HEDNINGAR bland de ”tio mest lästa” i Danmark

I takt med att årskrönikorna fortsätter dugga tätt i media och press, har jag observerat att den ibland ganska vederhäftiga sajten ”Religion.dk” i Danmark idag noterar, att den förra året hade minst två Asatroende med ibland sina tio mest lästa intervjuer anno 2019. Mest läst var förstås en intervju med Jim Lyngvild, hela Danmarks ”Mr Asatro” och tillika internationell modedesigner, bryggeri-ägare, fotograf och ägare till Ravnsborgs gudahov nära Korinth på Fyn – ni känner honom säkert sedan tidigare, och om inte, bör ni snarast göra hans bekantskap i veckopressen…

Danmark – det er Fröjas Sal !

Jim Lyngvild säger till danska media att han hoppas Nornorna har ett långt liv i beredskap till honom, och det hoppas denna sajts författare med. Vidare intervjuade man förra året den nu avhoppade prästen Jens Christian Nord, som helt lämnat den danska ”Folkekirken” bakom sig, och blivit Asatroende istället, fastän kristna i Danmark hela tiden skäller honom för en ”satanistisk narcissist” vad det nu är – är det ens möjligt att vara en sådan ?

Som asatroende oplever han en overensstemmelse mellem ånd og natur, som han ikke fandt i kristendommen. Hans påstand er, at mange mennesker oplever deres daglige liv på samme måde som ham selv – og ikke nødvendigvis i overensstemmelse med kristendommens budskab: ”En fødsel er noget af det mest meningsfulde, man kan opleve – og det er netop at opleve os selv som naturvæsener,” siger han og uddyber: ”at være natur er lykken for os.”

— — ”Jeg håber, at hedenskabet vender tilbage som Europas frelse,” forklarer han og henviser til den tyske forfatter Ernst Jüngers profeti om, at guderne vil vende tilbage på det europæiske kontinent i det 22. århundrede.

Detta sade fd Pastor Nord, nu ett annorlunda hedniskt orakel, vid utgivandet av hans senaste bok i Oktober 2019. Förutom det har den danska sajten intervjuat också det danska Nationalmuséets direktör Rane Willerslev, som söker humorn i religionen, och andra röster, som menar att den danska ”Folkekirken” är sexistisk, homofob och gravt antisemitisk till hela sin natur, liksom kristendomen som sådan. Även våra grannländer hednas allt snabbare och snabbare !

Jim Lyngvilds Ravnsborg.
Haagerrupvej 33, Faaborg.
Här står SÄRIMNER i Högsätet…

Gudavik – ett Danskt Asatroget ”Åndsfelleskap”

På Själland i Danmark, närmare bestämt i trakterna av Roskilde och Köge Bukt, har nu ett nytt danskt ”Åndsfelleskap” bildats.

I Danmark sysslar man inte med någon inbillad ”forn sed”, för där är det bara Asatro som gäller, och så är det också i den övriga Norden och Världen. Termen ”forn sed” är ett kristet smädeord, som betecknar något föråldrat, fort och inte längre i bruk, och den återfinns bara i två-tre källor som är skrivna hundratals år efter det att all Hedendom och Asatro upphörde på Island. I Sverige har man aldrig talat om någon ”forn sed” förrän på 1990-talet, och idag finns det bara ett litet och politiskt extremt samfund med mindre än 100 aktiva medlemmar som alls ägnar sig åt något sådant, medan Asatron utövas av bland andra Nordiska Asa Samfundet med mer än 1500 medlemmar.

”Trua” betyder också så mycket mer än en levande tro (i motsättning till en ”sed” som bara är ett tanketomt bruk eller en mekanisk upprepning, utan andligt innehåll överhuvudtaget) och tyder på trofasthet, ”treue” på modern tyska, eller ”truth” – det vill säga sanning på modern engelska. I det begreppet – som alltid funnits – lade våra förfäder in så mycket mer än den religiösa tron, det betyder för oss som lever idag också en helig ed om att aldrig svika sin egen kultur och sina egna gudar, och inte i hemlighet stödja ökenreligioner från Mellersta Östern; sådana som inte har något här att skaffa.

