I vilket Linus Karlén kommenterar ”Den svenska offerseden”…

Jag nämnde ”Esoterisk Asatro” alldeles sist i mitt förra inlägg – och jodå – organisationer, personer och till och med internet-sajter och bloggare som ägnar sig åt just detta finns i rikt antal i Sverige. Vårt Sverige. En av de mest undanskymda, men samtidigt mest verksamma, utgörs av Västgöten Linus Karlén, annars bland annat skönlitterär författare och radio-bloggare på sajten ”Lidskälv” eller rättare sagt Lidskjalf, för så stavas det faktiskt oberoende av vad den tossige Professor Lars ”Liten” Lönnroth påstår på Wikipedia om vad som är korrekt svenska eller inte…

 

I den svenska Asatrons ankdamm har Linus Karlén hittills gjort sig mest känd för sin roman ”Inkräktarna” som jag tyvärr själv inte läst, då jag enbart sällan läser romaner, och alltid haft den goda principen att aldrig kommentera skönlitterära verk av personer jag anser som vänner. Ändå har romanen getts ut på eget förlag i två upplagor, och blivit hart när en klassiker och en storsäljare – i alla fall bland de invigda. Temat i romanen är Sveriges kristnande, som mycket ofta både var ”Schwertmission” eller ”Zwangsmission” och inte alls ”Wortmission” för att nu använda bland kontinentala forskare erkända och accepterade termer – alla tre medel helgar ju ändamålen för dessa kristna, som vi så väl vet.

Själv påminns jag om det snart aktuella temat ”Midsommar”, som även berörs i ett med rätta klassiskt kapitel av Jan Fridegårds ”Trägudars land” – också en hel romanserie eller en litterär skildring märkt av sitt språk och sin tid, så att säga – vilket väl alla litterära skildringar av historiska processer väl är. Inom kort kommer jag publicera Fridegårds text här, så får ni se vad jag syftar på…

Nåja.

På den alldeles utmärkta bloggen ”Lidskälv” behöver författaren inte själv lida för sina misstag, ity att han råkat bli sedd av Särimner !

Och den som blivit sedd av Särimner, är som ni vet för evigt frälst, bärgad, burgen och höjd ovan all misstanke. Nu rekommenderar jag – kraftfullt och tjoande – denna blogg för genomläsning, och lägger till en länk här bredvid.

Linus Karlén har i dagarna recenserat en bok med titeln Året i västsvensk folktro av en viss Hans Carling, vilket lett honom fram till vad han kallar ”Den Svenska Offerseden” och en teori om blotandet kring Midsommar, Midvinter och de stora solstånden, alltså vårdagjämning och höstdagjämning, även om han till skillnad från mina Värmländska sagesmän i trakterna av Eda och Glava inte gett sig till att rekonstruera en lunisolär kalender, i flera steg – innan kristnandet, efter kristnandet och efter sentida folktro – för allt detta är tidsmässiga distinktioner, som man gör bäst i att hålla i minnet.

Dessutom fanns kanske – som mina sagesmän antagit – en period då man under svensk bronsålder enbart tillämpade en månkalender, även om jag har svårt att tro på just den hypotesen själv, därför att redan megalitmonumenten från vår Bondestenålder, liksom ”Der Berliner Goldhut” och Pejlskivan från Nebra (alltså kontinental bronsålder) motbevisar alltsammans. Lunisolära kalendrar, liksom en mycket noggrann uppskattning av solårets längd, måste ha funnits redan då.

Allt är inte så felaktigt, som de dumheter ”Lasse Liten” Lönnroth – som mycket ofta ”Rothar i Lönn” – vräker ur sig på Wikipedia, om att Nordiska Asatrosamfundet (se hans artikel där) skulle ha ”utgått från Margaret Murrays teorier om årshjulet” vilket är ren lögn, och dessutom kvasi-intellektuell soppa.

Vad den förträfflige Herr Karlén säger om ”offerseden” och själva det kalendariska blotandet, är tvivelsutan sant, och det kan vara värt att minnas, både till Inledningen av Segerblotet i Frejas Månad – det som somliga kallar ”Valborg” och den Midsommar, som kommer att inträffa i år liksom alla andra år, så länge marken gror, och människorna skall leva.

Jodå – Kalendariska fester enligt ”Årshjulens” princip finns och fanns även i vår Asatro – som inte alls är någon ”sed”….

Även vad gäller ”Odinism” och en hel del annat har Linus Karlén många värdefulla insikter att ge som skribent – men missförstå mig rätt – den sanne ”odinistens” väg är oftast inte den ni tror, eller vad idiotiska amerikaner propagerar för på nätet. Till Särimner kommer endast de två gånger korade och valda, och ingen kommer inför det trynet, som inte två gånger fått sitt namn nämnt inför den Störste av galtar och svinens suverän, ty vi tror på en kroppslig Särimner med Hamn, Hug och Lit – evinnerligen.

Endast de kortsynta förblir de långnästa, och vid slutet står segern ! (Jung hade rätt – men det skall till ESOTERICA för att rätt förstå honom – solis sacerdotibus )

 

”Vi er de röde – Vi er de Hvide – I konformisme, saa vil vi skide…”

En Engelsk sajt om Esoterica och Adiafora

Från en av mina läsare i England med namnet Freyja, som för övrigt bor i London, en stad jag nyligen besökt, har jag tipsats om sajten ”The Thinker’s Garden” som är ett forum för traditionell, Västerländsk esoterica. Nu när ”Jön Upsal’s Garden” inte mera finns, och jag själv fortsätter att leverera Hedniska tankar, så är väl en kombination av dessa två titlar inte oäven, eller snuten ur näsan.

Trevliga och välskrivna bloggar är något jag gärna läser, för motsatsen fängslar inte gärna mitt intresse. Här får man läsa om drakar i Auvergne och annan kryptozoologidet enda vi saknar är väl i så fall ”The Dragon of Wantley”, hur man blev persona non grata i England på den gamla goda Elizabethanska tiden, samt hur islamisk magi influerat västerländska tänkare i samma skola. ”Att mura rätt är stort, att mura fritt är större” säger jag, något krypterat – men klart för de som vet. Vi får dessutom inte glömma Camisarderna i Langedoc, och deras rötter i den Kathariska rörelsen på medeltiden, samt om Eliphas Levi och hans ursprung som socialist.

”The Thinker’s Garden” är alldeles tydligt icke för envar, och det är sällsamma tankeblomster som dväljes därinne, bakom den egna trädgårdsmuren. Men – säger jag som en annan Emily Dickinson – ””How dreary – to be – Somebody! / How public – like a Frog – / To tell one’s name – the livelong June – / To an admiring Bog!” 

Hellre vara älskad av de få än de många, de alltför många – och det kunde vara denna engelskspråkiga bloggs motto och devis. Men – till de som är intresserade av verkligt udda ämnen, anbefalles alltsammans.

 

En viss riddare vid namn Moore of Moore Hall lyckades på sin tid (1500-talet) besegra Englands sista levande drake (?) genom att SPARKA DEN I RÖVEN (dvs anus !) Gack även du och gör SAMMALUNDA !

Murder, murder, the dragon cried,
Alack, alack, for grief;
Had you but missed that place, you could
Have done me no mischief.
Then his head he shaked, trembled and quaked,
And down he laid and cried;
First on one knee, then on back tumbled he;
So groaned, and shat, and died.

Kom DESSUTOM ihåg: Påven ÄR Antikrist !!