SKENBILDEN RÄMNAR: ”Forn Seds” falska fasad AVSLÖJAD i Uppsats från Karlstads Universitet

Innan jag fortsätter med dagens ämne, får jag konstatera att låtsasliberala SvD verkar ha försökt skärpa sig idag. Även tidigare i veckan har man publicerat intressanta och välskrivna inlägg av den store humanisten Patrik Lindefors, som med sin artikelserie ”Människan – Det kulturella Djuret” slagits för traditionell humanism på en icke-kristen grund, precis sådan den är och bör vara. Detta är något helt annat och avsevärt intelligentare än den moraliska avgrund, som på sista tiden öppnat sig i ”Svenskans” spalter och som resulterat i ett kristet förbjudande av det moderata förslaget om ”Surrogatmödraskap” på medborgarnas egen bekostnad, alltså utan skattepengar och på enbart altruistisk grund, inuti Sverige och u-t-a-n att belasta andra länders vårdapparater, vilket är viktigt med tanke på vissa länder i vår omvärld.

Själv förstår jag inte hur man kan ge sig till att förbjuda exempelvis artificiell insemination och andra medicinska behandlingsmetoder emot barnlöshet, ifall människor nu vill bekosta detta själva. Vem skadar det egentligen, och varför är då någon Bibeltrogen tramsebyxas känsloliv då så viktigt, att förbudet måste motiveras enbart med att guden JHVH-1 eller den kristne tramsebyxan blir ”kränkt” ifall hans uppfattning inte får råda ? Det är fortfarande mig lika obegripligt, hur SvD kan ta in fler artiklar av en viss John Sjögren, eller vad sagde herr Sjögren alls gör på SvD:s kulturredaktion.

Uppfattningar och åsikter, oavsett vilka de nu än må vara, motiveras bäst genom fakta och slutsatser; oavsett om det nu är politik eller andliga värden vi nu diskuterar, för fakta och slutsatser gäller faktiskt, lika väl som blott och bart ”åsikter” INTE gäller, ifall de råkar vara FEL I SAK.

Och detta konstaterande leder mig osökt in på dagens ämne, samtidigt som de som verkligen är intresserade, lämpligen kan konsultera Hávamál, strof 117.

En viss Alexander Karlsson, akademiker vid Karlstads Universitet, publicerade i veckan en liten 9-poängs uppsats med titeln

Den hedniska etiken, eller fasaden? : En studie av vad som kännetecknar hednisk etik i Samfundet Forn Sed

Detta fick mig genast att bli intresserad, samtidigt som det också fick mig att gapskratta. Här rör vi oss med en liten sekt som aldrig någonsin haft mer än 300 medlemmar de senaste tjugo åren, och som är känt för sin drogliberala hållning vid blot och sammankomster, som på ett uppenbart sätt strider emot Svea Rikes Lag, för att inte tala om ”stulna tempelkassor”, bokföringsbrott, bedrägerier, diverse fall av åverkan på fornminnen och annat (våren 2019 – jag har redan skrivit tillräckligt om dessa upprepade ”incidenter”) som hela tiden kantat sektens historia. Och ändå föreställer sig detta ynkliga lilla kotteri på 10-20 personer som i åratal tjafsat vidare om något som inte finns (och som Kammarkollegiet, en av våra svenska myndigheter – redan slagit fast INTE har ett enda förbannat dugg med Nordisk Hedendom och Asatro att göra )

Hur eller på vilket sätt skulle en sådan sammanslutning alls kunna kalla sig ”etisk” eller ens tala om moral ?

För det första ljuger sekten ju rakt ut. ”Forn Sed” existerar inte, termen har aldrig använts historiskt sett, annat som en kristen spe-glosa från 1230-talets Island, minst 230 år efter det att all hedendom var juridiskt avskaffad där. ”Forn” betyder något inaktuellt, föråldrat. Något som användes i ”forna” tider till exempel, men inte gäller. ”Sed” är en mekanisk upprepning, något man per automatik eller blind auktoritetstro sömngångaraktigt utför år efter år, men utan att veta varför, och helt utan andligt innehåll eller mening. ”Tro” däremot, är något helt annat – och Tro omfattar också vetande, eftersom ordet ytterst kommer från det germanska Treue, alltså trofasthet eller trohet, som i att vara trogen sina ideal och sina gudar.  Islänningarna talade i Eddan om ”Truá” som i ”Trua Ösom ok Elfom” men inte ”Truá a” har lärda män på ön förklarat för mig – ni får ursäkta mina norröna felstavningar – eftersom redan att ”tro ” något är en onödig abstraktion, man kan nämligen inte säga ”tro gud” som de kristna, ifall man verkligen är hedning eller asatroende, för redan ordet ”på” eller ”á” i sig illustrerar, att man öppnar för möjligheten att denna gud inte alls existerar, annat än rent abstrakt – och då är man inte längre en verklig troende…

För övrigt t-r-o-r vi Hedningar och Asatroende inte alls. Vi VET. Åskan existerar, liksom naturkrafter i övrigt. Stormen existerar, liksom kunskapen – och där varseblir vi Oden. Kärleken existerar, och där ser vi Freja.

