Om en Lösspringande björn och turism i Japan

För fyra dagar sedan kunde SvD rapportera om att en björn skådats i centrala Sapporo. Den skulle enligt tidningen ha ”gått bärsärkagång” och skadat fyra personer, däribland en soldat, samtidigt som SvD påstår att den skulle ha ”bultat på ingången till en militärbarack”. Detta väckte mitt intresse, men alltsammans visar sig vara ett resultat av dålig journalism från svenska journalister, dålig research och dåliga översättningar – och jag förstår inte varför Svenska Dagbladet alls släpper igenom sånt här.

Det är visserligen sant att björnrädda japanska myndigheter stängde flera skolor och bad allmänheten stanna inomhus, samtidigt som man ställde in avgångar vid en lokal flygplats. Men björnen bet inte alls någon soldat, utan en officer. Vidare bultade den inte alls på ”ingången till en barrack” utan sprang förbi ingången till ett garnisonsområde, vilket är något helt annat, och jagades och hetsades samtidigt emot sin död.

Detta enligt Japan Times, och The Guardian, dvs väl underrättade källor. Som vanligt är svenska journalisters produkter helt undermåliga. Delstatsregeringens representant Katsunobo Kato skall ha bett de fyra sårade om ursäkt, men han erbjöd inga ursäkter till björnen, som tutades på av bilar, angreps av människor och sköts med gevär – kan man anklaga ett hungrigt djur för att det försvarar sig självt ?

Saken kommer olägligt för de Japanska myndigheterna, eftersom Sapporo snart står värd för flera grenar i OS, och man kan fråga sig hur det är med inställningen till björnen som rovdjur i Japan överhuvudtaget – dess farlighet brukar ofta överdrivas av myndigheterna. Enligt Buddhismen, Japans ledande religion, borde man visa respekt för allt levande, och inte dräpa större däggdjur överhuvudtaget.

Enligt Shinto, japans gamla traditionella religion – som mycket påminner om Asatron i Norden, fast den innehåller många fler Schamanistiska inslag, kan varje djur eller naturföreteelse som utmärker sig och är något utöver det vanliga vara en gud, eller ett högre väsen. Exempelvis gäller det också stenar och klippor – likt ”seitar” bland samerna – eller till och med tallar och andra träd så vem kan säga, om denna björn inte hade ett budskap att förmedla... men ändå sköt man den – när den lika gärna kunde ha sövts, och återbördats till något vildmarksområde.

Det lär finnas 2000 björnar enbart på Hokkaido i norr, och de kommer under hårdare och hårdare tryck på grund av minskade habitat och ökad exploatering – de har även setts söka sig till gravplatser och tempelområden, där Japanerna ställer fram sötsaker som gravoffer – som björnarna sedan äter upp. Ainu-kulturen på Hokkaido och i Tohoku – alltså norra Japan – vördade björnen som ett heligt djur, och höll björnar instängda i burar i så gott som varje Ainu-by – björnen antogs verkligen vara gudarnas budbärare, men efter en viss tid tog man livet av den och åt upp den.. Vi kan verkligen undra hur det står till med förståelsen för björnar och naturen bland dagens moderna japaner…

Protest ! Vi sörjer en stupad kollega… (Bild från Noboribetsu björnpark)

I Noboribetsu på södra Hokkaido finns en hel björnpark, men den verkar minst sagt överbebjörnad, med ganska lite plats för djuren – ändå gör man kanske en insats för att informera den japanska allmänheten om björnars liv, deras väl och ve. Mer än 60 björnar skall finnas i anläggningen – min enda kommentar är att det hade varit bättre, om man som i Ryssland fostrat dem till ett liv i frihet, och därefter återfört dem till naturen, men nu är det som det är..

Under covid-året 2020 och 2021 har Japan varit hermetiskt tillslutet för utländska besökare, och befunnit sig i karantän. Det får mig också att undra en smula över hur situationen på Hokkaido – där man ser fram emot både inhemsk och utländsk turism nu är…eller kan vara…

Vad Monoteisterna INTE TÅL – om HEDENDOMEN och den FOLKLIGA SKRATTKULTUREN

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns ingenting som despoter och företrädare för Totalitära religioner och diktatoriska system typ islam, kristendom och annan fascism fruktar så mycket som Humor. Blotta tanken på att någon vågar driva med dem och skämta om allt det som de anser som heligt får dem att hetsa upp sig till ett sannskyldigt raseri, och bli så arga att de överhuvudtaget inte vet vad de gör längre.

Veckans mord i Frankrike bär syn för sägen – ingen utom en Monoteist skulle bära sig åt på det befängda vis, som dessa satans mördare – för att nu citera en känd svensk Statsminister.

HUMOR är något de INTE TÅL – de bemöter oss med HAT och VRÅL !

Men vi hedningar gör förstås på ett helt annat sätt, goda Polyteister som vi naturligtvis är. Min parhäst i den hedniska bloggosfären, Henrik Andersson från bloggen Ideell Kulturkamp, påminde mig igår om myten om Skade, vinterns frostiga gudinna, och Loke, den ständige pajasen och upptågsmakaren, som är en högst nödvändig gudom, emedan han hindrar allt från att bli alltför allvarligt, eller stelna i en form.

