Om uppriktiga blot och lögnaktiga kristna ”forskare”…

Minns ni den ökände Fredrik Gregorius, den kristne teologen som försöker leka att han är en opartisk forskare, och som nu fått anställning vid Linköpings Universitet, även om det är ytterst oklart vad han egentligen ska göra där. Hela Hedniska samfund har protesterat högt och ljudligt på Internet emot Gregorius doktorsavhandling från 2009, bland annat därför att den innehåller avsiktliga felcitat och andra grava förvanskningar.

Till Linköpings Universitet säger samme Gregorius nu, nio år senare att Asatrons tillväxt i Sverige bara beror på en media-hype och populärkultur, att ingen Asatroende tror på Freja eller Oden ”på riktigt” och att alltihop alltså skulle vara en stor bluff. Detta kallar han – skrattretande nog – att ge en ”nyanserad bild” av saken. De flesta i den hedniska Världen som jag någonsin talat med, ger inte mycket för Herr Gregorius kunskaper. Hur kan han egentligen veta, hur mycket folk tror eller inte tror – och varför anser sig han ha monopol på att torgföra detta, bland annat i DN – över huvudet på alla utövare, som själva inte tillåts uttala sig i media. Hur sakligt är detta ?

En falsk människas ansikte… Ganska skrämmande, eller hur ?

Antag att vi skulle behandla alla andra religioner enligt Fredrik Gregorius utmärkta, självpåhittade recept. Antag att någon skulle ställa sig upp och säga: ”Nej, de som säger sig fira Ramadan i Sverige firar nog inte på riktigt…De fuskar nog med fastan, allt är bara hype och hitte-på…” Eller om någon skulle säga om kristendomen, den religion som sagde herr Gregorius – som också läst till präst – öppet bekänner sig till, samtidigt som han påstår att han skulle vara opartisk… ”Nej men allt är bara populärkultur… förvirrade ungdomar som snöat in på Jesus Christ Superstar och sådan där modern rock-musik ni vet.. Men inget av det är ju äkta...Bara politik och struntprat, alltsammans..

Hur kan någonsin en person som sägs vara ”akademiker” och till på köpet seriös forskare vräka ur sig uttalande efter uttalande i den stilen gång efter annan, och ändå göra anspråk på att bli trodd… Visst – åsikter är en sak, och åsikter har vi alla rätt till att ha och till och med vädra i pressen, i kraft av att det sägs råda yttrandefrihet i det här landet, men det finns ändå gränser för vad man kan tillåta sig i form av ”forskning” – det är inte första gången Gregorius metoder råkar i blåsväder och sägs vara kontroversiella…Som sagt hände det redan för nio år sedan, och i våras hände det igen.. Att likt DN tillskriva hela samfund på 1200 personer och mer vissa åsikter, och sedan neka alla dessa personer all genmälesrätt – det är inte riktigt ärligt, inte god publicistisk sed, och heller ingen ”schysst” journalistik, vill jag mena…

Det är trots allt en skillnad i ”verkshöjd” på akademiska avhandlingar, journalistik i vad som ska vara landsomfattande media, och sedan bloggar som den här, till exempel..

På Engelska kallas herr Gregorius ”metoder” för Christian Belittlement, eller Kristet Förminskande. Att ironisera, drygt flyta ovanpå och göra sig lustig över Asatron och inte ta den riktigt på allvar har sedan länge varit Fredrik Gregorius och hans akademiska gelikars kännemärke. Själv kan jag försäkra honom – och alla andra kristna i det här landet – att detta är i allra högsta grad på allvar. Blodigt allvar till och med, och inser inte herr Gregorius med flera det, så kanske de får lära sig detta – ”den hårda vägen” så småningom…

Jag säger inte detta som ett hot, men ett definitivt löfte. Varför tror ni fler än 30 % av ”Svenska” Kyrkans medlemmar lämnat den bakom sig och låtit hedna sig sedan år 2000 ? Varför tror ni jag själv skriver på den här bloggen, kväll efter kväll, vecka efter vecka, månad efter månad i mer än fem långa år ? Varför tror ni att hundratals människor samlades vid Gamla Uppsala förra året, för att under Nordiska Asa Samfundets ledning fira midsommar ? Varför har detta samfund på mindre än två år mer än fyrdubblat sitt medlemsantal för att bli det näst största i Norden, förutom det på Island, som har mer än 40 år av dokumenterad historia ?? Menar Herr Gregorius verkligen, att alla dessa tusentals människor inte skulle ”tro på riktigt” – och hur kan just han avgöra det.. ? Vad baseras hans utsagor på ?? Var är hans statistik ?? Vad har han för fakta ??

