I Disablotets tid: Esoterisk Asatro, ett lyckat blot för NAS och mera om Diserna…

Henrik Andersson, min gamle parhäst i den hedniska bloggosfären, gör reklam för vad han kallar Gnostisk Asatro. Jag skulle snarare kalla den esoterisk, i motsats till exoteriska, alltså helt öppna Samfund som NAS, Nordiska Asa Samfundet – som nu har närmare 800 medlemar – ett medlemskap där rekommenderas, ifall du som läser detta inlägg inte redan löst det. Gnosis betyder kunskap gärna då av det fördolda slaget, något man inte lär ut till alla. Det finns flera olika skäl till det. Dels säger redan Oden själv i Havámál, att det finns flera saker som han inte lär ut till alla och envar (det sker i en av det såkallade Runatals mest berömda strofer) och dels är det också så, att det finns lärdomar i varje kultur som man inte bör förvrida eller förvränga, utan de bör hållas utom räckhåll för ”fornsedare” och andra som kanske skadar sig själva och dessutom hela vår kultur, när de börjar missbruka dem.

Hur Diserna och Fylgiorna,  våra kvinnliga skyddsandar ser ut, vet ingen… Blott få har sett dem…

Nuförtiden är Eddan tillgänglig för vem som helst, genom sajter som Heimskringla.no och andra (ett besök på den nämnda sajten kan också löna sig) men när det gäller konsten att spå i runor, blota och mycket annat, har det alltid funnits en tradition som säger att en hel del av de viktigaste kunskaperna i Asatron bör vara förbehållet Thular, Godar och Gydjor, och inte läras ut till vanligt folk. Likadant var det en gång med skaldekonsten, och förmågan att kunna rista runor överhuvudtaget. Också den var förbehållen de invigda, och lärdes inte ut till vem som helst, först och främst därför att konsten att skapa metriskt formfulländad poesi var mycket svår, och för det andra därför att man inte ville, att kunskapen om runorna skulle hamna i orätta händer. Nuförtiden finns det också flera esoteriska (inte öppna) sällskap inom Asatro också i Sverige – det fruktade Samfundet Särimner, eller Särimners Sändebud som de också kallas är bara ett av dem, även om det kanske blivit det mest kända och eftertraktade på senare år, inte minst genom den här bloggen. Vem som helst kan inte gå med, utan det krävs rekommendationer från två edsvurna medlemmar för att alls komma ifråga, och inträdesproven är så hemliga och svåra, att jag inte nänns närmare beskriva dem, ”for fear of raising incredulity” som det heter på engelska.

Men – låt oss nu gå över till någonting helt annat.

Uppsa Kulle i vinterskrud – högen är 9 meter hög, och 55 meter vid – en kungshög som var större ändå när den byggdes..

I helgen firade Nordiska Asa Samfundet sitt Disablot vid Uppsa Kulle, strax nära Nyköping i Södermanland. Man har nu stiftat en tradition, som förkunnar att endast Gydjor eller kvinnliga officianter bör förrätta offret åt de kvinnliga makter vi ärar vid denna tid (om anledningarna till det har jag redan skrivit för några dagar sedan) i motsats till ett visst ”fornsediskt” samfund, där det hela ofta går till lite hipp som happ, och man riskerar att hamna helt på sned, inte minst på grund av de ljusskygga figurer som rör sig i ”fornsedens” cirklar. NAS är ett helt opolitiskt samfund, och det tycker jag för min del är väldigt bra, även om det tydligen finns de, som tycker något helt annat – men dem vill jag helst slippa…

Uppsa Kulle är helt outgrävd, och utpekas av traditionen som den hög, vari Ingjald Illråde blev jordad, sedan han innebränt Kung Granmar av Södermanland, och Vidfamne-ätten blev Sveakungar efter honom, men det vill jag såklart låta vara osagt. På toppen av högen finns en flera meter bred krater, som troligen har bildats när en gravkammare av trä inuti högen störtat samman, men några arkeologiska undersökningar på platsen har ännu inte skett, trots att högen varit känd för forskare i flera hundra år. Felprioriteingar inom Sveriges nuvarande kulturpolitik är såklart orsaken. Blotet samlade över trettio deltagare i vinterkylan, och 4 journalister närvarade, också från amerikanska tidningar och nyhetsmedia. NAS har nått ännu ett klart bevis på framgång, när det som samfund visar sig kapabelt att hålla väl organiserade, trevliga och väl genomförda blot och sammankomster.

Nordiska Asa Samfundet Mälardalen har nu en egen fana (till vänster i bild) och mer än 330 medlemmar

Som hedning i Sverige har man inte alltid upplevt något sådant – de sunkiga sk ”Påskbloten” vid Gamla Uppsala och vad som tyvärr tilläts hända där förra året är ett klart ”varningstecken” och en tydlig ”plump i protokollet” men så hade NAS också ingenting med det motbjudande spektaklet att göra. Istället kan man nu utöva Asatro, omfatta Asatro och säga Asatro – precis som i resten av Världen – utan att behöva använda kristna smädenamn eller något annat dumt – för vad vi gör är inte alls något ”fornt”, något politiskt eller någotslags levande rollspel, blaj, ”lajv” eller något annat sådant, och vi vill heller inte förknippas med det, eller med ”fornsederi” – som ju är en kristen term, inför minst 230 år efter det att Asatron tog slut i Norden.