Myten om Skade och Loke trivialiserad och nedförminskad till barnens nivå från Muséet i Gamla Uppsala

Asarna hade en gång kommit att döda Tjatse, vars namn kommer av det lapska Thiazzi eller strömmande vatten, av en ren olyckshändelse; och Skade, som var Tjatses dotter och av jättesläkt, kom halvgalen av ilska och sörjande till Asgård för att söka Mansbot eller rättvis böter efter sin döde far. Hon svor att hon aldrig någonsin skulle komma att skratta igen, men Loke – den listige spjuvern – fann på råd. Han band ena ändan av en repstump ”om sina hemliga ting” står det i Eddan, och den andra om skägget på en getabock.

Man vet förstås inte om det var geten Heidrun, som står på Valhalls tak som var inblandad, eller någon av Tors två bockar, Tandgrisnir och Tandgnojstr som var inblandade, eller en annan bock utan namn, men denna dragkamp gick så till, attän skrek geten och än skrek Loke” står det i originaltexten, och slutligen lät sig Loke falla baklänges i Skades sköte, och då log hon. Därvid uppstod också den första ”Skade-glädjen”.

Det är så SANT som det är SAGT !

Många uttolkare har under det kristna 1800-talet försökt angripa denna myt och många andra, och försökt förklara den som falsk. Trots att språket i Lokasenna eller Oegirsdrikkja, till exempel, härrör från Vikingatiden och 8-900 talet, då inget land i Norden var helt kristet, har man försökt diskvalificera den Eddadikten genom att påstå att det är en ”sen” dikt, bara för att man påfallande ofta driver med alla gudinnor och även gudarna i den texten. På samma sätt har vissa kristna tolkare, som Sophus Bugge försökt döma ut berättelsen om Tors Färd till Utgårda-Loke, Hymiskvida eller Harbardsljod, där färjkarlen Harbard (som snarare är den förklädde Oden än någon Loke) å det grövsta hånar Tor, till exempel. Senare har man gång på gång bevisat – i form av arkeologiska bevis – att de scener som Eddakvädena räknar upp faktiskt finns avbildade långt långt före Sturlassons och krönikörernas 1200-tal, ja i vissa fall så långt tillbaka som bronsålderns hällristningar…

Bugge påstår till exempel, att detaljen med hur Tor körde fötterna rakt igenom jätten Hymers gistna båt, när han fiskade efter Midgårdsormen, skulle vara ”ett sent tillägg” men ändå är det exakt detta vi ser avbildat på en runsten från Altuna i Uppland.. Också på Gosforth Korset från Englands tidiga 900-tal ser man den gistna båten, och huvudet på Gymers bästa oxe, som Tor vred av och hade till agn…

Detta och massor av andra bevis klargör ofrånkomligen, att myterna var kända över hela Väst- och Nordeuropa, och det in i minsta detalj. Ändå har de kristna tolkarna – som är totalt oförmögna att förstå den riktiga Hedendomens och Asatrons kärna och väsen just genom sin kristendom hela tiden hakat upp sig på det ”skabrösa” eller ”snuskiga” i några av hedendomens myter, bara för att dessa ur deras egen av Monoteism inpyrda verklighetsuppfattning framstår som ”lågklassiga” eller ”burleska” och så vidare.

Förvisso säger Tor ”Älv skall vid källan stämmas !” när han möter den pissande jättinnan Gjalp, en av Geiröds döttrar, när han korsade Vimurs flod, och han kastade Mjölner rakt i skallen på henne, så att hennes nacke knäcktes, och hon låg där död, nervätt av sin egen urin..

Gjalp och Vimursälven, enligt Ernst Hansen, en dansk tecknare

Men Vimurs ström är också en fjällbäck, vars vatten blir gulbrunt om våren, och myterna rymmer mer än en dimension, som man ofta får se. I Sagan om Tor och Utgårdaloke trivialiseras och förminskas Tor, men han klarar detta med glans och förskräcker alla jättarna, när han lyckas lyfta deras katt från golvet – katten är den förvandlade Midgårdsormen återigen, och vad som för de kristna bara framstår som sagor för barn, rymmer mycket av hedendomens själ. Loke säger att Freja, kärlekens och skönhetens gudinna, ”lat aftir” eller ”låt efter” i en berömd strof ur Lokasenna, vilket av en prosaisk översättare helt enkelt blir ” Då FES du, Freja !”  och likaledes säger Loke om Tors Utgårda-färd och hur han gömde sig i jätten Skrymers vante – som var en grotta – ”att du då Tor var, trodde ingen !

Tor i jätten Skrymers vante enligt den tyske illustratören Emil Doepplers 1800-talsuppfattning

De kristna saknar helt enkelt den psykiska apparat eller det intellekt som krävs för att förstå Polyteismen och de Nordiska gudarna, och de förstår inte alls, hur vi hedningar själva kan driva med våra Gudamakter, skämta med dem, skratta tillsammans med dem och hur Makterna – samt Loke ! – också kan skratta åt varandra och skämta med sig själva.

Detta beror bara på deras egen Jahve, ”gud” eller Allah, som hela tiden är totalt oförlåtande, hela tiden straffar människorna för minsta lilla småsak och rent generellt ständigt intar en fientlig hållning till hela mänskligheten, samt säger sig vara ”allsmäktig” trots att han inte ens kan förhindra att kvinnan Eva tar en tugga av ett äpple i en fruktträdgård..

