Tag Archives: Ymer

Unknown's avatar

Javad Mofrad om Moses – som var Mithra i förklädnad

by

Nu – fredagen och Frigg till ära – över till ett inlägg från Javad Mofrad, “Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem. Denna gång skriver han om Mithra (eller Mithras) och om Moses – som de Abrahmitiska religionerna ser som sin egen profet – men var det verkligen så – Mithras och Moses har kanske mer gemensamt än vi anar…

Bildkälla: Bloggen “Ideell Kulturkamp”

 

Moses är en kombination av sol -och förbundsguden Mithras med den siste Hyksos-kungen, Khamudi, som också var en dyrkare av Mithras. Likheter mellan den bibliska figuren Moses och den persisk/romerska gudomen Mithras framhävs främst i jämförande mytologi, vilket tyder på att tidiga, populära religiösa berättelser ofta delade gemensamma teman och motiv.

Viktiga likheter: Fokus på deras roller som frälsningsfigurer, deras koppling till stenar och mirakulösa, livgivande handlingar. Vatten från klippan: Den mest direkta parallellen är kopplingen till gudomligt vatten.
Moses slår på berget Horeb (Sinai) med sin stav för att släppa ut vatten för israeliterna (2 Mosebok 17:1-7). På liknande sätt skjuter Mithras i den mithraiska traditionen en pil mot en klippa, vilket får
vatten att skjuta upp, vilket tolkas som en “andlig dryck” eller “levande vatten” – vatten som ger liv.

“Moses slår vatten ur klippan” enligt en målning av Albertus Pictor i Odensala Kyrka – som har sitt namn efter Oden…

Både Moses ochMithras ses som Frälsningsfigurer (Soter på latin) eller som ledare som räddar sitt folk. Mose befriar israeliterna från slaveriet i Egypten, medan Mithras är en frälsande gud som
bringar “frälsande ljus” och hjälper sina tillbedjare genom att agera som medlare mellan himmel och jord.

Mithras är känd för att vara född ur en klippa,och beskriven som en “klippfödd”gud. Vissa forskare menar att kristen och tidig religiös konst framställer Kristus (ofta förknippad med dessa myter) som den “andliga klippan”, vilket påminner om Mithras födelse. (Att Mithras födelse vid Vintersolståndet också har samband med Asatrons myt om Ymer och Audumbla – som slickade fram urjätten ur en klippformad saltsten och de kristnas skändliga försök att ockupera Julen för sin påhittade “Christmas” har också många forskare uppmärksammat – reds anmärkning)

Mithras födelse ur klippan, relief från ett romerskt “Mithraeum”

 Mithras är en solgud (Sol Invictus), och Moses ansikte beskrivs som strålande eller skiner efter att ha varit i Guds närvaro på berget Sinai [2 Mosebok 34:29]. Båda traditionerna involverar rituell användning av vatten för andlig rening –
dop i mithrasisk praxis och tvättnings-/reningsritualer som befalldes genom Mose på hebreiska.

Kontextuella skillnader: Det är viktigt att notera att även om vissa paralleller finns, tillhör de olika traditioner: Mithras är en gudomlig, mytologisk figur som är central för en romersk mysteriekult. Moses påstås vara en historisk (inom traditionell berättelse) profet och lagstiftare i den hebreiska Bibeln.

 Mithras anses i iranska myter vara hjälparen till godhetens krafter och broder (eller jämlike) till Metatron (en högt uppsatt ängel) och framstår som en stödjande krigare i olika strider. Moses är ledare för israeliterna och deras frälsare från fångenskap och framstår som ledare i det senare kriget emot den Egyptiske Farao. Mithra (Mitha) som Mitanni-stamguden som leder Hyksos (främmande härskare [i Egypten], hebréer) motsvarar den egyptiske Moses och den hebreiske Moses.

Namnet “Mithra” kan ha sitt upphov i “Mitha” som betyder förbund och vänskap. Moses är också den som bringar förbundet (Gamla testamentet) mellan Gud och israeliterna. Vissa forskare har försökt förena en del av Moses
beteenden, ssom förintandet av samerernas kalvbild (skyddskalven), med mithraiska symboler (som slakten på den kosmiska offertjuren) genom historisk analys.

