Åsa Walldau och Knutby Filadelfia ÄNTLIGEN inför rätta – Bör dömas för sina brott…

Äntligen har det hänt, och nu kan det kristna etablissemanget och rörelser som ”Tro & Solidaritet” som bakom kulisserna försöker styra Regeringen Löfvén, inte dölja det längre. Åsa Walldau, den mycket märkliga kvinnan som går runt och påstår att hon i någotslags ”Heliga Birgitta”-anda skall vara ”Kristi Brud” och andra dumheter, har äntligen åtalats för sina många brott, enligt vad Svenska Dagbladet berättade för två dagar sedan. Två andra personer ur den ökända kristna ”Knutby-sekten” har också gripits, och vad dessa kristna står åtalade för är sannerligen inga bagatellartade förseelser.

 

Kristligt beteende ? Ja, i Filadelfia-församlingarna och Knutby går det till såhär…

Åsa Walldau står åtalad för att upprepade gånger ha sparkat och slagit liggande personer, som hon i kraft av att ha varit ”Kristi Brud” haft som sina ”personliga tjänare” och dragit ned på golvet i sitt hem. Hon har stuckit dem med gafflar och matbestick, och till och med utövat misshandel genom att bita dem i ansiktet, hårt och flera gånger. Till tidningarna säger hon nu att hon ”aldrig menat att göra någon illa” och att hon alltså skulle sakna uppsåt, men hur är det alls möjligt ? Man kan inte sparka på en liggande person, inte heller bita eller sticka någon utan uppsåt, försåvitt man inte är höggradigt sinnessjuk, asberusad eller annars inte medveten om konsekvenserna av sina egna handlingar. Vi får väl se vad rätten kommer fram till i ”Fallet Walldau”.

Kvällstidningen Expressen skriver:

I stämningsansökan som lämnats in till Uppsala tingsrätt framgår det att Åsa Waldau åtalas för att ha slagit en kvinna i huvudet med en hårborste och dragit henne i håret, dunkat hennes huvud i ett skåp, slagit henne i ansiktet med en flugsmälla och slagit henne med knytnävarna mot brösten.

I ännu ett fall åtalas Åsa Waldau för att ha slagit en kvinna i ansiktet med öppen hand, ”klöst henne över ryggen”, bitit henne i nacken och slitit i hennes hår.

Ytterligare en kvinna ska ha fått hår avslitet av Åsa Waldau.

I ett fall anklagas Åsa Waldau för att ha dragit ner en kvinna på golvet för att sen hoppa eller stampa på hennes kropp.

Och dessa kristna fortsätter alltså att hävda, att allt detta skulle vara ”helt oavsiktligt” och ”rena tillfälligheter” – och de vill att resten av samhället skall tro på dem. Vad ska man egentligen säga om sådant ? Bakom alltsammans ligger den Monoteistiska läran, föreställningen om att det ska finnas en allsmäktig Gud, och att det finns ett prästerskap som är den allsmäktiges representanter, bättre än andra människor och som därför har rätt att bära sig åt såhär – till och med emot sina egna – och andra kristna !

”Åtalet visar på grymhet, hänsynslöshet. Mina klienter har hjärntvättats, manipulerats och bestraffats såväl fysiskt som psykiskt. De fd pastorerna har också använt religionen som verktyg för att lyckas med gärningarna. Min klient som utsatts för sexualbrott mår mycket dåligt”, skriver målsägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz i en kommentar.

Såhär far de kristna fram. Såhär lever de. Så här gör de, om och om igen – och de säger att just deras religion ska vara byggd på sk ”kärlek” och så vidare och så vidare…

Är en religion som dyrkar sådana här bilder alls sund ? Och vad för slags ”kärlek” ligger det i detta… ?? Det är ju Homosexuell Sado-porr och olaga Våldsskildiring det är fråga om…

 

Andra sektmedlemmar i ”den innersta kretsen” eller det ”Högsta Råd” som Åsa Walldau satt upp, har ägnat sig åt sexuella förbrytelser emot minderåriga – något som vi alla känner igen från den Katolska Kyrkan.