Den kristne guden är uppenbart DUM I HUVUDET samt en ovanligt oförlåtande skapelse…

Asatrons gudar spottar inte i glaset. De kan frusta av Homeriskt skratt, som de grekiska gudarna, och är inte alls rädda för att ”bjussa på sig själva”. De är inte överdrivet måna om sin värdighet, och hela den idiotiska, amerikaniserade variant av Asatru, som ser gudarna som någotslags ädla, bugande skuggor, som går runt och fäller heroiska repliker och – likt den kristne guden – är paniskt rädda för att framstå som ovärdiga, och hela tiden ängsligt måste klänga sig fast vid sin egen högst illusoriska makt. Den kristne guden och Allah liknar en halvdebil treåring, som hela tiden måste få höra hur bra han är, hur duktig han är, hur små och betydelselösa hans tillbedjare – som krälar i stoftet likt maskar – är – medan våra gudar kan stå upp för sig själva. De behöver inga offer, inga tillbedjare – och om du vill följa dem eller inte, är din förbannade ensak – du kan tacka dem av hjärtat via ett blot, visserligen – men de kräver inte att du måste göra så, och se däri ligger skillnaden..

Kipling, den store Engelske skalden, fångade mycket av Hedendomens sanna väsen när han skrev:

”if you can meet with triumph and disaster, and treat these two imposters just the same”

Det finns alltid folk som ropar ”Buuuh !” för en, och en annan flock av lika stora idioter, som hela tiden ropar ”Leve !” Men båda två flockarna är just ”imposters eller med andra ord rena bedragare. Framgång eller katastrof är inte två sidor av samma mynt, utan högst föränderliga ting, och du skall icke tro att ”sanningen ligger mittemellan för sanningen finns inte ens med på kartan.

I den kristna himlen pissar och skiter ingen, och själva änglarna saknar könsorgan. Alla är snöpta, ängsliga, rädda om sin värdighet eller rädda att någon gång ibland framstå som fårskallar. Det är INTE Tor och Oden, eller Loke precis. Loke visar kuken, rent ut sagt – och det gör Frej också. Varför skulle du då, kära läsare, vara så rädd för att göra sammalunda ?

Låt mig bara föredra hela dikten ”If” i sin helhet, och så får vi väl se om min läsekrets kommer på något, eller hittar ett tankekorn där…

Låt oss så lämna den nordiska hedendomen eller Asatron för ett tag, och övergå till andra sorters hedendom, som funnits så länge det alls funnits någon skriftlig historia... Nästan alla hedniska folk har faktiskt just skämtat med sina egna gudar – likt rena Polyteister – och det är just denna förmåga till tolerans, skämt och skratt tillsammans med gudarna, som är en av Polyteismens viktigaste drag.

Precis som ett människopar, som älskar varann tillräckligt mycket, kan nojsa, skämta och skratta tillsammans – men i nästa sekund vara helt gravallvarliga, när det gäller deras förhållande eller kärlek i stort, kan Polyteisterna också skämta om sin egen religion – vilket monoteisterna däremot INTE kan, och där har vi också vad som är utmärkande för just dem. Vuxna och goda föräldrar, till exempel, kan nojsa och skratta och ploja med sina egna barn, men det hindrar inte för en enda sekund allvar när det behövs, eller rent av en allvarlig tillsägelse inför det heliga, när det är av nöden. Likaså kan barn som är trygga och intelligenta skämta med sina egna föräldrar, utan att det på något sätt påverkar deras relation till det sämre. Kristna präster, biskopar och månguden Allah, däremot, tål inte att man skämtar med dem ens det minsta lilla…

Emellertid, titta nu på dessa vackra papyrusar, gjorda för sådär 4000 år sedan, i det gamla Egypten:

En oxe och ett lejon spelar bräde, en dum gås leder en procession av tillfångatagna grisar i rep, och en fjäskande vit katt tillber en åsna, sittande på en tron, medan en råtta kör en stridsvagn, förspänd med två tigrar, och ytterligare en beskäftig katt som ”påskjutare”. Detta är ganska öppen satir över gudar, prästvälde och politik, fast gjord för tusentals år sedanrena rama Charlie Hebdo i hieroglyfisk tappning.. De gamla Egyptierna dyrkade också nedanstående gudom:

”De säger att Bes skiter i allt, men det skiter han väl i !”

Guden Bes skildrades alltid som en fet dvärg, oftast i skitande ställning (ja, i orienten skiter man stående eller hukande – det var bara i Norden som man var skyldig att ”hålla stång i vägg” eller hade dass med fjöl, som det heter) och inte sällan med väl tilltagna könsorgan, som en bild av Frej, eller romares och grekers Priapos, som ju gjorde tjänst som kombinerad trädgårdstomte och fågelskrämma, och dessutom var gud för både fruktbarhet och trädgårdsskötsel.

