Morgonposten, denna oerhörda glädjekälla ibland svenska nät-tidningar, som förstås alltid alltid är såå vederhäftig såå (”Zweifel lohnt sich aber nicht !” ) kom igår med ett viktigt meddelande. Hans Helighet Påven, obestridd ledare och Kardinalprimas för hela den Världsomspännande Katolska Kyrkan i kraft av sitt ”Patrimonium Petri” och alla sina pengar, pengar, aktier och banktillgodohavanden kan faktiskt t-ä-n-k-a sig att avskaffa celibatet.

Detta efter att katolska grupper i bland annat Tyskland påpekat det solklara sambandet mellan Celibat och Pedofili, ett slags ”skötessynd” som enligt vad hans helighet Franciskus faktiskt ERKÄNT kan ha drabbat minst 2 % och kanske upp till 4 % av religiösa funktionärer i katolska kyrkan överhuvudtaget. Det blir många förövare som går fria, eftersom Katolska kyrkan nu har ca 1500 religiösa funktionärer som tagit sig in i Sverige, och enbart i Frankrike har man identifierat 3200 Katolska pedofil-präster, som förgripit sig på minst 216 000 späda barn och vuxna. Listan på länder där övergrepp skett och fortfarande sker är mycket lång – USA, Canada, Australien, Italien, Österrike, Nya Zeeland, Tyskland, Benelux, Spanien, hela Latinamerika, Afrika – ja överallt där dessa katoliker tillåts sprida sitt kristna gift, kommer Pedofil-problemen, Kor- och Stjärtgossarna som ett brev på posten.

Det finns inga skäl att anta, att det skulle vara annorlunda i den Svenska Katolska Kyrkan, och att man ”mörkar” även här. Flera kriminella katolska präster identifierades redan år 2019.. Även om det kanske bara finns 30-60 katolska förövare i landet, så kom ihåg att varje förövare kan ha tiotals, ja hundratals offer – de franska siffrorna skulle motsvara ca 68 offer per pedofil Kyrkotjänare inom den katolska kyrkan. Räknar vi med 30-60 förövare i Sverige, och att de siffror som Påven själv ERKÄNT som varande sanna är riktiga, så innebär det ca 4080 barn och vuxna som redan fallit offer för dessa ”goda kristna” här i vårt land.

 

Hans Helighet kör huvudet i väggen – menar väl, men kan INTE bryta igenom Celibatets mur, och den pedofila religion han är en del av…

 

Problemen är INTE SMÅ. De är BETYDANDE – och SKADEVERKNINGARNA av det Katolska systemet är KÄNDA sedan länge... Ändå gör våra Politiker och Rättsvårdande myndigheter INGENTING för att STOPPA detta. Tvärtom får Katolska Kyrkan MILJONBELOPP av skattepengar varje år… Trots att den är den rikaste religiösa organisationen i Världen – BEHÖVER den ens Svenska Skattepengar – och i så fall VARFÖR ?? (Enbart år 2021 gav vi bort 11 miljoner i skattemedel till katolikerna – hundratals miljoner har FÖRSVUNNIT ur vår Statskassa – direkt ner i deras fickor…)

Vill du joina den katolska kören av KOR- och STJÄRT-GOSSAR – Bli ett med Erik Helmerson i Dagens Nyheter ?