SvD skrev följande för två dagar sedan. Tidningen har också – i en annan artikel – konstaterat att den sk ”Brudmystiken” eller tron på att vissa personer är utvalda av Gud att styra över alla andra fortfarande förekommer inom Filadelfia, och i stort sett hela den svenska frikyrkorörelsen. 

”Inom kretsen kan våld ha normaliserats på ett sätt som annars ofta bara förekommer inom nära relationer”, skriver han.

Totalt åtta personer står som målsäganden i målet, enligt dokument från tingsrätten.

”Jag företräder flera målsäganden i målet och misstankarna rör sexualbrott och våldsbrott som pågått under en längre tid. Det rör sig om målsägande som farit väldigt illa psykiskt”, skriver advokat Elisabeth Massi Fritz i ett sms till TT.

Och från expressen citerar jag:

 I ett mejl till TT har Åsa Waldaus advokat Andreas Hahn skrivit:

Åsa kan nu i efterhand se att den gemenskapen och den tron man levt i, inom en grupp av församlingen, lett till ett beteende som inte varit sunt. Det beklagar Åsa djupt i dag och hon är beredd att ta sin del av ansvaret för det. Åsa vill dock understryka att hon upplevt att man agerat tillsammans och i samförstånd i gruppen och att hon aldrig haft något uppsåt att göra någon illa.

Detta måste rimligen vara en ren lögn och en mycket dålig undanflykt, och vi kan bara hoppas, att Domstolen också bedömer det så. ”Inte sunt” är det närmaste denna kvinnliga psykopat – för nog är det väl en sådan det är fråga om ? – kommer ett offentligt erkännande av vad hon gjort, men i vanlig kristen ordning inte är beredd att stå för. Snart kommer väl de obligatoriska frånskyllningarna på ”Satan”, häxor osv osv – de kristna brukar ju ofta ta till den sortens argument när de äntligen kommer inför rätta, både nu som förr.

Det är tydligt att Monoteistiska religioner och föreställningar om Guds allmakt osv är mycket mycket farliga, och att de inte kan tillåtas i ett öppet och demokratiskt samhälle. Vi har alla ett ansvar för våra medmänniskor och andra medborgare., samt hur de blir behandlade av dem som tagit sig en självpåtagen roll att vara ”ledare” eller ”påvar” över andra. ”All makt korrumperar” sägs det, och absolut makt korrumperar fullständigt. De kristna praktiserar också ”läran om arvssynden” eller teorin om att alla människor är födda ”dåliga” eller ”syndfulla” och att de måste skämmas – särskilt då över sin sexualitet, sina kroppar och andra, högst naturliga ting. Och så börjar förslavandet, medan de ”frälsta” – som därför anser sig syndfria och bättre än alla andra – kan styra och ställa som de vill.

Sådana tankar finns inte i Hedendomen eller Asatron, som inte är och aldrig varit någon ”frälsningslära”.

Där kan ingen säga sig vara ”frälst” eller ens säker på en plats i Valhall, och i Havamál står det mycket riktigt, att ”Det ska vi finna när nogsamt oss själva vi granskar, att ingen är fri från fel – men ingen så usel, att han till intet dugerÅsa Walldau och de andra – som förgripit sig också på barn och ungdomar, inte minst sexuellt – har fått människor att känna sig just usla och smutsiga. De har tryckt ned dem, upprepade gånger, behandlat dem som om de vore sämre än djur och helt fråntagit dem deras mänsklighet – som de kristna prästerna ofta gör, när det gäller påstådda ”hedningar” eller syndare. Och för dessa förbrytelser, måste man nog ange lagens strängaste straff, eller allrahelst utvisning ur Sverige på livstid, om det nu kan tillämpas i just detta fall.

Vi kan inte låta oss själva eller våra barn ”samexistera” med sådana här religioner eller samfund. Demokrati är ingen självmordspakt, för vårt sekulära samhälle har rätt att försvara sig emot de mörka krafter som helt vill förstöra det, och som i Knutby-fallet försöker ta över det inifrån.

