I vilket Herr Collin förtär några ideologiska middagar

Skribenten Sven Olof Yrjö Collin är en man, som skymtat förbi i denna blogg redan en gång förut, och vars väl skrivna och formulerade alster jag läser med största nöje. För en tid sedan resonerade han om ”ideologiska middagar” och vad de nu kunde medföra, appropå detta med middagsätare – jag nämnde ju en viss Björn Ranelid i det senaste inlägget, och kanske borde vi därför uppehålla oss vid detta tema ett slag.

”Det är gott-gotti-gott-gott med Potatis- Allrahelst när den serveras GRATIS !”

Men Herr Collins kök är åtminstone helt fritt från giftsvampar – flug-dito och andra, och jag ska inte skämta om det finska uttrycket ”Ropa på Yrrrjö !” om ni vet vad det betyder, eller tyskans likvärdiga fras ”Dem grossen Ulrich anrufen” – alltså att ”ropa på Ulrik” som det ibland heter på god svenska. Nej, i ett sammanhang som detta, vore det direkt missvisande, och kunde leda våra tankar fel..

Ånej !

Herr Collins utförde enligt honom själv ett litet socialt experiment, när han bjöd sina muslimska och även judiska vänner och bekanta på middag här för leden – och serverade griskött, alltså bacon till dem – allesammans. Inget knussel här, inte…

Den judiska gästen sa bara ”Jaha, så det är alltså gris i spaghettisåsen” och skrattade åt hela saken – för han var inte Pastafarian, eller någon typ av religiös fanatiker, så att säga…

Visste ni att det också finns Ryska Ashkenazim Pastafaris, som är medborgare i staten Israel ? Tanken svindlar, eller hur ?

( Iron like the lion of Sion – Shalom Erez Pasta-Man !!)

Eller, för att låta Sven Yrjö fortsätta:

Nästa gång vi ställde till med middag, ett år senare (han var professor i strategi och kom på årliga besök till institutionen där jag arbetade), hade vi tänkt till. Vi serverade en sorts fiskrätt med räkor. Vi åt och drack och skrattade oerhört mycket. Efteråt, när han diskade, som han starkt propsade på att få göra, berättade han skrattande att förra gången var det gris, denna gång räkor, som också är något som juden inte får äta. Inför våra suckar och nästan förtvivlan att hela tiden göra fel, vände han sig om, med diskborsten i handen och poängterade att han väljer trevligt sällskap och god mat framför matreglerna i judendomen.

— —

Dessa två middagsupplevelser tror jag säger en hel del, om muslimer och om judar och om vår relation till dessa två slag av religioner.

I grunden kan jag inte uthärda någon av dem eftersom de är abrahamitiska, totalitära idésystem som förödmjukar människan genom att kräva underkastelse under en gud, och en gud som är det värsta monster vi skapat, helt i paritet med Förintelsen och atombomben.

Bägge två har absurda regler att förhålla sig till, t ex att inte äta gris. Trots att vi i Sverige har ett djurskydd och slakteriförordning som gör att det helt saknas risker med att äta griskött. Det är en löjlig, vidskeplig regel som de bägge religionerna har, blott för att tydligt markera mot människorna att de skall lyda, hur absurt deras lydande än är.

Men du noterade skillnaden, att juden, i en nästan tyst bisats nämnde grisförbudet, medan muslimen öppnade middagen med att försäkra sig om att det inte var gris. Juden åt grisen, medan muslimen aldrig hade ätit grisen.

Jag vill minnas att i judendomen finns en regel hur man skall hantera regelkrockar. Det finns regler i judendomen för förhållandet mellan personen och guden, och mellan personer. Om dessa krockar, skall regeln för personliga relationer följas. Som om det här med människor trots allt är viktigare, i alla fall för stunden, och att guden får man hantera i evighetens perspektiv. En sympatisk, ja, nästan humanistisk regel. Som kanske fick juden i mitt hem att tänka att nu har jag ett tillfälle att ha trevligt med människor. Då skall inte guden komma emellan. Guden får jag ta hand om senare.

”Nicht wahr, Kleine Gretel ?”

