Jodå – Ostara har visst varit dyrkad…

Människor som bara ”slöläser” på svenska Wikipedia, utan att använda flera källor och sakligt kontrollera dem, ger jag inte mycket för. På den svenska versionen har den kristne fanatikern Lars Lönnroth skapat sig ett hem, och vi vet alla, att internet är fullt av förvanskningar – men fakta kan kontrolleras. Att Påsken och firandet av vårens ankomst i själva verket är en hednisk tradition och inte en kristen, har de flesta bildade människor i Sverige numera förstått. Den firas inte till minne av en sinnessjuk Jehova eller Allah, vars enda längtan är att ge sig på sin egen son och tortera ihjäl honom, eftersom detta skall vara det enda sättet som sagde Jehove eller Allah kan blidkas, eftersom han annars sägs bli rysligt ond och i sin fullkomligt besinningslösa vrede kan ge sig till att förgöra hela mänskligheten, vilket då ska vara grunden i den kristna tron. Sådan är Monoteismen…

Allt som behövs är en eländig skäggmops till Hipster, två plankor, fyra spik och en TORS HAMMARE…

Döm själv om en sådan tro eller sådana gudar alls är något man bör följa, eller om en gud som måste döda sin egen son – eller annars ge sig på hela mänskligheten och döda den också; ens kan sägas ha ett beteende eller uppförande, värdigt en gud.

Man inser lätt vilken Gud som är starkare…

Men vi hedningar skall ha en vårgudinna, benämnd Eostre eller Ostara, som var flitigt dyrkad ibland kontinentalgermanerna, även om hon var mindre känd uppe hos oss i Norr. Så långt är svenska Wikipedias information rätt. Man påstår, att endast den engelske munken Beda Venerabilis från 700-talet skulle vara den enda källa vi har till existensen av Eostre, och att hennes fest skulle varit firad runt vårdagjämningen, 21 Mars, medan Eosturmonath eller öppningsmånad skulle vara en direktöversättning av latinets april.

Jodå, Ostara har visst varit dyrkad, men inte i Norden under Vikingatid, utan under kontinental Bronsålder och Romersk Järnålder…

Det är fel i sak, eftersom det finns många andra vittnesbörd om Eostres existens. Eftersom både engelskan Easter och tyskans Ostern har samma upphov, har man mycket goda skäl att misstänka att Ostara måste ha varit en mycket välkänd kalendarisk eller mytologisk företeelse ibland alla kontinentalgermaner, och att hennes ursprung går mycket långt tillbaka i tiden, då dessa ord och uttryck är flera tusen år gamla. Det bevisas ur etymologin, eller ordens ursprung.

Men vem var då Ostara ?

Som vi ska få se, är Ostara eller Eostre bara Moder Jord med ett annat namn…

Hon är känd från hundratals ortnamn, både på de brittiska öarna och i Tyskland. Etymologerna har härlett hennes namn från ett proto-indoeuropeiskt *Ausṓs, vilket gör henne minst 4000 år gammal som företeelse. I Tyskland finns mer än 150 romerska inskrifter till ära för Matronae Austriahenae, eller Ostara-mödrarna, som var en trefaldig ödesgudinna likt Parcerna i Rom, Moirerna i Grekland eller Nornorna hos oss.

Vi vet också att gudinnans namn har samband med väderstrecket Öster, varifrån morgonrådnaden och våren tänks komma, och att det i Nordisk mytologi finns en manlig dvärg kallad Austri, som bevakar soluppgången vid ”Dellings dörr”. Att just vårdagjämningen, vårens soluppgång och vårdagjämningspunkten på horisonten varit viktig redan för bronsålderns bönder, bevisas också av bronsåldersföreteelser som guldhatten från Berlin och Himmelsskivan från Nebra, och det är i sammanhang som dessa, som Ostaras rätta identitet skall sökas, inte i påskharar och Freja, som ju är gudinnan för Maj och valborg, som inträffar långt senare.