Inte heller är det någon ursäkt, varken juridiskt eller moraliskt, att flera personer med ansvar utövat de här avskyvärda handlingarna ”i samförstånd” som Åsa Walldau påstår. Det gör inte alls saken bättre. Tvärtom gör det saken så mycket sämre, när flera personer påstått, att de skulle vara ledare och sedan gör såhär emot sina egna. Det är till att svika allt förtroende och ansvar, och det är att svika det grovt. I flera år, ja i decennier har sedan dessa kristna lurat och bedragit samhället runtomkring, och lurat i alla att det varit frid och fröjd, att just de själva är en ”kärlekens religion” osv osv…

Likheten med IS i Syrien och liknande farliga sekter, är också nästan slående...och träffar mycket riktigt som en spark i magen.  Visste ni att det i dagens Sverige finns en ännu märkligare Myndighet som heter SST, den statliga ”Nämnden för Stöd till Trossamfund” som förra året pytsade ut mer än 80 miljoner kronor i statsbidrag just till märkliga ”Östkyrkor” eller kristna, muslimska eller Monoteistiska samfund i allmänhet – helt utan någon kontroll över vilket slags verksamhet, som fick använda pengarna.

Knutby-fallet är kanske bara toppen på ett isberg, och sånt här vekar – inte minst med tanke på salafismen – vara mycket vanligare än man annars kunde tro. Religioner och sekter som den i Knutby är ingen samhällsangelägenhet, utan en samhällsfara. Ändå fortsätter Regeringen Löfvén år efter år efter år att ge bidrag till sådant här. Vem kan egentligen tycka att det är bra, särskilt som Förbundet Humanisterna och andra polyteistiska alternativ som trots allt finns, inte får ett enda rött öre av staten ? Och hur kan en sådan stat, som bara stöder Monoteistiska förtryckarreligioner, alls kalla sig objektiv ??

Så länge vi har kristna sekter som Filadelfia och andra liknande församlingar av ”Livets Ord” typ kvar i landet, så är det stor risk att detta mönster upprepas, också på andra orter än i just Knutby.

Kärnan till det onda som skedde i Knutby sitter i själva tron. I gudsföreställningen, och läran om ”den ende gudens” allmakt…

Annonser

Mellanspel – ”Allt är politik !”

Människan, skrev den hedniske filosofen Aristoteles på sin tid, är ett ”zoon politikon” eller ett politiskt djur. Ett politiskt djur är nu inte alltid samma sak som en politisk vilde, till exempel – men religion, politik och kultur är inga skilda ämnen, som man kan låta uppresa vattentäta skott emellan. Överallt, i alla kulturer, tider och samhällen har det varit så. Och samlas man framför ett Riksdagshus, någonstans, till exempel – så  ÄR det – om inte annat genom den blotta plats man valt för manifestationen – otvivelaktigt en politisk handling. En direkt aktion.

Samlas man framför vårt lands Riksdagshus och väjer man att ha möte just där, så nog tusan är syftet POLITISKT !!

 

Varken media, allmänhet eller fristående kommentatorer, som väljer att inte närvara – som till exempel jag själv – kan inte heller uppfatta det hela på något annat sätt, och det råder inget som helst tvivel, att det är så det hela kommer beskrivas när det väl skett, eller inför eftervärlden.

 

Det går inte att komma ifrån, hur man än vrider eller vänder på det, och den som säger något annat, hycklar bara. Hedendomen i Sverige, till exempel, är i hög grad politisk – och man ska nog heller inte vänta sig något annat, trots att vissa – som vanligt – tydligen har gripits av ”byxångest” i sista minuten, eller beröringsfobi. Och ändå står man inför sitt genombrott på den dagspolitiska scenen – för snart kan det inte döljas eller undvikas längre. Snart står vår spirande lilla folkrörelse inför ett definitivt ställningstagande, varesig vi vill det eller ej. Kom ihåg vad jag skrev igår. Och Hedendomen är också en ”Befrielse-teologi” – ifall ni vet eller ens förstår vad som menas med det ordet…

Jag själv är inte, har inte varit och kommer aldrig någonsin att vara ”opolitisk”. Jag är tvärtom så politisk det alls går att bli – även om jag snart förbereder mig för att byta ämne i den här bloggen ett tag.  I en demokratisk stat går det nämligen vanligen till så, att alla medborgare vanligen får lufta och vädra sina åsikter, ja, till och med vifta med fanor, plakat och visa politiska symboler om de vill – och det enda problem som i så fall är förknippat med det, är vilka symboler man då alls visar – och vad som nu eventuellt skall bedömas som politiskt otillåtet – som man lätt inser – om man alls tänker efter, vill säga.

