Kring en dikt från ”Ideell Kulturkamp”

Min broder i Hedendom och Asatro, Henrik Andersson; publicerade en ny dikt på sin blogg ”Ideell Kulturkamp” för två dagar sedan, och den var så bra – i mitt tycke – att jag måste citera den. Hedendomen är och förblir just en ”Ideell Kulturkamp” som Henrik skriver – en kamp emot andligt förtryck, Monoteism och andra totalitära läror, och likt Särimner förnyar den sig, dag efter dag.

Hedendomen och Asatron är som en stig som för till upplysning och ett annat sätt att vara, en väg eller stig som få känner till, och ännu färre vågar vandra på. Men hur få eller många vi än är på stigen, och hur många faror och utmaningar som väntar oss där, skall vi slutligen få vandra över Bifrosts krön.

Till de som inte förstås Henriks dikt fullt ut, skall jag säga att den delvis syftar på Rigsthula, den Eddadikt i vilken Heimdall i gestalt av Konung Rig vandrar genom Världen, ett slags analogi för solens gång över himlen, och själva tiden som aldrig står stilla, utan för framåt emot utveckling och nya former av liv.

Den syftar också på Oden själv som den store vandringsmannen, en liknelse som återkommer i många av hans heiten eller namn, och nu publicerar jag dikten i min egen, delvis något annorlunda version – ni kan läsa originalet här.. Rigsthula innehåller, som alla bildade läsare vet, också en fras som återkommer i flera strofer:

Och vidare gick han, på vägens mitt”. Det är betecknande för Rig, för bara en konung eller en gud skulle gå mitt på en väg – normalt gick ju man till vänster och inte i höger, därför att vägfarande dåförtiden hade käpp, yxa eller svärd i den högra handen.. För övrigt är denna dikt en mycket bra Galder eller besvärjelse, som kan sjungas högt, likt flertalet Heimdals- och Odensgaldrar…

Teckning av Paulus Indomitus, svensk bloggare
Lokes avföda med gyckel såg - De såg en man komma på vägen
De såg att han hade ett lyte, ty han var enögd
och med bjäbb och bjäbb Lokes avföda sjöng
"Han har ett lyte, sämre än vi, låt oss fördriva mannen på vägen !"

Men en gud blev vred - Vred blev en gud som såg Lokes avföda driva
med mannen som kom på vägen. Den enhänte Tyr fördrev Lokes avföda,
fördrev dem alla långt bort från vägen !

Lokes avföda med gyckel såg - De såg den enhänte gå på vägen
De såg att han hade ett lyte, ty hans hand var av
och med bjäbb och bjäbb Lokes avföda sjöng
"Låt oss fördriva honom från vägen !"

Men en gud blev vred - Vred var Oden som såg Lokes avföda driva
med mannen som vandrade vägen. Odens son fördrev Lokes avföda,
fördrev dem alla långt bort från vägen !

Lokes avföda med  gyckel såg - De såg Vidar, Odens son gå på vägen
De såg att han förblev stum, var moltyst och teg
och med bjäbb och bjäbb Lokes avföda sjöng
"Han är stum - inget att ha - låt oss fördriva honom från vägen !"

Men guden blev vred - Vred var Vidar som såg Lokes avföda driva
med envar man som kom upp på vägen. Oden själv fördrev Lokes avföda,
fördrev dem alla långt bort från vägen !

Så kom där en man helt utan vank, Kung Rig som gick mitt på vägen
och med bjäbb och bjäbb Lokes avföda sjöng "Han är bättre än vi -
Ändå säger vi tvi - Låt oss fördriva den vise från vägen !

Men guden blev Vred, Vred vart Heimdall som kom på vägen
Han drog sitt svärd, och slog deras huvuden av
- och han sjöng: "Er röjer jag ur vägen !"



Med Angerboda och stav från klarhet till klarhet…

Borta på den Hedniska bloggen Angerboda, som helt ägnas åt den gamla nordiska kampkonst som kallas Stav har dess ägare – tillika den ende instruktören inom ämnet som finns här i Sverige – nu publicerat vad han kallar sin mest ambitiösa artikel hittills. Jag har redan tagit upp Angerbodas blogg och de mycket intressanta rön man kan finna där, eftersom Stav som kampkonstsystem är väsentligen okänt för mig; men ändå ett annat – esoteriskt – system inom Hedendomen som jag hyser stor respekt för.

stav_martial_arts_gift_items_postcard-r56dae4c153fe4baf88d1f2fc74b693cf_vgbaq_8byvr_324

Ett gott alternativ till allt falskt ”fornsederi”!

Stav, som den lärs ut och praktiseras idag, bygger väsentligen på norrmannen Ivar Hafskjolds variant av gamla familjetraditioner, som lär ha bevarats inom hans ätt i många hundra år. Ivar Hafskjold har också besökt Japan, och Stav som det lärs ut och praktiseras idag, har åtminstone ytliga likheter med de japanska kampkonstsystemen, konstaterar Angerboda klarsynt. En gång i Världen praktiserade jag Kendo, och utan att anse mig för någon expert på ämnet – jag har ingen gradering alls – skulle jag vilja hävda, att Stav precis som Angerboda säger också har sina andliga dimensioner, liksom nästan alla kampkonstsystem för övrigt.

