Det händer igen… Och igen och igen.. Den sk ”Kärlekens religion” visar sitt rätta ansikte..

Från Frankrike rapporteras idag enligt ”Russia Today” om hur ännu en muslim – som stått på den franska polisens terror-lista, ”Fiche S” – plötsligt börjat skrika ”Allahu Akbar” och dödat två personer i en förort till Paris. Daesch, även känd som IS eller Islamska Staten har tagit på sig ansvaret för dådet, precis som vanligt.

Och den svenska Ärkebiskopen Antje Jackélen har fortfarande exakt samma fras – översatt till svenska – som sitt enda valspråk…

Här hemma börjar anklagelser om rent valfusk, och ett växande politiskt våld breda ut sig, i den svenska valrörelsens spår. Vissa Riksdagspartier stöder öppet islamisterna, samma islamister som man har tydliga och klara problem med i de flesta Västeuropeiska länder. Idag avslöjades det till exempel, att Centerpartiets ledande man i Göteborg är högerextremist, och under lång tid samarbetat med den islamska gruppen ”Grå Vargarna” i Turkiet – denne Centerpartists hemland.

Vem vill rösta på ”Akbar Annie” ? Det är väl känt, på vems sida hon står…

I somras hände det också, att en annan muslimsk extremist i just Frankrike lyckades skära halsen av en katolsk präst inuti en kyrka. Återigen visade dessa utövare av ”kärlekens religion” vilka de verkligen är – liksom många andra Monoteister. Självklart kan man gå omkring och säga ”Men de flesta av islams anhängare är väl goda och laglydiga människor, liksom de kristna ?” och naturligtvis är detta påstående sant – de flesta människor på jorden, oavsett religion, hudfärg eller något annat, är faktiskt just goda och laglydiga – men tänk nu efter en smula..

 

Kan man egentligen hävda – som Monoteisterna – att just deras religion skulle vara ”bättre” eller ”kärleksfullare” än någon annan ?
Har kristendomen eller islam någotslags konstigt ”Monopol på kärlek” kanske ?

Och för övrigt – Hur yttrar sig denna påstådda ”kärleksfullhet” eller såkallade ”godhet” gång efter annan ?

Om och om och om igen har vi fått se tydliga bevis på det, i Madrid, Paris, London, Berlin, på Drottninggatan i Stockholm…och tja… listan på Monoteismens illdåd, kan faktiskt göras hur lång som helst..

Förgäves letar vi i media hela världen över efter någon som vill ”Skada för Skades skull” eller ”Terrorism för Tor”. Någon sådan Hednisk terrorism finns inte någonstans alls, inte på hela Jorden, vad det nu kan bero på. Indiens alla hinduer håller sig påfallande lugna, och tycks inte kasta några bomber på folk, allt tal om onda hindunationalister till trots. Kanhända är det därför att de tror på Karmas Lag, kanhända inte. Fråga inte mig, för jag kan mycket lite om hinduism, och är inte expert på ämnet. Inga Shintoister i Japan tar livet av folk med den egna religionen som argument. Inte heller någon polyteist bland Nordamerikas indianer.  Och ändå förföljs polyteistiska religioner typ Asatro över hela vår Jord, och utnämns till ”farliga” av såväl muslimer som kristna. Är inte det rätt konstigt ?

Vems religion är det, som är ”farlig” – ifall vi ser till verkningarna, och verkligheten, sådan den faktiskt ser ut – trots att många – svenska politiker inte minst – inte vill inse den bistra sanningen–

Varför tror alla dessa islamister och kristna, att endast deras ”gud” existerar och har rätt ?

Nåja. Det har i och för sig funnits en enda mördare och mordbrännare bland Nordiska Hedningar också – det vet jag efter att ha studerat ämnet i mer än trettio år, och namnet Varg Vikernes är kanske känt för de redan insatta. Denne fd. norske medborgare begick sina dåd redan 1993 – det var för mer än 25 år sedan, och eftersom man i de flesta civiliserade länder anser att även dömda förbrytare skall kunna återanpassas till samhället, bara de avtjänat sitt straff och inte får några ”återfall” så försattes han anno 2009 på fri fot – och flyttade till Frankrike riktigt nog, men där har han gripits för olaga vapeninnehav.

En person av mer än 10 000 i hela Skandinavien, således, men därav kan man knappast dra några alltför långtgående slutsatser. Herr Vikernes, med sitt rätt egendomliga författarskap och senare skriftställeri vill jag själv lämna därhän, för jag har själv aldrig någonsin sympatiserat med just honom, och det har nog ingen annan svensk hedning heller. Enbart vanelögnaren Fredrik Gregorius i Linköping – ni vet han som utger sig för att vara seriös akademisk forskare – och gång efter annan ”får betalt” i media för att racka ned på Asatron, säga att den ”inte finns”, angripa dess utövare osv – lär vara av motsatt mening.

Upp till bevis, min bäste herre” säger jag då – för var är de hedniska terroristerna, bilbrännarna, våldtäktsmännen och mördarna ?

Underligt nog får vi inte läsa om några sådana i media, vad det nu kan bero på… Här i landet eller i Europa finns det inga – i USA 2-3 stycken kanhända, men det är också allt.

Denne man säger hela tiden att enbart Asatron i Sverige ska vara ”farlig”, ”nationalistisk” osv propagandalögner. Men – inte ett enda brott har begåtts som styrker Fredrik Gregorius vansinniga teser…

 

Och för övrigt – ska vi ens ha några ”Religiösa Friskolor” i Sverige ? VÅRT Sverige…

Annonser

Midsommarblot 2018 – Vi VET vad Ale menar

Midsommarblotet 2018 firade Nordiska Asa Samfundet – sedan länge Sveriges ledande samfund för Asatro – vid Ales Stenar i Skåne. Midsommarafton den 22 Juni var en klar och fin sommardag med mycket sol för oss – och mycket regn och skurar i övriga landet. Vi befann oss på Sveriges för tillfället soligaste plats – ett klart tecken till att Gudarna var med oss, medan himlen var grå för de kristna. Solståndsdagen den 20:e hade jag hållit ett eget blot vid tolvtiden, men Samfundets ledning befann sig redan i Skåne och kånkade sina tillhörigheter upp för Kåseberga backar. Blotet samlade långt över 100 deltagare, varav mer än 68 i den inre cirkel eller Odensöga vi bildade i Sveriges största skeppssättning…

Anders Österling, den skånske poeten, sade år 1933 i sin diktsamling ”Tonen från Havet” att bara Östersjön skulle veta vad Kung Ale en gång menade; men numera stämmer det inte alls. Empirisk forskning har för länge sen uppdagat att Ales Stenar är en jättelik kalender, som kan visa de två solstånden och dagjämningspunkterna lika säkert som något urverk. När stenmonumentet i själva verket byggdes, råder det dock olika meningar om. Man har daterat det till 500-talet enligt vår tideräkning, medan andra anser att det skulle ha tillkommit redan under slutet av bronsåldern, sådär 800 år tidigare. Hursomhelst finns det också bevis för, att en del av de gråstenar som ingår i det mer än 63 meter långa och 18 meter breda skeppet måste ha hämtats från stendösar, som en gång stod på de omgivande höjderna, Än idag är Ales Stenar en ödslig, vindpinad och helig plats, där ingen bor; och marken omkring används bara som betesmark.