De kristna firar just nu sin ”fastlag” men det gör inte vi – det är väl mest troende katoliker eller muslimer under ramadan, som tycker att man bör fasta eller späka sig, vilket inte är hälsosamt, givet hur kylan och klimatet faktiskt ser ut i Sverige och resten av Norden – vilket vi också får se såhär års. Men i Tyskland, i Alpområdet och i Centraleuropa finns också spår av Disablotet eller dyrkan av Diserna, och det är extra tydligt vid den här årstiden.

Under Fastnacht, Fastelavend och allt vad fastlagsspelen i Tyskland, Österrike och angränsande länder nu kallas, firar man en gestalt som kallas Frau Perchta, och som ibland uppträder i mångdubbel upplaga, som Schiachperchten (skrämmande Perchtas) eller Schönperchten (vackra Perchtas) ungefär som Diser och deras individuella motsvarighet Fylgiorna också kan se skrämmande eller vackra och välvillliga ut i Nordisk Mytologi. Många forskare, också svensken Martin P:son Nilsson, som var den förste som i början av 1900-talet skrev om sakområdet, har påpekat att kristen demonisering har satt in i det katolska området, och vad som från början var välvilliga, kvinnliga väsen nu har bytts ut emot skrämmande karnevalsmasker – men den underliggande traditionen och det kulturella sambandet kan förstås ingen rå på i alla fall.

Perctha eller Perctas har nu funktionen att komma med presenter till barnen (vanligen små gåvor i form av godis) under fastan, men sades tidigare övervaka att ingen spann (spinning är Friggs och Nornornas värv, vilket är ett meningsfullt sammanträffande) samtidigt med att de också anses ha svarta fötter med simhud mellan tårna, alldeles som svanar också har – och Svanjungfrur och Diser är ofta identiska, både i Nibelungemyten och de Nordiska sagorna. Ytterst sett går ”Fru Perctha” tillbaka på ”Fru Hulda” eller ”Frau Holde” har man ansett, en sagofigur, som bär tydliga och omisskänliga drag av Frigg, som den första och största av Diserna. Perchta-gestalten troddes på 1000-talet vara en vacker kvinna i vitt, och det var långt innan katolikerna satte igång med att demonisera henne, och försöka få henne att se ut som djävulen eller fan själv – för de kristna förstör ju oftast allt som är gott, sant och vackert här i världen.

Frau Holda – som jag skrivit om förr – kan spåras ned till Karl den Stores 800-tal, och ansågs då av de kristna vara en häxa, samtidigt som hon likt Frigg ”spinner molnen på himlen” och dessutom skakar sina bolster och kuddar ut genom Valhalls fönster, så att fjädrarna ryker och faller till jorden eller Midgård – och där förvandlas de till snö… I Odenwald, och på många andra kultplatser i Tyskland, finns källor eller brg och andra platser, som är uppkallade efter henne. Diserna finns kvar, som svaga spår också i dagens Europa – men här hemma, i det kalla Norden, behöver vi deras skydd så länge vintern varar, och i väntan på en ny vår, samt för att sådd och till sist även skörd ska komma igång – och det är ursprunget till Disablotet. Också runan Perchta – den trettonde i Runraden – som står för klippor, underjorden och vad som finns där – har satts i samband med Perchta-Holda.

Frigg som den stora spinnerskan i himlen, som sänder vinter och snöväder

Kanhända, säger några, har Diserna och Holda satts i samband med den ”Hyldemor” som var en kvinnlig gårdsvätte bland annat i Danmark, eller Gerda, Gerd, Nerthus, Hertha, alltsammans namn på jordgudinnan – en annan ”Dis” som snart står i fokus, när våren och naturens stora uppvaknande väl kommer. Mycket är fördolt, som endast makterna och vandrande Thular vet…

 

Det är Frej och Gerd, inte Frej och Freja. Och Härn är ett Heite för Frigg…

Ofta ser man saker skrivna om Asatro och Hedendom på Internet som har föga vederhäftighet, och ibland också påstådda fakta som är gripna ur luften, och därmed helt felaktiga.

Det värsta exemplet i Sverige utgörs kanske av den sk ”forn sed” rörelsen, som nyss lär ha hållit någotslags ”politiskt möte” i Stockholms Södra förorter, där tolv av dess drygt sjuttio medlemmar med härskartekniker och annat i den stilen skall ha drillats och lurats till att tro att Frej skulle vara gift med Freja, och att det är därför vi svenskar och Européer firar Midsommar, till exempel.

Inget kunde vara felaktigare.

Alla någotsånär seriösa hedningar vet att vi firar Midsommar till minne av bröllopet mellan Frej och Gerd, den himmelske Skördeguden och den stora Jordgudinnan.

Midsommar firar vi till minne av Frej Och Gerd – inget annat !

