Johan Christian Nord bloggar och ger ut flera goda böcker…

Dansken Johan Christian Nord, tidigare präst i den danske ”Folkekirken” men nu lyckligen Asatroende och avsevärt hednad, är en man vars livsöde jag redan behandlat. Det skedde redan i en av mina bloggar från 2018, men eftersom den här bloggen nu ändrat färg, utseende och layout som ni kanske märkt, är en del gamla inlägg också under omarbetande.

Redan före han fann sina rötter och en bättre, friskare och hälsosammare tro var han känd som en debattör, och kanske något av en rabulist inom den danska ”Folkekirken” som fortfarande utropar sin politiska och religiösa överhöghet över alla danskar, trots att sådan Monoteism är något som mest hör det förgångna till, och något som inte längre passar in i ett modernt samhälle. Det är Johan Christian Nord för sin del helt övertygad om, och jag måste säga att jag delar hans starka övertygelse.

Nuförtiden skriver han också böcker – som jag inte kunnat läsa ännu – och har också en personlig och trevligt hållen blogg, som jag verkligen rekommenderar. I flera öppenhjärtiga intervjuer i ”Kristeligt Dagbald” har han också berättat om sin egen väg bort från all sunkig och instängd monoteism, och kristendomens helt horribla, unkna människosyn.

Kanske gör han det själv bäst, och kanhända borde inte jag ta orden ur munnen på honom, nu när han är synnerligen talför och själv skrivit sin egna självpresentation, men låt mig bara ta en kort repetition av vad jag redan förut skrivit, eftersom det för tillfället inte är tillgängligt, annat än för de invigda. Solis Sacerdotilis – som ju vi i Samfundet Särimner säger…

Allt började en kväll, när han fått sin första dotter och skulle be aftonbön med henne, eftersom han ju var kristen präst och allt.

Men så kom han till en plötslig insikt: Vad är det jag egentligen håller på med ? Var kommer den bisarra tron på denne påstått ”allsmäktige” gud ifrån, som ska befalla och härska över allt och alla, ja till och med mitt eget barn ?? Ja – så frågade han sig. Och himlen gav honom inget svar. Hans kristna tro kunde inte hjälpa honom – men han insåg att det var fel att indoktrinera den stackars dottern i de kristnes förkastliga lära. Hon hade ju inte valt den själv – hon var bara ett barn än så länge, och kunde inte ens välja, eftersom hon närapå var så liten att hon inte ens förstod innebörden i det begreppet.

Så började den stora förändringen, och en helig vrede började växa inom honom. Han brottades med sin gud, som Jakob med ängeln – och så brast alltihop. Kristendomen, som hade hängt där som ett slags väggprydnad i hans inre, ramlade plötsligt ned från den danska spiselkransen, och gick i tusen bitar som en värdelös gammal glasvas. Sedan gick han ut i naturen – Asarnas och Vanernas fria natur – och där lärde han sig en bättre, renare tro.

”Vidare gick han, på vägens mitt” – Ur ”Rigsthula”

För Johan Christian Nord blev vägen till Hedendomen åtskilligt hårdare än för många andra i de Nordiska länderna. Han förlorade ju genast sitt arbete och inkomst, eftersom han som sagt var präst i en kyrka, som inte tillät några ideologiska avvikelser, eller några försök att nå andliga erfarenheter och kunskap på egen hand. Han och hans familj fick i Augusti 2018 lämna prästgården eller tjänstebostaden de bodde i, och mycket annat miste de också. Illasinnade kristna och fd. kollegor började genast sprida ut grova lögner, och baktala hela prästfamiljen.

Nogle kaldte mig både det ene og det andet. Et par stykker mente, at jeg måtte være midt i et mentalt sammenbrud; at “stakkels Johan” tydeligvis havde fået “en psykisk lidelse,” som en tidligere embedssøster så indfølende udtrykte sig. Jeg svarede på så lidt som muligt, angav at jeg ville vende tilbage med en længere udredning, rystede støvet af fødderne og fortsatte ad den vej, jeg havde afgjort mig for.