Kalendern bygger på det förhållandet att solen vid Midsommar och Midvinter går upp och ned vid de två stävstenarna, och att man från skeppets nästan kvadratiska mittsektion kan dra syftlinjer, som träffar solens upp och nedgång vid horisonten däremellan. Stenarna i skeppet är också placerade med olika avstånd och intervall, vilket få bedömare observerade innan 1900-talets slut – men tyvärr for man hårdhänt fram med skeppssättningen under 1960-talet, då en del stenar kan ha rubbats ur sitt ursprungliga läge.

Jag började dagen med att besöka Kåseberga Hamn, nedanom stupet som leder från stenskeppets väldiga platå ned emot kusten – och Sveriges sydligaste Huk, alltså Smyge Huk, ifall ni är bekant med den orten. Här mötte mig två ytterst förvirrade Jehovas Vittnen som gjorde reklam för sin egen förkastliga lära – de bar på en skylt, märkt ”Vem har skapat Världen?” och avslöjade bara sin okunskap, alla vet vi ju att Asarna skapade den ur Ymers kropp. Bortom den stod en hedning, som jag glatt hälsade på, och därpå uppsökte jag rökeriet för att äta tre sillar och dricka en öl – sill samt gröt är som bekant Tors frukost, vilket står att läsa i Harbadsljod – så de som vill äta sig märg i benen, bör följa Tors exempel.

Här ser ni mig själv, med packning påtagen – och på avstånd – innan blotet skulle börja, och vår Riksblotansvarige, Peter Kåhl, under trummors dån kunde leda de fler än hundra deltagare som kom nedifrån byn in emot platsen… Allt gick rätt och värdigt till, ja bra mycket värdigare, enklare och ädlare än vissa andra blot jag varit med om i det förgågna, när Asars och Vaners väg låg otrampad i vårt land, och hela vår rörelse höll på att komma på avvägar. Nu har nästan alla av oss hittat rätt igen, och jag är fullständigt övertygad om att vi kommer att växa ytterligare, och återigen fördubblas i antal innan detta är är slut.

Här syns Odens öga tydligt, bildat av hedna män och kvinnor från Svea, Göta och Wendes Riken – som det är och skall vara !

Ystads Allehanda – vars journalister var påfallande vänliga, Kvällsposten, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har nu uppmärksammat vår rörelse, och vårt genombrott i dagspressen är nu ett givet faktum. De flesta tidningars rapportering var i huvudsak saklig och korrekt, eller bättre än man kan begära av svenska journalister. HD däremot intervjuade den ytterst kontroversielle kristne sk ”forskaren” Fredrik Gregorius – han som sagt att vi Asatroende ”inte skulle tro egentligen” vad han nu menar med det – man undrar om denne kladdsock eller rättare sagt skitstövel säger så om andra religioner i Sverige med – och hur kan han alls veta vad han bjäbbar om, för den delen ? Varför skall HD, som annars är en seriös tidning, intervjua den sortens självutnämnda ”tyckare” som för det första inte var närvarande, för det andra ingenting vet, och för det tredje bara skriver partsinlagor, utan all faktabakgrund ?

Folk for ända från Tornedalen för att vara med om detta blot, Midsommar, Gerd och Frej till ära – och man kör inte bil 17 timmar i streck mer än 1800 km utan att vara fast i tron – vill jag själv mena. Den ritual som utarbetats var enkel och kärnfull, och förutom en del ord och vändningar typ ”medans” när det heter med och inget annat, fann jag lite att invända över. Alla – till och med de minsta barnen – förutom tre personer från Lund, som satt och åt inne i stencirkeln (skulle ni göra så på en gravplats ? Nej, självfallet – så gör man bara inte !) uppförde sig värdigt och koncentrerat, och därför fick vi till ett bra och verkningsfullt blot, helt annorlunda än hur det brukar gå till i en del andra sammanhang, new age och så vidare, där folk sällan eller aldrig har vett att föra sig.

Vi drack två skålar för sommaren och vad vi ville – vilket är ”Lag om” och upphovet till ett av svenska språkets allra mest kända ord – och för egen del skålade jag för mera fruktbarhet åt Gerd eller Jorden – denna sommar har varit ytterst torr, vilket inte är bra för markens fänad och gröda och för det andra om mer folkvett till ingen annan än Herr Gregorius – detta väckte förstås mängdens skratt och jubel – men själv anser jag det ytterst kristligt att göra så – trots att jag är hedning – ”önska gott över de som förföljer er” lär det ju stå i de kristnes bibel, och om herr Gregorius då verkligen vill lära sig något om Asatro, istället för att påstå att han själv ”vet mest i hela landetvilket han inte alls vet – redan att säga så är bara dumt och övermaga – så är han välkommen att lära av mig och mina bröder och systrar på ort och ställe.

Nu är blot fullt utsagt, gangneligt för människor, men värdelöst för troll och småfolks söner” som det brukar heta.

Trivs med det nu, ni öknens profeter ! Njut ni den läkedomen, och ha ni lika mycket fröjd i sommar, som när en magsjuk hynda äter gräs…

Men till våra vänner, och till alla som bekänner sig till sann Asatro – inom eller utom landet – till er önskar jag ett gott år och en god fred !

 

Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

I morgon Polyteism – monoteismen på väg bort i hela Världen

Fredrik Gregorius, ”forskaren” från Linköpings Universitet hävdar öppet på samma universitets hemsidor att Asatron skulle vara en ”falsk” religion, en media-hype, en politisk sammansvärjning, och att ingen av dess utövare tror på den ”egentligen”. Några som helst bevis för den saken anförs inte, och alltihop är bara de vanliga kristna spe-glosorna och trakasserierna. ”Christian belittlement” med andra ord.

Vilken religion är det egentligen som minskar i dagens Sverige ? – Det frågar jag mig själv. Den sk ”Svenska” Kyrkans siffror bevisar sedan mer än 35 år av samlad utveckling, att medlemstalet i den går ned. Allt färre och färre människor tror på ”gud”, JHVH eller Allah, som samma gud också kallas – dessa ökengudomligheter, som utger sig för att vara ”allsmäktiga” är ju ett och samma bråte. Således är det inte svårt att bevisa, att vad herr Gregorius ”svänger sig med” INTE stämmer överhuvudtaget.

Och hur många svenskar eller medlemmar i denna Kyrka tror egentligen på Gud – vilket är själva den grundläggande förutsättningen för medlemskap ?Du ska inga andra gudar hava jämte mig” gäller ju som det första av den kristna religionens bud.. Det finns det delade och olika åsikter om… I dagsläget är bara 58,5 % eller så av svenska folket alls medlemmar i denna påstått ”Svenska” Kyrka, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige, för så borde den faktiskt kalla sig – om sanningen skall fram…

Kyrkan är ju inte alls ”Svenskare” än något annat samfund, vilket som helst – och att antyda att exempelvis en Muslim, en Asatroende, en Buddhist inte skulle kunna vara ”svensk” är nog ganska fördomsfullt, hursomhelst. I morgon är det ju landets Nationaldag, som bekant – eftersom vi Svenskar först från år 2005 får ha en sådan.

 

”Forskaren” David Thurfjell, som också är kristen och därför inte objektiv, skrev en partsinlaga betitlad ”Det gudlösa folket” redan år 2015, dvs för tre år sedan. I den hävdar han, att bara omkring 23 % av svenskarna alls tror på en ”gud” och att 80 % av dem skulle ta avstånd från en organiserad religion, vad han nu menar med det. Själv skulle jag på grundval av mer än 30 års samlad erfarenhet påstå, att Hedendomen i Sverige av idag är minst lika väl organiserad som kristendomen någonsin varit. Men på vad baseras David Thurfjells åsikter på – för de är just åsikter och inget annat…??  Jo, på ca 100 stycken sk ”djupintervjuer” får vi veta.

