Asatro är Polyteism, och här hjälper varken böner eller klagosånger…

Man kan läsa mycket på nätet, både sant och osant. En av de sannare och mer givande artiklar om Asatrons natur som jag läst på senaste tiden är ett inlägg ur det vetenskapliga magasinet ”Live Science” som bekräftar vad jag själv sagt i många år. I Sverige matas vi med falska påståenden om ”forn sed” och annat trams, som motsäger sig självt. Asatron är inte alls någon ”sed” eller mekanisk upprepning, helt utan andligt innehåll. I USA däremot möter oss tusen och åter tusen inlägg från virriga kristna i hednisk förklädnad, som säger att de uppstämmer ”prayers to Thor from their pagan Altars” och andra fullkomligt idiotiska dumheter i den stilen. De här förvirrade individerna har uppenbarligen aldrig förstått vad Asatron är för något, och hur den fungerar.

För det första – en Asatroende ”ber” aldrig några böner någonsin. Asatron är en naturreligion, och inget i naturen är gratis. Du får inte älgkött, utan att först jaga fatt på en älg, fälla den, stycka den och ta hand om köttet. Du kan inte skörda någonting alls, utan att först så, och för att alls få något, måste du först arbeta. Detta gäller också i vårt nutida samhälle, även om vi nu har en massa bidragsberoende idioter här i landet, sådana som tror att de kan inkassera ”medborgarlön” på andras arbete, och få sig tilldelade bostäder, jobb, sjukvård och alla andra fördelar helt gratis, utan att någonsin betala för det. Det säger sig själv, att inget samhälle kan fungera så i längden, och inte heller naturen fungerar så.

De kristna förstår inte, att ”bön” på sitt sätt är den mest ultimata hädelsen av alla. Ser vi saken ur monoteistisk synpunkt, och tror på en enda, allsmäktig gud, så är det verkligen förmätet att tro, att man skulle kunna påverka universums härskare att göra som man vill, och hela tiden få sina egna önskningar tillgodosedda. Begreppet bön är inget annat än ett oerhört naivt sätt att försöka ”styra Gud” och likt ett drägglande spädbarn bara skrika på godsaker och önskningar, gällt och ihållande, stup i kvarten. De kristna använder sig av sin gud som ett slags krycka som ska hålla dem uppe, så fort livet blir för svårt, för de förmår inte göra någonting själv, inte tänka en tanke för sig själva, och försvarar sig inte ens, när de blir angripna. Hela tiden hänger de sin inbillade Pappa, Mamma eller ”allsmäktige herre” i hälarna, och tror att han skall komma farande och lösa alla problem åt dem, så fort det bara passar. Men livet fungerar inte så, som vi alla kan se. Och naturen fungerar inte så, den heller.

Nej just det. Du kan inte ”be” gudarna om någon djävla ting, för om du verkligen respekterar dem, får du SJÄLV offra något först… Allt annat vore hädelse…

Alla vet vi att hedendomen bygger på offer, eller blotande. ”Gåva kräver, att gengåva gives” som det står i Hávamál. Vill du erhålla något, om så bara tur med vädret eller Maternas gunst, ja då måste du själv göra något för dem, offra något för dem, av egen fri vilja, håg och arbete – om så bara att skriva en blogg, eller visa din hängivenhet på annat sätt. Då först kan du erhålla något, då först kan du betrakta en gudamakt som en fullvärdig vän, eller – som det hette – ”Fulltrui”, någon som du tror helt och fullt på. Diverse snusförnuftiga amerikaner har försökt förvanska Asatron, och utgått från det enda ordet ”bidhja” i Hávamáls berömda uppräkning – i 144:e strofen – om blotets natur:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

”Fáa” betyder här färga, som när man färgar in ristade runor, och ”bidhja” betyder befalla, som i en konungs bud, ett sändebud, att överföra ett budskap – inte alls att sitta och ”be” och bära sig åt som en smutsig och äcklig tiggare, vilket är de kristnas sätt att förhålla sig till sin gud – de tror ju att de kan sitta och tigga och bettla på gudens bekostnad, bara för att få sin egen vilja fram.