– Kristeligt Dagblad, 2019-04-19

Så den fd prästen höll ut, och förklarade i det danska Asa- och Vanetrosamfundets medlemsblad ”Völse” att han inte längre trodde på de kristnas förlåtelselära, som ställer orimliga krav på människan. Hur ska man kunna förlåta de som faktiskt vill döda en, förstöra ditt liv och ta ifrån dig allt du äger ? Det vore rent irrationellt, att försöka älska eller förlåta sådana människor – och fd Pastor Nord gjorde det som sagt inte. Han gick sin egen väg, och slog sig fri. ”Vidare gick han, på vägens mitt” som det står i en av Eddans gudasånger.

Frihet är det bästa ting /som sökas kan / all Världen kring / Vill du vara dig själver huld / så älska frihet mer än guld / ty frihet följer ära... ”(Ur den svenska ”Frihetsvisan”)

Det finns de som säger, att den här bloggen jag skriver nu, har blivit alldeles för ”oandlig”. Må så vara, säger då jag. Johan Christian Nord har som jag skrivit ceremonitexter, begravningstal för vänner, bålfärdstal som han kallar dem – och mycket annat också. Räcker nu inte mina ord  till för er, så gå då till honom, säger jag er – ja sannerligen sannerligen !

Jag avundas inte John Christian Nord hans liv och öde – det finns så många öden, hårdare än mitt – men jag avundas honom på sitt sätt hans andliga erfarenheter. Som fd präst har han inte bara ”teologisk fagutdannelse” utan också en gedigen erfarenhet som talare, terapeut, medmänniska och mycket mer – och därtill kommer, att hans erfarenheter av Freja – som han skrivit hyllningsdikter och snart en bok till och Oden är verkliga, personliga och minst lika djupa som mina. Därtill har hans långa utbildning som kristen präst ändå varit nyttig – akademiska examina är inte att förakta, oavsett i vilka ämnen man nu tar dem.

Och vidare gick han, på vägens mitt…

Nu till september är han också aktuell med en bok dikter, kallad ”Höstoffer” som han skrivit tillsammans med en annan dansk.  Den har jag heller inte läst, men får snart köpa – den första boken, med dess ”stick och brinn !” till de kristna kyrkorna, finns för övrigt att läsa på svenska Adlibris.

Jag har en stor kärlek och en stor respekt för våra Nordiska brödrafolk, och de som verkligen hör hemma här. För de med äkta andliga erfarenheter och inte falska, som ”fornsedarna” i Sverige, ni vet de som ägnar sig åt droger, svamp och annat och som sedan påstår att det skulle ha gett dem ”värdefulla” erfarenheter.

John Christian Nords och mina respektive förkunnelser är av ett helt annat slag, och vi viker inte ned oss inför förtal, lögner och hot.

Så är det, bara…

Annonser

Dagens ”Danske Smil”

I den lilla danska staden Hörsholm, numera en förort till Köpenhamn, finns naturligtvis ett väl utrustat kommunbibliotek, liksom i nästan alla andra städer eller kommuncentra i Norden. Hör betyder ännu halm på skånska, men det visste ni kanske; och sålunda kan den lilla ortens namn uttalas som ”Halmköping”. Nåväl, man lagrar också tidningsartiklar på det lilla lokalbiblioteket, och för två dagar sedan skrev tydligen en danska till journalist följande i en artikel, betitlad:

Thor og Odin i Foreningsdanmark

Och Marta Sörensen, som hon tydligen heter, skrev följande – tyvärr kan vi bara läsa en mycket kort sammanfattning av artikeln i bibliotekets egen anmälan om saken:

Asatroen tilbyder modern civilisationskritik med fokus på natur og fællesskab. Men ellers er tilhængerne ikke enige om særlig meget

Vem är då denna fru eller fröken Sörensen, frågar vi oss, och vad har hon då skrivit för övrigt ? Jodå, hon har också skrivit en artikel med titeln ”Det sjove – naesten – sikre space” om en lokal kvinnlig komiker. Uppenbarligen är denna kvinna klokare än hon ser ut för att vara, och det verkar som om hon kommit på något. Kanske har hon rent av fått hedniska tankar till skänks…

