Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns ingenting som despoter och företrädare för Totalitära religioner och diktatoriska system typ islam, kristendom och annan fascism fruktar så mycket som Humor. Blotta tanken på att någon vågar driva med dem och skämta om allt det som de anser som heligt får dem att hetsa upp sig till ett sannskyldigt raseri, och bli så arga att de överhuvudtaget inte vet vad de gör längre.
Veckans mord i Frankrike bär syn för sägen – ingen utom en Monoteist skulle bära sig åt på det befängda vis, som dessa satans mördare – för att nu citera en känd svensk Statsminister.
HUMOR är något de INTE TÅL – de bemöter oss med HAT och VRÅL !
Men vi hedningar gör förstås på ett helt annat sätt, goda Polyteister som vi naturligtvis är. Min parhäst i den hedniska bloggosfären, Henrik Andersson från bloggen Ideell Kulturkamp, påminde mig igår om myten om Skade, vinterns frostiga gudinna, och Loke, den ständige pajasen och upptågsmakaren, som är en högst nödvändig gudom, emedan han hindrar allt från att bli alltför allvarligt, eller stelna i en form.
Myten om Skade och Loke trivialiserad och nedförminskad till barnens nivå från Muséet i Gamla Uppsala
Asarna hade en gång kommit att döda Tjatse, vars namn kommer av det lapska Thiazzi eller strömmande vatten, av en ren olyckshändelse; och Skade, som var Tjatses dotter och av jättesläkt, kom halvgalen av ilska och sörjande till Asgård för att söka Mansbot eller rättvis böter efter sin döde far. Hon svor att hon aldrig någonsin skulle komma att skratta igen, men Loke – den listige spjuvern – fann på råd. Han band ena ändan av en repstump ”om sina hemliga ting” står det i Eddan, och den andra om skägget på en getabock.
Man vet förstås inte om det var geten Heidrun, som står på Valhalls tak som var inblandad, eller någon av Tors två bockar, Tandgrisnir och Tandgnojstr som var inblandade, eller en annan bock utan namn, men denna dragkamp gick så till, att ”än skrek geten och än skrek Loke” står det i originaltexten, och slutligen lät sig Loke falla baklänges i Skades sköte, och då log hon. Därvid uppstod också den första ”Skade-glädjen”.
Det är så SANT som det är SAGT !
Många uttolkare har under det kristna 1800-talet försökt angripa denna myt och många andra, och försökt förklara den som falsk. Trots att språket i Lokasenna eller Oegirsdrikkja, till exempel, härrör från Vikingatiden och 8-900 talet, då inget land i Norden var helt kristet, har man försökt diskvalificera den Eddadikten genom att påstå att det är en ”sen” dikt, bara för att man påfallande ofta driver med alla gudinnor och även gudarna i den texten. På samma sätt har vissa kristna tolkare, som Sophus Bugge försökt döma ut berättelsen om Tors Färd till Utgårda-Loke, Hymiskvida eller Harbardsljod, där färjkarlen Harbard (som snarare är den förklädde Oden än någon Loke) å det grövsta hånar Tor, till exempel. Senare har man gång på gång bevisat – i form av arkeologiska bevis – att de scener som Eddakvädena räknar upp faktiskt finns avbildade långt långt före Sturlassons och krönikörernas 1200-tal, ja i vissa fall så långt tillbaka som bronsålderns hällristningar…
Bugge påstår till exempel, att detaljen med hur Tor körde fötterna rakt igenom jätten Hymers gistna båt, när han fiskade efter Midgårdsormen, skulle vara ”ett sent tillägg” men ändå är det exakt detta vi ser avbildat på en runsten från Altuna i Uppland.. Också på Gosforth Korset från Englands tidiga 900-tal ser man den gistna båten, och huvudet på Gymers bästa oxe, som Tor vred av och hade till agn…
Detta och massor av andra bevis klargör ofrånkomligen, att myterna var kända över hela Väst- och Nordeuropa, och det in i minsta detalj. Ändå har de kristna tolkarna – som är totalt oförmögna att förstå den riktiga Hedendomens och Asatrons kärna och väsen just genom sin kristendom hela tiden hakat upp sig på det ”skabrösa” eller ”snuskiga” i några av hedendomens myter, bara för att dessa ur deras egen av Monoteism inpyrda verklighetsuppfattning framstår som ”lågklassiga” eller ”burleska” och så vidare.