Den enda källa som överhuvudtaget nämner att Frej och Freja skulle stå i någon som helst form av förhållande till varandra (annat än som bror och syster, men varken gudar eller människor tillämpar incest, för sådant hör inte hemma i vår kultur, och knappast några biologiskt framgångsrika kulturer alls, för den delen) är Lokasenna eller Oegirsdrikkja, där Loke riktar grova, lögnaktiga och sexuella beskyllningar emot i stort sett alla mer kända gudinnor, och bland annat beskyller Freja för att ha legat med sin egen bror. Allt detta kommer som sagt från Lokes mun, och honom behöver ingen tro på. Historiskt sett har Loke aldrig varit särskilt dyrkad alls, även om det nu finns en urspårad och utflippad skara amerikaner och andra som kallar sig ”Lokeaner” och som ofta – men inte alltid – tycker om att pigga upp sig själva med Satanism och lite annat av samma slag.

”Javisst, men sådär säger Loke till alla Gudinnor !” (teckning av John Bauer ur Viktor Rydbergs, ”Fädernas Gudasaga”)

”Lokeanism” i alla dess former har heller ingenting med seriös Asatro att göra, inte som Asatron utövats i Norden, just nu eller under tidigare historiska skeden – och Oegirsdrikkja förblir en historiskt mycket sen källa, sammansatt på 1230-talet av islänningar i Västnorden  varför man inte kan sätta någon större tilltro till den, särskilt inte som alla andra källor samstämmigt nämner, att Frej blir gift med Gerd, jordgudinnan. Hela Eddakväden, som Skirnismál nämner det, och man undrar varför alla dessa ”fornsedare” och övrigt patrask inte bryr sig om att lära sig grunderna i Asatron, när de ändå finns tillgängliga så gott som överallt.

Att Frej och Gerd är makar, samt att Freja är gift med Od eller den unge Svipdag, som hon i tidernas fullbordan kommer återförenas med, är ändå vanlig allmänbildning, och inget man kan ändra på genom någotslags sjukt SSU-tjafs, eller annat politiskt kannstöperi.

Särskilt inte om man nu säger sig vara ”forn” eller har någon som helst respekt för ”sed” eller traditioner överhuvudtaget, och dessutom anser sig ha ensamrätt på hur de ska tolkas, som de här ”Rådsgydjorna” eller vad de nu kallar sig, som jag nämnt i föregående inlägg, och som varken har något större mandat eller någon som helst förankring i verkligheten.

Freja har ingen särskild koppling till Midsommar alls, men uppfattas av många forskare som sammanhörande med Våren och framförallt Maj, Frejas stora månad – i Midsommartid är Frigg däremot desdo viktigare, och varför ska jag snart visa.

Frigg spinner molnen på himlen, Friggerocken är ett namn på Cassiopeja eller de tre stjärnorna i Orions Bälte, så vem är då Härn, linberedningens gudinna ?

Somliga har också fått för sig att Härn, linberedningens gudinna, skulle vara ett binamn eller ett sk heite för Freja, och dylika dumheter kan man läsa på Wikipedia. Men vad vilar denna uppfattning på ? De enda källor man kan citera är katolska forskare som Rudolf Simek och Turville-Petre, och båda åberopar sig på ett enda textställe hos Snorre Sturlasson från 1230-talet, Gylfaginning 35, mer än tvåhundra år efter det att Asatron officiellt förbjöds på Island. Dessutom är det välkänt att den sena, skriftliga västnordiska tradition som Snorre företrädde, inte alltid motsvarade den tradition som fanns i Sverige och östnorden, och än mindre den kontinentalgermanska hedendom, som utrotades under Karl den Stores åttahundratal.

Ortnamnsforskare i Sverige och hela Norden har för länge sedan bevisat, att Härn är ett annat tillnamn för Nerthus, Njärd, Gerd, Gerda, Hertha (på kontinentalgermansk botten) Frau Holle (sydsveriges ”Hyllemor”) eller Perchta, som alla är namn på jordgudinnan och inget annat. Att Frigg, som blev vanlig först i sen hednisk tid, fick bli en himmelsgudinna istället, vid Odens sida – som ett slags dubblering eller motsatspar, är heller inte så konstigt, lika lite som att konsonanter byts ut i Germanska ljudskridningar, men enligt förutbestämda fonetiska lagar och språkliga regler, genom seklernas lopp. Earth, Njärd, Mjärd (som i Mjärdevi i Östergötland) och slutligen Härn – allt hänger faktiskt samman, och ”härn-” i ortnamn som Härnösand eller Härnevi i Uppland har ingenting alls med Freja att göra..

Här hade Gerd, jorden sitt Vi eller Gudahov. Samma sak på Härnön vid Härnösand…

Ortnamnsforskaren och arkeologen John Kraft skriver i sin bok Hednagudar och Hövdingadömen, ISBN 91-88076-06-7 (1999) s.13 följande mycket intressanta text:

I stora delar av Uppland saknar ortnamn som innehåller Njärd. Istället uppträder är några ortnamn med gudinnenamnet Härn (Härnevi, Ärenvi, Ärentuna). Magnus Olsen (1908) och Oskar Lundberg (1912) förmodar att det är samma gudinna som i den norröna litteraturen går under namnet Härn eller Hörn..