”Fornsederiet” har kommit att stå för något politiskt tveksamt, som de flesta av oss hedningar inte alls vill associeras med, och det faktum att det åter bildats ett Asatroget samfund i Danmark, är kanske ett tidens tecken. Det nya samfundet följer ingen särskild ceremoniell väg eller blotsordning, skriver man, utan rubricerar sig på ett mycket danskt sätt som öppet för alla och frisinnat.

Ännu så länge har man inte skrivit så mycket om de blot och ceremonier man tänker hålla – men man skriver exempelvis ”Knäsättning” och inte ”dop” och undviker kristna ord, liksom hela fornseds-bluffen, vilket är härligt och trevligt att notera. Vi önskar våra nya danska vänner til lykke, särskilt inför de solhvervs- och julblot de tänker hålla i år.

Emblem för det nya åndsfellesskapet – som inte är ett ”samfund” utan just ett felles-skap, eller en gemenskap…

”Jydske Vestkysten” intervjuar OBEROENDE Asatroende i ett höstlikt Danmark

”Jydske Vestkysten” är en liten dansk lokaltidning, som gör precis det som svenska media inte gör, och aldrig någonsin vågar. De intervjuar Hedningar och Asatroende, och låter andra slags tankar än de som hela tiden skall dominera i samhällsdebatten – på de styrandes order ! – ta utrymme, stämma och form.

Jag har märkt att den danska lokaltidningen ofta vågar beröra hedniska ämnen, och därför har den nu blivit sedd av Särimner. (”Du ser inte Särimner, men Särimner ser dig – också när du sover” – gammalt Asatroget ordspråk). Idag intervjuar man Mikaela Ruberg Bang, oberoende Asatroende med ungefär ett halvårs erfarenhet, och Martin Theodor Svolgart med sex års praktisk erfarenhet som hedning och Asatroende, liksom hans 17-årige son.

De uppger, att över 1000 oberoende asatroende, som inte är medlemmar i något samfund, finns i Danmark, och förklarar:

– Asatro strækker sig over længere tid end lige vikingetiden. Hvert samfund lærer det, de skal bruge, og så tager de det med videre.

Så är det. Det här är inte någon tom och stillastående ”forn sed” som en del klantskallar låtit sprida ut i Sverige, ingen falsk vikinga- eller drogromantik. Det här är en äkta, levande tro, lika gammal som den Nordiska naturen själv, och för vissa sitter den till och med i generna, därför att tron kan traderas genom århundraden, i ätter och familjer.

Naturen er vores tempel, siger Martin.

De talar om Hávamáls etik, som inte vänder sig bort från livet, likt Kristendomens frånstötande döds-kult. Här finns ingen ”nattvard” eller rituell kannibalism. Här finns inget tvångsvärvande av nyfödda, något ”dop” eller annan religiös doping. Här finns inget tvång,  inget bönerabblande, för en äkta Asatroende ber aldrig någonsin till sina gudar, gudinnor eller makter. Vi offrar eller blotar istället, för i naturen måste du först så något, sedan odla det och så till sist skörda – du kan aldrig bara sitta och ”be” om att du ska få saker helt gratis…

Och den danska tidningen skriver, mycket riktigt:

Formålet med blót er at hidkalde og hylde guderne og måske sige det, man har på hjertet til en pågældende gud. For asatroende hidkalder, de tilbeder ikke guderne.

– Asatro handler ikke om at underkaste sig en straffende gud. Vi skal gøre os fortjent til at få hjælp af guderne ved at vise vores værd, siger Martin. — — – I asatro er der ingen gud, der siger, hvad du må og ikke må, men jeg går op i at være et godt menneske, så min søn har lyst til at bære mit navn videre. — – Vi elsker bare de gamle dygder…

Så är det också. I Asatron finns ingen ”synd”, inget syndabegrepp. Du blir inte dömd eller fördömd av någon högre makt på grund av dina dåliga handlingar, men ihågkommen och ärad för det som varit fullgott, och vad som utförts väl. Och i nästa inlägg skall vi möta just en sådan man från Danmark, som gjort slika ting, och vars namn länge kommer leva vidare…

 

Today’s Special: ”Something VERY rotten… From the State of Denmark”