Sk ”Djupintervjuer” är något Fredrik Gregorius också använt sig av, men detta är inte en vetenskaplig metod, utan ett väldigt selektivt urval, som inte alls behöver vara på minsta sätt representativt för befolkningen som helhet. De som går med på att låta sig ”djupintervjuas” är för det första personer som antagligen inte yrkesarbetar utan har mycket gott om tid, och för det andra mycket ofta är ”snacksaliga” och vill manifestera sina egna åsikter på något vis. Redan där går det ofta snett i urvalet, och vi kan aldrig veta om de personer man valt alls är representativa för de grupper man vill skildra, eller om hundra ”fritt” valda personer verkligen motsvarar den svenska normalbefolkningens ålders, inkomst- och könsfördelning, till exempel. De flesta någotsånär vetenskapliga forskare avstår helt från sk ”djupintervjuer” därför att de inte är någon bra eller naturvetenskapligt godtagbar forskningsmetod, helt enkelt.

Om man sen – likt Fredrik Gregorius – i samband med sin doktorsavhandling för mer än tio år sedan – går så långt, eller förvrider intervjupersonernas faktiska yttranden att hela samfund av dem blir ytterst upprörda, och protesterar rakt ut i skrift, vilket faktiskt den sk ”Samfälligheten för Nordisk Sed” gjort (man bör notera att jag som person inte har något emot Herr Gregorius rent personligen, även om han förvridit, förvanskat eller förfalskat också mina uttalanden – jag har inte kontrollerat allt han skrivit i detalj) – ja – då måste man nog säga att metoden är än mer diskutabel, eller att den person som varit ute och ”forskat” på ett sådant sätt, faktiskt satt sin vetenskapliga heder på spel.

Det har jag också sagt i fallet Gregorius, och det står jag för.

Såkallad ”vetenskaplig undersökning” via ”Djupintervju” eller ??

Själv har jag låtit mig ”djupintervjuas” av både press och skolelever gång efter annan – det enda krav jag då haft är att jag skulle få se det färdiga resultatet efter publicering åtminstone – pengar har jag aldrig brytt mig om, och man kan heller inte muta mig med kaffe eller grönsaker… Gång efter annan har jag dock fått se, hur en del personer då rakt av svikit det ord och det löfte de gett mig, och som den hedning jag är blir jag förstås mindre glad då, eftersom vi Asatrogna har en tendens att tro ganska hårt just på det här med eder och löften. Jag skulle till exempel kunna ge ett riktigt stort Fy och Bu-pris till tre Gymnasister från Södermalm i Stockholm, då de rakt av svikit vad de lovat, men jag avstår från den saken, eftersom de som sagt är Gymnasister och därmed inte kan göras helt ansvariga på det sätt som man kan och bör hålla Fredrik Gregorius ansvarig – denne skall i alla fall enligt sin födelseattest vara en vuxen människa, och därmed håller jag i alla fall honom ansvarig för vad han sagt i skrift.

Andra ”forskare” har kommit till helt andra slutsatser, rörande exakt hur stor ”Gudstron” i Sverige skulle vara, för underligt nog räknar de bara tron på Allah eller den kristne guden, men utelämnar helt Tor, Oden, Frej med flera gudar, vilket inte kan kallas objektivt… Opinionsundersökningsinstitutet SOM – från Göteborgs Universitet – samt World Values Survey och andra internationella undersökningar, konstaterar alla att den sk ”Gudstron” (som alltså bara omfattar Monoteismens gudar) snabbt sjunker…

Högst 43 % av svenskarna tror på ”gud” överhuvudtaget – visade undersökningar år 2017 från SIFO, ett annat opinionsundersökningsinstitut som borde uttydas Sällan Infrias Förutsägelserna Ordentligt… De flesta är alltså med i kyrkor och liknande bara av ren slentrian eller gammal vana,  för om de INTE tror på ”gud” – varför skall de alls vara med där ? De bryter ju rakt fram och helt flagrant även emot de allra mest grundläggande reglerna – och så kan vi väl inte ha det, eller ?

Ännu en bra bok – i dansk utgåva – det finns anledning att återkomma till dess innehåll..

 

Humanisterna, the Swedish Humanist Association, lanserade igår via sitt medlemsförlag FRI TANKE (som jag verkligen rekommenderar) boken ”Den Gudlösa Eran” av Peter Watson, en av Englands främsta forskare – och en man som har åtskilligt högre faktaunderbyggnad i vad han skriver än amatörer, typ herrar Gregorius och Thurfjell.. Han visar att de Monoteistiska religionerna mycket snabbt urholkas – över hela Världen – och även om alla dessa urvalsundersökningar, som Opinionsundersökningsinstitut och gallup-företag sysslar med faktiskt också är tveksamma, och bygger på statistiskt sett mycket svag grund – i normalfallet arbetar man bara på ”samples” av 1000 – 4000 intervjupersoner, som man ringer upp per telefon – och sedan tror man att fördelningen av de här slumpvis valda numren, som man får från olika telefonbolag, faktiskt skall motsvara normalbefolkningen avseende kön, ålder, inkomst, partitillhörighet, bostadsort osv – men då räknar man inte med det faktum att olika sekter eller små grupper kanske isolerar sig, och vägrar svara på frågor, framförallt som de blivit misstolkade och felciterade redan förut. (Tänk på Gregorius-fallet – och vad han i 12 år tämligen systematiskt ägnat sig åt !)

Inte heller de stora opinionsundersökningsinstitutens metoder är alltså oantastliga, eller utan vidare vetenskapligt gångbara, och det skall man ha mycket klart för sig. Till och med ”Svenska” Kyrkans siffror är sannare i så fall, även om den i allra högsta grad är ”part i målet” och en renodlat politisk aktör, som resonerar utifrån sin egen maktposition och agenda. Kyrkans siffror bygger ju på den samlade medlemskåren, och på ca 6,5 miljoner personer – således har de ett mycket stort ”sample” som är större än intervju-företagens… och i Sverige är man faktiskt världsunik, i så måtto att man faktiskt redovisar sina medlemstal på ett kontrollerbart och vetenskapligt godtagbart sätt. Det finns alltså viss anledning att tro, att Medlemsantalen i just den organisationen kommer att sjunka ytterligare, ned emot 40 % eller lägre, för personer som inte alls tror på Gud, har väl knappast i den ”Svenska” Kyrkan att göra – eller ?

Att inte alls tro på ”Gud” och samtidigt vara medlem i en kristen Kyrka, är nog i längden fullständigt omöjligt…

Det stora amerikanska gallup-institutet PEW Research (som styrs av mäktiga kristna lobbygrupper) har undersökt amerikanernas gudstro. Märkligt nog svarar fortfarande 80 % av alla amerikaner att de skulle tro på den kristne guden, men i verkligheten förhåller det sig helt annorlunda.  I USA finns kanske en tendens till att svara ”sure thing, Bubba !” eller att bara papegojmässigt hålla med, om man får en intervjufråga ute på stan, eftersom det är implicit i Amerikansk kultur att man måste låta ”positiv” – på ett liknande sätt finns det faktiskt kulturer där det anses fult att uttala ordet ”Nej!” rent ut – Japan är ett sådant exempel – det är oerhört starkt, kulturellt sett när en person av japanskt ursprung säger ordet ”ie!” som alltså betyder ”Nej!” rent ut – istället använder man där ofta språkliga undertoner och ”sociala undanflykter” av typen ”nja, låt mig uttrycka saken på ett annat sätt” eller svävar på målet – här i Sverige – som är ett glesbygdsland traditionellt sett – har vi faktiskt lättare att rent ut säga vad vi tycker…

Det har visat sig, att bara 56 % av amerikanerna verkligen tror på ”gud” som denne beskrivs enligt Bibeln, och att väldigt många även i USA har helt klart hedniska föreställningar som gynnar Polyteism, eller olika syn på begreppet ”gudar” eller högsta väsen. I ett tolerant, demokratiskt och öppet samhälle kan man helt enkelt inte längre försvara tron på en ”allsmäktig” gud eftersom detta rimmar fruktansvärt illa med varje form av demokrati.

