Kissande pojk orsakar Muslimska riots – I Pakistan !

Så har det nu hänt igen. Monoteismen är sig lik, i andra länder eller här hemma i ”Landet Löfvén” där muslimska riots, kravaller och bilbränder också inträffar med sorglig regelbundenhet, så fort muslimer bosatt sig på någon ort i territoriet – och så fort de kommer i majoritet.

Överallt där islam tillåts breda ut sig händer detta – i Afghanistan, i Östra Pakistan eller i Rosengård, Malmö…

Enligt den brittiska tidningen ”The Guardian” – en högt ansedd och ofta citerad källa – spärrade polisen i Pakistan in en 8-årig pojke för Blasfemi, eller Hädelse som brott för två dagar sedan. Pojken – som tillhör en hinduisk familj – hade råkat bli nervös när han tvingades besöka en moské, och sprang då in i moskéns bibliotek för att kissa. Där orenade han på en matta, eftersom han inte kunde hålla tätt, och nu hotas han och hela hans familj av Dödsstraff, för urinerandet i en ”madrassa” som det muslimska biblioteket tydligen ska kallas.

En rasande, hänsynslös mobb av idel muslimer bildades genast. De har nu orsakat oroligheter i hela Rahim Yar Khan-distriktet i Punjab, och pojkens familj – plus alla andra goda polyteister och hinduer – måste gömma sig för de vålds-sugna bråkmakarna. Mobben har också gått till angrepp emot flera hinduiska tempel i provinsen, och förstört dem. Filmer har visats på Twitter, som visar hur de islamistiska galningarna far fram.

Som en ringa hyllning till alla Islams Piss-Pojkar visar vi här en Tre-Enighet, inspirerad av ”Manneken Pis” i Bryssel

Och ändå säger man att det skall råda ”religionsfrihet” i Pakistan, samt att islam skall vara ”kärlekens religion” som dessa bråkmakare och ogärningsmän hela tiden påstår. Den store och högt upplyste Ledaren-Svetsaren, Hans Höghelighet Stefan Löfvén från Sverige, har sagt att han ”aldrig kommer att kritisera Islam” och det har han gjort Ex Cathedra, från Riksdagens talarstol.

Finns det ännu ord för sådana människor, kära läsare ? Om man inte kritiserar och beivrar människorättsbrott i fjärran länder, så kommer man med all säkerhet till sist få se samma slags brottslighet i sitt eget land. Jämför med hur nu hela Afghanistan ”pajar ihop” med nya taliban-attacker och sju erövrade provinshuvudstäder som automatisk följd, så snart de internationella polis-styrkorna drog sig därifrån. Och snart har vi nya vågor av islamister på väg till Sverige – med nya riots, nya motsättningar, nya kravaller som följd..

Rikets Säkerhet ja – hur går det egentligen med den, nu när Regeringen Löfvén förbereder sig för att släppa fram en ny våg av sk ”flyktingar” ? 10 000 personer skall genast släppas in i Sverige, enligt minister Morgan ”Mollgan” Johansson

Nej, tacka vet jag Freja Freya Freyja säger vi på Hedniska Tankars redaktion. Hon bryr sig inte om Blasfemi eller hädelse hon – och det gör inga andra hedniska Gudomligheter heller.. Vi Asatroende har redan en gud för själva hädelsen, i Loke – den spjuvern – och det har alla andra polyteistiska religioner också. I Indien har Polyteismen alltid varit överlägsen, och det var Hinduerna som skapade Ghandis Icke-Våldsfilosofi.

Freja älskar ”Skaemtun” eller Skämt, står det i Eddan – liksom ”Mansöngur” eller oanständiga visor. Ordet ”Skaemtun” eller Skämt på Norröna kommer av samma ordrot som ”att skämmas” och följaktligen tycker alltså Freja, den stora och sköna gudinnan om Fräckisar, och liknande vitsar. Om inte det är något skamligt över skämten, är det helt enkelt inte roligt, tyckte våra förfäder – och därför har vi svenskar ännu TOLERANS – just den egenskap, som Monoteister, Islamister och dessa jobbiga kristna hela tiden saknar.

Det enda man inte kan tolerera, dock – är närvaron av sådana personer, som önskar mörda och förgöra allting annat – och därför kan INTE Islam eller några andra Monoteistiska religioner tolereras, i någon modern rättsstat eller något modernt samhälle !

Minns att Freyja är en stridens gudinna, likaväl som Kärlekens… FRIHETEN är alltid värd att FÖRSVARA (gammalt armé-ordspråk)

Vad Monoteisterna INTE TÅL – om HEDENDOMEN och den FOLKLIGA SKRATTKULTUREN

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns ingenting som despoter och företrädare för Totalitära religioner och diktatoriska system typ islam, kristendom och annan fascism fruktar så mycket som Humor. Blotta tanken på att någon vågar driva med dem och skämta om allt det som de anser som heligt får dem att hetsa upp sig till ett sannskyldigt raseri, och bli så arga att de överhuvudtaget inte vet vad de gör längre.

Veckans mord i Frankrike bär syn för sägen – ingen utom en Monoteist skulle bära sig åt på det befängda vis, som dessa satans mördare – för att nu citera en känd svensk Statsminister.

HUMOR är något de INTE TÅL – de bemöter oss med HAT och VRÅL !

Men vi hedningar gör förstås på ett helt annat sätt, goda Polyteister som vi naturligtvis är. Min parhäst i den hedniska bloggosfären, Henrik Andersson från bloggen Ideell Kulturkamp, påminde mig igår om myten om Skade, vinterns frostiga gudinna, och Loke, den ständige pajasen och upptågsmakaren, som är en högst nödvändig gudom, emedan han hindrar allt från att bli alltför allvarligt, eller stelna i en form.

Myten om Skade och Loke trivialiserad och nedförminskad till barnens nivå från Muséet i Gamla Uppsala

Asarna hade en gång kommit att döda Tjatse, vars namn kommer av det lapska Thiazzi eller strömmande vatten, av en ren olyckshändelse; och Skade, som var Tjatses dotter och av jättesläkt, kom halvgalen av ilska och sörjande till Asgård för att söka Mansbot eller rättvis böter efter sin döde far. Hon svor att hon aldrig någonsin skulle komma att skratta igen, men Loke – den listige spjuvern – fann på råd. Han band ena ändan av en repstump ”om sina hemliga ting” står det i Eddan, och den andra om skägget på en getabock.

Man vet förstås inte om det var geten Heidrun, som står på Valhalls tak som var inblandad, eller någon av Tors två bockar, Tandgrisnir och Tandgnojstr som var inblandade, eller en annan bock utan namn, men denna dragkamp gick så till, attän skrek geten och än skrek Loke” står det i originaltexten, och slutligen lät sig Loke falla baklänges i Skades sköte, och då log hon. Därvid uppstod också den första ”Skade-glädjen”.

Det är så SANT som det är SAGT !

Många uttolkare har under det kristna 1800-talet försökt angripa denna myt och många andra, och försökt förklara den som falsk. Trots att språket i Lokasenna eller Oegirsdrikkja, till exempel, härrör från Vikingatiden och 8-900 talet, då inget land i Norden var helt kristet, har man försökt diskvalificera den Eddadikten genom att påstå att det är en ”sen” dikt, bara för att man påfallande ofta driver med alla gudinnor och även gudarna i den texten. På samma sätt har vissa kristna tolkare, som Sophus Bugge försökt döma ut berättelsen om Tors Färd till Utgårda-Loke, Hymiskvida eller Harbardsljod, där färjkarlen Harbard (som snarare är den förklädde Oden än någon Loke) å det grövsta hånar Tor, till exempel. Senare har man gång på gång bevisat – i form av arkeologiska bevis – att de scener som Eddakvädena räknar upp faktiskt finns avbildade långt långt före Sturlassons och krönikörernas 1200-tal, ja i vissa fall så långt tillbaka som bronsålderns hällristningar…

Bugge påstår till exempel, att detaljen med hur Tor körde fötterna rakt igenom jätten Hymers gistna båt, när han fiskade efter Midgårdsormen, skulle vara ”ett sent tillägg” men ändå är det exakt detta vi ser avbildat på en runsten från Altuna i Uppland.. Också på Gosforth Korset från Englands tidiga 900-tal ser man den gistna båten, och huvudet på Gymers bästa oxe, som Tor vred av och hade till agn…

Detta och massor av andra bevis klargör ofrånkomligen, att myterna var kända över hela Väst- och Nordeuropa, och det in i minsta detalj. Ändå har de kristna tolkarna – som är totalt oförmögna att förstå den riktiga Hedendomens och Asatrons kärna och väsen just genom sin kristendom hela tiden hakat upp sig på det ”skabrösa” eller ”snuskiga” i några av hedendomens myter, bara för att dessa ur deras egen av Monoteism inpyrda verklighetsuppfattning framstår som ”lågklassiga” eller ”burleska” och så vidare.

Förvisso säger Tor ”Älv skall vid källan stämmas !” när han möter den pissande jättinnan Gjalp, en av Geiröds döttrar, när han korsade Vimurs flod, och han kastade Mjölner rakt i skallen på henne, så att hennes nacke knäcktes, och hon låg där död, nervätt av sin egen urin..

Gjalp och Vimursälven, enligt Ernst Hansen, en dansk tecknare

Men Vimurs ström är också en fjällbäck, vars vatten blir gulbrunt om våren, och myterna rymmer mer än en dimension, som man ofta får se. I Sagan om Tor och Utgårdaloke trivialiseras och förminskas Tor, men han klarar detta med glans och förskräcker alla jättarna, när han lyckas lyfta deras katt från golvet – katten är den förvandlade Midgårdsormen återigen, och vad som för de kristna bara framstår som sagor för barn, rymmer mycket av hedendomens själ. Loke säger att Freja, kärlekens och skönhetens gudinna, ”lat aftir” eller ”låt efter” i en berömd strof ur Lokasenna, vilket av en prosaisk översättare helt enkelt blir ” Då FES du, Freja !”  och likaledes säger Loke om Tors Utgårda-färd och hur han gömde sig i jätten Skrymers vante – som var en grotta – ”att du då Tor var, trodde ingen !

Tor i jätten Skrymers vante enligt den tyske illustratören Emil Doepplers 1800-talsuppfattning

De kristna saknar helt enkelt den psykiska apparat eller det intellekt som krävs för att förstå Polyteismen och de Nordiska gudarna, och de förstår inte alls, hur vi hedningar själva kan driva med våra Gudamakter, skämta med dem, skratta tillsammans med dem och hur Makterna – samt Loke ! – också kan skratta åt varandra och skämta med sig själva.

Detta beror bara på deras egen Jahve, ”gud” eller Allah, som hela tiden är totalt oförlåtande, hela tiden straffar människorna för minsta lilla småsak och rent generellt ständigt intar en fientlig hållning till hela mänskligheten, samt säger sig vara ”allsmäktig” trots att han inte ens kan förhindra att kvinnan Eva tar en tugga av ett äpple i en fruktträdgård..

Den kristne guden är uppenbart DUM I HUVUDET samt en ovanligt oförlåtande skapelse…

Asatrons gudar spottar inte i glaset. De kan frusta av Homeriskt skratt, som de grekiska gudarna, och är inte alls rädda för att ”bjussa på sig själva”. De är inte överdrivet måna om sin värdighet, och hela den idiotiska, amerikaniserade variant av Asatru, som ser gudarna som någotslags ädla, bugande skuggor, som går runt och fäller heroiska repliker och – likt den kristne guden – är paniskt rädda för att framstå som ovärdiga, och hela tiden ängsligt måste klänga sig fast vid sin egen högst illusoriska makt. Den kristne guden och Allah liknar en halvdebil treåring, som hela tiden måste få höra hur bra han är, hur duktig han är, hur små och betydelselösa hans tillbedjare – som krälar i stoftet likt maskar – är – medan våra gudar kan stå upp för sig själva. De behöver inga offer, inga tillbedjare – och om du vill följa dem eller inte, är din förbannade ensak – du kan tacka dem av hjärtat via ett blot, visserligen – men de kräver inte att du måste göra så, och se däri ligger skillnaden..

