Unknown's avatar

“Odbjörn var en Odens Karl – den saken den står evigt klar…”

På Dalboheden, långt norr om Uppsala och i närheten av sjön Tämnaren, står en ensam runsten, nu som förr. Den står nära en modern väg – vägen mot Gästrikland och Norrland har gått fram här sedan Uppland steg ur havet, långt före alla kristusar. Den är ristad av en man som hette Ingulv – Ings eller Frös Ulv – en man som hedrade Yngve Frej – för han var hedning.

Men – som vanligt när det gäller  inskrifter från sent 1000-tal och den sena runstens-epoken – det är ju de enda stenar vi alls har kvar – så har stenens vackra och naturliga komposition med en runslinga förstörts av ett fult litet kristet kors, som helt i onödan tillfogats stenen. Huggdjup och mejselslag har aldrig studerats fullt ut på denna sten, men – troligen var det väl så att ristaren satte dit korset som ett skydd emot ONDA KRISTNA – eftersom de skulle ha TOTALFÖRSTÖRT stenen annars. 

 

Motbevisa oss gärna, om ni tror att vi har fel, och kom ihåg vad Monoteister, Muslimer, Kristna och därmed jämförbara folkelement har gjort under den senaste tiden – i Upplands Bro och på många andra platser, där vårt hedniska arv förfulas och förstörs.

 

Här har de kristna varit framme, återigen. En vacker sten blev förfulad, med “JHVH:s allseende ful-öga” – och det tog år innan ansvariga myndigheter i Håbo kommun gjorde något åt saken

Det är tio år sedan detta hände, men vi Asatroende Hedningar är många, och vi minns.

Vi blir fler och fler – och kanske kommer du som läser detta, en dag ansluta dig till oss – och vår Hedniska Gemenskap.

Vi kommer inte att förlåta dessa kristna, utan utkräva straff enligt gällande lag.

Vår tro innebär att upprätthålla lagarna.

Vi omfattar INTE någon “förlåtelse-lära” för i alla tider har det varit så, att kristna och islamistiskt sinnade missdådare måste sona sina brott – annars är någon förlåtelse aldrig någonsin möjlig. 

Stenen nämner också Gång-Ulv och Benvid – som var en kvinna. Troligen var de en fader och en moder, som reste stenen efter en stupad och avliden son – Odbjörn.

Och den saken står evigt klar. Odbjörn, Odens Björn – var en Odens man och karl – om han nu inte dog vid unga år. 

Torslunda-plåtarna från Öland, visar ännu Oden själv, följd av en man i björnmask. 

Vi behöver ingen amerikansk fantasy, eller dåliga rekonstruktioner gjorda av “AI-bottar” för att veta, vad detta rörde sig om.

Låt oss istället höra vad en viss Andreas Forsgren på sajten “Svensk Arkeologi” har att säga om saken, i Magnus Källströms och andra seriösa runologers efterföljd:

