Årets Arnjot en präktig ”sope” – Fjolleri och Transvestism i bygdespel på Frösön !

Källkritik är viktigt, inte minst när man har med enfaldiga klåpare att göra, likt den aggressiva lilla sekt jag nämnde i det förra inläggeten liten minoritet av fullständigt urspårade människor, som vill förstöra hedendomen och Asatron för alla oss andra.

Estetik, god smak och inte minst gott förstånd är viktigt det också, oberoende vad man nu råkar syssla med här i livet.

Nåväl.

Arnjot var ett försök att skriva en nationell, historisk opera som ett helt folk och en bygd kunde samlas kring…

Det finns en gammal opera som skrevs av Wilhelm Petterson Berger – på sin tid ! – och som nu för länge sedan urartat till någotslags ”bygdespel” eller till och med dålig fars uppe på Frösön nära Östersund i Jämtland, där den fortfarande spelas, i år som i alla år. Jag talar givetvis om ”Arnjot” – som man redan 1949 försökte revidera och göra om till talpjäs. Petterson-Berger har beskyllts för mycket, bland annat för att vara nazist – vilket han aldrig någonsin var –  och ständiga förkortningar, omtolkningar och travestier i amatör-stil har nästan förvandlat hans verk till total oigenkännlighet, och årets uppsättning är inget undantag.

Det slutade med ”Hem till Midgård” humor, dålig fars, ”Christian belittlement” och ett förlöjligande av våra förfäder…

Nu tycker man att en spenslig kvinna och en tidigare danserska ska få spela den urstarke Arnjot Gelline från Gällö, den manlige och stridbare Jämtländske hjälten, som inte alls var kristen utan Hedning, fast han lät sig kristnas under vapenhot från självaste Olof ”Digre” Haraldsson, den kung som även var känd som Olof Bondeplågaren, och som rättvist nog stupade i slaget vid Stiklastad, sedan han dräpts av Tröndelagens fria bönder, som gick till anfall under ropet ”Fram, Fram Bondemän, Hedna män och Fria män !” enligt traditionen.

Arnjot var så stark, att två man kunde stå bakpå hans skidor och tynga ned dem, medan han utan besvär skidade över de Jämtländska fjällen och Kölen till Norge. Vi får väl se vilka lustiga danser och sceniska krumbukter, som man detta år kommer att försöka använda för att gestalta detta.

Även språket skall förvanskas och fördärvas i årets upplaga av bygdespelet, och dansaren Lovisa Jonasson Dagher har redan i en av Statstelevisionens videos erkänt och demonstrerat att hon inte ens kan uttala ordet ”törhända” riktigt, än mindre förstå vad det betyder, men allt detta uppges ändå vara helt i enlighet med regissören Lidia Bäcks intentioner. 

Helt Ok som Dansare, men en godkänd Arnjot – Nej, skulle tyvärr inte tro det..

Årets ”Arnjot” väntas alltså bli PK – ruskigt mycket PK och ett slags ”Rickard Söderberg” opera – Transor och tidens tecken, får man förmoda – och så fördömer man och ”gör ned” hela Hedendomen som vanligt, och som man alltid gjort ända sedan urpremiären 1910 – för Petterson-Bergers verk är inget annat än en enda stor lovsång till den fanatiska monoteismen.

Varför inte fjolla till det hela ännu mer – och lyfta in DENNE MAN (?) så blir det väl riktigt bra och riktigt riktigt ”PK” på allvar… ?

”Sope” är en norsk folklig term, som vi kanske osakligt påminns om i sammanhanget

Ok, nu ska jag väl inte döma ut stackars Jonasson Dagher på förhand – hon kan ha goda intentioner – även om jag tror vad jag vill om diverse regifenomen – årets uppsättning uppges förresten inte bara spelas på Frösön i verkligheten och inför publik, som man alltid gjort – den ska i Covid-19 tider också finnas i videoversion och för ”sörlänningar”. Travestier, parodier, Förkortningar och täta faktafel – ja vad allt har inte Arnjot används till genom åren… Petterson-Berger hade intentionen att hans opera alltid skulle framföras av amatörer, och av personer från Jämtland, och den traditionen har man fortfarande inte gjort ned eller brutit – det är väl det enda goda man kan säga om saken.

