Nu – fredagen och Frigg till ära – över till ett inlägg från Javad Mofrad, “Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem. Denna gång skriver han om Mithra (eller Mithras) och om Moses – som de Abrahmitiska religionerna ser som sin egen profet – men var det verkligen så – Mithras och Moses har kanske mer gemensamt än vi anar…

Bildkälla: Bloggen “Ideell Kulturkamp”

Moses är en kombination av sol -och förbundsguden Mithras med den siste Hyksos-kungen, Khamudi, som också var en dyrkare av Mithras. Likheter mellan den bibliska figuren Moses och den persisk/romerska gudomen Mithras framhävs främst i jämförande mytologi, vilket tyder på att tidiga, populära religiösa berättelser ofta delade gemensamma teman och motiv.

Viktiga likheter: Fokus på deras roller som frälsningsfigurer, deras koppling till stenar och mirakulösa, livgivande handlingar. Vatten från klippan: Den mest direkta parallellen är kopplingen till gudomligt vatten.
Moses slår på berget Horeb (Sinai) med sin stav för att släppa ut vatten för israeliterna (2 Mosebok 17:1-7). På liknande sätt skjuter Mithras i den mithraiska traditionen en pil mot en klippa, vilket får
vatten att skjuta upp, vilket tolkas som en “andlig dryck” eller “levande vatten” – vatten som ger liv.

“Moses slår vatten ur klippan” enligt en målning av Albertus Pictor i Odensala Kyrka – som har sitt namn efter Oden…

Både Moses ochMithras ses som Frälsningsfigurer (Soter på latin) eller som ledare som räddar sitt folk. Mose befriar israeliterna från slaveriet i Egypten, medan Mithras är en frälsande gud som
bringar “frälsande ljus” och hjälper sina tillbedjare genom att agera som medlare mellan himmel och jord.

Mithras är känd för att vara född ur en klippa,och beskriven som en “klippfödd”gud. Vissa forskare menar att kristen och tidig religiös konst framställer Kristus (ofta förknippad med dessa myter) som den “andliga klippan”, vilket påminner om Mithras födelse. (Att Mithras födelse vid Vintersolståndet också har samband med Asatrons myt om Ymer och Audumbla – som slickade fram urjätten ur en klippformad saltsten och de kristnas skändliga försök att ockupera Julen för sin påhittade “Christmas” har också många forskare uppmärksammat – reds anmärkning)

Mithras födelse ur klippan, relief från ett romerskt “Mithraeum”

 Mithras är en solgud (Sol Invictus), och Moses ansikte beskrivs som strålande eller skiner efter att ha varit i Guds närvaro på berget Sinai [2 Mosebok 34:29]. Båda traditionerna involverar rituell användning av vatten för andlig rening –
dop i mithrasisk praxis och tvättnings-/reningsritualer som befalldes genom Mose på hebreiska.

Kontextuella skillnader: Det är viktigt att notera att även om vissa paralleller finns, tillhör de olika traditioner: Mithras är en gudomlig, mytologisk figur som är central för en romersk mysteriekult. Moses påstås vara en historisk (inom traditionell berättelse) profet och lagstiftare i den hebreiska Bibeln.

 Mithras anses i iranska myter vara hjälparen till godhetens krafter och broder (eller jämlike) till Metatron (en högt uppsatt ängel) och framstår som en stödjande krigare i olika strider. Moses är ledare för israeliterna och deras frälsare från fångenskap och framstår som ledare i det senare kriget emot den Egyptiske Farao. Mithra (Mitha) som Mitanni-stamguden som leder Hyksos (främmande härskare [i Egypten], hebréer) motsvarar den egyptiske Moses och den hebreiske Moses.

Namnet “Mithra” kan ha sitt upphov i “Mitha” som betyder förbund och vänskap. Moses är också den som bringar förbundet (Gamla testamentet) mellan Gud och israeliterna. Vissa forskare har försökt förena en del av Moses
beteenden, ssom förintandet av samerernas kalvbild (skyddskalven), med mithraiska symboler (som slakten på den kosmiska offertjuren) genom historisk analys.

Likheterna mellan Mithras tjuroffer och myten om Ymer och Ur-kon Audumbla har påpekats av många forskare

Moses stav förvandlades till en orm, och ormen är en symbol för guden Mithra. Namnen på de egyptiska faraonerna Kamose och Ahmose, som drev hyksos tillbaka till Kanaan, liksom namnen Moses och Mitanni, verkar härledas från namnet Mitha (Mithra), Mitanni-folkets stamgud. Under andra hälften av det andra årtusendet f.Kr. förekommer de mitannisk-ariska härskarnas namn bland namnen på Tell Amarna inskriptionerna i Egypten, relaterade till Palestina. Precis som Jesus Kristus är en kombination av en gud (Adonis) och en revolutionär lärare, Judas, Zipporas son, är Moses en kombination av en förbundsgud, Mitha (Mithra), och den
siste hyksos-härskaren i Egypten, Khamudi.

Khamudi (“den behaglige”) var den siste hyksos-faraon i den femtonde dynastin i Egypten, och regerande omkring 1534–1522 f.Kr. eller 1541–1540 f.Kr., och från sin huvudstad Avaris under den andra mellanperioden. Han representerade det sista utländska styret i Nildeltat, som störtades av den thebanske kungen Ahmose I. Khamudi skulle ha ärvt föga mer än hyksos-tronen, då han möjligen redan var belägrad i Sharuhen, det sista hyksos-fästet i Negevöknen (Gaza i Palestina).

Han erkänns i Turinkanonen (kolumn 10, rad 28) som den slutlige härskaren i den 15:e dynastin. Arkeologiska fynd från Khamunis tid: Få artefakter finns; endast två skarabésigill från Jeriko (nu i Petrie-museet) och möjligen ett cylindersigill från Byblos tillskrivs honom. Han sägs ha förlorat Avaris till Ahmose I, vilket markerar slutet på Hyksos-perioden (ca 1530 f.Kr.). I historiska dokument är han också känd som Archles eller Aσσις (Assis/Aseth) i Josephus och Eusebius skrifter.

“Hyksos” är härlett från den egyptiska frasen ḥqꜣ-ḫꜣswt, som betyder “härskare över främmande länder”. Även om Hyksos-faraonerna ofta kallas “herdekungar” är detta en sannolik feltolkning. Khamudi förknippas också med prenomenet Hotepibre, som betyder “Att behaga solguden Re (Mithras) hjärta”.  Khamudis regeringstid är nyckeln till att förstå slutet av den andra mellanperioden och övergången till det nya kungariket i Egypten. Det mytologiska namnet Asiya (frälsare och helare) på faraos hustru verkar vara relaterat till namnformen Assis, en av titlarna på Khamudi själv.

Kort sagt, Moses, hebréernas (Hyksos) siste ledare, är Khumudi (välbehaglig för solguden Ra/Mithras hjärta) som ledde hebréerna tillbaka från Egypten till deras hemland. Han kallas Moses i Toran efter sin egen gud Mitha (Mithras).