I vilket Statstelevisionen publicerar gamla nyheter om Runor..

Ack vår kära kära Statstelevision, detta under av saklighet och aktualitet, som aldrig vinklar och alltid står för de allra yppersta av sanningar !

Rundata, Riksantikvarieämbetets nya sajt för Runforskning, har funnits i mer än två månader nu, men det är först idag som denna vetenskapliga nyhet uppmärksammas, och Magnus Källström, vårt lands kanske bästa runolog, får uttala sig i media. Han bekräftar att den kristna missionen i Uppland gick ovanligt sakta, och att det fanns hedningar där under hela tusentalet, något man ju också känt till sedan länge, inte minst därför att det stora Gudahovet (men inte ”templet”) i Uppsala stod kvar emot 1090 och lite längre. Man påstår ockå att det finns minst 1300 runinskrifter i Uppland, vilket är en skillnad emot vad som brukar anges på Wikipedia och internet, där runinskrifternas antal bara satts till omkring 1200 stycken.

Många av Upplands runinskrifter är hotade av vanvård, men det nämndes inte i programmet.

Rundatabasen visar dessutom inte bara Sveriges, utan hela  Världens runinskrifter, via en enkel GIS-funktion. Tillförlitligheten är dock inte absolut, de tre stenar som står i Universitetsparken i Uppsala är till exempel inte med på sina faktiska platser. SVT har också publicerat ett annat inslag om de Uppländska runstenarna i dag, där Magnus Källström ses analysera Ulunda-stenen, väster om Enköping och språkforskaren Marco Bianchi tar upp en av centrala Uppsalas runstenar.

 

Studerar vi runiskriften U 489, så ser vi att det kors som finns överst i kompositionen ”inte flyter in” i den, och att det är påfallande enkelt gjort – det stämmer inte alls med mästerristaren Öpirs hand, och hans vanliga sätt att rista ytterligt eleganta och avancerade slingor. Det är nu ett faktum, att U 489 bär en kristen inskrift, men det finns massor av exempel på valhänt och oskickligt utförda kors på påstått ”sena” runstenar, som snarast ser ut att ha tillkommit i efterhand, eftersom de mycket dåligt ”passar in” i de eleganta mönsterkompositionerna. Hittills har jag själv inte hört någon förklaring till detta fenomen från seriösa runologer.

Vad gör det ”pliktskyldigt” insatta korset på denna sten ? Det ser inte alls ut att höra hemma i den eleganta kompositionen av själva rundjuret och runslingan…

 

Många av de föregivet kristna kors som finns på stenar, där inget kristet och inga kristna namn nämns, kan enligt mig lika gärna vara hedniska solkors, eller kors som ristats in bara därför att stenarna skulle få stå i fred, eftersom vi vet att kristen vandalism var flitigt förekommande – det var ju de kristna, som till sist ödelade också det centrala Gudahovet.. Dessutom kan det också vara så att de flesta rent hedniska inskrifter, med Tors Hammare och allt redan vandaliserats under de kristna århundradena, och exempelvis murats in i kyrkor, vilket bevisligen är långtifrån ovanligt. Hur många runstenar det en gång fanns i Uppland, och hur många av dem som i själva verket var hedniska, får vi nog aldrig veta.

 

Åter ett inlägg från Henrik Williams…

Sveriges Radio intervjuade visst professor Henrik Williams, runolog som har är – i tisdags. Denna gång blir nog professorn inte felciterad, eftersom det var i etermedia intervjun skedde, men den verkar ändå vara  rätt så tendentiös. Runstenar liknas vid Sociala Media, och när de i de flesta fall tillkom som gravmonument, får vi här oss till livs att Runstenar restes för att personerna bakom dem ville göra sig kända – det är alltså inte herr professorn som vill göra sig känd, eller som lider av  ”Vikingasjuka” eller Ren Professoriasis – nej nej – allt beror på förfäderna…

Runolog i stadsparken – framför ännu en försliten och otydlig sten

Vidare får vi också en nytolkning av Örbystenen, som nu sägs vara rest av en person med namnet Vigbjörn Styrman, när han i själva verket hette Vigbjörn och var styresman över ett helt skepp – styrman är en yrkesbeteckning, det är inte ett egennamn – så är det än idag. Professor Williams erkänner också att runstenar och runologi är oerhört mycket mer populärt i hela Världen utom Sverige, där dess ställning är eftersatt, men inte ett enda ord nämns i radiointervjun om den undersökning som Upplandsmuséet publicerade härdomdagen, och som visar, att ett mycket stort antal runstenar i just Uppland vanvårdats av de kommunala myndigheterna där, och nu riskerar att förstöras och gå förlorade för alltid, vilket nog även Sveriges Radio borde uppmärksamma, om sanningen ska fram.

Dessutom sägs det också i inslaget att runstenar skulle ha rests av alla kategorier i det dåtida samhället, från det högsta skiktet av Jarlar och de som stod Konungen nära, till frigivna trälar, allt enligt vad Henrik Williams forskning har visat. Själv tycker jag det vore lärorikt, om Professorn då kunde exemplifiera med en, säger en enda sten, som då bevisligen ska ha rests av en frigiven träl. Att Assur-stenen i Upplands-Bro, Tolirs sten på Adelsö – rest av en man som var bryte i Roden, eller med andra ord militär befälhavare över hela Roslagens försvar – och andra stenar med kunglig proviniens faktiskt finns visste vi redan – men nya bevis är alltid lärorika att höra, förutsatt att någon ville lägga fram dem.

Allt som allt, ett tämligen sakligt inslag av SR i alla fall, och för det får landets alla Hedningar vara glada.