utav denna melodi?
Att aldrig blanda kaffebröd med simpel onani!

Du ska aldrig runka bulle med herren Jesus Krist
Ty Jesus är vår herre och han kommer aldrig sist
När du sedan står där uppe
På herrens förstukvist
Är det mycket som är oklart
Men vi vet helt vist:
Att Kristus är vår störste
Fickpingis ekvilibrist!

HÄÄÄDELSE mina vänner – Ja se HÄÄDELSE !

Kissande pojk orsakar Muslimska riots – I Pakistan !

Så har det nu hänt igen. Monoteismen är sig lik, i andra länder eller här hemma i ”Landet Löfvén” där muslimska riots, kravaller och bilbränder också inträffar med sorglig regelbundenhet, så fort muslimer bosatt sig på någon ort i territoriet – och så fort de kommer i majoritet.

Överallt där islam tillåts breda ut sig händer detta – i Afghanistan, i Östra Pakistan eller i Rosengård, Malmö…

Enligt den brittiska tidningen ”The Guardian” – en högt ansedd och ofta citerad källa – spärrade polisen i Pakistan in en 8-årig pojke för Blasfemi, eller Hädelse som brott för två dagar sedan. Pojken – som tillhör en hinduisk familj – hade råkat bli nervös när han tvingades besöka en moské, och sprang då in i moskéns bibliotek för att kissa. Där orenade han på en matta, eftersom han inte kunde hålla tätt, och nu hotas han och hela hans familj av Dödsstraff, för urinerandet i en ”madrassa” som det muslimska biblioteket tydligen ska kallas.

En rasande, hänsynslös mobb av idel muslimer bildades genast. De har nu orsakat oroligheter i hela Rahim Yar Khan-distriktet i Punjab, och pojkens familj – plus alla andra goda polyteister och hinduer – måste gömma sig för de vålds-sugna bråkmakarna. Mobben har också gått till angrepp emot flera hinduiska tempel i provinsen, och förstört dem. Filmer har visats på Twitter, som visar hur de islamistiska galningarna far fram.

Som en ringa hyllning till alla Islams Piss-Pojkar visar vi här en Tre-Enighet, inspirerad av ”Manneken Pis” i Bryssel

Och ändå säger man att det skall råda ”religionsfrihet” i Pakistan, samt att islam skall vara ”kärlekens religion” som dessa bråkmakare och ogärningsmän hela tiden påstår. Den store och högt upplyste Ledaren-Svetsaren, Hans Höghelighet Stefan Löfvén från Sverige, har sagt att han ”aldrig kommer att kritisera Islam” och det har han gjort Ex Cathedra, från Riksdagens talarstol.

Finns det ännu ord för sådana människor, kära läsare ? Om man inte kritiserar och beivrar människorättsbrott i fjärran länder, så kommer man med all säkerhet till sist få se samma slags brottslighet i sitt eget land. Jämför med hur nu hela Afghanistan ”pajar ihop” med nya taliban-attacker och sju erövrade provinshuvudstäder som automatisk följd, så snart de internationella polis-styrkorna drog sig därifrån. Och snart har vi nya vågor av islamister på väg till Sverige – med nya riots, nya motsättningar, nya kravaller som följd..

Rikets Säkerhet ja – hur går det egentligen med den, nu när Regeringen Löfvén förbereder sig för att släppa fram en ny våg av sk ”flyktingar” ? 10 000 personer skall genast släppas in i Sverige, enligt minister Morgan ”Mollgan” Johansson

Nej, tacka vet jag Freja Freya Freyja säger vi på Hedniska Tankars redaktion. Hon bryr sig inte om Blasfemi eller hädelse hon – och det gör inga andra hedniska Gudomligheter heller.. Vi Asatroende har redan en gud för själva hädelsen, i Loke – den spjuvern – och det har alla andra polyteistiska religioner också. I Indien har Polyteismen alltid varit överlägsen, och det var Hinduerna som skapade Ghandis Icke-Våldsfilosofi.

Freja älskar ”Skaemtun” eller Skämt, står det i Eddan – liksom ”Mansöngur” eller oanständiga visor. Ordet ”Skaemtun” eller Skämt på Norröna kommer av samma ordrot som ”att skämmas” och följaktligen tycker alltså Freja, den stora och sköna gudinnan om Fräckisar, och liknande vitsar. Om inte det är något skamligt över skämten, är det helt enkelt inte roligt, tyckte våra förfäder – och därför har vi svenskar ännu TOLERANS – just den egenskap, som Monoteister, Islamister och dessa jobbiga kristna hela tiden saknar.

Det enda man inte kan tolerera, dock – är närvaron av sådana personer, som önskar mörda och förgöra allting annat – och därför kan INTE Islam eller några andra Monoteistiska religioner tolereras, i någon modern rättsstat eller något modernt samhälle !

Minns att Freyja är en stridens gudinna, likaväl som Kärlekens… FRIHETEN är alltid värd att FÖRSVARA (gammalt armé-ordspråk)

Vad Monoteisterna INTE TÅL – om HEDENDOMEN och den FOLKLIGA SKRATTKULTUREN

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns ingenting som despoter och företrädare för Totalitära religioner och diktatoriska system typ islam, kristendom och annan fascism fruktar så mycket som Humor. Blotta tanken på att någon vågar driva med dem och skämta om allt det som de anser som heligt får dem att hetsa upp sig till ett sannskyldigt raseri, och bli så arga att de överhuvudtaget inte vet vad de gör längre.

Veckans mord i Frankrike bär syn för sägen – ingen utom en Monoteist skulle bära sig åt på det befängda vis, som dessa satans mördare – för att nu citera en känd svensk Statsminister.

HUMOR är något de INTE TÅL – de bemöter oss med HAT och VRÅL !

Men vi hedningar gör förstås på ett helt annat sätt, goda Polyteister som vi naturligtvis är. Min parhäst i den hedniska bloggosfären, Henrik Andersson från bloggen Ideell Kulturkamp, påminde mig igår om myten om Skade, vinterns frostiga gudinna, och Loke, den ständige pajasen och upptågsmakaren, som är en högst nödvändig gudom, emedan han hindrar allt från att bli alltför allvarligt, eller stelna i en form.

Myten om Skade och Loke trivialiserad och nedförminskad till barnens nivå från Muséet i Gamla Uppsala

Asarna hade en gång kommit att döda Tjatse, vars namn kommer av det lapska Thiazzi eller strömmande vatten, av en ren olyckshändelse; och Skade, som var Tjatses dotter och av jättesläkt, kom halvgalen av ilska och sörjande till Asgård för att söka Mansbot eller rättvis böter efter sin döde far. Hon svor att hon aldrig någonsin skulle komma att skratta igen, men Loke – den listige spjuvern – fann på råd. Han band ena ändan av en repstump ”om sina hemliga ting” står det i Eddan, och den andra om skägget på en getabock.

Man vet förstås inte om det var geten Heidrun, som står på Valhalls tak som var inblandad, eller någon av Tors två bockar, Tandgrisnir och Tandgnojstr som var inblandade, eller en annan bock utan namn, men denna dragkamp gick så till, attän skrek geten och än skrek Loke” står det i originaltexten, och slutligen lät sig Loke falla baklänges i Skades sköte, och då log hon. Därvid uppstod också den första ”Skade-glädjen”.

Det är så SANT som det är SAGT !

