Ett fall av Kulturell Appropriering hos ”Korsriddare Persson från Perstorp” ?

Kulturell Appropriering, alltså att en starkare kultur tar över symboler, namn och andra kulturella företeelser från en svagare minoritetskultur, utan att minoriteten kan göra något åt det, anses som något verkligt fult, ja obehagligt i många länder – fast kanske mest i USA.

Häromsistens hände det sig att den Amerikanska celebriteten Cardi B – som jag inte alls känner till – hon sjunger väl hip hop eller R&B eller något – fick be all världens Hinduer om ursäkt, sedan hon framträtt utklädd till gudinnan Kali – även känd som Durga – och försökt göra reklam för gymnastikskor. Skor, fotsulor och allt som besudlas av markens lera skall inte blandas med det gudomliga, anser Hinduerna, och därför orsakade detta västerländska påfund bara avsky och vrede på ort och ställe i Indien.

Ett liknande öde gick USA-Trash prinsessan Kim Kardashian till mötes nyligen, då hon försökt lansera sin specialdesignade underklädeskollektion ”Kim-Oh-No” i Japan. De Japanska konsumenterna gillade inte alls detta, och tyckte att hon drev med begreppet ”Kimono” som ju är den traditionella högtidsutstyrseln för över 50 miljoner japanska kvinnor.

Vi kan själva tänka oss vad som skulle hända, om IKEA – som nu slopat sina kataloger – skulle lansera HUNDSKÅLEN ”MOHAMMED” eller BOKHYLLAN ”HERREJESUS !” – rakt fram i alla sina varuhus över hela Världen. Konsumenter överallt skulle vägra att godkänna den sortens ”nya grepp” och skriva ilskna skällebrev till företagets ledning.

I värsta fall skulle det också kunna leda till ekonomisk bojkott, och förlorad marknadsandelar, vilket varje multinationellt storföretag självklart fruktar…

Men när det gäller Asatro och Nordisk Mytologi, ja då får man tydligen stjäla, förvrida och appropriera hur mycket som helst…

Är det RÄTT att det ska vara på det viset – ja – det kan man fråga sig om man vill…

En av de allra värsta exemplen ser ni nedan:

Bolaget Freia Melkesjokolade A/S har under lång tid utnyttjat gudinna Frejas goda namn och rykte för att sälja snask och choklad. Man har också försökt sälja behåar, underkläder och mycket mer i gudinnans namn, liksom kosmetikföretaget ”Idun” säljer skönhetsprodukter, och ”Oden” har använts för att sälja allt från cyklar till glödlampor (i alla fall under 1900-talets början) och så vidare… även inom Astrofysikens värld har det förstås hänt att man uppkallar nyupptäckta himlakroppar, som planeter och asteriorider efter Nordiska Gudar – eller andra folks gudar och guudinnor – helt utan att veta vad man ger sig in på.

Nu är vi Asatroende ganska så generösa och godmodiga av oss, och vi har aldrig officiellt protesterat emot sådant här, eftersom vi tar det med jämnmod, likt Lokes påfund.

Men nu har kemiföretaget Perstorp lanserat polymeren ”Böltorn” som skall vara döpt efter Odens morfar, får vi veta. Man har också tagit copyright på själva namnet i formen ”Boltorn” – men vad händer då om man försöker Copyrighta fler religiösa eller mytologiska begrepp – jag kan själv tänka mig att ganska stora svårigheter potentiellt kan uppstå, i och med detta.

Vi får förstås hoppas att företagets ”Vice President” och Utvecklingschef Bo Häggman bara har goda uppsåt, med skapandet av en ny tät polymer, som kan användas i Polyuretanskum, bland annat – men själv tänker jag på ”Korsriddare Karl Oskar Persson från Perstorp” i det gamla studentspexet Djingis Khan – ni vet han som ”själv smitt sin flygstålsväst”

Böltorn, för övrigt, är bara omnämnd i Snorre Sturlassons ”Gylfaginning” som av många forskare anses vara en osäker källa, som inte alls speglar den hedniska tron som den faktiskt såg ut. Där anses han vara son av Burr, som i sin tur var son av urjätten Bor eller Ymer, och Burr fick med Bestla – en jättinna – sönerna Oden, Vile och Ve som skapade de två första människorna, Ask och Embla.

I Hávamál – som däremot ÄR en autentisk källa från 900-talet och än längre tillbaka omnämns Bölthor, som far till jättinnan Bestla, och är inte alls släkt med Oden, som ju är av Asars släkt rätt igenom, och inte alls någon Jotunn. Oden stjäl ju som vi alla vet skaldemjödet från jätten Suttung, genom att borra Hnitberg med borren Rate, och ”Böltorns berömde son” som nämns i Hávamáls 140:e strof är ingen annan än Baugi, Suttungs bror – om än inte Suttung själv – han vars namn betyder ”den besuttne”.

Ska man stjäla fornnordiska namn, kan man åtminstone bemöda sig om att utforska varifrån de verkligen kommer, vad de betyder och vad de ingår i för sammanhang – i synnerhet om man jobbar för något såpass vetenskapligt som ett kemiföretag – det är min lilla åsikt för dagen…

Oden och Gunnlöd – Suttungs dotter, som vaktade kärlen Sodn, Bodn och Odröder i Hnitbergs mitt. Bodn är maltbotten, Sodn sjudpannan och Odröder – ”den fradgande” är jäs-kärlet, i vilket man jäser sitt öl… (illustration av M.B. Richert från sent 1800tal)

I vilket Riksteatern vill ”göra ned”, sänka och förstöra Asatron

Såkallad ”modern teater” brukar för det mesta innebära förkortning och förvanskning av äldre berättelser, klassiska pjäser och andra, tidigare författares manuskript. Ofta omtolkar man helt efter eget huvud, och påstår sedan att man är ”originell” eller så. Vi har sett det förut, och nu får vi se det om igen. Tidigare i denna blogg har jag berättat för er om hur man förstört Wilhelm Petterson-Bergers opera ”Arnjot” uppe i Östersund, och först gjort om den till tafflig buskis-fars och nu till ett ännu taffligare transvestit-uppträde, vilket man tydligen tycker är ”oerhört nyskapande”, ”nämen guud  i London så schickt !”  ja det yttersta av elegans och raffinemang.

