Nu är det “Hedniska Tankars” yngsta kvinnliga redaktionsmedlem som tagit över tangentbrädet, denna Friggs Fredag. Våren 2026 – närmare bestämt i Mars – började arkeologer i Skåne göra nya upptäckter i samband med fynden från Nevishög och Önsvala i Bara härad, strax nära Uppåkra – staden Lunds föregångare med sitt Hedniska Tempel, och mer än 2000 år av historia, ända sedan Nordisk Bronsålder.
Man har nu kunnat bevisa existensen av processionsvägar, fram till gravfält och högar – en av dem kan ha tillhört en man med namnet Nefvi, som det nutida ortnamnet Nevishög visar – och Önsvala hette ursprungligen Odensala – man har också försökt härleda det teofora ortsnamnet ur “Odens Vala” eller Sierska, och här fanns långt fram i tiden en Tingsplats, som dock inte skall förväxlas med det berömda “Tre Högars Ting” eller landstinget för hela Skåne, som troligtvis låg öster om Lund, i den trakt där Dalby nu ligger.
Processionsvägarna med stolprader finns också vid Gamla Uppsala, vid Degeberga på Österlen i Skåne, vid Anundshög, Tomteboda norr om Stockholm, och vid Anundshög på Badelunda-åsen utanför Västerås. Överallt leder de fram till mäktiga gravhögar, och allesammans är de från tidig järnålder, flera hundra år innan Vikingatiden. Att säga att “vi ingenting kan veta” om dem är kristen bullshit, för vi vet redan att de kanske belystes av facklor och eldsken på kvällar och nätter, och att det var på dessa vägar alla vandrade, för att hedra gudinnor och gudar – liksom förmödrar och förfäder. Detta går inte längre att prata bort, fast det finns dem som hatar vår historia och kultur, och gör allt de kan för att utplåna den – kanske inte bara i nutidens Staffanstorp, där jag själv växte upp.
En av de största och mest berömda gravhögarna på gravfältet – se kartan nedan – tillhör en rikt utstyrd kvinna från 600-talet, som av gravfyden att döma kan ha kommit från Mellansverige, eller Mälardalsområdet. Hur kom hon till Skåne, och Bara-bygden ? Det måste ha skett genom giftemål, för där Oden finns, är Frigg inte långt borta.
“Skånska rekognoceringskartan” från 1815 i skala 1:10 000 – och en blå ring, som visar var Kvinnogravarna från 600-talet fanns.
Vid Vikhem (rött område på kartan) skulle arkeologer under 2010-talet finna ett mer än 54 meter stort långhus, en mäktig hövdingagård och en hel bosättning från tiden kring år noll – en “Vicus” eller en liten by med en egen gata på latin. De gula ringarna visar andra boplatser nära Segeån, som fortfarande rinner genom det vackra slättlandskapet. Det har aldrig lyckats för de kristna att utplåna spåren av Hedendom i denna bygd, eller spåren av kvinnorna, som levat där. Bevisen hopar sig. Forskningsrapporter, gravfynd och vetenskapliga fakta som inte kan motbevisas. Flera föremål visar att den äldre kvinnan var högättad – det syns på fibulorna eller axelspännena till hennes dräkt, och hennes släkt måste levat kvar i Önsvala ända in på 800-talet. I de båda yngsta kvinnogravarna fanns rester av exklusiva textilier med guldbroderier och invävda silvertrådar. Och ingen av dessa kvinnor var kristen, för kristendomen kom med Sven Tveskägg, den folkförrädaren, först på 1000-talet, när Drottens kyrka i Lund grundades på hans befallning, och Egil Skallagrimsson på 980-talet hunnit skalda om Uppåkras förstöring och brand, trots att det står “Lund” i de medeltida handskrifter, som kom att skrivas ned först 3-400 år senare.
Fynden från Önsvala och Nevishög finns idag på Historiska Muséet och “Barbaricum” i Lund, där man bara vågar ställa ut ett fåtal av dem
Det finns fortfarande inte ett enda gångbart bevis för några kyrkor äldre än från 980-talet i dagens Sverige, fastän Västgötar och Linköpingsbor försökt komma med motbevis, och under 2020-talet har man famlat och fumlat efter “halvrunda stensättningar” och rester av väggar på Björkö eller Birka, nära Korshamn och Kugghamn – men vad bevisar stenar lagda i en halvcirkel ?
Ingenting alls, som vi alla nog förstår.
Glaspärlor, ädelstenar, rester av rika dräkter – från Önsvala och Staffanstorp
Frigg och Freja lever ännu, och deras släkte – liksom deras män – har inte försvunnit. Vi finns och lever här, än idag – 2026. Vi är Hedniska, Asatroende Människor. Vänta er inget annat.