Förvisso säger Tor ”Älv skall vid källan stämmas !” när han möter den pissande jättinnan Gjalp, en av Geiröds döttrar, när han korsade Vimurs flod, och han kastade Mjölner rakt i skallen på henne, så att hennes nacke knäcktes, och hon låg där död, nervätt av sin egen urin..
Gjalp och Vimursälven, enligt Ernst Hansen, en dansk tecknare
Men Vimurs ström är också en fjällbäck, vars vatten blir gulbrunt om våren, och myterna rymmer mer än en dimension, som man ofta får se. I Sagan om Tor och Utgårdaloke trivialiseras och förminskas Tor, men han klarar detta med glans och förskräcker alla jättarna, när han lyckas lyfta deras katt från golvet – katten är den förvandlade Midgårdsormen återigen, och vad som för de kristna bara framstår som sagor för barn, rymmer mycket av hedendomens själ. Loke säger att Freja, kärlekens och skönhetens gudinna, ”lat aftir” eller ”låt efter” i en berömd strof ur Lokasenna, vilket av en prosaisk översättare helt enkelt blir ” Då FES du, Freja !” och likaledes säger Loke om Tors Utgårda-färd och hur han gömde sig i jätten Skrymers vante – som var en grotta – ”att du då Tor var, trodde ingen !”
Tor i jätten Skrymers vante enligt den tyske illustratören Emil Doepplers 1800-talsuppfattning
De kristna saknar helt enkelt den psykiska apparat eller det intellekt som krävs för att förstå Polyteismen och de Nordiska gudarna, och de förstår inte alls, hur vi hedningar själva kan driva med våra Gudamakter, skämta med dem, skratta tillsammans med dem och hur Makterna – samt Loke ! – också kan skratta åt varandra och skämta med sig själva.
Detta beror bara på deras egen Jahve, ”gud” eller Allah, som hela tiden är totalt oförlåtande, hela tiden straffar människorna för minsta lilla småsak och rent generellt ständigt intar en fientlig hållning till hela mänskligheten, samt säger sig vara ”allsmäktig” trots att han inte ens kan förhindra att kvinnan Eva tar en tugga av ett äpple i en fruktträdgård..
Den kristne guden är uppenbart DUM I HUVUDET samt en ovanligt oförlåtande skapelse…
Asatrons gudar spottar inte i glaset. De kan frusta av Homeriskt skratt, som de grekiska gudarna, och är inte alls rädda för att ”bjussa på sig själva”. De är inte överdrivet måna om sin värdighet, och hela den idiotiska, amerikaniserade variant av Asatru, som ser gudarna som någotslags ädla, bugande skuggor, som går runt och fäller heroiska repliker och – likt den kristne guden – är paniskt rädda för att framstå som ovärdiga, och hela tiden ängsligt måste klänga sig fast vid sin egen högst illusoriska makt. Den kristne guden och Allah liknar en halvdebil treåring, som hela tiden måste få höra hur bra han är, hur duktig han är, hur små och betydelselösa hans tillbedjare – som krälar i stoftet likt maskar – är – medan våra gudar kan stå upp för sig själva. De behöver inga offer, inga tillbedjare – och om du vill följa dem eller inte, är din förbannade ensak – du kan tacka dem av hjärtat via ett blot, visserligen – men de kräver inte att du måste göra så, och se däri ligger skillnaden..
Kipling, den store Engelske skalden, fångade mycket av Hedendomens sanna väsen när han skrev:
”if you can meet with triumph and disaster, and treat these two imposters just the same”
Det finns alltid folk som ropar ”Buuuh !” för en, och en annan flock av lika stora idioter, som hela tiden ropar ”Leve !” Men båda två flockarna är just ”imposters” eller med andra ord rena bedragare. Framgång eller katastrof är inte två sidor av samma mynt, utan högst föränderliga ting, och du skall icke tro att ”sanningen ligger mittemellan” för sanningen finns inte ens med på kartan.