Den här symbolen, som jag själv visade igår, är vald med mening, uttryckligt uppsåt och omsorg, liksom mitt användande av det fina monumentet ”La Mano” från Katarinavägen i Stockholm, om någon nu skulle undra. Det är snart första maj, förresten – och inte bara Valborg – eller Vanadisblot. Kanhända vet ni också eller minns ni fortfarande vad Första Maj verkligen stod för, på den tiden dess firande i vårt land alls hade aktualitet eller legitimitet. Jag själv är heller ingen ”Påskfirare” till exempel, och jag firar inte något planlöst eller illa förberett ”vårblot” utan att ens veta vad det betyder, särskilt inte på påskdagen. 

Jag kan i och för sig förstå närvaron av Världsreligioner som säger sig förespråka en ”Soter” på grekiska, eller med andra ord en frälsar-gestalt. Ett slags Führer, som i kristendomen. En perfekt gudamänniska, som kräver absolut lydnad – men vad leder sådant till ? Och varför ens fasthålla tanken vid att Führerns död under tortyr skall orsaka någotslags ”rening” eller frälsning, alltså en känsla av välbehag inför denne persons frånfälle, som dessutom ska inträffa på helt olika dagar, varje år… En sådan religion är fullkomligt ologisk… Något sådant kan jag helt enkelt inte tro på alls, men från mitt elektroniska Hlidskjalf ser jag idag helt andra saker…

På bloggen ”Det goda Samhället” som jag refererat till en hel del på sistone skriver idag den åtskilligt mer ärlige, välformulerade och välartikulerade skribenten Patrik Engellau om den sk ”Mångkulturen” i Sverige, kontra Folkhemstanken – samma ämne som jag berörde igår. Han kallar ämnet för dagspolitikens absolut hetaste potatis, och ifrågasätter precis som jag själv starkt, ifall alla kulturer eller religioner verkligen är ”likvärdiga”, trots att deras utövare i och för sig har samma grundläggande rättigheter – men det är en helt annan fråga, förty_

Regeringens proposition 26 år 1975, som enhälligt antogs av riksdagen, brukar kallas mångkulturlagen och hållas för det aktstycke som införde mångkultur i Sverige. Det är inte riktigt sant eftersom staten inte genom lag kan etablera alla jordens kulturer i Sverige.– —

Det luriga med dessa ambitioner är att de bygger på en troligen världsunik föreställning, nämligen att alla kulturer är lika mycket värda. Det är de inte.

Observera att jag inte, inte här i alla fall, ifrågasätter den lika världsunika svenska föreställningen, som finns inskriven i regeringsformen, att alla människor är lika i värde. I alla andra länder (utom Norge) och i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är uppfattningen att människor är lika i värdighet, inte i värde. Men nu talar jag alltså inte om människor utan om kulturer.

Ingen känd lära, ideologi eller internationell traktat stadgar kulturernas lika värde. Det enda undantaget som jag känner till är Prop. 1975:26. Hela tanken att alla kulturer skulle vara lika mycket värda och därför ha samma rätt till statsbidrag, hemspråksundervisning, tolkar och föreningsstöd på svenska skattebetalares bekostnad om de lyckas etablera ett brohuvud på svensk mark är vad jag kan förstå absurd.

Det är inte bara jag som tycker den idén är absurd, utan det tycker alla. Fråga de latinamerikaner som vill ta sig in i USA om de föredrar att leva i den amerikanska kulturen eller om vid närmare eftertanke vill åka hem igen. Fråga en slumpvis utvald svensk på gatan om du kan locka honom att byta den svenska kulturen mot den somaliska. — — Allt vore mycket enklare om man fick säga som det är, till exempel att den svenska kulturen är bättre än de som finns i Mellanöstern. Då skulle vi inte heller behöva vara så otydliga gentemot invandrare – det var ett annat klagomål – om vilka regler som gäller i vårt land. Vi bör sluta skämmas över att vi är bra och i stället utan övermod erkänna detta. Räta på ryggen, svensk.