Undersökningar om Islam – som PEW Research Institute också utfört – visar att när 80 % av alla Muslimer i Egypten och Mellanöstern vill se DÖDS-STRAFF för varje person, som försöker lämna Islam, så vill bara 8 % av Muslimerna i Albanien, till exempel – döda dem som försöker ansluta sig till en annan religion.

Också detta är häpnadsväckande höga siffror.

Hur skall vi i Sverige någonsin kunna ”integrera” de personer som inte accepterar religionsfriheten, utan faktiskt vill DÖDA de av sina medmänniskor som väljer en annan religion ?

Hur ska vi kunna ha sådana här muslimer i landet, och utgör de inte ett säkerhetshot – även emot sina egna, och mer moderata muslimer ? (De vill ju faktiskt DÖDA dem, med enbart religionsfriheten som skäl – så hur gör man för att integrera sådant ? Våra Riksdagspolitiker får gärna svara…)

En bok, som på ett lekfullt men ändå allvarligt sätt tar upp frågan om det alls går att MÄTA religiositet, eller ”tro på gud” osv är den här boken, skriven av den finske författaren Arto Paasilinna. Fler Hedningar och Asatroende än jag har redan recenserat den – för även en kollega bland oss hedniska bloggare har haft synpunkter här.

Av en jägare får Prosten Huuskonen en liten björnunge i present, för jägaren tror att kristna präster på något sätt skall vara godare eller bättre människor än alla andra, fastän detta är alldeles fel. Biskopen i stiftet avskedar tämligen omgående Huuskonen från hans tjänst, men Prästen får björnen till kamrat, och björnen lär sig att humma och brumma med i psalmsången, ja den knäfaller och genuflekterar, bönar och ber och vrider sina händer som en riktigt from kristen…

Också i Fransk upplaga och som ”The Bestial Manservant of Rev Huuskonen” har Paasilinnas bok blivit mäkta populär..

På en Världskongress för ”Interfaith” presenterar Prosten Björnen som ”Världens Åttånde underverk – den Troende Björnen !” och visar upp den för pengar. Katolikerna vägrar genast att godkänna arrangemanget, för i den kristna Bibeln står ju inte ett enda ord om att just björnar kan frälsas, eller att de ens skulle ha en själ. Protestanterna och Frikyrkorna däremot godkänner björnen som medlem, eftersom de tror på Luthers grundsats om ”Sola fide” eller tron allena som grundläggande för frälsning, och då tron manifesteras i handlingar, och björnen gör rätt, rent ceremoniellt sett, måste den ur ett teologiskt perspektiv betraktas som en sann troende, resonerar de. Buddhisterna däremot förnekar att det alls rör sig om en björn. De anser, att björnen måste bestå av en människosjäl som av dåliga handlingar i ett tidigare liv re-inkarnerats i en björnkropp, och som därför har något av Buddha-natur i sig. Animister, Asatroende och Shinto-anhängare från Japan, slutligen – hävdar att björnen faktiskt är en björn, och att det är rent djurplågeri att försöka göra den till kristen, eller tvinga in den i människornas värld, då det är i skogen björnarna skall vara och leva…

skäligen fridsam och begår goda gärningar, men inte alls kristen bara för det…

POÄNGEN med Paasilinnas roman är förstås, att man aldrig så noga kan veta med björnar – och inte med människor heller.. Björnen i berättelsen kan visserligen inte tala, som vi människor kan, och än mindre skriva – men bara för att den härmar och gör efter prästen och till och med går i kyrkan regelbundet, eftersom den blir ditsläpad – kan vi egentligen säga att den ”tror” ? Kan vi ens säga eller påstå det ??

Och hur är det med finnarna respektive svenskarna ? Som finnar och svenskar har vi också blivit tvingade, dompterade och dresserade till att tro på den kristne ”guden” – ja nästan som djur har man behandlat och tvingat oss, från födseln… Vi har blivit döpta, indoktrinerade och dresserade in i en tro och en kultur som aldrig någonsin varit ”vår” och som vi av väldigt klara skäl inte längre kan tro på – och fastän vi utträtt och sagt ifrån, accepterar man inte vårt religiösa val…

Och vadd vi säger eller påstår kanske inte spelar så stor roll – för hur är det innerst inne ? Finns det någon som egentligen vet vad folk tror på, eller inte ?

För ”forskare” som Gregorius går ännu lösa – och fortsätter sprida sina fördomar…

Min farfar, som faktiskt själv var präst i ”Svenska” Kyrkan framkastade en gång på ett skånskt åkerfält i närheten av Sireköpinge tanken på att jag kanske borde bli präst jag också. Jag svarade honom genast – vid sex års ålder – jag har berättat den här historien för er i skrift många gånger – att jag inte alls trodde på någon ”gud” men däremot flera gudar. Han ansåg för sin del att detta inte var något hinder, eftersom alla religioner – enligt honom – i slutändan bara handlar om ”priestcraft” eller rent ”prästeri”. Religioner är till för att barn ska bli någorlunda hederligt mottagna av föräldrarna, för att dessa ska ha ett någorlunda hederligt äktenskap och för att de så småningom ska komma i jorden på ett någorlunda hederligt sätt – men så mycket mer är det faktiskt inte – och för övrigt är det långtifrån alla kristna präster som tror på ”gud” heller – det ansåg sig min farfar veta med bestämdhet.

Men Påven i Rom då?” frågade jag honom, den där sommardagen. ”Jo – han b-o-r-d-e kanske tro – om han inte är alltigenom falsk, precis som Luther hävdade” svarade min farfar.  ”Men kan du, jag eller någon annan gå omkring här och påstå att vi skulle VETA hur mycket Påven tror eller inte tror ? Vet någon det alls – förutom ”gud” ?” avslutade han, och man riktigt hörde hur cittattecknen svävade i luften kring det ordet.

Ser ni, min farfar var en mäkta vis man, ja visare än de flesta. Han lämnade åt ”gud” eller rättare sagt Gudarna och Makterna, att besluta om vad som rätteligen tillhör dem, och människorna åt människornas värld. Som det är och ska vara, här i Midgårds dalar. Tro inte på den där Gregorius, utan ta avstånd ifrån honom, mina barn !

Måndagen efter DE HELIGA KORNAS SÖNDAG…

I den vackra staden Linköping, samma stad där den sk religionsforskaren eller falske proffstyckaren Fredrik Gregorius nu etablerat sig på stadens universitet och lärosäte, och samma lärosäte rakt fram basunerar ut att Asatron bara är populärkultur, att den inte finns på riktigt, och att ”folk inte börjar tro på Freja och Oden igen” – som om all denna kristna propaganda skulle vara vetenskap – levde en gång en känd humanist och komiker, som hette Tage Danielsson; ifall det namnet är bekant. Tage utgav sig år 1965 för att vara kristen präst, och utgav en egen Postilla, som gisslade företeelser i dåtidens Socialdemokratiska folkhem, ungefär som jag nu gisslar renodlat dumma och svårt fördomsfulla uttalanden – av den typ Fredrik Gregorius ger ifrån sig, bland annat.