Vulgärkultur när den är som sämst

Men, i och för sig kanske inte just jag skall klaga. Vi Asatroende är vana vid en hel del, av det som kallas ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande allramest.

Allt från gamle Ulf Peder Olrog med sin populärkulturella ”Schottis på Valhall” – Olrog kunde i alla fall skriva, och behärskade det svenska språket – och sedan det begynnande 2000-talets illiterata idioter, med Markoolios bajshumor, halvdanna strippor och annat i ”Hem till Midgård” som ytterligare ett typexempel på hur det kristna Sverige hela tiden konsekvent försöker ”göra ned”, trivialisera, vulgarisera och populärkulturalisera Asatron till något den inte är, inte kan vara och inte har varit.

Den här gången är det ”Riksteatern” som i sitt program nästa år har annonserat, att man på svenska skattebetalares bekostnad ska resa land och rike runt och försöka förstöra en väsentlig bit av den svenska kulturen, för deras nya program för ingen människa glad.  Det bidragsindustriella komplexet har verkligen ”laddat och slagit på stort” i dessa Corona-tider vill jag mena,här blir ”bullfest, bullfest hela dan – för att nu citera Olrog, om igen…

Bensinmacks-bullar och skådebröd, men mättar det någon ?

Tjeckovs pjäs ”Två systrar” skall ”Kullkastas” får vi veta redan i inledningen till 2021 års program. Den kände operasångaren och fjoll-transan Rickard Söderberg skall läsa högt för publiken ur sina gamla dagböcker – men varför skall just han vara mer intressant än alla andra, och varför hela tiden detta oresonliga hat emot rysk litteratur och klassiker ?

Euripides ”Medea” om en kvinna som mördar sina egna barn skall förvandlas till oigenkännlighet, och bli ”en mörk resa genom patriarkatet” får vi veta, tonsatt av en viss Ebbot Lundberg – men att spela Euripides själv, faller tydligen inte våra teatermakare in… Gävle och Jokkmokk skall ”förvandlas till en labyrint av danskonstverk och performance art” påstår man – fast återigen – varför ? ?Vad skall det alls nytta till ?? Samtidigt ska man också sätta upp pjäsen ”Varsel” av ”den kritikerhyllade regissören Josette Bushell-Mingo”.

(Jaha – hyllad av vilka kritiker då, om vi får fråga ? Hur många svenskar känner alls till henne, jämfört med de svenskar som faktiskt har hört talas om både Tjeckov och Euripides ?)

Pjäsen, sägs det – skall handla om ”samhällsoro och lågkonjunktur i Detroit, vilket leder till osäkerhet och kamp bland arbetarna i en konkurshotad bilfabrik” skriver man, och med detta lilla mått av verklighetsanpassning eller socialrealism under Covid-19 eran, får vi alltså låta oss nöja..

Men sedan kommer det. Det kristna skitsnacket, smutskastningen, latrinutttömningen och snömoset yr lång vägpå ett sätt som man aldrig skulle vågat iscensätta Bibelns historier, eller ens Koranens, för Mohammed är ju väldigt helig, eller hur ?

Bland Riksteaterns enligt egen utsago – ”fantastiska produktioner” för år 2021 möter oss följande – och har de här människorna aldrig lärt sig, att ”eget beröm luktar illa” ?

Asagudarna rasar, förtvivlar och felar. De skapar problem som de försöker ställa tillrätta, vilket i sin tur orsakar ännu mer problem. I Innan jorden blev rund möter vi alla Asgårds kändisar men också vresiga jättar, eldsprutande ormar, gyllene svin och märkliga hästar. Det är en lekfull, skruvad och visuellt häftig föreställning berättad med fart och humor. För regi står Ellen Lamm och på scen ser vi bland annat Karl Dyall. Ett samarbete med Helsingborgs stadsteater.

Jaha. Vi har hört det förut. Alla våra gudar ”har fel” alltså. ”De skapar problem” skriver man.

Såkallad ”lekfullhet” eller trams, flams och dumheter ursäktar ingenting, för ingen, absolut ingen skulle behandla ”Söte lille Jesus” eller ”den store Höghelige profeten” såhär. Man skulle inte heller skämta så om Hinduismens gudar, antar jag – eller slänga skit på Buddha från en teaterscenmen när det gäller Nordisk kultur och vårt eget folks gudar – då går det alltså jättebra.

Karl Dyall – om han ens är någon karl – kan behålla sin danskonst, och sitt Ghana – med all respekt för hans syster Sharon och dansproduktionerna, för det här med våra gudar förstår han sig faktiskt ändå inte på, måste jag tyvärr säga.

Vad skulle hända, om någon gjorde en typisk ”blackface”-fars och komedi om Ghanas gudar, eller Västafrikansk religion av idag eller igår, förresten ?

Tycker ni det skulle vara ”comme-il-faut” kära teatermakare och teater-apor, eller passande – ja elegant ??

Typexempel på sk ”Kulturell Appropiering” – Väldigt smakfullt, eller hur, kära kära ”Riksteater” ??