Dessutom har vi redan en långt större intresseorganisation med minst 1500 medlemmar, som redan kämpar för vår sak – liksom jag gör på egen hand. Den organisationen har jag redan nämnt, ihållande och flera gånger, och trots att den på intet sätt saknar fel, är den ändå avsevärt mycket bättre, hederligare och ordentligare än vad denna mystiska ”forna ed” någonsin varit eller kommer att vara. Alexander Karlsson tror – tack vare att han har fel i sak, inte studerar källorna och bara studerar en enda källa att det förhåller sig precis tvärtom, eftersom han tror på ”fornsedarnas” ständiga lögner – men det är en bisak i sammanhanget.

I och för sig accepterar jag den huvudsakliga slutsats, som läggs fram i Alexander Karlssons akademiska arbete. Hans slutsats är att ”fornseden” är en stor bluff, punkt slut. En modern förfalskning. Något som inte har existerat, och inte kan existera ens nu. Dock slarvar herr Karlsson alldeles fasligt med detaljerna, källkritiken och rena fakta i sin uppsats, men jag kommer ändå fram till exakt samma slutsats som han, låt vara på lite andra vägar, andra metoder och mer mer insikt och personkännedom i ämnet, förvärvad efter mer än trettio års studier – och det är nog mer än de ynka 9 poäng, som unge herr Karlsson skaffat vid Karlstads föga ärovördiga lärosäte.

Herr Karlsson börjar nämligen med att utgå från den ökände ”forskaren” Fredrik Gregorius, en fanatisk kristen, som även på TV sagt att ”Asatroende inte tror på allvar”, att hela deras tro är falsk, därför att endast Monoteistiska religioner som kristendomen är att anse som ”riktig” religion och så vidare. Själv undrar jag som bekant vad som skulle hända, ifall en akademisk forskare i Sverige skulle behandla även Judendomen eller Islam på samma sätt, genom att i TV gå ut och säga med hög röst ”Nämen dom där tror nog inte alls på Allah på riktigt” , ”Alltså Bar Mitzva ni vet – helt klart mindre värt, alltså !helt utan att faktamässigt kunna underbygga eller sakligt argumentera för detta.

 

Alexander Karlsson är på sätt och vis ärligare än Gregorius, ty han erkänner i alla fall öppet sin kristendom. Han skrivet uttryckligen i sin uppsats, att hans etik och moral bara och endast bara baseras på Judeo-kristna begrepp, eftersom han avvisar allt annat och särskilt då ”nyhedendomen” såsom varande felaktig. Hans store lärofader i detta avseende är en rysk-judisk forskare vid namn Victor Shnirelman, som han uppger skall ha studerat den Slaviska nyhedendomen i Putins Ryssland, och förstås ha kommit fram till den på förhand givna slutsatsen att alla ryska ”nyhedningar” är rasister, antisemiter och mest skall betraktas som ett slags ohyra, som man saklöst kan arrestera eller ställa inför rätta. Förvisso har denne Shnirelman rätt, när han påpekar; att det finns n-å-g-r-a nationalistiska och våldsbenägna nyhedningar i dagens Ryssland, samt en hel del personer; som man alldeles definitivt INTE bör ha något att göra med, men det gäller i hög grad också de AFA-anslutna ”fornsedarna” i dagens Sverige.

”Jomenvisst ! Jag och lilla Mamma hyllar VÅLDSVÄNSTERN – Utmärkt moral och VÄÄDEGJUND framför allt !”

Utöver det hyllar Alexander Karlsson – som på goda grunder också kan antas ha en kristen bakgrund, och som vi sett är föga objektiv, när det gäller Polyteism kontra Monoteism, en annan judisk forskare vid namn Alan Mittelman från USA, och det är alltså bara i ett judiskt kontext, som han alls kan närma sig Asatron eller Hedendomen, ett förhållande, som jag finner ganska så märkligt, och en relativt udda akademisk ansats. (se Karlssons uppsats, stycke 1.1).

Därefter övergår herr Karlsson till att redogöra för den enda källan till hans uppsats – ett antal nummer av ”fornseds” sektens skäligen bedrövliga medlemstidskrift. Det är allt. Utöver ett enda felöversatt citat ur Hávamal, strof 11 (som han dessutom kortat ned till oigenkännlighet) innehåller hans uppsats inga originalkällor alls. Han uttalar sig kategoriskt om Asatro, men behärskar inte ens ämnet han ska tala om. Han har aldrig läst det, aldrig studerat det på allvar – precis som dessa satans ”fornsedare” !

Hela tiden, uppsatsen igenom, matas vi med rent felaktiga uppgifter om att ”forn sed” ska vara det största samfundet i Sverige (gapskratt!) och att ”Alla gudaväsen krävde någon form av offer för att kunna ge människor framgång i exempelvis barnafödande eller jordbruk”.