Många uttolkare har under det kristna 1800-talet försökt angripa denna myt och många andra, och försökt förklara den som falsk. Trots att språket i Lokasenna eller Oegirsdrikkja, till exempel, härrör från Vikingatiden och 8-900 talet, då inget land i Norden var helt kristet, har man försökt diskvalificera den Eddadikten genom att påstå att det är en ”sen” dikt, bara för att man påfallande ofta driver med alla gudinnor och även gudarna i den texten. På samma sätt har vissa kristna tolkare, som Sophus Bugge försökt döma ut berättelsen om Tors Färd till Utgårda-Loke, Hymiskvida eller Harbardsljod, där färjkarlen Harbard (som snarare är den förklädde Oden än någon Loke) å det grövsta hånar Tor, till exempel. Senare har man gång på gång bevisat – i form av arkeologiska bevis – att de scener som Eddakvädena räknar upp faktiskt finns avbildade långt långt före Sturlassons och krönikörernas 1200-tal, ja i vissa fall så långt tillbaka som bronsålderns hällristningar…

Bugge påstår till exempel, att detaljen med hur Tor körde fötterna rakt igenom jätten Hymers gistna båt, när han fiskade efter Midgårdsormen, skulle vara ”ett sent tillägg” men ändå är det exakt detta vi ser avbildat på en runsten från Altuna i Uppland.. Också på Gosforth Korset från Englands tidiga 900-tal ser man den gistna båten, och huvudet på Gymers bästa oxe, som Tor vred av och hade till agn…

Detta och massor av andra bevis klargör ofrånkomligen, att myterna var kända över hela Väst- och Nordeuropa, och det in i minsta detalj. Ändå har de kristna tolkarna – som är totalt oförmögna att förstå den riktiga Hedendomens och Asatrons kärna och väsen just genom sin kristendom hela tiden hakat upp sig på det ”skabrösa” eller ”snuskiga” i några av hedendomens myter, bara för att dessa ur deras egen av Monoteism inpyrda verklighetsuppfattning framstår som ”lågklassiga” eller ”burleska” och så vidare.

Förvisso säger Tor ”Älv skall vid källan stämmas !” när han möter den pissande jättinnan Gjalp, en av Geiröds döttrar, när han korsade Vimurs flod, och han kastade Mjölner rakt i skallen på henne, så att hennes nacke knäcktes, och hon låg där död, nervätt av sin egen urin..

Gjalp och Vimursälven, enligt Ernst Hansen, en dansk tecknare

Men Vimurs ström är också en fjällbäck, vars vatten blir gulbrunt om våren, och myterna rymmer mer än en dimension, som man ofta får se. I Sagan om Tor och Utgårdaloke trivialiseras och förminskas Tor, men han klarar detta med glans och förskräcker alla jättarna, när han lyckas lyfta deras katt från golvet – katten är den förvandlade Midgårdsormen återigen, och vad som för de kristna bara framstår som sagor för barn, rymmer mycket av hedendomens själ. Loke säger att Freja, kärlekens och skönhetens gudinna, ”lat aftir” eller ”låt efter” i en berömd strof ur Lokasenna, vilket av en prosaisk översättare helt enkelt blir ” Då FES du, Freja !”  och likaledes säger Loke om Tors Utgårda-färd och hur han gömde sig i jätten Skrymers vante – som var en grotta – ”att du då Tor var, trodde ingen !

Tor i jätten Skrymers vante enligt den tyske illustratören Emil Doepplers 1800-talsuppfattning

De kristna saknar helt enkelt den psykiska apparat eller det intellekt som krävs för att förstå Polyteismen och de Nordiska gudarna, och de förstår inte alls, hur vi hedningar själva kan driva med våra Gudamakter, skämta med dem, skratta tillsammans med dem och hur Makterna – samt Loke ! – också kan skratta åt varandra och skämta med sig själva.

Detta beror bara på deras egen Jahve, ”gud” eller Allah, som hela tiden är totalt oförlåtande, hela tiden straffar människorna för minsta lilla småsak och rent generellt ständigt intar en fientlig hållning till hela mänskligheten, samt säger sig vara ”allsmäktig” trots att han inte ens kan förhindra att kvinnan Eva tar en tugga av ett äpple i en fruktträdgård..

Den kristne guden är uppenbart DUM I HUVUDET samt en ovanligt oförlåtande skapelse…

Asatrons gudar spottar inte i glaset. De kan frusta av Homeriskt skratt, som de grekiska gudarna, och är inte alls rädda för att ”bjussa på sig själva”. De är inte överdrivet måna om sin värdighet, och hela den idiotiska, amerikaniserade variant av Asatru, som ser gudarna som någotslags ädla, bugande skuggor, som går runt och fäller heroiska repliker och – likt den kristne guden – är paniskt rädda för att framstå som ovärdiga, och hela tiden ängsligt måste klänga sig fast vid sin egen högst illusoriska makt. Den kristne guden och Allah liknar en halvdebil treåring, som hela tiden måste få höra hur bra han är, hur duktig han är, hur små och betydelselösa hans tillbedjare – som krälar i stoftet likt maskar – är – medan våra gudar kan stå upp för sig själva. De behöver inga offer, inga tillbedjare – och om du vill följa dem eller inte, är din förbannade ensak – du kan tacka dem av hjärtat via ett blot, visserligen – men de kräver inte att du måste göra så, och se däri ligger skillnaden..

Kipling, den store Engelske skalden, fångade mycket av Hedendomens sanna väsen när han skrev:

”if you can meet with triumph and disaster, and treat these two imposters just the same”

Det finns alltid folk som ropar ”Buuuh !” för en, och en annan flock av lika stora idioter, som hela tiden ropar ”Leve !” Men båda två flockarna är just ”imposters eller med andra ord rena bedragare. Framgång eller katastrof är inte två sidor av samma mynt, utan högst föränderliga ting, och du skall icke tro att ”sanningen ligger mittemellan för sanningen finns inte ens med på kartan.

I den kristna himlen pissar och skiter ingen, och själva änglarna saknar könsorgan. Alla är snöpta, ängsliga, rädda om sin värdighet eller rädda att någon gång ibland framstå som fårskallar. Det är INTE Tor och Oden, eller Loke precis. Loke visar kuken, rent ut sagt – och det gör Frej också. Varför skulle du då, kära läsare, vara så rädd för att göra sammalunda ?

Låt mig bara föredra hela dikten ”If” i sin helhet, och så får vi väl se om min läsekrets kommer på något, eller hittar ett tankekorn där…

Låt oss så lämna den nordiska hedendomen eller Asatron för ett tag, och övergå till andra sorters hedendom, som funnits så länge det alls funnits någon skriftlig historia... Nästan alla hedniska folk har faktiskt just skämtat med sina egna gudar – likt rena Polyteister – och det är just denna förmåga till tolerans, skämt och skratt tillsammans med gudarna, som är en av Polyteismens viktigaste drag.

Precis som ett människopar, som älskar varann tillräckligt mycket, kan nojsa, skämta och skratta tillsammans – men i nästa sekund vara helt gravallvarliga, när det gäller deras förhållande eller kärlek i stort, kan Polyteisterna också skämta om sin egen religion – vilket monoteisterna däremot INTE kan, och där har vi också vad som är utmärkande för just dem. Vuxna och goda föräldrar, till exempel, kan nojsa och skratta och ploja med sina egna barn, men det hindrar inte för en enda sekund allvar när det behövs, eller rent av en allvarlig tillsägelse inför det heliga, när det är av nöden. Likaså kan barn som är trygga och intelligenta skämta med sina egna föräldrar, utan att det på något sätt påverkar deras relation till det sämre. Kristna präster, biskopar och månguden Allah, däremot, tål inte att man skämtar med dem ens det minsta lilla…

Emellertid, titta nu på dessa vackra papyrusar, gjorda för sådär 4000 år sedan, i det gamla Egypten:

En oxe och ett lejon spelar bräde, en dum gås leder en procession av tillfångatagna grisar i rep, och en fjäskande vit katt tillber en åsna, sittande på en tron, medan en råtta kör en stridsvagn, förspänd med två tigrar, och ytterligare en beskäftig katt som ”påskjutare”. Detta är ganska öppen satir över gudar, prästvälde och politik, fast gjord för tusentals år sedanrena rama Charlie Hebdo i hieroglyfisk tappning.. De gamla Egyptierna dyrkade också nedanstående gudom:

”De säger att Bes skiter i allt, men det skiter han väl i !”

