I vilket Riksteatern vill ”göra ned”, sänka och förstöra Asatron

Såkallad ”modern teater” brukar för det mesta innebära förkortning och förvanskning av äldre berättelser, klassiska pjäser och andra, tidigare författares manuskript. Ofta omtolkar man helt efter eget huvud, och påstår sedan att man är ”originell” eller så. Vi har sett det förut, och nu får vi se det om igen. Tidigare i denna blogg har jag berättat för er om hur man förstört Wilhelm Petterson-Bergers opera ”Arnjot” uppe i Östersund, och först gjort om den till tafflig buskis-fars och nu till ett ännu taffligare transvestit-uppträde, vilket man tydligen tycker är ”oerhört nyskapande”, ”nämen guud  i London så schickt !”  ja det yttersta av elegans och raffinemang.

Vulgärkultur när den är som sämst

Men, i och för sig kanske inte just jag skall klaga. Vi Asatroende är vana vid en hel del, av det som kallas ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande allramest.

Allt från gamle Ulf Peder Olrog med sin populärkulturella ”Schottis på Valhall” – Olrog kunde i alla fall skriva, och behärskade det svenska språket – och sedan det begynnande 2000-talets illiterata idioter, med Markoolios bajshumor, halvdanna strippor och annat i ”Hem till Midgård” som ytterligare ett typexempel på hur det kristna Sverige hela tiden konsekvent försöker ”göra ned”, trivialisera, vulgarisera och populärkulturalisera Asatron till något den inte är, inte kan vara och inte har varit.

Den här gången är det ”Riksteatern” som i sitt program nästa år har annonserat, att man på svenska skattebetalares bekostnad ska resa land och rike runt och försöka förstöra en väsentlig bit av den svenska kulturen, för deras nya program för ingen människa glad.  Det bidragsindustriella komplexet har verkligen ”laddat och slagit på stort” i dessa Corona-tider vill jag mena,här blir ”bullfest, bullfest hela dan – för att nu citera Olrog, om igen…

Bensinmacks-bullar och skådebröd, men mättar det någon ?

Tjeckovs pjäs ”Två systrar” skall ”Kullkastas” får vi veta redan i inledningen till 2021 års program. Den kände operasångaren och fjoll-transan Rickard Söderberg skall läsa högt för publiken ur sina gamla dagböcker – men varför skall just han vara mer intressant än alla andra, och varför hela tiden detta oresonliga hat emot rysk litteratur och klassiker ?

Euripides ”Medea” om en kvinna som mördar sina egna barn skall förvandlas till oigenkännlighet, och bli ”en mörk resa genom patriarkatet” får vi veta, tonsatt av en viss Ebbot Lundberg – men att spela Euripides själv, faller tydligen inte våra teatermakare in… Gävle och Jokkmokk skall ”förvandlas till en labyrint av danskonstverk och performance art” påstår man – fast återigen – varför ? ?Vad skall det alls nytta till ?? Samtidigt ska man också sätta upp pjäsen ”Varsel” av ”den kritikerhyllade regissören Josette Bushell-Mingo”.

(Jaha – hyllad av vilka kritiker då, om vi får fråga ? Hur många svenskar känner alls till henne, jämfört med de svenskar som faktiskt har hört talas om både Tjeckov och Euripides ?)

Pjäsen, sägs det – skall handla om ”samhällsoro och lågkonjunktur i Detroit, vilket leder till osäkerhet och kamp bland arbetarna i en konkurshotad bilfabrik” skriver man, och med detta lilla mått av verklighetsanpassning eller socialrealism under Covid-19 eran, får vi alltså låta oss nöja..

Men sedan kommer det. Det kristna skitsnacket, smutskastningen, latrinutttömningen och snömoset yr lång vägpå ett sätt som man aldrig skulle vågat iscensätta Bibelns historier, eller ens Koranens, för Mohammed är ju väldigt helig, eller hur ?

Bland Riksteaterns enligt egen utsago – ”fantastiska produktioner” för år 2021 möter oss följande – och har de här människorna aldrig lärt sig, att ”eget beröm luktar illa” ?

Asagudarna rasar, förtvivlar och felar. De skapar problem som de försöker ställa tillrätta, vilket i sin tur orsakar ännu mer problem. I Innan jorden blev rund möter vi alla Asgårds kändisar men också vresiga jättar, eldsprutande ormar, gyllene svin och märkliga hästar. Det är en lekfull, skruvad och visuellt häftig föreställning berättad med fart och humor. För regi står Ellen Lamm och på scen ser vi bland annat Karl Dyall. Ett samarbete med Helsingborgs stadsteater.

Jaha. Vi har hört det förut. Alla våra gudar ”har fel” alltså. ”De skapar problem” skriver man.

Såkallad ”lekfullhet” eller trams, flams och dumheter ursäktar ingenting, för ingen, absolut ingen skulle behandla ”Söte lille Jesus” eller ”den store Höghelige profeten” såhär. Man skulle inte heller skämta så om Hinduismens gudar, antar jag – eller slänga skit på Buddha från en teaterscenmen när det gäller Nordisk kultur och vårt eget folks gudar – då går det alltså jättebra.

Karl Dyall – om han ens är någon karl – kan behålla sin danskonst, och sitt Ghana – med all respekt för hans syster Sharon och dansproduktionerna, för det här med våra gudar förstår han sig faktiskt ändå inte på, måste jag tyvärr säga.

Vad skulle hända, om någon gjorde en typisk ”blackface”-fars och komedi om Ghanas gudar, eller Västafrikansk religion av idag eller igår, förresten ?

Tycker ni det skulle vara ”comme-il-faut” kära teatermakare och teater-apor, eller passande – ja elegant ??

Typexempel på sk ”Kulturell Appropiering” – Väldigt smakfullt, eller hur, kära kära ”Riksteater” ??