Vad som står på svenska Wikipedia är helt fel, Härn är också Isländska och Norröna för lin som kulturväxt, se här och betyder inte alls skydd eller värn – se här…

Magnus Olsen drar slutsatsen att hon är en gammal fruktbarhetsgudinna, till sitt väsen identisk med Nerthus hos Tacitus. Elias Wessen, som i gudaparet Ull-Nerthus såg en äldre motsvarighet till det yngre Frej-Gerd, drog slutsatsen att Härn i vissa trakter tog Njärds eller Gerds plats (1922, 1929-30). Denna uppfattning verkarr helt rimlig eftersom Njärd och Härn uppenbart tycks komplettera varandra. Där det finns ortnamn som innehåller Njärd, saknas som regel alltid Härn. Där ortnamn med Härn förekommer, brukar det vara svårt att hitta Njärd.

John Kraft har också övertygande bevisat, att där ortnamn på Frigg- finns, saknas de äldre Njärd och Härn – och omvänt. Friggs namn är mest spritt i ett område i Västergötland, medan Njärd dominerar i Östergötland, och Härn finns i Svealand och uppåt Norrlandskusten. Det ligger mycket nära till hands att anta, att detta var olika dialektala och regionala namn för samma gudinna. Jordgudinnan Njärd kan ha blivit utbytt emot Frigg i ett senare skede av historien – efter vendeltiden – eller också var Frigg bara vanlig i Västnorden, medan man på Östnordiskt område fortsatte att tala om Njärd, Gerd eller Härn istället, allt efter vilken bygd man bodde i och kom ifrån. John Kraft har också rekonstruerat vad han kallar ”kultförbund” och forntida häradsgränser med utgångspunkt i namnen Ull-Njärd (från Bronsåldern) och Frej-Härn (Gerd) som i landskap efter landskap ligger nära varandra.

Exempel på John Krafts ”Häradskartor”

I Tåkerbygden i Östergötland hittar vi Mjärdevi och Ullevi, bara några kilometer ifrån varandra – och emellan dem en bronsålderslabyrint. Samma sak i det gamla häradet Västanstång (väster om Stångån), nära Linköping – där finns Ullevi och Mjärdevi, och så en bronsålderslabyrint. Samma sak i Östanstång, nära glan och Bråviken – Ullevi och Skärlunda (efter Njärd) samt en labyrint…Samma mönster upprepas fem gånger i Södermanland, minst tre gånger i Närke, två gånger i Västmanland och förstås också i Uppland, där man ett tiotal gånger kan hitta exempelvis Ullunda och Närtunna nära varandra, och så en labyrint däremellan… Men är alla dessa stenlabyrinter från bronsåldern, ibland övertorvade och sedan framgrävda av arkeologer – ofta i anslutning till bronsåldershögar – verkligen irrgångar ? Nej, säger John Kraft.

De magnifika stenlabyrinterna – som finns också på Svenska Högarna och i det svenska Finland – består alltid av en enda, ihoprullad gång, som oftast i tolv varv eller tolv lager sträcker sig in mot mitten, där en ”sittsten” eller en kvinnlig figur ofta finns avbildad, som här från väggen på Sibbo Kyrka i Finland. Tolkningen är omstridd hos de kristna, som vägrar att acceptera allt det här, men de tolv varven som ”solen” eller mannen i denna ”Trojeborg” eller Jungfrulek som stenformationnerna också kallas – märk den sentida Midsommar-visan om ”Jungfrun som går i dansen med röda gullband” – och samma sak finner vi i Eddan och Skirnismal – Gerd sitter verkligen på en jordfast sten och flätar guldband, när Skirnir eller Solen kommer och friar till henne för Frejs räkning. Och vad symboliserar de tolv varven – är det inte solens gång över himlen under tolv månader ?

Enligt Skirnismal hände det sig en gång att Frej tog plats i Hlidskjalf, Odens högsäte, och såg ut över Världarna. Men det skulle han kanhända inte ha gjort. I Midgård såg han en kvinna, som var fagrare än alla andra. Hon var Gerd, Gymers dotter, och för henne gav Frej bort sitt svärd, varför han kämpar med ett hjorthorn i handen vid Ragnarök – en detalj som många konstnärer missat. Frej kunde inte sova, ja varken äta eller dricka efter att han sett henne, så upptänd var han av kärlek.

”Men så fick han se en kvinna, som var fagrare än alla andra”

Gerd gav slutligen med sig så långt, att hon ville tala med Frej – men hon sa inget om giftemål eller något annat, som Skirnismal tydligt utvisar. Men efter tre dagar, skulle de träffas i lunden Barre, en hemlig plats, som bara de två kände till – ”Vill du mig något, så träffas vi där” alldeles som i Midsommarvisan.. Skirnismal nämner också Gambanteinin, ett ord som inte alls betyder trollspö, ”magic wand” eller liknande (trots att det finns moderna varianter med sådana namn nuförtiden – och det har jag från en säker källa) för gamman betyder som bekant glädje, och tein eller ten betyder pinne eller stav, så vad som här omnämns, är Fröjdesvärd och Fröjdepinnar, och i sådant var Gerd sedermera högst förtjust, som alla vuxna människor redan lärt och vet. Inför detta magiska svärd, som var det enda vapen Frej tog till för att besegra henne med, föll hon så till sist till föga.