Så långt herr Engellau. Ifall avslutningen på hans artikel låter kortfattad, så är den rätt i sak. Islamiska Statens ”kultur” i Syrien och Irak var inte ”lika mycket värd” som den svenska, och det är långtifrån likgiltigt, vilken kultur vi väljer att bekänna oss till – det handlar mer än något annat just om en bekännelse, dvs en levande tro och inget annat.

Vår kära kvällstidning Aftonbladet rapporterar just idag liksom av en händelse eller en tillfällighet om den kristna Knutby-sektens barn, och all det lidande de utsattes för, nu när vi ändå talar om vissa Monoteistiska religioner.

Knutby, Knutby – Underbara stad – där de kristna står på rad… Skulle också denna ”kultur” eller ”religion” vara ”likvärdig” med alla andra förkunnelser, tror ni ??

I och för sig är det inte särskilt tydligt varifrån impulsen till kvällstidningens artikelserie kommer, men den baserar sig på de observationer, som den oberoende forskaren Sanja Nilsson,  doktorand i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna och Göteborgs universitet; genomförde åren 2014 till 2017 genom att vistas inuti Knutby-sekten. På ytan skulle allt vara perfekt. Alla påstods vara välkomna, vänliga och bara såå demokratiska. Men sen kom det fram att bakom kulisserna fanns hot, dolda bestraffningar. Föräldrar fråntogs sina barn och utsattes för slumpvis våld om de vägrade, trots att man bara påstod att det rörde sig om ”barnpassning hos grannarna” eller Koranskolor – förlåt jag menar Bibelstudier…

Att separera barn från föräldrar var satt i system. Under 2008 förklarar Waldau att detta med att ha barn är en egoistisk handling då man sätter barnen före Gud. De gifta paren i församlingens högsta ledning förbjuds att ha sex, eftersom Waldau själv ”inte har brudgummen vid sin sida”.

Jämför med IS, och andra mördarsekters metoder. Likheterna torde vara ganska uppenbara, men som tidningen berättar:

Ju närmare Waldau man står i församlingens strikta hierarki, desto större risk att ens barn lämnas över till andra. Föräldrarna är utmattade av allt jobb som församlingen kräver. De har inte tid att läsa läxor med barnen eller göra roliga saker med dem på fritiden. Barnen överlåts till andra vuxna, ofta E, antingen för att straffa föräldrarna eller för att få dem att ägna sig åt Waldaus behov. Ibland flyter de två motiven ihop. — — Överhuvudtaget ges en splittrad bild av obekymrad fasad och en mörk vardag där man när som helst kan bli straffad och utskämd, främst om man råkat misshaga Waldau.

Sektmedlemmarna utsattes småningom för alltmer våld och hot, slag, sparkar och fysiska bestraffningar – som hos IS i öknen. Doktoranden Nilssons uppsats, skildrar alltihop. Även ”Magasinet Paragraf”, en facktidskrift för Jurister, har tagit upp sekten och dess handlande emot enskilda medlemmar – och dess barn-. Är detta verkligen en ”likvärdig” kultur, som hör hemma i Sverige, eller ens i Frikyrkokretsar ?

Man kunde i och för sig förtvivla inför Monoteismen, och sluta att protestera emot dess metoder och yttringar – men inte ens Aftonbladets Inga-Lina Lindquist vill lägga ned sitt motstånd. Hon vet att det finns bot, efter att ha läst avhandlingen från Dalarnas Universitet – och den enda bot som finns, består i att avlägsna de här sekterna, en gång för alla...

Och i ett anfall av underbar klarsyn, skriver hon….

All traumabehandling börjar med så kallad stabilisering av yttre och inre faktorer. Minimikravet för stabilisering är att förövaren är avlägsnad och traumat inte pågående, annars kan man inte behandla. På ren svenska betyder det att offret måste ut och bort från situationen fysiskt.

