Unknown's avatar

Stinkande Likdelar stulna från katolsk kyrka i Tjeckien – 35-åring gripen, säger Svensk Statsradio

Statstelevisionen och Statsradion i Sverige kan som bekant aldrig någonsin ha fel, och vinklar aldrig, aldrig sina reportage, åtminstone inte enligt dem själva. Nu rapporterar de tre dagar för sent om ett “Katolskt Puts” eller ett Practical Joke som förövades i den Tjeckiska staden Jablonne v Podjestedi, 110 km norr om Prag, strax nära Zittau och den gamla DDR-gränsen. Här lyckades en “svartklädd skugga” fly med kraniet till ett ytterst tveksamt helgon, en viss Zdislava Berka, som på högst oklara grunder kanoniserades av Påve Johannes Paulus II år 1995. 

 

De stinkande likdelarna borde ha begravts för länge sen, och hela denna anstötliga, osmakliga och direkt vidriga kult visar bara hur barbarisk den katolska kyrkan är.Någon skall ha ersatt likdelarna med liljekonvanljbuketter, vilket är betydligt fräschare – hela denna katolska “Nekromantik” borde vara i lag förbjuden, inte bara i Tjeckien, utan i alla någotsånär civiliserade, Europeiska stater. Idag uppges en 35-årig man ha gripits, och erkänt att han planerat att gjuta in det föga värdnadsbjudande kraniet i betong, och slänga det i en flod, vilket väl snarast borde hyllas som en relativt rättfärdig handling, trots att hans Högvördighet Biskopen av Prag sägs ha blivit “rysligt uppbragt” av denna Böhmiska hädelse.

 

Long Live the Knights of Tabor – Protectors of the most Holy Grail !

 

En gång i tiden var Böhmen känt för sina Ultraquister, Hussiter och till och med Taboriter samt Adamiter av Protestantisk bekännelse, och emot denna äckliga katolicism, som dyrkar döden och vänder sig bort från själva livet, bör man nog protestera – om än inte med sådana medel, som i detta fall. För övrigt diskuterar vi bara med personer, som delar vår värdegrund, och pågående domstolsärende i främmande land, kan vi heller inte kommentera. 

De Böhmiska Adamiterna var anhängare av rituell nakenhet, sk “Naturism” redan på 1400-talet, och även om det är kylslaget i Böhmens skogar just denna Maj, ställer vi oss som svenskar gärna på det Taboritiska ridderskapet och Jan Zizkas sida – han som en gång var den tjeckiske Odin, och slogs mot Tyska Orden och Herrarna av Järnkorset och annat avskum – för sitt lands frihet.

 

På Vitkovs åsrygg sitter Jan Zizka – den tjeckiske Oden – fortfarande til häst framför Försvarsmuséet, och han syns över hela Prag – Ned med katolicismen, ned med den i dyn !

 

Hur sjuk och direkt frånstötande katolicismen är, har vi själva fått se på våra resor genom Tjeckoslovakien – på den tiden det landet fanns, dvs. I staden Brno i Mähren visar man fortfarande upp de halvruttna och förtorkade liken efter Kapuciner-munkar, från 1500-talet tills att Hygien-lagstiftning gjorde slut på det katolska snusket redan på 1800-talet – det bästa vore nog om någon tog fram några dunkar bensin, och lät dessa vördade fäder ingå i den eviga vilan, varefter man kunde begrava deras aska – under värdiga former.