En bortglömd postilla, värd att minnas…

 

Bland annat instiftade Tage Danielsson en särskild helgdag, kallad ”DE HELIGA KORNAS SÖNDAG” och även om jag inte minns när på året den var tänkt att infalla, och om det i så fall var på första söndagen i Juni, Friggs månad för oss Asatroende, så vill jag mena att den lika gärna kunde firas just såhär års. Heliga Kor finns det många, även i vårt eget svenska samhälle och inte bara i det hinduiska Indien. Vad menar man förresten med uttrycket ”en helig ko” ? Nuförtiden är väl kon ifråga mest en retorisk figur, alltså en liknelse, något som används i överförd bemärkelse, och används om något totalt och fullständigt föråldrat, som för länge sedan spelat ut sin roll men som ändå finns mitt inne i det moderna samhällets krassa verklighet, ungefär som Fredrik Gregorius fullständigt groteska uppfattning att just kristendomen måste vara bättre än alla andra religioner, att dessa inte skulle vara ”på riktigt” eller teorin om Socialismen som ett fungerande samhällssystem, till exempel.

En som sannolikt vet en hel del om ”Heliga Kor” är väl den amerikanske kulturantropologen Marvin Harris, som redan år 1974 utgav en bok med titeln ”Cows, Pigs, Wars and Witches” – the riddles of culture – som sedan länge står på min bokhylla.

En av Marvin Harris grundsatser är att många främmande kulturer och religioner ägnar sig åt företeelser eller vanor som en gång i tiden, eller från början var rationella, och av dem är de påstått heliga korna ett paradexempel. Han fyller inte sin bok med floskler och fördomar av det slag som religionsvetarna i Linköping – vars sk ”Vetenskap” står på betydligt svagare grund – utan undersöker olika kulturella fenomen mera förutsättningslöst. Från början – dvs i den Vediska kulturen på 1600-talet före vår tideräkning eller så, var ”heliga kor” en fullt rationell företeelse. I utkanterna på bondbyarna kunde några kor hanka sig fram ”på marginalen” och stå till tjänst med extra mjölk och framförallt gödsel (som man använde som bränsle) för byns fattiga. Det är nämligen inte alls så, som moderna djurrättsaktivister och andra våldsverkare tror, att man ”förtrycker” en ko om man mjölkar den. Tvärtom är det så, att kon blir förtryckt om den INTE mjölkas, för av spänningar i juvern kan en ko så småningom dö – alla bönder vet att många kor tycker om att bli avmjölkade och ställer upp tämligen självmant, vilket all boskapshålllning i grunden bygger på….

Kanske inte alls så tokiga djur trots allt

 

På ett liknande sätt förhåller det sig med Judendomens och framförallt Islams närmast patologiska hat emot Bacon och grisar, säger Marvin Harris. Jag har redan tagit upp hans argumentation i en essä om de Gadarenska Svinen, och hur Polyteistiska kulturer som det gamla Egypten gärna höll sig med feta svin, och hur man där älskade fläskkött. Nere vid Nilen, där sumpmarker och träsk fanns i överflöd, förökade sig grisarna och mådde bra, men för öknens folk, intoleranta beduinstammar och annat, var grisen en styggelse, eftersom den konkurrerade med människorna om det lilla livsrum som fanns vid Oaser, floddalar och annat, och så kom det sig alltså att ökenfolken började hata och förfölja fläskätarna…

Här uppe i Keltiskt, Germanskt och även Nordiskt område kan vi äta fläsk och bacon med god förnöjelse. Här finns nämligen ingen öken, ingen brist på frodiga skogar och grönskande träskmarker, inget hat och inga monoteistiska ökenreligioner, och några sådana behöver vi heller inte i vårt land…

Brinnande buskar och ökenprofeter med Värmeslag…. Nej – sånt behövs inte här….

Tänk er förresten ett litet tanke-experiment – något djärvt, kanhända. Tänk er om Fredrik Gregorius istället rakt fram skrivit såhär – om sk Mosaiska trosbekännare, ja alltså anhängare av Hebreisk religion, eller med andra ord j-u-d-a-r istället för a-s-a-t-r-o-e-n-d-e… Ok, nu gjorde han inte det, såklart – men om han hade gjort det, hade man kunnat läsa följande – och det på Linköpings Universitets hemsidor:

”Judars behov av nationell eller kulturell identitet gör att de via det förflutna försöker hitta något som kan omtolkas till hur de själva vill att världen ska se ut, och hitta en egen plats i den”

”Det handlar inte om att Judarna skulle börja tro på Jehova och Moses igen”

”Judarna är helt fokuserade på konfliktsymbolerna från de judiska myterna” osv osv

Skulle detta vara så vidare snyggt, tycker ni ?

Ifråga om Asatro går det alltså bra för Fredrik Gregorius att håna, förlöjliga, bagatellisera och trivialisera religiösa uttryck, men gäller det Mosaiska trosbekännare – ja då skulle nog många av dem – fullständigt med rätta om ni frågar mig – känna sig orättvist behandlade och även tala om ren Anti-Semitism, antar jag – och det vore även välgrundat.

Gång på gång har jag försökt inpränta det svinaktiga i Fredrik Gregorius fördomsfulla och ytterst cyniska uttalanden, och hur han gång på gång trycker ner och diskvalificerar hela grupper av människor – och vad värre är, han gör allt detta rakt fram, i namn av ”akademisk forskning” som han har mage att kalla det. Uttalar man sig på ett sådant sätt som han får man också finna sig i att bli vederlagd – i synnerhet som han inte redovisat någon form av vetenskapligt hållbara bevis för sina påståenden alls.

Kan man förresten alls påstå, att någon tro eller religion eller något trossystem skulle vara ”sämre” än något annat, enbart på ideologisk grund, eller för att man råkar ogilla dess utövare, som Fredrik Gregorius helt uppenbart gör ?

Möjligen kunde man göra det, om man såg till handlingarna bakom trossystemet, eller vad dess utövare de facto gör i verkligheten, men det är en annan sak.. Under de kommande dagarna skall jag fortsätta mitt resonemang om dessa ämnen, och varför man inte bör ägna sig åt ”Christian belittlement” med flera fördomar.

Om uppriktiga blot och lögnaktiga kristna ”forskare”…

Minns ni den ökände Fredrik Gregorius, den kristne teologen som försöker leka att han är en opartisk forskare, och som nu fått anställning vid Linköpings Universitet, även om det är ytterst oklart vad han egentligen ska göra där. Hela Hedniska samfund har protesterat högt och ljudligt på Internet emot Gregorius doktorsavhandling från 2009, bland annat därför att den innehåller avsiktliga felcitat och andra grava förvanskningar.

Till Linköpings Universitet säger samme Gregorius nu, nio år senare att Asatrons tillväxt i Sverige bara beror på en media-hype och populärkultur, att ingen Asatroende tror på Freja eller Oden ”på riktigt” och att alltihop alltså skulle vara en stor bluff. Detta kallar han – skrattretande nog – att ge en ”nyanserad bild” av saken. De flesta i den hedniska Världen som jag någonsin talat med, ger inte mycket för Herr Gregorius kunskaper. Hur kan han egentligen veta, hur mycket folk tror eller inte tror – och varför anser sig han ha monopol på att torgföra detta, bland annat i DN – över huvudet på alla utövare, som själva inte tillåts uttala sig i media. Hur sakligt är detta ?