Jag har lagt märke någonting angående Konungariket Danmarks pass idag. Nu vet jag inte om ni också har lagt märke till just det, kära läsare eller läsarinnor, men det borde ni faktiskt göra. ”Den er fin med kompasset” som man säger i en gammal Dansk snapsvisa... Eller rättare sagt: ”Det er noget fejl med kompasset”

Danmarks Moraliska kompass, nämligen, måste peka väldigt väldigt fel när det gäller den sorts pass man delar ut till danska medborgare. För se här bara:

Nuförtiden är det väl INGET LAND och INGEN STAT i hela vida Världen som är så fullkomligt ociviliserad, och har så lite respekt för de mänskliga rättigheterna – närmare bestämt  artikel 18 i originalförklaringen från 1948, att man stämplar in religionen i folks pass, eller tvingar folk att tillhöra en viss religiös kategori, redan i själva medborgarpasset.

Så får man väl inte göra, utan att bryta emot artikel 18, och det på ett rätt flagrant eller uppenbart sätt ?

Under 1940-talet stämplade de grymma nazisterna – dessa onda hemskingar och hemska ondingar – in symbolen J i en viss kategori Tyska statsmedborgares pass, och vad den danska regeringen faktiskt g-ö-r emot sina medborgare i detta år – 2019 och inte 1936 – är faktiskt inte så mycket annorlunda.

Man har stämplat in en bild av kristus på korset i de danska passen, ungefär som om alla danskar tvångsmässigt skulle vara kristna. Är det rätt, tycker ni ?

Artikel 18 i sin helhet lyder:

artikel 18: ”Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.”

Hur mycket ”rätt att byta tro” har man, om man tvångsmässigt tilldelas en kristen symbol i sitt danska pass ? Vad händer, om en dansk medborgare inte alls är kristen, och inte vill ha denna symbol som genast ”klassar” honom eller henne där ?? Danmark hade enligt Danska Wikipedia 5.806.081 invånare enligt den senaste befolkningsprognosen 2019, och av dem är bara 74,7 % medlemmar i den evangelisk-Lutheranska ”Folkekirken”, en korrupt organisation, som precis som den mycket märkliga ”Svenska” Kyrkan i Sverige hävdar att just den och bara den skulle ha någotslags konstig ”ensamrätt” på att representera precis alla danska medborgare i andligt hänseende, vilket förstås är bluff, och bryter emot artikel 18. Redan ”Svenska” Kyrkan bryter också emot artikel 18, tack vare sitt blotta namn, och namnval. Vore det fråga om ett ärligt och anständigt samfund, skulle det kalla sig för ”den evangelisk-Lutherska kyrkan i Sverige” istället, och inte försöka uppnå någotslags falsk och tillgjord ensamrätt på ordet ”svensk”.

Särskilt nu, då man påstår att de Nordiska länderna är ”multikulturella” och till och med ”multireligiösa” blir ju detta inte minst viktigt.

I Danmark finns numera också 5,5 % muslimer – en mycket mindre andel än i Sverige. Det finns kanske 0,8 % katoliker och inte ens 0,1 % judar varav merparten är sekulära och icke-troende, men däremot cirka 10 000 Asatroende, varav cirka 3000 medlemmar i det danska Ase- og Vanetrosamfundet. För 35 år sen var 91,6 % av danskarna med i ”Folkekirken” men Danmark blir allt mer och mer hedniskt, precis som Sverige. Hednandeprocessen har inte hunnit lika långt, men de danska hedningarna kan fröjda sig åt mer sammanhållning och bättre press.

Således finns det minst 18,9 % rena hedningar eller 1 097 349 hedniska personer i Danmark. Inte så många som i Sverige, visserligen, men en undersökning visar, att 48 % av alla danskar anser sig som icke-troende, så hedningarna är nog mer än 2,7 miljoner.

Och kanske vi kan göra en annan tolkning av de Danska passen, för se de rymmer en annan sanning också: I passet finns den här fjättrade kristusfiguren, bunden till händer och kropp. Han kommer från de två Jellinge-stenarna, som restes under Konung Gorm den Gamles tid, och Gorm var som alla vet inte kristen, ty Danmark kristnades först i hans sons, Harald Blåtands tid, om än ens då, för det tog flera hundra år att genomföra det. Först när Kung Harald satte stenar över sig själv, medan han ännu levde – på 980-talet – nämns det i runor, att han var ”den Harald, som lät göra danerna kristna” och det var inget att berömma sig över.

