Efter Midsommardansen

Midsommar, jordens och himlens bröllop är nu över för den här gången. I Dagens Nyheter har det tyvärr publicerats ett nytt journalistiskt fattigdomsbevis, som aldrig någonsin borde slösats trycksvärta på. Det är den kristne fanatikern Björn Wiman, skamligt nog kulturchef i denna påstått liberala men kristna och därmed totalitära tidning, som tycker att människorna i vårt land ska känna skam, ångest, ruelse och ”genast låta omvända sig” till kristendomen såhär efter Midsommar. Han lär också ha utgett en hel bok full av kristen hatpropaganda emot allt svenskt och nordiskt, och denna rabiata smörja ställer sig DN upp och gör reklam för.

Något mer falskt, och icke-liberalt får man leta efter. Kristendomen är en totalitär filosofi, i likhet med fascism och kommunism, och de som stöder den är ett hot emot det öppna samhället. Att straffa, skuldbelägga och håna vanliga människor har alltid varit kristendomens sätt, och Björn Wimans tunga fortsätter att vara en av dem, som slickar i Jesu anal. DN är inte liberal, eller obunden, för man har anslutit sig till en feel-bad religion, och en rent människofientlig ideologi. Man är låtsasliberal, eller ungefär lika liberal som Liberalerna i Skåne, som tvingar alla sina ombud att rösta på en och samma partiledarkandidat.

 

Det är Björn Wiman där till vänster… Han är BOTTEN och en ÅSNA – måtte FREJA ha förbarmande med honom…

Själv förstår jag inte varför man försöker få människor i vårt land att må dåligt, skada dem och få dem att känna sig ”syndfulla” såhär efter Midsommar, precis som om det skulle vara något fruktansvärt brott att ha firat sina Gudamakter, sitt land och haft trevligt med sina närmaste, och de som är ens verkliga vänner. Vad är det i en mindervärdig fjant och en åsna typ Wiman, som får honom att vilja skada sina medmänniskor, och varför detta fokus på plåga, smärta, korsfästelse och tortyr, som de kristna alltid håller på med, till och med mitt i den vackraste och fredligaste sommaren ?

Inte bara Monoteistiska religioner som kristendom och islam fungerar numera likadant, utan också alltmer fanatiska och högljudda aktivister av alla de slag. Ett exempel är den äckliga och frånstötande Greta Thunberg, som också vill få oss svenskar att må skit över saker vi inte bär skuld till, aldrig gjort och aldrig menat.

Själv har jag valt att ägna mig åt helt andra saker denna Midsommar än det kristna skval och skuldbeläggande, som alltid sköljer över oss hedningar. Bland annat har jag läst texten till Shakespeares ”Midsommarnattsdröm” som är en mäkta hednisk pjäs. Han fick dock låta den utspelas i en fiktiv antik, och ersätta Himmelsgudens och Jordgudinnans förening med en sockersöt fésaga, där bara Puck, eller Robin Goodfellow, är ett verkligt folktroväsen, som förresten har Nordiskt ursprung. Shakespeare levde i en tid när den kristna förföljelsen och hatet emot oss hedningar var ännu större än nu, och han fick dölja vad han verkligen ville säga under en täckmantel för att passa den kristna publiken, men hans hedniska känsla för Midsommarnattens magi, kärlekens förvillelser och de sunda i människonaturen tränger ändå igenom.

Jag har också studerat Midsommartraditioner i andra länder och kommit fram till att de alla handlar om i stort sett samma sak: Jordens och himlens bröllop, rening och förnyelse, glädje och utlevelse, vilket är raka motsatsen till de kristnas och Wimans eviga skuldbeläggande, och deras pjoller om skam, straff och synd. Över hela det Indoeuropeiska området har Midsommartraditionerna ursprungligen sett ut på ungefär samma sätt, och därifrån har de också spritt sig till andra delar av Världen, som Nord- eller Sydamerika.

Över hela Jorden firar man Midsommar, och det har man gjort sedan över 3000 år före all Kristendom – Varför vill Björn Wiman och DN skuldbelägga allt detta ?