Vi har fortfarande såkallade ”faktasajter” på Internet för skolbarn, som lär ut ett slags sipp Söndags-skoleversion av Sveriges kristnande – en process som precis som i Norge skedde med hjälp av Våld, Mord, Övergrepp och Brand – vilket också Olav Saga Helga, samt Olav Saga Tryggva klart visar.  Vad klart kristna sk ”forskare” idag skriver, behöver ingen fästa sig vid – för det är så partiskt att man inte behöver ta hänsyn till det.

Olav Haraldsson mördade och torterade människor på löpande band för att de var hedningar och Asatroende, liksom hans företrädare.

Vi kan erinra oss Eyvind Kinnrefva, som dödades medan man lade en het järnplåt över hans genitalier, tills dess hans buk sprack sönder och inälvorna rann ut på marken, samtidigt som de kristna stod runtomkring och vrålade: ”Vill du tro på Kristus nu, Eyvind ?”. Scenen har skildrats av Snorri Sturlasson själv i ”Heimskringla”.

Vi minns alla Sejdmän och Godar, som de två Olaverna dödade genom att binda fast dem vid pålar på tidvatten-skär, så att de långsamt dränktes, och långsamt långsamt plågades ihjäl via kvävning. Platserna där det skett, utpekades inte bara i ”Heimskringla utan av levande tradition i Tröndelagen för knappt hundra år sedan.

Vi minns Raud den Starke, han som flydde till Gylling – enligt en tradition samma bygd som Gällö – och som de kristna dödade genom att sticka ett dryckeshorn i munnen på. I hornet lade nämligen de kristna hundarna en huggorm, som de petade i andra ändan av hornet med en rödglödgad järnten på – och så kröp huggormen ned i Raud hals och bet honom, så att han dog av giftet och tortyren…

Allt detta speglar en levande verklighet, och Kristendomens ständiga korståg, kättarbål, häxförföljelser, skamstraff och Mellan Östern-metoder, är ännu bekanta för envar – och nu har vi dessutom Islam att tampas med, som vi ska se i nästa inlägg.

Men om det, och om den delen av vår och Jämtlands historia får förstås Svenska skolbarn aldrig lära sig, lika lite som teater- och bydgespelspubliken, den som skall få lyssna till ”Intåg i Sommarhagen” och ”Frösö Blomster” samt allt det andra Petterson-Berger skrivit i musikväg. Allt det förtiger man, förnekar, och döljer – medan man stryker över och skyler över med hartassen – precis som Regeringen Löfvén döljer ”barmhärtighetsmorden” och kvävningarna med morfin inom dagens ”omsorg” ni vet – ett kristet folkmord det också – fast i det lilla formatet.

”Arnjot” och andra verk från tidigt 1900-tal ljuger medvetet om kristendomens införande i Norden. Vi vet av många bevarade källor, att det var en process om fördes med tortyr, förtryck och våld av en despotisk kungamakt. Mot den stod män som Arnjot, och Jämtlands och Tröndelagens självägande bönder…

Somliga Jämtar vill faktiskt ha en FRI REPUBLIK – just den som Olav Haraldsson krossade…

Under Frösö Kyrka – förresten – ligger ännu resterna av det sk ”Västerhus Kapell”– och massor av hedniska jämtars skändade och av kristna plundrade gravar. Under högaltaret lär det också finnas björnskallar, för platsen var ursprungligen ett hedniskt Gudahov, och några andra kyrkor fanns inte i hela Norrland förrän på 1200-talet – Frösö Kyrka, grundad med våld av Olav Haraldsson – är nämligen det enda undantaget, och äldst i Jämtland. Sedan byggdes där inga andra kyrkor på mer än 200 år – rätta mig själva om ni tror jag har fel – och upp till bevis !

På samma plats, ligger också Wilhelm Petterson Berger begravd.

Frid över hans minne.

Den VERKLIGE Arnjot, däremot, väntar ännu på att få sin SANNA historia berättad, och det ÅTERSTÅR väl att se, om små skolfröknar och lekskolemässiga personer i ett bygdespel någonstans alls VÅGAR berätta den…

Vill ni tänka er en bild av den VERKLIGE Arnjot, så tänk THOMAS WASSBERG – med is och rimfrost i skägget. ”Jag skiter i smärtgränsen !” sa han på sin tid…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s