Veckans fall av ”Hedniska Tankar LEDER – Andra bara FÖLJER”

I rule the ruins” sjöng en gång den milt Freja-influerade tyska hårdrocksångerskan Doro Pesch. Hedniska Tankar får be att instämma – ty de sprider sig ÖVERALLT – ja Överallt. Till Sydkorea, där en tragisk brand inträffat, och presidenten officiellt förklarat att landssorg utbryter, vilket är helt logiskt och följdriktigt, då man förlorat minst 149 döda – huvudsakligen unga människor, som kunnat bidra till sitt samhälle och Världen i övrigt. 19 av de avlidna lär vara utländska medborgare enligt våra kvällstidningar, varav minst en Norsk Medborgare – och sålunda berörs även de Nordiska folken direkt av vad som hänt.

Vi hedningar på redaktionen har ett konsekvent hedniskt perspektiv, och det måste ni alla läsare och läsarinnor (något tredje gives icke !) förstå, även vid ett tillfälle som detta. Vi skrev, så sent som igår att Halloween-firande är ett amerikaniserat, kommersialiserat otyg som ingen egentligen behöver, förutom att ungdomen naturligtvis använder helgen som en billig ursäkt för att supa sig full, och så uppstod folkträngsel och brand i nöjes-stadsdelen Itaewon, om nu detta inte var en tragisk händelse, ”gangnam style” eller ”gangland style”.

Dozens of people suffered from cardiac arrest in the South Korean capital Seoul, after thousands of people crowded into narrow streets in the city’s Itaewon neighbourhood to celebrate Halloween, local officials said. (Photo by JUNG YEON-JE / AFP) – Men varför ALLS fira en Globaliserad, Kommersialiserad, Amerikaniserad fest i ett huvudsakligen Buddhistiskt / Schamanistiskt land ?

 

Det gick som det gick, och nu sörjer en hel nation sina unga döda. ”Vad var det vi sa – sade vi ?” är inte rätt replik att fälla vid ett tillfälle som detta, ty Oden själv mäler oss i Hávamál att efterklokhet inte nyttar till någonting. Den stora merparten av de döda – närmare 90 personer enligt vissa rapporter vi läst – lär vara unga kvinnor. Dessa skall enligt ögonvittnen och överlevande till stora delar ha blivit nedtrampade och inte kunnat andas i folkträngseln, eftersom de koreanska kvinnorna faktiskt har den egenskapen att de är relativt kortväxta. Vad säger det om landets unga män, om Koreanska festvanor och kulturellt beteende, liksom Kvinnosynen i Korea ?

Vi skall inte spekulera om tragedier eller enstaka händelser, nej – men ändå. En konsekvent Hedning, Asatroende och kanske även Fulltrui till Oden skulle svara, att det är unga mäns uppgift att försvara och rädda sina unga kvinnor, och tillika offra sig för barn eller andra svagare individer i samhället – för annars har de unga männen de facto ingen uppgift, och därmed inget existensberättigande. Skuld åvilar dem som trängt sig genom massan på sina nära och käras bekostnad, och till de nära och kära hör också varje kvinna en ung man lärt känna, om så bara för kvällen, om så bara för fem minuter. Och Skuld heter nuets Norna.

Krigarens uppgift är att skydda och värna – och unga män är krigare. Det gäller för oss hedningar i alla tider, alla kulturer, vid alla tillfällen. Shingen Takeda – borta i Japan – var inne på samma sak. Hans uttalande ”The soldier is the castle” är en förkortning, och ett av hans mest berömda citat lyder i min översättning: ”Vårt folk är murarna av sten. Vårt folk är vallgraven, utanverken, allt försvar. Skydda ditt folk, och de skall skydda dig”. Detta gäller – oavsett om ”folk” här betyder folk i gemen, allmänheten, vad slags folk som helst, oberoende av religion, politik eller allt annat – eller om vi talar om särskilda nationer, stammar, kanske plutoner…

Låt oss därför – sade han – vara snabba som vinden, följsamma som träden, mera rasande än eld och hårdare än sten – för vi måste agera, ja anfalla”. Sådan var hans tro, och Shingen Takeda – som just i år hedras med ett 500 års jubileum – var också han H-e-d-n-i-n-g, liksom för all del alla sanna Koreaner – eller Japaner och dito Kineser – ty Kina – som vi på Hedniska Tankar aldrig kritiserar, utan accepterar – bygger på K’ung Fu-tzu, Lao Tses taoism och slutligen Mao Tse.. själva driver vi handel med alla folk, och överser där med ett och annat, liksom våra förfäder på Ostindiefaren ”Göteborg”.