Om ÅSIKTER kan man resonera, javisst – och HUMOR får man också försöka ha… Men FAKTA är ändå FAKTA… (FACE the FACTS, Xistians !)

Nej Herr Gregorius, vet skäms på er, vet sjufalt skäms och vet hut, karl ! Detta är i allra högsta grad på allvar… Det kan jag försäkra…

Ifall inte de troende vid detta och många andra blot vore ärliga, som Fredrik Gregorius påstår, varför åkte de då hundratals kilometer för att samlas på just den platsen ? Skulle Fredrik Gregorius ha uttryckt sig likadant om exempelvis Mohammedaner eller Kristna ??

Jag kan också försäkra er om att alla de Midsommarbröllop, Knäsättningar av barn (nej, som jag berättat sysslar vi inte alls med blott och bart ”namngivning” eller dop, och vi tvingar inte på barn vår tro, men vi knäsätter och välkomnar alltså – olikt dessa kristna !) och till och med begravningar – av min egen far, till exempel – varit på fullaste allvar, och att ingen av de sjuttio eller fler personer som samlats vid detta eller andra tillfällen haft något att invända, vad det nu kan bero på. I dessa fall har jag själv verkat som Gode – i mer än 18 år av mitt liv – och jag kan återigen försäkra er, att det varit så ”äkta” som någonting kunnat vara eller bli. Och äkta känslor har upplevts också av åhörare och deltagare – efter vad de själva samstämmigt upplyst mig om – och jag finner inga skäl till att likt herr Gregorius misstänkliggöra deras känslor, påstå att ”allt är politik” och släpa alla dessa människor i smutsen, på det uppenbara och lögnaktiga sätt som han själv gör.

Jag har till och med publicerat hela ceremonitexter jag själv skrivit, bearbetat eller översatt på den här bloggen, och bjudit in personer att kommentera dem – ifall de har haft något att invända. Jag har till och med uppmanat mina läsare att leta efter påstådd såkallad ”rasism” i de texterna, eller något annat stötande – men inte en säger en enda läsare har hört av sig – inte ens någon kristen dito. Återigen frågar jag mig vad detta kan bero på, månne – och varför fler personer inte uppfattar saken på Herr Grregorius egentligen ganska respektlösa och skenheliga sätt – ifall han nu har rätt…eller har någonting alls i vad han säger…

Kommentar av Muralgranskaren, alias David Nessle… Är inte dessa kristna profeter ganska skrattretande, så säg ?

 

Låt oss nu ägna oss åt något andligt, sedan jag klargjort allt utav det ovanstående. Blot till Frejas ära, till exempel. Det är fortfarande hennes månad, trots allt, även om den avslutas just idag, och vi vet från Eddan att Freja kan anta många olika former, flyga över Midgård i falkhamn, rida på suggor och enorma svin, samt anta i stort sett vilka former hon vill. Angående suggorna – Revenons-en à nos moutons– så vill jag bara påpeka, att flera av mina tidigare dambekanta och flickvänner anmärkt, att själva ridandet på svinen är något de själva också klarar av, med eller utan knäfall, om så erfordras – men ber gör vi hedniska män och hedniska kvinnor aldrig, som bekant. Vi blotar, eller offrar däremot, ty ”gåva kräver att gengåva gives” – det är det första av alla bud – och detta gäller även och i synnerhet Freja…

Så kan man också uppfatta det…

I Hyndluljöds tionde strof – tio är inte för inte Jara-runans tal – där Freja själv från ryggen av Stridsgalten Hildisvin upplyser en av hennes trognaste tillbedjare om hans ursprung och härstamning, sägs det rent ut och tydligt följande, som är mycket upplysande för hur Gudinnan och Gudamakterna själva ser och uppfattar själva Blotet, som människorna förärar dem:

Hörg hann mér gerði -hlaðinn steinum,- nú er grjót þatat – gleri vorðit; -rauð hann í nýju – nauta blóði; æ trúði Óttarrá ásynjur.

”Harg han mig gjorde av lagda stenar – nu är allt detta grå – som glas vordet… Med rött lät han färga i ny, av nötblod… Alltid Ottar på Asynjor trodde !”