Kipling, den store Engelske skalden, fångade mycket av Hedendomens sanna väsen när han skrev:

”if you can meet with triumph and disaster, and treat these two imposters just the same”

Det finns alltid folk som ropar ”Buuuh !” för en, och en annan flock av lika stora idioter, som hela tiden ropar ”Leve !” Men båda två flockarna är just ”imposters eller med andra ord rena bedragare. Framgång eller katastrof är inte två sidor av samma mynt, utan högst föränderliga ting, och du skall icke tro att ”sanningen ligger mittemellan för sanningen finns inte ens med på kartan.

I den kristna himlen pissar och skiter ingen, och själva änglarna saknar könsorgan. Alla är snöpta, ängsliga, rädda om sin värdighet eller rädda att någon gång ibland framstå som fårskallar. Det är INTE Tor och Oden, eller Loke precis. Loke visar kuken, rent ut sagt – och det gör Frej också. Varför skulle du då, kära läsare, vara så rädd för att göra sammalunda ?

Låt mig bara föredra hela dikten ”If” i sin helhet, och så får vi väl se om min läsekrets kommer på något, eller hittar ett tankekorn där…

Låt oss så lämna den nordiska hedendomen eller Asatron för ett tag, och övergå till andra sorters hedendom, som funnits så länge det alls funnits någon skriftlig historia... Nästan alla hedniska folk har faktiskt just skämtat med sina egna gudar – likt rena Polyteister – och det är just denna förmåga till tolerans, skämt och skratt tillsammans med gudarna, som är en av Polyteismens viktigaste drag.

Precis som ett människopar, som älskar varann tillräckligt mycket, kan nojsa, skämta och skratta tillsammans – men i nästa sekund vara helt gravallvarliga, när det gäller deras förhållande eller kärlek i stort, kan Polyteisterna också skämta om sin egen religion – vilket monoteisterna däremot INTE kan, och där har vi också vad som är utmärkande för just dem. Vuxna och goda föräldrar, till exempel, kan nojsa och skratta och ploja med sina egna barn, men det hindrar inte för en enda sekund allvar när det behövs, eller rent av en allvarlig tillsägelse inför det heliga, när det är av nöden. Likaså kan barn som är trygga och intelligenta skämta med sina egna föräldrar, utan att det på något sätt påverkar deras relation till det sämre. Kristna präster, biskopar och månguden Allah, däremot, tål inte att man skämtar med dem ens det minsta lilla…

Emellertid, titta nu på dessa vackra papyrusar, gjorda för sådär 4000 år sedan, i det gamla Egypten:

En oxe och ett lejon spelar bräde, en dum gås leder en procession av tillfångatagna grisar i rep, och en fjäskande vit katt tillber en åsna, sittande på en tron, medan en råtta kör en stridsvagn, förspänd med två tigrar, och ytterligare en beskäftig katt som ”påskjutare”. Detta är ganska öppen satir över gudar, prästvälde och politik, fast gjord för tusentals år sedanrena rama Charlie Hebdo i hieroglyfisk tappning.. De gamla Egyptierna dyrkade också nedanstående gudom:

”De säger att Bes skiter i allt, men det skiter han väl i !”

Guden Bes skildrades alltid som en fet dvärg, oftast i skitande ställning (ja, i orienten skiter man stående eller hukande – det var bara i Norden som man var skyldig att ”hålla stång i vägg” eller hade dass med fjöl, som det heter) och inte sällan med väl tilltagna könsorgan, som en bild av Frej, eller romares och grekers Priapos, som ju gjorde tjänst som kombinerad trädgårdstomte och fågelskrämma, och dessutom var gud för både fruktbarhet och trädgårdsskötsel.

Bes var ”toalettkonstens gud”, tillika beskyddade han havande kvinnor och hemmets härd, och var en eldgud, inte olik Loke. Ganska ofta lär han ha avbildats i ett vitt ländkläde, inte olik den uniform Faraos soldater hade – och varför Bes hela tiden på en del bilder står med utsträckt tunga, vid ingången till fornegyptiska hem, förstår man – inte ens det värsta monster eller den otäckaste demon kan slå sig in hos någon, som bara skrattar, och inte tar demonen på allvar – skratt är ett oerhört effektivt vapen emot den kaxigaste av motståndare.

Den svenske kungen Karl IX förresten, lär under Kalmarkriget 1611 ha skickat följande berömda utmaning på duell till den danske Kung Christian den IV, som ofta citerats på internet, men ingen historiker mer än Alf Henriksson förstått att citera rätt.

”Inställ dig efter de gamble Götes loflige sedvänjo i kamp med oss uppå slät mark, och tag två av dina krigsmän eller riddare med digh. Och vi skola möta digh uti lädrkyller, utan någon kyriss eller harnesk, allena med en stormhufva på hufvudet och sidovärja uti händer. Möter du icke, håller vi dig för ingen hederlig Konung eller ingen hederlig krigsman att vara…”

På detta svarade Kong Christian IV:

”Vi lade dig vide, att dit grove og uhöflige brev er oss overleveret av en Trompeter. Hvad den enekamp angaar, som du tilbyder os, daa synes os saadan os meget latterlig, efterdi vi ved at du est skröpelig og at det er dig tjenligare att blive bag en god Kakkelovn end at faegte med os, og at du mere har en god Medicus förnöden, der kan kurere din syke hjerne, end at möde os i Duel. Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man ! Men maaske har du laert saadant blandt gamle kaerrlinger, som er vant til at bruge munden…”

Det var ”orrd och inga visorr…” som Eddie Meduza sa på sin tid…

”Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man !”

Skade, Loke och Geten enligt en modern teckning

Om vi nu gör ett raskt jämfotahopp till Shintoismens Japan – en form av Hedendom som ofta jämförts med Asatron, så finner vi att en av de allra viktigaste myterna där – som handlar om Solgudinnan, Amaterasu-Omikami, och hennes mellanhavande med Åskguden Susanowo, som är en smått Loke-liknande gestalt, eller ett slags blandning mellan Loke och Tor – han kastar bland annat in en hel häst i hennes vävstol – för i likhet med Frigg har hon också en sådan och resultatet blir att solgudinnan gömmer sig i en grotta – varpå jorden försänks i evig natt och vinter – vi kan jämföra med myten om Persefone – som motsvarar Hel – och Kore eller våren, som är Freja – och den grekiska förklaringen till hur årstiderna uppstod – samt myten om Skade – som ju också är en annan vredgad gudinna – samt Loke som den befriande lustigkurren.

I den japanska versionen av vad som ursprungligen kan ha varit samma myt – om ni frågar mig – uppträder en annan gudinna som den hädiska skämtaren – det är Ame-no-Uzume-no-Mikoto vars namn kan tydas som ”den stora övertalerskan” eller ”The heavenly alarming female” alltså ”den himmelskt utmanande kvinnan” (jämför med Freja !) som satte igång med att dansa och klä av sig ovanpå ett stort fat risvin eller Saké, och slutligen visade fittan, rätt och slätt – och under det ståhej som uppstod, tittade solen fram igen, varpå vishetens gud, Omoikane – som påminner om Oden – stängde till grottans öppning – så att vi nu har årstider, samt natt och dag – får vi förmoda.

Inget nytt under solen – och heller inte under kjolen, eller hur flickor ?

Också i Japan är gudarna eller Kamis ohämmade och utan tabun, och nakenhet och humor är inget att skämmas för – pryda, fega, fisförnäma och bigotta människor, Monoteister eller de som är alltför måna om sin värdighet inser aldrig någonsin detta..

Även i det gamla Japan eller Fuijwara-shogunatets 1200-tal – samtidigt med att Eddorna skrevs ned på Island fanns öppen religiös satir av Charlie Hebdo typen. Här ser vi ett utdrag ur den berömda Chōjū-jinbutsu-giga där man ser en Opierökande apa, förklädd till buddhist-munk, som dyrkar en fet och uppblåst padda på Buddhas plats. I bakgrunden syns en annan ap-munk som rakt fram sitter och sover, en förnäm rävhona och en bönerabblande katt, samtidigt som en hare till samuraj (bokstavligt talat !) och en varg sitter och tittar på. Andra bilder i samma svit visar beväpnade harar och kaniner som genomsöker bärstolar – annars en rätt, som bara Bushido-kunniga Samurajer hade – satiren och de grova skämten kunde inte vara övertydligare…

Man kan jämföra de japanska bilderna med följande bild av Johannes Rosenrod från Tensta kyrka i Uppland – samma motiv lär finnas också i Västra Vemmerlöv från Skåne – och här är det svenskt 1400-tal

Räven, som är en utländsk katolsk präst, predikar för de dumma och naiva svenskarna i form av gäss. Han har redan tagit en fet gås, och snart dödar han dem allihop, om de inte passar sig.. Och i det gamla Grekland, slutligen, hade man teaterpjäser som Aristofanes ”Grodorna” där gudar som Dionysos och Hermes förekommer som hädisk parodi och i mindre smickrande roller, rakt fram och utan att någon i publiken brydde sig – detta var 400 år före vår tideräknings början – eller Batrachomyomachia – kriget mellan Mössen och Grodorna – en nattsvart satir, som antagligen skrevs samtidigt med Perserkrigen, och det största hot den västerländska civilisationen då ställts inför – endast nutidens hot från Islam och Kristendom är värre.

Under Perserna, eller en iransk diktator som Xerxes, skulle en pjäs som ”Batrachomyomachia” aldrig kunnat bli skriven, men i det fria Grekland, där Polyteisterna hade en tradition att skämta med gudarna och sig själva, gick det – och det är också den västerländska humanistiska civilisationens stora förtjänst – tankefrihet – under österländsk despoti och Monoteism, är tankens frihet en total omöjlighet. Till och med i tider av krig och yttersta nöd, då hela Greklands stadsstater var nära att utplånas, fortsatte man att häda och skämta – och där ser vi också polyteismens stora fördel

Loke och Skade med citat ur Lokasenna eller Oegirsdrikkja, där Loke antyder att de haft något ihop, men så säger han förstås till ALLA gudinnor… (endast kuken var den enande faktorn !)

Det finns faktiskt en forskare, den ryske etnologen Michael Bachtin som redan under Stalin – som Bachtin också vågade skoja om och skämta med – myntade uttrycket DEN FOLKLIGA SKRATTKULTUREN i motsats till all förstelnad religion och alla diktaturer, past, present and future.

Bachtin kunde skriva saker som att ”alla historiska händelser, alla kejsare, kungar och gudar har förr eller senare velat stoltsera i nya kläder inför det skrattande folkets krets, men alltid alltid har det funnits någon där som sagt – ”Men kejsaren har ju ingenting på sig !”

Just i det folkliga skrattet finns ett motgift emot all Monoteism, all religion som är despotisk, eller tar sig själv på för stort allvar.

Och när idioter, uppblåsta paddor och tråkmånsar börjar invardera också den svenska Asatron, då godvänner skall jag i Skades, Lokes och Frejas namn stå där och mota bort dem – var så säker…

Till och med inom Islam finns den Turkiske eller iranske Mullah Nasruddin, eller Nasruddin Hodja, som han också kallas. Skrattet och humorn är universell, och inför Humorn, fryser Mullorna till is… Man tvistar bland Azerier och Uzbecker om en historisk Mullah Nasruddin skulle ha funnits på riktigt, exempelvis i 1200-talets Bokhara – men en av de många historierna om honom går såhär:

Mullah Nasruddin gick en gång till Moskén och Fredagsbönen för att predika. När han kom dit, ropade han till allt folket: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Och allt folket ropade: ”Nej, det vet vi inte !”

Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni vet ingenting ! Tror ni då jag tänker slösa bort min predikan på ovetande, eller idioter ?”

Och han lämnade dem.

Nästa Fredagsbön kom Mullah Nasruddin tillbaks.

Och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Nu ropade allt folket ”Jaaa !” med hög röst.

Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni tror er redan veta allt ! Då behöver jag ju inte hålla en predikan för just er !”

Och han lämnade dem.

Tredje Fredagsbönen var allt folk i hela Bokhara helt förvirrat, och ingen visste längre ut eller in.

Så kom Mullah Nasruddin dit, och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Nu ropade hälften ja, medan hälften skrek nej nej. Och Nasrruddin svarade, i sin vishet: ”Då kan ni som något vet, lära dem som ingenting vet – därpå behöver ni inte längre någon predikan !”

Och han lämnade dem.

Så kom det sig, att Nasruddin befanns vara en mäkta vis Mullah, ja alla Mullors Mullah, och en helig man.