Men – inte nog med det… I Sverige framträder för dagen den här mannen, på Svenska Dagbladets kultursidor.

Detta – mina Damer och Herrar (något tredje gives fortfarande inte !) är ingen mindre än Mats Eric Nillson, författaren till boken ”Kåppi Pejst” som handlar om det KRISTNA Sveriges komplexfyllda förhållande till USA, samt begrepp som kulturell appropriering och globalisering – något denna blogg inte bara var inne på när vi RATADE (men inte hatade) Halloween så sent som igår, och även när vi skrivit spaltkilometer efter spaltkilometer om dessa ämnen, utan att någon lyssnat.

Först nu lyssnar SvDs ytterligt trögtänkta journalister, denna eländiga fårskock till flockdjur, som inte klarar mer än ett ämne i taget, och inte flera som vi.

Herr Nilsson har tidigare – i vår generationskamrat Joakim Pirinens anda – kommit på den fyndiga titeln ”Chateau Vadå” – eller ”Det okända fusket med ditt vin” och alltså varit ett slags smakdomare, ungefär som någotslags Gaius Petronius vid Neros hov, men han är ändå inte ett av Nomeklaturans Lejda Kreatur, fastän hans senaste bok nu utkommit på Ordfronts förlag – för det är just Ord och Inga visor vi för tillfället behöver.

Svenskarna har naivt apat efter det stora landet i väster i årtionde efter årtionde. Inte ens under Kulturmarxismens 70-tal var detta självskadebeteende helt utrotat, och det berodde på för mycket kristendom. Nu till Halloween är det särskilt tydligt, ty:

Alla deltar i maskeraden. Glesbygdsbor sätter sydstatsflaggan på bilen för att visa hur stolta de är över sitt ursprung. Förorternas kriminella studerar amerikanska maffiafilmer, medan de intellektuella lär sig att ”n-ordet” är tabu. — — Nilsson skriver om manspalining, halloween, metoo, cancel culture och pulled pork. Hockeylaget Frölunda väljer ett inidianhuvud som symbol, och gör sig sedan av med det när sådana stereotyper anses kränkande i USA. — — Landet vars populärkultur lärt hela världen hur tufft det är att säga motherfucker har nämligen gått in i en puritansk fas, och upptäckt att ord kan vara sårande.. — Trots det massiva utrymme som nyhetssidor och kulturredaktioner ägnar åt USA är mediernas bevakning av landet ganska ytlig, ibland rentav okunnig. Efter fyra år med Trump som president nära på dubblades stödet för honom bland svarta amerikaner i valet 2020, påpekar Nilsson. Det som inte passar in, hamnar inte i nyheterna

  • Svd 2022-10-31

Nej, naturligtvis inte. Men här på denna redaktion är vi Nordbor och Hedningar, för något annat har vi inte varit, är vi inte, kommer vi inte att bli. Vi firar inte Halloween eller annat idiotiskt trams. Vi är inte ”Woke”, kommer inte att bli det heller. Ni kan ta er förbannade ”Cancel Culture” och köra upp i häcken, Motherfuckers eller ej – och det är väl Mother Fucker själv som står staty i Näv Jorks hamn, för Näv Jork är ett ställe där man får ta sig fram med nävarna.

 

Hennes runa verkar vara ett stort M eller två bröstliknande gyllene bågar, alltså en Madr-runa – vilket vi sett på tv.

Mother Fucker – den amerikanska Moder-gudinnan är alltså den amerikanska motsvarigheten till Frigg, men inte till Freja – Frigging A’ – som våra vänner i the UK brukar säga. Macdonalds-emblemet föreställer gudinnans två stora rattar – och denna teori från Hedningar ”på orten” kände vi redan till för 20 år sedan.

Ni kulturjournalister kan själva resa till Näv Jork eller – kanske – Jew Dork. Vi tänker INTE följa efter er – för vi är de Hedna och de Ludna. Begrips !!