Hon har också varit mångårig redaktör för en dansk satirisk tidskrift, vid namn ”Rokoko-Posten” läser vi, och har låtit sig inspireras av liknande amerikanska blad, som ”The Onion”. Nåja. Själva tänker vi mest på ”Livets gang i Lillelund” som en gång var en dansk tecknad serie, för övrigt också en mycket bra sådan. Således klyver vi våra käkar i ”Det Danske Smil” även om det bara sker en gång den här Torsdagen, som helgats åt Tor, som inte bara är en styrkans utan en glädjens gud..

Dansk katolsk journalist RASANDE: ”Danska staten premierar Hedendomen” !!

Någon har sagt att mängden ”smarta gruff” och Skitstövlar i Världen är oändlig, och det stämmer kanske… En viss Iben Thranholm, tidigare Informationschef för ”Det katolska biskopsdömet i Danmark” angriper nu på nät-tidskriften ”Altinget” hela den danska Regeringen, som påstås sponsra Hedendom genom sin museums- och kulturpolitik. ”Jaha ja – mycket skall man då få höra, innan öronen faller av” svarar då jag.

Något fel med detta ? – Tycker vi inte alls…

Bland annat skulle DR, eller Danmarks Radio, ha visat ett – såsom i ett enda – inslag i Tv-programmet ”Langt fra Borgen” där man besöker ”en vikingaby” och träffar en kvinna som är Asatroende. Ett kortare blot ska ha visats på TV, och kvinnan skall ha offrat till förfäderna. Jaha. ”Förfärligt” enligt denne kristne journalist alltså – men vad klagar man över, egentligen ?

Efter et besøg i Københavns Domkirke trak Ask Rostrup de to gæster med til et sted, som han understregede, var forankret i den gode gamle danske muld, nemlig en vikingelandsby. En asatroende kvinde tog imod og inviterede Kjærsgaard og Helveg Petersen til at deltage i at blote, et hedensk offerritual, hvor man hylder afdøde.

Ideen med at sætte scenen hos den asatroende var at diskutere, om det er rimeligt, at andre trossamfund betaler til folkekirken over skatten, men det fremstod nu mere som en stærk markering af, at Danmark har andre guder, der er ældre end den kristne, og at troen på dem lever.

DR eller ”Danmarks Radio” visar kristna högmässor varje vecka, helgsmålsringningar såväl som Påvens Midnattsmässa från Rom varje Jul, om jag inte är helt fel underrättad – den senare är väl då ett måste för alla katolska tittare… Är det då helt fel att göra ett – alltså ett enda – inslag med Asatro också – eller ? Public servive och liknande skall allsidigt belysa hela samhället – det står väl antagligen i dansk lagstiftning såväl som svensk – och nog får man väl diskutera om det är rimligt, att människor som inte tror på Gud skall TVINGAS betala in pengar till ”folkekirken” – fast de inte vill vara med där – för så är det ännu i Danmark…

DR får väl föra en öppen debatt om denna fråga, såväl som andra – och varför skulle man inte få det ?

Ja – dessa kristna – dessa kristna… Så fort någon har en annan uppfattning om saker och ting än dem själva, så ska de censurera, förbjuda och trycka ned… Passar sådana fasoner verkligen i ett demokratiskt samhälle ? Skall inte Danmark – eller för den delen Sverige – inte vara just sekulärt ?? Men – herr – eller fru – Thranholm fortsätter, oförtrutet (namnet ”Iben” kan användas både för kvinnor och män):

 På Moesgaard Museum ved Aarhus er det hedenske også i centrum, hvor man her i julemåneden kan møde ti af julens mørke væsener. Man vil gerne vise befolkningen, hvad museet kalder for den ”oprindelige jul”, der er ”langt ældre end vores kendskab til jesusbarnet”, som der står på museets hjemmeside.

 

På Moesgaard Museum vid Århus visas bland annat Aboriginer, Thailändska Paviljonger och Modern arkitektur… Hur kan någon då hävda, att just Asatron skulle vara över-representerad där ?