Likheterna mellan Mithras tjuroffer och myten om Ymer och Ur-kon Audumbla har påpekats av många forskare

 

Moses stav förvandlades till en orm, och ormen är en symbol för guden Mithra. Namnen på de egyptiska faraonerna Kamose och Ahmose, som drev hyksos tillbaka till Kanaan, liksom namnen Moses och Mitanni, verkar härledas från namnet Mitha (Mithra), Mitanni-folkets stamgud. Under andra hälften av det andra årtusendet f.Kr. förekommer de mitannisk-ariska härskarnas namn bland namnen på Tell Amarna inskriptionerna i Egypten, relaterade till Palestina. Precis som Jesus Kristus är en kombination av en gud (Adonis) och en revolutionär lärare, Judas, Zipporas son, är Moses en kombination av en förbundsgud, Mitha (Mithra), och den
siste hyksos-härskaren i Egypten, Khamudi.

Khamudi (“den behaglige”) var den siste hyksos-faraon i den femtonde dynastin i Egypten, och regerande omkring 1534–1522 f.Kr. eller 1541–1540 f.Kr., och från sin huvudstad Avaris under den andra mellanperioden. Han representerade det sista utländska styret i Nildeltat, som störtades av den thebanske kungen Ahmose I. Khamudi skulle ha ärvt föga mer än hyksos-tronen, då han möjligen redan var belägrad i Sharuhen, det sista hyksos-fästet i Negevöknen (Gaza i Palestina).

Han erkänns i Turinkanonen (kolumn 10, rad 28) som den slutlige härskaren i den 15:e dynastin. Arkeologiska fynd från Khamunis tid: Få artefakter finns; endast två skarabésigill från Jeriko (nu i Petrie-museet) och möjligen ett cylindersigill från Byblos tillskrivs honom. Han sägs ha förlorat Avaris till Ahmose I, vilket markerar slutet på Hyksos-perioden (ca 1530 f.Kr.). I historiska dokument är han också känd som Archles eller Aσσις (Assis/Aseth) i Josephus och Eusebius skrifter.

“Hyksos” är härlett från den egyptiska frasen ḥqꜣ-ḫꜣswt, som betyder “härskare över främmande länder”. Även om Hyksos-faraonerna ofta kallas “herdekungar” är detta en sannolik feltolkning. Khamudi förknippas också med prenomenet Hotepibre, som betyder “Att behaga solguden Re (Mithras) hjärta”.  Khamudis regeringstid är nyckeln till att förstå slutet av den andra mellanperioden och övergången till det nya kungariket i Egypten. Det mytologiska namnet Asiya (frälsare och helare) på faraos hustru verkar vara relaterat till namnformen Assis, en av titlarna på Khamudi själv.

Kort sagt, Moses, hebréernas (Hyksos) siste ledare, är Khumudi (välbehaglig för solguden Ra/Mithras hjärta) som ledde hebréerna tillbaka från Egypten till deras hemland. Han kallas Moses i Toran efter sin egen gud Mitha (Mithras).

Unknown's avatar

Om Eiktyrner/Audumbla och Ask och Embla

by

Nu över till ett bidrag från Javad Mofrad, redaktionens medarbetare:

Eiktyrner (ekträdets gud/gudinna, Jumbla, Embla) är en annan aspekt av urkon Audumbla (den rika Jumbla)

Eiktyrner:

Det finns fyra hjortar som betar på Yggdrasils grenar: Dain, Dvalin, Duneyr och Duratror, vars namn betyder ungefär “döing”, “dvala”, “dånare” och “slummer”. Dessutom finns hjorten Eiktyrner på Valhalls tak (som också räknas till Yggdrasil), som dricker från trädet och från vars horn det droppar vatten som fyller världens floder.

Audumbla:

Audhumbla, även Audumla och Ödhumla, är i nordisk mytologi namnet på en mytisk urko. Från hennes spenar drack jätten Ymer (“den mörkhåriga”) mjölk i tidernas gryning. När hon slickade på rimfrostpudrade stenar med salt i, framträdde en man, som kallades Bure (“bruna/rödaktiga”) och som blev gudarnas stamfar. Han fick sonen Bor (“fader, avlare”), som gifte sig med jättinnan Bestla. De fick barnen Oden, Vile (Veles) och Ve (helig= Svantovit), som i sin tur blev Ymers banemän.

Ask (solguden Heimdall) och Embla (himelsgudinnan) som träd och stamfader och stammoder har varit Asken Yggdrasil (Heimdall) och Jumbla (Jumala).

Jumbla/Jumala: En annan möjlighet är Jumala, den högsta gudomen i forntida finsk mytologi, även om “Jumbla” är en mindre vanlig stavning för detta, potentiellt med koppling till baltiska rötter. “Jumala” är ett ord i finska och andra finsk-ugriska språk som betyder “Gud” eller “gudom”.