Visst finns det många olika uttydningar av lärorna, men det tycks som om islam verkligen står för sitt namn, dvs lydnad, underkastelse. I alla situationer. Det är islam som troget följer den groteska fundamentalisten Abraham, som villigt, om än med någon tvekan, var villig att lyda sin guds groteska förmaning, att mörda sin son. (Läs Mos 22:1ff, och förfasas över lydnad)

Juden tycks ha en ständig förhandling, ett ständigt brottande med sin gud. Något som också syns i deras skrifter, ty medan allah är stor och mäktig, och hela tiden utlovar eld mot dem som inte lyder honom, så kämpar hela tiden jahve med att få judarna att lyda honom. Ibland går det, som uttåget ur Egypten. Men då fick ju guden anstränga sig så mycket att han bröt mot sitt eget bud, du skall inte döda, när han lät dödsängeln gå genom Egypten och döda alla förstfödda söner, när invånarna inte hade märket med lammets blod på dörrposten som visade att de var Moses folk. När man läser i gamla testamentet får man intrycket att jahve ibland får locka Moses folk till att bli tillbedjare. En sorts evig förhandling mellan guden och de som han vill ha som sina tillbedjare.

Judarna har förföljts i världshistorien på ett sätt som muslimerna inte erfarit. Det finns t o m ett ord, ett något oegentligt ord för judeförföljelsen, antisemitism. Något sådant ord för förföljelse av muslimer känner jag inte.

Det är egentligen märkligt med antisemitism, ty vad jag förstår och vet har judarna inte presenterat och utövat sin religion på ett aggressivt sätt (förutom deras ständiga invasioner av Palestina). Likt min judiska middagsgäst, har de inte börjat middagen med att fråga om det är gris i maten. De har haft sin religion och sin religionsutövning, och låtit andra vara. De har kunnat överge reglerna tillfälligt, för att vinna annat, tex en god stämning vid middagsbordet.

Den andra religionen, islam, är betydligt mer aggressiv och kräver än det ena och än det andra. Vilket är naturligt eftersom de måste lyda. Hos dem kommer relationen till deras gud i första, andra och tredje hand. Ja, i alla fall skall de lyda sin gud. I en middag kan man ha trevligt, men först kommer lydnaden till guden, i andra hand, trevnaden mellan människorna. Deras lydnad är så stor att de t o m kräver att vi andra skall lyda deras gud, t ex genom förbudet att avbilda skaparen av deras religion.

— —

Medan jag skyr alla dessa tre abrahamitiska religioner, för deras antihumanitära, amoraliska lära, föredrar jag judendomen framför islam, just p g a den lilla reva i läran som gör det möjligt för dem att vara med andra, utan konfrontation. Den lilla reva av humanitet som judarna tycks ha.

Så långt en annan bloggskribent. Och jag håller med. Som hedning och Asatroende har jag aldrig någonsin varit antisemit, nämligen. Ingen medlem av den Hebreiska folkstammen, Mosaisk trosbekännare – använd vilken term ni vill – har någonsin gjort mig det minsta illa – men det har aggressiva kristna och muslimer förvisso gjort.

Alla religioner är inte likvärdiga. Alla Monoteister är inte likvärdiga heller, ty de som tillhör judendomen är oftast bättre än de andra. De missionerar så gott som aldrig, och de skadar heller ingen. Just därför ger deras Monoteistiska trosbröder ofta på dem, och förföljer och skadar judarna hänsynslöst, och utan misskund. Just därför ska vi hedningar vara hyggliga emot dem, för som hedningar har vi alltid sympati för en svagare part.

Också det är en väsentlig skillnad att begrunda.

Frid åt stugorna – krig åt katedralerna och palatsen !

Annonser

Åsa Walldau och Knutby Filadelfia ÄNTLIGEN inför rätta – Bör dömas för sina brott…

Äntligen har det hänt, och nu kan det kristna etablissemanget och rörelser som ”Tro & Solidaritet” som bakom kulisserna försöker styra Regeringen Löfvén, inte dölja det längre. Åsa Walldau, den mycket märkliga kvinnan som går runt och påstår att hon i någotslags ”Heliga Birgitta”-anda skall vara ”Kristi Brud” och andra dumheter, har äntligen åtalats för sina många brott, enligt vad Svenska Dagbladet berättade för två dagar sedan. Två andra personer ur den ökända kristna ”Knutby-sekten” har också gripits, och vad dessa kristna står åtalade för är sannerligen inga bagatellartade förseelser.