 

Efter Midsommardansen.. hos Gerd och på den mörka stjärnan Jorden…

”Efter Midsommardansen” är titeln på en dikt av Bertel Gripenberg, en finlandssvensk poet som alla numera fördömer, och ingen egentligen känner till, mest för att de aldrig läst vad han skrivit, eller hur han på sin tid kunde rimma ”gick i dansen” på ”fördes bort med ambulansen” i en och samma Midsommar-dikt, och  i åter en annan dikt om en annan Midsommar på den finska landsbygden kunde beskriva ett Frejdigt bondslagsmål och utbrott av vrede på ett slags dansbana.

Monoteisterna firar med ”Imamens lilla kråka – en Idyll, så menlös så den bräker… OCH ÄN SLANK DE NER I DIKET (Bildkälla: Sydsvenskan)

I det förra inlägget – och några inlägg före det – har jag skrivit för er om Yngve-Frej och hans kraft, samt vad Frej och Midsommar verkligen står för – samt om vredens princip, som väl rätteligen tillhör Tor. Ni får överse med att det förra inlägget var skrivet så, att jag nästan talade i gåtor; vilket förstås var helt avsiktligt, och utan att det skulle gå för mina läsare exakt vilken person och exakt vilket slags sammanhang det rörde sig om – men förvisso finns det mycket som man kan bli verkligt vred och arg på, här i Midgårds grönskande dalar.

En av de saker jag hatar är den offentliga lögnen, förljugenheten, manifesterad i ”wokeness” och allsköns politiska floskler. Därtill kommer alla de som utövar och sprider sådana lögner, om sig själva och sin egen betydelse, eller om alla andra. Jag talade om en person, som jag mötte anno 1990 och som kan förväntas göra mycket stor skada i det svenska kulturlivet och inte minst på det statliga museum på nationell nivå där hon dessvärre hamnat, men dessbättre hålls hon kanske tillbaka av minst en sk ”curator” och andra dämpande krafter.

Min egen Midsommar han varit utomordentligt god och lyckad, medan Statstelevisionen SVT och ”Sydsvenskan” velat ”sälja på” oss medborgare en massa Monoteistiskt strunt i form av ”Imamens lilla kråka” eller hur Islamister och Kristna nu skall fira Midsommar ihop framför Kyrkéer och Moskor eller vad det nu i framtiden skall få heta – sk ”religiösa centrum” av det slaget finns redan sedan många år i Fisksätra, efter vad media påstår.

Jag vill bara som etnisk svensk och Nordisk Hedning – samt Humanist – säga att jag fullständigt betackar mig från att delta i den sortens arrangemang, både nu och för all framtid. Jag vidhåller min Polyteism, vidhåller allt jag sagt om min andliga samt intellektuella inställning i den här bloggen och äcklas därför svårt av vad jag sett, liksom jag äcklas över att tvingas återse en ”speciell” individ ur mitt förflutna på garanterat fel plats och i fel sammanhang. Någon stolthet – samt någon självbevarelsedrift- får ändå jag själv som individ och den nation jag representerar ändå ha. Jag ämnar inte delta, inte konvertera eller kompromissa inför Monoteismen, som fortsätter att hota och skada hela vår planet.

Vår – för tillfället – snacksaliga statsminister lär ha besökt Bryssel, varifrån hon i direktsändning kommenterar att Ukraina skall åläggas krav på ”reformer” inför sin nyss framröstade EU-ansökan, och detta mitt under brinnande krig, ett krig där framtiden för EU:s och hela Västvärldens insatser för Ukraina minst sagt kan betraktas som osäkra – liksom framtiden för Sveriges NATO-ansökan – och alla andra inrikespolitiska, utrikespolitiska och försvarspolitiska fiaskon för Sveriges del. Om det någonsin är någon Regering i hela Europa just nu som snarast möjligt bör åläggas stränga krav på just ”reformer” så är det just Magdalena Anderssons egen, inte minst med tanke på vad Svensk socialdemokrati har ägnat sig åt under hela efterkrigstiden..

teckning av ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare

Det torde vara fullkomligt bekant för alla och envar hur Svensk Socialdemokrati årtionden igenom stött PKK, PLO, YPG, PYD och liknande organisationer med pengar, och låtit Sverige verka som flera garanterat våldsbenägna och odemokratiska rörelsers fasta bas i Världen. Det har framkommit att Turkiets nuvarande Regering faktiskt har alldeles rätt på flera punkter – Regeringen Andersson regerar bara på basis av en enda ”politisk vildinna” (av kvinnligt kön) vid namn Amineh Kakabaveh, och så länge denna enda person ger den nuvarande svenska regeringen dess enda egentliga maktbas eller berättigande i form av Riksdagsmajoritet, så kommer det inte bli något NATO-medlemskap alls och Finlands påstådda beslut att vänta med Nato-anslutningen under dess egen Statsminister Sanna Marin kommer att bli högst kortvarigt – var så säker.