På baksidan av Gorms sten finns emellertid vad som verkar vara en hednisk grip, och den har inte armar eller ben bundna, som den kraftlöse vite krist. Meningen med Gorms monument är klar, och den meningen är, att Hedendomen och Asatron skall besegra den bundne kristus. Så kan man också tolka monumentet, fast inga kristna – som inte kan förstå hedendomens rätta väsen – har tolkat det så. Och på stenen står följande runtext: Gōrmʀ kunungʀ gærði kumbl þǿsi æft Þōrvē, kunu sīna, Danmarkaʀ bōt.

Med andra ord: Gorm Konungen gjorde detta kummel efter Thyra, sin hustru, Danmarks bot.

Tyra Danabot, Danmarks rädderska i nöden. Och – har alla forskare sagt – detta är första gången, Danmark alls nämns i en historisk urkund – så därför sitter nu den bundne och fjättrade Vite Krist – jämför med Asatrons berättelse om den fjättrade Loke, som ligger säkert fastkedjad intill Ragnarök – i alla danska pass.

Det är på sitt sätt en stor seger för Hedendomen, som ni märkeräven om man inte ska, inte kan och inte borde få tvinga på folk en viss religion via stämplar i pass.

Den tiden borde vara förbi på vår planet, när man gjorde sådant – tycker inte ni också det ?

Fin liten scen ur ”Riget” av Lars von Trier… ”Bah ! Danmark…utskitet av kalk och vatten…”

Ny dansk bok om Asatro

Från Danmark, vårt nära grannland, där människor av Nordisk härkomst har det åtskilligt bättre än här i Landet Löfvén, kommer nyheter om en ny dansk bok om Asatro – och inget annat än just Asatro. Boken slår hål på kristna fördomar, och ur en dansk ”boganmeldelse” saxar jag:

Er ’de der asatroende’ nu ikke bare nogen, der klæder sig ud som vikinger og bruger de nordiske guder som undskyldning for at drikke sig fulde? Hertil er svaret klart ”NEJ!” De fleste af dem er ganske almindelige mennesker, hvis spiritualitet er inspireret af den nordiske mytologis kosmologiske verdensbillede.

At være asatroende kræver, at man gør sig tanker, for der er ikke nogen dogmer, der kan følges. Asatroende skaber selv deres tro, baseret på de kilder der findes. Denne bog er forfatterens helt personlige skildring af, hvordan hun ser den nordiske gudeverden. Du vil få et indblik i, hvordan hun udfører forskellige ritualer som blót (det kaldes det ritual, hvor guderne hyldes), knæsætning, bryllup og begravelse.– — Bogen er således ikke ment som en direkte lærebog i asatroen. En sådan kan efter forfatterens mening nemlig slet ikke skrives.
”Jeg vil glædes over, hvis nogen vil bruge bogen som inspiration, men også glædes over, hvis bogen kan være kilde til en sober debat om uenigheder.” Gudrun Victoria Gotved.
Gudrun Victoria Gotved (f. 1964) har været asatroende siden barnsben. Foruden at være medstifter af Asa-og Vanetrosamfundet i Danmark har hun fungeret som ritualforretter (gode) i mere end 20 år. Gudrun Victoria Gotved har været ansatsom vølve på Ribe Vikingecenter i over 10 år, hun er velbevandret i norrøne kildetekster og er foredragsholder, skribent og debattør.

Boken kommer med ett omslagsfoto av JIm Lyngvild, som väl här försökt avporträttera Hel, dödens gudinna – enligt mig en av hans något mindre lyckade bilder – men detta är helt säkert en läsvärd bok…

Johan Christian Nord bloggar och ger ut flera goda böcker…

Dansken Johan Christian Nord, tidigare präst i den danske ”Folkekirken” men nu lyckligen Asatroende och avsevärt hednad, är en man vars livsöde jag redan behandlat. Det skedde redan i en av mina bloggar från 2018, men eftersom den här bloggen nu ändrat färg, utseende och layout som ni kanske märkt, är en del gamla inlägg också under omarbetande.