Freja Freya Freyja finns i många former, och kan förändra sitt utseende efter behag…

En harg eller en stenhög är inte mycket att förära en gudinna, kan man tycka. Men Ottar, den fattige bonden, blir mottagen hos Freja ändå; och hon uppskattar hans offer och prisar det högeligen. Han har offrat av sina krafter, sin möda, sitt arbete och sin svett – och Gudinnan ser till uppsåtet, all den tid och det arbete Ottar lägger ned. Hon bryr sig inte om värdet, inte om guld, inte om ädla stenar i detta fall – för vanlig gråsten visar sig också duga bättre än allt sådant, som bara är prål; för det viktigaste är innehållet. Freja betonar just Ottars tro, Truá, som inte bara betyder tro i betydelsen ärliga och uppriktiga känslor, utan trofasthet, ”Treue” på Tyska, som i ”Meine ehre heisst Treue” (Trofastheten är min ära) även om det blivit ett i senare tid ofta missbrukat valspråk.

Detta är inte en ”forn sed” eller en mekanisk, ålderdomlig upprepning som Ottar gör, helt utan att förstå ritens mening. Alla sådana uttryck är gravt missvisande, och kommer i vägen för själva det centrala begreppet ”Trua”. Freja säger inte heller ”trua á” eller ”tro på” därför att det är en onödig abstraktion. Det norröna språk som används här är mycket subtilt, och man måste ha studerat det noga för att märka små, små nyanser och skillnader i språkbruket. Gudinnan säger ”han tror mig” eftersom hon vet att Ottar talar absolut sanning, Asynjorna finns ju på riktigt, precis som Freja naturligtvis vet att hon finns på riktigt, därför att hon upplever sig tänka och alltså existerar (nej, Descartes var inte först – detta skrevs hundratals år innan den franske filosofen) – och hon vet alltså, att hon själv ”finns”. Hon vet också att hon helt och fullt kan lita på Ottars känslor, hon tar emot hans kärlek och återgäldar den – och det sker via ord och gåvor, gåvor och ord som ingen kristen människa någonsin kan förstå, därför att de för evigt är utestängda från allt detta. De har inte Frejas kärlek, helt enkelt – och därför kan de inte heller förstå den…

Ottars gåva är också ”rödfärgad” (röd anses ju vara kärlekens färg) får vi veta, och den sker ”i Nyju” det vill säga ”på nytt” – men också i ny, i nymåne, för det är vad ordet betyder. ”Att niga för nymånens skära” som vid Nyårsny och Midsommarnyet, är också ett Blot till Freja, och det har personen eller personerna som skrev Hyndluljöd vetat om. Ottarsgåvan skapas för första gången – den är visst ingen ”sed” utan helt nygjord – bakåt leder ingen väg – och kärleken känns som bekant alltid ny, den också, hur ofta man än må ha upplevt den. Ottar offrar nötblod – den dyraste formen av boskap han äger – och i detta offer finner Freja alltså stort behag – hon vet att Ottars kärlek är ren och fullkomligt äkta, hon litar helt och fullt på honom – som Fulltrui (få vet idag vad som ens menas med detta begrepp) och hon säger ”ae” vilket också betyder ”för evigt”, ”i evigheters evighet” för också hennes kärlek och känslor är hundra procent rena, tillgivna och visar på en fullkomlig styrka, som den icke-asatroende kristne aldrig kan dela, aldrig kan inse, aldrig kan förstå…

På samma sätt är det med Oden – med Tor – och med de andra gudamakterna. Varför tror Gregorius, denne lögnaktige kristne, att just vår och våra gudar skulle vara sämre än hans egen ? Är inte det oerhört fördomsfullt resonerat, ja fullkomligt inskränkt, liksom tron hos alla andra Monoteister – för sann tro måste väl ändå innehålla FLERA Gudomar och möjligheter, inte bara EN gudom ?

Den som haver tron, skall vara frälst” lär det till och med stå uti de kristnes bibel – efter vad jag har hört sägas, för själv har jag givetvis aldrig läst den, utan bara Eddorna.

Och tvivla aldrig på människors känslor, säger jag eder; så framt det må gå er väl – men betvivla vad ni läser i DN och andra lögnarblaskor, eller vad ni får lära er på de såkallade ”Universiteten”, i Linköping eller någon annanstans. Gatan och Kasernen har för min del varit mina främsta ”Universitet” – det säger jag med emfas, och jag tänker, talar och handlar därefter. Basta cosi – och hell Freyja Freya Freja – för i ny och vid fullmåne bör man bringa blot och offer…

 

Vände Freja dig ryggen, Gregorius, och månde stjärten hennes skina över dig, evinnerligen – ty du kan icke något veta, om det du icke har eller tror. Kyss oss du där ryggen slutar – så får du se vartåt det hela lutar !