Den som vill erhålla något, måste först offra något, eller arbeta för det. Sådan är naturens lag, och sådan är lagen i alla fungerande samhällen – i alla tider…

De kristna har missuppfattat och förvridit många andra kulturer i Världen förutom vår, allt efter sin egen skeva gudsuppfattning. Se på Japan och Japansk Shinto, förresten. Där begår man vad som kallas ”Matsuri” eller blot, genom att först knäppa händerna, och klappa i dem för att påkalla kamis eller makternas uppmärksamhet. Detta är inte alls någon kristen ”bön” även om det kan se ut så för den helt oinsatte, västerländske betraktaren. Japanska troende knäpper händerna eller bugar, för att visa gudomen vördnad, och för att hälsa den. Inte för att ”be”, för man kan inte be om något, utan att också offra – och göra något i gengäld.

Visserligen används felaktigt det engelska ordet ”prayer” om shintos riter och ritualer, främst av okunniga kristna, som inte kan frigöra sig från sin egen kristendom, ens när de betraktar en annan kultur än sin egen. De mycket få utövare av Shinto jag talat med säger att det såklart även finns tavlor med önskningar, som symboliskt sätts upp vid Shinto-tempel, men de är just löften om att göra en insats, fromma förhoppningar eller uttryck för tacksamhet – och fortfarande inga ”böner” i västerländsk mening, för man får ingenting för ingenting…

På samma sätt förhöll det sig med Vikingatidens Polyteism, enligt vad forskarna i ”Live Science” nu skrivit. Man ”bad” aldrig någonsin till Tor. Han var ju en åskans, regnets och stormens gud, och han sände människorna stormar därför att de skulle bli starkare, och lära sig uthärda dem – inte för att de skulle tigga, ligga på knä och fegt ”be” om något, som de i alla fall inte kunde få.

Skillnad i attityd – Skillnad i inställning ! Här hjälper varken böner eller klagosånger…

Gudarna var heller inte allsmäktiga, och inga moraliserande små överherrar och påvar, som gav människorna regler och påbud om hur de skulle uppföra sig, och sedan straffade dem för att ha begått ”synder” eller andra inbillade och påhittade brott. Hedendomen och Asatron fungerar inte så, helt enkelt.

Despite their lack of all-knowing, moralizing gods, the Vikings developed a complex society. That suggests that even belief in smaller deities can spur human cooperation, researchers reported in December 2018 in the journal Religion, Brain & Behavior.

Gudarna var inte allvetande eller moraliserande, men ny forskning – också med neurologins hjälp – visar att tron på flera gudar, alltså Polyteismen, gav människor förmågan att samarbeta. Ett bäöttre och tolerantare samhälle än vad Monoteism och kristendom förmådde skapa. De nordiska hednigarnas hjärnor fungerade helt enkelt på ett bättre och smartare vis än hos de passiva och tröga kristna, som bara slaviskt överlämnade sig till ”Guds vilja” men aldrig gjorde något för att själva lösa sina problem. Hedendomen stimulerade istället problemlösandet, och kreativiteten. För att bygga ett skepp måste man ha bistånd från Njord, skeppsbyggnadens gud, och lära sig hur man bygger båtar. För att segla båten, behövdes vinden, och därför Tor. För att korsa de mörka djupen, måste man spekulera om Ägir, det djupa havets gud, försöka förstå hur havets strömmar fungerar, och så utröna Ägirs vilja.

Allt detta stimulerade det självständiga tänkandet, och blev en kreativ utmaning – som präglade ett helt samhälle.