Detta är fullkomlig, överdjävla bullshit. Det gjorde de inte alls. I Hávamál – en mycket viktig källtext för den etik vi diskuterar här – står inte en enda förbannad rad om att blotande eller ”offer” ens skulle krävas, än mindre att man behöver tro på Oden i egenskap av någon Monoteistisk ”allfader” eller ens följa hans ”bud” eftersom där INTE finns några sådana budord, utan endast goda råd, som man i och för sig kan följa om man nu känner för det. ”Ráðumk þér, Loddfáfnir” upprepas ständigt, i strof efter strof. I Hyndluljöd uttrycker Freja den tanken, att hon blir glad över gåvor, tillbedjan och offer – hennes följare Ottar hedrar henne med en harg av enkel gråsten, till exempel, som han själv via hårt arbete, svett och möda har släpat ihop. Uppenbarligen är det tanken som räknas för Freja, inte stenens värde eller innehållet – som fortfarande bara är med möda ihopasamlad gråsten. Han utgjuter nötblod över Hargen, visserligen, men offret är endast symboliskt. Gång på gång lär vi oss genom Eddan att makterna nöjer sig med väldigt, väldigt lite, men att också ett enda äpple med en kärna – som i Hrafnagaldr Odins – ger en stor äppelskörd, ifall den behandlas på rätt sätt.

Detta är saker, som en kristen aldrig någonsin kommer att förstå. Att försöka förklara Eddans visdom eller budskap för en sådan människa, är som att försöka förklara Einsteins relativitetsteori för ett sjukt, efterblivet stackars barn med Downs Syndrom. Alla människor är tyvärr inte lika, och de har heller aldrig någonsin haft ”lika värde”. På sin höjd har de samma, av människor men inte gudar definierade grundläggande rättigheter, rätt till det slags liv som är lämpligt för dem, bland annat – eller enligt vad som står i FN:s högst allmänna, av människor påhittade deklaration om mänskliga rättigheter, men det är också allt.. Detta är i och för sig mycket sorgligt, djupt beklagansvärt och rentav tragiskt, men sanning icke desto mindre.

 

Vetande, och icke Tro. ”Veten I än, eller Vad ?” står det i Vóluspá…

Karlsson utgår också ifrån att Monoteismen på något dunkelt sätt måste ”samexistera” med Polyteismen, och att dessa två helt motsatta världsbilder alltså skulle vara förenliga, vilket är totalt omöjligt. Han förespråkar ”mångkultur” trots att detta aldrig någonsin varit den nyhedniska rörelsens mål – vårt mål är i själva verket detsamma som det alltid varit, och det är en värld utan Judeokristet tänkande eller Islam överhuvudtaget, dvs en helt självständig kulturkrets, eller i praktiken ett Sverige, där andelen Monoteistiska bekännare ligger långt under 10 % om ni frågar just mig – och sedan påstår, Herr Karlsson att ”mångkultur” (vad är det egentligen ?) måste vara en självklarhet, att det på något sätt ”måste” ingå i Hedendomen också, helt utan någon logisk motivering alls. Återigen frågar jag – varför det ?

Karlssons uppsats om ”fornsederiet” fortsätter som såhär:

Enligt Alan Mittleman finns det åtminstone tre typer av judisk etik i relation till Halakha (vilken kan sägas motsvara den kanoniska lagen och den islamska sharialagen) en liberal nytolkande förståelse, en regressiv förståelse samt en komplementär förståelse. Den förstnämnda liberala förståelsen framförs av Moritz Lazarus. Lazarus menar att judendomen i sig överensstämmer med den Kantianska förnuftstraditionen, men att den inte är synonym med eller underordnade denna medan judendomen närmast kan jämställas med etik. Lazarus gör i motsats till Kant inte skillnad på drift, känslor och moral utan menar att en känsla för det rätta och goda är en förutsättning för att kunna resonera sig fram till det goda och rätta. Att jämställa judendomen med etik innebär att den teologiska aspekten urvattnas. För att motverka detta framhävs Gud som den mest moraliske, snarare än den befallande upphovsmannen till vad som är gott vilket kännetecknar gudomlig voluntarism (Karlsson, s 12)

Förlåt att jag frågar, men vad ända in i glödröda Muspelheim har detta med Asatro eller Hedendom att skaffa ??

Om herr Karlsson nu alls skulle göra eller skriva en uppsats om just Nyhedendom, varför i Nifelhels förkättrade Svartalfer kan han då icke göra just detta ??

 

Kantiansk förnufsetik, om vi nu ska slå ned på just det, består bland annat av det mycket berömda Kategoriska Imperativet, eller gamle kristne, träige Immanuels (ej stavad c-u-n-t ) påstående om att ”handla alltid så, att själva grunden för ditt handlande alltid kan formuleras som en allmänt hållen lag”  men trots att liknande satser också återfinns I Hávamáls kärva livssyn, så kan man inte reducera hela hedendomen till detta enkla påstående, därför att det i vissa situationer inte finns, och heller aldrig kommer att finnas några ”allmänt tillämpbara lagar”. Själva tillvaron är mångfacetterad, särskilt för oss polyteister. Den är inte förutsägsbar eller en gång för alla bestämd av någon skenbart ”allsmäktig” gud, därför att det vi kallar Urds Väv hela tiden förändras, och någon förutsägbarhet finns således icke.