1111 medlemmar i Nordiska Asa Samfundet – och fler blir vi…

Från Nordiska Asa Samfundet och flera media på nätet rapporteras idag att man passerat siffran 1111 medlemar. Detta gör NAS till den överlägset största hedniska organisationen i Sverige och hela Norden, medan sk ”forn sed” (en kristen beteckning från 1200-talet, som inte har med hedendom att göra) och andra avarter, som inte alls är Asatro utan en urspårad, politiserad variant av New Age har knappt ett hundratal aktiva medlemmar. Nordiska Asa Samfundet ljuger inte om sitt medlemsantal, utan räknar bara medlemmar som verkligen betalt in medlemsavgiften det sista året, eller de som är medlemmar på livstid, i likhet med mig själv. ”Forn sed” och andra mer oseriösa samfund räknar till och med tomma adresser från 1990-talet i sitt register som medlemskap, men ingen behöver tro på sådant tjafs. Tids nog får dessa sakramentskade skojare sin dom av livets makter och Nornorna ändå.

 

Bara det Isländska Asatrufélagid är nu större, men annars är vi i Sverige störst, och vi kommer att växa ytterligare detta år. Snart når vi siffran 5000 eller fler, och vi undanber oss alla oseriösa sk ”forskare” typ Fredrik Gregorius vid Linköpings Universitet, ni vet den kristne narren som säger att vår tro ”inte är på riktigt” hur han nu kan veta det.… Har han någon sorts ensamrätt på att bedöma vem av oss som tror eller inte tror, kantro, eller vad baserar han sina flummiga uttalanden på ?

Det enda, som ”inte är på riktigt” är väl i så fall det svenska folkets sk ”gudstro” – eftersom de flesta av oss etniska svenskar inte alls bekänner oss till någon Allah, gud, Jahve eller ”den allsmäktige herren” som sägs vilja bestämma över oss alla. Undersökningar har ju visat, att mindre än 10 % av svenskarna alls tror på någon sk ”gud”, och eftersom detta är den kristna lärans huvudpunkt, så kan vi sägas vara på väg att bli hednade allihop. Statistik från den sk ”svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat trossamfund (snarare tvärtom) har nu mindre än 60 % av folket som medlemmar, och i Mars i år inträffade den näst högsta utträdessiffran för Mars månad någonsin. Kontrollera själv om ni inte tror mig – till och med de kristna måste förr eller senare erkänna oss hedningar som en kraft i samhället, även om herr Gregorius tydligen vägrar att göra det..

Vi har vänt alla sådana totalitära förkunnelser ryggen, och skapar vårt eget öde, i det som en gång var ett hem för vårt folk, ja ett Folkhem, som det kallades – så sent som för några årtionden sedan. Och i den andan, och med förhoppning om en ny och bättre Regering efter höstens val – nu en liten dikt…som jag idag fick insänd av en anonym läsare..

Jag är glad att jag är hedning, och inget kristet nöt
Nej ingen hycklande stolle, med tungan i arslet
på herre jesus, så slemmig och söt

Jag faller inte på knä, och fromlar och hymlar
låtsas att kvinnor och natur är ”synd” som dessa
kristna små lymlar.

Jag står trygg i mig själv med Asarnas makt på min sida
och för en starkare, friare Värld skall jag strida.

Låt oss inte leva i lögn och skam, med bibel och koran
nöjda i slaveri och smuts, tills den yttersta dan.

Hávamál ger oss råd, inte bud – och kallt hårt stål
skall fälla de kristnas ”gud”…

 

Fredrik Gregorius, en ”Vanelögnare” vid Linköpings Universitet ??

Fredrik Gregorius, den minst sagt kontroversielle och ökände forskaren från Lunds Universitet, har numera bytt anställning och hamnat på det betydligt lägre rankade lärosätet Linköpings Universitet, enligt vad som meddelades därifrån i ett pressmeddelande den 23 April i år.  Han berömmer sig av att ha intervjuats i Kew Pork Shames, nej vad säger jag – jag menar förstås Lew Dork Crimes… nej New York Times skall det vara, ni vet lögnarblaskan från USA, tidningen som hävdade att det Norska Vinter-OS landslaget skulle ha varit nynazister allesammans, bara för att de besegrade Donald Trumps  Amerika, och hade ”hemliga symboler” på sina tröjor enligt vad man påstod…

En ”Vanelögnares” ansikte ?? Ganska skrämmande, eller hur ?

Den här gången inleder Fredrik Gregorius sin akademiska karriär med att förklara för Linköpings Universitets reporter Eva Bergstedt med att rakt ut i luften och helt utan bevis påstå att ”folk i Sverige inte tror på Freja eller Oden på riktigt”. Hur kan Fredrik Gregorius ens veta det ? Och är påståenden som dessa ”vetenskap” eller ens vederhäftig forskning ?