The Vikings were an intriguing case study for the question of whether a god or gods can help facilitate the development of a complex society, because they went through major changes between around A.D. 750 and A.D. 1050. At the beginning of this period, Scandinavia was peopled by small tribes. By the end, it was a hierarchical society of kingdoms, politics and laws that was capable of launching seafaring expeditions all the way to North America. Raffield and his co-authors wanted to know if moralizing high gods, or ”big” gods like the God of the Bible, were necessary for this transformation.

— —

heir findings suggest that they were not. The sagas, poems and artifacts of the old Norse people do indicate that Vikings believed that supernatural beings were watching them. They swore oaths by the gods and sometimes wore oath rings dedicated to the god Ullr. Some war helmets bore a gold-and-garnet eye representing the eye of the god Odin. Scandinavian contracts mentioned gods, and characters in sagas who failed to make sacrifices to the gods often died in awkward ways. (One popular fate was to get impaled on one’s own sword.)

But the Viking gods did not seem to be ”big” gods, Raffield said. They weren’t supremely powerful — in fact, Norse mythology holds that they weren’t even immortal, but were fated to die in a cataclysm called Ragnarök — and they weren’t omnipotent. — — These findings indicate that big, omnipotent gods weren’t necessary for a society to become more complex, Raffield said. They also point to a system of belief quite unlike most of the major world religions today.

Hedendomen fungerade efter Polyteistiska Principer, inte Monoteistiska. Det fanns ingen övergud, ingen allsmäktig herre. Inga straff, och inget ”syndabegrepp” – men däremot en tro på ödet, lyckan och att det gick att forma sitt eget öde med hjälp av hårt arbete, och ett vänskapligt förhållande till naturen och gudarna.

Genom att blota, offra och i gemensamt arbete och liv bygga upp en gemenskap, blev våra förfäder starkare, kreativare och friskare än andra folk. Deras vetenskap och skicklighet i strid gick framåt. Olika gudar gav olika livsval, och ett mer utvecklat samhälle – utan passivitet, utan tiggande, utan kryperi inför någon överhet eller någon ”allsmäktig herre”. Trofasthet, hårt arbete. Frejas kärlek, Odens visdom, Frejs givmildhet och Tors styrka – men utan bön, med gudarna som förebilder och ideal, att efterlikna i det praktiska livet – se där något av vad som gjorde och gör Asatron stor – ja större än annan tro, och andra religioner..

Annonser

En jämförelse mellan Shinto och Asatro, samt varför jag inte är någon oreserverad universalist

Det finns de som hopar smädelser över Asatron, och påstår att den skulle vara alldeles för ”nationalistisk”, enbart därför att den utgår från den Nordiska kulturkretsen. Ja, det finns även de som ropar ännu värre saker – kristna då mest – men låt oss glömma det för stunden. Borta i USA har det brutit ut en debatt om detta med Asatro och Shinto, alltså Japans urgamla inhemska form av hedendom. Skribenten Jön Upsal – som jag ibland läser – har skrivit en del om detta. Jämförelsen mellan Asatro och Shinto är faktiskt inte helt irrelevant. Den har använts även förr, och det har till och med funnits en dansk sajt vid namn ”Nordisk Zen” – nu borta från nätet – där en del av mina egna texter om Asatron har publicerats.

shinto-temple

Shinto är en naturreligion, med gudar och makter som hör mycket intimt samman med den natur och det landskap, där den japanska kulturen uppkom. Precis så är det också med Asatron. Det finns Shinto-helgedomar (ja, just det – helgedomar och inte tempel – i Japan är det endast Buddhisterna som har tempel, nämligen !) utomlands nu också, och vem som helst kan utöva Shinto på så sätt att denna någon, kvinna eller man, i en helt annan del av Världen, också kan utföra Shintos mycket enkla riter, och vända sig direkt till ”Kami” eller Japans gudar.