I Österrike firar man Midsommar genom att tända stora eldar på bergstopparna, och rulla ned enorma solhjul för bergens sidor, som en påminnelse om ”Sommersonnenwende” – och det är – som vi ska se – inte det enda Germanska land, där traditionen med Midsommareldar upprätthålls. Här i vårt land är den nästan utdöd, men i både Norge, Danmark, Finland och Baltikum är Midsommarelden fortfarande i högsta grad vanlig.

Till och med i Brasilien – där det finns en tysktalande minoritet kolonister – firar man ”festa Junina” – som ursprungligen inte hade något med den katolska kyrkan att göra, genom att resa ett slags Midsommarstång, pau-de-sebo”, det dansas och sjungs, och man dricker Cachaça., den lokala motsvarigheten till brännvin. Man tänder också Midsommarbål, och försöker ibland gå på de glödande kol som finns kvar efter dem, vilket anses hälsosamt.

Precis samma tradition – att gå på glödande kol, alltså – finns lustigt nog i Bulgarien av alla länder, där Midsommar heter Enyovden. Liksom i hela Europa tror man att Midsommarsolens uppgång är speciellt betydelsefull, och under Midsommarnatten har alla växter en sällsam kraft – precis samma folktro har man också i Sverige – men i Bulgarien skall man plocka 77 – och möjligen en halv – hälsoört för att ta med sig hem och torka till det kommande året – och vi vet alla att sju är Frejas tal, och talet för Wynjo- eller älskogsrunan… Den folkliga traditionen med Enyvovden fanns också långt före kristendomen, och har alltid förföljts av den ortodoxa kyrkan. Precis som i Sverige har också den Bulgariska traditionen med bröllop, fruktsamhet och förutspåelser om den tillkommande att göra, drag som vi också känner igen från de glädjens fester, som firas över hela Europa, och som de kristna alltid har försökt utrota och döda – glädjedödare som de är…

 

I Danmark är Midsommartraditionerna också lika de hos oss, även om man sedan 1770-talet satt det falska namnet ”St Hans Aften” på dem, och numera låtsas att man bränner en häxa – minnet av den gamla jordgudinnan – i Midsommarbålet, vilket är ett sent tillägg. I Estland talade man aldrig om ”Jaanipäev” eller någon ”Johannesnatt” innan Svärdsbrödraorden kristnade landet med våld och mord. Än idag talar man hellre om leedopäev, suvine pööripäiv, suvepööripäev, eller andra mer ursprungliga namn, som alla har med sommarsolståndet att göra. 1578 skrev en tysk författare i sin ”livländska krönika” om hur ester, liver och letter ansåg att Midsommarfirandet var viktigare än att gå i kyrkan, och hur de helt enkelt vägrade att delta i någon kristen gudstjänst under Midsommarhelgen. Istället tände de stora eldar, dansade, sjöng och iakttog rent hedniska seder, och förutom plockning av läkeväxter och drömorakel firade de också bröllopet mellan himlen och jorden, precis som man gjort i alla tider.. I Estland hoppar man också över Midsommareldens falnande glöd för att efterlikna solens ”språng” över himlen – och samma tradition finns i hela Baltikum…

Också på Färeöarna tänder man midsommarbål, liksom i Finland, där Midsommar ibland kallas Ukon juhla, eller ”Ukkos Jul” efter den gamle himmelsguden Ukko. Talet om Juhannus är bara ett sentida tillägg, som aldrig någonsin lyckats utrota den universella hedendomen där heller. Man reser Midsommarstänger, alldeles som hos oss, och tror att ormbunkarna blommar med ett trolskt ljussken om Midsommarnatten, då man även kan se sin tillkommande i en brunn – återigen en magi, som har med jorden och himlens spegelbild i jorden att göra – och folktron är i Finland helt av den nordiska typen… Lövande av bastun och husen hör också till sedvänjorna..

UKKO PEKKA AJATELTTU ! VOI PERKELE !!