Vi skickade en gris till Bryssel – en stor Sugga kommer hem igen” kan man säga – med en travesti på ett bekant – och bondskt – svenskt ordspråk. Fredens fiender och till och med Sergej Lavrov ler i mjugg åt Sverige och svenskarna – och det har de den största rätt till, ty aldrig har våra politiska misslyckanden på nationell nivå framstått tydligare – och det inför NATO, EU och hela Världen. Enbart Stefan Löfvén – med talet om ”den feministiska utrikespolitiken” inför hela FN – samt snorungen Greta Thunberg, nu 18 år och lossdrogande på Glastonbury till massornas jubel – har skämt ut vårt land än mer, och ännu värre.

Roe Vs Wade, och dess upphävande i USA samt den kristna fundamentalismen där är USA:s största skam för tillfället – och en sorgens dag för hela den nationen har tyvärr inträffat, säger President Joe Biden. ”Sir, yes Sir” säger er hedning – och ”hail to the chief”…

Förvisso är den politiska dansens och de många turernas bana åtskilligt märklig, nuförtiden. EU kritiserar och fördömrer det nutida Polen för bristande pressfrihet, men i vårt land domineras nyhetsbevakning och media fullständigt av Schibstedt, Bonniers samt Statstelevisionen, TT och en handfull andra förment objektiva källor – och inga andra media göre sig besvär, i alla fall inga seriösa sådana. Sedan har vi ju alltid kvällstidningen Excessen, respektive Tidningen ”Dagen” och Al-Jazeera – ibland häpnadsväckande framstegsinriktad – men det är också allt. Dessutom – vilka försvarade EU:s östra gräns, innan det senaste Ukrainska kriget ens bröt ut ? Vilka brandmän stoppade den stora branden vid Kårböle för ett antal år sedan ?? Rätt svar är att det var polska brandmän, polska soldater.

 

 

Vad som räddat lugnet och återställt friden för Hedningen, denna Midsommar är Gerd eller Jordgudinnan, Frejs absoluta motpol, men också maka. Gudinnan har för tillfället antagit formen av Tina Ahlin, som sjungit i folkton – helt utan kristendom, helt utan psalmer och imamer – från Äskhults by i Småland, också genom vår Statstelevision, som för en enda gångs skull gett fan i politiken och de politiska pekpinnarna. I många former trivs det sköna, som bekant – och till och med visan om fattig bonddräng – en gång Tommy Körbergs glansnummer – har – till skillnad från fattig krigsman – ändå fått vara med – gestaltad av en annan sångare.

Bara visorna i folkton och folktron har fått ljuda, och själv har jag bedrivit ännu en utesittning och vakat i Midsommarnatten, om än det inte varit rätta tidpunkten för solståndet, som ju inföll redan den 21.e och dessutom vid dagtid, innan middagstimmen – som nu – likt resten av dagen – är präglad av sommarens hetta.

”I Många former trivs det sköna” som bekant – men hedning som jag är och förblir, ersätter jag inte Gerd, jordens gudinna med Gud – blandar inte samman alla gudinnorna till en, som i denna tyska visa – ty det blir ett annat falsarium, som slutar med Gudrun istället – och den sortens människor har jag som sagt fått nog av.

I Norge har det skett ännu ett attentat, av en muslimsk gärningsman den här gången, och ingen kristen fundamentalist vid namn Anders Behring Breivik. Förut har man i Kongsberg – en stad jag besökt – påträffat pilbågsbeväpnade gärningsmän, och ett av dödsoffren den gången var faktiskt en drygt 50-årig kvinna ur den norska Hedniska miljön, för sådana finns verkligen – och här blev en av dem dräpt – trots moder Frigg, Gerd och Gudinnornas makt – som förvisso är stor – liksom vredens.