Om Kalevas (Ilmatars) söner Väinämöinen och Ilmarinen:

Ägir är Väinämöinen. Väinämöinen är den centrala, vise hjälten i Finlands nationalepos Kalevala, en mäktig trollkarl och sångare med magisk röst, som härstammar från luftens dotter Ilmatar och ofta
beskrivs som en halvgud och uråldrig vis man som skapade världen och kantele-instrumentet. Hans namn kan komma från det finska ordet “väinä”, som betyder en lugn vik eller sel, vilket
antyder hans koppling till vatten och landskap. Ägir (Haenir, hav/häv-nir) eller Äge (även Lä, Le eller Hlér), fornvästnordiska Ægir, fornsvenska möjligtvis *Æghir, är i nordisk mytologi en jätte som härskar över havet. Namnet Ägir betyder hav. Han är son till jätten Fornjot, bror till Låge (elden، Loke/Lodur) och Kåre (vinden, finska Ilmarinen, ersätts av Oden/Heimdall) och morfar till Heimdall.
Ägir känd som en gästvänlig öl-bryggare som ofta välkomnar gudarna till sina stora festmåltider i sitt gyllene palats under vattnet, men förknippad med havsens faror och skeppsbrott genom sin maka Rán och deras nio våg-döttrar, och representerar både havets glädje och dess farlighet.

Heimdall (“den strålande världsträdets grenars gud”)

Heimdall är en gåtfull gud i nordisk mytologi, nära kopplad till Världsträdet Yggdrasil (“skräckinjagande trädstam”), som han symboliserar och övervakar, fungerande som en kosmisk väktare och en länk mellan världarna, född ur havets vågor (de nio mödrarna) och mänsklighetens skapare som Rig, men även som “den som lyser över världen” och signalerar Ragnarök med sitt horn Gjallarhornet.

Heimdalls Roll & Funktion

Väktare: Hans namn kan betyda “den som lyser över världen”, och han vakar ständigt över gränsen till Asgård, med övermänsklig syn och hörsel.

Världsträdets Representant: Heimdall ses som en representant för världsträdet Yggdrasil, ibland kallad “världspelaren” (axis mundi), och är knuten till alla nio världar.

Mänsklighetens Stamfader (Rig): Förklädd till guden Rig skapar han de tre samhällsklasserna (träl, bonde, hövding), vilket knyter honom till både världens ordning och människorna.

Ragnarök: Han är den som ska blåsa i sitt horn, Gjallarhornet, för att varna gudarna när jättarna inleder Ragnarök.

Kosmisk Varelse: Eftersom hans namn kan betyda “blomstrande träd” (dallr), kopplas han starkt till Yggdrasil, som binder samman de nio världarna.

Kosmisk Ordning: Han är en central figur som speglar den kosmiska strukturen och upprätthåller världens ordning, ett slags levande världspelare.

Heimdall & Världsträdet i Mytologin: Han föds ur havet av nio mödrar (vågorna/världarna). Han är vittne till och en del av den nordiska världsbilden där allt från Asgård till Helheim är sammanlänkat via trädet. I slutet av mytologin spekuleras det i om han ska härska över den nya världen efter Ragnarök.

 

Unknown's avatar

I vilket SVT och UR säger sig vilja förklara Asatron för de minsta

by

Nu när Greta Thunberg snart skall utses till chefredaktör med enväldig makt över hela DN, enligt vad just den landsledande tidningen deklarerat, och dess kritiker samt en viss annan landsledande tidning också kommenterat, kan man resonera ganska mycket om det svenska samhällets fortsatta infantilisering, och om man egentligen vinner någonting på att dra ned saker och ting till barnens nivå, vilket man tyvärr ibland måste göra, med uppenbar risk för att bli pinsamt övertydlig.

Emellertid – för dagen har något helt annat fängslat mitt öga. UR, den gamla Utbildningsradion, och Statstelevisionen SVT har beslutat sig för att återlansera någotslags digitalt utbildningspaket, som man säger skall vara riktat till årskurs 4-6 till 6, och utger för att vara en seriös skildring av Asatron som religion, eller vad nutidens skolelever behöver veta om den.

Vad man får, är en helt vämjelig produkt, eller ett exempel på illa gjord “infotainment” med idel faktafel av de allra värsta slag, tendentiösa parodier, förnumstiga, lekskolemässiga påpekanden från ett slags “fornsedisk” programledarinna som redan i det första, inledande programmet får sitta och tjata och tugga kristna fraser som “Det gick inte att lita på de gamla gudarna” och annat fördomsfullt tjat.