I den kristna himlen pissar och skiter ingen, och själva änglarna saknar könsorgan. Alla är snöpta, ängsliga, rädda om sin värdighet eller rädda att någon gång ibland framstå som fårskallar. Det är INTE Tor och Oden, eller Loke precis. Loke visar kuken, rent ut sagt – och det gör Frej också. Varför skulle du då, kära läsare, vara så rädd för att göra sammalunda ?
Låt mig bara föredra hela dikten ”If” i sin helhet, och så får vi väl se om min läsekrets kommer på något, eller hittar ett tankekorn där…
Låt oss så lämna den nordiska hedendomen eller Asatron för ett tag, och övergå till andra sorters hedendom, som funnits så länge det alls funnits någon skriftlig historia... Nästan alla hedniska folk har faktiskt just skämtat med sina egna gudar – likt rena Polyteister – och det är just denna förmåga till tolerans, skämt och skratt tillsammans med gudarna, som är en av Polyteismens viktigaste drag.
Precis som ett människopar, som älskar varann tillräckligt mycket, kan nojsa, skämta och skratta tillsammans – men i nästa sekund vara helt gravallvarliga, när det gäller deras förhållande eller kärlek i stort, kan Polyteisterna också skämta om sin egen religion – vilket monoteisterna däremot INTE kan, och där har vi också vad som är utmärkande för just dem. Vuxna och goda föräldrar, till exempel, kan nojsa och skratta och ploja med sina egna barn, men det hindrar inte för en enda sekund allvar när det behövs, eller rent av en allvarlig tillsägelse inför det heliga, när det är av nöden. Likaså kan barn som är trygga och intelligenta skämta med sina egna föräldrar, utan att det på något sätt påverkar deras relation till det sämre. Kristna präster, biskopar och månguden Allah, däremot, tål inte att man skämtar med dem ens det minsta lilla…
Emellertid, titta nu på dessa vackra papyrusar, gjorda för sådär 4000 år sedan, i det gamla Egypten:
En oxe och ett lejon spelar bräde, en dum gås leder en procession av tillfångatagna grisar i rep, och en fjäskande vit katt tillber en åsna, sittande på en tron, medan en råtta kör en stridsvagn, förspänd med två tigrar, och ytterligare en beskäftig katt som ”påskjutare”. Detta är ganska öppen satir över gudar, prästvälde och politik, fast gjord för tusentals år sedan – rena rama Charlie Hebdo i hieroglyfisk tappning.. De gamla Egyptierna dyrkade också nedanstående gudom:
”De säger att Bes skiter i allt, men det skiter han väl i !”
Guden Bes skildrades alltid som en fet dvärg, oftast i skitande ställning (ja, i orienten skiter man stående eller hukande – det var bara i Norden som man var skyldig att ”hålla stång i vägg” eller hade dass med fjöl, som det heter) och inte sällan med väl tilltagna könsorgan, som en bild av Frej, eller romares och grekers Priapos, som ju gjorde tjänst som kombinerad trädgårdstomte och fågelskrämma, och dessutom var gud för både fruktbarhet och trädgårdsskötsel.
Bes var ”toalettkonstens gud”, tillika beskyddade han havande kvinnor och hemmets härd, och var en eldgud, inte olik Loke. Ganska ofta lär han ha avbildats i ett vitt ländkläde, inte olik den uniform Faraos soldater hade – och varför Bes hela tiden på en del bilder står med utsträckt tunga, vid ingången till fornegyptiska hem, förstår man – inte ens det värsta monster eller den otäckaste demon kan slå sig in hos någon, som bara skrattar, och inte tar demonen på allvar – skratt är ett oerhört effektivt vapen emot den kaxigaste av motståndare.
”Inställ dig efter de gamble Götes loflige sedvänjo i kamp med oss uppå slät mark, och tag två av dina krigsmän eller riddare med digh. Och vi skola möta digh uti lädrkyller, utan någon kyriss eller harnesk, allena med en stormhufva på hufvudet och sidovärja uti händer. Möter du icke, håller vi dig för ingen hederlig Konung eller ingen hederlig krigsman att vara…”
På detta svarade Kong Christian IV:
”Vi lade dig vide, att dit grove og uhöflige brev er oss overleveret av en Trompeter. Hvad den enekamp angaar, som du tilbyder os, daa synes os saadan os meget latterlig, efterdi vi ved at du est skröpelig og at det er dig tjenligare att blive bag en god Kakkelovn end at faegte med os, og at du mere har en god Medicus förnöden, der kan kurere din syke hjerne, end at möde os i Duel. Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man ! Men maaske har du laert saadant blandt gamle kaerrlinger, som er vant til at bruge munden…”
Det var ”orrd och inga visorr…” som Eddie Meduza sa på sin tid…
”Din gamle gaeck, du borde blues ved att angribe en aerlig man !”