Men det finns också mycket viktiga skillnader. Buddhismen, som från början inte alls hörde hemma i Japan, utsatte aldrig Shinto och japanerna för det oerhörda förtryck, som Katolikerna och ”Svenska” kyrkan etablerade hos oss. Och 54 % av Japanerna är ännu helt och hållet Shintoister, samt kan se tillbaka på en mycket mer oskadd nationell kultur, som bestått och fått bestå i tusentals år, inte minst därför att Japanerna redan på 1600-talet kastade ut de kristna – och därför överlevde ! Hade de inte gjort det, hade de blivit till ett annat fattigt, genomkoloniserat u-land, men nu genomlevde de sin egen imperialistiska fas istället – och den fasen tog slut 1945, först efter att de två gånger blivit utsatta för atomvapen.

I Japan kan också en person mycket väl fira shintoistiska ceremonier som shichi-go-san som barn, till exempel, men gifta sig i ”kristen” brudklänning (alltså ett sk ”white wedding” men med en shinto-präst) och sen dö buddhistiskt, utan att någon ser detta som en motsägelse. Men – även om vem som helst kan utöva Shinto, över hela Världen, så är det nästan bara japaner som kan bli Shinto-präster eller prästinnor – för då behövs nämligen grundlig kunskap om religionen, liksom andlig erfarenhet – och den kan man bara skaffa sig på ort och ställe i Japan. Av 85 000 religiösa funktionärer inom Shinto i Världen, rapporterar Jön Upsal, så är det faktiskt bara 7 stycken som är icke-japaner...

 

a_shinto-priests-clothingGodar och Gydjor har sin traditionella dräkt, liksom funktionärer inom Shinto

Sveinbjörn_Beinteinsson_1991

De enda hedniska godarna med tillräcklig erfarenhet, finns på Island

Vissa roller för religiösa funktionärer inom Shinto har förändrats under 1900-talet – det gäller till exempel Miko, de ”jungfrur” som mest var en sorts spåkvinnor (ungefär som Völvorna – en Völva var dock oftast en mycket gammal, ogift kvinna – undantaget var väl Torbjörg Lillvölva i Eiriks Saga hin Rauda) och som tjänstgjorde i Shinto-helgedomarna – nuförtiden är de bara ogifta unga kvinnor, och har både fästmän och ett helt liv utanför helgedomen – men om de gifter sig eller skaffar barn, är det slut på deras föregående ”karriär” och de måste gå vidare till något annat, vilket nästan alla av dem och så ser som något naturligt och inte har något emot.

Nåja – debatten gäller nu inte allt detta, utan följande: Hur kan någon vit person alls säga sig utöva eller tillhöra Shinto, när Japanerna själva säger att det här är en sak som främst angår dem, och hur kan en knappt 30-årig engelska som kallar sig Megan Manson påstå att hon är Shintoist, när hon samtidigt sagt att hon är ”eclectic pagan” eller ”eklektisk hedning”. Herr Upsal i USA är mycket upprörd av vad han läst, och det skulle nog också de flesta japaner bli. Det sista Världen behöver, säger Jön Upsal, är fler ”Vitingar” som anser sig vara experter på till exempel candomblé eller Voodo, eller för den delen Västafrikansk religion – eller personer som anser sig utöva Shinto – utan att ens så mycket som ha besökt Japan ! Att försöka ta över naturfolks religioner, eller de olika sorters hedendom som finns i olika delar av Världen är ren imperialism, anser han – och ibland snubblande nära rasism, faktiskt… och på samma sätt – personer utan Nordiskt ursprung, eller kopplingar till Norden på något sätt, borde inte påstå att de utövar Asatro – säger Mr Upsal…

Jag citerar, ur hans artikel:

Megan ”I’m an entitled white girl who will tell you why you poor benighted yellow people are wrong about your ancestral faith” Manson cites six different authors who ostensibly support her claim that Shinto is a universalist faith, rather than something indigenously Japanese. — — Half of those six are westerners, so we’re off to a rolling start. There’s Aidan Rankin, who’s written a couple of books on Jainism and Shinto, but doesn’t seem to be a practitioner of either. There’s John Dougill, who seems to be trying to invent his own sort of New Age ”Green Shinto.” And there’s Ann Llewellyn Evans, who is apparently one of the very few legitimately ordained non-Japanese Shinto priests in the world.