I Frankrike försökte den katolska kyrkan utrota Midsommareldarna redan på 900-talet. Det gick inte, för fortfarande tänder man chavandes i Vogeserna, Meuse-regionen och alla keltiska delar av landet. Likadant gör Tyskarna, som också reser majstänger i Maj, som vi alla vet, särskilt i Bayern. Anno 1653 skall stadsfullmäktige i Nürnberg försökt förbjuda alltihop, som den yttersta hedendom, men förbudet misslyckades förstås skändligen… Traditionen med solhjul, som reses på stänger eller rullas ut för slänter, lär också leva kvar än idag på sina håll, även om den är hårt trängd av de kristna.

Över hela Europa har man firat Gudens och Gudinnans bröllop på likartat – och HEDNISKT – vis…Varför ska de kristna hela tiden förstöra detta ?

I Grekland har kristna kyrkor i över femtonhundra år försökt hindra det ursprungliga Midsommarfirandet, som kan spåras tillbaka hela vägen till antiken. Det kallas Klidonas (Κλήδονας) som betyder orakel, och spådomarna och orakeln handlar om ogifta kvinnors tillkommande, precis som hos oss.. Det är förstås ingen tillfällighet, men en nedärvd, indoeuropeisk tradition. Man tänder också eldar och hoppar över dem, som nästan överallt i östeuropa – den enda skillnaden är att man förutsätts kasta en blomsterkrans in i Midsommarelden, som man skall ha sparat från slutet av Maj…kanske för att den grekiska sommaren är väldigt varm, och det sällan eller aldrig finns så mycket blomsterprakt kvar i det landet när Maj, Frejas månad väl är över…

I Grekland har de kristna förföljt Midsommarfirandet i över 1200 år av förbud, bannlysning och hot, men de har ändå inte rått på de inhemska hedningarna…

I Ungern firas en fest kallad Jovanos, som bara ytligt uppkallats efter Johannes Döparen. Där skall endast kvinnorna hoppa över den obligatoriska Midsommarelden, kanske därför att Solen anses vara ett kvinnligt väsen, alldeles som hos oss. Man vet, att Midsommareldar och Midsommarfirande förekom hos Magyarerna även innan de flyttade in i Donaubäckenet, och dagens Ungern. Den arabiske krönikören Ibn Rustah bevittnade en magyarisk Midsommar redan år 1000, och drog slutsatsen att de var elddyrkare. Växelsång mellan män och kvinnor lär också förekomma, och Gudarnas bröllop är centrum för firandet – också Midsommarbröllop mellan mänskliga par är en vanligt förekommande sedvana.

Också i Ungern brinner Midsommareldarna…

Också på Irland är Midsommarelden vanlig. Det gudomliga bröllopet gestaltades där och i andra keltiska trakter som föreningen mellan ”Ekguden” eller Cerunnos, som styrde årets mörka halva, tillsammans med Epona eller Etain eller Rhiannon i Wales – och man skulle hoppa över elden för att efterlikna solen, som ju stod högt på himlen och för en god skörd och ett gott år. Etain är en brunnsgudinna på Irland, var symbol är en fjäril – kopplingen mellan underjordiska källor, källdrickning och rituell tvagning till Midsommar, finns som vi vet i både svensk och finsk folklore. Epona, dyrkad av kelterna i Bretagne och på kontinenten, symboliseras av ett sto, och var också en (under)jordsgudinna, och är känd från förromersk tid, långt innan det fanns någon kristendom; liksom Rhiannon – också en ridande jordgudinna. ”Litha” är förresten namnet på den keltiska Midsommaren, ett ord närbesläktat med ”ljus”, ”light”, Licht”, ”lux” osv och används fortfarande av många wiccaner och keltiska nyhedningar.