Skade, Loke och Geten enligt en modern teckning
Om vi nu gör ett raskt jämfotahopp till Shintoismens Japan – en form av Hedendom som ofta jämförts med Asatron, så finner vi att en av de allra viktigaste myterna där – som handlar om Solgudinnan, Amaterasu-Omikami, och hennes mellanhavande med Åskguden Susanowo, som är en smått Loke-liknande gestalt, eller ett slags blandning mellan Loke och Tor – han kastar bland annat in en hel häst i hennes vävstol – för i likhet med Frigg har hon också en sådan och resultatet blir att solgudinnan gömmer sig i en grotta – varpå jorden försänks i evig natt och vinter – vi kan jämföra med myten om Persefone – som motsvarar Hel – och Kore eller våren, som är Freja – och den grekiska förklaringen till hur årstiderna uppstod – samt myten om Skade – som ju också är en annan vredgad gudinna – samt Loke som den befriande lustigkurren.
I den japanska versionen av vad som ursprungligen kan ha varit samma myt – om ni frågar mig – uppträder en annan gudinna som den hädiska skämtaren – det är Ame-no-Uzume-no-Mikoto vars namn kan tydas som ”den stora övertalerskan” eller ”The heavenly alarming female” alltså ”den himmelskt utmanande kvinnan” (jämför med Freja !) som satte igång med att dansa och klä av sig ovanpå ett stort fat risvin eller Saké, och slutligen visade fittan, rätt och slätt – och under det ståhej som uppstod, tittade solen fram igen, varpå vishetens gud, Omoikane – som påminner om Oden – stängde till grottans öppning – så att vi nu har årstider, samt natt och dag – får vi förmoda.
Inget nytt under solen – och heller inte under kjolen, eller hur flickor ?
Också i Japan är gudarna eller Kamis ohämmade och utan tabun, och nakenhet och humor är inget att skämmas för – pryda, fega, fisförnäma och bigotta människor, Monoteister eller de som är alltför måna om sin värdighet inser aldrig någonsin detta..
Även i det gamla Japan eller Fuijwara-shogunatets 1200-tal – samtidigt med att Eddorna skrevs ned på Island fanns öppen religiös satir av Charlie Hebdo typen. Här ser vi ett utdrag ur den berömda Chōjū-jinbutsu-giga där man ser en Opierökande apa, förklädd till buddhist-munk, som dyrkar en fet och uppblåst padda på Buddhas plats. I bakgrunden syns en annan ap-munk som rakt fram sitter och sover, en förnäm rävhona och en bönerabblande katt, samtidigt som en hare till samuraj (bokstavligt talat !) och en varg sitter och tittar på. Andra bilder i samma svit visar beväpnade harar och kaniner som genomsöker bärstolar – annars en rätt, som bara Bushido-kunniga Samurajer hade – satiren och de grova skämten kunde inte vara övertydligare…
Man kan jämföra de japanska bilderna med följande bild av Johannes Rosenrod från Tensta kyrka i Uppland – samma motiv lär finnas också i Västra Vemmerlöv från Skåne – och här är det svenskt 1400-tal
Räven, som är en utländsk katolsk präst, predikar för de dumma och naiva svenskarna i form av gäss. Han har redan tagit en fet gås, och snart dödar han dem allihop, om de inte passar sig.. Och i det gamla Grekland, slutligen, hade man teaterpjäser som Aristofanes ”Grodorna” där gudar som Dionysos och Hermes förekommer som hädisk parodi och i mindre smickrande roller, rakt fram och utan att någon i publiken brydde sig – detta var 400 år före vår tideräknings början – eller Batrachomyomachia – kriget mellan Mössen och Grodorna – en nattsvart satir, som antagligen skrevs samtidigt med Perserkrigen, och det största hot den västerländska civilisationen då ställts inför – endast nutidens hot från Islam och Kristendom är värre.