Bes var ”toalettkonstens gud”, tillika beskyddade han havande kvinnor och hemmets härd, och var en eldgud, inte olik Loke. Ganska ofta lär han ha avbildats i ett vitt ländkläde, inte olik den uniform Faraos soldater hade – och varför Bes hela tiden på en del bilder står med utsträckt tunga, vid ingången till fornegyptiska hem, förstår man – inte ens det värsta monster eller den otäckaste demon kan slå sig in hos någon, som bara skrattar, och inte tar demonen på allvar – skratt är ett oerhört effektivt vapen emot den kaxigaste av motståndare.

Den svenske kungen Karl IX förresten, lär under Kalmarkriget 1611 ha skickat följande berömda utmaning på duell till den danske Kung Christian den IV, som ofta citerats på internet, men ingen historiker mer än Alf Henriksson förstått att citera rätt.

”Inställ dig efter de gamble Götes loflige sedvänjo i kamp med oss uppå slät mark, och tag två av dina krigsmän eller riddare med digh. Och vi skola möta digh uti lädrkyller, utan någon kyriss eller harnesk, allena med en stormhufva på hufvudet och sidovärja uti händer. Möter du icke, håller vi dig för ingen hederlig Konung eller ingen hederlig krigsman att vara…”

På detta svarade Kong Christian IV:

”Vi lade dig vide, att dit grove og uhöflige brev er oss overleveret av en Trompeter. Hvad den enekamp angaar, som du tilbyder os, daa synes os saadan os meget latterlig, efterdi vi ved at du est skröpelig og at det er dig tjenligare att blive bag en god Kakkelovn end at faegte med os, og at du mere har en god Medicus förnöden, der kan kurere din syke hjerne, end at möde os i Duel. Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man ! Men maaske har du laert saadant blandt gamle kaerrlinger, som er vant til at bruge munden…”

Det var ”orrd och inga visorr…” som Eddie Meduza sa på sin tid…

”Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man !”

Skade, Loke och Geten enligt en modern teckning

Om vi nu gör ett raskt jämfotahopp till Shintoismens Japan – en form av Hedendom som ofta jämförts med Asatron, så finner vi att en av de allra viktigaste myterna där – som handlar om Solgudinnan, Amaterasu-Omikami, och hennes mellanhavande med Åskguden Susanowo, som är en smått Loke-liknande gestalt, eller ett slags blandning mellan Loke och Tor – han kastar bland annat in en hel häst i hennes vävstol – för i likhet med Frigg har hon också en sådan och resultatet blir att solgudinnan gömmer sig i en grotta – varpå jorden försänks i evig natt och vinter – vi kan jämföra med myten om Persefone – som motsvarar Hel – och Kore eller våren, som är Freja – och den grekiska förklaringen till hur årstiderna uppstod – samt myten om Skade – som ju också är en annan vredgad gudinna – samt Loke som den befriande lustigkurren.

I den japanska versionen av vad som ursprungligen kan ha varit samma myt – om ni frågar mig – uppträder en annan gudinna som den hädiska skämtaren – det är Ame-no-Uzume-no-Mikoto vars namn kan tydas som ”den stora övertalerskan” eller ”The heavenly alarming female” alltså ”den himmelskt utmanande kvinnan” (jämför med Freja !) som satte igång med att dansa och klä av sig ovanpå ett stort fat risvin eller Saké, och slutligen visade fittan, rätt och slätt – och under det ståhej som uppstod, tittade solen fram igen, varpå vishetens gud, Omoikane – som påminner om Oden – stängde till grottans öppning – så att vi nu har årstider, samt natt och dag – får vi förmoda.

Inget nytt under solen – och heller inte under kjolen, eller hur flickor ?

Också i Japan är gudarna eller Kamis ohämmade och utan tabun, och nakenhet och humor är inget att skämmas för – pryda, fega, fisförnäma och bigotta människor, Monoteister eller de som är alltför måna om sin värdighet inser aldrig någonsin detta..

Även i det gamla Japan eller Fuijwara-shogunatets 1200-tal – samtidigt med att Eddorna skrevs ned på Island fanns öppen religiös satir av Charlie Hebdo typen. Här ser vi ett utdrag ur den berömda Chōjū-jinbutsu-giga där man ser en Opierökande apa, förklädd till buddhist-munk, som dyrkar en fet och uppblåst padda på Buddhas plats. I bakgrunden syns en annan ap-munk som rakt fram sitter och sover, en förnäm rävhona och en bönerabblande katt, samtidigt som en hare till samuraj (bokstavligt talat !) och en varg sitter och tittar på. Andra bilder i samma svit visar beväpnade harar och kaniner som genomsöker bärstolar – annars en rätt, som bara Bushido-kunniga Samurajer hade – satiren och de grova skämten kunde inte vara övertydligare…

Man kan jämföra de japanska bilderna med följande bild av Johannes Rosenrod från Tensta kyrka i Uppland – samma motiv lär finnas också i Västra Vemmerlöv från Skåne – och här är det svenskt 1400-tal

Räven, som är en utländsk katolsk präst, predikar för de dumma och naiva svenskarna i form av gäss. Han har redan tagit en fet gås, och snart dödar han dem allihop, om de inte passar sig.. Och i det gamla Grekland, slutligen, hade man teaterpjäser som Aristofanes ”Grodorna” där gudar som Dionysos och Hermes förekommer som hädisk parodi och i mindre smickrande roller, rakt fram och utan att någon i publiken brydde sig – detta var 400 år före vår tideräknings början – eller Batrachomyomachia – kriget mellan Mössen och Grodorna – en nattsvart satir, som antagligen skrevs samtidigt med Perserkrigen, och det största hot den västerländska civilisationen då ställts inför – endast nutidens hot från Islam och Kristendom är värre.