Många kvinnor gör så ibland, än idag, som bekant – och det är väl bara Loke i sin oerhörda, nedriga elakhet, som kan se något fel eller omoraliskt i detta.

Midsommarstångens urgamla symbolik – med en stav som går in i en krans, eller en ring – aldrig några kristna kors, för så var det inte från början – är också mycket enkel att förstå, och en universell hednisk symbol för världsaxeln, föreninngen mellan kvinnligt (kransen) och manligt (stången) samt solståndet, årets höjdpunkt. Tacitus beskrivning – en av de äldsta skildringar av Nordisk Midsommar vi alls har – nämner i och för sig inte någon exakt tidpunkt för gudinnan Nerthus stora fest – men det faktum att hon alltid skildras som åkande i vagn – motsvarigheter saknas inte i arkeologin – kultvagnarna från Dejbjerg Mose i Danmark – daterade till 100 fk och fullt överensstämande med ”Germania” från år 98 – sådär 200 år senare – liksom Gunnar Helmings saga och partierna om ”Frejskonan” sådär 1000 år senare visar på kontinuitet – och just kontinuitet är alla traditioners moder.

Motsvarigheter till Midsommarstänger har inte bara hittats bland Tanums hällristningar, utan också på hällristningar från Östergötlands bronsålder (Himmelstalund) Var kommer egentligen namnet ”Himmelstad” ifrån ? Rena tillfälligheter.. eller ??

Respekterar vi våra förfäder och förmödrar samt alla de släktled som fanns före oss,  ja då ska vi också ta tillvara deras seder och bruk, och inte ändra sakers betydelse, särskilt om vi alls ska vara ”forna” eller säger oss utöva Asatro – på modernt vis, eller med en saklig, förnuftig, verklighetsanknyten grund.

Ge ALDRIG ”fornsedare” eller några liknande Halvfigurer utrymme i Midsommar – men FORTSÄTT och HYLLA FREJ och GERD – eller ULL och NJÄRD — som det ÄR, Alltid HAR VARIT och SKALL vara..

I Vårbrytningen

32305A

Jodå  jag både häcklar och hädar – men TANKEN ÄR FRI – och i kraft av yttrandefrihet får man vara kritisk !

Idus Martii har kommit och gått. Vi står snart vid Vårdagjämningen, och meteorologiskt sätt råder det nu vår – minst 14 dagar för tidigt enligt almanackan – i Mälardalen, och vårtemperaturer på upp emot 14 grader har noterats allra längst upp i norr, mer än 1050 km norröver där jag nu sitter och skriver detta. Aldrig någonsin har det varit så varmt i Sverige sedan meteorologiska mätningar ens började, har jag fått höra.

 

normank_varank_var

Våren skulle ha kommit till Mälardalen först kring den 1 april, men något i naturen verkar vara i olag…

Tiden kring det som kallas Vårbrytning, och det danskarna kallar Föråret – deras namn på hela fenomenet vår – har alltid varit en viktig tid för mig. Jag har märkt att vilka händelser som än utspelar sig såhär års, har de en tendens att bestämma resten av året eller i varje fall Sommarperioden också – det är just därför man talar om ett För-år, innan vegetationsperioden och markens gröda riktigt kommer igång. I Skåne och Sydsverige talar man om att ”jorden reder sig” såhär års. Tjälen går ur marken. De djur som legat i iden under vintern återuppstår, och återinträder i naturen. Moder jord gör sig redo för det som kommer – ett avstamp sker. Vatten som blivit fast, övergår till flytande form. Vårfloden rör sig – och en oro sprider sig över mitt sinne, jag kan känna vårens obändiga förlopp också i min egen kropp och benstomme, ja ända in i märgen.

IMG_1712L

Jordgudinnan Gerd, som jag skildrade henne år 2012 – meningen var också att erinra om Matj Syra Zemia eller Stora Moder Ryssland från ”Svitjod Hin Mikla” och det som en gång var Hröreks land

Till och med björnarna i Alaska, som likt de i Svenska Norrland traditionellt sett inte anses lämna sina iden före den 14 april, tvingas nu gå upp tidigare och tidigare varje år. Detta är inte naturligt för björnen, som hungrig och illa till mods tar sig en titt på omvärlden, och allt den kan se och upptäcka där. Också björnen kräver sin frihet, sin rättvisa. Den ansågs förr om åren vara en tänkande varelse, precis som vi.

bear bjorn_kenneth_johansson1189

I Ryssland  och Ukraina- där de enkla människorna faktiskt är äkta, och verkligen tar vara på vad som är forna seder och inte bara hittar på oriktiga, onaturliga sammanblandningar som här (jag hatar och förbannar fortfarande allt som här i landet på falsk grund fått namn av ”forn sed” utan att vara varesig det ena eller det andra) har man nyss firat Maslenitsa – en ursprungligen hednisk fest vid vinterns slut, som den grekisk-ortodoxa kyrkan försökt lägga beslag på, men utan att riktigt lyckas.