Övning i konstnärlig sakframställning eller folkbildning ? Vilken sorts varelser var Ymer och Audumbla ?

Urjätten Ymer liknas vid ett drägglande spädbarn, eller någotslags förvuxen jättebaby, och så fortsätter det, hela programserien igenom. Man gör inget annat, utom att försöka inpränta just kristendomens allmänna förträfflighet, samt att den Nordiska kulturen var en underlägsen, mindervärdig kulturform, som man gör bäst i att snarast vända sig bort ifrån. Det är huvudsumman av det hela.

Nu har just jag inte haft tid att ta del av hela denna kväljande programserie i dess helhet, och jag kommer nog aldrig göra det heller – är jag rädd – men jag har en del medömkan med de skolelever, som måste genomlida det hela, och försöka dra faktamässiga slutsatser ur vad de sett, ifall undervisningen i de svenska skolorna ännu skall kännas meningsfull.

Dåligt och taffligt gjorda animationer, som till och med en första års elev från Medialinjen på Botkyrka Gymnasium kunde ha gjort bättre. Patetiska försök att lägga in “spännande” musikslingor, likt vilket dataspel som helst – vilka bara stör och förstör speakertexten, enerverar och irriterar. Under mitt eget 80-tal och uppväxt på 1970-talet hände det då och då, att när dåtidens garanterat (S)-märkta lärarkår enligt läroplanen skulle behandla ett ämne de inte alls behärskade eller förstod sig på, så kunde det hända att de tog fram en filmprojektor eller det senaste inom dåtidens audiovisuella teknik – den allerstädes närvarande OH-projektorn eller “tjänstemannarespiratorn” som den också kallades.

Minnes i Pogo Pedagog ??

Resultatet var att eleverna fick total avsmak för alla såkallade “orienteringsämnen” och att man grundligt förstörde all nyfikenhet, alla egna initiativ, eller alla försök till lärande, ens från de verkligt få intresserade individernas sida..

Självfallet var det också precis det låga utbildningsresultat, som vissa inom den dåvarande samhällseliten tänkt sig att folkets stora massa borde ha, enligt det politiska system de dåförtiden ville införa.

Även andra än jag har märkt samma tendenser inom det vi kan kalla nutida infotainment. Professor Dick Harrison har i flera artiklar under de senaste veckorna angripit de rena osakligheter, faktafel och absurda förvanskningar, som TV 4:s nya programserie “Drottningarna” som säger sig behandla alla Sveriges drottningar.

Programserien är inte alls vad den utger sig för att vara. Den fullkomligt osannolika svartmålningen av Erik XIV är bara ett exempel, den fullkomligt idiotiska speaker-texten om att Drottning Kristina skulle ha besökt “Vatikanstaten” en annan.  Vatikanstaten bildades först på 1900-talet, och vad än Kristina må ha haft för katolska sympatier, förkärlekar eller griller, kan hon följaktligen aldrig ha besökt den.

Det hela blir slutligen lika groteskt, som när man låter Greta Thunberg stå rakt fram i media och påstå att “fler människor Världen över dör i naturkatastrofer än någonsin förut” vilket är en stor och uppenbar lögn, och fel i sak – liksom de flesta andra av de repliker, man drillat och tubbat henne till att säga.

Det är naturligtvis svårt att säga varifrån hela detta faktaförnekande, alla dessa fullkomligt falska bilder av den rådande verkligheten kommer ifrån. Vi skulle möjligen kunna skylla dem på någotslags Donald Trumpsk tendens, på allmän populism, på medias sätt att fungera överhuvudtaget, på diverse teknikaliteter kring moderna media, internets effekter på samhället – ja vad som helst.

För tillfället och för dagen slutar jag min kortfattade analys av ämnet med att FULLSTÄNDIGT döma ut UR:s senaste satsning “Odens Rike” som fullständigt odugligt i fakta- eller utbildnings-sammanhang.

Finns numera på “Vimeo”. Ratas – bör inte visas eller ses !

Jag vet inte om jag verkligen skall skjuta skulden på det oberoende (?) produktionsbolag som producerat alltsammans, Statstelevisonens inköpsavdelning eller någon annan instans, men jag skulle aldrig någonsin rekommendera att ni ser den här programserien, ens med era barn. “Religion är ingenting för barnrumpor” har jag sagt och skrivit, och det stämmer fortfarande.