Den sk ”Himmelsskivan från Nebra” kunde användas för att bestämma vårdagjämning och Midsommar mycket exakt, redan 1600 fk.

Redan den tyske sagoforskaren Jacob Grimm satte Ostara och gotiskans austr i samband med Nerthus, jordgudinnan. Vårsådden inleddes ju i vårdagjämningens tid, om man ser till hur det var nere på kontinenten, och detta har sedan urminnes tid varit det viktigaste för alla bönder. Att vårsådd och Jordens gudinna hör ihop, är också lätt att förstå. Grimm såg Ostara som ett slags soluppgångsgudinna, eventuellt Nerthus eller jordens egen dotter, ungefär som grekernas Kore var dotter till Persephone, underjordens gudinna. Hon rövades bort av Hades och fängslades i underjorden, men varje vår återkom hon, och bröt sig fri ur sitt fängelse. Och då kom markens gröda åter.

I England fanns och finns en ort kallad Austerfield eller Eostrefeld , campo qui dicitur Oustraefelda, Northumberlands motsvarighet till Marsfältet, där också romarna höll ting och militärparader i Mars. Dit samlade 600-talet kung Aldfrith av Northumberland sina kyrkliga dignitärer för att ordna förhållandena i ett då kristet rike, och varför skulle han alls ha gjort det, om inte åkerjorden, mars och vårens inträde haft ett klart samband, och Eostre varit en ytterst viktig kalendarisk fest, ja kanske den viktigaste tidpunkten på året ? Jag citerar, från engelska Wikipedia:

Eastry (Eastrgena, 788 CE) in Kent, Eastrea (Estrey, 966 CE) in Cambridgeshire, and Eastrington (Eastringatun, 959 CE) in the East Riding of Yorkshire.[13]
The element *ēoster also appears in the Old English name Easterwine, a name borne by Bede’s monastery abbot in Wearmouth–Jarrow and which appears an additional three times in the Durham Liber Vitae. The name Aestorhild also appears in the Liber Vitae, and is likely the ancestor of the Middle English name Estrild. Various continental Germanic names include the element, including Austrechild, Austrighysel, Austrovald, and Ostrulf.[14]—-Writing in the late 20th century, Rudolf Simek says that, despite expressions of doubts, Bede’s account of Ēostre should not be disregarded. Simek opines that a ”Spring-like fertility goddess” must be assumed rather than a ”goddess of sunrise” regardless of the name, reasoning that ”otherwise the Germanic goddesses (and matrons) are mostly connected with prosperity and growth”. Simek points to a comparison with the goddess Rheda, also attested by Bede.[17]

Bedas värde som källa kan alltså inte förnekas eller ignoreras, och allt pekar på att Ostara eller Eostre var en fruktbarhetsgudinna med starkt samband till Jorden och våren, inte en gryningsgudinna.  Rheda eller Reda har identifierats som ett annat namn för jordgudinnan, eller Nerthus, men också ett namn för tiden efter snösmältningen i Mars och februari, när ”jorden reder sig” som man ännu säger i Danmark och Skåne.Njärd, Jord, Gerd, Earth, Hertha eller Rheda är alla olika namn för en och samma jordgudinna, och det är alltså henne man firar, inte Freja. De matronae Austriahenae som nämns i de tyska inskrifterna från Rhendalen och Friesland tänktes väl som Nornorna bo nere under jorden, vid Urdarbrunnan håll, och det fanns också en särskild klass av kalenderpräster, Austriates, som tydligen kunde bestämma vårdagjämningspunktens läge, och rätta tidpunkten för att börja ploga och så.