De här ”kulturerna” eller vad vi nu skall kalla dem för, måste alltså bort rent fysiskt. Man måste avlägsna dem, som så behövs med juridiska tvångsmedel. Man kan inte ha dem inne i landet, inte på den egna kulturens område – och framförallt kan man inte ha en massa förövare som är ”återvändare” eller som ”migrerar” tillbaks till den miljö, där deras offer försöker bygga en ny tillvaro. Det går inte att ha någon ”samexistens” helt enkelt, eller i sin naivitet tro, att något sådant skulle gå att anordna, efter någotslags lagom svensk, socialförvaltningsmässig ”samförståndsmodell”.

Lyckligtvis finns det också andra kloka människor i vårt land, som kommit till liknande slutsatser. En av dem är den här mannen:

Det här är – ifall ni inte är bekant med honom – Tomas Tobé. Moderaternas talesman i rättspolitiska frågor, tillika samma Moderaters främste kandidat inför det stundande EU-valet. Han har gjort sig känd som en varm EU-förespråkare, och en stor fiende till det svenska folkets självständighet. Nu är jag själv inte Moderat, inte på något sätt, och jag delar som ni säkert förstår inte alls den hedervärde Herr Tobés åsikter om EU. Jag har bara tillhört två politiska partier i hela mitt liv, och det säger jag utan omsvep. Det är Folkpartiet samt – på den tiden de alls var värda något – Socialdemokraterna. Men – alltväl ! – Herr Tobé skall enligt Statstelevisionen idag ha framlagt ett förslag om att alla Statsbidrag till extrema religiösa samfund i hela EU genast måste upphöra – särskilt om de kommer ifrån länder utanför EU, eller kulturer som inte hör hemma i Europa, även om herr Tobé inte säger det sista så att någon hör…

(M) har heller inte preciserat exakt vilka religioner det skulle röra sig om, eller nämnt någon särskild religion eller något speciellt samfund vid namn, men det här är ändå exakt vad jag själv sagt och hävdat i många år. Nu är jag en svuren motståndare till allt vad EU heter, som alla vet, och jag kommer därför sannolikt bojkotta hela denna skendemokratiska fars, men om Tomas Tobé gör allvar av vad han faktiskt säger och föreslår, har han min uppriktiga beundran; och det gäller också de nödvändiga förslag om säkerhetspolitiken, som är huvudsumman av det moderata förslaget enligt SvD. 

Knutby-sekten och därmed jämförbara kristna samfund, Katolska Kyrkan, ”Studieförbundet Ibn Rushd” och därmed jämförbara islamistiska organisationer, inklusive IS och dess ”oskyldiga barn”, ”ensamkommande återvändare”, fornsedare och annan bråte kan inte, skall inte och bör inte få några statsbidrag överhuvudtaget, och det gäller oberoende av vilka religioner eller kulturer vi nu ens talar om – för uppenbart har de inte alls ”samma värde” – och det är hela summan av resonemanget…

Thomas Tobés resonemang liknar också påtagligt de lagar, som Vladimir Putin för några år sedan införde i Ryssland, och som går ut på att ”utländska agenter” eller rättare sagt aktörer inte får ge bidrag till direkt anti-demokratiska rörelser, som försöker etablera sig på ryskt territorium, eller allehanda ”Moské-sponsring” och sektetablering utifrån, likt den katolska våg, som från Polen mfl länder väller över Sverige. Sådant ligger inte i Rysslands intresse, nämligen – eftersom just Folkhemstanken – Ryssland som ett hem för det ryska folket, ja – men inga andra folk ! – där faktiskt lever i högsta välmåga – vilket är en realistisk, om än för vissa hård tanke…

Nej, inte heller alla polyteistiska samfund har ”samma värde” – tyvärr…

Från Tidningen ”Dagens Juridik” berättas det just idag av alla dagar om hur en viss ”Mollgan” Johanssons förslag om en särskild lag emot Blåljussabotage fullständigt dömts ut och ”sågats” av Lagrådets experter – som fortfarande utgör landets högsta samlade juridiska expertis…

Detta är kanske ingen nyhet, precis.