— —

So, the situation seems analogous to that of contemporary Asatru; under pressure from ”progressive” elements who want to change the traditional ethnic nature of the religion, one specific organization that represents a minority of practitioners decided to open up its doors to outsiders. and now that’s the example that’s held up as ”normative”.

Especially by people like Ms. Manson, who want to indulge their Japanophile fetishes and appropriate an ethnically indigenous set of practices to suit her own weird eclectic whims. You just gotta know that she’s got a Pikachu costume in a box under her bed or something.

Själv håller jag delvis med om detta, men kanske inte helt. Asatro kan utövas av vem som helst, över hela Världen – om han eller hon har tro och kunskap nog, och är villig att lära – men det är som Mr Upsal säger – skall vi alls utöva Asatro, så är det just det vi ska göravi ska inte blanda ihop det med ”new age” eller något annat, och kalla resultatet ”forn sed” eller så.

Du kan förresten inte heller vara Präst i Katolska Kyrkan, exempelvis, och samtidigt kvinna – eftersom det vore en ren självmotsägelse. Aldrig någonsin i denna kyrkas mer än 2000 år långa historia har det heller funnits en enda kvinnlig Kardinal, och heller ingen Kvinnlig påve, trots vissa legender från medeltiden – den ”Heliga Stolens” själva konstruktion, ärr för länge sedan utformad för att förhindra just det, ungefär som en tron av vitaste porslin... Nunnor och Abedissor har däremot funnits, särskilt inom Katolicismen, men detta är ju – som de flesta normalbegåvade personer säkert förstår – en helt annan sak…

För mig personligen, så skulle jag hälsa också en västafrikan, en japan, en person från Serbien, Australien eller var som helst i Världen, som en vän, och minst lika asatroende som jag – ifall den personen, helt oberoende av kön, ras, nationalitet, språk eller något annat – visade att det verkligen var så. Men å andra sidan skulle jag inte säga att vem som helst vore asatroende, bara för att han eller hon utnämnde sig själv till det – som alla dessa naiva universalister och new ageare vill…

Låt oss fortsätta med att låta Mr Upsal göra sin stämma hörd – för även han har rätt att uttrycka sig:

“People of all races and climes cannot help but express gratitude to the spirits of the land and of nature, to their ancestors, to the benefactors of society and state…Thus, while Shinto is a racial faith, it possesses a universality which can enrich the lives of all people everywhere.” – Sokyo Ono, Shinto: The Kami Way

Here, Sokyo Ono admits flat out that Shinto ”is a racial faith”, but then praises the general idea of ”expressing gratitude” to ”the spirits of the land of their nature, to their ancestors”. — — “Shinto is an authentic, indigenous spiritual tradition of the Japanese people. Many of its outward forms and practises are therefore specific to Japan, but its essence is valid for all of humanity.” – Motohisa Yamakage, The Essence of Shinto: Japan’s Spiritual Heart

I USA talas mycket om ”cultural (mis)appropriation” – alltså hur personer som inte alls tillhör en kultur eller en kulturkrets – oftast kristna västerlänningar – tar över den, och säger sig tillhöra något de inte tillhör. De flesta Asatrogna i USA, till exempel – har ett nordiskt ursprung, och kommer från nordiska invandrare – eller har studerat nordiska språk, och är väldigt kunniga i Nordeuropas kultur. (men inte ”Skandinaviens” – för detta är ju bara ett tomt geografiskt begrepp) Därför har de – om ni frågar mig – också rätt att kalla sig Asatroende..