Under Perserna, eller en iransk diktator som Xerxes, skulle en pjäs som ”Batrachomyomachia” aldrig kunnat bli skriven, men i det fria Grekland, där Polyteisterna hade en tradition att skämta med gudarna och sig själva, gick det – och det är också den västerländska humanistiska civilisationens stora förtjänst – tankefrihet – under österländsk despoti och Monoteism, är tankens frihet en total omöjlighet. Till och med i tider av krig och yttersta nöd, då hela Greklands stadsstater var nära att utplånas, fortsatte man att häda och skämta – och där ser vi också polyteismens stora fördel

Loke och Skade med citat ur Lokasenna eller Oegirsdrikkja, där Loke antyder att de haft något ihop, men så säger han förstås till ALLA gudinnor… (endast kuken var den enande faktorn !)

Det finns faktiskt en forskare, den ryske etnologen Michael Bachtin som redan under Stalin – som Bachtin också vågade skoja om och skämta med – myntade uttrycket DEN FOLKLIGA SKRATTKULTUREN i motsats till all förstelnad religion och alla diktaturer, past, present and future.

Bachtin kunde skriva saker som att ”alla historiska händelser, alla kejsare, kungar och gudar har förr eller senare velat stoltsera i nya kläder inför det skrattande folkets krets, men alltid alltid har det funnits någon där som sagt – ”Men kejsaren har ju ingenting på sig !”

Just i det folkliga skrattet finns ett motgift emot all Monoteism, all religion som är despotisk, eller tar sig själv på för stort allvar.

Och när idioter, uppblåsta paddor och tråkmånsar börjar invardera också den svenska Asatron, då godvänner skall jag i Skades, Lokes och Frejas namn stå där och mota bort dem – var så säker…

Till och med inom Islam finns den Turkiske eller iranske Mullah Nasruddin, eller Nasruddin Hodja, som han också kallas. Skrattet och humorn är universell, och inför Humorn, fryser Mullorna till is… Man tvistar bland Azerier och Uzbecker om en historisk Mullah Nasruddin skulle ha funnits på riktigt, exempelvis i 1200-talets Bokhara – men en av de många historierna om honom går såhär:

Mullah Nasruddin gick en gång till Moskén och Fredagsbönen för att predika. När han kom dit, ropade han till allt folket: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Och allt folket ropade: ”Nej, det vet vi inte !”

Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni vet ingenting ! Tror ni då jag tänker slösa bort min predikan på ovetande, eller idioter ?”

Och han lämnade dem.

Nästa Fredagsbön kom Mullah Nasruddin tillbaks.

Och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Nu ropade allt folket ”Jaaa !” med hög röst.

Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni tror er redan veta allt ! Då behöver jag ju inte hålla en predikan för just er !”

Och han lämnade dem.

Tredje Fredagsbönen var allt folk i hela Bokhara helt förvirrat, och ingen visste längre ut eller in.

Så kom Mullah Nasruddin dit, och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”

Nu ropade hälften ja, medan hälften skrek nej nej. Och Nasrruddin svarade, i sin vishet: ”Då kan ni som något vet, lära dem som ingenting vet – därpå behöver ni inte längre någon predikan !”

Och han lämnade dem.

Så kom det sig, att Nasruddin befanns vara en mäkta vis Mullah, ja alla Mullors Mullah, och en helig man.

Låt oss nu avsluta med en gammal svensk folkmelodi – som jag verkligen tycker passar bra, med tanke på dagens tema – nämligen HELA FAMILJEN GÅR UT MED GETEN även om vi kanske skulle sjunga den med en något mer dagsaktuell text:

HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN – HELAN

HELA FA-MILJEN BRÄNNER KO-RANEN HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN HELAN !

HELA KORANEN BRÄNNER FAMILJEN HELAN (und so weiter, and so on et plus tot..)

En jämförelse mellan Shinto och Asatro, samt varför jag inte är någon oreserverad universalist

Det finns de som hopar smädelser över Asatron, och påstår att den skulle vara alldeles för ”nationalistisk”, enbart därför att den utgår från den Nordiska kulturkretsen. Ja, det finns även de som ropar ännu värre saker – kristna då mest – men låt oss glömma det för stunden. Borta i USA har det brutit ut en debatt om detta med Asatro och Shinto, alltså Japans urgamla inhemska form av hedendom. Skribenten Jön Upsal – som jag ibland läser – har skrivit en del om detta. Jämförelsen mellan Asatro och Shinto är faktiskt inte helt irrelevant. Den har använts även förr, och det har till och med funnits en dansk sajt vid namn ”Nordisk Zen” – nu borta från nätet – där en del av mina egna texter om Asatron har publicerats.

shinto-temple

Shinto är en naturreligion, med gudar och makter som hör mycket intimt samman med den natur och det landskap, där den japanska kulturen uppkom. Precis så är det också med Asatron. Det finns Shinto-helgedomar (ja, just det – helgedomar och inte tempel – i Japan är det endast Buddhisterna som har tempel, nämligen !) utomlands nu också, och vem som helst kan utöva Shinto på så sätt att denna någon, kvinna eller man, i en helt annan del av Världen, också kan utföra Shintos mycket enkla riter, och vända sig direkt till ”Kami” eller Japans gudar.