Under Perserna, eller en iransk diktator som Xerxes, skulle en pjäs som ”Batrachomyomachia” aldrig kunnat bli skriven, men i det fria Grekland, där Polyteisterna hade en tradition att skämta med gudarna och sig själva, gick det – och det är också den västerländska humanistiska civilisationens stora förtjänst – tankefrihet – under österländsk despoti och Monoteism, är tankens frihet en total omöjlighet. Till och med i tider av krig och yttersta nöd, då hela Greklands stadsstater var nära att utplånas, fortsatte man att häda och skämta – och där ser vi också polyteismens stora fördel
Loke och Skade med citat ur Lokasenna eller Oegirsdrikkja, där Loke antyder att de haft något ihop, men så säger han förstås till ALLA gudinnor… (endast kuken var den enande faktorn !)
Det finns faktiskt en forskare, den ryske etnologen Michael Bachtin som redan under Stalin – som Bachtin också vågade skoja om och skämta med – myntade uttrycket DEN FOLKLIGA SKRATTKULTUREN i motsats till all förstelnad religion och alla diktaturer, past, present and future.
Bachtin kunde skriva saker som att ”alla historiska händelser, alla kejsare, kungar och gudar har förr eller senare velat stoltsera i nya kläder inför det skrattande folkets krets, men alltid alltid har det funnits någon där som sagt – ”Men kejsaren har ju ingenting på sig !”
Just i det folkliga skrattet finns ett motgift emot all Monoteism, all religion som är despotisk, eller tar sig själv på för stort allvar.
Och när idioter, uppblåsta paddor och tråkmånsar börjar invardera också den svenska Asatron, då godvänner skall jag i Skades, Lokes och Frejas namn stå där och mota bort dem – var så säker…
Till och med inom Islam finns den Turkiske eller iranske Mullah Nasruddin, eller Nasruddin Hodja, som han också kallas. Skrattet och humorn är universell, och inför Humorn, fryser Mullorna till is… Man tvistar bland Azerier och Uzbecker om en historisk Mullah Nasruddin skulle ha funnits på riktigt, exempelvis i 1200-talets Bokhara – men en av de många historierna om honom går såhär:
Mullah Nasruddin gick en gång till Moskén och Fredagsbönen för att predika. När han kom dit, ropade han till allt folket: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”
Och allt folket ropade: ”Nej, det vet vi inte !”
Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni vet ingenting ! Tror ni då jag tänker slösa bort min predikan på ovetande, eller idioter ?”
Och han lämnade dem.
Nästa Fredagsbön kom Mullah Nasruddin tillbaks.
Och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”
Nu ropade allt folket ”Jaaa !” med hög röst.
Mullah Nasruddin svarade då: ”Jasså ni tror er redan veta allt ! Då behöver jag ju inte hålla en predikan för just er !”
Och han lämnade dem.
Tredje Fredagsbönen var allt folk i hela Bokhara helt förvirrat, och ingen visste längre ut eller in.
Så kom Mullah Nasruddin dit, och han frågade dem: ”Vet ni vad jag tänker säga ? Vet ni vad jag tänker säga ?”
Nu ropade hälften ja, medan hälften skrek nej nej. Och Nasrruddin svarade, i sin vishet: ”Då kan ni som något vet, lära dem som ingenting vet – därpå behöver ni inte längre någon predikan !”
Och han lämnade dem.
Så kom det sig, att Nasruddin befanns vara en mäkta vis Mullah, ja alla Mullors Mullah, och en helig man.
Låt oss nu avsluta med en gammal svensk folkmelodi – som jag verkligen tycker passar bra, med tanke på dagens tema – nämligen HELA FAMILJEN GÅR UT MED GETEN även om vi kanske skulle sjunga den med en något mer dagsaktuell text:
HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN – HELAN
HELA FA-MILJEN BRÄNNER KO-RANEN HELA FAMILJEN BRÄNNER KORANEN HELAN !
HELA KORANEN BRÄNNER FAMILJEN HELAN (und so weiter, and so on et plus tot..)
Hedniska Tankar 