Maslenitsa var urspungligen en gudinna, något av jorden eller våren själv, och det är henne man firar vid den ryska versionen av det som en gång var vårt Segerblot, som det bör kallas – jag ska komma till varför inom kort. ”Fru Maslenitsa” – ibland också kallad Kostroma, Kostrobunko – uppstiger efter en vecka av firande till solen genom ett stort symboliskt vårbål – det är detta Igor Stravinsky en gång visade i sitt symfoniska verk ”Våroffer” – det ryska ordet ”syra” för fuktig, kom förresten in i deras slaviska språk under vikingatiden – ”kärr och syra” sjunger till och med Bellman om – och deras ord Sistra, kommer från det nordiska Syster – detta sagt med bakgrund hos alla dem, som fortfarande lider orättfärdigt där borta. (se tidigare inlägg)

01l-maslenitsa-2011-st-petersburg

I slutet på Maslenitsa-veckan och tövädret brukar man i Ryssland och Ukraina säga ”Må gudarna förlåta dig !” till sina fiender – då underförstått att ”själv kommer jag kanske inte kunna göra det”. Nu har vi olika länder, och två folk – båda gränsande till oss – som förut alltid var bröder, har nu mötts i ett – för tillfället fruset — inbördeskrig. Jag själv, som har vänner på båda sidorna, själv besökt båda länderna och känner observatörer – som själva suttit i krigsfångenskap där – vet sannerligen, vad detta krig har kostat våra båda grannländer.

Och till en viss Vladimir Vladimirovitj – som under hela kriget varit President, fast han kanske fått hela konflikten i sitt knä och delvis ovilligt gått med på den – störst skuld bär hans rådgivare – säger jag: ”Måtte gudarna förlåta dig – själv kommer jag nog aldrig att kunna göra det…

Grannen

”Grannen” – konstverk av den finländske konstnären Kaj Stenvall

Jag har skrivit en hel del om hädelse och yttrandefrihet i den här bloggen.

En del läsare har frågat mig: ”Kan man ens häda de Nordiska Gudarna, eller begå hädelse emot Asatron, ifall man nu tvunget ville ?”

Nej” svarar jag då skarpt och hårt. ”Njet – Nein – Nitchivo !

Att begå hädelse emot Asatron är totalt omöjligt, även om man kanske kan kränka dess utövare, även om vi Hedningar är rätt svårkränkta och uthålliga efter sådär 80 000 år eller mer på våra planet. Detta är fallet, därför att Asatron redan har en gudom också för själva Hädelsen, vars namn är Loke. Loke är personligen bekant med de andra gudarna, för att inte tala om gudinnorna, och vet därför allt om deras tillkortakommanden – därför kan han häda dem betydligt mer genomgripande och omfattande än vad vi vanliga dödliga någonsin skulle kunna klara av och i jämförelse med det, förbleknar allt annat genom sin futtighet – varken ni eller jag kan någonsin ställa till med något jämförbart – försåvitt vi nu inte utlöste Världskrig eller gjorde något verkligt nedrigt, som att rösta på Miljöpartiet, Donald Trump eller likt Putins handgångna män hetsa två grannfolk emot varandra och eftersom makterna är gamla, mycket äldre än någon av oss har de sett och upplevt mycket mer och mycket värre saker redan, oavsett vad vi själva nu skulle hitta på att säga, skriva eller göra.

loki1

Kom ihåg att Loke själv uppfann det första nätet, och därför är Internets skapare !

Jag har redan skrivit nog om de som kallas Lokeaner eller ”Lokeans” borta i USA. Själv har jag aldrig mött en enda lycklig Lokean, vad det nu kan bero på. Loke är – av olika skäl – en gudom man bör akta sig för och nog undvika att dyrka – den här våren tänker jag mera på Heimdall, Lokes direkta motsats – ordningens och lagens upprätthållare, som värnar Världen och varnar människorna i den för den annalkande stormen.

heimdall3

Heimdall eller Rig – den sanne och rätte konungen – är betydligt mera värd att ha på sin sida…

Men jämför våra egna gudamakter med de kristnas Jod He Vau He eller Allah – och andra små och obetydliga gudomar som går omkring och kallar sig ”allsmäktiga”. Dessa gudar gnäller och kältrar ideligen. Jämnt och ständigt måste de tillbes eller föräras, för annars hotar de att förgöra mänskligheten. Ständigt måste deras tillbedjare ömka sig, göra sig ynkligare än de är och krypa och kräla i stoftet för dem som maskar, medan de säger saker som ”jag fattig syndig människa” och andra dumheter i den stilen. Och framförallt – den kristne guden är liksom Allah extremt känslig för just hädelse – dessa påstådda härskare över hela kosmos är hela tiden oerhört småaktiga, och gråter som treåringar över minsta småsak:

UwaaH – Rabaaäh – Petterson där nere tror inte på mig !” eller ”Jamen Lundström har runkat !” eller ”Andersson är en syndare!