Själv manifesterar jag min vrede, inte genom att döda oskyldiga eller andra intrång, utan genom att protestera emot våldet, trots att Midsommaren är Gerds och Frejs bröllop – manligt och kvinnligt i skön förening, för allt annat är ofruktbart, och leder som vi kan se ingenstans.

Jag viftar inte med några regnbågsfanor, jag är inte ”woke” utan vakande och bevakande, och jag kommer aldrig någonsin att bli varken kristen eller muslim.

De människor jag för det mesta tvingas dela min hemtrakt på den här planeten med begår ständigt nya svek, ständigt förbrytelser också emot mig – på det löjligt lilla liksom det stora, politiska och globala planet. Vår egen Regering sviker oss alla, omdömet sviker någon norsk-iransk individ – och förvisso finns det mycket man kan säga om Norges allmänna trångsynthet som samhälle, lika väl som den trångsynthet som regerar vissa större eller mindre myndighetspersoner eller ”småpåvar” här hemma.

Varför skulle jag då inte hålla dem alla på avstånd, och fira Midsommaren med Makterna och mina vänner och anhöriga – på det sätt jag vill ?

Naturen grönskar, ingen torka syns – mjöd och flädersaft smakas och skördas – liksom hemkryddat brännvin, som inte är till övermått utan husbehov – och dessutom – med rosor, älgört och björksav – duger till att dölja sommarens svett med.

Nu lämnar jag er alla i Friggs och Gerds vård, innan denna sommar 2022 är till ända.

Veckotidningen ”Allas” gör reklam för ren HEDENDOM av Friggs märke

Vi vet alla att först Juni månad eller Sommarmånaden av hävd tillhör gudinnor som Frigg och kanske Gerd och Siv, men nu gör veckotidningen ”Allas” reklam för den 60-åriga självutnämnda naturterapeuten Ann Jönsson i Glimåkra, ja min Liv och Kniv gör man så, som det sägs i Skåne. Därför är det en smula tidigt för allt detta, och jag är också aningen skeptisk, med tanke på vad allt jag sett i new age-branschen, inte minst av ”fornsederi” och andra avskyvärdheter – hela samfund som lurar och bedrar folk, oseriösa terapeuter som manipulerar med folks reaktioner inför Ukraina-kriget genom hokuspokus med vattenglas i telefon, begär massor av pengar och annat i den stilen.

Vi vill ha Hederliga Gydjor och Rekorderliga kvinnor till att företräda Frigga och Gerd ! De borde ansluta sig till Nordiska Asa Samfundet !!

 

Jag vill fortsatt skarpt varna för folk som påstår sig syssla med ”forn sed” men nu är Ann Jönsson lyckligtvis inte av den ullen, och tillhör inte det fårahuset, vilket jag vill betona, utan verkar vara en hederlig dannekvinna och lövjerska i alla fall, vilken sorten jag nämnde ovan – mest spridd norrut i Landet i trakten av Härnösand, som ju också tillhör Härn och därmed Frigg, men inte alls Freja – för de som nu lärt sig något – och kan än mer.

Tyvärr är artikeln om henne fylld med rena osakligheter och absurda påståenden, som att (jag citerar) ”Göingebygden vid Finjasjön var Sveriges första boplats för så där 9000 år sedan.Detta är FEL I SAK av Tidningen Allas, och så jämmerligt dåligt skrivet, att man bara kan flina åt det. Göingebygden är ingen plats, utan just en bygd – och dessutom ligger den inte alls vid Finjasjön, utan runt den – här vänder dåliga och okunniga journalister helt upp och ned på begreppen.

För övrigt låt ”Sveriges första boplats” INTE alls där, eftersom det vimlar av boplatser i södra Skåne som är långt äldre, och bevisligen mer än 10 000 år gamla. Den turistreklam som Hässleholms kommun lanserat på senare år är felaktig, och vänder sig just till dumma turister, som lätt låter sig luras, men inte är så hemma på arkeologin. ”Hin mesta lygi” som det står i Eddan, och överdriven lokalpatriotism från Hässleholmarna, för det var INTE deras trakter som först töade fram ur Inlandsisen, utan bygderna vid Öresund och Järavallen, som då hade fastare land ut i sjön närmare Danmark än idag.