En till runsten från Uppsalatrakten. Detta är runsten U 1062, Dalbodaheden, Viksta socken, Uppland.
Redan vår förste riksantikvarie Johannes Bureus skrev om runstenen år 1601, där han beskriver den vara placerad ”På Björklinge hed”.
I sin samlingsbok ”Sumlen” har han sedan skrivit om runstenen sekundärt, när han nämner en källa:
”Vti Vendel in mot Götebrunna som ligger på Börklinge hedhen til Vixstadh Sokn, är en källa som rinner uti Vendels å, hon är omäteliga diup, sadhe Lasse i Åhl för migh 29 Junij 1601, och han kallas Odhens brunn, forte ab Odhs biörn som ligger begrafven på Hedhen ther strax bredhe vidh som runesteenen utvijser”.
År 1601 kände alltså Lasse i Åhl till Odbjörn – som alltså nämns på runstenen från 1000-talet (se nedan) – åtminstone till namnet, trots att han förmodligen inte kunde tyda runskriften.
Det ”Odensbrunn” som Bureus nämner år 1601 är ännu namnet på en kraftig källa på östra sidan av Uppsalaåsen, i Vendels socken, omkring en kilometer öster om Svedja vid den gamla landsvägen Uppsala-Gävle.
I ”Rannsakningar efter antikviteter”, vilket är Sveriges och världens första fornminnesinventering genomförd 1667-1693, nämner sedan kyrkoherden i Vikstad Marcus N . Hargius:
”Uthom Kyrckian finnas alenast 2ne Runestenar, den ene ståendes upreest vijdh Rångsta By; den andra på Vigsta Heden, hviika bägge äre aff lijka beskaffenhet, neml. utjj ingen thera är något skriffvit som läsas kan, vthan några uthuggna ringar och ränder.”
Kyrkoherden kände vid tillfället alltså bara till två runstenar i socknen, varav den enda är denna runstenen U 1062 (den andra är runsten U 1065). Och han kunde heller inte läsa runorna.
Även Olof Celsius och Richard Dybeck besökte stenen. Dybeck skrev efter ett besök år 1864:
”Runstenen står norrut i Björklinge socken på allmänningsheden och vid landsvägen mellan Uppsala och Gefle.” Den har blivit flyttad något under slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal.
Den är tillverkad i grå finkornig granit och är ganska grunt huggen.
Runstenen är inte signerad, men den är på stilistiska grunder sannolikt ristad (nåja, egentligen huggen) av runmästaren Ingulv som har signerat flera runstenar i trakten. Den är tillverkad i mitten av 1000-talet.
Inskriften översatt till nusvenska:
”Gångulv(?) och Benvid läto uppresa stenen till minne av Odbjörn, son …”.

 

 

Odbjörns minne varar än.

De kristna hundarna vann aldrig över honom. Trots stenens skador, trots dess vanprydande kors – som återkommer också på andra stenar.

Han dog som en fri människa, utan ökenreligioner, utan kristendom – men bevarad för evigt, tack vare vetenskapen, tack vare sitt eget folk, sina anförvanter och de som stod honom nära.

Sådan är Odens väg !

Unknown's avatar

“Till Äring och Fred” – “Til Árs ok Fridhar” – ett LÄSARBREV

De läsarbrev och reaktioner som kommer “Hedniska Tankars” lilla redaktion – om tre personer – tillhanda är ibland många, ibland få. I cirka 25 år har denna blogg funnits på nätet – i 11 år eller sedan 2014 har den funnits på WordPress – och den Hedendom och Asatro – samt Humanism – den omfattat har nu nästan varat en hel livstid – en hel generation – eller så länge dess skapare minns. Just därför är läsarbreven viktiga – vi har kommit att skildra samtiden och vår Värld som den ser ut idag, med Påvar, Monoteism, Politik och dessvärre även krig och aktivism – men nu, i månaden Maj eller det som borde vara Vanernas stora tid borde vi stanna upp ett tag…

Den 11 Maj firar de kristna i vårt land Sankt Eriks dag – för Sankt Erik, en numera bortglömd helgonkung från Uppsala av tvivelaktigt värde – Vår tid känner honom som Erik IX eller den nionde – fick ersätta Frej eller Frö, för i gamla tider gick man Frösgång över åkrarna såhär års. Vi har skrivit mycket om den Årsväxt och Äring som en gång var det viktigaste av allt – och klickar ni på den rödmarkerade texten här intill, kan ni få lära er mer om allt detta. Vi lämnar nu plats för signaturen Javad Mofrad – en ärlig man – som redan för nästan en hel månad sedan sände oss sina åsikter i ämnet, och hur det en gång var med Svearna och Äringsguden.

Många är de män vi minns, som öppet eller i det tysta kommit att tjäna Herren Yngve Frej eller Ing, mer än andra gudar. Eddie Råbock, alias Mohamed Omar. Salwan Momika, en man från ett annat land, oskyldigt dräpt trots skyddad identitet, en främling som slog rot i denna Nordliga del av Midgård – men som blev aktivist, därför att han såg sitt eget Kurdistan förhärjas av det allra grymmaste krig. Alla de män, som kommit hit från Ukraina, och som kanske – liksom oss själva – bara velat vara fredliga bönder.

Låt det bli sagt – nu när de kristna utser nya Påvar, och “gud” påstås vara Amerikan – att vårt folk en gång hade andra gudar, liksom alla andra folkslag och etniciteter runt om i Världen.

