”Ahl-el-Kitab” – och varför ASATRON inte alls är en ”skriftlös” religion

Ibland frapperas jag av vad en del välmenande dårar och ”nyttiga idioter” skriver på nätet. Det finns människor som gått på hela ”fornseds-bluffen” och som okritiskt sprider påståenden om Asatron som inte alls är sanna, och vad värre är – de publicerar rena lögner.

Asatron är inte och har heller aldrig varit någon ”skriftlös religion” som vissa skitstövlar har mage att påstå, rakt fram i media. Den baseras på Eddorna och en djupgående litterär tradition, och en av de allra mest centrala texterna ur dem – inledningen till Runatal Hávamáls, där Oden själv i stor detalj förklarar för mänskligheten hur det gick till när han fann runorna, och hur dessa runor var och en kan användas, vilket är lärodiktens fortsättning. Självklart var denna tradition muntligen traderad genom hundratals, ja kanske tusentals år innan dess, och för alla de som lögnaktigt går fram i media och påstår att vi aldrig någonsin kan finna kunskap om själva tron, om dess innehåll och ritualer, vill jag bara säga att de far med osanning.

Det kan vi visst. Det finns bildframställningar från gammal tid också, samt långtgående arkeologiska bevis för hur de mest skilda riter gick till, även de typer av riter som till skillnad från kristendomens kannibal-ritualer (sk ”Nattvard”) och omskärelse av småbarn utan bedövning, blodsoffer och andra liknande saker inte längre praktiseras idag, därför att alla religioner – utom en del efterblivna sådana, som fortfarande är kvar i den mörka medeltiden eller till och med stenålderns dunkel – faktiskt utvecklas med tiden.

Asatron är en levande tro. Den är ingen falsk, egenpåhittad ”fornsed” skapad av odugliga små hipsters, miljövänster eller tjackpundare – som nyligen tillåtits komma dragandes med sina knasiga påståenden i såväl UNT, Hallandsposten som diverse ”poddar” som man påstått ska ha skapats i utbildningssyfte av två gymnasielärare någonstans. Ni får lov att tro mig, när jag förklarar för er att jag är högst måttligt imponerad av dessa herrars insatser, när jag själv hållit på med en blogg som denna i över tio år.

Själv sysslar jag inte med någon ”sed” eller en tom mekanisk upprepning av okänt ursprung. Inte heller är jag ”forn” eftersom jag lever här och nu – i nutiden.

En sak är människor som är nya inom det här – Hallandsposten berättar om en förvirrad rödhårig kvinna, som ännu inte inser vilket misstag hon begått. Vi kan alla råka ut för ”fake news” eller rena faktafel. Men personer som bara upprepar och sprider de här felen – år efter år – vad kallar man dem ?

För min del kallar jag dem inte längre för kladdsockar, utan skitstövlar, rätt och slätt.

En kladdsock är en person som kanske har lite otur när hon eller han tänker, så att säga. En skitstövel, däremot – är en person som förstör hela kulturkretsar.

I den muslimska traditionen – ifall någon nu inte visste det – brukar somliga religionsutövare påstå att bara Monoteister skulle vara ”Ahl Al-Kitab” eller bokens folk. Det är fel i sak och djupt oriktigt, därför att även Kojiki, Mahabarata, Eddan och andra polyteistiska skriftliga traditioner de facto existerar, och har gjort det i tusentals år.

Den som i patetiska landsortstidningar typ Hallandsposten eller ”Höglandsnytt” förfäktar dylika sanningar är och förblir en värdelös nolla enligt mig, en lögnare, en faktaförfalskare, en skenhelig idiot.

Tusen år och mer av skriftlig och litterär tradition – sådant kan man inte förneka, ”hoppa över” eller springa ifrån… Sanningen skall segra till sist, liksom Särimner…

 

Och – ifall ni finner detta omdöme från min sida något svårsmält – Läs då Nordiska Asatroförbundets utmärkta krönikor istället, så kanske ni lär er något, och slutar faktaförneka.