Sommarsolståndet och Midsommar har BEVISLIGEN firats på Irland i över 5200 år i streck – som här i NewGrange, till exempel…

Även i det katolska Italien har man inte lyckats utrota de hedniska Midsommareldarna, som flammar hetast i Toscana och vidare norrut. Valnötter ätes, som en symbol för fruktbarheten, och även Midsommarbröllop mellan människorna är vanliga. Italienska häxor och ”Bendanti” eller folkliga läkare skall ha dansat runt ekar såhär års, och firat en fest ute i skogarna, som mycket påminner om den slaviska eller germanska Midsommaren – Italien gränsar ju till både slaviskt och germanskt område…

I Norge talade man om Jonsok, en förvrängning av det gamla ordet ”Sumaröka” för årets längsta natt, och förutom Midsommareldar har man en tradition med ett låtsas-bröllop mellan två barn, som får symbolisera guden och gudinnan… I Polen talar man om Wianki, som betyder kransar, eller Kupala – precis som i Ryssland – visserligen finns det också kristna namn för Midsommar, men de behöver man inte använda. Wianki-festen firas mest i Krakow, och innefattar en rituell rening med kransnedläggelse i floden Wisla, där midsommarkransarna får flyta bort i natten. Kupala, med eldar, den magiska ormbunksblomman, spådomar om den tillkommande, och de unga kvinnornas bad har alla drag som mycket starkt påminner om svensk och nordisk midsommar – och katolikerna har aldrig lyckats utrota dessa bruk… Kupala är egentligen namnet på en gud, sol- och äringsguden, som mycket påminner om Frej…

Ett icke-nordiskt drag i den slaviska Midsommar-traditionen är att Midsommarkransarna får flyta bort med ljus och eld i ett rinnande vattendrag…

Portugal lär vara det enda land där de kristna lyckats utrota Midsommarelden, men man firar ändå med publika frierier, som tar sig formen av överlämnande av Basilika i en kruka, och diverse skämtare slår också folk i huvudet med en lök – en annan fruktbarhetssymbol – under festligheterna. Betydligt mera traditionellt går firandet till i Rumänien, där unga flickor korar en i kvinnoskaran till brud, förser sig med blomsterkransar och firar så Sânziene, en förvrängning av ”Sancta Diana” som förstås är en hednisk gudinna och inget helgon – och när kelterna firade en ridande gudinna, och även Dacer och andra hade en keltisk religion, förstår vi att det är rena rama hedendomen över det Rumänska firandet också…

I Rumänien har man firat Midsommar sedan åtminstone den romerska järnåldern…

Kupala firas naturligtvis också i Ryssland, och diverse minoritetsfolk i detta väldiga land har också sin egen Midsommar – Jakuterna binder till exempel en häst vid en hög lövad påle, som skall föreställa himmelspelaren – ett slags Yggdrasil och Majstång samtidigt – och dansar runt den – medan Slovenerna firar Kresnik – åskans väldige gud, en motsvarighet till Tor eller Perun på Midsommar…

Ryska Midsommartraditioner påminner mycket om de svenska… Det är ingen tillfällighet…

I Spanien förekommer Midsommareldar, och hoppandet över dem mycket flitigt, till skillnad från i Portugal. Inhemska forskare känner sig helt säkra på att detta är en sedvänja, som försiggått ända sedan yngre stenåldern, och man samlar också in läkeväxter på midsommarnatten, som skall doppas i sju olika källor eller brunnar – vi kan direkt jämföra med den svenska traditionen om de sju midsommarblomstren, och Galicien, en av de landsändar där denna sedvänja praktiseras, tillhörde en gång Västgoterna. Kvinnor som vill bli fruktsamma, ska på Midsommarnatten låta sig översköljas av nio olika vågor – vi vet ju alla att också Heimdall var ”son av mödrar nio” som var just vågorna…

Sueber och Västgoter behärskade en gång den iberiska halvön – inte konstigt att vi hittar spår av Nordisk Midsommar där också…

I Ukraina, där Kupalo eller Kupala också firas, står både bröllop, rening och förnyelse för de givna Midsommartemat, och man har konstaterat, att Ukraina är ett av de länder, där Midsommaren är nästan 100 % hednisk, precis som i Norden och Sverige…

Midsommar i staden Kherson i Ukraina, 2016 – man har en Midsommareld istället för en stång, men annars går allt till som hemma i Sverige…