Fast – där kom det ju förstås… ”mørke væsener” – eller ”mörka krafter” som alla dessa fanatiskt kristna journalister i Sverige brukar säga.. Ständigt denna djävulsbesatthet… Ständigt detta dillande och lallande om mörkrets furste hit och dit, Nidingar och allt vad det nu är… Och att Danska Muséer faktiskt tar upp fakta och nämner Julens sanna ursprung – var ligger det farliga i det ? Julen är faktiskt mycket mycket äldre än något ”jesusbarn” i Danmark, eller annars- och att säga det, är bara ett faktamässigt konstaterande – jag tror inte ens att de flesta kristna egentligen skulle bli upprörda av det… Det hindrar ju inte dem att fira Jul på sitt eget vis, om de vill – eller ?

Och Hr – eller är det Fru ?? – Thranholm tjafsar vidare – allt allt allt är nämligen den hemske, hemske Jim Lyngvilds fel, förstår ni…

Nationalmuseet er med på samme bølge, hvor man for tiden kan se den stærkt omdiskuterede vikingeudstilling, som den asatroende modeskaber og tv-kendis Jim Lyngvild står bag. Han har omtalt udstillingen som en hyldest til guden Odin.

Tidligere har han også sagt til BT, at kristendommen er det værste, der er sket for Danmark. Med hans egne ord har den skabt en ”nation af ynkelige, selvudslettende dovenmikler”. I stedet for at vende den anden kind til bør man gøre op med blødsødenheden, kæmpe for alt, hvad man har kært, og leve ærefuldt, mener han. Lyngvild har fået lavet en tatovering på siden af hovedet, der siger: “Odin ejer mig, jeg skylder ham alt.”

Jomenvisst. Hr Lyngvild är tatuerad, han. Föga radikalt, kanske – och Hva så med det ??

Författare och Konstnär sen flera år. Tatuerad och Hedersmedlem i Samfundet Särimner. Sannolikt ofarlig.

Jim Lyngvild har väl rätt till en åsikt, precis som alla andra – och många av hans landsmän håller uppenbarligen med honom – det får väl även kristna debattörer finna sig i ? För övrigt kanske Hr Lyngvilds uttalanden inte ska tolkas bokstavligt, ej heller lösryckta ur sitt sammanhangsom vi anar…

Vækkelse af de nordiske guder tog for alvor fart, da DR sendte julekalenderen “Jul i Valhal” i 2005. Interessen er ikke blevet mindre siden da. Alt tyder på, at den statstøttede promovering af hedenskab på DR og landets museer fortsætter for fuld skrue.

Derfor er der al mulig grund til at stå fast på, at kirke og stat ikke bør adskilles i Danmark.

Julkalendern är farlig för barn, alltså... Allt enligt denne kristne debattör i Danmark – tänk nu efter om även vi i Sverige har hört den slitna gamla refrängen eller den fina visan förut ? Och så dessa påståenden om att ”Danska staten” skulle stöda Hedendomen eller Asatron på allvar… Låter det ens rimligt, eller det minsta sannolikt – och vad tyder egentligen på att detta skulle vara sant, bara därför att ett eller annat Museum firar ”hednisk Jul” eller att just Jim Lyngvild får publicera lite fotografier och skulpturer på en utställning ?

Rasar hela Katolicismen eller hela de kristnas värld samman bara för detta – ja då är de nog intolerantare och grälsjukare än vi någonsin trott…

Men att Staten och Kyrkan bör skiljas åt – ja det är det många i Danmark som anser. I Sverige hände det redan år 2000, och i USA till exempel, i Tyskland och många andra länder – där har man aldrig haft någon Statskyrka eller någon Religiös Diktatur alls – den tanken är nog död nu, och vi får finna oss att vi lever i ett sekulärt samhälle, där alla religioner kan få utrymme, och få tillfälle att föra fram sina budskap – i DR eller Danmarks Radio – eller andra forum. Det kan man inte hindra eller stoppa, nämligen – och så var det med den saken !