 

I vilket svenska media och TT begår ett KARDINALFEL angående Monsignor George Pell

Svenska Medias ”faktakoll” eller kvalitet är ofta mycket låg. Idag besannades det ånyo. De flesta tidningar i Sverige, till exempel, skriver bara rent mekaniskt av varandra, eller använder starkt förkortade ”klipp” från TT, helt okritiskt och helt utan någon kontroll av läget ur allmänna källor – och därför blir ofta kvaliteten på rapporteringen rent undermånlig.

Denna artikel – ur Aftonbladet bär syn för sägen. Till och med lilla Hallandsposten har ett sakligare skrivet inlägg i så fall.

Detta gäller Kardinal George Pell från Australien, en av de mest förhärdade sexualbrottslingarna och pedofilerna i hela den katolska kyrkans moderna historia, och det vill inte säga lite, som ni säkert förstår. Aftonbladet påstår rakt ut, att ”två av tre domare i Australien haft fel” angående det uppmärksammade rättsfallet emot en man, som tidigare med rätta kallats ”Påvens finansminister” och varit den högste ansvarige för katolska kyrkans enorma ekonomiska tillgångar.

Kardinal George Pell har dömts för två fall av våldtäkt – en oral – på minderåriga, samt tre andra grova sexövergepp emot barn. Svenska Aftonbladet har FEL I SAK.

Om någon ”har fel” i det aktuella fallet, så är de just den svenska kvällstidningen. Pell har inte bara dömts för två grova sexövergrepp på tidigare korgossar eller rättare sagt stjärtgossar, något katolska präster genom tiderna ofta hållit sig med. Han har dömts för fem övergrepp, som han själv begått (inte alls två, som Aftonbladet felaktigt hävdar), och för att han systematiskt och över en lång följd av år förtigit andra fall av pedofili, som katolska präster i Australien och USA har ägnat sig åt. Bättre mediakällor och korrektare media utomlands, har redan redovisat alla fakta och detaljer i det aktuella fallet.

Övergreppen skedde på 1990-talet, skriver Brittiska ”The Guardian”, och kardinalen är nu 78 år gammal – men har hela tiden kvarstått i sin befattning, trots att Katolska Kyrkan känt till övergreppen under en lång följd av år. Hans offer har fått skador för livet, och en av dem avled sedermera i en heroinöverdos på Sidneys gator. Ändå döljer svenska media sanningen.

Aftonbladets kommentar till händelserna i Australien avslöjar en fundamental okunskap om hur själva rättssystemet i Anglosaxiska länder alls fungerar. Tydligen har dess journalister inte ens gjort sig omaket att lära sig det, eller kontrollera elementära fakta. Det är inte alls så att det finns två domare, som ”haft fel” för i Anglosaxiska länder finns ett jurysystem, som fäller själva avgörandet, medan fackjuristerna eller i det här fallet domarna bara har en rent administrativ och övervakande roll. I Sverige och de flesta civiliserade länder är förhållandet det rakt omvända. Här dömer fackjuristerna, och nämndemän och liknande politiskt tillsatt bråte står för kontrollfunktionen, och skall endast gripa in ifall allvarliga processuella fel eller uppenbara rättsövergrepp föreligger. Så lär det nog inte vara i Pell-fallet.

Vad man kritiserar är Juryns enhälliga beslut från tidigare i år, och varför man vill få det upphävt, är för att bevisningen kring en enda av de sammanlagt fem åtalspunkterna skulle ha varit missledande, eller rättare sagt det sätt, på vilket beviset i det enda fallet lades fram för Juryn, enligt The Guardian. Det är en väsentlig skillnad, emot Aftonbladets partiska sakframställan, som bara citerar Pells  egen försvarsadvokat, men helt utelämnar andra fakta.

Ärkebiskopen av Sidney påstås fortfarande hävda Pells oskuld, trots den mycket starka och icke ifrågasatta bevisning som finns i de andra fyra fallen. Vatikanen har enligt tyska källor redan utsett Pells efterträdare, och entledigat honom från alla uppdrag, trots den dom som Australiens högsta domstol mycket väl kan fastställa senast i Mars. Kardinal Pell dömdes till minst 2 års fängelse, ett ytterst lindrigt straff, med tanke på att straffskalan för hans brott i Australien kan lyda på upp till 50 år. Det är svårt att finna andra förmildrande omständigheter än just kardinalens högst framskridna ålder, och det faktum att han för länge sedan borde ha gått i pension.