Guden Bes skildrades alltid som en fet dvärg, oftast i skitande ställning (ja, i orienten skiter man stående eller hukande – det var bara i Norden som man var skyldig att ”hålla stång i vägg” eller hade dass med fjöl, som det heter) och inte sällan med väl tilltagna könsorgan, som en bild av Frej, eller romares och grekers Priapos, som ju gjorde tjänst som kombinerad trädgårdstomte och fågelskrämma, och dessutom var gud för både fruktbarhet och trädgårdsskötsel.

Bes var ”toalettkonstens gud”, tillika beskyddade han havande kvinnor och hemmets härd, och var en eldgud, inte olik Loke. Ganska ofta lär han ha avbildats i ett vitt ländkläde, inte olik den uniform Faraos soldater hade – och varför Bes hela tiden på en del bilder står med utsträckt tunga, vid ingången till fornegyptiska hem, förstår man – inte ens det värsta monster eller den otäckaste demon kan slå sig in hos någon, som bara skrattar, och inte tar demonen på allvar – skratt är ett oerhört effektivt vapen emot den kaxigaste av motståndare.

Den svenske kungen Karl IX förresten, lär under Kalmarkriget 1611 ha skickat följande berömda utmaning på duell till den danske Kung Christian den IV, som ofta citerats på internet, men ingen historiker mer än Alf Henriksson förstått att citera rätt.

”Inställ dig efter de gamble Götes loflige sedvänjo i kamp med oss uppå slät mark, och tag två av dina krigsmän eller riddare med digh. Och vi skola möta digh uti lädrkyller, utan någon kyriss eller harnesk, allena med en stormhufva på hufvudet och sidovärja uti händer. Möter du icke, håller vi dig för ingen hederlig Konung eller ingen hederlig krigsman att vara…”

På detta svarade Kong Christian IV:

”Vi lade dig vide, att dit grove og uhöflige brev er oss overleveret av en Trompeter. Hvad den enekamp angaar, som du tilbyder os, daa synes os saadan os meget latterlig, efterdi vi ved at du est skröpelig og at det er dig tjenligare att blive bag en god Kakkelovn end at faegte med os, og at du mere har en god Medicus förnöden, der kan kurere din syke hjerne, end at möde os i Duel. Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man ! Men maaske har du laert saadant blandt gamle kaerrlinger, som er vant til at bruge munden…”

Det var ”orrd och inga visorr…” som Eddie Meduza sa på sin tid…

”Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man !”

Skade, Loke och Geten enligt en modern teckning

Om vi nu gör ett raskt jämfotahopp till Shintoismens Japan – en form av Hedendom som ofta jämförts med Asatron, så finner vi att en av de allra viktigaste myterna där – som handlar om Solgudinnan, Amaterasu-Omikami, och hennes mellanhavande med Åskguden Susanowo, som är en smått Loke-liknande gestalt, eller ett slags blandning mellan Loke och Tor – han kastar bland annat in en hel häst i hennes vävstol – för i likhet med Frigg har hon också en sådan och resultatet blir att solgudinnan gömmer sig i en grotta – varpå jorden försänks i evig natt och vinter – vi kan jämföra med myten om Persefone – som motsvarar Hel – och Kore eller våren, som är Freja – och den grekiska förklaringen till hur årstiderna uppstod – samt myten om Skade – som ju också är en annan vredgad gudinna – samt Loke som den befriande lustigkurren.

I den japanska versionen av vad som ursprungligen kan ha varit samma myt – om ni frågar mig – uppträder en annan gudinna som den hädiska skämtaren – det är Ame-no-Uzume-no-Mikoto vars namn kan tydas som ”den stora övertalerskan” eller ”The heavenly alarming female” alltså ”den himmelskt utmanande kvinnan” (jämför med Freja !) som satte igång med att dansa och klä av sig ovanpå ett stort fat risvin eller Saké, och slutligen visade fittan, rätt och slätt – och under det ståhej som uppstod, tittade solen fram igen, varpå vishetens gud, Omoikane – som påminner om Oden – stängde till grottans öppning – så att vi nu har årstider, samt natt och dag – får vi förmoda.

Inget nytt under solen – och heller inte under kjolen, eller hur flickor ?

Också i Japan är gudarna eller Kamis ohämmade och utan tabun, och nakenhet och humor är inget att skämmas för – pryda, fega, fisförnäma och bigotta människor, Monoteister eller de som är alltför måna om sin värdighet inser aldrig någonsin detta..

Även i det gamla Japan eller Fuijwara-shogunatets 1200-tal – samtidigt med att Eddorna skrevs ned på Island fanns öppen religiös satir av Charlie Hebdo typen. Här ser vi ett utdrag ur den berömda Chōjū-jinbutsu-giga där man ser en Opierökande apa, förklädd till buddhist-munk, som dyrkar en fet och uppblåst padda på Buddhas plats. I bakgrunden syns en annan ap-munk som rakt fram sitter och sover, en förnäm rävhona och en bönerabblande katt, samtidigt som en hare till samuraj (bokstavligt talat !) och en varg sitter och tittar på. Andra bilder i samma svit visar beväpnade harar och kaniner som genomsöker bärstolar – annars en rätt, som bara Bushido-kunniga Samurajer hade – satiren och de grova skämten kunde inte vara övertydligare…

Man kan jämföra de japanska bilderna med följande bild av Johannes Rosenrod från Tensta kyrka i Uppland – samma motiv lär finnas också i Västra Vemmerlöv från Skåne – och här är det svenskt 1400-tal

Räven, som är en utländsk katolsk präst, predikar för de dumma och naiva svenskarna i form av gäss. Han har redan tagit en fet gås, och snart dödar han dem allihop, om de inte passar sig.. Och i det gamla Grekland, slutligen, hade man teaterpjäser som Aristofanes ”Grodorna” där gudar som Dionysos och Hermes förekommer som hädisk parodi och i mindre smickrande roller, rakt fram och utan att någon i publiken brydde sig – detta var 400 år före vår tideräknings början – eller Batrachomyomachia – kriget mellan Mössen och Grodorna – en nattsvart satir, som antagligen skrevs samtidigt med Perserkrigen, och det största hot den västerländska civilisationen då ställts inför – endast nutidens hot från Islam och Kristendom är värre.

Under Perserna, eller en iransk diktator som Xerxes, skulle en pjäs som ”Batrachomyomachia” aldrig kunnat bli skriven, men i det fria Grekland, där Polyteisterna hade en tradition att skämta med gudarna och sig själva, gick det – och det är också den västerländska humanistiska civilisationens stora förtjänst – tankefrihet – under österländsk despoti och Monoteism, är tankens frihet en total omöjlighet. Till och med i tider av krig och yttersta nöd, då hela Greklands stadsstater var nära att utplånas, fortsatte man att häda och skämta – och där ser vi också polyteismens stora fördel

Loke och Skade med citat ur Lokasenna eller Oegirsdrikkja, där Loke antyder att de haft något ihop, men så säger han förstås till ALLA gudinnor… (endast kuken var den enande faktorn !)