Dessutom – och slutligen – är Asatro inte någon missionerande religion, som till exempel islam eller kristendomen. Vi tror inte på någon frälsare, och vi är verkligen inte ute efter att ”omvända” någon just till vår kultur, vårt språk eller vårt förhållningssätt till tillvaron – om inte denna okända ”någon” själv vill. I det föregående har jag berättat för er om en afrikansk kvinna, som ville ha sitt eget barn ”knäsatt” enligt Asatrogen sed, bara för att få bekräftat, att det faktiskt hörde hemma här. Den riten utförde jag själv, och det fick hon och den lilla dottern gärna.

Meme+Monotheism+is+one+truth+for+the+masses+but+polytheism+is+many+truths+for+the+individual+Hilmar+Orn+Hilmarsson+Asatruarfelagid+Asatru+heathen+Iceland+Icelandic+Norse+Mythology+Blog+myth+gods+photo+finalMan FÖDS inte till Hedning – men man BLIR det !

De som kommer till mig i vänskap och med ett öppet sinne, kommer aldrig någonsin förskjutas, men däremot utbildas – för sådan är Särimner.

Men på det hela taget – säger Mr Upsal – och så även jag – varför skulle någon, som inte är exempelvis svensk, islänning, dansk, finsk, eller norrman – eller inte heller har ett Europeiskt ursprung överhuvudtaget – alls intressera sig för Asatron ?

Det finns faktisk islamsk hedendom också, (eller rättare sagt arabisk, för-islamsk tro) lika väl som det finns judisk hedendom, till exempel – och det finns förstås Hinduism – ja miljontals, eller mer än en miljard människor i Indien och annorstädes är faktiskt hedningar de också – lika väl som det ännu finns utövare av grekisk, romersk eller keltisk hedendom, för att bara nämna några exempel.

tell you whatAlla folk har faktiskt SIN Hedendom – och de har rätt att SJÄLVA få bestämma, vem eller vilka som ska få tillhöra den…

Lite mer om den där oreflekterade Universalismen

Socialantropologer, som Lévi-Strauss (ej att förväxla med jeanstillverkaren med samma namn  )och andra, lär ha sagt att anledningen till att vi alls lämnade grottstadiet och utvecklades i någon som helst riktning, var att människor alltid organiserat sig i stammar, klaner, nationer och riken, eftersom det trots allt är en fundamentalt mänsklig och naturlig impuls, att söka sina likar. För stora skillnader i språk, kultur, intellekt, religion eller etnicitet har i längden aldrig kunnat överbryggas, och det är i motsättningarna; eller vår mänskliga förmåga att envar köra sitt race, så att säga – som framstegen alls sker.

duracellkanin_426350a

Vi har aldrig kommit fram till någon bättre organisationsform för mänskligt liv än nationalstaten, för all erfarenhet visar hittills att multikulturella imperier inte blir så värst långlivade – något hundratal år högst. Korporativistiska eller Anarkistiska stater har – i den mån de alls kan sägas ha existerat – inte funnits till så länge de heller. Naturligtvis är det möjligt att vi i något drömt, dimdunkelt fjärran skulle kunna uppnå det anarkistiska paradiset, eller full multikulturalism – men för egen del tror jag knappast att det alls kan inträffa under min livstid, och inte på många generationer än – om inte annat för att det där som kallas demokrati, eller rättare sagt principen om majoritetsval – dvs 51 % av befolkningens hävdvunna rätt att trycka ned de andra 49 %:en lägger klara hinder i vägen för den saken.

uluru_68585852

Åter då till det här med Asatron, och Universalism i en något snävare mening. Går det att vara Asatroende i Australiens öknar, till exempel ?  – Tja, det är klart att det går för sig – rent teoretiskt – men hade du befunnit dig på södra halvklotet, min vän, så hade du inte kunnat fira Midsommar och Midvinter vid deras normala tidpunkt, och för övrigt skulle du inte kunna märka några årstidsskillnader alls i den Australiska öknen.