Men – detta gör mindre – nu när Ann Jönsson min själ kan förklara för de okunniga på tidningen ”Allas” redaktion om Kon Audumbla, Världens skapelse enligt Asatron och mycket annat – trots att man inte nämnt Särimner och Valhalls härlighet, men så är hon också en gydja åt Frigg, inte för Oden ! Vad hon säger är ändå rätt och lagom i de flesta ting, och därmed får de som är Asarna trogna, samt Ludna och förstås Hedna vara nöjda !

Sommaren är här – och ännu ett löfte SVIKS i ”Landet Löfvén”

Juni räknas normalt som den första sommarmånaden, både i moderna, kristna kalendrar och deras gamla hedniska motsvarigheter. I både Sverige, Danmark och Norge har Juni alltid kallats för Sommarmånad eller Midsommarmånad, utom på Island, där månaden gått under namnet Sólmanadur. Enligt SMHI har sommaren kommit så långt norrut, som nedanstående karta utvisar. Oavsett hur vi räknar är det alltså Sommar i åtminstone Mälardalen och vidare Söderut i Sverige, där närmare 75 % av befolkningen bor.

Bildkälla: SMHI, Statens Meteorologiska och Hydrologiska Institut, 31 Maj 2021

Men statlig lättja och indolens, samt politisk oförmåga i lika delar präglar fortfarande vårt land. I början av det här året lovade Regeringen oss att alla svenska medborgare skulle vara fullständigt vaccinerade emot Covid-19 och ha ett fullgott immunitetsskydd till sommaren. Men det har inte hänt. Vaccinationskampanjen har misslyckats, och ligger nu flera månader efter tidsschemat.

”Gammelmedia” berömmer sig av att vi skulle ha en relativt hög procentsiffra på andelen medborgare som fått vaccindos 1, jämfört med resten av EU – en allians som aldrig varit till nytta eller fördel för Norden eller Sverige. Men vi vet alla att detta är fullständigt betydelselöst. Verklig immunitet uppnås bara 2 veckor efter att man fått 2 vaccindoser – det vet vi allihop.

Kan Eir, hälsans Asynja, bota där vår Regering bara sviker, mörkar och underlåter att handla ? Mycket talar väl för det…

Enligt FHM, Regeringens egen sektormyndighet, har bara 18,2 % av vårt folk fått de två överlevnadskritiska injektionerna – och vi får väl se när vi ens uppnår 80 %. Misslyckandet är uppenbart, och lätt att upptäcka för alla och envar – men ändå finns det många i vårt land, som fortsätter att dupera sig själva, och blir lurade av såväl Socialdemokrati som kristendom. Jag uppmanar alla er läsare att låta hedna er, precis som jag.

Från SVT, den kära kära Statstelevisionen (ni vet den som enligt sig själv aldrig aldrig kan göra fel, och är ett under av ren sanning och objektivitet, varemot ingen kritik är tillåten eller får höras) rapporteras idag, att minst 14 451 svenskar dött, sen Covid 19 släpptes in i landet. Totalt finns nu 1 068 473 fall, och med tanke på att dödligheten i vårt land ligger såpass högt som 1419,11 döda per 100 000 invånare – mer än tio eller tjugo gånger vad dödligheten är i våra grannländer – så betyder det nog tyvärr, att minst något tusental till kommer att dö, innan detta är över.

I världen omkring finns just nu 170 768 396 konstaterade fall och Världen kan sörja 3 550 305 döda. Enbart i USA närmar sig dödssiffran nu 600 000 personer, och närmare en miljon Européer har dött. Afrika och andra kontinenter drabbas lindrigare av sjukdomen, men det är de vita människorna som dör – och effekterna av regeringen Löfvéns befolkningspolitik blir allt tydligare och tydligare – i Göteborgs förorter och på andra håll.

Frigg sörjer i Fensalar över Världens ve, och över Balder, sin döde son – han som dräptes av sin egen bror. Makterna sörjer med oss över sakernas tillstånd, där makthavare och maktmänniskor bara hånar och sviker. Så är det, och det är dagsens sanning. Gudarna och Gudinnorna finns inom er. Använd deras kraft, och kraften hos sunt förnuft – för det är den enda räddning som står att få..

 

 

Rädda er själva, för Regeringen Löfvén lär aldrig någonsin göra det !

 

Hur SVT Öst vinklar nyheter om utgrävningen vid Aska

För en tid sedan publicerade östgötaradion och SVT en arkeologisk nyhet, som man i vanlig ordning vänt upp och ned på, samt feltolkat.