Ännu sjukare, och direkt ovärdigt emot de stackars döda är förstås det såkallade “Benhuset i Sedlec” – inte långt från Kutna Hora – en stad som annars har en ganska vacker katedral från 1400-talet. En mardröms-artad fantasi, en orgie i lik-skändning från 1800-talet, svartare och mer bizarr än den Schweiziske konstnären H R Gigers allra mest perversa fantasier – den senare är känd för att ha förvarat en av sina tidigare älskarinnor (Li Tobler) i ett badkar, fyllt med mjölbaggar, och senare gjort nekrofil konst av hennes skelett, så “att hon kunde stanna hos honom för evigt

För att skapa den nekromantiska orgie som man ståtar med i Sedlec, har man fått våldföra sig på lämningarna av minst 70 000 människor, och nu har de tjeckiska katolikerna gjort en turist-attraktion av alltihop, i ett skamligt och lågt försök att tjäna pengar.  Enligt diverse gästande “svenska” resebloggare och fotografer, som verkligen borde hålla sig för goda att göra reklam för sådant här, har “attraktionen” fortfarande 200 000 besökare varje år – som göder katolikerna och deras kyrka. De borde veta bättre än så – och skändligheterna i Sedlec, har vi aldrig besökt.

 

Det hela är vidrigt, övermåttan vidrigt. Ingen sund människa – allraminst nutida  hedningar – skulle kunna komma på något sådant. Att studera mänskliga kvarlevor i medicinskt syfte eller när det gäller ren arkeologi är en sak – men då behandlas i alla fall exponaten med någon form av vördnad, och tjänar mänsklighetens bästa genom att förmedla kunskap – medan katolicismen inte tjänar någonting till alls – utom att sprida sjuka ideal, osundhet och äckel – för äcklets egen skull. Tidigare i denna blogg har vi berättat om den Tyske läkaren Günter von Hagen, och hans “Plastination” eller utställningar av anatomiska preparat – sk “Body Works” – som också turnérat i Sverige och över hela Världen, men Von Hagen bygger i alla fall på kvarlevor efter personer, som frivilligt donerat sina kroppar till vetenskapen – och det är skillnad, trots att även han är kontroversiell, och enligt vissa överskridit gränserna för vad som kan kallas “smakfull” konst. Underligt nog är det katoliker och kristna – med sina frånstötande helgonreliker – som kritiserat honom mest av alla. Undrar just varför. Vill de inte ha konkurrens på nekrofilins område, eller vad ?

Låt oss så studera den påstått heliga Zdislava Berka eller Zdislava av Lemberg (ca 1220 – 1252), som hon också kallats – nere i sitt 1200-tal, som var präglat av Mongolernas invasion av Polen – slaget vid Legnitza 1241 – och andra krig i den stilen. Hon var långtifrån “helig” – och varken bättre eller sämre än sina högadliga samtida

Modernt porträtt från Olomoc eller Olmütz av en kvinna som aldrig borde ha “heligförklarats” över huvud taget, allraminst år 1995 av en Polsk, Partisk Påve…

Hon var född i Litmeritz eller Leitmeritz – det nutida Litomerice – i Sudetenland av tysktalande föräldrar, och talade sannolikt aldrig någon Cestina eller Tjeckiska. Hennes mor var italienska och följde med Kunigutta av Hohenstaufen norrut, bara för att Kunigutta skulle kunna gifta sig med Venzel eller Vaclav I. Hennes mor ville tvinga henne att gå med i Dominikaner-orden – “Svart-munkarnas” fanatiska brödraskap som nunna – dessa härjade ju också i flera svenska städer och var de ledande bakom inkvisitionen och kättarbålen – men vid sju års ålder lär hon ha rymt hemifrån och försökt bli en kvinnlig eremit, vilket man väl inte direkt kan klandra henne för – med en sådan fanatisk hysterika till mor.

Överspänd och katolsk som få blev hon bortgift vid 15 års ålder – och var väl något av sin tids “Galna Greta Thunberg” eller Katarina av Siena – dessa är eller var också fanatiska hysterikor, drivna av mödrar, dåligt föräldraskap mm.  Hennes man, Havel av Markvartice, lär ha varit ett våldsamt råskinn, som försvarade Böhmen och Europa emot Mongol-anfall, men som ska ha misshandlat sin överspända hustru regelbundet, om vi får tro “Helgonlegenden”. Hon ska ha ägnat sig åt att skänka bort parets alla tillhörigheter och “välgörenhet” när maken inte såg, vilket en nutida historiker vid namn Robert Ellsberg upplyst världen om, hundratals år för sent. Nåja – Havel av Markvartice fick den polsk-tyska staden Glatz i förläning, och där gick Zdislava omkring i eleganta lyx-kläder och det hölls de mest extravaganta fester på slottet, medan polska och tyska böner svalt på grund av mongolangreppen – har man konstaterat – just ett snyggt “helgonpar”… 