 

ulfhedhnar

Frågan om Stav i sin moderna form verkligen kan härledas i en obruten tradition ned till Hednisk tid är kanske oväsentlig – Det viktiga är att läran fungerar !

Stav bygger såpass mycket på runor, att det inte kan vara något sammanträffande, säger skribenten bakom Angerboda. Eller, för att citera honom själv:

Ett tips är att runor där huvudstaven är placerad i mitten formas åt sidorna, runor där huvudstaven är placerad till vänster formas framåt. Den som har erfarenhet av beväpnad kampkonst skulle även känna igen de positioner som uppstår. Om detta är en efterkonstruktion så är det ett fantastiskt sammanträffande, det är så vitt jag vet det enda skriftspråk i världen där alla tecken kan användas för att visualisera kroppspositioner. Då dessa positioner dessutom är relevanta i stridskonst så upplever jag personligen att det är svårt att avfärda som en slump. Men även om det är en efterkonstruktion så fungerar det alldeles för bra för att förbise.

mair+staffStav har ”alltid” funnits i den västerländska traditionen – men till skillnad från i Öst, dog det mesta av systemet och undervisningen ut hos oss…

I dess nuvarande form är Stav inte en motionsidrott, säger Angerboda, och heller inte någotslags gemenskapssysselsättning för de som önskar socialisera sig. Vad stav-konstens utövare letar efter, är personer som kan hantera ett kommande ledarskap, och överföra traditionen. Klarsynt säger Angerboda, att Stav är en Hemidallkult, och härtill skulle man också kunna foga, att särskilt Rigsthula bland Eddakvädena är central för förståelsen av Stav, även om de fem klasserna – Trälar, Karlar, Hersar, Jarlar och Kungar är egentligen inte graderingar, utan mera kampkonststilar, säger han. Att det vi kallar ”stadagalder” eller run-yoga fungerar, anser han som oomtvistligt, och det gör jag också.

yoga-pose-tree-pose-4992-2

Stav har också sin egen etik, precis som alla kampkonsttraditioner, och kanske hade det varit intressant att låta Angerboda utveckla den delen av Stavs filosofi – fast det kanske han gör genom sin egen blogg så småningom… Rörande hednisk moral i allmänhet har jag själv haft en del att säga på den här bloggen, och än är kanske inte allt som behöver sägas sagt. Lustigt förresten att Angerboda nämner Heimdall – apropos min egen senaste kria om Loke och Lokeanerna fick jag en kommentar från en kollega om att folk nog borde lägga av med all ”Lokeanism”, ”fornsed” och andra avarter, och istället borde det väl finnas åtminstone någon verkligt Asatrogen grupp inom den hedniska Världen som lyfter fram just Heimdall som den viktigaste av gudar och kommer ihåg hans roll – och i Stav finns kanske just vad som saknas..

maxresdefault

Angående systemet som sådant, avslutar Angerboda sitt inlägg med att bland annat konstatera:

Det finurliga är även att instruktören inte själv behöver ha bemästrat kampkonsten inom stav. Har man bara kunskap om metodiken så kan man alltså överföra det till nästa generation som arbetar igenom principerna och tolkar dem. Utan en levande tradition i varje led så kommer givetvis applikationerna att förändras en hel del, men principerna kommer att förbli de samma.

Det, tycker jag – motsvarar vad jag själv sagt nyligen om det goda resultatet som det viktiga, eller de handlingar som fullbordas, snarare än medlen och verktygen att nå dit. Modern Asatro är ingen kreativ lekstuga, eller något för ”lajvare”, historienördar eller de som ägnar sig åt rekonstruktionism i någon form. Det är detta man måste förstå först av allt, innan man börjar diskutera detta med vad en levande tro eller tradition är, och vad den egentligen är till för. Kampkonsttekniker som ”stav” och annat är inte bara ett sunt och kroppsligt alternativ till New Age, ”fornsederi” och annat som florerar, eller ens en teknik för självförsvar. Det är en hel livsstil, eller en uppsättning metoder för att rena sinnet hos individen – och bygga upp ett starkare, bättre samhälle – i alla fall som jag ser det. Och Asatrons mål är egentligen detsamma.

39d2541594311ee5a5672aa55497c630

Alla kampkonstformer lär ut respekt för medmänniskan eller motståndaren, och så gör även Stav. Själv hyllar jag Angerbodas blogg som en av de mest insiktsfulla privata hedniska bloggar jag alls sett på den svenska delen av nätet, och en väsentlig lärdomskälla, som visar på ett värdefullt alternativ till mycket annat som kallar sig ”Hedendom” men egentligen inte är det, eller sånt som är kristendom i ny förklädnad, eller rena snömoset. Nu har jag inte alltför mycket tid för att lära mig Stav från grundenn, eftersom jag också är verksam inom ett helt annat slags ganska så reell och handfast stridskonst (och jag måste säga att det räcker för mig – dygnet har bara 24 timmar) men jag hoppas verkligen, att skribenten bakom Angerboda någon gång får just de kunniga, väl pålästa och duktiga ambassadörer för Stav han efterlyser.

Bra människor helt enkelt. Med sunda ideal, sund moral och ett sunt ledarskap. Kanske skulle han söka dem på GIH, eller FHS ? Eller vad tror ni, goda medborgare ? För det är ni väl ??

11873439_883903964991682_1434816307027401758_n

12002847_890417684380898_4690039838865240776_n