Kanske var den sk ”Guldhatten från Berlin” som också var en mycket exakt kalender, Austriates eller kalender-prästernas attribut…

Också på Kiviksgravens hällar finns ”tidskäglor” liknande kontinentens ”guldhattar”.  Flera fynd har gjorts, från Östersjön till Alperna…

 

Man har i tysk litteratur också nämnt Asynjan Var, eller ”Varblot” som en missuppfattning av själva vårblotet, och antagit henne varit den ”soluppgångens gudinna” som syns också i den grekiska Iris och Hinduernas Ushas, som också är gryningen eller den uppåtgående solen om våren. I Tyskland finns också Osterode, Osterholz oder Oesch och många andra platsnamn, som har klar koppling till Ostara, respektive himlen i Öster. I Westfalen och Sachsen har man hittat stora stenblock eller offerstenar, som kallas ”Osta-Stein” eller dylikt, en del av dem också försedda med runinskrifter. „dhu gautar osta, ous il sin grosta –“ (in etwa: „Du guter Osta, aus deinem Antlitz leuchtet –“). Detta, tillsammans med mer än 150 germano-romerska inskrifter till ära för Authrinehae, Auðrinehae, Audrinehar und Autriahenae bevisar bortom allt rimligt tvivel, att Ostara faktiskt varit dyrkad, och att vad som står på svenska Wikipedia är fel i sak.

Också gudinnor som grekernas Eos, romarnas Aurora, och den litauiska Aušrinė har alla samma ursprung, rent etymologiskt sett. Ostara måste vara en mycket gammal gudinna, som dyrkats över hela det Indoeuropeiska området. Ushas, hinduernas variant av samma gudinna, nämns redan i Rigveda för över 4000 år sedan – och hon är fortfarande flitigt dyrkad i just Indien, varför man inte behöver vara en inpiskad ”Lönnrothare” och förneka vårgudinnas existens, vilket är fullständigt omöjligt att göra..

Gudinnan Ostara – som också är Gerd –  har alltså ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung, och hon har varit mycket dyrkad och spridd redan under bondestenålder och tidig bronsålder, men senare kom hon i skymundan för andra gudinnor och uppgick kanske helt i Nerthus gestalt. Med Freja har hon ingenting att skaffa, associationen till harar och kaniner till trots. Det är Ostara och den Goda Jorden vi ska fira nu i påsk – för vi vill ha ett värdigt hedniskt firande, utan en massa lättklädda män på plankor, som blöder ur alla hål…

Låt oss fira livets fest, inte plågans och dödens, som hos dessa frånstötande kristna !

Ära den grönskande jorden, ni hedningar små – och sköt om er !

Annonser

Vad ska vi fira vid Påsken ? – (Påsk – eller Vårdagjämning ?)

Hedning som jag är har jag aldrig förstått det här med Påsken. Vi förutsätts fira någotslags inbillad ”frälsares” död under plåga och tortyr – Är det något att fira egentligen ?

Dessutom skall denna dödsdag tydligen firas på helt olika datum varje år. Hur hänger det ens ihop ? Det finns ju inte en enda gnutta logik eller sunt förnuft i detta. Ordet påsk skall förresten komma av ett judiskt Pesach, sägs det, som ska betyda ”passera” och firas till minne av uttåget ur Egypten, en historisk händelse som i alla fall inträffade på ett alldeles bestämt datum, men som måste framstå som fullständigt inaktuellt nu, eftersom det ska röra sig om tilldragelser för sådär 3500 år sedan, som inte alls rör några Européer eller i varje fall människor i Norden.

Påsk heter på engelska Easter, och på tyska Ostern, som bekant. Men få, om ens några svenskar förstår idag att dessa båda ord har samma upphov, och syftar på en Indoeuropeisk gudinna vid namn Ostara, eller Eostra som inte bara dyrkades på de Brittiska öarna eller i Mellaneuropa, utan som var känd hos alla Europeiska folkslag. Hennes namn kommer av en proto-indoeuropeisk ordrot ”Austr” som betyder öster, och som syns i alla språk från latin till Norröna – också Aurora, morgonrodnadens gudinna – ska ha fått sitt namn av samma gudomlighet, som i sin tur – enligt de flesta forskare – bara är ett annat namn för Gerd, Hertha eller Njärd, dvs Jordgudinnan.