Karlsson lallar och dillar vidare om sina Judiska begrepp, ungefär som detta är den enda måttstock, som han tror att han kan bedöma en helt väsensfrämmande kulturkrets på. Bland annat tror han – gravt felaktigt – att ”Tio Guds Bud” skulle kunna återfinnas i Asatron. Detta felaktiga påstående grundar han på utsagor från en person vid namn ”Aldo Gartz” (som jag förvisso känner personligen, han är en fd mentalskötare och numera trä-hantverkare bosatt i Bagarmossen, men det är inte därför jag känner honom) som skall ha satt samman något som kallas ”nio nycklar till fornsedens etik”.

Alexander Karlsson har inte brytt sig om något kritiskt tänkande, någon källkritik eller någon vidare akademisk forskning överhuvudtaget – förutom vad gäller just judendom, som nog inte alls hör till ämnet.

Om han bara kunde sitt ämne, skulle han veta varifrån dessa påstådda ”nio nycklar” kommer ifrån, och vem som hittat på dem. Det skulle kostat honom fem ynkliga djävla minuters googlande på Wikipedia, högst – inte mer.   Hade den stackars Herr Karlsson verkligen inte tid med detta, när han skulle skriva sin uppsats på nio poäng, eller var det så att tankeförmågan tröt för honom, mitt i det allmänna ”forna” juderiet ??

”Kognitiv Dissonans !” – Så fungerar den…

 

”The nine noble virtues” (”fornsedarna” snodde ett sk ”Odinistiskt” bibelord rakt avtrots att de även påstått att alla Odinister är rasister – något jag själv redan motbevisat) är ett klumpigt, engelskt försök att ”koka ned” hela Hávamál till något den inte alls omfattar, och inte alls kan sammanfattas som, förfalskat och förfuskat av två unga herrar vid alias Stubba och Håskuld borta i England, anno 1974.

Deras bisarra påståenden var aldrig någonsin ”sed” och heller aldrig någonsin ”fornt” utan bara – deras eget ”hittepå” eftersom de i likhet med den brittiske fascisten Oswald Mosely ville ha en hednisk motsvarighet till ”Tio Guds Bud” – något som aldrig funnits i verkligheten, och aldrig någonsin heller kommer att finnas. Om vi nu nödvändigtvis måste hålla oss till just Judendomen som enda värdiga måttstock, och den enda tänkbara grund, varpå nordisk hedendom alls kan eller får bedömas, så måste jag säga att herrar Stubba och Håskulds klumpiga försök vore som att ”koka ned” hela Talmud till ”Tio Guds Bud” utan att ens – som den betydligt vettigare Martin Luther – inse värdet av en förklarande ”katekes” vilket ändå min mångårige vän Gartz åtminstone gjorde – eller försökte göra…

Problemet är naturligtvis, att Talmud innehåller oerhört mycket mer än så, på samma sätt som Hávamál har inte mindre än 164 strofer – och dessa kan icke förkortas ned till tio enkla ”sanningar” – för då gör man våld på hela texten, utelämnar, felöversätter och förvanskar…

Alexander Karlsson haltar hela tiden, och han förmår aldrig någonsin höja sig över sin kristna svada eller ”kyrkofädernas etik” som han talar sig varm för. I fallet med ”forn sed” utgörs väl närmast dessa ”fäder” (eller snarare Hyrrokins avföda) av en person med namnet Henrik Hallgren, som hela tiden hävdar att Hedendom skall vara en politisk rörelse som Miljöpartism (i stort sett alla ”forn seds” företrädare har intima kopplingar till det6ta parti, dock ej den nyssnämnde Gartz) samt att ”droger ger många värdefulla andliga erfarenheter” (direkt citat från forn seds fd debattsida – vilka erfarenheter då, om jag får fråga) och de föraktar helt parlamentarismen som idé, utesluter personer som påstås ha haft eller har sympatier med vissa Rikdsagspartier ur sin rörelse – samtidigt som de själva – löjeväckande nog – påstår att de är ”demokratiska” och tror naivt, att innehållet i deras tro eller Gudars och Makters egenskaper är något som de i gammal god 70-tals maoistisk anda kan sätta sig ned och majoritetsrösta om, som om man skulle kunna rösta fram att 2 +2 =3 eller möjligen 5, och sen få alla att tro på detta. Rörelser som kastar ut all kunskap och tusentals år av verklig tradition rakt ut genom fönstret, och sedan kallar sig ”forna” i huvudet ger jag inte mycket för, hursomhelst. Inte heller ger jag mycket för helt okunniga personer, som naivt nog utser sig själva till ”Riksgydjor” eller dylikt, och som svassar runt i sin totala okunnighet, medan de låter framställa sig som ”översteprästinnor” och orakel med ett demokratiskt mandat av ungefär tio stycken vilsna kristna själar, som i likhet med Alexander K aldrig någonsin begripit vad verklig hedendom är för något…