Låt oss nu avsluta med en gammal svensk folkmelodi – som jag verkligen tycker passar bra, med tanke på dagens tema – nämligen HELA FAMILJEN GÅR UT MED GETEN även om vi kanske skulle sjunga den med en något mer dagsaktuell text:

HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN – HELAN

HELA FA-MILJEN BRÄNNER KO-RANEN HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN HELAN !

HELA KORANEN BRÄNNER FAMILJEN HELAN (und so weiter, and so on et plus tot..)

”Blah-Blah-Blasfemin !” (en sista gång!) och ”Hanuman to the Rescue”

Ibland får jag besannat, att vi Hedningar i Norden och Asatroende har fler vänner i Världen än vi kanske räknat med, även om vi helt klart också har våra fiender (se föregående inlägg) vilket är konsekvensen av att alls leva, verka eller vara. Endast den overksamme, den late eller den som ingenting kan eller vet – kan vara gillad i alla läger… Men – från det ena till det andra – igår skrev jag om International Blasphemy Day – och det fenomenet eller den dagen, har blivit uppmärksammad på de mest oväntade ställen.

”Blah-Blah-Blasphemy – den tar aldrig slut !”

Nätsajten ”DuBeat” som är en oberoende student-tidning från Universitetet i Delhi, Indien, har två för mig helt okända skribenter, Vaishnavi Varier samt Khush Vardhan Dembla som har lyckats leverera den skarpaste, mest insiktsfulla och välformulerade analys av blasfemi-begreppet jag sett på mycket länge. Skyhögt överlägsen min egen, och upplyft till ett högre andligare plan – men Delhi ensamt har en befolkning på över 18 miljoner, och dess universitet samlar de bästa och mest begåvade människorna från en hel subkontinent, vilket man skall ha mycket klart för sig.

”DuBeat” som verkligen följer med sin tid, och är mycket känslig för Västvärldens strömningar på ett globalt, men samtidigt också Indiskt vis – skriver givetvis också om Ari Aster, om Polyteism kontra Monoteism, och inte minst om vad de kallar ”Centrism” – ett begrepp de själva lanserat i sviterna av Västvärldens sanslösa BLM-eller ”Black Lives Matter” riots, samt nedbrända och förhärjade stadscentrum, städer utan polisiär kontroll, välta statyer och brinnande bilar – vilket vi numera ser allt oftare också här i ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige. Själv minns jag en tid och ett land när förkortningen ”BLM” stod för något helt annat, för på min tid betydde den ”Bonniers Litterära Magasin” – men det var för mycket längesedan.

 

När på politikens bana
Tvenne huven träda opp
Och kring var sin höjda fana
Samla var sin lejda tropp,
När den enas rop är: kuven!
Och den andras: vakna slav!
Vem har rätt bland dessa huven? –
Den som slår den andras av.

– Ur dikten ”Vem har rätt?” av Carl Gustaf Leopold, 1795

Vi lever i en Värld och en verklighet där Joe Biden kallar Trump för rasist, rent ut – och Mr Trump skäller ut Mr Biden för att vara en ointelligent dumbom, åtminstone enligt Svenska Dagbladets ledare igår.  Till och med i USA, sägs det, har man liknat den senaste offentliga presidentvalsdebatten för ett ovärdigt bråk på en skolgård, och detta föga ärofulla debacle har utkämpats mellan två 70-åriga herrar, som förmodligen borde veta bättre.

Om jag själv då tar mig ton, liksom man för i Delhi – torde detta då väcka någon förundran ?

Men, för att återvända till kärnfrågan – är det så att Blasfemi kan vara något verkligt användbart, ur en filosofisk synvinkel sett ?

DuBeats två insiktsfulla skribenter – jag vet inte ens om dessa är män eller kvinnor, eftersom jag inte förstår namn på Urdu eller Hindi, Tamil eller något annat språk, som fortfarande talas bland våra Indoeuropeiska bröder – är medvetna om situationen också i Landet Löfvén, för de börjar med följande stycke:

Just as it is difficult to find answers to most philosophical dilemmas, Blasphemy is a complex mixture of ideas that are interlinked to questioning others’ believes. It is the act of insulting one’s God and sacred beliefs. It is one of the most hotly debated topics of our time, and acts of blasphemy have often drawn ire from groups in the past- often resulting in extreme violence, with the latest example being the riots in Sweden.

Här ser vi problemets kärna. Vi Polyteister kan skämta med oss själva, och våra Gudar, för vi har gudar som Loke – eller hans Indiska motsvarighet, Hanuman, Ap-guden, ja den störste av alla apor, mästaren i konsten att förflytta sig snabbt och att apa sig, han som också kallas ”Kung Markatta” eller Sun Wukong i den gamla kinesiska hedniska boken ”Resan till Västern”

Loke är en Indoeuropeisk gudomlighet, precis som de flesta av Asarna och Vanerna. Det betyder att han har motsvarigheter också i Indien…

Men – i mötet med intoleranta, helt väsensfrämmande religioner av Monoteistisk karaktär, står sig den toleranta Polyteismen helt slätt. Muslimer och Hinduer kunde visserligen leva sida vid sida i någotsånär harmoni under Engelsmännens kolonialvälde, men sedan Pakistan bröt sig ur, och blev en av Världens största militärmakter, också försedd med kärnvapen, har Indien som nation skäl att frukta morgondagen, även om vissa Indiska Hindu-nationalister inte är helt oskyldiga, de heller – för de har tagit intryck av extrem islam, och allt det onda den religionen för med sig. Detta om den historiska bakgrunden, som vi inte helt kan ignorera.

Hanuman, trickstern, gudarnas narr och den ständige HÄDAREN och upptågsmakaren – driver utvecklingen framåt – här och i Indien…

Vidare – har ni observerat likheterna mellan Agni och Heimdall – eldgudar båda två ? Mellan Shiva med sin Lingam, som vi kallar Frej ? Mellan Thor och Indra – åskgudar båda två. Medan Vishnu och Oden – båda två är storm- och vindgudar. Mellan Parvati, Shivas maka och Gerd – hon som är Jorden eller Berget, vilket är vad ordet ”Parvati” betyder. Mellan Freja och Kali – eller snarare Gullveig, Hel och Kali – för Hinduismens gudar har tusentals avatarer och uppenbarelseformer, liksom också våra gudar har många namn. Vidare – Kung Rama – som är Balder – och Sita – som är Nanna (båda dör till slut av sorg, eller blir uppslukade av jorden) har också med Hanuman att göra, liksom Ravana, demonernas kung – som motsvarar den blinde Höder. Även om detta låter som absurda jämförelser, för de som inte trängt in i ämnet på allvar – finns det till och med de svenska forskare, som på fullt allvar jämför Mahabarata (den stora berättelsen, barata betyder berätta på vediskt språk) med Saxo Grammaticus skildring av Bråvalla slag, och Bråvalla är som alla vet en fullt existerande plats, utanför Norrköping !

Gick det till såhär vid Bråvalla – eller vore det BLASFEMI att påstå något sådant ?

Alltnog, fortfarande har inte mindre än 74 länder på vår jord blasfemi-lagar, och straffar i många fall rena åsikter högre än våldsbrott, ja till och med dödsstraff för blasfemi utdöms, fast man inte ens har behållit dödsstraffet för mord – alltsammans faktum, som jag noterade igår. Ska då Blasfemi-lagar alls existera, frågar sig de två indiska skribenterna. Straffens, smärtans och pinans vänner ibland Monoteisterna hävdar att eftersom religionen ses som en nödvändig del av deras liv, har de rätt att bli förolämpade – och rätten att känna sig ”kränkt” eller att ”ta åt sig” är för en Monoteist, också rätten att döda, eller i alla fall att ta till våld.

Men vilket är det verkliga våldet ? Är det inte också våld att förgripa sig på småbarn, tvinga dem till ”dop” eller att omskära och hugga av delar av deras penisar, bara för att JHVH njuter av att tillfoga dem smärta som i judendomen ? Och vidare…

At the same time, the very same religious zealots not only have a say in but often decide things like women’s clothing attire, choices with respect to pregnancy, whether or not they can drive- and so on. If there are laws that make questioning people’s religious beliefs illegal because they are personal and people might feel hurt, shouldn’t laws exist which upholds the concept of making other people’s personal decisions for them, illegal?

— —

The religions that say blasphemy should be illegal have one thing in common- they are deeply authoritative and rigid institutions. At that point, the act blasphemy becomes less one of questioning God and more one of subverting their authority and questioning their legitimacy. These institutions often want to uphold the status quo, which is often unfair and unjust, and thus any act against the status quo becomes punishable.

Här är vi åter inne på problemets kärna. De totalitära ideologierna, ideologier som fortfarande hotar hela mänskligheten. Eller – på ”indisk engelska” vilken ibland kan vara lite komplicerad, beroende på sin meningsbyggnad:

While we analyze the concept of blasphemy and try to configure the reason why there exist innumerable supporters for it, we realize how they seem potent to many. Blasphemy rights are structured to protect the interests and to provide a space to those who oppose religious practices. It has been framed to safeguard the voices of those who think differently than what exists within the accustomed societal standards of religion. — —

When we view it from this angle, proclaiming blasphemy to be a crime is in fact the violation of censorship which is fundamental to any democracy. Hence, blaming and punishing anyone who supports blasphemy is the same as punishing someone for giving words to their emotions.— — Although drawing conclusions regarding blasphemy from the much simpler model of democracy is questionable, on the comparison, we can find common grounds over which blasphemy often seems to be an overlapping by-product of democracy. Blasphemy should never be the reason behind the execution of someone or charging a person with treason. Just as a religious believer propagates their notion, a blasphemer should have the right to explain themselves. Realizing and probing further into ethical opposition should be the new foundation in any realm, let alone blasphemy and democracy.

Utan blasfemin, ingen utveckling. Utan Loke, stillestånd, förstelning och till sist bara tomhet. Dödsstraff för oliktänkande, åsiktskorridorer, likriktning och andra dumheter – har aldrig fört mänskligheten framåt – och vi måste också tillåta oss en intelligentare Blasfemi, en Hädelse som frågar varför, och som uttrycker sig med konkreta, men inte destruktiva medel..

Här är också ett användbart redskap – en ”persecution tracker” som geografiskt spårar, var Monoteisterna planerar att avrätta eller annars trakasserar personer för Hädelse – också det en ganska intressant analys…

 

I vilket UNT försvarar yttrandefriheten emot Monoteisternas ständiga påhopp…!

I takt med att utrymmet för yttrandefrihet, åsiktsfrihet och demokrati i Sverige ständigt krymper, finns det få ärliga journalister och media som alls vågar protestera. Upsala Nya Tidning, eller UNT som tidningen förkortar sig, gjorde igår en insats för yttrandefriheten och det sekulära samhället via sin ledarskribent Emma Jaenson. Det hade jag själv knappt vågat tro, eftersom UNT mer eller mindre konsekvent tillhör de Sverigefientliga tidningarna i landet.

Emma Jaenson konstaterar hur Antje Jackélen och ”Svenska” Kyrkan plötsligt benämner varje manifestation, eller varje ventilerad åsikt som kritiserar någon religion som ett ”hot”, och gör gemensam sak med 15 muslimska föreningar runt om i landet, som kräver att Sharia-lagar skall införas i Sverige, och att varje person som bränner Koranen eller annars ”förolämpar” den muslimska tron skall straffas. Också Livets Ord, och diverse obskyra sekter som den i Knutby eller ”forn sed Stockholm” har som vi vet gjort gemensam sak med de radikala islamisterna, som nu också får ”Svenska” Kyrkans och Ärkebiskopens stöd.

Det hela är allvarligt. Sådan avveckling av hela det sekulära samhället, varken kan eller får man tolerera. Visst, det kan vara överspelat eller överförfriskat att bränna Koranen, men ”kränkthet” medför inte rätt att utdela omänskliga bestraffningar på måfå, bara för att försöka komma åt sina meningsmotståndare, och det är ju dit både Islamisterna och ”Svenska” Kyrkan strävar. De vill helt enkelt ta makten i Sverige, och utplåna det sekulära samhället. Till och med på 1880-talet, då August Strindberg initierade ”Giftas” processen och frikändes, insåg man att Blasfemilagar eller straff för Hädelse var totalt onödigt, och inte kunde tänkas i en modern stat, påminner oss UNT.