Lagrådet konstaterade redan för nästan ett år sedan att alla anständiga gränser för vad som är juridiskt acceptabelt passerats av Regeringen Löfvén, inför den sk ”Gymnasielagens” tillkomst. Det går inte, konstaterade man då, att tvinga svenska folket att betala gratis gymnasieutbildning åt sk ”ensamkommande”, eller tiotusentals ”migranter” av helt okänd härkomst och ålder, som på illegal väg tagit sig in i landet, och nu likt snyltgäster uppehåller sig här. De kan inte ”bjudas” på fria körkort, fria bostäder, fri utbildning eller något annat, eftersom detta inte alls står i överensstämmelse med internationell rätt, och de har ingen som helst anledning att kräva detta av det svenska folket.

Vi har sett hur mönstret hela tiden upprepas, igen och igen och igen. Varje gång lägger Regeringen Löfvén fram illa genomtänkta,dåligt genomarbetade och underhaltigt utredda lagförslag, som blir rena ”stolpskott” i juridikens underbara värld. Varje gång finner Lagrådet, att det rör sig om politiska floskler, som är praktiskt ogenomförbara, och som poliser, åklagare och domstolar inte kan rätta sig efter eller ta hänsyn till, eftersom vad man vill införa strider emot det sunda förnuftet, eller om inte emot det, så emot redan existerande lagar, lagrum och brottsrubriceringar.

Den här gången säger Lagrådet, att regeringens tal om ”blåljussabotage” är fullständigt nonsens, och att ingen lag rimligtvis kan heta så, eftersom det inte är klart definierat ens vad ett sådant brott skulle innebära.

Tänk er nu – goda medborgare (för det är ni väl ?) följande situation: En person ”dubbelparkerar” på öppen gata, och hindrar därmed ambulans och brandkår från att komma fram till ett brinnande hus, som några ”migranter” av en händelse råkat tända eld på, oavsett om där nu föreligger något egentligt uppsåt (Dolus eller Culpa ??) eller ej… På grund av detta dör ett flertal personer inne i det brinnande huset, några av dem också ”migranter”.

Föreligger då ”sabotage” eller inte ?

Den ”dubbelparkerande” har kanske gått ifrån platsen, och förstår inte vilka konsekvenser detta handlande kan få, lika lite som vissa ”husvagns-semestrande” grupper i Sverige inte förstår vad en skogsbrand innebär, och vilka extremt allvarliga konsekvenser just skogsbränder kan få för hela det svenska samhället, inte minst på grund av Regeringen Löfvéns ständiga felprioriteringar vad gäller räddningstjänst och brandflyg. Är då dessa personer också ”blåljussabotörer” eller ej ?

Lagrådet påpekar också att Regeringen bara tänker sig en enda påföljd, dvs fängelse – och till och med livstid, vilket i svensk rättvisa bara används för särskilt kvalificerade brott. Nu klumpar och klantar regeringen till det igen, och blandar samman hela straffskalan och påföljdssystemet på ett uppenbart oriktigt sätt, så att ingen kan se den minsta skillnad mellan ”grovt” eller ”uppsåtligt” brott eller ”oaktsamhet” respektive ”vållande” längre. De mer juridiskt bildade bland er minns kanske, vad sk ”vållande-problematik” innebär, och det är en central fråga också vad gäller andra av vår Justitieministers och hela (S)-regeringens undermånliga lagar och ödesdigra beslut.

Säger er namnen Julian Assange (Ass och Ange – det hör liksom ihop.. Man kan alltid försöka att ”stämma häcken” av folk…) respektive Jean Claude Arnault någonting ?

Vad var det nu dessa herrar anklagades för, och kan man alls påstå att någon rättvisa skulle ha skipats där, även om vi kanske inte ska kommentera enskilda fall….??