 

Kristligt beteende ? Ja, i Filadelfia-församlingarna och Knutby går det till såhär…

Åsa Walldau står åtalad för att upprepade gånger ha sparkat och slagit liggande personer, som hon i kraft av att ha varit ”Kristi Brud” haft som sina ”personliga tjänare” och dragit ned på golvet i sitt hem. Hon har stuckit dem med gafflar och matbestick, och till och med utövat misshandel genom att bita dem i ansiktet, hårt och flera gånger. Till tidningarna säger hon nu att hon ”aldrig menat att göra någon illa” och att hon alltså skulle sakna uppsåt, men hur är det alls möjligt ? Man kan inte sparka på en liggande person, inte heller bita eller sticka någon utan uppsåt, försåvitt man inte är höggradigt sinnessjuk, asberusad eller annars inte medveten om konsekvenserna av sina egna handlingar. Vi får väl se vad rätten kommer fram till i ”Fallet Walldau”.

Kvällstidningen Expressen skriver:

I stämningsansökan som lämnats in till Uppsala tingsrätt framgår det att Åsa Waldau åtalas för att ha slagit en kvinna i huvudet med en hårborste och dragit henne i håret, dunkat hennes huvud i ett skåp, slagit henne i ansiktet med en flugsmälla och slagit henne med knytnävarna mot brösten.

I ännu ett fall åtalas Åsa Waldau för att ha slagit en kvinna i ansiktet med öppen hand, ”klöst henne över ryggen”, bitit henne i nacken och slitit i hennes hår.

Ytterligare en kvinna ska ha fått hår avslitet av Åsa Waldau.

I ett fall anklagas Åsa Waldau för att ha dragit ner en kvinna på golvet för att sen hoppa eller stampa på hennes kropp.

Och dessa kristna fortsätter alltså att hävda, att allt detta skulle vara ”helt oavsiktligt” och ”rena tillfälligheter” – och de vill att resten av samhället skall tro på dem. Vad ska man egentligen säga om sådant ? Bakom alltsammans ligger den Monoteistiska läran, föreställningen om att det ska finnas en allsmäktig Gud, och att det finns ett prästerskap som är den allsmäktiges representanter, bättre än andra människor och som därför har rätt att bära sig åt såhär – till och med emot sina egna – och andra kristna !

”Åtalet visar på grymhet, hänsynslöshet. Mina klienter har hjärntvättats, manipulerats och bestraffats såväl fysiskt som psykiskt. De fd pastorerna har också använt religionen som verktyg för att lyckas med gärningarna. Min klient som utsatts för sexualbrott mår mycket dåligt”, skriver målsägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz i en kommentar.

Såhär far de kristna fram. Såhär lever de. Så här gör de, om och om igen – och de säger att just deras religion ska vara byggd på sk ”kärlek” och så vidare och så vidare…

Är en religion som dyrkar sådana här bilder alls sund ? Och vad för slags ”kärlek” ligger det i detta… ?? Det är ju Homosexuell Sado-porr och olaga Våldsskildiring det är fråga om…

 

Andra sektmedlemmar i ”den innersta kretsen” eller det ”Högsta Råd” som Åsa Walldau satt upp, har ägnat sig åt sexuella förbrytelser emot minderåriga – något som vi alla känner igen från den Katolska Kyrkan.

SvD skrev följande för två dagar sedan. Tidningen har också – i en annan artikel – konstaterat att den sk ”Brudmystiken” eller tron på att vissa personer är utvalda av Gud att styra över alla andra fortfarande förekommer inom Filadelfia, och i stort sett hela den svenska frikyrkorörelsen. 

”Inom kretsen kan våld ha normaliserats på ett sätt som annars ofta bara förekommer inom nära relationer”, skriver han.

Totalt åtta personer står som målsäganden i målet, enligt dokument från tingsrätten.

”Jag företräder flera målsäganden i målet och misstankarna rör sexualbrott och våldsbrott som pågått under en längre tid. Det rör sig om målsägande som farit väldigt illa psykiskt”, skriver advokat Elisabeth Massi Fritz i ett sms till TT.

Och från expressen citerar jag:

 I ett mejl till TT har Åsa Waldaus advokat Andreas Hahn skrivit:

Åsa kan nu i efterhand se att den gemenskapen och den tron man levt i, inom en grupp av församlingen, lett till ett beteende som inte varit sunt. Det beklagar Åsa djupt i dag och hon är beredd att ta sin del av ansvaret för det. Åsa vill dock understryka att hon upplevt att man agerat tillsammans och i samförstånd i gruppen och att hon aldrig haft något uppsåt att göra någon illa.

Detta måste rimligen vara en ren lögn och en mycket dålig undanflykt, och vi kan bara hoppas, att Domstolen också bedömer det så. ”Inte sunt” är det närmaste denna kvinnliga psykopat – för nog är det väl en sådan det är fråga om ? – kommer ett offentligt erkännande av vad hon gjort, men i vanlig kristen ordning inte är beredd att stå för. Snart kommer väl de obligatoriska frånskyllningarna på ”Satan”, häxor osv osv – de kristna brukar ju ofta ta till den sortens argument när de äntligen kommer inför rätta, både nu som förr.