Fästningen Glatz eller Klotzko i Schlesien eller “Silesia” – Polen – som den ser ut nuförtiden. “Glatz” är också ett släktnamn…

Under detta svineri och svirande – från 17 års ålder och framåt under 1230-talet hade Zdislava “perioder” av extatiska visioner, bakrus och ångest-attacker, samtidigt som hon skulle ha “återuppväckt döda” (ytterst tveksamma “mirakler” eller party-trick – välj själva )  En legend berättar att hon tog emot en febersjuk ädling, lade denne i en säng – men se ! – efter några dagar var ädlingen “putz weck” och totalt försvunnen, och kvar fanns bara ett litet krucifix. En annan version – sannolikare – av samma “mirakel” antyder att den febersjuke dog, och att “helgonet” bytte ut hans säng emot ett krucifix efter det.

Kanhända var den mystiske “ädlingen” en god polack och HEDNING som inte ville ha med heliga hysterikor att göra – och kanhända smet han från den solida fästningen i Glatz så fort han bara kunde, när den värsta febern gått över –  det är en lika god förklaring till “miraklet” som någon…

Hennes man, Havel – som nog var en klok och tålmodig man – lär ha blivit “imponerad av hennes förmåga” och lät henne hållas, genom ytterligare ett decennium av äktenskap – tills hon plötsligt avled 1 Januari 1252 vid exakt 30 års ålder – man påstår att hennes födelsedag och dödsdag skulle ha skett på samma datum (boo hoo hoo – spooky !). Innan hon dog, hann hon med att riva sin finaste röda praktklänning i småbitar och ge åt sin man (man påstod på falska grunder att det skulle skett e-f-t-e-r hennes död, grunda ett stort Dominikaner-kloster för att indoktrinera ortens barn och bönder – och lite annat sådant. 

Slottet Lemberk i Sudeterna bör INTE förväxlas med Lemberg i Ukraina, dvs staden Lviv – eller andra städer som också heter Lemberg i Tyskland, Litauen mm.

Under tiden hade paret hunnit flytta till slottet Lemberk (eller på tyska Löwenburg) i just Jablonné v Podještědí – en stad i Sudetenland som på tyska hette Deutsch Gabel eller numera bara “Gabel” – alltså gaffel – och som har ett gaffel-format emblem i sin vapensköld och fana. 

 

 

Sammanfattningsvis var nog Zdislava Berka – som hon heter på Cestina eller Tjeckiska – nog en intressant kvinna, som inte var alltför helig av sig – men som imponerade på sin omgivning, och som hade temperament, vilja och förmåga att ta sig fram – och kanske såg hon bra ut också – med sina röda klänningar och alltihop.  

 

Hennes man Havel – blev bara 25-30 år han också och överlevde henne med enbart 2 år. De fick 4 barn, varav 3 raska söner och en dotter – och sönerna fortsatte stödja Kung Vaclav I emot Kung Ottokar II Přemysl – inte obekant för sentida svenska läsare av Tintin-albumet “Kung Ottokars Spira”.

Emellertid – såvärst helig var hon inte, och det är på tiden att hon får en ordentlig begravning av sina landsmän – Polacker, Tjecker, Sudet-Tyskar – och får vila i frid till slut – i denna Frejas månad.

Det är hon nog värd, och efter vederbörlig osteologisk undersökning – kanske på Prags Universitet, kanske på Bulowka-sjukhuset i samma stad – borde man begrava henne, en gång för alla – med fulla hedersbetygelser.