I SvD (2/9) beskrev Teresa Küchler att 28 procent av de franska muslimerna inte fördömer terrorattentatet på satirtidningen. I rapporten “Blasfemi – yttrandefriheten offras på religionens altare” (2013) konstateras att ungefär hälften av alla världens länder har lagar mot att håna religion. Muslimska länder som Afghanistan, Iran, Saudiarabien och Pakistan har de allra hårdaste blasfemilagarna, där yttrandefriheten i princip är icke-existerande (The freedom of Thought report, 2019). I Pakistan dömdes nyligen en kristen till döden efter att ha skrivit nedsättande om profeten Muhammed (DN 10/9). Men även i Europa finns lagar mot blasfemi: I Ungern stämdes en karikatyrist för att Ungerns regering ville “skydda kristnas rättigheter” efter att han tecknat Jesus på korset.

— —

Tänk om detta var omöjligt att ifrågasätta i Sverige? Tänk om du riskerade åtal om du kritiserade böneutrop eller ifrågasatte slöja på små flickor? Eller om du likt August Strindberg påpekade att du inte trodde att oblaterna var Jesu kropp?

Man måste skilja på kritik och hån mot religion, som naturligtvis måste förbli lagligt, och hot och fysiskt våld mot någon som utövar religionen, vilket inte bör vara lagligt. I dag tycks dessvärre Sverige och västvärlden bli alltmer nervösa kring ifrågasättanden av religiösa uttryck, framför allt vad gäller islam, flera decennier efter att den sista åtalet för blasfemi i Sverige genomfördes.

Men vår allra viktigaste och mest grundläggande frihet är rätten att uttrycka oss fritt. Utan den kan vi inte påverka eller förändra samhället. Utan den låses kättare in eller dödas i religionens, kungens eller diktatorns namn. Vi måste vara stenhårda så att vi inte kompromissar med vår yttrandefrihet.

Så långt UNT. Och jag håller med. Den 30:e denna månad är det den internationella Blasfemidagen, och den tänker jag högtidlighålla på mitt eget sätt.

No surrender. No negotiation. No sell-out.

Emma Jaenson har rätt – VÅRT SLAGORD OCH RÄTTESNÖRE MÅSTE BLI: ”INTE EN MAN, INTE ETT ÖRE ÅT MONOTEISMEN !!”

 

Koranbränder nu över hela Sverige – Låt oss också BRÄNNA Bibeln !

Med en enkel Paludan
På Koran-brännar-dan
De har vanäran, de har vanäran
Att explodera !

Och varenda Muselman
Står och vrålar om sin islam
Varför ska det, ja varför ska det
Alls intressera ?

  • Melodi: Med en enkel Tulipan

 

Sedan den påstått Högerextrema, men i själva verket pro-kristna danska politiska rörelsen ”Stram Kurs” etablerat sig i Sverige, har Koranen bränts på ett stigande antal platser över hela landet. Inte bara i Malmös Rosengård, utan också i Rinkeby, Södertälje, Ronneby och flera av Islam infekterade platser har drabbats, och det verkar tydligt och klart att den etniskt svenska befolkningen inte tänker acceptera någon närvaro av extrema islamister längre.

Den Socialdemokratiska Nomenklaturan, och en hel del andra politiker har nu avslöjats som sanna Anti-demokrater, som inte kan acceptera ens elementär yttrandefrihet. Våra kvällstidningar har påstått, att SÄPO eller den svenska Säkerhetspolisen nu skulle ha fått i uppdrag av Regeringen Löfvén att utreda Koranbränderna, och förfölja de skyldiga bakom alltsammans, men det är åtskilligt osäkert enligt vilket lagrum eller med vilken brottsrubricering detta skulle ske.

Det hela är ironiskt, eftersom det ju visade sig så sent som förra året att SÄPO fick ta ett stort antal påstått ”svenska” imamer i fängsligt förvar, sedan de hetsat och hotat hela det svenska samhället. Men plötsligt ingrep Regeringen Löfvén, och förklarade att ”det inte skulle gå” att utvisa terror-imamerna.  Detta visade sig senare vara uppenbart lögnaktigt, eftersom Sverige de facto har gällande utlämningsavtal med alla de länder, som det här var fråga om. Idag har det också visat sig, att samma SÄPO eller Svenska Säkerhetspolis skulle ha ”tappat bort” Olof Palmes personakt, och av outgrundliga skäl kanske eldat upp den – något som väl får anses stötande för de flesta svenska samtidshistoriker..

Man får komma ihåg, att det inte är olagligt att elda upp böcker i Sverige, och att muslimer inte är en folkgrupp, utan anhängare av en totalitär religion, som enligt sin egen Koran vill utplåna och förstöra alla andra religioner och kulturer på hela jorden. Den kristna Bibeln förespråkar precis samma sak, genom sin fiktive grundare ”Kristus” som ska ha hållit något kallat ”Bergspredikan” i vilket han ska ha hävdat, att alla andra kulturer och religioner skulle förstöras i grund, samt ersättas med den kristna. I och för sig sa han inte uttryckligen, att detta skulle ske med våld, men det är också den enda skillnaden emot Islam.

Den svenska demokratin och det sekulära samhället är ingen självmordspakt. Den har rätt att försvara sig emot de krafter, som vill dess undergång.

Eller, för att citera den katolske ledarskribenten Erik Helmerson i Dagens Nyheter:

Det måste inte alls vara förbjudet att bränna Koranen eller några andra skrifter. Inte heller måste man på vaga grunder neka Rasmus Paludan att resa in i Sverige. Polisens besked på torsdagseftermiddagen att neka tillstånd till hans ”manifestation” i helgen sker också med en mycket märklig motivering:

”Konflikt- och våldsläget i flera av de förorter som nämns i ansökan är mycket höga och information om manifestationen är vida spridd till allmänheten, och i vissa miljöer förespråkas våld”, skriver polisen. Men att en motdemonstration kan bli våldsam får förstås inte vara skäl att stoppa den ursprungliga demonstrationen.

Svensk polis och svenska myndigheter håller alltså på att fä-artat och fegt vika ned sig inför en rasande mobb, som är beredd att ta till våld om den inte får igenom sina krav. Lagar omtolkas och omdefinieras, allt efter mobbens och mobbarnas diktat. Våldet triumferar över yttrandefriheten, och ingen försvarar längre demokratin – inte ens polisen, som borde vara den första att göra det.

Låt oss bekämpa Monoteismen – med HUMOR och SATIR – det är något de INTE TÅL ! (Teckning från Charlie Hebdo)

Landets kristna Kardinalprimas, Ärkebiskopen Fjantje Kackélen, känd för sina totalitära åsikter och sitt vurmande för det gamla DDR som stat, har idag sagt att vi ska ha ”medlidande” med muslimerna, och alltså solidarisera oss med de som vill ha ihjäl oss, och som vill utrota både det sekulära samhället, svensk historiemedvetenhet och svensk kultur. Men varför det ? Man kan inte visa ”solidaritet” eller ”tolerans” emot galna mördare, eller de som vill ha ihjäl en.

På samma sätt har olyckligtvis den judiska församlingen i Stockholm, via en viss Aron Verständig – som inte alls är förståndig – kritiserat Koranbrännarna. Ändå är det just islamistiska grupper som står för den verkligt grova antisemitismen i dagens Sverige, och som gång på gång sagt att man ska döda och utrota även judar. Tala om att binda ris åt egen rygg ! Om judarna inte hade varit lika undergivna, hade ”Holocaust” i mitten av 1990-talet aldrig hänt – men de gjorde inte motstånd – i tid..

Också flera kristna präster demonstrerar idag rakt fram emot vad deras Ärkebiskop sagt, och håller inte med de islamistiska förtryckare, som nu håller på att etablera sig i Sverige. Vårt Sverige. I Mali, och på andra platser i Världen, kämpar just nu svenska soldater emot Islams terror och hårdnande förtryck, men istället väljer alltså den svenska Regeringen att helt ignorera de svenska soldaternas insatser, och istället stödja motståndarsidan här hemma. Det är både fegt och landsförrädiskt handlat.

(Teckning: Jeanders Bildblogg)

Vi kan inte ha en Regering, som stöder islamism hemma i Sverige, samtidigt som den deltar i anti-islamistiska FN-insatser utomlands. Regeringen måste förr eller senare bestämma sig, vilken fot den ska stå på, och om den är för eller emot Islamism. I fallet med Stefan Löfvén – den person, som ännu tillåts vara statsminister, har han ju redan 2015 sagt att han ”aldrig kommer att kritisera islam” och det torde vara uppenbart, att han därför inte står på den Svenska Arméns eller Försvarsmaktens sida. Han har istället solidariserat sig med motståndarlägret, och detta medan utlandsinsatsen ännu pågår.

Varje rättsinnig svensk medborgare borde ta avstånd ifrån honom, och Regeringen Löfvéns upprepade stöd till islamisterna.

Svensk politik har nu fått tillgång till ett mycket effektivt lackmustest. Det avgör om någon skall kunna kallas för demokrat eller inte. Testet kallas Paludan.

Det har redan mycket klart angivit ett antal människor som antidemokrater. Dessa – i de flesta fall mycket väletablerade medborgare – anser att yttrandefriheten inte är tillräckligt värdefull för att försvaras mot en muslimsk mobb, som anser sig vara kränkt (i vissa fall försöker man skydda muslimer genom att påstå att den skränande, maroderande mobben inte skulle vara muslimsk utan att bestå av vältränade ligister. Kanske det. Men i så fall finns det väl än mindre anledning att ta deras parti mot Paludan och han aktiviteter). – Anders Leijon, ”Det Goda Samhället” 2020-09-11

eller, som den svenska prästen Helena Edlund skrivit, stick i stäv mot ärkebiskopens ärkereaktionära och bigotta uttalanden:

I Sverige får du nämligen använda vilken religiös skrift som helst till vad du vill. Eddan som toalettpapper? Var så god. Bibeln som grillbränsle? Inga problem. Koranen i valphagen? Be my guest. Mormons bok som sittdyna? Självklart. Visst kommer troende personer att känna obehag inför att den skrift man själv betraktar som helig används på ett sätt man inte anser lämpligt – men sånt är livet i en sekulär demokrati. Frustrationen delar du säkert med många andra, men faktum kvarstår: Även om det är irriterande, så har vi bara att tugga i oss att även människor vars åsikter vi inte delar omfattas av yttrandefriheten, och att deras rätt att uttrycka sig (så länge som de inte bryter mot lagen och även om de uttrycker sig olämpligt, plumpt och provocerande) övergår vår rätt att slippa känna obehag.

Livet levereras nämligen aldrig med någon garanti om att bara behöva tillbringa det i trygga rum. Känner du och jag oss kränkta å vår religions vägnar, får vi därför lära oss att hantera känslan. Behöver du få utlopp för din frustration, så gå hem och skrik i en kudde eller kör ett extra hårt pass på gymmet. Det kan du göra utan problem. Går du däremot ut och bränner bilar, ska du arresteras och lagföras. Så ser spelreglerna ut och det måste vara lika för oss alla. Att leva är, de facto, att ständigt uppleva provokationer och ifrågasättanden, i alla fall om man lever i en sekulär demokrati som Sverige. Därför måste varje person som vill leva i Sverige lära sig att hantera även att ens religiösa övertygelser utmanas. När allt kommer omkring, är det ett billigt pris att betala för ett fritt land.

Fulhet och Skönhet kontra Peter Linde och en ARNO BREKER CHOCK !

När det nu i Iran är dags för en viss Sahar Tabar, 22 år gammal, att hylla det fula som en enda återstående form av protest emot ett fullständig vidrigt system, orsakad av en ännu vidrigare religion; så kan man undra hur det är här hemma i landet Löfvén, eller det som en gång var Sverige.

Skulle vi – som en ren motsats till förhållandena i Iran, kanske hylla det vackra, det sanna och det sköna istället, och försöka protestera på så vis ?

Ni får själva tänka efter så länge, men under tiden spekulerar media utomlands vad Häderskan i Iran egentligen skall få för straff. Man gissar på minst fem års fängelse, och har redan geografiskt pekat ut själva fängelset, och var det ska ligga. Möjligen beror det på att det i ett helt annat sammanhang finns ett stort intresse för fängelser i Syrien med omnejd just i dagarna, men i alla fall…

 

Nät- trollet nu GRUNDLIGT frihetsberövat och PÅPISKAT inom kort… Hur rätt som helst, eller ?