7e9a7fc1238cdd62933e84b9860b1dd3

Våren inträffar vid olika tider olika år, också i vårt land, och av förklarliga skäl har inte Skåne samma tidpunkt för vårens rent meteorologiska inträde som till exempel Norrbotten. Det anses ha blivit Vår när medeltemperaturen under fem dygn i följd har legat över noll grader, men meteorologerna struntar helt i att det senare kan råda vinter igen, eftersom temperaturen kan sjunka under noll i flera veckor – endast den första mätpunkten räknas numera. Vårdagjämningen, en astronomiskt lätt bestämbar tidpunkt, var emellertid densamma överallt, alla år, och den kunde man bestämma mycket exakt redan på äldre stenåldern – så alla folk har firat en stor fest just då, till ära för Moder Jords och naturens uppvaknande – och hade inte våren redan kommit vid detta datum, kunde man i alla fall vara helt säker på att det inte var långt kvar till att en ny period av gröda och växtlighet skulle komma igen.

Stonehenge-6Redan under äldre stenåldern kunde man bestämma vårdagjämningen exakt på minuten, och rätta sitt firande efter det…

Till skillnad från den kristne ”Guden” straffar moder jord ingen, korsfäster ingen, fördömer ingen och håller inte på med det meningslösa slaktande, som muslimernas och de kristnas gud alltid ägnar sig åt. Hon skulle aldrig någonsin komma på tanken att vara så rå och hänsynslös mot någon skapad varelse överhuvudtaget, och hon har heller inga tankar på att plåga mänskligheten för någon inbillad ”synd”, straff, skam eller skuld… Allt sådant är Monoteisternas vidriga lära – men i naturen råder något helt annat. Återkomsten. Uppvaknandet. Livgivandet, och sedermera hela den underbara process, som heter Våren…

 persephone awakening-zabani

I en naturreligion som Asatron, eller i alla Polyteistiska religioner finns inte kristendomens ständiga fokus vid plåga och tortyr, vid deras skrikande jesus, fastspikad vid korset. Istället finns bara det som är sunt och gott, och naturens evigt förnyande krafter. Är detta inte ett mycket mera värdigt mål för dyrkan istället ? Att vända sig bort från denna sjuka kristna dödskult, och istället hylla livet självt, kärlekens och vårens krafter ? Att bli Hedning, helt enkelt !

Senare har Ostara kommit att förknippas just med haren som lyckodjur, och många har också sett klara likheter mellan Ostara och Freja, kärlekens stora gudinna, som man i Norden hyllat vid Vanadisblotet eller Valborg, senare på våren då månaden Maj börjat, och naturens prakt slagit ut i full blom. Just haren eller kaninen anses ju ovanligt fruktsam, och visar sig i stort antal så här års, varför kopplingen kommer helt naturligt – liksom detta med ägg och kycklingar till påsk – när det åter är barmark och finns något för hönsen att äta, blir där förstås mycket ägg..

ostara28

Själv skulle jag aldrig någonsin komma på tanken att hylla någon jesus kristus till påsk, eller sysselsätta mig med halvnakna män uppspikade på träställningartydligen kallas det ”krucifix”- men det hela verkar ju mest någotslags halvgalen sadistisk bögporr – och allt sådant kan de kristna kyrkorna få ha för sig själva.

Jag är nämligen – av födsel och ohejdad vana – lagd åt det hållet att jag gillar kvinnor, och dessutom anser jag att de ska behandlas väl, och inte gisslas eller bli uppspikade, som hos dessa kristna. Kärlek uttrycks inte genom tortyr, eller genom att plåga människor till döds, det anser jag mig veta med bestämdhet. Och för mig handlar påsken om våren, vårdagjämningen och påminner om Freja, den största av alla diser, själva Vanadisen, vars tid ännu är i vardande..

 

a5916e332acc9278000cda1a5b47fc2f

Freja och vårens inträdande, som den danske tecknaren Peter Madsen sett det…