Celibatet infördes på grund av Augustinus och andra sjuka, kvinnohatande ”kyrkofäder” som redan från början var emot det bejakande av den kvinnliga sexualiteten som fanns i Hedendomen. Kristendomen är sådan. Den hatar kvinnor, och har ett Madonna-Hora komplex. Vid kyrkomötet i Elvira anno 306 började Celibat bli tvång i Medelhavsländerna, och Andra Laterankonciliet anno 1139 gjorde det obligatoriskt i hela kristenheten, efter det att man som vanligt hycklat i ett antal århundraden, och sagt att de präster som inte gjorde som kyrkan sa – och avstod från kvinnor – var mindre värda. I klostren däremot, kunde bögeriet, homosexet och ”celldelningen” mellan munk och munk samt nunna på nunna försiggå tämligen ohejdat. Också i ”Vita Ansgarii” eller Rimberts krönika om denne ”Nordens Apostel” står det talat om hur Ansgar låg med sina ”lärpojkar” och hur han gjorde pojk-uppköp i Ribe, där ett tjugotal unga slavpojkar föll i munkarnas klor – man påstod att de också skulle bli ”apostlar” men ingen av dem var någonsin verksam i Danmark, Sverige eller någon annanstans. Också under sjöresor – står det i Rimberts krönika – förekom katolska ”peg boys” eller unga manliga upp-passare, som skulle ”sörja för munkarnas alla behov” både ombord och i land. Så kom bögeriet till Svea Rike, och trängde sig in ”bakvägen” tillsammans med de kristna.

 

Hur ska våra barn veta vem som är ”Fader 2-4 %” ? Ju fler katoliker det är i ett land, ju större risk….

Ett skäl till varför Celibatet infördes, var att man skulle få ”Prästlönetillgångar” som Svenska Kyrkan så poetiskt kallar sitt gigantiska markinnehav. Hela Lindesbergs kommun är inklätt med dessa ”Kyrkoskogar” och kyrkans innehav av Sveriges landyta, uppgår till över 7 %. Överallt tränger man sig in. I stad efter stad ligger en ”död hand” över markanvändningen – vindkraft, grön omställning – allt är FÖRHINDRAT pga dessa kristna… Ogifta präster och kardinaler har under historiens lopp TVINGATS donera allt de ägde och hade till den Katolska Kyrkan – utan hustrur, kunde de ju inte få några arvingar – och så föddes ett multi-nationellt utsugar-företag av rang… ”Tionde” och avlatsbrev, samt skatter, skatter och tullar gjorde inte saken bättre… Kristet bedrägeri emot folk efter folk, från början till slut…

Tänk efter ett slag. Ska vi verkligen behöva tåla sådan här skit i det moderna Sverige, och i det tjugoförsta århundradet ?

 

Men i Norden gick celibatet inte alls lika bra hem, som i Medelhavsländerna. Vår kultur var annorlunda. Danskar, Svenskar och alla Nordbor var segare – vi stod emot den katolska smittan, perversionerna, övergreppen på småbarn…. ”Söte lille Jesus” ni vet… all denna Bebis-dyrkan och den pedofila ikonografi som finns i de kristna kyrkorna – den spär bara på problemen…

Redan första Laterankonciliet 1123 hade infört celibat Söder om Alperna, men i Danmark och Sverige hade detta ingen verkan. Celibatets smitta hade emellertid nått fram till England, och 1152 sändes Kardinalen Nicolaus Breakspear – som senare blev påve under namnet Hadrianus IV – till först Norge, och så Sverige och Danmark för att införa Celibatet, och ordna upp kyrkliga förhållanden överhuvudtaget – Nordborna var inte kristna så det störde, utan fortfarande halvhedniska. Till och med Biskopar och Ärkebiskopar hade frillor och hustrur – och de svenska prästerna lär ängsligt ha frågat – vid ett ”Kyrkomöte” i Linköping – om de inte fick ha pigor och hushållerskor, Sverige var ju ett skogrikt och vidsträckt land, där det kunde bli ensamt om vinterkvällarna – dessutom var prästerna tvungna att själva sköta sitt jordbruk som vanligt folk, och för att alls hinna skriva några predikningar eller ägna sig åt ”andliga ting” var ju pigorna ett måste… Kardinalen lär ha svarat att bara hustrur gick för sig, allt annat var nattsvart synd – men Svenska präster fick ett kryphål till – man kunde gifta sig med sin ”hushållerska” efter lång och trogen tjänst, så att säga – och det blev inget celibat alls… Lika illa gick det förstås i Danmark.