Väter vi åkerfälten med vårt eget blod, eller kanske med tårar ? – Ja, det kan hända, men det måste inte vara så för alltid.

Molnen kan driva över himlen, vi kan ännu finna källsprång med vanligt vatten – och jorden grönskar åter. Vi är inte för evigt dömda att leva i Monoteismens öken, ofruktbar som de allra värsta av Bibelns länder, eller en kall och kylig rymd, ett fruset Världshav. Allt detta är en levande sanning som grundar sig på en handfast verklighet, liksom den okände vännen Javads anteckningar – men låt oss minnas något annat, inför Frejs tid på året. Hellre hade vi skrivit också om Freja, hans syster – men Frej är för evigt gift med Gerd, jordgudinnan – och Freja tillhör ingen, även om hon lärt mycket av Svipdag eller Od – som de invigda vet. Oden är dock inte den ende Gud vi har, inte heller Tor – och Vanerna är annorlunda, än de först må synas.

Sveriges namn har anknytning med Frej dyrkan
Frej har kunnat betyda frände (älskande) och kärlekens gud:
Man har ofta jämställt namnet på guden Frej med lord och herre men det har kunnat även betyda frände, som har sin motsvarighet även hos i forntida Indo-Iranier vid guda namnet Aryaman:
अर्यमन् m. aryaman bosom friend
Arya (अर्य). A friend
friend(n.): Online Etymology Dictionary
Old English freond “one attached to another by feelings of personal regard and preference,” from Proto-Germanic *frijōjands “lover, friend” (source also of Old Norse frændi, Old Danish frynt, Old Frisian friund, Dutch vriend, Middle High German friunt, German Freund, Gothic frijonds “friend”), from PIE *priy-ont-, “loving,” c form of root *pri- (isl. frja/fria) “to love.”
I så fall har svear och svenskar- i betydelsen fränder och sekundära betydelsen ynglingar- varit Frej dyrkare och deras gudomliga dynasti (Ynglingaätten):
Det vill säga låter det att svenskarnas olika namn också kommer från Frejs kult:
1- Sven (i betydelsen yngling) i namnet svensk visar Frejs dynasti dvs, Ynglingar (Yngve Frejs folkstam).
2- Namnet svear har också anknytning med Frej/Frigg (älskade, vän) och vanerna (vännerna):
3- Enligt Otto von Friesen är svear ett adjektiv med betydelsen «de besläktade» alltså «släkten, fränderna (egentligen “de älskade”), stam förvanterna».
4- Svenskarnas namn på finska, dvs, Ruotsi (rut-si) betyder också kärlekens gud (Frej) dyrkare:
rut (v.)
“önska parning, vara under påverkan av sexuell passion,” sent 14c., ruteien, från rutei, troligen en anglo-fransk form av substantivet (se rut (n.2)). Relaterat: Rutted; spårbildning.
Rut är jämförbar med Bibeln Lot (hjärtförbindelse) och hans städer Sodom och Gomorra är jämföra med Sverige och Kimbrien (Danmark). I Bibeln likställs Dan (fruktansvärda)-mark med Döda havet. Myten har påverkats av Atlantis (utlandet, Hyperborea) undergång (Översvämningen av sjön Ancylus i Danmark).
5- Apropå svenska vikingarnas namn dvs, väringar (de edsvurna) betyder Sweden “de edsvurna frändernas land”. Och ordet ed har anknytning med religiösa kult dvs, Frej dyrkan.
6- Ptolemaios nämner svenskar, samer och finländare i tur och ordning under namnen firasoi
(vira-soi, de edsvurna fränderna, väringarna), fauonai (fä-unnai, renskötare) och finnoi (finländare, sumpmarkfolket).
Med vänliga hälsningar
Javad Mofrad
Sjöar och sumpmarker må höjas och sänkas – och Sverige och Lappland är liksom Finland fyllt av tusentals sjöar – men Frejs och Vanernas välde består…
Bild: Alvhems Naturstig i Göta Älvs Dalgång
Temperaturkarta från SMHI 10 Maj 2025 – någon “global uppvärmining” rådde inte här jämfört med de senaste 30 åren…