Det finns faktiskt en forskare, den ryske etnologen Michael Bachtin som redan under Stalin – som Bachtin också vågade skoja om och skämta med – myntade uttrycket DEN FOLKLIGA SKRATTKULTUREN i motsats till all förstelnad religion och alla diktaturer, past, present and future.

Bachtin kunde skriva saker som att ”alla historiska händelser, alla kejsare, kungar och gudar har förr eller senare velat stoltsera i nya kläder inför det skrattande folkets krets, men alltid alltid har det funnits någon där som sagt – ”Men kejsaren har ju ingenting på sig !”

Just i det folkliga skrattet finns ett motgift emot all Monoteism, all religion som är despotisk, eller tar sig själv på för stort allvar.

Och när idioter, uppblåsta paddor och tråkmånsar börjar invardera också den svenska Asatron, då godvänner skall jag i Skades, Lokes och Frejas namn stå där och mota bort dem – var så säker…

Till och med inom Islam finns den Turkiske eller iranske Mullah Nasruddin, eller Nasruddin Hodja, som han också kallas. Skrattet och humorn är universell, och inför Humorn, fryser Mullorna till is… Man tvistar bland Azerier och Uzbecker om en historisk Mullah Nasruddin skulle ha funnits på riktigt, exempelvis i 1200-talets Bokhara – men en av de många historierna om honom går såhär:

Mullah Nasruddin gick en gång till Moskén och Fredagsbönen för att predika. När han kom dit, ropade han till allt folket: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Och allt folket ropade: ”Nej, det vet vi inte !”

Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni vet ingenting ! Tror ni då jag tänker slösa bort min predikan på ovetande, eller idioter ?”

Och han lämnade dem.

Nästa Fredagsbön kom Mullah Nasruddin tillbaks.

Och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Nu ropade allt folket ”Jaaa !” med hög röst.

Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni tror er redan veta allt ! Då behöver jag ju inte hålla en predikan för just er !”

Och han lämnade dem.

Tredje Fredagsbönen var allt folk i hela Bokhara helt förvirrat, och ingen visste längre ut eller in.

Så kom Mullah Nasruddin dit, och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Nu ropade hälften ja, medan hälften skrek nej nej. Och Nasrruddin svarade, i sin vishet: ”Då kan ni som något vet, lära dem som ingenting vet – därpå behöver ni inte längre någon predikan !”

Och han lämnade dem.

Så kom det sig, att Nasruddin befanns vara en mäkta vis Mullah, ja alla Mullors Mullah, och en helig man.

Låt oss nu avsluta med en gammal svensk folkmelodi – som jag verkligen tycker passar bra, med tanke på dagens tema – nämligen HELA FAMILJEN GÅR UT MED GETEN även om vi kanske skulle sjunga den med en något mer dagsaktuell text:

HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN – HELAN

HELA FA-MILJEN BRÄNNER KO-RANEN HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN HELAN !

HELA KORANEN BRÄNNER FAMILJEN HELAN (und so weiter, and so on et plus tot..)

”Blah-Blah-Blasfemin !” (en sista gång!) och ”Hanuman to the Rescue”

Ibland får jag besannat, att vi Hedningar i Norden och Asatroende har fler vänner i Världen än vi kanske räknat med, även om vi helt klart också har våra fiender (se föregående inlägg) vilket är konsekvensen av att alls leva, verka eller vara. Endast den overksamme, den late eller den som ingenting kan eller vet – kan vara gillad i alla läger… Men – från det ena till det andra – igår skrev jag om International Blasphemy Day – och det fenomenet eller den dagen, har blivit uppmärksammad på de mest oväntade ställen.

”Blah-Blah-Blasphemy – den tar aldrig slut !”

Nätsajten ”DuBeat” som är en oberoende student-tidning från Universitetet i Delhi, Indien, har två för mig helt okända skribenter, Vaishnavi Varier samt Khush Vardhan Dembla som har lyckats leverera den skarpaste, mest insiktsfulla och välformulerade analys av blasfemi-begreppet jag sett på mycket länge. Skyhögt överlägsen min egen, och upplyft till ett högre andligare plan – men Delhi ensamt har en befolkning på över 18 miljoner, och dess universitet samlar de bästa och mest begåvade människorna från en hel subkontinent, vilket man skall ha mycket klart för sig.

”DuBeat” som verkligen följer med sin tid, och är mycket känslig för Västvärldens strömningar på ett globalt, men samtidigt också Indiskt vis – skriver givetvis också om Ari Aster, om Polyteism kontra Monoteism, och inte minst om vad de kallar ”Centrism” – ett begrepp de själva lanserat i sviterna av Västvärldens sanslösa BLM-eller ”Black Lives Matter” riots, samt nedbrända och förhärjade stadscentrum, städer utan polisiär kontroll, välta statyer och brinnande bilar – vilket vi numera ser allt oftare också här i ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige. Själv minns jag en tid och ett land när förkortningen ”BLM” stod för något helt annat, för på min tid betydde den ”Bonniers Litterära Magasin” – men det var för mycket längesedan.

 

När på politikens bana
Tvenne huven träda opp
Och kring var sin höjda fana
Samla var sin lejda tropp,
När den enas rop är: kuven!
Och den andras: vakna slav!
Vem har rätt bland dessa huven? –
Den som slår den andras av.

– Ur dikten ”Vem har rätt?” av Carl Gustaf Leopold, 1795

Vi lever i en Värld och en verklighet där Joe Biden kallar Trump för rasist, rent ut – och Mr Trump skäller ut Mr Biden för att vara en ointelligent dumbom, åtminstone enligt Svenska Dagbladets ledare igår.  Till och med i USA, sägs det, har man liknat den senaste offentliga presidentvalsdebatten för ett ovärdigt bråk på en skolgård, och detta föga ärofulla debacle har utkämpats mellan två 70-åriga herrar, som förmodligen borde veta bättre.

Om jag själv då tar mig ton, liksom man för i Delhi – torde detta då väcka någon förundran ?

Men, för att återvända till kärnfrågan – är det så att Blasfemi kan vara något verkligt användbart, ur en filosofisk synvinkel sett ?

DuBeats två insiktsfulla skribenter – jag vet inte ens om dessa är män eller kvinnor, eftersom jag inte förstår namn på Urdu eller Hindi, Tamil eller något annat språk, som fortfarande talas bland våra Indoeuropeiska bröder – är medvetna om situationen också i Landet Löfvén, för de börjar med följande stycke:

Just as it is difficult to find answers to most philosophical dilemmas, Blasphemy is a complex mixture of ideas that are interlinked to questioning others’ believes. It is the act of insulting one’s God and sacred beliefs. It is one of the most hotly debated topics of our time, and acts of blasphemy have often drawn ire from groups in the past- often resulting in extreme violence, with the latest example being the riots in Sweden.

Här ser vi problemets kärna. Vi Polyteister kan skämta med oss själva, och våra Gudar, för vi har gudar som Loke – eller hans Indiska motsvarighet, Hanuman, Ap-guden, ja den störste av alla apor, mästaren i konsten att förflytta sig snabbt och att apa sig, han som också kallas ”Kung Markatta” eller Sun Wukong i den gamla kinesiska hedniska boken ”Resan till Västern”

Loke är en Indoeuropeisk gudomlighet, precis som de flesta av Asarna och Vanerna. Det betyder att han har motsvarigheter också i Indien…

Men – i mötet med intoleranta, helt väsensfrämmande religioner av Monoteistisk karaktär, står sig den toleranta Polyteismen helt slätt. Muslimer och Hinduer kunde visserligen leva sida vid sida i någotsånär harmoni under Engelsmännens kolonialvälde, men sedan Pakistan bröt sig ur, och blev en av Världens största militärmakter, också försedd med kärnvapen, har Indien som nation skäl att frukta morgondagen, även om vissa Indiska Hindu-nationalister inte är helt oskyldiga, de heller – för de har tagit intryck av extrem islam, och allt det onda den religionen för med sig. Detta om den historiska bakgrunden, som vi inte helt kan ignorera.