Ett annat problem med krian från Karlstad, är att Alexander Karlsson alldeles uppenbart tror på en Monoteistisk ”Naturrättsfilosofi” och förväxlar Hedendomens ord om lag och rätt som det högsta goda med någotslags religiös ”sharia” av mellanösterntyp. Men hedendomen fungerar inte så. Visserligen medger jag, att det som kallas ”den gyllene regeln” också återfinns i Nordisk Hedendom, liksom i de flesta Polyteistiska regler (jag har själv redan bevisat det – se i mitt artikelarkiv här ovan) men det visar oss bara, att förstadiet till det kategoriska imperativet och det vi kan kalla ett modernt rättsmedvetande, också kan utvecklas i kulturer och kulturkretsar, som aldrig någonsin haft det minsta gemensamt med kristendomen. Se på Japans shinto till exempel, en naturreligion som herr Karslsson nog inte har studerat så särskilt djupt – det har förresten inte jag heller..

Naturrättsfilosofin återfinns inte alls i Eddan. Den utgår från att det vi kan kalla ”rättvisa” en gång för alla är absolut fast, förutbestämd utav den allsmäktige guden, och att denna ”rättvisa” sedan liksom kan komma nedsinglande i Midgårds dalar likt snöflingor, där ett lika allsmäktigt prästerskap eller jurist-skrå skall få lov att ha ensamrätt på den.

Men det är inte så det funkar. Det är inte så det är.

Asatrons och Hedendomens bild av rättvisa ska inte blandas ihop med religiös lag, sharia, ”väädegjunds” prat eller andra dumheter. Det står klart och tydligt utsagt i Eddan och Vóluspá, att Asarna var dag går till sina domarsäten, där de skipar rätt, men det betyder inte alls, att denna ”rätt” är stel och oföränderlig, utan den förändras hela tiden, ty man måste ”lag göra, lag tälja, lag kunna och lag säga” likaväl som de berömda orden i Hávamáls 144:e strof, de som säger att:

Veistu, hvé rísta skal?

Veistu, hvé ráða skal?

Veistu, hvé fáa skal?

Veistu, hvé freista skal?

Veistu, hvé biðja skal?

Veistu, hvé blóta skal?

Veistu, hvé senda skal?

Veistu, hvé sóa skal?

angående runornas, skriftens och tänkandets uppkomst och kognitiva innehåll – och därmed också själva grunden för den andliga förståelsen. Det här är praktisk rättsfilosofi, inte alls naturrätt. Jag har påpekat det gång på gång, även för de som inte alls kan någon norröna. ”Bidja” är inte alls samma sak som det kristna konceptet att be, etymologiskt besläktat med ”prijan” utan bud såsom i budskap, befallning, ja order. Och tillvaron är icke förutsägbar. Makterna ändrar sina domslut, allteftersom nya sakomständigheter skapas, som tidigare inte fått plats i Urds väv – eller kausualitetens universum.

Detta kräver kraft att inse, och vissa, som är helt fångade i sitt kristna tänkande, och helt saknar förmåga att kunna se tillvaron på ett annat sätt, likt Alexander Karlsson och många andra, kommer förmodligen aldrig utvecklas så långt under hela sin livstid, att de ens kommer i blotta närheten av att förstå det. För att detta betraktelsesätt skall kunna fungera – rent praktiskt sätt (våra förfäder var om någonting just praktiska människor, inte långskäggiga judiska profeter på en fjärran bergstopp i öknen, omgivna av idel bräkande får och getter) måste vi först definiera, vad moral och etik faktiskt är till för, och varför den alls behöver skapas.

Vi kan heller inte nöja oss med någotslags allmän policy, i stil med att ”Nej men VÄÄÄDEGJUNDEN e, att på detta hotell får man endast säga och göra snälla saker” utan att först ha definierat, vad vi i så fall alls menar med begreppet ”snällt” eller ”rätt”. Inte heller kan vi nöja oss med någotslags ”dygdemoral” eller ”förfädersdyrkan” som vissa tror – Alexander Karlsson har i sin uppsats till slut lovat, att han skall undersöka den generella dygdemoralen i en hednisk organisation, benämnd NAS (också detta får mig verkligen att brista ut i de ljudligaste gapskratt – varför ska jag förklara någon annan gång) för det är inte Asatro det heller.

Det finns ingen ”dygd” ingen generell ”heder”, ingen Naturätt.

Glöm alla sådana begrepp, och glöm dem med en gång. Det finns inget kategoriskt imperativ, utan här måste vi göra det bästa med tanke på omständigheterna, men det innebär heller inte ”generell odygd” om nu någon trodde det.