Hon anklagas ju för hädelse, anstiftan till våld, illegalt förvärvande av egendom, förolämpning av landets klädkod och dessutom vad som motsvarar förledande av ungdom, enligt vad jag konstaterade igår, även om vår Kvällspress inte kommer med några korrekt återgivna brottsrubriceringar. Ni får ursäkta, att jag blott citerar. Detta är en diger lista med förbrytelser, och även om en Iransk cyber-säkerhets-expert vid namn Reza Sobh Khiz lär ha sagt att hon lägst kan få 91 dagars fängelse för hädelsen – som mest två år – så måste vi ju tänka oss att än grövre straff blir aktuella så småningom. Man har redan utdömt 38 års fängelse och 148 piskrapp för kvinnor som brutit emot Irans slöjtvång.

För övrigt kan man ju undra varför just Cybersäkerhets-experter måste uttala sig i detta synnerligen märkliga fall, om det inte är så att vad som antyds under ”illegalt förvärvande av egendom” inte är stöld, utan det faktum att unga fröken Tabar försökt tjäna pengar på någotslags betal-tjänst via instagram, eller något. Bloggande ger inga pengar, visserligen, eller också kunde de ha satt dit henne för det bokföringstekniska, men fan vet – Irans mullor vet – och i fängelse ska hon, den äckliga lilla slynan !

I Sverige kan brottet ”Förledande av Ungdom” – vilket inte alls har med sex och snusk att göra, ens – ge 3 månader till 2 år – som sagt, så om Svenska Pen-klubbens ordförande med rätta tycker att förhållandena i Iran är absurda, kanske han skulle syna vårt eget land i sömmarna först.. Liberalerna – som fortfarande säger sig vara just Liberala – vill i sin egen Juridiska Oskuld införa beteckningen ”Landsförräderi” för de som anslutit sig till IS, läser jag i min tidning,

Detta låter också synnerligen märkligt, för det är ju inte Sverige som stat IS-fanatikerna krigat mot, utan helt andra stater, och hur kan man då tro, att någon svensk domstol är ”rätt forum” eller har domvärjo över dem ? Och hur är det med Löfvén-regeringens utomlands redan flerfaldigt förkastade förslag om en specialtribunal, helt i strid med den internationella Krigsförbrytar-tribunalen i Haags regler ? Det verkar vara något konstigt med all denna jurisprudens – här hemma eller i Iran – det måste jag säga…

 

Vidare har till och med DN upptäckt, att ”klädkoden” för kvinnor i vårt land ändrats, även om man inte får något straff av polisen ännu, ifall man är ful, har fel utseende eller annars bryter emot den men det får man alltså i Iran… Vem eller vilka det är som går runt och kontrollerar unga kvinnors klädsel i vår huvudstad, talar DN förstås tyst om, ty det vore mindre politiskt korrekt, ifall man sa sanningen om varifrån förövarna eller de nya kontrollanterna kommer. Officiellt heter det förstås att ”alla män” är skyldiga, #metoo #booho, ifall man nu inte kan skylla allt allt allt på Horace Engdahl eller någon – hädare som han ju också är.

Därmed ger jag mig så i kast med fotbollens underbara värld istället – den är ju förhållandevis säker och trygg att skriva om, till och med i Iran, har jag hört.. Också kvinnor i Iran kan nu få se på fotboll, om de är korrekt klädda i slöja, naturligtvis – och går flera stycken i sällskap, absolut inte ensamma.

Ren, Rå ARNO BREKER CHOCK !!

Här ser ni huvudtemat för detta blogginlägg. Skön konst, skapad av den svenske skulptören Peter Linde – även om andra väl kopplar detta till Totalitära tendenser som vanligt – ifall de nu vet vem Arno Breker faktiskt var, exempelvis. Detta är en förlaga till det nya Zlatan Ibrahimovic monumentet i Malmö, designat av denna ledamot av konstakademin, efterföljare till män som Carl Milles och Carl Eldh, vårt lands allra yppersta skulptörer någonsin, möjligen undantaget Sergel, eller kanske Axel Ebbe nere i Skåne.

Monumentet skall redan ha väckt en hel del uppseende, inom såväl som utom rikets gränser. Man tänkte ursprungligen ställa upp det vid Globen i Stockholm, tydligen, men där får det alltså inte vara. Det skall ställas i Pildammsparken i Malmö istället, och inte på den plats som konstnären tänkt sig. Utomlands har man sagt att Zlatan skulle vara naken, eller ha för lite kläder på sig – han uppträder som en man med bar överkropp, och det får man alltså inte i vissa kulturer – ni anar nog vilka – och så måste vi svenskar bocka, bocka, bocka och stå med mössan i hand igen… Hela tiden är det vi och bara vi som ska anpassa oss till ”omvärlden” – men aldrig omvärlden som skall anpassa sig till oss. Zlatan Ibrahimovic är ju Malmös store son och svensk, som bekant – och monumentet av honom är i Praxiteles, Skopas och många andra antika konstnärers anda.

Länge fick detta vackra konstverk i vit marmor föreställande en naken karl stå orört i sin hemstad Florens, men sen kom några dit som inte kunde acceptera sådant…

En hel västerländsk konst-tradition, framåt i tiden till Michelangelos ”David” eller Bandinellis mästerverk ”Il Biancone” – den hedniske havsguden Neptunus själv – i Florens – en av de bästa manliga nakenstatyer jag själv känner till – som mystiskt nog vandaliserats av okända personer, återigen – vilken kultur kan de vara, som tycker att det är rätt att skära av händer, kantro ? – går alltså snart i graven, för nakenstatyer är plötsligt kontroversiellt igen – som på medeltiden

Hur har det kunnat bli så ? Vem har gjort, att det blivit så ? Varför denna hastigt påkomna ”prydhet” som vi alla ska anpassa oss efter ??

Det tål att tänka på, det ! Här ovan sitter Rällinge-Frej från Södermanland, om utifall ni vet vad socken-namnet ”Rälling” betyder. Han är faktiskt mycket naknare än Zlatan, men han skäms inte för sig i sällskapet – trots att han i original är blott 3-4 cm. Också han följer den Hedniska, Europeiska och Nordiska traditionen och stilidealet, där nakenhet inte är något fult, inget att skämmas för alls, utan helt naturligt. Zlatan har – som vi kan se på porträtt-statyn – ett väl tilltaget manligt ”paket” mellan benen. Han är iförd någotslags boxer-tights eller fotbolls-byxor, som inte är alltför korta – anledningen till att de halkat upp lite på vänster sida är väl att Zlatan är just fotbolls-spelare, och kan tänkas sparka och dribbla med just det benet – och så står han på en lätt sfärisk plattform, som tolkats som en jordglob, eller möjligen en fotboll – båda dessa konstnärliga tolkningar är fullt möjliga och rimliga.

Och täckelset faller…

Herr Ibrahimovic själv har nyss sagt i media att Rikstränaren Janne Andersson är rasist, att han ”bajsat på sig” och flera andra liknande uttalanden efter sin återkomst till den gamla hemstaden, men för all del – nu var det om ”fult” respektive ”vackert” vi skulle resonera. Men – vad har uttalanden som Zlatans för värdighet – han har använt samma uttryck om damfotboll också.

Damfotboll, ja. Själv hade jag alltid trott på det gamla socialdemokratiska ordspråket om att ”idrotten förbrödrar” och att idrott är ett fint och ädelt medel att stärka sammhållningen mellan olika grupper i ett land, bygga en gemensam nationalkänsla och lite av den stolthet, som vi människor faktiskt behöver, men jag kanske bedrar mig. Nyligen blev en staty av Nilla Fischer – också ett exempel på föreställande och porträttlik konst – sönderslagen i hennes hemstad. Hur kan det komma sig ? Vem kan det vara, som hatar föreställande, monumental konst av lätt klädda människokroppar så mycket, att de måste slås sönder ?

Jag tror inte precis, att det beror på herr Ibrahimovics svada, eller återkommande uttryck, och heller inte på några fanatiska Jitex-supportrar, till exempel.

Tydligt är emellertid att även konsten – vacker konst av idrottsmän, porträtt och all avbildning av människor i idealistisk anda – nu blivit ett brott för vissa. Därför försöker de hela tiden vandalisera, slå sönder och fördärva konstverken. Det är i alla fall min tolkning av händelseförloppen, på många olika håll.

Till och med icke-föreställande konstverk, som denna runsten från Upplands-Bro, som alltid fått stå orörd mitt i ett bostadsområde, klottrades plötsligt ned för två år sedan, och försågs med en kristen symbol (”jhvh:s allseende öga”). På bilden längst till höger ser ni hur stenen ser ut nu, på den till vänster hur den såg ut före vandaliseringen, och på mittbilden vandalernas verk när det var färskt. Varför väcker plötsligt tidigare orörda runstenar och nordisk historia ett sådant oerhört hat, och var det så att någon helt ny grupp av medborgare flyttade in till grannskapet år 2016, eller är detta bara rena sammanträffanden, slump, tillfälligheter, ja ödets nyck, helt enkelt… Vad tror ni, kära läsare ?

Men åter till Peter Linde, en man som har 48 års och mer av konstnärskap som erfarenhet, och många beundransvärda, hedniska, vackra, sköna, storartade verk spridda över hela vårt land. Han är faktiskt otroligt produktiv, och mera spridd än vi någonsin kunde tro – och kanske kommer historien att minnas och ära honom bättre, än vad samhället runtomkring gör idag.

Nu är han ledamot av konstakademin, och själv förknippar jag honom bland annat med de statyer som står utanför en viss del av kvarteret Garnisonen utanför radiohuset i Stockholm. Redan på 1980-talet, ja 1983 reste han den garanterat Hedniska ”Freja” på torget i Anderslöv, en liten sömnig Skånsk bondby och pendlingsort utanför Malmö.

Freja i Peter Lindes gestalt är en robust bondkvinna av Vanernas ätt, sprungen ur myllan och alven, det fruktbara lager som finns nere i jorden. Hon är helt naken, så när som på ett par gummistövlar – de moderna böndernas attribut – och håller en hednisk kulting i famnen – säkert Hildisvin eller Strids-svinet, Frejas särskilda skyddsling och färdkamrat.

Hans bild av Freja är kanske hädelse för vissa, men inte för mig. Jag ser den som en kontrast eller ett nödvändigt komplement till de sedvanliga, Asatrogna bilderna av Freja som kärlekens gudinna, den kvinnliga sexualitetennågot som somliga kulturer är mycket, mycket rädda för och inte vågar avbilda alls, inte ens som pornografi, för dit har Västerlandet hunnit, när vi försöker skildra samma ämne..

Också de eviga bilderna av Freja som den stora sejdkonan, runmagins och sejdens gudinna, känns föga övertygande i sammanhanget, och faktiskt ganska enkelspårigt uttjatade de med, även om den svenske fantasy-illustratören Johan Egekrantz version av den sejdande Freja inte går av för hackor..

Lägg märke till Gundestrup-kitteln i bakgrunden, ett verk som väl snart ”inte är hedniskt” ifall Uppsala Universitets professorer får som de vill (se föregående inlägg) trots att det bevisligen kommer från århundradena före kristus – och inte efter. (Jo – ni hörde rätt. Det fanns en tid utan kristendom i Europa och vårt land, även om man inte längre får lära ut sådant i svenska skolor, enligt Skolverkets nära förestående beslut – sådant det nu kommer att bli).

Peter Lindes ”Kvinnan i fredsarbetet” på Djurgården är också nästan misstänkt lik Idun, ungdomens evigt unga gudinna, eller kanske den snabbfotade Gnå, Friggs tjänarinna. Överallt i hans verk, märker vi enstaka klassiska, hedniska, antika, västerländska tendenser – av ett helt annat slag än kristendomens. Vad de två mytologiska gestalterna beträffar, har jag redan skrivit inlägg om dem som finns i arkivet här ovan också.

Nästan misstänkt hedniskt-nordiskt. Någon gudinna med namnet Pax har aldrig funnits i västerlandet, faktiskt – annat än som en ren personifikation, vilket är en annan sak.