Hanuman, trickstern, gudarnas narr och den ständige HÄDAREN och upptågsmakaren – driver utvecklingen framåt – här och i Indien…

Vidare – har ni observerat likheterna mellan Agni och Heimdall – eldgudar båda två ? Mellan Shiva med sin Lingam, som vi kallar Frej ? Mellan Thor och Indra – åskgudar båda två. Medan Vishnu och Oden – båda två är storm- och vindgudar. Mellan Parvati, Shivas maka och Gerd – hon som är Jorden eller Berget, vilket är vad ordet ”Parvati” betyder. Mellan Freja och Kali – eller snarare Gullveig, Hel och Kali – för Hinduismens gudar har tusentals avatarer och uppenbarelseformer, liksom också våra gudar har många namn. Vidare – Kung Rama – som är Balder – och Sita – som är Nanna (båda dör till slut av sorg, eller blir uppslukade av jorden) har också med Hanuman att göra, liksom Ravana, demonernas kung – som motsvarar den blinde Höder. Även om detta låter som absurda jämförelser, för de som inte trängt in i ämnet på allvar – finns det till och med de svenska forskare, som på fullt allvar jämför Mahabarata (den stora berättelsen, barata betyder berätta på vediskt språk) med Saxo Grammaticus skildring av Bråvalla slag, och Bråvalla är som alla vet en fullt existerande plats, utanför Norrköping !

Gick det till såhär vid Bråvalla – eller vore det BLASFEMI att påstå något sådant ?

Alltnog, fortfarande har inte mindre än 74 länder på vår jord blasfemi-lagar, och straffar i många fall rena åsikter högre än våldsbrott, ja till och med dödsstraff för blasfemi utdöms, fast man inte ens har behållit dödsstraffet för mord – alltsammans faktum, som jag noterade igår. Ska då Blasfemi-lagar alls existera, frågar sig de två indiska skribenterna. Straffens, smärtans och pinans vänner ibland Monoteisterna hävdar att eftersom religionen ses som en nödvändig del av deras liv, har de rätt att bli förolämpade – och rätten att känna sig ”kränkt” eller att ”ta åt sig” är för en Monoteist, också rätten att döda, eller i alla fall att ta till våld.

Men vilket är det verkliga våldet ? Är det inte också våld att förgripa sig på småbarn, tvinga dem till ”dop” eller att omskära och hugga av delar av deras penisar, bara för att JHVH njuter av att tillfoga dem smärta som i judendomen ? Och vidare…

At the same time, the very same religious zealots not only have a say in but often decide things like women’s clothing attire, choices with respect to pregnancy, whether or not they can drive- and so on. If there are laws that make questioning people’s religious beliefs illegal because they are personal and people might feel hurt, shouldn’t laws exist which upholds the concept of making other people’s personal decisions for them, illegal?

— —

The religions that say blasphemy should be illegal have one thing in common- they are deeply authoritative and rigid institutions. At that point, the act blasphemy becomes less one of questioning God and more one of subverting their authority and questioning their legitimacy. These institutions often want to uphold the status quo, which is often unfair and unjust, and thus any act against the status quo becomes punishable.

Här är vi åter inne på problemets kärna. De totalitära ideologierna, ideologier som fortfarande hotar hela mänskligheten. Eller – på ”indisk engelska” vilken ibland kan vara lite komplicerad, beroende på sin meningsbyggnad:

While we analyze the concept of blasphemy and try to configure the reason why there exist innumerable supporters for it, we realize how they seem potent to many. Blasphemy rights are structured to protect the interests and to provide a space to those who oppose religious practices. It has been framed to safeguard the voices of those who think differently than what exists within the accustomed societal standards of religion. — —

When we view it from this angle, proclaiming blasphemy to be a crime is in fact the violation of censorship which is fundamental to any democracy. Hence, blaming and punishing anyone who supports blasphemy is the same as punishing someone for giving words to their emotions.— — Although drawing conclusions regarding blasphemy from the much simpler model of democracy is questionable, on the comparison, we can find common grounds over which blasphemy often seems to be an overlapping by-product of democracy. Blasphemy should never be the reason behind the execution of someone or charging a person with treason. Just as a religious believer propagates their notion, a blasphemer should have the right to explain themselves. Realizing and probing further into ethical opposition should be the new foundation in any realm, let alone blasphemy and democracy.

Utan blasfemin, ingen utveckling. Utan Loke, stillestånd, förstelning och till sist bara tomhet. Dödsstraff för oliktänkande, åsiktskorridorer, likriktning och andra dumheter – har aldrig fört mänskligheten framåt – och vi måste också tillåta oss en intelligentare Blasfemi, en Hädelse som frågar varför, och som uttrycker sig med konkreta, men inte destruktiva medel..

Här är också ett användbart redskap – en ”persecution tracker” som geografiskt spårar, var Monoteisterna planerar att avrätta eller annars trakasserar personer för Hädelse – också det en ganska intressant analys…

 

Jag firar Blasfemidagen 2019 – men LÅTSAS-LIBERALA DN VÅGAR INTE…

Idag är det dags att fira ett datum som många svenskar inte längre vågar fira, ens i sitt eget land. Än mindre vågar våra Låtsasliberala dagstidningar, som Dagens Nyheter till exempel, tala om att detta datum och detta firande faktiskt finns. Jag talar förstås om Den Internationella Blasfemidagen, en dag för hädelsen som fenomen, som firats varje år sedan 2009, och alltså fyller tio år i år. Ändå vågar ingen, absolut ingen i svenska media, och den låtsasliberala vänstern allraminst, uppmärksamma detta datum.

Vi hedningar och Asatroende har till och med en gud för själva HÄDELSEN eller BLASFEMIN, goda Polyteister som vi är. Och han heter Loke…

 

När man diskuterar Blasfemi eller hädelse, så måste man noga skilja mellan detta och två närliggande fenomen. Helgerån, till exempel, eller på latin Sacrilegium, är materiella handlingar, eller faktiska handlingar som drabbar föremål, personer eller byggnadsverk i verkligheten, och som påstås vanhelga dem. Det är alltså inte när man rånar en person som heter Helge, även om just Helge av en slump råkar ha namnsdag idag.

Hädelse eller Blasfemi kan bara utövas i ord, med åtbörder eller i bild, men orsakar inga som helst materiella skador. Allt som händer är att en idé, en gudom, en filosofi eller en åsikt eller en religion blir ”kränkt” även om inget sägs om dess utövare eller anhängare. I detta lättkränkthetens tidevarv räknas fler och fler saker som blasfemi eller hädelse, och på sista tiden har människor i vårt land fått groteska straff för nästan ingenting, förutom att de hävdat sin yttrandefrihet, eller vågat ha en åsikt.