Detta var inte alls någon ovanlig scen i 1200-talets Sverige… Ända till 1800-talet, höll präster, biskopar och prelater på såhär med sina pigor…

Vid andra Laterankonciliet 1176 underströk kyrkomötet att det likaledes var förbjudet för prästerna att ”synda mot naturen”, det vill säga att ha homosexuella förhållanden. Redan förbudet i sig visar att detta nu hade blivit vida utbrett, och att kor- och stjärtgossar var legio…. Redan 1117 hade den danske Kungen Niels skrivit till Påve Paschalis I – den påskfiraren ! – och talat om, att Celibat inte var någonting för danskarna – det passade helt enkelt inte det danska folkets kynne.

Påven svarade med löjliga brev, och krav på absolut kyskhet – och danskarna sket i alltsammans – och gjorde som de var vana vid. De hade sex med kvinnor, och inte med män – som hos katolikerna.

År 1123 framförde en själländsk storman, Peder Bodilssön, vid tinget kravet att prästerna skulle skicka bort sina hustrur och att ogifta präster skulle avstå från att ingå äktenskap. Resultatet blev ett veritabelt uppror, i vilket några präster ”blev lemlästade, andra dräpta, andra jagade i landsflykt, och endast få behöll sin egendom”, enligt Roskildekrönikan från ca 1140. Det danska folket hade blivit uppretat, och tog tillbaka vad kyrkans män hade stulit från dem.

Mördar-biskopen Absalon, kallad ”Skånes Djävul” (som grundade Köpenhamn) höll aldrig på något celibat för egen del – däremot för alla andra. Den fromme danske ärkebiskopen Eskil, som innehade ämbetet 1137 – 177 var inte frommare än att han fick en dotter med sin hustru, och flera barn utom äktenskapet tillika. Ändå ansågs han vara ”kysk som ett helgon” fastän alltihop var en billig lögn. År 1074 hade biskopen i Paris under en predikan i domkyrkan krävt att påbudet om celibat skulle efterlevas. De vredgade kyrkliga undersåtarna hade därpå med våld jagat ut biskopen ur kyrkan. Under stort tumult, rop och slag hade de tvingat biskopen att söka tillflykt hos frankrikes kungafamilj.

En engelsk rättskommentator, Thomas av Chobham (ca 1158–1233), vädrade också sina åsikter om celibatspåbudet. Han menade att det skulle vara klokare av präster av de lägre graderna att gifta sig i stillhet och hålla tyst om dessa äktenskap. Detta skulle bara vara en smärre synd – följden blev mycket ofta annars ”pederasti” och ”de allra vidrigaste onaturligheter” (läs stjärtknull och bögeri) sade Thomas av Chobbham klarsynt – 700 år och mer innan nutidens påve..

 

”Visst får prästen ta en piga då och då – det kan ju var och en förstå, sen tar vi tagelskjortan på, ja man kan ju synda si och så…”

Påvarna svarade med fler bannbullor, hotelser, skrivelser, påbud och encyklikor – men INGENTING bet på Nordborna – knappast på folk i Tyskland eller England heller.

Omkring år 1140 avslutade den italienske munken Gratianus sitt juridiska arbete med sitt stora verk Concordia discordantium canonum, ”Harmoni mellan oöverensstämmande regler”, även kallat Gratianus dekret. — — I sitt dekret varnade Gratianus prästerna för samvaro med kvinnor. Det kvinnliga könet, menade han, utsatte kyrkans tjänare för en oemotståndlig frestelse till synd. Sexuellt umgänge mellan präster och kvinnor borde därför bestraffas med förlust av den kyrkliga ställningen och förvisning till kloster på livstid. ((och där bögades och runkades så att det stod det härliga till ))

– Citat av Torben K Nielsen historiker vid Århus universitet. Författare till Celibat och kyrkotukt, utgiven på Århus universitetsförlag