En falsk människas ansikte… Ganska skrämmande, eller hur ?

Antag att vi skulle behandla alla andra religioner enligt Fredrik Gregorius utmärkta, självpåhittade recept. Antag att någon skulle ställa sig upp och säga: ”Nej, de som säger sig fira Ramadan i Sverige firar nog inte på riktigt…De fuskar nog med fastan, allt är bara hype och hitte-på…” Eller om någon skulle säga om kristendomen, den religion som sagde herr Gregorius – som också läst till präst – öppet bekänner sig till, samtidigt som han påstår att han skulle vara opartisk… ”Nej men allt är bara populärkultur… förvirrade ungdomar som snöat in på Jesus Christ Superstar och sådan där modern rock-musik ni vet.. Men inget av det är ju äkta...Bara politik och struntprat, alltsammans..

Hur kan någonsin en person som sägs vara ”akademiker” och till på köpet seriös forskare vräka ur sig uttalande efter uttalande i den stilen gång efter annan, och ändå göra anspråk på att bli trodd… Visst – åsikter är en sak, och åsikter har vi alla rätt till att ha och till och med vädra i pressen, i kraft av att det sägs råda yttrandefrihet i det här landet, men det finns ändå gränser för vad man kan tillåta sig i form av ”forskning” – det är inte första gången Gregorius metoder råkar i blåsväder och sägs vara kontroversiella…Som sagt hände det redan för nio år sedan, och i våras hände det igen.. Att likt DN tillskriva hela samfund på 1200 personer och mer vissa åsikter, och sedan neka alla dessa personer all genmälesrätt – det är inte riktigt ärligt, inte god publicistisk sed, och heller ingen ”schysst” journalistik, vill jag mena…

Det är trots allt en skillnad i ”verkshöjd” på akademiska avhandlingar, journalistik i vad som ska vara landsomfattande media, och sedan bloggar som den här, till exempel..

På Engelska kallas herr Gregorius ”metoder” för Christian Belittlement, eller Kristet Förminskande. Att ironisera, drygt flyta ovanpå och göra sig lustig över Asatron och inte ta den riktigt på allvar har sedan länge varit Fredrik Gregorius och hans akademiska gelikars kännemärke. Själv kan jag försäkra honom – och alla andra kristna i det här landet – att detta är i allra högsta grad på allvar. Blodigt allvar till och med, och inser inte herr Gregorius med flera det, så kanske de får lära sig detta – ”den hårda vägen” så småningom…

Jag säger inte detta som ett hot, men ett definitivt löfte. Varför tror ni fler än 30 % av ”Svenska” Kyrkans medlemmar lämnat den bakom sig och låtit hedna sig sedan år 2000 ? Varför tror ni jag själv skriver på den här bloggen, kväll efter kväll, vecka efter vecka, månad efter månad i mer än fem långa år ? Varför tror ni att hundratals människor samlades vid Gamla Uppsala förra året, för att under Nordiska Asa Samfundets ledning fira midsommar ? Varför har detta samfund på mindre än två år mer än fyrdubblat sitt medlemsantal för att bli det näst största i Norden, förutom det på Island, som har mer än 40 år av dokumenterad historia ?? Menar Herr Gregorius verkligen, att alla dessa tusentals människor inte skulle ”tro på riktigt” – och hur kan just han avgöra det.. ? Vad baseras hans utsagor på ?? Var är hans statistik ?? Vad har han för fakta ??

Om ÅSIKTER kan man resonera, javisst – och HUMOR får man också försöka ha… Men FAKTA är ändå FAKTA… (FACE the FACTS, Xistians !)

Nej Herr Gregorius, vet skäms på er, vet sjufalt skäms och vet hut, karl ! Detta är i allra högsta grad på allvar… Det kan jag försäkra…

Ifall inte de troende vid detta och många andra blot vore ärliga, som Fredrik Gregorius påstår, varför åkte de då hundratals kilometer för att samlas på just den platsen ? Skulle Fredrik Gregorius ha uttryckt sig likadant om exempelvis Mohammedaner eller Kristna ??

Jag kan också försäkra er om att alla de Midsommarbröllop, Knäsättningar av barn (nej, som jag berättat sysslar vi inte alls med blott och bart ”namngivning” eller dop, och vi tvingar inte på barn vår tro, men vi knäsätter och välkomnar alltså – olikt dessa kristna !) och till och med begravningar – av min egen far, till exempel – varit på fullaste allvar, och att ingen av de sjuttio eller fler personer som samlats vid detta eller andra tillfällen haft något att invända, vad det nu kan bero på. I dessa fall har jag själv verkat som Gode – i mer än 18 år av mitt liv – och jag kan återigen försäkra er, att det varit så ”äkta” som någonting kunnat vara eller bli. Och äkta känslor har upplevts också av åhörare och deltagare – efter vad de själva samstämmigt upplyst mig om – och jag finner inga skäl till att likt herr Gregorius misstänkliggöra deras känslor, påstå att ”allt är politik” och släpa alla dessa människor i smutsen, på det uppenbara och lögnaktiga sätt som han själv gör.

Jag har till och med publicerat hela ceremonitexter jag själv skrivit, bearbetat eller översatt på den här bloggen, och bjudit in personer att kommentera dem – ifall de har haft något att invända. Jag har till och med uppmanat mina läsare att leta efter påstådd såkallad ”rasism” i de texterna, eller något annat stötande – men inte en säger en enda läsare har hört av sig – inte ens någon kristen dito. Återigen frågar jag mig vad detta kan bero på, månne – och varför fler personer inte uppfattar saken på Herr Grregorius egentligen ganska respektlösa och skenheliga sätt – ifall han nu har rätt…eller har någonting alls i vad han säger…

Kommentar av Muralgranskaren, alias David Nessle… Är inte dessa kristna profeter ganska skrattretande, så säg ?

 

Låt oss nu ägna oss åt något andligt, sedan jag klargjort allt utav det ovanstående. Blot till Frejas ära, till exempel. Det är fortfarande hennes månad, trots allt, även om den avslutas just idag, och vi vet från Eddan att Freja kan anta många olika former, flyga över Midgård i falkhamn, rida på suggor och enorma svin, samt anta i stort sett vilka former hon vill. Angående suggorna – Revenons-en à nos moutons– så vill jag bara påpeka, att flera av mina tidigare dambekanta och flickvänner anmärkt, att själva ridandet på svinen är något de själva också klarar av, med eller utan knäfall, om så erfordras – men ber gör vi hedniska män och hedniska kvinnor aldrig, som bekant. Vi blotar, eller offrar däremot, ty ”gåva kräver att gengåva gives” – det är det första av alla bud – och detta gäller även och i synnerhet Freja…

Så kan man också uppfatta det…

I Hyndluljöds tionde strof – tio är inte för inte Jara-runans tal – där Freja själv från ryggen av Stridsgalten Hildisvin upplyser en av hennes trognaste tillbedjare om hans ursprung och härstamning, sägs det rent ut och tydligt följande, som är mycket upplysande för hur Gudinnan och Gudamakterna själva ser och uppfattar själva Blotet, som människorna förärar dem:

Hörg hann mér gerði -hlaðinn steinum,- nú er grjót þatat – gleri vorðit; -rauð hann í nýju – nauta blóði; æ trúði Óttarrá ásynjur.