Redan före han fann sina rötter och en bättre, friskare och hälsosammare tro var han känd som en debattör, och kanske något av en rabulist inom den danska ”Folkekirken” som fortfarande utropar sin politiska och religiösa överhöghet över alla danskar, trots att sådan Monoteism är något som mest hör det förgångna till, och något som inte längre passar in i ett modernt samhälle. Det är Johan Christian Nord för sin del helt övertygad om, och jag måste säga att jag delar hans starka övertygelse.

Nuförtiden skriver han också böcker – som jag inte kunnat läsa ännu – och har också en personlig och trevligt hållen blogg, som jag verkligen rekommenderar. I flera öppenhjärtiga intervjuer i ”Kristeligt Dagbald” har han också berättat om sin egen väg bort från all sunkig och instängd monoteism, och kristendomens helt horribla, unkna människosyn.

Kanske gör han det själv bäst, och kanhända borde inte jag ta orden ur munnen på honom, nu när han är synnerligen talför och själv skrivit sin egna självpresentation, men låt mig bara ta en kort repetition av vad jag redan förut skrivit, eftersom det för tillfället inte är tillgängligt, annat än för de invigda. Solis Sacerdotilis – som ju vi i Samfundet Särimner säger…

Allt började en kväll, när han fått sin första dotter och skulle be aftonbön med henne, eftersom han ju var kristen präst och allt.

Men så kom han till en plötslig insikt: Vad är det jag egentligen håller på med ? Var kommer den bisarra tron på denne påstått ”allsmäktige” gud ifrån, som ska befalla och härska över allt och alla, ja till och med mitt eget barn ?? Ja – så frågade han sig. Och himlen gav honom inget svar. Hans kristna tro kunde inte hjälpa honom – men han insåg att det var fel att indoktrinera den stackars dottern i de kristnes förkastliga lära. Hon hade ju inte valt den själv – hon var bara ett barn än så länge, och kunde inte ens välja, eftersom hon närapå var så liten att hon inte ens förstod innebörden i det begreppet.

Så började den stora förändringen, och en helig vrede började växa inom honom. Han brottades med sin gud, som Jakob med ängeln – och så brast alltihop. Kristendomen, som hade hängt där som ett slags väggprydnad i hans inre, ramlade plötsligt ned från den danska spiselkransen, och gick i tusen bitar som en värdelös gammal glasvas. Sedan gick han ut i naturen – Asarnas och Vanernas fria natur – och där lärde han sig en bättre, renare tro.

”Vidare gick han, på vägens mitt” – Ur ”Rigsthula”

För Johan Christian Nord blev vägen till Hedendomen åtskilligt hårdare än för många andra i de Nordiska länderna. Han förlorade ju genast sitt arbete och inkomst, eftersom han som sagt var präst i en kyrka, som inte tillät några ideologiska avvikelser, eller några försök att nå andliga erfarenheter och kunskap på egen hand. Han och hans familj fick i Augusti 2018 lämna prästgården eller tjänstebostaden de bodde i, och mycket annat miste de också. Illasinnade kristna och fd. kollegor började genast sprida ut grova lögner, och baktala hela prästfamiljen.

Nogle kaldte mig både det ene og det andet. Et par stykker mente, at jeg måtte være midt i et mentalt sammenbrud; at “stakkels Johan” tydeligvis havde fået “en psykisk lidelse,” som en tidligere embedssøster så indfølende udtrykte sig. Jeg svarede på så lidt som muligt, angav at jeg ville vende tilbage med en længere udredning, rystede støvet af fødderne og fortsatte ad den vej, jeg havde afgjort mig for.

– Kristeligt Dagblad, 2019-04-19

Så den fd prästen höll ut, och förklarade i det danska Asa- och Vanetrosamfundets medlemsblad ”Völse” att han inte längre trodde på de kristnas förlåtelselära, som ställer orimliga krav på människan. Hur ska man kunna förlåta de som faktiskt vill döda en, förstöra ditt liv och ta ifrån dig allt du äger ? Det vore rent irrationellt, att försöka älska eller förlåta sådana människor – och fd Pastor Nord gjorde det som sagt inte. Han gick sin egen väg, och slog sig fri. ”Vidare gick han, på vägens mitt” som det står i en av Eddans gudasånger.