Se här bara:

Farliga åsikter… ? Hur långt har denna absurda ”helgondyrkan” av vissa personer ändå inte gått…

 

Åsiktsförtrycket sprider sig, och intoleransen emot oliktänkande börjar prägla hela det svenska samhället – men det här är saker som DN, givet sin traditionellt Monoteistiska och klart pro-kristna hållning, aldrig någonsin vågat ta upp… I takt med att (S)harians taktfasta stöveltramp börjar eka på gator och i redaktionshus, är det särskilt vissa grupper som anses ”heligare” än andra, och som man på inga villkors vis får skoja med…för då kan de ju bli ”arga” eller rättare sagt Lättkränkta…

I april i år dömdes en svensk medborgare för att ha visat en bild på en handgranat på det ryska – inte svenska – Sociala forumet VKontakte, tillsammans med texten Hotline to Allah, Pull pin, Hold to ear then wait for dial tone”. Detta skulle då enligt en viss Sofia Tollgerdt, domare i Helsingborgs Tingsrätt ha ”uttryckt missaktning för muslimer som grupp” (trots att inte ett enda ord sades om dem, det var bara den imaginära varelsen Allah man vände sig emot, eller rättare sagt skojade med)

1884 frikändes August Strindberg för hädelse i den sk ”Giftas-processen” efter att ha skrivit följande text om Kristendomens kannibal-ritual, den sk ”Nattvaraden”:

Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion

Döm själv om skämtet om Allahs ”hotline” var så mycket mer vågat eller allvarligt än vad Strindberg faktiskt skrev, på 1800-talet. Jesus kallas av gamle August för ”folkuppviglare” och han talar om ett oförskämt bedrägeri, vilket faktiskt är rätt i sak. När processen emot Strindberg var över, så hälsades han av tusentals Stockholmare vid Centralstationen, dit herr Strindberg just anlänt med tåg. Till och med DN rapporterade om detta, men det skulle man nog inte våga idag. Litteratören tackade artigt för uppmärksamheten, och lyfte på sin höga hatt, som han höll i handen till tack för svenska folkets stöd.

Så gick det till den gången, men så var också vårt land en demokrati – dåförtiden…

Alla vågade hylla Strindberg, som på sin tid kallades ”Fritänkare”…. Idag vågar ingen längre hylla Humanism eller Yttrandefrihet när det VERKLIGEN gäller… Alla har blivit ”Låtsas-liberala”

 

Man kanske inte ska överdriva en enstaka Tingsrättsdom, men hur någon kan bli fälld i svensk domstol för ett brott som inte ens begåtts i Sverige, och till på köpet på såpass svag grund, undandrar sig min enkla bedömning.

Patentintrång, samt felaktig användning av runor och religiösa symboler, är däremot straffbart (hets emot folkgrupp)

Hädelse, emellertid, skall heller inte förväxlas med sk ”Kulturell Appropriering” dvs när man använder en annan kulturs (mer eller mindre) heliga symboler för egen vinning, eller i ett sammanhang där de inte hör hemma. ”Cultural Appropriation” som fenomenet kallas på engelska, orsakar de facto materiell skada på andra kulturer genom att utplåna dem. Här i Sverige förblir allt sådant ostraffat än så länge, fast hädelse inte är det – vi kan tänka på Nazistiska NMR:s felaktiga användning av Tyr-runan, eller Våldsvänsterns och den sk ”forn sed” rörelsens felaktiga användning av Torshammaren som exempel..

Man brukar säga, att Sverige inte har några hädelse-lagar ända sedan ”lagen om trosfrid” avskaffades år 1970. Ingen har dock uppmärksammat, att läget för yttrandefriheten och åsiktsfriheten i vårt land blir sämre och sämre dag för dag. Vi har vår Justitieministers helt orimliga och idiotiska hets emot runor, till exempel – något som inleddes för två år sedan och som han fortfarande inte har tagit avstånd ifrån. DN och andra låtsas-liberala media har såklart inte vågat ge sig in i den debatten heller, servilt regeringstrogna och slaviskt underdåniga som de är.

Globalt sett har situationen ändå förbättrats, anser man. Sedan den Internationella Blasfemi-dagen utlystes år 2009, har både Danmark, Irland, Finland och Island helt avskaffat sina blasfemi-lagar. Man menar att man inte kan bestraffa tankebrott, eller humor – och därför har så gott som alla civiliserade länder tagit bort dessa gamla och föråldrade lagar. I muslimska länder däremot, råder fortfarande dödsstraff enligt Koranens bud, och även den kristna bibeln föreskriver, att alla hädare ska dödas.

HUMOR – alla Monoteisters stora SKRÄCK !

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

(3 Mosebok, 24:16)

Väldigt få intellektuella i Sverige vågar numera protestera emot nymoralisternas, muslimernas och de alltmer militanta kristnas stöveltramp, skrän och hets. En av de ytterst få undantagen i år är Ann Heberlein, annars professor i etik vid Lunds universitet. Hon skrev i somras en artikel, efter det att en kvinna i Österrike dömts för smädande av islam, när hon menade att Profeten Mohammeds giftemål med en 9-årig flicka var pedofili (vad ska man annars kalla det för ? frågade hon retoriskt)

Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I en sekulär stat råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Särskilt förbryllande – och oroväckande – menar jag att ECHR:s påstående att Frau H:s uttalande ”sannolikt kan uppväcka rättfärdigad ilska hos muslimer” är. Det som oroar mig är att ECHR anser att det är rättfärdigat att reagera med ilska når någon hånar, kritiserar eller smädar en Gud, profet eller någon annan mytisk figur. Har alltså de fanatiker som vill döda Lars Vilks på grund av sin ilska över hans bild av profeten som rondellhund rätt? Är deras ilska verkligen rättfärdigad? Och terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo – var det begripligt och rättfärdigat?

Jag anser att man ska hantera sina friheter med varsamhet. Frihet förutsätter – och kräver – ansvar. Man behöver alltså inte kränka den andres tro, utseende eller uppfattning bara för att man får. Men, i ett samhälle som värderar yttrandefrihet högt måste man också stå ut med yttranden och åsikter som är fula, grova, störande och stötande. Den som lever här, i Europa, måste lära sig att leva med det. Att skämta om eller kritisera Gud, Allah eller andra religiösa figurer ingår i en lång tradition av att häckla makten och auktoriteter och det är en rättighet värd att värna.

– Ann Heberlein, 2019-07-26

I asatron har vi Loke, som sagt – även om Loke inte är något eller någon man dyrkar – utom ibland förvirrade amerikaner, som inte vet vad Asatro faktiskt är, och som kallar sig ”Lokeans” eller Lokeaner. Loke är en figur som alltid finns, varesig man vill eller inte, och han är också högst nödvändig för att upprätthålla den kosmiska balansen i universum.

När någon företeelse i vårt samhälle, det må vara Gud, Kejsaren, Mammon, Greta Thunberg, Islam, Kungen, Militären eller kanske Svenska Akademin blir alltför allenarådande, ja då kommer också Hädelsen, Blasfemin och Loke som ett brev på posten.

Falsk dyrkan och falska symboler avslöjas alltid. Tänk på H C Andersens kända saga om ”Kejsarens Nya Kläder” och det lilla barnet som sa: ”Men han har ju ingenting på sig!”. Där har ni också Lokes roll…och rollen hos alla skämtare, hädare, clowner, humorister, satiriker och humanister från tidens början till tidens slut.

De finns de som på allvar hävdar att LOKE skulle ha ställt upp i det senaste Amerikanska Presidentvalet – och inte bara det – MYCKET talar väl för att han i själva verket VANN !!

(Hur skall vi annars förklara det här med Trumps förslag om ett köp av Grönland, till exempel ??)