Även Ärkebiskopen av Lund, Anders Sunesen, hade problem med prästerskapets sexualvanor och parförhållanden. 1203 hade det återigen kommit till påvens kännedom att det rådde missförhållanden inom den nordiska kyrkan. Denna gång menade påven att kanikerna vid domkyrkorna fortfarande ”vältrade sig i sin smuts”. Prästerna beskylldes i påvens brev för att öppet hålla konkubiner och på annat sätt visa kvinnor ”äktenskaplig kärlek” – ja fyy fyy så hemskt att älska kvinnor – men ”broderlig kärlek” eller homosex mellan män – det var ju de kristnas kännemärke…

I ett brev från 1203 besvarar påven en mängd juridiska frågor från den danske ärkebiskopen. Brevet gav det påvliga svaret på ett känsligt juridiskt problem: Vad skulle man göra med präster som hade två frillor i följd? Skulle de förklaras skyldiga till bigami eller kunde man nöja sig med att fördöma dem som horbockar? Det sista – dvs fördöma folk härs och tvärs, neka dem nattvard och begravning kunde Ärkebiskopen göra själv, men bigami krävde pilgrimsresor – som gav ”snabba cash” till Påven…

och så fortsatte hela den katolska cirkusen – i hundratals och åter hundratals år – vill vi ha sådan skit här i Sverige ? Gustav Vasa drev ut papisterna ur landet, och det med rätta. I flera hundra år var också Katolicism förbjudet i Sverige – och det med rätta. Vi kan inte ha religiösa samfund som försöker ”ta över” hela samhället, och bli ”en stat inuti staten” – utan att förlora vår frihet.

Religionsfrihet är också detsamma som frihet från SKADLIGA religioner, typ katolicism, kristendom och Islam. Det är värt att minnas.

”Skänninge Möte” säger Dick Harrison i SvD – skulle ha varit döds-stöten för normala äktenskap, normal sexualitet och normala präster i Sverige – men det stämmer såklart inte alls.

På Skänninge möte i februari 1248 fick sig de närvarande biskoparna en rejäl uppläxning av kardinalbiskopen Vilhelm av Sabina. I de statuter som Vilhelm utfärdade den 1 mars 1248 gick påvemakten långt i försöket att reformera Sveriges kyrka. Urkunden finns bevarad i original på Riksarkivet i Stockholm, med kardinalbiskopens sigill fäst i nedre delen av pergamentbladet.

Av dokumentet framgår att den påvlige legaten tvingade igenom beslut som stadgar att svenskarna skall hålla sig till kanonisk-rättslig praxis enligt Liber Extra, en lagsamling som inte ens tycks ha funnits i Sverige vid tiden för mötet – de svenska biskoparna ålades att införskaffa Liber Extra inom ett års tid. Dessutom intervenerade Vilhelm i prästernas privatliv…

— —

De som var över femtio år gamla fick under vissa förutsättningar, via biskoplig dispens, fortleva i äktenskap. Detta var dock under förutsättning att de inte sov under samma tak som hustrun. Alla andra präster fick – under hot om bannlysning – ett år på sig att sända iväg fruarna, vilka likställdes med konkubiner, dvs. älskarinnor med vilka man idkade permanent samlevnad. Inga präster fick behålla sina barn, och de fick absolut inte lämna egendomar i arv till dessa. Endast med avseende på personlig lösegendom fick prästerna rätt att förfara som de ville genom testamenten.

Så långt Skänninge mötes beslut. Men vad blev resultatet? Höll sig biskoparna till påvens och lagens regler? Nej. Redan på själva mötet protesterade svenskarna och förklarade ”att de inte kunde leva utan förbindelse med och hjälp av kvinnorna”. Av en påvlig bulla från 1252, fyra år efter Skänninge möte, framgår att många präster, som i praktiken torde ha bannlyst sig själva genom att hålla fast vid sina kvinnor, likväl fortsatte att verka ute i socknarna. Ingen stoppade dem.

– Dick Harrison i SvD, 26 Oktober 2014

”På Skänninge Torg står TURE LÅNG – Han har som FARBROR FREJ en redig Grej, ja en LÅNG STÅNG….”

Välj ett FRUKTBART  alternativ ! Älska Asa-Trogna Kvinnor och BLI HEDNING !! Svekfull DÖD må träffa Katolikerna !!!