 

”Skynda er för fan, vi får snart en VIP-kund…” (Teckning av Sergei Elkin, the Moscow Times)

Tidigare har svenska media också hela tiden hållit den katolska kyrkan bakom ryggen, och undvikit att skriva om dess många, upprepade och grova övergrepp – också i Sverige och de övriga Nordiska länderna, samt länder som direkt gränsar till Sverige. I Tyskland noterades i höst hur mer än 4,4 % av alla Tyska katolska präster gjort sig skyldiga till pedofili. Det finns mer än 3600 offer, enligt vad en biskopskongress i Fulda redan erkänt.

I enbart en skola för korgossar eller stjärtgossar i Regensburg – för den så kallade sångkören ”Regensburger Domspatzen” noterades 547 sexuella övergrepp på minderåriga, enligt vad den tidigare Påvens bror, kardinal Georg Ratzinger, tvingats erkänna. Förhållandena där har blivit jämförda med helvetet, och nazismens koncentrationsläger.

På Island har flera fall av katolska sexövergrepp klarlagts.

I Norge har det kommit fram, hur Katolska Kyrkan systematiskt förfalskat sitt eget medlemstal, och genom långtgående bedrägerier orättmätigt tillskansat sig miljontals kronor, varje år i mer än 25 års tid, utan att Norska staten kontrollerat det (se under rubriken ”katoliker” här ovan). Den norske ärkebiskopen åtalades bland annat för grovt bedrägeri, men frikändes såklart.

I Sverige har ingen som helst kontroll skett, men varje år betalar den åtskilligt underliga sk ”Nämnden för stöd till trossamfund” ut miljontals kronor till Katolikerna, trots att det inte finns någon som helst form av behov för det. Alla vet redan, att denna kyrka är det rikaste samfundet i Världen, och att den inte har behov av mer pengar.

Det framkom emellertid, att samme Katolske ärkebiskop av Norge som var aktuell i bedrägerifallet, också förtigit ett fall där den katolske biskopen i Trondheim visat sig vara pedofil. Krav fanns på att upplösa hela det katolska biskopsdömet i just Trondheim, eftersom denna form av kriminalitet var vida spridd i den organisationen, men detta infriades förstås aldrig.

I vårt eget land – Sverige – har det i år kommit fram hur minst två katolska pedofil-präster från USA omplacerades hit, och hur de fortsatte begå sexualbrott emot vuxna här. Katolska kyrkan underlät helt att göra någon polisanmälan, precis som vanligt.

En av de katolska präster som upptäcktes i Sverige fortsatte övergreppen också i Finland, sedan han diskret ”slussats” över dit. Finska YLE, alltså statstelevisionen, har bekräftat uppgifterna.

För en dryg vecka sedan firade vi Gustav II Adolf – en Kung som visste hur man handskas med Katoliker. ”Värjan måste göra det bästa,” sade han, ”ty hon skämtar intet !

 

Vad har den Katolska Kyrkan alls i våra Nordiska länder att göra ?  Varför tillåter vi dess närvaro här ?? Religionsfrihet är inte samma sak som att begå övergrepp emot barn i institutionaliserad form, om och om och om igen. Lagarna i civiliserade länder är till för, att samhällets svagaste och minsta medborgare skall skyddas. I flera hundra år var alla former av katolicism totalförbjudna i vårt land – och det fanns en mycket god anledning till det. Det gällde att skydda det egna folket och landet emot övervåld, att hindra att främmande religioner och påveväldet blev ”en stat i staten” som kunde fräta sönder vårt svenska samhälle inifrån, och med religionen som täckmantel.

Också idag fortsätter samma katolska kyrka att flagrant bryta emot lagen, och göra saker den inte alls haft tillstånd för.

Namninsamlingar har startats.

Krav på åtgärder har framställts till Regionala Myndigheter – men våra media gör inte sitt jobb.

Läs på, kära Aftonbludder !