En VERKLIG Gud eller härskare över hela kosmos skulle lämna sådana futiliteter åt sidan, och bry sig om det som verkligen var väsentligt – vem kan ens tro att en gudom skulle bry sig om ifall du ”syndar” emot denna eller inte ??

Oden och Tor bryr sig inte ett enda förbannat skvatt om ifall just DU som läser dessa rader TROR på dem eller inte.

3f6ccce9d9d789d71a210d6fc114e3fd

Det är dem fullständigt överdjävla likgiltigt, för eftersom Asar och Vaner är verkliga NATURKRAFTER som du själv kan se och uppleva såhär års och existerar helt OBEROENDE av oss, behöver de inte bry sig heller.

Allt Oden gör – av rent medlidande eller en viss sympati med mänskligheten – tro inte annat ! – är att ge oss en del goda råd i Hávamál, men inte mer än så. Han krävde aldrig några blot eller offer, begärde aldrig att du skulle tro på honom, och förelade dig inga lagar, lika lite igår som idag eller ens i morgon. Vad du tror eller inte tror, lämnar han åt dig själv att bestämma – och därför kan du knappast ”häda” honom ens om du försöker, därför att Oden till skillnad emot den kristne guden och hans anhängare är säker på sig själv, och vet att han står för en rättvis sak, som kommer segra så småningom…

Vi Asatroende b-e-r heller aldrig till våra Gudar, som jag redan har förklarat i andra inlägg – upprepade gånger. Det är helt onödigt att försöka be Våren om att komma tidigare eller senare, eller att be vårfloden om att skona just ditt hus ifall det blir översvämning – för Våren och Vårfloden kommer ändå när den vill – och om du inte gillar detta – jamen bygg inte ditt hus på en plats där det kan bli översvämning, då…

imagesÖversvämningskarta från SMHI, utvisande centrala Uppsala – vissa år blir här en kraftig vårflod (you’d better start swimmin or you sink like a stone sjöng en gång Bob Dylan..)

Snart är det savtappningens tid – och dags att dricka björksav igen – som en vårkur och bot emot det min gamle Värmländske vän Tekniske Johansson (hoppas ni kommer ihåg honom !) kallade ”Svårmodet i Tjällossningen”. De första varelser, som tappade björksav i Norden, var nog inte människor utan björnar, har forskare räknat ut. När björnen kommer ur idet blir den både hungrig och törstig, och klok som den är förstår den att den bara behöver skrapa på björken med sina kraftiga klor, eller bryta av en gren, så kommer björksaven flytande…

Brown bear, Ursus arctos, standing raised upright and rubbing her back against a birch tree in Katmai National Park and Preserve, Alaska .

I naturen finns – olikt de kristnas värld – ingen skam, ingen synd, ingen skuld eller straff. Inga galna gudar typ JHVH-1, vars enda nöje är att plåga och förfölja människorna, bara därför att de inte tror på hans enfödde , enfaldige son. Allt som är naturligt, försiggår på rätt ställe, rätt plats och enligt rätt regler – som naturen själv står för. I naturreservat får man inte längre skörda björksav, och heller inte i nationalparker – och man borrar ogärna centimeterstora hål eller mer i en björk om man inte vill ha bort den för evigt – björnarna däremot gör inte så – de vet att om man bara lätt rispar björken och tar vad man behöver, så slutar saven rinna efter en stund, och när det kommer så långt att de första björklöven visar sig, ja då är också björksaven oåterkallerligt slut. Men ingen makt och ingen regering – varesig Putins eller någon annan – kan förbjuda dig att tappa björksav i en skog du själv äger… eller ur björkar du själv planterat och vårdar – år efter år !

För mig som Hedning och Asatroende är det viktigt att ge akt på naturens signaler. Jag tillhör inte den urspårade och barnsliga skara, som tvunget envisas med att fira någonting de kallar ”Påskblot” vid Uppsala högar – utan att de kan enas om en gemensam policy emot droger i sitt samfund, betecknande nog.

Vad tusan skulle ”påskblot” vara egentligen ?

Är ”Påsk” ens något naturligt eller hedniskt begrepp ??

Den ska vara något man firar för en påstådd ”frälsares” dödsdag, som alltså ska variera fram och tillbaka varje år – helt utan någon logik eller ordning alls, som det verkar. Allt detta istället för att ge akt på naturen som den faktiskt är, eller himlens astronomiska rörelser. Så onaturligt, så bizarrt…. så konstlat….

När jag själv möter alla dessa ”frälsningsprofeter” som är ute i våra bostadsområden och härjar såhär års (”när du är vårtrött och vill sova – får du besök av dårar från jehova”) och som vill skuldbelägga oss alla med sin omöjliga lära om att åsynen av en annan människa, som pinats ihjäl på ett stort plustecken kallat ”kors” eller något (morsning korsning ?) tydligen ska glädja mig på något dunkelt vis eller få mig att känna mig ”frälst” – själv tycker jag åsynen av någon annans död under hemsk tortyr bara framstår som något allmänt sorgligt eller tragiskt – därför att någotslags påstått allsmäktig ”gud” annars kommer ge sig på mig och hela mänskligheten tillika, och att vi bara genom detta ställföreträdande lidande eller någon annans bög-sado-masochistiska tortyrdöd kan undgå straff – ja det är då jag går igång och berättar om Loke på allvar…

48f387f2e4dc0fee4e30e58c79675d4a

Blaha-Blaha Kristus hängde bara på korset i en dag, men Loke lider FORTFARANDE för DINA synder ! Allt är DITT fel !!  Allt är DITT Fel !! Där ser du – och HÖR sen !!!