 

Eftersom ingen i dagens Sverige längre vågar skall jag nu här nedan undersöka tio väldigt kända fall av hädelse eller blasfemi, som givit genklang över hela den kända världen. Sedan kan ni ju alla själv döma om de var så farliga egentligen, eller om detta var något som det var värt att tortera, döda, fängsla och plåga människor för – eller om vi inte hellre borde göra så som våra förfäder hedningarna gjorde – är någon gud ”kränkt” eller förorättad – ja då är det upp till Gudomen själv att hämnas, om den nu vill – men människor bör INTE göra det…

Detta kontroversiella konstverk har visats över hela Världen – men först när det kom till Sverige, utförde de kristna ett attentat…

Exempel 1: ”Pisse-Jesus”

1987 tog den amerikanske foto-konstnären Andres Serrano och sänkte ned ett krucifix i hans egen urin, och tog en bild av det – det var i alla fall vad han SA. Inga bevis finns dock för att nedsänkandet verkligen ägde rum i verkligheten – allt som Serrano visade sedan dess var en rödskimrande och ganska oskarp bild på vad som antas vara ett krucifix i plast, och alltså ingen riktig helig relik. Ingenting att gapa och skrika för, kan man tycka. Ändå har konstverket väckt orimlig uppståndelse sedan dess, och när det år 2007 visades i Sverige, blev fotot vandaliserat av nazister – betecknande nog. Svensk polis gjorde som vanligt ingenting för att förhindra saken, och om jag inte minns fel, dömdes heller ingen för dådet.

Är denna teckning – som visar en kärleksfull profet – egentligen så farlig ?

 

Exempel 2: ”Skoj på Jylland”

30 September 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten (som verkligen är liberal, och inte bara LJUGER som Dagens Nyheter) en liten skämtteckning om profeten Mohammed. Profeten visade sig på teckningen vara en väldigt snäll herre, som ville skona både självmordsbombare och deras offer, eftersom han hade slut på jungfrur till det muslimska paradiset. Var nu det något att bli arg för – egentligen ? Betydligt grövre och råare teckningar har publicerats sedan dess, u-t-a-n att någon muslim protesterat offentligt, och marknaden börjar nu bli ”mättad” på detta slag av skämtteckningar. Ändå dödades minst ett hundratal människor – ironiskt nog mestadels muslimer i muslimska länder – bara för dessa bilder, och Khadaffis Libyen och den ännu kvarstående Saudiska diktaturen kallade hem sina ambassadörer från Danmark.

 

Exempel 3: Mördaren hattade runt efter Hattar…

Kring den 25 September 2016 mördades den Jordanske tecknaren Naheel Hattar genom att bli nedskjuten på öppen gata utanför en domstol i Amman, Jordaniens huvudstad. Han hade publicerat ovanstående teckning på den muslimske Jihadisten och Terroristen Abu Sahle – en av de ledande finansiärerna bakom IS – som USA mycket riktigt hade skickat till ”det muslimska paradiset” där följande dialog utspann sig:

The translation:
In Green: In paradise…
Allah: “May your evening be joyous, Abu Saleh, do you need anything?”
Jihadist: “Yes Lord, bring me the glass of wine from other there and tell Jibril [the Angel Gabriel] to bring me some cashews. After that send me an eternal servant to clean the floor and take the empty plates with you.”
Jihadist continues: “Don’t forget to put a door on the tent so that you knock before you enter next time, your gloriousness.”
Återigen – man kan fråga om detta verkligen var värt att ta en annan människas liv för – bilden av Allah som en snäll gammal man verkar ganska respektfull – satiren är knappast vänd emot religionen som sådan, snarare Jihadister i allmänhet och Abu Sahle i synnerhet… Ändå vågade The Independent (I England !) och Al Jazeera inte publicera denna bild – men jag vågar !

Exempel 4: ”Some russian PUSSY in da house…”

I februari 2012 utförde sju medlemmar ur det kvinnliga ryska musikkollektivet Pussy Riot (som från början bestod av 11 personer) en mindre än 15 sekunder lång performance i den sk ”kristus frälsarens katedral” i Moskva, innan de blev utkastade på bryskt och ryskt vis. De hann säga ”Putin zzzuj…” (ljud som härmar en urinerande, sägs det) respektive ”Heliga Madonna, fräls oss ifrån Putin” innan de greps – och tre av dem fick två års fängelse – varefter gruppen till sin huvuddel upplöstes. Också jag följde händelserna här i min blogg, och konstaterade att gruppen nog skulle fått ett ringa straff i de flesta civiliserade länder, men att man inte behövde uppröras mer än så. President Putin lär också ha uppmanat de ryska domstolarna att visa mildhet i det aktuella fallet, vilket man bör minnas. Aktionen som sådan ägde rum i en kyrka, men vände sig mycket mer emot Presidenten än emot kyrkan och religionen – så var det egentligen hädelse, eller ett politiskt brott ?

Trots en mindre aktion under en fotbollsmatch i Moskva är Pussy Riot som rörelse fullständigt utdöd, åstadkom ingen varaktig förändring alls, och bara en av dess medlemmar, Nadezhda Tolokonnikova har nått internationell ryktbarhet. Hon var också den smartaste av dem, i alla fall enligt mig – men blev utfryst ur gruppen efter interna stridigheter – vilket också är betecknande.

 

Inna Shevchenko i Kiev, när det begav sig: Hon kom, MOTORSÅG och SEGRADE….

 

Exempel 5: ”Den sköna Sågerskan…”

Mina egna äventyr och förbindelser med den säregna FEMEN-rörelsen, som hade sitt upphov i Ukraina, men numera huvudsakligen bara finns kvar i Frankrike – där de intellektuella tagit den till sitt hjärta, och den alltjämt har ett visst stöd, vilket den annars saknar – har jag tagit upp i tidigare bloggar. Augusti 2012 var månaden när Inna Shevchenko, nu 29, förbluffade oss alla med att såga ned det sk ”Holodomor-korset” i Kiev, som officiellt rests till minne av Stalins offer. När säkerhetstjänsten senare kom för att arrestera henne, gled hon ner tre våningar för en stålwire som hon kopplat till sitt balkongräcke, ”lånade” en pojkväns bil och for till Warszawa, där hon snällt lämnade ifrån sig bilen och tog tåget till Paris – allt enligt en i förväg uppgjord plan. Korset restes igen efter två dagar, ingen skada orsakades alls och Inna använde faktiskt skyddsglasögon, mycket säkerhetsmedveten som hon är – men jobbade barbröstad, vilket hon och Femen tagit för vana att göra.

Sedermera genomförde de också en stökig aktion inne i Notre dame, Paris, där en av deras medlemar fick armen dragen ur led av katoliker. En svensk medlem, Jenny Wenhammar, ströps nästan av en sk ”kyrkotjänare” inne i den katolska domkyrkan i Stockholm, där hon liksom de franska FEMEN protesterade emot katolikernas sexövergrepp på barn och abortlagar i Spanien. Numera har Notre Dame-katedralen nästan brunnit ned av helt andra orsaker, och Femen har nästan helt slutat med sina aktioner – som globalt sett nog inte åstadkom mer än en viss förvirring för stunden. Var detta alls hädelse, eller kanske politik ?

 

Exempel 6: ”Äcklig Homo !”

1998 ställde fotografen Elisabeth Olsson Wallin ut 12 stycken ganska uselt gjorda fotomontage, som skulle visa den påstådde ”frälsaren” Jeschua ben Yussuf, en gammal pin-up som de kristna har.  Frälsaren visades där som Bög – en kommentar till den ”Svenska” Kyrkans påstått gay-vänliga hållning, omgiven av knarkare, flator och transvestiter. De kristna förfasade sig genast. Flera svenska biskopar sa att verket var hädelse. Påven ställde in den dåvarande svenske ärkebiskopens audiens i vatikanen, men den ägde rum vid ett senare tillfälle – och det var allt som verket noterade, förutom kristna bombhot emot dess skapare, och flera försök att vandalisera bilderna.