I Storbritannien, slutligen – har man alltid haft Midsommareldar, trots att kyrkan både på 1200-talet och 1400-talet försökte förbjuda dem. Sång och dans runt elden hörde också till bilden, liksom ”Midsummer Wake” eller att vaka in Midsommaren, en tradition som kristna puritaner och fanatiker ansåg för djävulens verk, men som kvarlevde ända in på 1800-talet, och de lokala nyhedningarna har inte slutat än… Lägg därtill att ”Maypoles” eller Majstänger liksom i Tyskland är förlagda till månaden Maj i England, men annars stör inget deras nordiska ursprung…

 

Glada, firande HEDNINGAR finns ÖVERALLT – I England också…

Låt oss till sist titta på den sorglige, patetiske lallaren Björn Wiman, DN:s stock-kristne fanatiker… han som vill krossa och förbjuda all glädje till Midsommar, tala om mission, omvändelse till ”jesus” och förstås ångest, skam och lidande – vilket är vaad kristendomen går ut på.. Säg är denne ”Kulturchef” inte en stor ÅSNA – likt vävaren ”Botten” i Shakespeares ”Midsommarnattsdröm” ? Han talar ju mot naturen, emot allt förnuft, emot mer än 5000 år av grundmurad, sameuropeisk tradition…

Med Angerboda och stav från klarhet till klarhet…

Borta på den Hedniska bloggen Angerboda, som helt ägnas åt den gamla nordiska kampkonst som kallas Stav har dess ägare – tillika den ende instruktören inom ämnet som finns här i Sverige – nu publicerat vad han kallar sin mest ambitiösa artikel hittills. Jag har redan tagit upp Angerbodas blogg och de mycket intressanta rön man kan finna där, eftersom Stav som kampkonstsystem är väsentligen okänt för mig; men ändå ett annat – esoteriskt – system inom Hedendomen som jag hyser stor respekt för.

stav_martial_arts_gift_items_postcard-r56dae4c153fe4baf88d1f2fc74b693cf_vgbaq_8byvr_324

Ett gott alternativ till allt falskt ”fornsederi”!

Stav, som den lärs ut och praktiseras idag, bygger väsentligen på norrmannen Ivar Hafskjolds variant av gamla familjetraditioner, som lär ha bevarats inom hans ätt i många hundra år. Ivar Hafskjold har också besökt Japan, och Stav som det lärs ut och praktiseras idag, har åtminstone ytliga likheter med de japanska kampkonstsystemen, konstaterar Angerboda klarsynt. En gång i Världen praktiserade jag Kendo, och utan att anse mig för någon expert på ämnet – jag har ingen gradering alls – skulle jag vilja hävda, att Stav precis som Angerboda säger också har sina andliga dimensioner, liksom nästan alla kampkonstsystem för övrigt.

 

ulfhedhnar

Frågan om Stav i sin moderna form verkligen kan härledas i en obruten tradition ned till Hednisk tid är kanske oväsentlig – Det viktiga är att läran fungerar !

Stav bygger såpass mycket på runor, att det inte kan vara något sammanträffande, säger skribenten bakom Angerboda. Eller, för att citera honom själv:

Ett tips är att runor där huvudstaven är placerad i mitten formas åt sidorna, runor där huvudstaven är placerad till vänster formas framåt. Den som har erfarenhet av beväpnad kampkonst skulle även känna igen de positioner som uppstår. Om detta är en efterkonstruktion så är det ett fantastiskt sammanträffande, det är så vitt jag vet det enda skriftspråk i världen där alla tecken kan användas för att visualisera kroppspositioner. Då dessa positioner dessutom är relevanta i stridskonst så upplever jag personligen att det är svårt att avfärda som en slump. Men även om det är en efterkonstruktion så fungerar det alldeles för bra för att förbise.

mair+staffStav har ”alltid” funnits i den västerländska traditionen – men till skillnad från i Öst, dog det mesta av systemet och undervisningen ut hos oss…

