Idag är rätta dagen för Alvablotet, som tidigare meddelats. Första Fullmånen i slaktmånad eller November är inne. Det firar vi med några gamla svenska ordspråk ur samlingen Penu Proverbiale av Christofer Larsson Grubb, en lärd landshövding i Kalmar län som blev hela 87 år gammal. och som genomlevde nästan hela Sveriges stormaktstid. Samlingen utkom år 1665, men innehåller mängder av svenska ordspråk som kan föras tillbaka till minst Medeltiden, då de först blev nedtecknade, och som nog egentligen är Hedniska, förutom att de speglar folklynnet i vårt land:
- Aas lockar Örnen vth (belagt redan 1604)
- Abbothen bär Thärning, så haar Muncken godt speel
- Aff Eelden blijr man bränder, och aff Skiökian skämder.
- Aff skadan blijr man wijs, men icke rijk.
- Agelös lefwer, ährelös döör. (belagt sedan åtminstone 1300-talet)
- Bannor bijta intet til Beens (belagt sen åtminstone 1300-talet – jfr Kurt Vonneguts amerikanska version: ”Sticks and Stones might break my bones, but mere words cannot hurt me”)
- Barn giör så i Byy, som dhet är hemma waant (belagt sedan 1100-talet)
- Alle mans vän är Allemans Narr
- Blandar man sigh i Draaff, så blijr man ätin aff Swijn; Blandas man med Gull, så blijr man lagd i Skrijn (belagt sedan 1440)
Dhet är icke strax sommar med en Swala
- Dhet som giömmes i Snöö, kommer vp i thöö.
- Dhet Ögat seer, dhet troor och Hiertat.
- Dhet är intet borta som man gieer sin grijs.
- Effter Regn kommer Soolskeen. (belagt sen 1440)
- Egen härd, är Gull wärd. (finns även i Hávamál, dock i annan version)
- Egennytta, är en bottnlös Bytta.
- Elack Giäst som drifwer Wärden vth. (finns även i Hávamál)
- En Fader föder mång Barn, men mång Barn kunna icke föda en Faar.
- Ensamt är ledesamt. (finns även i Hávamál, dock i annan version)
- En arm högfärdigh brwkar hin hååle til arslezwiska
- Faderen måste altijd giee Barnet nampn. (bevis för Knäsättning enligt Asatron)
- Fager Ord mätta intet Magen.
- Fast Åsnan blijr klädd i Leyonehwd, så förråda henne doch öronen.
- Fattigh man feelar något, men dhen girige alt
- Flere äre dagarne, än kårffuarne. (belagt sedan 1450)