Vi kan inte stämma personer runtomkring oss för ”värdegrundsbrott” eftersom det inte är definierat i lag, inte heller för ”brott emot generell policy” om vi inte vet vad policyn i så fall ska vara, eller om vi inte ens definierat vad den innebär. Jo – förvisso är ”dygd” något bra, efter hur ordet låter – men än sen då ? Kan vi då mäta och rannsaka vår nästa, och säga att ”jag är dygdigare än du – så det så !” eller ”du däremot är ett ohederligt djävla svin, och en skam för din ras tillika...”. Först måste vi i så fall åter definiera, vad ”dygd” alls innebär, och varför någon nu skall anses vara i besittning av det. Rätten sitter icke alltid i spjutstångens ände, säger jag eder, men den har dygd, som överlever – eller som handlar så, att han demonstrerar en generell princip – inte för att införa en allmän lag.

En modern rättsstat bygger på att brott kan sonas, och en fungerande religion på att eventuella synder, tabubrott, värdegrundsbrott, obevisade påståenden eller rena lögner blir förlåtna – eller aldrig upprepas…

Vi får väl hoppas att även Alexander Karlsson lär sig, och det tror jag förresten förvisso att han gör, ty hans nästa kria blir säkert riktigt bra, nu när han genomskådat och synat hela fornseds-bluffen, vilket är hans störta och genomgående, mest centrala slutsats.

Och den som har sina öron till att höra, han höre...”

Sela.

 

Annonser

Måndagen efter DE HELIGA KORNAS SÖNDAG…

I den vackra staden Linköping, samma stad där den sk religionsforskaren eller falske proffstyckaren Fredrik Gregorius nu etablerat sig på stadens universitet och lärosäte, och samma lärosäte rakt fram basunerar ut att Asatron bara är populärkultur, att den inte finns på riktigt, och att ”folk inte börjar tro på Freja och Oden igen” – som om all denna kristna propaganda skulle vara vetenskap – levde en gång en känd humanist och komiker, som hette Tage Danielsson; ifall det namnet är bekant. Tage utgav sig år 1965 för att vara kristen präst, och utgav en egen Postilla, som gisslade företeelser i dåtidens Socialdemokratiska folkhem, ungefär som jag nu gisslar renodlat dumma och svårt fördomsfulla uttalanden – av den typ Fredrik Gregorius ger ifrån sig, bland annat.

En bortglömd postilla, värd att minnas…

 

Bland annat instiftade Tage Danielsson en särskild helgdag, kallad ”DE HELIGA KORNAS SÖNDAG” och även om jag inte minns när på året den var tänkt att infalla, och om det i så fall var på första söndagen i Juni, Friggs månad för oss Asatroende, så vill jag mena att den lika gärna kunde firas just såhär års. Heliga Kor finns det många, även i vårt eget svenska samhälle och inte bara i det hinduiska Indien. Vad menar man förresten med uttrycket ”en helig ko” ? Nuförtiden är väl kon ifråga mest en retorisk figur, alltså en liknelse, något som används i överförd bemärkelse, och används om något totalt och fullständigt föråldrat, som för länge sedan spelat ut sin roll men som ändå finns mitt inne i det moderna samhällets krassa verklighet, ungefär som Fredrik Gregorius fullständigt groteska uppfattning att just kristendomen måste vara bättre än alla andra religioner, att dessa inte skulle vara ”på riktigt” eller teorin om Socialismen som ett fungerande samhällssystem, till exempel.

En som sannolikt vet en hel del om ”Heliga Kor” är väl den amerikanske kulturantropologen Marvin Harris, som redan år 1974 utgav en bok med titeln ”Cows, Pigs, Wars and Witches” – the riddles of culture – som sedan länge står på min bokhylla.

En av Marvin Harris grundsatser är att många främmande kulturer och religioner ägnar sig åt företeelser eller vanor som en gång i tiden, eller från början var rationella, och av dem är de påstått heliga korna ett paradexempel. Han fyller inte sin bok med floskler och fördomar av det slag som religionsvetarna i Linköping – vars sk ”Vetenskap” står på betydligt svagare grund – utan undersöker olika kulturella fenomen mera förutsättningslöst. Från början – dvs i den Vediska kulturen på 1600-talet före vår tideräkning eller så, var ”heliga kor” en fullt rationell företeelse. I utkanterna på bondbyarna kunde några kor hanka sig fram ”på marginalen” och stå till tjänst med extra mjölk och framförallt gödsel (som man använde som bränsle) för byns fattiga. Det är nämligen inte alls så, som moderna djurrättsaktivister och andra våldsverkare tror, att man ”förtrycker” en ko om man mjölkar den. Tvärtom är det så, att kon blir förtryckt om den INTE mjölkas, för av spänningar i juvern kan en ko så småningom dö – alla bönder vet att många kor tycker om att bli avmjölkade och ställer upp tämligen självmant, vilket all boskapshålllning i grunden bygger på….