Det är tydligt att Monoteistiska religioner och föreställningar om Guds allmakt osv är mycket mycket farliga, och att de inte kan tillåtas i ett öppet och demokratiskt samhälle. Vi har alla ett ansvar för våra medmänniskor och andra medborgare., samt hur de blir behandlade av dem som tagit sig en självpåtagen roll att vara ”ledare” eller ”påvar” över andra. ”All makt korrumperar” sägs det, och absolut makt korrumperar fullständigt. De kristna praktiserar också ”läran om arvssynden” eller teorin om att alla människor är födda ”dåliga” eller ”syndfulla” och att de måste skämmas – särskilt då över sin sexualitet, sina kroppar och andra, högst naturliga ting. Och så börjar förslavandet, medan de ”frälsta” – som därför anser sig syndfria och bättre än alla andra – kan styra och ställa som de vill.

Sådana tankar finns inte i Hedendomen eller Asatron, som inte är och aldrig varit någon ”frälsningslära”.

Där kan ingen säga sig vara ”frälst” eller ens säker på en plats i Valhall, och i Havamál står det mycket riktigt, att ”Det ska vi finna när nogsamt oss själva vi granskar, att ingen är fri från fel – men ingen så usel, att han till intet dugerÅsa Walldau och de andra – som förgripit sig också på barn och ungdomar, inte minst sexuellt – har fått människor att känna sig just usla och smutsiga. De har tryckt ned dem, upprepade gånger, behandlat dem som om de vore sämre än djur och helt fråntagit dem deras mänsklighet – som de kristna prästerna ofta gör, när det gäller påstådda ”hedningar” eller syndare. Och för dessa förbrytelser, måste man nog ange lagens strängaste straff, eller allrahelst utvisning ur Sverige på livstid, om det nu kan tillämpas i just detta fall.

Vi kan inte låta oss själva eller våra barn ”samexistera” med sådana här religioner eller samfund. Demokrati är ingen självmordspakt, för vårt sekulära samhälle har rätt att försvara sig emot de mörka krafter som helt vill förstöra det, och som i Knutby-fallet försöker ta över det inifrån.

Inte heller är det någon ursäkt, varken juridiskt eller moraliskt, att flera personer med ansvar utövat de här avskyvärda handlingarna ”i samförstånd” som Åsa Walldau påstår. Det gör inte alls saken bättre. Tvärtom gör det saken så mycket sämre, när flera personer påstått, att de skulle vara ledare och sedan gör såhär emot sina egna. Det är till att svika allt förtroende och ansvar, och det är att svika det grovt. I flera år, ja i decennier har sedan dessa kristna lurat och bedragit samhället runtomkring, och lurat i alla att det varit frid och fröjd, att just de själva är en ”kärlekens religion” osv osv…

Likheten med IS i Syrien och liknande farliga sekter, är också nästan slående...och träffar mycket riktigt som en spark i magen.  Visste ni att det i dagens Sverige finns en ännu märkligare Myndighet som heter SST, den statliga ”Nämnden för Stöd till Trossamfund” som förra året pytsade ut mer än 80 miljoner kronor i statsbidrag just till märkliga ”Östkyrkor” eller kristna, muslimska eller Monoteistiska samfund i allmänhet – helt utan någon kontroll över vilket slags verksamhet, som fick använda pengarna.

Knutby-fallet är kanske bara toppen på ett isberg, och sånt här vekar – inte minst med tanke på salafismen – vara mycket vanligare än man annars kunde tro. Religioner och sekter som den i Knutby är ingen samhällsangelägenhet, utan en samhällsfara. Ändå fortsätter Regeringen Löfvén år efter år efter år att ge bidrag till sådant här. Vem kan egentligen tycka att det är bra, särskilt som Förbundet Humanisterna och andra polyteistiska alternativ som trots allt finns, inte får ett enda rött öre av staten ? Och hur kan en sådan stat, som bara stöder Monoteistiska förtryckarreligioner, alls kalla sig objektiv ??

Så länge vi har kristna sekter som Filadelfia och andra liknande församlingar av ”Livets Ord” typ kvar i landet, så är det stor risk att detta mönster upprepas, också på andra orter än i just Knutby.

Kärnan till det onda som skedde i Knutby sitter i själva tron. I gudsföreställningen, och läran om ”den ende gudens” allmakt…