Frihet är det bästa ting /som sökas kan / all Världen kring / Vill du vara dig själver huld / så älska frihet mer än guld / ty frihet följer ära... ”(Ur den svenska ”Frihetsvisan”)

Det finns de som säger, att den här bloggen jag skriver nu, har blivit alldeles för ”oandlig”. Må så vara, säger då jag. Johan Christian Nord har som jag skrivit ceremonitexter, begravningstal för vänner, bålfärdstal som han kallar dem – och mycket annat också. Räcker nu inte mina ord  till för er, så gå då till honom, säger jag er – ja sannerligen sannerligen !

Jag avundas inte John Christian Nord hans liv och öde – det finns så många öden, hårdare än mitt – men jag avundas honom på sitt sätt hans andliga erfarenheter. Som fd präst har han inte bara ”teologisk fagutdannelse” utan också en gedigen erfarenhet som talare, terapeut, medmänniska och mycket mer – och därtill kommer, att hans erfarenheter av Freja – som han skrivit hyllningsdikter och snart en bok till och Oden är verkliga, personliga och minst lika djupa som mina. Därtill har hans långa utbildning som kristen präst ändå varit nyttig – akademiska examina är inte att förakta, oavsett i vilka ämnen man nu tar dem.

Och vidare gick han, på vägens mitt…

Nu till september är han också aktuell med en bok dikter, kallad ”Höstoffer” som han skrivit tillsammans med en annan dansk.  Den har jag heller inte läst, men får snart köpa – den första boken, med dess ”stick och brinn !” till de kristna kyrkorna, finns för övrigt att läsa på svenska Adlibris.

Jag har en stor kärlek och en stor respekt för våra Nordiska brödrafolk, och de som verkligen hör hemma här. För de med äkta andliga erfarenheter och inte falska, som ”fornsedarna” i Sverige, ni vet de som ägnar sig åt droger, svamp och annat och som sedan påstår att det skulle ha gett dem ”värdefulla” erfarenheter.

John Christian Nords och mina respektive förkunnelser är av ett helt annat slag, och vi viker inte ned oss inför förtal, lögner och hot.

Så är det, bara…

Dagens ”Danske Smil”

I den lilla danska staden Hörsholm, numera en förort till Köpenhamn, finns naturligtvis ett väl utrustat kommunbibliotek, liksom i nästan alla andra städer eller kommuncentra i Norden. Hör betyder ännu halm på skånska, men det visste ni kanske; och sålunda kan den lilla ortens namn uttalas som ”Halmköping”. Nåväl, man lagrar också tidningsartiklar på det lilla lokalbiblioteket, och för två dagar sedan skrev tydligen en danska till journalist följande i en artikel, betitlad:

Thor og Odin i Foreningsdanmark

Och Marta Sörensen, som hon tydligen heter, skrev följande – tyvärr kan vi bara läsa en mycket kort sammanfattning av artikeln i bibliotekets egen anmälan om saken:

Asatroen tilbyder modern civilisationskritik med fokus på natur og fællesskab. Men ellers er tilhængerne ikke enige om særlig meget

Vem är då denna fru eller fröken Sörensen, frågar vi oss, och vad har hon då skrivit för övrigt ? Jodå, hon har också skrivit en artikel med titeln ”Det sjove – naesten – sikre space” om en lokal kvinnlig komiker. Uppenbarligen är denna kvinna klokare än hon ser ut för att vara, och det verkar som om hon kommit på något. Kanske har hon rent av fått hedniska tankar till skänks…

Hon har också varit mångårig redaktör för en dansk satirisk tidskrift, vid namn ”Rokoko-Posten” läser vi, och har låtit sig inspireras av liknande amerikanska blad, som ”The Onion”. Nåja. Själva tänker vi mest på ”Livets gang i Lillelund” som en gång var en dansk tecknad serie, för övrigt också en mycket bra sådan. Således klyver vi våra käkar i ”Det Danske Smil” även om det bara sker en gång den här Torsdagen, som helgats åt Tor, som inte bara är en styrkans utan en glädjens gud..