Kanske inte alls så tokiga djur trots allt

 

På ett liknande sätt förhåller det sig med Judendomens och framförallt Islams närmast patologiska hat emot Bacon och grisar, säger Marvin Harris. Jag har redan tagit upp hans argumentation i en essä om de Gadarenska Svinen, och hur Polyteistiska kulturer som det gamla Egypten gärna höll sig med feta svin, och hur man där älskade fläskkött. Nere vid Nilen, där sumpmarker och träsk fanns i överflöd, förökade sig grisarna och mådde bra, men för öknens folk, intoleranta beduinstammar och annat, var grisen en styggelse, eftersom den konkurrerade med människorna om det lilla livsrum som fanns vid Oaser, floddalar och annat, och så kom det sig alltså att ökenfolken började hata och förfölja fläskätarna…

Här uppe i Keltiskt, Germanskt och även Nordiskt område kan vi äta fläsk och bacon med god förnöjelse. Här finns nämligen ingen öken, ingen brist på frodiga skogar och grönskande träskmarker, inget hat och inga monoteistiska ökenreligioner, och några sådana behöver vi heller inte i vårt land…

Brinnande buskar och ökenprofeter med Värmeslag…. Nej – sånt behövs inte här….

Tänk er förresten ett litet tanke-experiment – något djärvt, kanhända. Tänk er om Fredrik Gregorius istället rakt fram skrivit såhär – om sk Mosaiska trosbekännare, ja alltså anhängare av Hebreisk religion, eller med andra ord j-u-d-a-r istället för a-s-a-t-r-o-e-n-d-e… Ok, nu gjorde han inte det, såklart – men om han hade gjort det, hade man kunnat läsa följande – och det på Linköpings Universitets hemsidor:

”Judars behov av nationell eller kulturell identitet gör att de via det förflutna försöker hitta något som kan omtolkas till hur de själva vill att världen ska se ut, och hitta en egen plats i den”

”Det handlar inte om att Judarna skulle börja tro på Jehova och Moses igen”

”Judarna är helt fokuserade på konfliktsymbolerna från de judiska myterna” osv osv

Skulle detta vara så vidare snyggt, tycker ni ?

Ifråga om Asatro går det alltså bra för Fredrik Gregorius att håna, förlöjliga, bagatellisera och trivialisera religiösa uttryck, men gäller det Mosaiska trosbekännare – ja då skulle nog många av dem – fullständigt med rätta om ni frågar mig – känna sig orättvist behandlade och även tala om ren Anti-Semitism, antar jag – och det vore även välgrundat.

Gång på gång har jag försökt inpränta det svinaktiga i Fredrik Gregorius fördomsfulla och ytterst cyniska uttalanden, och hur han gång på gång trycker ner och diskvalificerar hela grupper av människor – och vad värre är, han gör allt detta rakt fram, i namn av ”akademisk forskning” som han har mage att kalla det. Uttalar man sig på ett sådant sätt som han får man också finna sig i att bli vederlagd – i synnerhet som han inte redovisat någon form av vetenskapligt hållbara bevis för sina påståenden alls.

Kan man förresten alls påstå, att någon tro eller religion eller något trossystem skulle vara ”sämre” än något annat, enbart på ideologisk grund, eller för att man råkar ogilla dess utövare, som Fredrik Gregorius helt uppenbart gör ?

Möjligen kunde man göra det, om man såg till handlingarna bakom trossystemet, eller vad dess utövare de facto gör i verkligheten, men det är en annan sak.. Under de kommande dagarna skall jag fortsätta mitt resonemang om dessa ämnen, och varför man inte bör ägna sig åt ”Christian belittlement” med flera fördomar.

Fredrik Gregorius, en ”Vanelögnare” vid Linköpings Universitet ??

Fredrik Gregorius, den minst sagt kontroversielle och ökände forskaren från Lunds Universitet, har numera bytt anställning och hamnat på det betydligt lägre rankade lärosätet Linköpings Universitet, enligt vad som meddelades därifrån i ett pressmeddelande den 23 April i år.  Han berömmer sig av att ha intervjuats i Kew Pork Shames, nej vad säger jag – jag menar förstås Lew Dork Crimes… nej New York Times skall det vara, ni vet lögnarblaskan från USA, tidningen som hävdade att det Norska Vinter-OS landslaget skulle ha varit nynazister allesammans, bara för att de besegrade Donald Trumps  Amerika, och hade ”hemliga symboler” på sina tröjor enligt vad man påstod…

En ”Vanelögnares” ansikte ?? Ganska skrämmande, eller hur ?

Den här gången inleder Fredrik Gregorius sin akademiska karriär med att förklara för Linköpings Universitets reporter Eva Bergstedt med att rakt ut i luften och helt utan bevis påstå att ”folk i Sverige inte tror på Freja eller Oden på riktigt”. Hur kan Fredrik Gregorius ens veta det ? Och är påståenden som dessa ”vetenskap” eller ens vederhäftig forskning ?