Föga förvånande, måste man säga, för samma källa har publicerat många felaktigheter om svensk arkeologi även förut. Man påstår att fynden av ett tjugotal sk ”guldgubbar” eller drygt centimeterstora guldbleck från byn Aska, som inte alls ligger vid Vadstena, utan halvvägs mellan Vadstena och Skänninge skulle vara ”unika”, men det stämmer inte, annat än sett i ett snävt Östgötaperspektiv. Förut har man nämligen bara hittat två sådana guldbleck i just Östergötland, men de är mycket vanligt förekommande över hela Norden, just när det gäller Vendeltid eller sen Järnålder.

Arkeologen Martin Rundkvist och ett guldbleck från Östergötland

SVT påstår också felaktigt, att guldblecken skulle föreställa ”Asagudar eller Kungligheter”. Det vet man för det första inte alls, eftersom det bara är en teori, men långtifrån bevisat. För det andra har många forskare tolkat de hundratals guldbleck av samma typ som man hittat på många platser i Blekinge, Sveland och även i ansamlingar om minst 50-60 stycken vid Gudahovet på Uppåkra i Skåne (det är INTE ett ”kulthus” och INTE ett ”Tempel” men just ett Gudahov) som varande ett bröllopspar, eller Frej och Gerd, som är av Vanernas och INTE Asarnas släkte.

Också vid Sorte Muld på Bornholm har man hittat nära 2500 guldbleck, de flesta mycket små, som deponerats i gropar runt ett Gudahov, och alltid i vad man kallar ett ”sakralt kontext” och alltså i samband med religionsutövning eller Asatro. Ifall de okunniga journalister som belamrar SVT:s redaktioner bara brydde sig om att göra en enda minuts ”research” och skötte sitt arbete – exempelvis genom att googla på ordet Guldgubbar – svårare än så behöver det inte vara..

Fynd från stolphål vid Uppåkra

Fynden från Östergötland är alltså inte alls så ”unika” som man påstår, utan representerar en fyndkategori som varit väl känd och utforskad ända sedan 1970-talet. Man förmodar, att guldblecken nästan alltid offrats av bröllopspar – och inte alls kungligheter – vid bröllop i Gudahoven – så har fynden ofta förklarats. Det förklarar också varför de var så små och tunna – det rörde sig bara om ett symboliskt offer, medan vigselringar och andra trohetsbevis förstås var värdefullare och då som nu var avsedda att bäras av de agerande själva.

Andra bleck föreställer krigarfigurer, djur som älg eller björn, samt ofta också vildsvin. De har man förklarat som tacksamma gåvor för god jaktlycka, framgång i strid eller återvunnen hälsa – precis som senare ”offerkast” av mynt i källor och liknande. Guldblecken behöver alltså inte alls röra sig om ”kungligheter” och heller inte om gudar, eftersom det mesta tyder på att de var vanligt återkommande inslag i den stående religionsutövningen, eller med andra ord Asatron. Var för sig har de synnerligen litet metallvärde, men de gjordes små och med otroligt fina detaljer, antagligen för att dåtidens hantverkare ville visa vad de kunde, och för att det skulle vara enkla gåvor för vanligt folk.

Några av de figurer som avbildas på de centimeterstora blecken kan i och för sig vara Asar – Tyr med spjutet, en stående kvinnofigur som liknar bildstenarnas Frigg och Oden (längst ned till höger på exemplen från Sorte Muld ovan) låter sig kanske identifieras, men det är som sagt en hypotes, inte fakta.  Inom kort skall det också hållas ett digitalt föredrag på Gamla Uppsala muséets sajt om ämnet – men varför SVT inte bryr sig om att ta reda på riktiga fakta, är outgrundligt – för det vete Gudarna !

Byn Aska hyste på sin tid ett mer än 50 meter långt långhus, ja en hel Kungahall – och varför SVT inte nämner det alls, när man vetat om det ända sedan 2017 är också en gåta – varför hela tiden systematiskt utelämna de mest intressanta detaljerna..