Kristi lidande och pina var enligt Bibeln oerhört begränsat, men Loke lider evinnerligenutan att klaga – eftersom han ligger bunden intill Ragnarök med den giftorm hängande över sig som Skade – vinterns gudinna – stoppade dit, eftersom Loke också är vådelden, och eldsvådor släcks av vatten. Till och med Loke är alltså bättre än jesus kristus, brukar jag säga, och allt är ERT fel lägger jag till, när någon kristen dörrknackare kommer för att ”frälsa” mig.

2f6998e8e15de9ddfaa976016604325b

Också en Hednisk Man har väl rätt att vara kritisk eller filosofisk…

Om deras kvinnor sen har håret obetäckt, brukar jag fråga ”hur mycket kostar det ?” eller ”tar du den i tvåan också, syster ?”eftersom det står i bibeln att bara horor går utan huvudduk, och eftersom bibeln till skillnad från Eddorna är bokstavlig sanning enligt Jehovas vittnen och många av deras kvinnor går just barhuvade, så då antar jag att – tja ni vet…

product_thumbnail.phpSigyn, tövädrets gudinna från den kalla, våta februari vet mer om frälsning och kärlek, än vad de flesta kristna någonsin vet..

Sedan berättar jag för dem om Sigyn – Lokes lojala hustru – hon som verkligen visade frälsningens väg genom kärlek – för inte ens när Loke svikit henne om och om igen, ett helt liv igenom, vek hon en tum från hans sida. Och hon fördömde honom aldrig. Nej – hon delade för evigt hans plågor i Nástrand och Nifelhel, det allra uslaste och nedersta Helvetet – hon satt inte oåtkomlig uppe i himlen, utan satte sig själv vid Lokes sidafor till Damaskus – och gjorde något…. DET är vad jag menar med frälsning eller kärlek… ett föredöme…

SigynSigyn i Nifelhel, som jag tänkte mig henne år 2012 – bilden tagen i en nedlagd järnvägstunnel under ett sjukhus i Stockholm med enbart en 2w ficklampa som ljus

För övrigt är jag ruskigt straight edge som hedning. Jag tror inte, att droger har det minsta med sund och naturlig religionsutövning att göra, och jag ser inte något enda behov för att använda något annat än rent vatten eller möjligen mjöd i samband med ceremonier. För människor som bär sig åt som barnungar, profanerar Gamla Uppsala, blandar ihop kristendom med islam och sen tillsätter en svag skugga av Asatro och kallar resultatet för ”fornt” har jag heller inget större tålamod.

Visst – på den tiden vi hade ett landsomfattande, fungerande Asatrosamfund här i Sverige – jag var med och grundade det – och vi ville protestera emot Svenska Kyrkan genom att ta tillbaka platsen hade kanske ett ”Påskblot” sitt symboliska värde, men den tiden är nu länge sedan förbi. Inte heller skulle jag fara till Gamla Uppsala för att blomstersmycka några kristna altaren eller tillbe någon ”jesuskraft” – för ville jag ens det, kunde jag fortfarande vara med i ”svenska” kyrkan, hursomhelst.

Och hellre ärliga kristna än falska hedningar – det säger jag er !

Själv firar jag ett segerblot för vårens inträdande – det gjorde till och med den unge Strindberg på sin tid – när han var Hedning – och så bör ni också göra – om ni nu alls vill vara Hedna eller Asarna trogna !

Gamla_Uppsala

Den här platsen tillhör inte några inbillade ”fornsedare” eller några kristna ! Den tillhör svenska staten och folket – samt verkliga hedningar i alla land !!

Come gather ‘round people
Wherever you roam
And admit that the waters
Around you have grown
And accept it that soon
You’ll be drenched to the bone.
If your time to you
Is worth savin’
Then you better start swimmin’
Or you’ll sink like a stone
For the times they are a-changin’.

Come writers and critics
Who prophesize with your pen
And keep your eyes wide
The chance won’t come again
And don’t speak too soon
For the wheel’s still in spin
And there’s no tellin’ who
That it’s namin’.
For the loser now
Will be later to win
For the times they are a-changin’.

Come senators, congressmen
Please heed the call
Don’t stand in the doorway
Don’t block up the hall
For he that gets hurt
Will be he who has stalled
There’s a battle outside
And it is ragin’.
It’ll soon shake your windows
And rattle your walls
For the times they are a-changin’.

Come mothers and fathers
Throughout the land
And don’t criticize
What you can’t understand
Your sons and your daughters
Are beyond your command
Your old road is
Rapidly agin’.
Please get out of the new one
If you can’t lend your hand
For the times they are a-changin’.

The line it is drawn
The curse it is cast
The slow one now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is
Rapidly fadin’.
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin’.