Peter Linde har också gjort en mängd porträtt, naturligtvis – en offentligt verksam konstnär och i synnerhet skulptörer måste göra det om de alls ska kunna leva på sin konst – och här och där enstaka kristna beställningsverk åt de ”andliga” makthavare som fortfarande styr och ställer med vårt land, om än inte lika tydligt eller rättare sagt brutalt som i Iran, eller andra ökenländer. I vissa avseenden, dock – håller också vårt land på att bli en kulturell öken, som alla kan se..

 

Detta skall vara den uppdiktade Sankt Sigfrid av Växjö, med en av hans ännu mer uppdiktade och helt påhittade systersöner i bakgrunden – någon ”Unaman, Sunaman och Vinaman” har aldrig funnits i verkligheten, därför att deras namn är prästeliga titlar, och hela helgonlegenden skapad minst 200 år i efterhand, med få eller inga krav på historisk trovärdighet. Den enda samtida källa som nämner någon biskop Sigfrid, är Adam av Bremen, som skrev om huvudlösa människor (Akefaler) i Hälsingland, Samer med hundhuvuden och annat sådant. Och ändå har samme mäster Adam alltid blivit ”trodd” och citerad i skolböckerna, trots att det aldrig hittats ett enda litet bevis för vad han sagt om Gamla Uppsala,till exempel.

Apropå ”Fulhet” och fula lögner… Adam av Bremen skriver att Hälsinglands och Lapplands invånare såg ut såhär. Har ni sett någon huvudlös Same på sistone ? (Ändå antas hans beskrivning av ”Templet” vid Gamla Uppsala vara en absolut sanning, som fortfarande lärs ut i skolböckerna – Vems intressen tjänar det ? )

Jag nämnde Arno Breker här ovan, eftersom jag tycker Peter Lindes konst mycket påminner om denne konstnärs. Förutom Axel Ebbes konstverk ”Famntaget” som nu står uppställt vid Smygehuk – ni vet Sveriges sydligaste Hukdet är inget man behöver smyga med ! – så vet jag få konstverk som andas så mycket Arno Breker som just Peter Lindes Monumental-skulpturer.

Jodå – Modell till ”Famtaget” var faktiskt Uma Thurmans mormor…

Återblick – och en reminiscens av Breker vid Smyges Huk…

Peter Lindes ”Ingo” i Göteborg är också en ARNO BREKER CHOCK !

Arno Breker är ihågkommen som Hitlers favoritkonstnär, och ändå var han aldrig officiellt erkänd före maktövertagandet 1936. Tvärtom var han stämplad som en degenererad konstnär, och som ”entartete Kunst” eller vad man inte ville ha eller se – fram till samma år. Breker umgicks i Paris avantgardistiska kretsar under hela 20-talet – han var lidelsefullt intresserad av modern konst, men gjorde aldrig själv någon sådan – utan bara idealistiskt, klassiskt bildhuggeri, inget annat. 1945 blev han anklagad för att ha varit delaktig i brott emot mänsklighetenenbart på grund av sin konst, enbart på grund av vilka beställare han hadevilket är ett extremt ovanligt öde för en konstnär, det måste man nog ändå säga.

Han blev grundligt utredd, personundersökt, granskad i minsta detalj i vad som följde på Nürnberg-rättegångarna, och ändå hittade man inget att anmärka på. Han frikändes på alla punkter. Under tjugotalet tog han över en av Picassos gamla modeller och älskarinnor, lärde känna Jean Cocteau och hade vänsterradikala åsikter – först efter 1934 och Berlin-olympiaden blev han riktigt känd, och tog emot en professorstitel. Var det medlöperi ? Egentligen inte. Breker hade i realiteten att välja på att emigrera, och sluta upp med all konst, allt skapande – eller också utnyttja situationen, stänga in sig i sin bildhuggar-studio och jobba på, i tron att ”det nog inte var så farligt, för det blir inte krig” – en uppfattning som han var långtifrån ensam om på den här tiden.

1940 tvangs han med på Adolfs berömda resa till Paris – och kunde bidra till att man inte ”städade ur” Louvren och andra muséer alltför mycket, eller ”byggde om” dem. Att ha tackat nej till en sådan inbjudan från en sådan statschef var det heller inte fråga om – det var närmast en order, och ett nej hade varit lika med en dödsdom, eller åtminstone en plats i ”Kz”.

Prominenta personers porträtt, skulpturer framför idrottsarenor, rikskanslier, luftfarts-ministerier, broar, alla former av offentliga minnesmärken – Breker fick designa och utforma alltihop. Man bildade till och med ett ”Steinbildhauerwerke Arno Breker GmbH” åt honom, eller ett jättelikt aktiebolag med många anställda, som enbart skulle arbeta på hans skulpturer – och Breker tog alltså chansen…800 0000 RM slösades bort, mitt under brinnande krig, 1944 gjorde Leni Riefenstahl den sista propagandafilmen om honom – men – och det är det viktiga –

Efter kriget fann man bevis för, att Breker räddat Pablo Picasso – som ju var övertygad kommunist – från Koncentrationsläger, och en säker död. Han räddade åtminstone delvis Cocteau och många andra också, inklusive oppositionella tyska förläggare. Och hans konstnärsbana fortsatte ända tills 1991 – då han dog. Breker bodde hela tiden efter kriget i en villa i Düsseldrofs norra förorter, som jag också besökt. Där står nu en hel del av hans skulpturer, men villan är fortfarande privatbostad och visas sällan för allmänheten.

Ändå fortsatte världen att döma och bedöma honom enbart för vad han gjort under ett decennium av de nio han upplevde, eller bara 25 % av hela hans karriär. Salvador Dali, den spanske surrealisten, som också var Brekers vän ett helt liv igenom, sa att han var den ende person han träffat, som i likhet med honom tänkte stort och svulstigt nog.

Och det stämmer, för Salvador Dali var inte precis en person, som var rädd för att ta ut svängarna.

Vad lär vi oss nu av allt detta ? – Jo, att stor konst, stor skönhet likaväl som fulhet kan vara en utmärkt protest, när man inte har andra medel att protestera emot det förbannade vansinne, som omger en. Konstverk har trots allt en tendens att ”läcka ut” ur systemet, och är svåra att kontrollera. Ofta kan de till och med överleva skaparens död, och bevaras åt eftervärlden – om nu ingen muslim slår sönder alltihop, förstås..  Här hemma i det sönderfallande Sverige, i Iran eller var i världen det än må vara, och det är trots allt alla skapande och arbetande människors tröst.

Så var det med den saken !

 

Jag firar Blasfemidagen 2019 – men LÅTSAS-LIBERALA DN VÅGAR INTE…

Idag är det dags att fira ett datum som många svenskar inte längre vågar fira, ens i sitt eget land. Än mindre vågar våra Låtsasliberala dagstidningar, som Dagens Nyheter till exempel, tala om att detta datum och detta firande faktiskt finns. Jag talar förstås om Den Internationella Blasfemidagen, en dag för hädelsen som fenomen, som firats varje år sedan 2009, och alltså fyller tio år i år. Ändå vågar ingen, absolut ingen i svenska media, och den låtsasliberala vänstern allraminst, uppmärksamma detta datum.

Vi hedningar och Asatroende har till och med en gud för själva HÄDELSEN eller BLASFEMIN, goda Polyteister som vi är. Och han heter Loke…

 

När man diskuterar Blasfemi eller hädelse, så måste man noga skilja mellan detta och två närliggande fenomen. Helgerån, till exempel, eller på latin Sacrilegium, är materiella handlingar, eller faktiska handlingar som drabbar föremål, personer eller byggnadsverk i verkligheten, och som påstås vanhelga dem. Det är alltså inte när man rånar en person som heter Helge, även om just Helge av en slump råkar ha namnsdag idag.

Hädelse eller Blasfemi kan bara utövas i ord, med åtbörder eller i bild, men orsakar inga som helst materiella skador. Allt som händer är att en idé, en gudom, en filosofi eller en åsikt eller en religion blir ”kränkt” även om inget sägs om dess utövare eller anhängare. I detta lättkränkthetens tidevarv räknas fler och fler saker som blasfemi eller hädelse, och på sista tiden har människor i vårt land fått groteska straff för nästan ingenting, förutom att de hävdat sin yttrandefrihet, eller vågat ha en åsikt.

Se här bara:

Farliga åsikter… ? Hur långt har denna absurda ”helgondyrkan” av vissa personer ändå inte gått…

 

Åsiktsförtrycket sprider sig, och intoleransen emot oliktänkande börjar prägla hela det svenska samhället – men det här är saker som DN, givet sin traditionellt Monoteistiska och klart pro-kristna hållning, aldrig någonsin vågat ta upp… I takt med att (S)harians taktfasta stöveltramp börjar eka på gator och i redaktionshus, är det särskilt vissa grupper som anses ”heligare” än andra, och som man på inga villkors vis får skoja med…för då kan de ju bli ”arga” eller rättare sagt Lättkränkta…

I april i år dömdes en svensk medborgare för att ha visat en bild på en handgranat på det ryska – inte svenska – Sociala forumet VKontakte, tillsammans med texten Hotline to Allah, Pull pin, Hold to ear then wait for dial tone”. Detta skulle då enligt en viss Sofia Tollgerdt, domare i Helsingborgs Tingsrätt ha ”uttryckt missaktning för muslimer som grupp” (trots att inte ett enda ord sades om dem, det var bara den imaginära varelsen Allah man vände sig emot, eller rättare sagt skojade med)

1884 frikändes August Strindberg för hädelse i den sk ”Giftas-processen” efter att ha skrivit följande text om Kristendomens kannibal-ritual, den sk ”Nattvaraden”:

Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion

Döm själv om skämtet om Allahs ”hotline” var så mycket mer vågat eller allvarligt än vad Strindberg faktiskt skrev, på 1800-talet. Jesus kallas av gamle August för ”folkuppviglare” och han talar om ett oförskämt bedrägeri, vilket faktiskt är rätt i sak. När processen emot Strindberg var över, så hälsades han av tusentals Stockholmare vid Centralstationen, dit herr Strindberg just anlänt med tåg. Till och med DN rapporterade om detta, men det skulle man nog inte våga idag. Litteratören tackade artigt för uppmärksamheten, och lyfte på sin höga hatt, som han höll i handen till tack för svenska folkets stöd.

Så gick det till den gången, men så var också vårt land en demokrati – dåförtiden…

Alla vågade hylla Strindberg, som på sin tid kallades ”Fritänkare”…. Idag vågar ingen längre hylla Humanism eller Yttrandefrihet när det VERKLIGEN gäller… Alla har blivit ”Låtsas-liberala”

 

Man kanske inte ska överdriva en enstaka Tingsrättsdom, men hur någon kan bli fälld i svensk domstol för ett brott som inte ens begåtts i Sverige, och till på köpet på såpass svag grund, undandrar sig min enkla bedömning.

Patentintrång, samt felaktig användning av runor och religiösa symboler, är däremot straffbart (hets emot folkgrupp)

Hädelse, emellertid, skall heller inte förväxlas med sk ”Kulturell Appropriering” dvs när man använder en annan kulturs (mer eller mindre) heliga symboler för egen vinning, eller i ett sammanhang där de inte hör hemma. ”Cultural Appropriation” som fenomenet kallas på engelska, orsakar de facto materiell skada på andra kulturer genom att utplåna dem. Här i Sverige förblir allt sådant ostraffat än så länge, fast hädelse inte är det – vi kan tänka på Nazistiska NMR:s felaktiga användning av Tyr-runan, eller Våldsvänsterns och den sk ”forn sed” rörelsens felaktiga användning av Torshammaren som exempel..

Man brukar säga, att Sverige inte har några hädelse-lagar ända sedan ”lagen om trosfrid” avskaffades år 1970. Ingen har dock uppmärksammat, att läget för yttrandefriheten och åsiktsfriheten i vårt land blir sämre och sämre dag för dag. Vi har vår Justitieministers helt orimliga och idiotiska hets emot runor, till exempel – något som inleddes för två år sedan och som han fortfarande inte har tagit avstånd ifrån. DN och andra låtsas-liberala media har såklart inte vågat ge sig in i den debatten heller, servilt regeringstrogna och slaviskt underdåniga som de är.