Men det finns också mycket viktiga skillnader. Buddhismen, som från början inte alls hörde hemma i Japan, utsatte aldrig Shinto och japanerna för det oerhörda förtryck, som Katolikerna och ”Svenska” kyrkan etablerade hos oss. Och 54 % av Japanerna är ännu helt och hållet Shintoister, samt kan se tillbaka på en mycket mer oskadd nationell kultur, som bestått och fått bestå i tusentals år, inte minst därför att Japanerna redan på 1600-talet kastade ut de kristna – och därför överlevde ! Hade de inte gjort det, hade de blivit till ett annat fattigt, genomkoloniserat u-land, men nu genomlevde de sin egen imperialistiska fas istället – och den fasen tog slut 1945, först efter att de två gånger blivit utsatta för atomvapen.

I Japan kan också en person mycket väl fira shintoistiska ceremonier som shichi-go-san som barn, till exempel, men gifta sig i ”kristen” brudklänning (alltså ett sk ”white wedding” men med en shinto-präst) och sen dö buddhistiskt, utan att någon ser detta som en motsägelse. Men – även om vem som helst kan utöva Shinto, över hela Världen, så är det nästan bara japaner som kan bli Shinto-präster eller prästinnor – för då behövs nämligen grundlig kunskap om religionen, liksom andlig erfarenhet – och den kan man bara skaffa sig på ort och ställe i Japan. Av 85 000 religiösa funktionärer inom Shinto i Världen, rapporterar Jön Upsal, så är det faktiskt bara 7 stycken som är icke-japaner...

 

a_shinto-priests-clothingGodar och Gydjor har sin traditionella dräkt, liksom funktionärer inom Shinto

Sveinbjörn_Beinteinsson_1991

De enda hedniska godarna med tillräcklig erfarenhet, finns på Island

Vissa roller för religiösa funktionärer inom Shinto har förändrats under 1900-talet – det gäller till exempel Miko, de ”jungfrur” som mest var en sorts spåkvinnor (ungefär som Völvorna – en Völva var dock oftast en mycket gammal, ogift kvinna – undantaget var väl Torbjörg Lillvölva i Eiriks Saga hin Rauda) och som tjänstgjorde i Shinto-helgedomarna – nuförtiden är de bara ogifta unga kvinnor, och har både fästmän och ett helt liv utanför helgedomen – men om de gifter sig eller skaffar barn, är det slut på deras föregående ”karriär” och de måste gå vidare till något annat, vilket nästan alla av dem och så ser som något naturligt och inte har något emot.

Nåja – debatten gäller nu inte allt detta, utan följande: Hur kan någon vit person alls säga sig utöva eller tillhöra Shinto, när Japanerna själva säger att det här är en sak som främst angår dem, och hur kan en knappt 30-årig engelska som kallar sig Megan Manson påstå att hon är Shintoist, när hon samtidigt sagt att hon är ”eclectic pagan” eller ”eklektisk hedning”. Herr Upsal i USA är mycket upprörd av vad han läst, och det skulle nog också de flesta japaner bli. Det sista Världen behöver, säger Jön Upsal, är fler ”Vitingar” som anser sig vara experter på till exempel candomblé eller Voodo, eller för den delen Västafrikansk religion – eller personer som anser sig utöva Shinto – utan att ens så mycket som ha besökt Japan ! Att försöka ta över naturfolks religioner, eller de olika sorters hedendom som finns i olika delar av Världen är ren imperialism, anser han – och ibland snubblande nära rasism, faktiskt… och på samma sätt – personer utan Nordiskt ursprung, eller kopplingar till Norden på något sätt, borde inte påstå att de utövar Asatro – säger Mr Upsal…

Jag citerar, ur hans artikel:

Megan ”I’m an entitled white girl who will tell you why you poor benighted yellow people are wrong about your ancestral faith” Manson cites six different authors who ostensibly support her claim that Shinto is a universalist faith, rather than something indigenously Japanese. — — Half of those six are westerners, so we’re off to a rolling start. There’s Aidan Rankin, who’s written a couple of books on Jainism and Shinto, but doesn’t seem to be a practitioner of either. There’s John Dougill, who seems to be trying to invent his own sort of New Age ”Green Shinto.” And there’s Ann Llewellyn Evans, who is apparently one of the very few legitimately ordained non-Japanese Shinto priests in the world.

— —

So, the situation seems analogous to that of contemporary Asatru; under pressure from ”progressive” elements who want to change the traditional ethnic nature of the religion, one specific organization that represents a minority of practitioners decided to open up its doors to outsiders. and now that’s the example that’s held up as ”normative”.

Especially by people like Ms. Manson, who want to indulge their Japanophile fetishes and appropriate an ethnically indigenous set of practices to suit her own weird eclectic whims. You just gotta know that she’s got a Pikachu costume in a box under her bed or something.