I dess nuvarande form är Stav inte en motionsidrott, säger Angerboda, och heller inte någotslags gemenskapssysselsättning för de som önskar socialisera sig. Vad stav-konstens utövare letar efter, är personer som kan hantera ett kommande ledarskap, och överföra traditionen. Klarsynt säger Angerboda, att Stav är en Hemidallkult, och härtill skulle man också kunna foga, att särskilt Rigsthula bland Eddakvädena är central för förståelsen av Stav, även om de fem klasserna – Trälar, Karlar, Hersar, Jarlar och Kungar är egentligen inte graderingar, utan mera kampkonststilar, säger han. Att det vi kallar ”stadagalder” eller run-yoga fungerar, anser han som oomtvistligt, och det gör jag också.

yoga-pose-tree-pose-4992-2

Stav har också sin egen etik, precis som alla kampkonsttraditioner, och kanske hade det varit intressant att låta Angerboda utveckla den delen av Stavs filosofi – fast det kanske han gör genom sin egen blogg så småningom… Rörande hednisk moral i allmänhet har jag själv haft en del att säga på den här bloggen, och än är kanske inte allt som behöver sägas sagt. Lustigt förresten att Angerboda nämner Heimdall – apropos min egen senaste kria om Loke och Lokeanerna fick jag en kommentar från en kollega om att folk nog borde lägga av med all ”Lokeanism”, ”fornsed” och andra avarter, och istället borde det väl finnas åtminstone någon verkligt Asatrogen grupp inom den hedniska Världen som lyfter fram just Heimdall som den viktigaste av gudar och kommer ihåg hans roll – och i Stav finns kanske just vad som saknas..

maxresdefault

Angående systemet som sådant, avslutar Angerboda sitt inlägg med att bland annat konstatera:

Det finurliga är även att instruktören inte själv behöver ha bemästrat kampkonsten inom stav. Har man bara kunskap om metodiken så kan man alltså överföra det till nästa generation som arbetar igenom principerna och tolkar dem. Utan en levande tradition i varje led så kommer givetvis applikationerna att förändras en hel del, men principerna kommer att förbli de samma.

Det, tycker jag – motsvarar vad jag själv sagt nyligen om det goda resultatet som det viktiga, eller de handlingar som fullbordas, snarare än medlen och verktygen att nå dit. Modern Asatro är ingen kreativ lekstuga, eller något för ”lajvare”, historienördar eller de som ägnar sig åt rekonstruktionism i någon form. Det är detta man måste förstå först av allt, innan man börjar diskutera detta med vad en levande tro eller tradition är, och vad den egentligen är till för. Kampkonsttekniker som ”stav” och annat är inte bara ett sunt och kroppsligt alternativ till New Age, ”fornsederi” och annat som florerar, eller ens en teknik för självförsvar. Det är en hel livsstil, eller en uppsättning metoder för att rena sinnet hos individen – och bygga upp ett starkare, bättre samhälle – i alla fall som jag ser det. Och Asatrons mål är egentligen detsamma.

39d2541594311ee5a5672aa55497c630

Alla kampkonstformer lär ut respekt för medmänniskan eller motståndaren, och så gör även Stav. Själv hyllar jag Angerbodas blogg som en av de mest insiktsfulla privata hedniska bloggar jag alls sett på den svenska delen av nätet, och en väsentlig lärdomskälla, som visar på ett värdefullt alternativ till mycket annat som kallar sig ”Hedendom” men egentligen inte är det, eller sånt som är kristendom i ny förklädnad, eller rena snömoset. Nu har jag inte alltför mycket tid för att lära mig Stav från grundenn, eftersom jag också är verksam inom ett helt annat slags ganska så reell och handfast stridskonst (och jag måste säga att det räcker för mig – dygnet har bara 24 timmar) men jag hoppas verkligen, att skribenten bakom Angerboda någon gång får just de kunniga, väl pålästa och duktiga ambassadörer för Stav han efterlyser.

Bra människor helt enkelt. Med sunda ideal, sund moral och ett sunt ledarskap. Kanske skulle han söka dem på GIH, eller FHS ? Eller vad tror ni, goda medborgare ? För det är ni väl ??

11873439_883903964991682_1434816307027401758_n

12002847_890417684380898_4690039838865240776_n