Återigen kan man fråga, om detta verk egentligen var så farligt, eller egentligen hädade i sig. Bibeln jeschua lär ha umgåtts med horor och publikaner, ja han hade till och med en ex-hora kallad magdalena som flickvän och senare hustru, om vi får tro da vinci-koden. Dessutom åberopar sig de kristna kyrkorna på att vara bara såå toleranta såå – och skyltar med regnbågsflagg, men när det verkligen gäller – ja då säger man usch och fy så perverst för minsta lilla avvikelse från normerna... vad kallas sådant ? För egen del kallar jag det HYCKLERI…

MÖRDAREN som kallas ”Gud” eller Jehova är fortfarande på fri fot… han tror visst han är Allsmäktig… Måste vara sinnessjuk, eller hur ?

 

Exempel 7: ”Hebdo Hebdo, my old friend…”

Den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo angriper fortfarande allt och alla med finess och bravur. Konservativa franska politiker, islamister, Trump, brexit-anhängare eller motståndare, alla får de en släng av sleven. Charlie Hebdo är mycket elak emot alla, och gör det konsekvent. Man har sagt, att en del av deras teckningar inte är god smak, men vad gör väl det ? Yttrandefrihet är faktiskt inte samma sak som att alltid ha rätt, eller att vara omtyckt och populär i alla läger. Yttrandefrihet kan också vara rätten att säga fel saker vid fel tillfälle, ja man får till och med vara plump och dum – oavsett om det nu retar någon. Tydligen måste det ha varit fallet i det förgångna, för 7 Januari 2015 angreps tidningens redaktion i Paris av två stycken sjuka islamister.

Tolv personer dödades den gången, bland annat fem av tidningens bästa tecknare. Svenska Pressbyrån vek genast ned sig, och deklarerade att man inte skulle sälja tidningen på papper, utan censurerade fegt bort den för den svenska marknaden. Inna Shevchenko, som hade personliga bekanta bland tecknarna, sågs gråta offentligt i en intervju – och det är enda gången hon alls gjort det. De parodierade henne och Femen med, men eftersom de har den attityden att ”all publicitet är bra publicitet” brydde de sig inte… Tänk om världens alla kristna och islamister kunde tänka på detta sätt, eller vad tycker ni ?

Exempel 8: ”Dansen kring den gyllene Rondellhunden”

Efter det att den svenske konstnären Lars Vilks år 2007 lät publicera ovanstående fladdriga teckning – och fyra andra, bättre utförda – av en man i turban med hundkropp, som han påstod var ”profeten Mohammed som rondellhund” blev han öppet trakasserad, mordhotad och överöst med hundskall i svenska media. Också DN deltog i hetsjakten, men ändrade sig först efter ett par år, när det visade sig att Vilks inte gick att döda, och mot förmodan överlevde. Ändå påstod DN i flera år att ”det var för dyrt med polisbevakning” samt att ”det vore billigare för svenska folket att låta Vilks dö” och annat sådant – bland annat i form av insändare. Detta, om något, visar hur falsk denna tidning är.  Och nu citerar jag från Wikipedia:

Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att mörda Vilks. Fyra av de misstänkta släpptes utan åtal efter tre dagar. Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse.Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. I filmen ses bland annat homosexuella män i en serie sexuella positioner med ansiktsmasker föreställande profeten Muhammed och hans svärson Ali. Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon.[18] Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter. Pojken åtalades och fälldes senare för våld mot tjänsteman. Polisen använde pepparspray mot upploppsmakarna och ett antal personer greps. När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade ”Muhammed”.[19][20] Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010.[21]

14 Februari 2015 stod vem om inte Inna Shevchenko – the one and only – (Frejas röst i denna värld har jag kallat henne, och det stämmer) i Talarstolen på den lilla kulturlokalen ”Kruttönden” i Köpehamn. Också Lars Vilks fanns med på podiet.  Hon har själv berättat vad som hände sedan:

The shots began while I was on stage with Swedish artist Lars Vilks, giving a speech, somewhat appropriately, on the illusion of freedom of speech. In fact I had just finished saying that ”people will always say ‘we are in favour of freedom of speech but…'” when I heard the shots. I immediately dived to the floor. But those in the audience didn’t know what had happened at first. Then everyone just started to run, they were falling over each other. I personally heard around 50 shots, but later a policeman told me there were 200 in total. It all happened behind the main door, so we couldn’t see it. But the journalist who was killed had been in the audience; just before the attack began he had gone outside to make a phone call. That was why he was killed. One of the organisers opened the back door of the room, and people started to run out into the street. We were evacuated by police, and taken to a station where we spent 10 hours. The police interrogated us, and we met psychologists. They gave us blankets, and phones to call who we need to call. We were told not to speak to each other about the attack until we’d given our statements to the authorities.

Ironiskt, eller hur… Som hon sa – det finns alltid dem, som är för yttrandefrihet i teorin, men när det verkligen gäller, då får man se hur fega dessa låtsasliberaler är…

Svenska media fördömde inte attacken. Istället tyckte många som vanligt, att ”Vilks får klara sig själv” och angående Ms Shevchenko, kunde de flesta av DN.s journalister inte ens stava hennes namn rätt vid det aktuella tillfället. Själv skall jag inte glömma den gång, hon visade mig Femens dåvarande HQ i Kievs förorter per ”tele-presence”. Jag är skyldig henne en hel del, faktiskt. Först när flera månader gått, och attentatsmannen från Köpenhamn blivit förpassad till ett danskt fängelse vågade den påstått ”liberala” svenska tidningen skildra händelserna ur Vilks egen synvinkel…

 

Exempel 9: ”Jeschus Krystis Bin Ladin anagga !”

I september 2007 publicerade den australiensiska konstnärinnan Priscilla Blacks ovanstående vackra bild – som visar hur den påstådde kristne frälsaren (ni vet han som drev ut månglarna ur templet – dåtidens ”World Trade Center” med piskrapp och slag, eftersom han inte hade dynamit) stegvis övergår i Osama bin Ladin – som många också sett som en profet och frälsare.

Eller – är det Osama, som övergår i Jeschua ? Eller tvärtom ?? Ingen vet, men det blev ”ett herrans liv” för att citera en gammal filmtitel av Monty Python.  Australiens premiärminister fördömde genast tilltagt, den svenske prästmannen Lars Collmar likaså – även om han för den politiska korrekthetens skull skyndade sig att säga, att man ändå inte kunde förbjuda det.

Lars Collmar vågade i alla fall offentligt säga – anno 2007 – att det är fel av Regeringar och Domstolar att agera smakdomare, men ändå gör svenska tingsrätter anno 2019 precis detta, som vi redan sett.. Och ingen vågar protestera längre.. DN och ”gammelmedia” allraminst – men jag ensam vågar – ingen annan högtidlighåller Blasfemi-dagen !

 

Exempel 10: Fribrottarnas Mexikanska Madonna (osv)

I Mexico och andra katolska länder har en – för de kristna – oroande trend dykt upp just i år. Konstnärer har tagit sig före att köpa traditionell konst, som små madonna-statyer i gips, och börjar dekorera dem på hädiskt vis. Man har sett Star Wars madonnor, Batman-madonnor och Stålmannen-Jesusar mm komma ut på marknaden, och Hans Helighet Påven är alls inte glad.

Skandalen har spritt sig till andra länder – om den nu är en skandal förstås. Titta på vad Marvel Comics gjort emot Thor – och ser du någon hedning klaga för det, ens på Island ?

Läs här en intervju från Isländska Asatrufelagid – som kan lära alla hysteriska Monoteister en del om verklig tolerans…

 

Jag dedikerar detta inlägg till fegisarna på DN – och vad de själva ALDRIG vågar skriva – men vad jag själv skrivit om i mer än tio år…