Själv håller jag delvis med om detta, men kanske inte helt. Asatro kan utövas av vem som helst, över hela Världen – om han eller hon har tro och kunskap nog, och är villig att lära – men det är som Mr Upsal säger – skall vi alls utöva Asatro, så är det just det vi ska göravi ska inte blanda ihop det med ”new age” eller något annat, och kalla resultatet ”forn sed” eller så.

Du kan förresten inte heller vara Präst i Katolska Kyrkan, exempelvis, och samtidigt kvinna – eftersom det vore en ren självmotsägelse. Aldrig någonsin i denna kyrkas mer än 2000 år långa historia har det heller funnits en enda kvinnlig Kardinal, och heller ingen Kvinnlig påve, trots vissa legender från medeltiden – den ”Heliga Stolens” själva konstruktion, ärr för länge sedan utformad för att förhindra just det, ungefär som en tron av vitaste porslin... Nunnor och Abedissor har däremot funnits, särskilt inom Katolicismen, men detta är ju – som de flesta normalbegåvade personer säkert förstår – en helt annan sak…

För mig personligen, så skulle jag hälsa också en västafrikan, en japan, en person från Serbien, Australien eller var som helst i Världen, som en vän, och minst lika asatroende som jag – ifall den personen, helt oberoende av kön, ras, nationalitet, språk eller något annat – visade att det verkligen var så. Men å andra sidan skulle jag inte säga att vem som helst vore asatroende, bara för att han eller hon utnämnde sig själv till det – som alla dessa naiva universalister och new ageare vill…

Låt oss fortsätta med att låta Mr Upsal göra sin stämma hörd – för även han har rätt att uttrycka sig:

“People of all races and climes cannot help but express gratitude to the spirits of the land and of nature, to their ancestors, to the benefactors of society and state…Thus, while Shinto is a racial faith, it possesses a universality which can enrich the lives of all people everywhere.” – Sokyo Ono, Shinto: The Kami Way

Here, Sokyo Ono admits flat out that Shinto ”is a racial faith”, but then praises the general idea of ”expressing gratitude” to ”the spirits of the land of their nature, to their ancestors”. — — “Shinto is an authentic, indigenous spiritual tradition of the Japanese people. Many of its outward forms and practises are therefore specific to Japan, but its essence is valid for all of humanity.” – Motohisa Yamakage, The Essence of Shinto: Japan’s Spiritual Heart

I USA talas mycket om ”cultural (mis)appropriation” – alltså hur personer som inte alls tillhör en kultur eller en kulturkrets – oftast kristna västerlänningar – tar över den, och säger sig tillhöra något de inte tillhör. De flesta Asatrogna i USA, till exempel – har ett nordiskt ursprung, och kommer från nordiska invandrare – eller har studerat nordiska språk, och är väldigt kunniga i Nordeuropas kultur. (men inte ”Skandinaviens” – för detta är ju bara ett tomt geografiskt begrepp) Därför har de – om ni frågar mig – också rätt att kalla sig Asatroende..

Dessutom – och slutligen – är Asatro inte någon missionerande religion, som till exempel islam eller kristendomen. Vi tror inte på någon frälsare, och vi är verkligen inte ute efter att ”omvända” någon just till vår kultur, vårt språk eller vårt förhållningssätt till tillvaron – om inte denna okända ”någon” själv vill. I det föregående har jag berättat för er om en afrikansk kvinna, som ville ha sitt eget barn ”knäsatt” enligt Asatrogen sed, bara för att få bekräftat, att det faktiskt hörde hemma här. Den riten utförde jag själv, och det fick hon och den lilla dottern gärna.

Meme+Monotheism+is+one+truth+for+the+masses+but+polytheism+is+many+truths+for+the+individual+Hilmar+Orn+Hilmarsson+Asatruarfelagid+Asatru+heathen+Iceland+Icelandic+Norse+Mythology+Blog+myth+gods+photo+finalMan FÖDS inte till Hedning – men man BLIR det !

De som kommer till mig i vänskap och med ett öppet sinne, kommer aldrig någonsin förskjutas, men däremot utbildas – för sådan är Särimner.

Men på det hela taget – säger Mr Upsal – och så även jag – varför skulle någon, som inte är exempelvis svensk, islänning, dansk, finsk, eller norrman – eller inte heller har ett Europeiskt ursprung överhuvudtaget – alls intressera sig för Asatron ?

Det finns faktisk islamsk hedendom också, (eller rättare sagt arabisk, för-islamsk tro) lika väl som det finns judisk hedendom, till exempel – och det finns förstås Hinduism – ja miljontals, eller mer än en miljard människor i Indien och annorstädes är faktiskt hedningar de också – lika väl som det ännu finns utövare av grekisk, romersk eller keltisk hedendom, för att bara nämna några exempel.

tell you whatAlla folk har faktiskt SIN Hedendom – och de har rätt att SJÄLVA få bestämma, vem eller vilka som ska få tillhöra den…

Lite mer om den där oreflekterade Universalismen

Socialantropologer, som Lévi-Strauss (ej att förväxla med jeanstillverkaren med samma namn  )och andra, lär ha sagt att anledningen till att vi alls lämnade grottstadiet och utvecklades i någon som helst riktning, var att människor alltid organiserat sig i stammar, klaner, nationer och riken, eftersom det trots allt är en fundamentalt mänsklig och naturlig impuls, att söka sina likar. För stora skillnader i språk, kultur, intellekt, religion eller etnicitet har i längden aldrig kunnat överbryggas, och det är i motsättningarna; eller vår mänskliga förmåga att envar köra sitt race, så att säga – som framstegen alls sker.