Globalt sett har situationen ändå förbättrats, anser man. Sedan den Internationella Blasfemi-dagen utlystes år 2009, har både Danmark, Irland, Finland och Island helt avskaffat sina blasfemi-lagar. Man menar att man inte kan bestraffa tankebrott, eller humor – och därför har så gott som alla civiliserade länder tagit bort dessa gamla och föråldrade lagar. I muslimska länder däremot, råder fortfarande dödsstraff enligt Koranens bud, och även den kristna bibeln föreskriver, att alla hädare ska dödas.

HUMOR – alla Monoteisters stora SKRÄCK !

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

(3 Mosebok, 24:16)

Väldigt få intellektuella i Sverige vågar numera protestera emot nymoralisternas, muslimernas och de alltmer militanta kristnas stöveltramp, skrän och hets. En av de ytterst få undantagen i år är Ann Heberlein, annars professor i etik vid Lunds universitet. Hon skrev i somras en artikel, efter det att en kvinna i Österrike dömts för smädande av islam, när hon menade att Profeten Mohammeds giftemål med en 9-årig flicka var pedofili (vad ska man annars kalla det för ? frågade hon retoriskt)

Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I en sekulär stat råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Särskilt förbryllande – och oroväckande – menar jag att ECHR:s påstående att Frau H:s uttalande ”sannolikt kan uppväcka rättfärdigad ilska hos muslimer” är. Det som oroar mig är att ECHR anser att det är rättfärdigat att reagera med ilska når någon hånar, kritiserar eller smädar en Gud, profet eller någon annan mytisk figur. Har alltså de fanatiker som vill döda Lars Vilks på grund av sin ilska över hans bild av profeten som rondellhund rätt? Är deras ilska verkligen rättfärdigad? Och terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo – var det begripligt och rättfärdigat?

Jag anser att man ska hantera sina friheter med varsamhet. Frihet förutsätter – och kräver – ansvar. Man behöver alltså inte kränka den andres tro, utseende eller uppfattning bara för att man får. Men, i ett samhälle som värderar yttrandefrihet högt måste man också stå ut med yttranden och åsikter som är fula, grova, störande och stötande. Den som lever här, i Europa, måste lära sig att leva med det. Att skämta om eller kritisera Gud, Allah eller andra religiösa figurer ingår i en lång tradition av att häckla makten och auktoriteter och det är en rättighet värd att värna.

– Ann Heberlein, 2019-07-26

I asatron har vi Loke, som sagt – även om Loke inte är något eller någon man dyrkar – utom ibland förvirrade amerikaner, som inte vet vad Asatro faktiskt är, och som kallar sig ”Lokeans” eller Lokeaner. Loke är en figur som alltid finns, varesig man vill eller inte, och han är också högst nödvändig för att upprätthålla den kosmiska balansen i universum.

När någon företeelse i vårt samhälle, det må vara Gud, Kejsaren, Mammon, Greta Thunberg, Islam, Kungen, Militären eller kanske Svenska Akademin blir alltför allenarådande, ja då kommer också Hädelsen, Blasfemin och Loke som ett brev på posten.

Falsk dyrkan och falska symboler avslöjas alltid. Tänk på H C Andersens kända saga om ”Kejsarens Nya Kläder” och det lilla barnet som sa: ”Men han har ju ingenting på sig!”. Där har ni också Lokes roll…och rollen hos alla skämtare, hädare, clowner, humorister, satiriker och humanister från tidens början till tidens slut.

De finns de som på allvar hävdar att LOKE skulle ha ställt upp i det senaste Amerikanska Presidentvalet – och inte bara det – MYCKET talar väl för att han i själva verket VANN !!

(Hur skall vi annars förklara det här med Trumps förslag om ett köp av Grönland, till exempel ??)

 

Eftersom ingen i dagens Sverige längre vågar skall jag nu här nedan undersöka tio väldigt kända fall av hädelse eller blasfemi, som givit genklang över hela den kända världen. Sedan kan ni ju alla själv döma om de var så farliga egentligen, eller om detta var något som det var värt att tortera, döda, fängsla och plåga människor för – eller om vi inte hellre borde göra så som våra förfäder hedningarna gjorde – är någon gud ”kränkt” eller förorättad – ja då är det upp till Gudomen själv att hämnas, om den nu vill – men människor bör INTE göra det…

Detta kontroversiella konstverk har visats över hela Världen – men först när det kom till Sverige, utförde de kristna ett attentat…

Exempel 1: ”Pisse-Jesus”

1987 tog den amerikanske foto-konstnären Andres Serrano och sänkte ned ett krucifix i hans egen urin, och tog en bild av det – det var i alla fall vad han SA. Inga bevis finns dock för att nedsänkandet verkligen ägde rum i verkligheten – allt som Serrano visade sedan dess var en rödskimrande och ganska oskarp bild på vad som antas vara ett krucifix i plast, och alltså ingen riktig helig relik. Ingenting att gapa och skrika för, kan man tycka. Ändå har konstverket väckt orimlig uppståndelse sedan dess, och när det år 2007 visades i Sverige, blev fotot vandaliserat av nazister – betecknande nog. Svensk polis gjorde som vanligt ingenting för att förhindra saken, och om jag inte minns fel, dömdes heller ingen för dådet.

Är denna teckning – som visar en kärleksfull profet – egentligen så farlig ?

 

Exempel 2: ”Skoj på Jylland”

30 September 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten (som verkligen är liberal, och inte bara LJUGER som Dagens Nyheter) en liten skämtteckning om profeten Mohammed. Profeten visade sig på teckningen vara en väldigt snäll herre, som ville skona både självmordsbombare och deras offer, eftersom han hade slut på jungfrur till det muslimska paradiset. Var nu det något att bli arg för – egentligen ? Betydligt grövre och råare teckningar har publicerats sedan dess, u-t-a-n att någon muslim protesterat offentligt, och marknaden börjar nu bli ”mättad” på detta slag av skämtteckningar. Ändå dödades minst ett hundratal människor – ironiskt nog mestadels muslimer i muslimska länder – bara för dessa bilder, och Khadaffis Libyen och den ännu kvarstående Saudiska diktaturen kallade hem sina ambassadörer från Danmark.

 

Exempel 3: Mördaren hattade runt efter Hattar…

Kring den 25 September 2016 mördades den Jordanske tecknaren Naheel Hattar genom att bli nedskjuten på öppen gata utanför en domstol i Amman, Jordaniens huvudstad. Han hade publicerat ovanstående teckning på den muslimske Jihadisten och Terroristen Abu Sahle – en av de ledande finansiärerna bakom IS – som USA mycket riktigt hade skickat till ”det muslimska paradiset” där följande dialog utspann sig:

The translation:
In Green: In paradise…
Allah: “May your evening be joyous, Abu Saleh, do you need anything?”
Jihadist: “Yes Lord, bring me the glass of wine from other there and tell Jibril [the Angel Gabriel] to bring me some cashews. After that send me an eternal servant to clean the floor and take the empty plates with you.”
Jihadist continues: “Don’t forget to put a door on the tent so that you knock before you enter next time, your gloriousness.”
Återigen – man kan fråga om detta verkligen var värt att ta en annan människas liv för – bilden av Allah som en snäll gammal man verkar ganska respektfull – satiren är knappast vänd emot religionen som sådan, snarare Jihadister i allmänhet och Abu Sahle i synnerhet… Ändå vågade The Independent (I England !) och Al Jazeera inte publicera denna bild – men jag vågar !

Exempel 4: ”Some russian PUSSY in da house…”

I februari 2012 utförde sju medlemmar ur det kvinnliga ryska musikkollektivet Pussy Riot (som från början bestod av 11 personer) en mindre än 15 sekunder lång performance i den sk ”kristus frälsarens katedral” i Moskva, innan de blev utkastade på bryskt och ryskt vis. De hann säga ”Putin zzzuj…” (ljud som härmar en urinerande, sägs det) respektive ”Heliga Madonna, fräls oss ifrån Putin” innan de greps – och tre av dem fick två års fängelse – varefter gruppen till sin huvuddel upplöstes. Också jag följde händelserna här i min blogg, och konstaterade att gruppen nog skulle fått ett ringa straff i de flesta civiliserade länder, men att man inte behövde uppröras mer än så. President Putin lär också ha uppmanat de ryska domstolarna att visa mildhet i det aktuella fallet, vilket man bör minnas. Aktionen som sådan ägde rum i en kyrka, men vände sig mycket mer emot Presidenten än emot kyrkan och religionen – så var det egentligen hädelse, eller ett politiskt brott ?

Trots en mindre aktion under en fotbollsmatch i Moskva är Pussy Riot som rörelse fullständigt utdöd, åstadkom ingen varaktig förändring alls, och bara en av dess medlemmar, Nadezhda Tolokonnikova har nått internationell ryktbarhet. Hon var också den smartaste av dem, i alla fall enligt mig – men blev utfryst ur gruppen efter interna stridigheter – vilket också är betecknande.

 

Inna Shevchenko i Kiev, när det begav sig: Hon kom, MOTORSÅG och SEGRADE….

 

Exempel 5: ”Den sköna Sågerskan…”

Mina egna äventyr och förbindelser med den säregna FEMEN-rörelsen, som hade sitt upphov i Ukraina, men numera huvudsakligen bara finns kvar i Frankrike – där de intellektuella tagit den till sitt hjärta, och den alltjämt har ett visst stöd, vilket den annars saknar – har jag tagit upp i tidigare bloggar. Augusti 2012 var månaden när Inna Shevchenko, nu 29, förbluffade oss alla med att såga ned det sk ”Holodomor-korset” i Kiev, som officiellt rests till minne av Stalins offer. När säkerhetstjänsten senare kom för att arrestera henne, gled hon ner tre våningar för en stålwire som hon kopplat till sitt balkongräcke, ”lånade” en pojkväns bil och for till Warszawa, där hon snällt lämnade ifrån sig bilen och tog tåget till Paris – allt enligt en i förväg uppgjord plan. Korset restes igen efter två dagar, ingen skada orsakades alls och Inna använde faktiskt skyddsglasögon, mycket säkerhetsmedveten som hon är – men jobbade barbröstad, vilket hon och Femen tagit för vana att göra.

Sedermera genomförde de också en stökig aktion inne i Notre dame, Paris, där en av deras medlemar fick armen dragen ur led av katoliker. En svensk medlem, Jenny Wenhammar, ströps nästan av en sk ”kyrkotjänare” inne i den katolska domkyrkan i Stockholm, där hon liksom de franska FEMEN protesterade emot katolikernas sexövergrepp på barn och abortlagar i Spanien. Numera har Notre Dame-katedralen nästan brunnit ned av helt andra orsaker, och Femen har nästan helt slutat med sina aktioner – som globalt sett nog inte åstadkom mer än en viss förvirring för stunden. Var detta alls hädelse, eller kanske politik ?

 

Exempel 6: ”Äcklig Homo !”

1998 ställde fotografen Elisabeth Olsson Wallin ut 12 stycken ganska uselt gjorda fotomontage, som skulle visa den påstådde ”frälsaren” Jeschua ben Yussuf, en gammal pin-up som de kristna har.  Frälsaren visades där som Bög – en kommentar till den ”Svenska” Kyrkans påstått gay-vänliga hållning, omgiven av knarkare, flator och transvestiter. De kristna förfasade sig genast. Flera svenska biskopar sa att verket var hädelse. Påven ställde in den dåvarande svenske ärkebiskopens audiens i vatikanen, men den ägde rum vid ett senare tillfälle – och det var allt som verket noterade, förutom kristna bombhot emot dess skapare, och flera försök att vandalisera bilderna.

Återigen kan man fråga, om detta verk egentligen var så farligt, eller egentligen hädade i sig. Bibeln jeschua lär ha umgåtts med horor och publikaner, ja han hade till och med en ex-hora kallad magdalena som flickvän och senare hustru, om vi får tro da vinci-koden. Dessutom åberopar sig de kristna kyrkorna på att vara bara såå toleranta såå – och skyltar med regnbågsflagg, men när det verkligen gäller – ja då säger man usch och fy så perverst för minsta lilla avvikelse från normerna... vad kallas sådant ? För egen del kallar jag det HYCKLERI…

MÖRDAREN som kallas ”Gud” eller Jehova är fortfarande på fri fot… han tror visst han är Allsmäktig… Måste vara sinnessjuk, eller hur ?