Vad du skulle märka, däremot, var att där finns en helt annan hednisk tradition än den Nordiska – Hedendomen finns ju vart som helst på hela jordytan – och efter ett tag skulle du antagligen märka, att det finns ett Aboriginskt kulturlandskap i den Australiska öknens fjärran trakter. Reste du sedan till Japan, skulle du förmodligen möta Japaner, som tycker det vore helt meningslöst att försöka sig på att utöva Shinto, om man inte är just japan och bor i Japan. Japan har nämligen också ett kulturlandskap, förstår du – käre läsare eller kära läsarinna – och ett eget språk, en egen identitet och en egen kultur.

roadside-shinto-shrine-Nikko

Ganska så många Shintoister torde hävda, att ”kami” eller gudarna och det andliga – som kan finnas i en sten, ett stort träd, en vindpinad tall, en öde kustremsa eller strängt taget varje föremål i landskapet – inte kan finnas utanför sitt hemland, och att de inte alls har samma makt eller inflytande i en helt annan del av Världen, där makterna ser helt annorlunda ut, och där det finns ett annat kulturlandskap, annat språk och andra traditioner.

Samma Japanska Shintoister har aldrig sagt sig själva vara bättre än någon annan religion, kultur och livsfilosofi bara för det, och heller inte sämre – utan just bara annorlunda. De hävdar sin rätt till egenart, rent av – och många av dem står också emot saker som alltför mycket västerländskt inflytande, eller för den delen invandring; som Japan aldrig haft såvärst mycket av. I den mån vi nu alls tror på Demokrati och mänskliga rättigheter, vill säga – borde vi också låta sagda Japaner sköta sig själva – och inte kasta atombomber på dem, vilket vi redan gjort – utan något större resultat i längden…

rosten-15

Om nu en Japansk eller Indisk besökare – exempelvis en Hindu – kom förbi Rödstens gård i Östergötland, till exempel – ja då skulle Japanen genast igenkänna en kami, och Hindun utropa, att detta är en Shivalingam, rest just till ära för guden Shiva eller Frej, eftersom vi ju alla faktiskt är Indoeuropéer.

Och Frej och Shiva påminner mycket om varandra, liksom Freja och Kali, Heimdall och Agni, Odin och Vishnu bland annat – fortfarande därför att vi just är Indoeuropéer i den här Världsdelen.

Kontentan av vad jag säger just nu är att alla folk har sin unika Hedniska tradition, särskilt om de nu är ursprungsbefolkningar – vilket vi svenskar faktiskt är i vårt eget land – och att det förmodligen skulle kännas rätt främmande för en Australisk aborigin att utöva Asatro, lika lite som vi här i Sverige firar karneval i februari som Rio-borna – vi skuttar inte  omkring halvnakna på våra isfyllda gator och försöker dansa samba just då, eftersom vi alla skulle frysa häcken av oss – och har vi alls någon kulturell, språklig och historisk medvetenhet, inser vi att det finns klara skäl till att kulturer, språk och stater – samt religioner – faktiskt ser ut just som de gör.

En hindu i Sverige k-a-n naturligtvis utöva Asatro, om han eller hon nu råkar vara intresserad av ämnet. Likaså kunde samma Hindu göra det i Indien, även om det av naturliga orsaker blir betydligt svårare – men allt går om man har viljan. Eller kunskapen. Utan kunskap, däremot – blir det hela skäligen meningslöst, och att uppfinna något nytt, rakt av – utan att stå på jordfast grund – är för det mesta mycket mer än vad de flesta av oss mäktar med, då vi inte är gudar eller gudinnor själva.

Således finns ingen plats för oreflekterad universalism här i världen, men däremot gärna för det som kallas lokal förankring, identitet och sunt förnuft..