duracellkanin_426350a

Vi har aldrig kommit fram till någon bättre organisationsform för mänskligt liv än nationalstaten, för all erfarenhet visar hittills att multikulturella imperier inte blir så värst långlivade – något hundratal år högst. Korporativistiska eller Anarkistiska stater har – i den mån de alls kan sägas ha existerat – inte funnits till så länge de heller. Naturligtvis är det möjligt att vi i något drömt, dimdunkelt fjärran skulle kunna uppnå det anarkistiska paradiset, eller full multikulturalism – men för egen del tror jag knappast att det alls kan inträffa under min livstid, och inte på många generationer än – om inte annat för att det där som kallas demokrati, eller rättare sagt principen om majoritetsval – dvs 51 % av befolkningens hävdvunna rätt att trycka ned de andra 49 %:en lägger klara hinder i vägen för den saken.

uluru_68585852

Åter då till det här med Asatron, och Universalism i en något snävare mening. Går det att vara Asatroende i Australiens öknar, till exempel ?  – Tja, det är klart att det går för sig – rent teoretiskt – men hade du befunnit dig på södra halvklotet, min vän, så hade du inte kunnat fira Midsommar och Midvinter vid deras normala tidpunkt, och för övrigt skulle du inte kunna märka några årstidsskillnader alls i den Australiska öknen.

Vad du skulle märka, däremot, var att där finns en helt annan hednisk tradition än den Nordiska – Hedendomen finns ju vart som helst på hela jordytan – och efter ett tag skulle du antagligen märka, att det finns ett Aboriginskt kulturlandskap i den Australiska öknens fjärran trakter. Reste du sedan till Japan, skulle du förmodligen möta Japaner, som tycker det vore helt meningslöst att försöka sig på att utöva Shinto, om man inte är just japan och bor i Japan. Japan har nämligen också ett kulturlandskap, förstår du – käre läsare eller kära läsarinna – och ett eget språk, en egen identitet och en egen kultur.

roadside-shinto-shrine-Nikko

Ganska så många Shintoister torde hävda, att ”kami” eller gudarna och det andliga – som kan finnas i en sten, ett stort träd, en vindpinad tall, en öde kustremsa eller strängt taget varje föremål i landskapet – inte kan finnas utanför sitt hemland, och att de inte alls har samma makt eller inflytande i en helt annan del av Världen, där makterna ser helt annorlunda ut, och där det finns ett annat kulturlandskap, annat språk och andra traditioner.

Samma Japanska Shintoister har aldrig sagt sig själva vara bättre än någon annan religion, kultur och livsfilosofi bara för det, och heller inte sämre – utan just bara annorlunda. De hävdar sin rätt till egenart, rent av – och många av dem står också emot saker som alltför mycket västerländskt inflytande, eller för den delen invandring; som Japan aldrig haft såvärst mycket av. I den mån vi nu alls tror på Demokrati och mänskliga rättigheter, vill säga – borde vi också låta sagda Japaner sköta sig själva – och inte kasta atombomber på dem, vilket vi redan gjort – utan något större resultat i längden…

rosten-15

Om nu en Japansk eller Indisk besökare – exempelvis en Hindu – kom förbi Rödstens gård i Östergötland, till exempel – ja då skulle Japanen genast igenkänna en kami, och Hindun utropa, att detta är en Shivalingam, rest just till ära för guden Shiva eller Frej, eftersom vi ju alla faktiskt är Indoeuropéer.

Och Frej och Shiva påminner mycket om varandra, liksom Freja och Kali, Heimdall och Agni, Odin och Vishnu bland annat – fortfarande därför att vi just är Indoeuropéer i den här Världsdelen.

Kontentan av vad jag säger just nu är att alla folk har sin unika Hedniska tradition, särskilt om de nu är ursprungsbefolkningar – vilket vi svenskar faktiskt är i vårt eget land – och att det förmodligen skulle kännas rätt främmande för en Australisk aborigin att utöva Asatro, lika lite som vi här i Sverige firar karneval i februari som Rio-borna – vi skuttar inte  omkring halvnakna på våra isfyllda gator och försöker dansa samba just då, eftersom vi alla skulle frysa häcken av oss – och har vi alls någon kulturell, språklig och historisk medvetenhet, inser vi att det finns klara skäl till att kulturer, språk och stater – samt religioner – faktiskt ser ut just som de gör.

En hindu i Sverige k-a-n naturligtvis utöva Asatro, om han eller hon nu råkar vara intresserad av ämnet. Likaså kunde samma Hindu göra det i Indien, även om det av naturliga orsaker blir betydligt svårare – men allt går om man har viljan. Eller kunskapen. Utan kunskap, däremot – blir det hela skäligen meningslöst, och att uppfinna något nytt, rakt av – utan att stå på jordfast grund – är för det mesta mycket mer än vad de flesta av oss mäktar med, då vi inte är gudar eller gudinnor själva.

Således finns ingen plats för oreflekterad universalism här i världen, men däremot gärna för det som kallas lokal förankring, identitet och sunt förnuft..