 

Exempel 7: ”Hebdo Hebdo, my old friend…”

Den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo angriper fortfarande allt och alla med finess och bravur. Konservativa franska politiker, islamister, Trump, brexit-anhängare eller motståndare, alla får de en släng av sleven. Charlie Hebdo är mycket elak emot alla, och gör det konsekvent. Man har sagt, att en del av deras teckningar inte är god smak, men vad gör väl det ? Yttrandefrihet är faktiskt inte samma sak som att alltid ha rätt, eller att vara omtyckt och populär i alla läger. Yttrandefrihet kan också vara rätten att säga fel saker vid fel tillfälle, ja man får till och med vara plump och dum – oavsett om det nu retar någon. Tydligen måste det ha varit fallet i det förgångna, för 7 Januari 2015 angreps tidningens redaktion i Paris av två stycken sjuka islamister.

Tolv personer dödades den gången, bland annat fem av tidningens bästa tecknare. Svenska Pressbyrån vek genast ned sig, och deklarerade att man inte skulle sälja tidningen på papper, utan censurerade fegt bort den för den svenska marknaden. Inna Shevchenko, som hade personliga bekanta bland tecknarna, sågs gråta offentligt i en intervju – och det är enda gången hon alls gjort det. De parodierade henne och Femen med, men eftersom de har den attityden att ”all publicitet är bra publicitet” brydde de sig inte… Tänk om världens alla kristna och islamister kunde tänka på detta sätt, eller vad tycker ni ?

Exempel 8: ”Dansen kring den gyllene Rondellhunden”

Efter det att den svenske konstnären Lars Vilks år 2007 lät publicera ovanstående fladdriga teckning – och fyra andra, bättre utförda – av en man i turban med hundkropp, som han påstod var ”profeten Mohammed som rondellhund” blev han öppet trakasserad, mordhotad och överöst med hundskall i svenska media. Också DN deltog i hetsjakten, men ändrade sig först efter ett par år, när det visade sig att Vilks inte gick att döda, och mot förmodan överlevde. Ändå påstod DN i flera år att ”det var för dyrt med polisbevakning” samt att ”det vore billigare för svenska folket att låta Vilks dö” och annat sådant – bland annat i form av insändare. Detta, om något, visar hur falsk denna tidning är.  Och nu citerar jag från Wikipedia:

Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att mörda Vilks. Fyra av de misstänkta släpptes utan åtal efter tre dagar. Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse.Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. I filmen ses bland annat homosexuella män i en serie sexuella positioner med ansiktsmasker föreställande profeten Muhammed och hans svärson Ali. Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon.[18] Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter. Pojken åtalades och fälldes senare för våld mot tjänsteman. Polisen använde pepparspray mot upploppsmakarna och ett antal personer greps. När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade ”Muhammed”.[19][20] Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010.[21]

14 Februari 2015 stod vem om inte Inna Shevchenko – the one and only – (Frejas röst i denna värld har jag kallat henne, och det stämmer) i Talarstolen på den lilla kulturlokalen ”Kruttönden” i Köpehamn. Också Lars Vilks fanns med på podiet.  Hon har själv berättat vad som hände sedan:

The shots began while I was on stage with Swedish artist Lars Vilks, giving a speech, somewhat appropriately, on the illusion of freedom of speech. In fact I had just finished saying that ”people will always say ‘we are in favour of freedom of speech but…'” when I heard the shots. I immediately dived to the floor. But those in the audience didn’t know what had happened at first. Then everyone just started to run, they were falling over each other. I personally heard around 50 shots, but later a policeman told me there were 200 in total. It all happened behind the main door, so we couldn’t see it. But the journalist who was killed had been in the audience; just before the attack began he had gone outside to make a phone call. That was why he was killed. One of the organisers opened the back door of the room, and people started to run out into the street. We were evacuated by police, and taken to a station where we spent 10 hours. The police interrogated us, and we met psychologists. They gave us blankets, and phones to call who we need to call. We were told not to speak to each other about the attack until we’d given our statements to the authorities.

Ironiskt, eller hur… Som hon sa – det finns alltid dem, som är för yttrandefrihet i teorin, men när det verkligen gäller, då får man se hur fega dessa låtsasliberaler är…

Svenska media fördömde inte attacken. Istället tyckte många som vanligt, att ”Vilks får klara sig själv” och angående Ms Shevchenko, kunde de flesta av DN.s journalister inte ens stava hennes namn rätt vid det aktuella tillfället. Själv skall jag inte glömma den gång, hon visade mig Femens dåvarande HQ i Kievs förorter per ”tele-presence”. Jag är skyldig henne en hel del, faktiskt. Först när flera månader gått, och attentatsmannen från Köpenhamn blivit förpassad till ett danskt fängelse vågade den påstått ”liberala” svenska tidningen skildra händelserna ur Vilks egen synvinkel…

 

Exempel 9: ”Jeschus Krystis Bin Ladin anagga !”

I september 2007 publicerade den australiensiska konstnärinnan Priscilla Blacks ovanstående vackra bild – som visar hur den påstådde kristne frälsaren (ni vet han som drev ut månglarna ur templet – dåtidens ”World Trade Center” med piskrapp och slag, eftersom han inte hade dynamit) stegvis övergår i Osama bin Ladin – som många också sett som en profet och frälsare.

Eller – är det Osama, som övergår i Jeschua ? Eller tvärtom ?? Ingen vet, men det blev ”ett herrans liv” för att citera en gammal filmtitel av Monty Python.  Australiens premiärminister fördömde genast tilltagt, den svenske prästmannen Lars Collmar likaså – även om han för den politiska korrekthetens skull skyndade sig att säga, att man ändå inte kunde förbjuda det.

Lars Collmar vågade i alla fall offentligt säga – anno 2007 – att det är fel av Regeringar och Domstolar att agera smakdomare, men ändå gör svenska tingsrätter anno 2019 precis detta, som vi redan sett.. Och ingen vågar protestera längre.. DN och ”gammelmedia” allraminst – men jag ensam vågar – ingen annan högtidlighåller Blasfemi-dagen !

 

Exempel 10: Fribrottarnas Mexikanska Madonna (osv)

I Mexico och andra katolska länder har en – för de kristna – oroande trend dykt upp just i år. Konstnärer har tagit sig före att köpa traditionell konst, som små madonna-statyer i gips, och börjar dekorera dem på hädiskt vis. Man har sett Star Wars madonnor, Batman-madonnor och Stålmannen-Jesusar mm komma ut på marknaden, och Hans Helighet Påven är alls inte glad.

Skandalen har spritt sig till andra länder – om den nu är en skandal förstås. Titta på vad Marvel Comics gjort emot Thor – och ser du någon hedning klaga för det, ens på Island ?

Läs här en intervju från Isländska Asatrufelagid – som kan lära alla hysteriska Monoteister en del om verklig tolerans…

 

Jag dedikerar detta inlägg till fegisarna på DN – och vad de själva ALDRIG vågar skriva – men vad jag själv skrivit om i mer än tio år…

FÖR SJUNG HOPP, FÖR SJUNG HEJ, SJUNG DUBAI AI AJ AJ…

Från Dubai och svenska medier rapporteras idag att en brittisk kvinna skall dömas till höga böter och fängelse i Dubai, bara därför att hon kallat den kvinna hennes make gifte om sig med efter 18 års äktenskap för hästansiktad, eller ett ”horse face” vilket skall ha skett på Facebook anno 2016, alltså för tre år sedan. I vilket civiliserat land som helst, skulle detta knappt vara straffbart överhuvudtaget, men åter ser vi hur efterblivna Monoteistiska länder som Dubai är, jämfört med resten av Världen. Nu vet jag inte hur det ligger till i den muslimska Världen, enkel hedning som jag är – men är det egentligen alls en förbrytelse, att likna någon vid en häst ? Arabiska fullblodshästar, till exempel, är ju ädla och ytterst smäckra samt eleganta djur; och sådana måste väl tänkas förekomma i Emiratet ifråga ?

Ett gott skratt förlänger käften !

Vidare är det väl inte precis obekant, att frånskilda kvinnor och dito män kan tänkas reagera surt när deras ex träffar någon ny, och sådant hände förmodligen redan i den grå forntiden, då fula ord redan skrevs på Pompejis väggar i stor myckenhet, som alla vet – låt vara att det inte var någon kuse inblandad den gången. Engelskan arresterades när hon åkte till Dubai tillsammans med sin 14-åriga dotter för att närvara vid ex-makens begravning, och genast grep islamisterna henne på flygplatsen. BBC World News – som är en vanligtvis välunderrättad källa, med en kvalitet som är långt överlägsen svenska media har mera om samma ämne:

MÖÖÖÖHÖÖÖHÖÖ och Akbar !

Brittiska myndigheter kommer att reagera för att skydda sina egna medborgare, uppges det från London. ”Her Majestys Government has been informed, you know, ” och jag hoppas att ni alla förstår vad detta innebär. Goda råd äro dyrare än sandpapper, och en formell not kan mycket väl överlämnas inom kort, på ordinarie konsulat eller beskickning, och då kan det inte gå som för Mr Assange (Ass och Ange – det hänger liksom ihop eller ?) – men ärligt talat – är dessa Monoteister och Islamister egentligen kloka i huvudet ?

I alla någotsånär civiliserade stater har vi redan kommit så långt, att vi knappast skulle anse att en enstaka förolämpning i stil med ”hästansikte” eller ”skråpuk” (ett fint gammalt svenskt ord) skulle rendera något straff alls. Hädelse är knappast brottsligt det heller, eftersom det berör ett imatriellt eller abstrakt intresse, inte en person som sådan. ifall en gud dessutom skall vara allsmäktig och allvetande, kan ju guden ifråga inte hädas, och behöver inte några mänskliga hjälpare alls, eftersom Guden ifråga ju får skylla sig själv, om den inte använder sin påstådda allmakt till att redan innan hädelsen sker förhindra saken. Visst, det fanns en tid när man enligt den Äldre Västgötalagen inte kunde kalla en man för ”tjuv” eller en kvinna för ”hortuta” exempelvis, men vår egen svenska och Nordgermanska kultur och rättskiping har för länge länge sedan utvecklats och evolverat till den punkten då vi inte längre anser det mödan värt för våra domstolar att ens befatta sig med slika ting – och tur är väl det – för de har väldigt mycket att göra, och jag antar att förhållandena i Emiratet Dubai inte är mycket annorlunda.

Hoppla ! Vorvärts Marsch !!

För övrigt antar jag att sagda Emirat väl också har Kadis eller Muslimska fredsdomare, som skola se till ”maslaha” eller det allmänna bästa, och i det ingår, att de i första hand bör åstadkomma förlikning, och inte i onödan belasta det juridiska systemet med bagatellartade förseelser. Olaus Petri, den store svenske reformatorn och kyrkofadern, sade på sin tid i sina berömda Domarregler (som fortfarande står med i den svenska lagboken) att ”all misshandel icke kan förtecknas i lagboken” samt att ”svenskarna är ett ofta till lag gånget folk” som ofta försöker slå varann i huvudet med paragrafer för de futilaste småsaker; och med ordet ”misshandel” menades på 1500-talet detsamma som missförhållanden, eller ett samhälleligt missljud, vilket kanske förekomsten av dagens (a)sociala media också är…

Samme reformator skrev också att

Orätt saköre gör ingen herre rik – men lag och rätt är Herrans pris !” vilket de kristna i vårt land, liksom andra hatare torde påminna sig. Och angående hästars anletsdrag, har även en viss Världspolitisk ledare av rang redan uttalat sig…

Om vissa kvinnor har ”hästansikten” – Vad ska man då säga om RENA HÄSTARSLEN ? (Gudinnan Hera kallades ”Ko-ögd” i antiken, vilket gällde som beröm)

 

Själv påminns jag lite om den fina gamla Nordiska vanan att RESA NIDSTÅNG emot sina fiender, vilket man kan göra även utanför Förenade Arabemiratens konsulat. Det hela – som användes redan på den gamle skalden Egil Skallagrimssons tid, tillgår så att man fäster ett avhugget hästhuvud på ett spjut, och ristar in de gruvligaste eder med runor på skaftet – samt vänder det i riktning emot  Dubai eller Mecka, eller något annat för stunden lämpligt håll…