Kungahallen vid Aska, över 50 meter lång, var minst lika ståtlig som Hrolf Krakis Kungshall vid Lejre i Danmark, som mätte mer än 60 x 12 meter

DT om Norrländska Ortnamn

I Dalarnas Tidningar artikelserie från 2016 finns även ett inslag om Norrlands Ortnamn, och en intervju med ortnamnsforskaren Eva Nyman, en annan förbisedd idkare. Hon verkar höra till den skola inom den moderna ortnamnsforskningen som hävdar att de flesta ortnamn är uppbyggda på naturföreteelser, dvs topografiska eller geografiska enskildheter i landskapet, snarare än spår efter kultur, religion eller mänsklig bosättning, som kom senare, och gav upphov till ett nytt skede av namngivning efter själva naturgeografin, och det låter ju i och för sig som en rimlig teori. Ett citat klarlägger nog den förhärskande metoden:

Hon är professor i nordiska språk och om orddelen ”-und-” har hon själv skrivit en avhandling. De ovan nämnda tillhör de nordligaste namnen som innehåller -und. Troligen har stavelsen en betydelse av ungefär ”rik på” eller ”försedd med” i ett namn som Ragunda. Det är ett gammalt Ravund som har syftat på den sjö som Vildhussen tämde. Rav- är släkt med vårt revel och har syftat på de långsträckta holmar och revlar som fanns i sjön, tror Eva Nyman.

Njurunda har inget med njurar att göra. Njur- kan gå tillbaka på ett ord för ”trång” eller ”förträngning” och namnet kan betyda ”den som kännetecknas av förträngningar”. Men -und kan också ingå i en annan betydelse så att namnet betyder ”den som trängs ihop”. I båda fallen åsyftas Ljungans nedskurna lopp genom den djupa och trånga Dimdalen nedströms Viforsen.

Men redan mycket tidigt, ja i Norrlands fall kring år 300 gör sig kulturföreteelser som arv, hednisk kult och mycket annat gällande:

”Sollefteå” är ett intressant exempel. Det uttalas i gammal dialekt Sålat, Sålät och liknande. Det innehåller ordet sol och ett försvunnet ord, ”att” eller ”ätt”, som motsvarar gotiskans ”aiths”, egendom. Det har förklarats betyda de solbelysta ägorna eller kanske den solbelysta trakten.

För att man ska uppfatta detta med ägor, byar och ägoskiften som betydelsefullt, måste Sollefteåtrakten förstås varit något helt annat än en ren nybyggarbygd, och redan försedd med gravrösen, gravfält och fasta byplatser…

Holms gravfält, ett av många i Ångermanland

Eva Nyman kommer sedan in på de sk Teofora ortsnamnen, eller de som direkt tyder på hednisk kult. Redan Viforsen, som vi nämnt ovan, innehåller förledet ”vi” för kultplats.

Varifrån Jämtlands stora ö, Frösön, fått sitt namn är lättare att förstå. Även grannön Norderön innehåller namnet på en gudom, Njord – men var det den manlige Njord, far till Frö på Frösön? Eller var det kanske en kvinnlig gudom med samma namn? En gudom, Njärd, (som språkligt motsvarar Njord) uppträder i några sydligare svenska ortnamn och flera forskare har menat att det är en gudinna.

Torsåker är ett spritt namn och här ville man kanske att fruktbarhets- och åskguden Tor skulle låta det växa bra.

Däremot förnekar Eva Nyman mystiskt nog Härn i Härnösand, och påstår att gudinnan ”Härn” skulle vara ”en skrivbordsprodukt” trots att ortnamnsforskningen hittat minst ett trettiotal namn som ”Härnevi” och liknande, då främst i Uppland och Svealandskapen. Ortnamnsforskaren Jon Kraft och många andra har antagit, att Härn, Njärd och den senare Frigga är samma person, eftersom namn om Friggeråker osv ersätter ”Härn” namnen i Svealand, eller namn på Njord, Njärd i Norrland.

Utdrag ur Jon Krafts avhandling ”Hednagudar och Hövdingadömen” – en mycket läsvärd bok om ortnamnsforskning

Missuppfattningarna kring ”Härn” är många. Bland annat finns en vulgärvariant av hedendomen, kallad ”forn sed” som efter wikipedia tror att Härn och Freja skulle vara samma sak, trots att det är känt för de flesta hedningar att Frigg, inte Freja, är linodlingens och spinnandets gudinna, ja hon som spinner molnen på himlen…

Även ifråga om ortnamn, som så mycket annat, gäller det att först ta reda på fakta, och kunna något om ursprunget till vad man ser i vårt svenska kulturlandskap…