På en hel sida spyr han ur sig sina sedvanliga floskler, sådant som man i forskarvärden utomlands brukar beteckna som ”Christian Belittlement” eller ”Kristet Förminskande” – något herr Gregorius är ökänd för inom hela den hedniska sfären i Sverige. Vi har hört dessa tomma lögner många gånger förut. Asatron skulle bara handla om populärkultur, och helt och hållet vara inspirerad av Tv-serier som ”Vikings” från USA, alla Asatroende är rabiata nationalister, vi kan ingenting veta om Vikingatiden (ett gravt underkännande av vad arkeologer och religionshistoriker klarlagt och arbetat med i hundratals år – vem gav Gregorius den rätten ?) osv osv…

Själv tycker jag att det är sorgligt, att den här personen alls ska anställas i Linköping, eller ens får framträda under en förklädnad som opartisk akademiker, när han i själva verket är en ökänd kristen. Han berömmer sig av sin doktorsavhandling från 2008, vilken lämnar mycket övrigt att önska i form av vetenskaplig trovärdighet:

Jag citerar, från en annan hednisk sida på nätet:

Att man som Fredrik Gregorius kommer med ”forskning” som inte innehåller ett uns sanning, där man inte tar reda på något om det man skriver om, är tragiskt. Att det finns de i forskarvärden är inkompetenta är tråkigt, vi önskar naturligtvis att seriösa forskare skulle få bättre stöd. — —

Under slutet av 2008 publicerade Fredrik Gregorius sin doktorsavhandling ”Modern asatro”. Tråkigt nog blev inte denna avhandling heller vetenskaplig. Han skriver här väldigt mycket — — – trots att han fortfarande inte varit kontakt med oss, eller någon troende. — — Han hittar på egna uppgifter och påståenden och använder nedsättande formuleringar och antydningar. Han läser in påståenden i texter som ingen annan kan hitta där. Han fabulerar ihop felaktiga medlemssiffror, påhittade inre konflikter och han tillskriver oss trosföreställningar vi inte har. Detta har troligen att göra med vår tidigare kritik mot hans oseriositet. Den medlem som förklarade för Gregorius när denne bad oss redovisa vår kritik blir följaktligen påhoppad och utsatt för personangrepp i avhandlingen. Gregorius verkar blivit fixerad vid denna person, då han till och med citerar texter med helt andra ämnen än avhandlingens från dennes blogg. Gregorius verkar ha förlorat omdömet fullständigt efter att ha fått sina fel redovisade – till den graden att kritiken av hans brist på saklighet används som källa i avhandlingen. Att det enda material i avhandlingen som verklig kommer från Samfälligheten är en beskrivning om vad som menas med vetenskaplig metod och inte handlar om vår religion hindrar honom alltså inte att läsa in fullständig obegripliga saker i texten. Även i de avsnitt som handlar om annat än Samfälligheten hittar han alltså på uppgifter, undanhåller viktiga fakta och kommer med helt ologiska slutledningar. Avhandlingen saknar helt enkelt vetenskaplighet. Fusket är så genomgående att vem som helst som kollar upp avhandlingens källor kommer att upptäcka detta.

Det är tråkigt att behöva skriva en sådan här dementi, men då vi trots vår öppenhet påklistras uppfattningar som vi alltid tar avstånd från så måste vi förklara det för en förvirrad allmänhet. Vi har inget ansvar för vad andras fantasier, lögner och förtal. Vi har en öppenhet ärlighet och föredrar att visa verkligheten för intresserade.

Detta motsvarar också mina egna erfarenheter. Gregorius har, hela den nämnda doktorsavhandlingen igenom, slarvat med påhittade citat och uppgifter från personer han inte alls intervjuat, och hans påstående om att moderna Asatroende skulle vara okunniga, eller inte kunna sin svenska historia är också totalt gripna ur tunna luften.

De flesta jag själv känt i denna rörelse – i mer än trettio år – har varit ytterligt intresserade av arkeologi och andra ämnen, och själva verkat som folkbildare, forskare eller till och med yrkesverksamma arkeologer och historiker. Sedan när fick just Fredrik Gregorius rätten att underkänna allt deras arbete, och påstå att de ”inte tror på riktigt” ?

Det finns de hedningar, som hävdar att Fredrik Gregorius i sin egen doktorsavhandling skulle ha brutit emot ALLT av ovanstående… Är han då en seriös akademiker eller inte ? Tja, döm själva..

Tänk om någon – i namn av seriös akademisk forskning – skulle gå rakt fram till en grupp muslimer i Sverige, och säga ”Nämen ni tror säkert inte på Allah på riktigt!” eller ”er religion är ju sämre än vår, och ingen riktig religion egentligen, för så är det ju…”

Vad skulle då hända, tror ni ?

Ingen är höjd ovan all kritik, i den akademiska världen allraminst, för där ställs högre krav på källkritik och opartiskhet än i personliga bloggar som den här, till exempel. Men hursomhelst – många hedningar och Asatroende jag talat med på sista tiden säger att Fredrik Gregorius för dem är ”persona non grata” och någon de inte vill ha att göra med eller låta sig intervjuas av längre, och det är kanske inte alldeles utan orsak…