I fallet Julian Assage anklagades denne för att ha spräckt en kondom inuti Anna Ardin, en av den svenska ”Hängbröstvänsterns” och den (S)ledda nomenklaturans ledande namn. Detta skulle – enligt polisförhör – som är offentliga och finns på nätet – vara exakt detsamma som våldtäkt, och bestraffas som så – även om det inte precis är ovanligt, att kondomer går sönder. Vem som i själva verket haft sönder den famösa kådisen, går heller inte att fastställa eller bevisa alls. Ord står emot ord i det fallet, liksom vad gäller mycket annat. Det är också allmänt känt, att samma Anna Ardin – i närvaro av den likaledes famösa eller ökända ”Enköpingskvinnan” setts grovhångla med samma Julian Assange på en trädgårdsfest, dagen efter den påstådda våldtäkten. Detta skulle ha tillgått så, att Mister Assange skulle ha tafsat Fröken Ardin på brösten, upprepade gånger, utan att trovärdiga vittnen, som det fanns minst fem-sex stycken av, blivit särskilt illa berörda av detta beteende, eller däri funnit något särskilt anmärkningsvärt…

Ok, Mr Assange kanske inte är någon gentleman (gentlemen läser inte andras brev, som bekant !) – det får vi ändå medge – men hurpass vanligt är det att en kvinna går ut och grovhånglar med en påstådd våldtäktsman, blotta dagen efter att denna påstådda våldtäkt skulle ha ägt rum – och med en man som hon knappt känner, som inte utövar det minsta inflytande eller påtryckningar på henne, utan som hon fredligt ”håller handen” med – som ett sk ”one night stand” – av egen fri vilja. Och för detta oerhörda såkallade ”brott” har nu samme Julian Assange jagats av den svenska rättvisan i minst åtta år, och man reser fortfarande krav på hans snara utlämning till Sverige – i samma mål…

Verkar detta alls som rättvisa ? – oavsett om rättvisa och juridik nu inte hör ihop, som min gamle far sa – på den tid han fortfarande levde.

”Brottet” eller kondom-spräckandet som Assange skulle ha begått, preskriberas för övrigt 2020 – och trots den berömda ”feministiska utrikespolitik” Löfvén-regeringen påstår att den står för, har just denna politik inte åstadkommit någonting alls, under alla år som gått. Och varför är det såhär – jo – Regeringen Löfvén har macklat med preskriptionstiderna, och ändrat dem – tagit bort det tidigare brottet ”Våldförande” och infört sina egna – uppenbart icke-fungerande – lagar… allt allt allt i sexväg ska nu räknas som ”våldtäkt” nämligen – och det finns inga andra brottsrubriceringar, påföljder eller straffsatser att ta till – med groteska konsekvenser för både offer och förövare – som vi alla kan se…

Minns ni förresten den här skojfriske lille krabaten ?

Arif Moradi heter han. Här skakar han förresten hand med Sveriges egen Statsminister, som tydligt framgår av bilden. Unge Herr Moradis efternamn, ålder, härkomst och civilstånd har visat sig vara åtskilligt oklara, och han har bevisligen ändrat sitt efternamn minst en gång – men just han skulle på order av den lokala (S) nomenklaturan i den vackra staden Söderköping bli ”Ungdomens Ledare” i Sverige – och dessutom ”Representant för de ensamkommande” fick vi höra…

Men vad gjorde unge herr Moradi på konfirmationslögret i Norrland, där han tvingade ned en svensk 13-åring på golvet, höll fast henne och satt sig grensle över henne, förutom andra sexuella handlingar av likartat slag – vilket framgår av tingsrättsdomen…Hur kunde det komma sig, att unge Herr Moradi kunde konvertera till kristendomen, så hastigt och lustigt, och att han ibland angett sin ålder till 19 år, ibland 18 – och sedan skulle vara ”ungdomens ledare” – likt på sin tid Baldur von Schirach…

Självfallet var han inte skyldig till våldtäkt, som Mr Assange eller Herr Arnault.  Det framgår ju också av tingsrättens dom, som listar så många förmildrande omständigheter i fallet med den svenska 13-åringen.

Moradi fick bara ett straff för ofredande – just den brottsrubriceringen har regeringen inte hunnit avskaffa ännu, i sin sant feministiska världsförbättrar-iver

Nomenklaturan har ju så bestämt, unser Führer denkt für uns, wir aber folgt den Führer !

Nomeklaturan kan inte göra fel, sägs det – trots att ”opolitiska” – eller är det opålitliga – samfund börjat protestera…

Alla kulturer och alla personer är inte ”likvärdiga” som sagt, och har inte alls ”samma värde” även om de i och för sig måste ha samma rättigheter, och skall vara lika inför lagen… och det var summan av dagens ”summering”