”Harg han mig gjorde av lagda stenar – nu är allt detta grå – som glas vordet… Med rött lät han färga i ny, av nötblod… Alltid Ottar på Asynjor trodde !”

Freja Freya Freyja finns i många former, och kan förändra sitt utseende efter behag…

En harg eller en stenhög är inte mycket att förära en gudinna, kan man tycka. Men Ottar, den fattige bonden, blir mottagen hos Freja ändå; och hon uppskattar hans offer och prisar det högeligen. Han har offrat av sina krafter, sin möda, sitt arbete och sin svett – och Gudinnan ser till uppsåtet, all den tid och det arbete Ottar lägger ned. Hon bryr sig inte om värdet, inte om guld, inte om ädla stenar i detta fall – för vanlig gråsten visar sig också duga bättre än allt sådant, som bara är prål; för det viktigaste är innehållet. Freja betonar just Ottars tro, Truá, som inte bara betyder tro i betydelsen ärliga och uppriktiga känslor, utan trofasthet, ”Treue” på Tyska, som i ”Meine ehre heisst Treue” (Trofastheten är min ära) även om det blivit ett i senare tid ofta missbrukat valspråk.

Detta är inte en ”forn sed” eller en mekanisk, ålderdomlig upprepning som Ottar gör, helt utan att förstå ritens mening. Alla sådana uttryck är gravt missvisande, och kommer i vägen för själva det centrala begreppet ”Trua”. Freja säger inte heller ”trua á” eller ”tro på” därför att det är en onödig abstraktion. Det norröna språk som används här är mycket subtilt, och man måste ha studerat det noga för att märka små, små nyanser och skillnader i språkbruket. Gudinnan säger ”han tror mig” eftersom hon vet att Ottar talar absolut sanning, Asynjorna finns ju på riktigt, precis som Freja naturligtvis vet att hon finns på riktigt, därför att hon upplever sig tänka och alltså existerar (nej, Descartes var inte först – detta skrevs hundratals år innan den franske filosofen) – och hon vet alltså, att hon själv ”finns”. Hon vet också att hon helt och fullt kan lita på Ottars känslor, hon tar emot hans kärlek och återgäldar den – och det sker via ord och gåvor, gåvor och ord som ingen kristen människa någonsin kan förstå, därför att de för evigt är utestängda från allt detta. De har inte Frejas kärlek, helt enkelt – och därför kan de inte heller förstå den…

Ottars gåva är också ”rödfärgad” (röd anses ju vara kärlekens färg) får vi veta, och den sker ”i Nyju” det vill säga ”på nytt” – men också i ny, i nymåne, för det är vad ordet betyder. ”Att niga för nymånens skära” som vid Nyårsny och Midsommarnyet, är också ett Blot till Freja, och det har personen eller personerna som skrev Hyndluljöd vetat om. Ottarsgåvan skapas för första gången – den är visst ingen ”sed” utan helt nygjord – bakåt leder ingen väg – och kärleken känns som bekant alltid ny, den också, hur ofta man än må ha upplevt den. Ottar offrar nötblod – den dyraste formen av boskap han äger – och i detta offer finner Freja alltså stort behag – hon vet att Ottars kärlek är ren och fullkomligt äkta, hon litar helt och fullt på honom – som Fulltrui (få vet idag vad som ens menas med detta begrepp) och hon säger ”ae” vilket också betyder ”för evigt”, ”i evigheters evighet” för också hennes kärlek och känslor är hundra procent rena, tillgivna och visar på en fullkomlig styrka, som den icke-asatroende kristne aldrig kan dela, aldrig kan inse, aldrig kan förstå…

På samma sätt är det med Oden – med Tor – och med de andra gudamakterna. Varför tror Gregorius, denne lögnaktige kristne, att just vår och våra gudar skulle vara sämre än hans egen ? Är inte det oerhört fördomsfullt resonerat, ja fullkomligt inskränkt, liksom tron hos alla andra Monoteister – för sann tro måste väl ändå innehålla FLERA Gudomar och möjligheter, inte bara EN gudom ?

Den som haver tron, skall vara frälst” lär det till och med stå uti de kristnes bibel – efter vad jag har hört sägas, för själv har jag givetvis aldrig läst den, utan bara Eddorna.

Och tvivla aldrig på människors känslor, säger jag eder; så framt det må gå er väl – men betvivla vad ni läser i DN och andra lögnarblaskor, eller vad ni får lära er på de såkallade ”Universiteten”, i Linköping eller någon annanstans. Gatan och Kasernen har för min del varit mina främsta ”Universitet” – det säger jag med emfas, och jag tänker, talar och handlar därefter. Basta cosi – och hell Freyja Freya Freja – för i ny och vid fullmåne bör man bringa blot och offer…

 

Vände Freja dig ryggen, Gregorius, och månde stjärten hennes skina över dig, evinnerligen – ty du kan icke något veta, om det du icke har eller tror. Kyss oss du där ryggen slutar – så får du se vartåt det hela lutar !

1111 medlemmar i Nordiska Asa Samfundet – och fler blir vi…

Från Nordiska Asa Samfundet och flera media på nätet rapporteras idag att man passerat siffran 1111 medlemar. Detta gör NAS till den överlägset största hedniska organisationen i Sverige och hela Norden, medan sk ”forn sed” (en kristen beteckning från 1200-talet, som inte har med hedendom att göra) och andra avarter, som inte alls är Asatro utan en urspårad, politiserad variant av New Age har knappt ett hundratal aktiva medlemmar. Nordiska Asa Samfundet ljuger inte om sitt medlemsantal, utan räknar bara medlemmar som verkligen betalt in medlemsavgiften det sista året, eller de som är medlemmar på livstid, i likhet med mig själv. ”Forn sed” och andra mer oseriösa samfund räknar till och med tomma adresser från 1990-talet i sitt register som medlemskap, men ingen behöver tro på sådant tjafs. Tids nog får dessa sakramentskade skojare sin dom av livets makter och Nornorna ändå.

 

Bara det Isländska Asatrufélagid är nu större, men annars är vi i Sverige störst, och vi kommer att växa ytterligare detta år. Snart når vi siffran 5000 eller fler, och vi undanber oss alla oseriösa sk ”forskare” typ Fredrik Gregorius vid Linköpings Universitet, ni vet den kristne narren som säger att vår tro ”inte är på riktigt” hur han nu kan veta det.… Har han någon sorts ensamrätt på att bedöma vem av oss som tror eller inte tror, kantro, eller vad baserar han sina flummiga uttalanden på ?

Det enda, som ”inte är på riktigt” är väl i så fall det svenska folkets sk ”gudstro” – eftersom de flesta av oss etniska svenskar inte alls bekänner oss till någon Allah, gud, Jahve eller ”den allsmäktige herren” som sägs vilja bestämma över oss alla. Undersökningar har ju visat, att mindre än 10 % av svenskarna alls tror på någon sk ”gud”, och eftersom detta är den kristna lärans huvudpunkt, så kan vi sägas vara på väg att bli hednade allihop. Statistik från den sk ”svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat trossamfund (snarare tvärtom) har nu mindre än 60 % av folket som medlemmar, och i Mars i år inträffade den näst högsta utträdessiffran för Mars månad någonsin. Kontrollera själv om ni inte tror mig – till och med de kristna måste förr eller senare erkänna oss hedningar som en kraft i samhället, även om herr Gregorius tydligen vägrar att göra det..

Vi har vänt alla sådana totalitära förkunnelser ryggen, och skapar vårt eget öde, i det som en gång var ett hem för vårt folk, ja ett Folkhem, som det kallades – så sent som för några årtionden sedan. Och i den andan, och med förhoppning om en ny och bättre Regering efter höstens val – nu en liten dikt…som jag idag fick insänd av en anonym läsare..

Jag är glad att jag är hedning, och inget kristet nöt
Nej ingen hycklande stolle, med tungan i arslet
på herre jesus, så slemmig och söt

Jag faller inte på knä, och fromlar och hymlar
låtsas att kvinnor och natur är ”synd” som dessa
kristna små lymlar.

Jag står trygg i mig själv med Asarnas makt på min sida
och för en starkare, friare Värld skall jag strida.

Låt oss inte leva i lögn och skam, med bibel och koran
nöjda i slaveri och smuts, tills den yttersta dan.

Hávamál ger oss råd, inte bud – och kallt hårt stål
skall fälla de kristnas ”gud”…

 

Fredrik Gregorius, en ”Vanelögnare” vid Linköpings Universitet ??

Fredrik Gregorius, den minst sagt kontroversielle och ökände forskaren från Lunds Universitet, har numera bytt anställning och hamnat på det betydligt lägre rankade lärosätet Linköpings Universitet, enligt vad som meddelades därifrån i ett pressmeddelande den 23 April i år.  Han berömmer sig av att ha intervjuats i Kew Pork Shames, nej vad säger jag – jag menar förstås Lew Dork Crimes… nej New York Times skall det vara, ni vet lögnarblaskan från USA, tidningen som hävdade att det Norska Vinter-OS landslaget skulle ha varit nynazister allesammans, bara för att de besegrade Donald Trumps  Amerika, och hade ”hemliga symboler” på sina tröjor enligt vad man påstod…

En ”Vanelögnares” ansikte ?? Ganska skrämmande, eller hur ?

Den här gången inleder Fredrik Gregorius sin akademiska karriär med att förklara för Linköpings Universitets reporter Eva Bergstedt med att rakt ut i luften och helt utan bevis påstå att ”folk i Sverige inte tror på Freja eller Oden på riktigt”. Hur kan Fredrik Gregorius ens veta det ? Och är påståenden som dessa ”vetenskap” eller ens vederhäftig forskning ?

På en hel sida spyr han ur sig sina sedvanliga floskler, sådant som man i forskarvärden utomlands brukar beteckna som ”Christian Belittlement” eller ”Kristet Förminskande” – något herr Gregorius är ökänd för inom hela den hedniska sfären i Sverige. Vi har hört dessa tomma lögner många gånger förut. Asatron skulle bara handla om populärkultur, och helt och hållet vara inspirerad av Tv-serier som ”Vikings” från USA, alla Asatroende är nationalister, vi kan ingenting veta om Vikingatiden (ett gravt underkännande av vad arkeologer och religionshistoriker klarlagt och arbetat med i hundratals år – vem gav Gregorius den rätten ?) osv osv…

Själv tycker jag att det är sorgligt, att den här personen alls ska anställas i Linköping, eller ens får framträda under en förklädnad som opartisk akademiker, när han i själva verket är en ökänd kristen. Han berömmer sig av sin doktorsavhandling från 2008, vilken lämnar mycket övrigt att önska i form av vetenskaplig trovärdighet:

Jag citerar, från en annan hednisk sida på nätet:

Att man som Fredrik Gregorius kommer med ”forskning” som inte innehåller ett uns sanning, där man inte tar reda på något om det man skriver om, är tragiskt. Att det finns de i forskarvärden är inkompetenta är tråkigt, vi önskar naturligtvis att seriösa forskare skulle få bättre stöd. — —

Under slutet av 2008 publicerade Fredrik Gregorius sin doktorsavhandling ”Modern asatro”. Tråkigt nog blev inte denna avhandling heller vetenskaplig. Han skriver här väldigt mycket — — – trots att han fortfarande inte varit kontakt med oss, eller någon troende. — — Han hittar på egna uppgifter och påståenden och använder nedsättande formuleringar och antydningar. Han läser in påståenden i texter som ingen annan kan hitta där. Han fabulerar ihop felaktiga medlemssiffror, påhittade inre konflikter och han tillskriver oss trosföreställningar vi inte har. Detta har troligen att göra med vår tidigare kritik mot hans oseriositet. Den medlem som förklarade för Gregorius när denne bad oss redovisa vår kritik blir följaktligen påhoppad och utsatt för personangrepp i avhandlingen. Gregorius verkar blivit fixerad vid denna person, då han till och med citerar texter med helt andra ämnen än avhandlingens från dennes blogg. Gregorius verkar ha förlorat omdömet fullständigt efter att ha fått sina fel redovisade – till den graden att kritiken av hans brist på saklighet används som källa i avhandlingen. Att det enda material i avhandlingen som verklig kommer från Samfälligheten är en beskrivning om vad som menas med vetenskaplig metod och inte handlar om vår religion hindrar honom alltså inte att läsa in fullständig obegripliga saker i texten. Även i de avsnitt som handlar om annat än Samfälligheten hittar han alltså på uppgifter, undanhåller viktiga fakta och kommer med helt ologiska slutledningar. Avhandlingen saknar helt enkelt vetenskaplighet. Fusket är så genomgående att vem som helst som kollar upp avhandlingens källor kommer att upptäcka detta.

Det är tråkigt att behöva skriva en sådan här dementi, men då vi trots vår öppenhet påklistras uppfattningar som vi alltid tar avstånd från så måste vi förklara det för en förvirrad allmänhet. Vi har inget ansvar för vad andras fantasier, lögner och förtal. Vi har en öppenhet ärlighet och föredrar att visa verkligheten för intresserade.

Detta motsvarar också mina egna erfarenheter. Gregorius har, hela den nämnda doktorsavhandlingen igenom, slarvat med påhittade citat och uppgifter från personer han inte alls intervjuat, och hans påstående om att moderna Asatroende skulle vara okunniga, eller inte kunna sin svenska historia är också totalt gripna ur tunna luften.

De flesta jag själv känt i denna rörelse – i mer än trettio år – har varit ytterligt intresserade av arkeologi och andra ämnen, och själva verkat som folkbildare, forskare eller till och med yrkesverksamma arkeologer och historiker. Sedan när fick just Fredrik Gregorius rätten att underkänna allt deras arbete, och påstå att de ”inte tror på riktigt” ?

Vad ska man göra åt en sådan pajas ?

Är Fredrik Gregorius ens en hederlig människa, eller i besittande av egenskapen ”heder” ?

Det finns de hedningar, som hävdar att Fredrik Gregorius i sin egen doktorsavhandling skulle ha brutit emot ALLT av ovanstående… Är han då en seriös akademiker eller inte ? Tja, döm själva..

Tänk om någon – i namn av seriös akademisk forskning – skulle gå rakt fram till en grupp muslimer i Sverige, och säga ”Nämen ni tror säkert inte på Allah på riktigt!” eller ”er religion är ju sämre än vår, och ingen riktig religion egentligen, för så är det ju…”

Vad skulle då hända, tror ni ?

Ingen är höjd ovan all kritik, i den akademiska världen allraminst, för där ställs högre krav på källkritik och opartiskhet än i personliga bloggar som den här, till exempel. Men hursomhelst – många hedningar och Asatroende jag talat med på sista tiden säger att Fredrik Gregorius för dem är ”persona non grata” och någon de inte vill ha att göra med eller låta sig intervjuas av längre, och det är kanske inte alldeles utan orsak…