På en hel sida spyr han ur sig sina sedvanliga floskler, sådant som man i forskarvärden utomlands brukar beteckna som ”Christian Belittlement” eller ”Kristet Förminskande” – något herr Gregorius är ökänd för inom hela den hedniska sfären i Sverige. Vi har hört dessa tomma lögner många gånger förut. Asatron skulle bara handla om populärkultur, och helt och hållet vara inspirerad av Tv-serier som ”Vikings” från USA, alla Asatroende är nationalister, vi kan ingenting veta om Vikingatiden (ett gravt underkännande av vad arkeologer och religionshistoriker klarlagt och arbetat med i hundratals år – vem gav Gregorius den rätten ?) osv osv…

Själv tycker jag att det är sorgligt, att den här personen alls ska anställas i Linköping, eller ens får framträda under en förklädnad som opartisk akademiker, när han i själva verket är en ökänd kristen. Han berömmer sig av sin doktorsavhandling från 2008, vilken lämnar mycket övrigt att önska i form av vetenskaplig trovärdighet:

Jag citerar, från en annan hednisk sida på nätet:

Att man som Fredrik Gregorius kommer med ”forskning” som inte innehåller ett uns sanning, där man inte tar reda på något om det man skriver om, är tragiskt. Att det finns de i forskarvärden är inkompetenta är tråkigt, vi önskar naturligtvis att seriösa forskare skulle få bättre stöd. — —

Under slutet av 2008 publicerade Fredrik Gregorius sin doktorsavhandling ”Modern asatro”. Tråkigt nog blev inte denna avhandling heller vetenskaplig. Han skriver här väldigt mycket — — – trots att han fortfarande inte varit kontakt med oss, eller någon troende. — — Han hittar på egna uppgifter och påståenden och använder nedsättande formuleringar och antydningar. Han läser in påståenden i texter som ingen annan kan hitta där. Han fabulerar ihop felaktiga medlemssiffror, påhittade inre konflikter och han tillskriver oss trosföreställningar vi inte har. Detta har troligen att göra med vår tidigare kritik mot hans oseriositet. Den medlem som förklarade för Gregorius när denne bad oss redovisa vår kritik blir följaktligen påhoppad och utsatt för personangrepp i avhandlingen. Gregorius verkar blivit fixerad vid denna person, då han till och med citerar texter med helt andra ämnen än avhandlingens från dennes blogg. Gregorius verkar ha förlorat omdömet fullständigt efter att ha fått sina fel redovisade – till den graden att kritiken av hans brist på saklighet används som källa i avhandlingen. Att det enda material i avhandlingen som verklig kommer från Samfälligheten är en beskrivning om vad som menas med vetenskaplig metod och inte handlar om vår religion hindrar honom alltså inte att läsa in fullständig obegripliga saker i texten. Även i de avsnitt som handlar om annat än Samfälligheten hittar han alltså på uppgifter, undanhåller viktiga fakta och kommer med helt ologiska slutledningar. Avhandlingen saknar helt enkelt vetenskaplighet. Fusket är så genomgående att vem som helst som kollar upp avhandlingens källor kommer att upptäcka detta.

Det är tråkigt att behöva skriva en sådan här dementi, men då vi trots vår öppenhet påklistras uppfattningar som vi alltid tar avstånd från så måste vi förklara det för en förvirrad allmänhet. Vi har inget ansvar för vad andras fantasier, lögner och förtal. Vi har en öppenhet ärlighet och föredrar att visa verkligheten för intresserade.

Detta motsvarar också mina egna erfarenheter. Gregorius har, hela den nämnda doktorsavhandlingen igenom, slarvat med påhittade citat och uppgifter från personer han inte alls intervjuat, och hans påstående om att moderna Asatroende skulle vara okunniga, eller inte kunna sin svenska historia är också totalt gripna ur tunna luften.

De flesta jag själv känt i denna rörelse – i mer än trettio år – har varit ytterligt intresserade av arkeologi och andra ämnen, och själva verkat som folkbildare, forskare eller till och med yrkesverksamma arkeologer och historiker. Sedan när fick just Fredrik Gregorius rätten att underkänna allt deras arbete, och påstå att de ”inte tror på riktigt” ?

Vad ska man göra åt en sådan pajas ?

Är Fredrik Gregorius ens en hederlig människa, eller i besittande av egenskapen ”heder” ?

Det finns de hedningar, som hävdar att Fredrik Gregorius i sin egen doktorsavhandling skulle ha brutit emot ALLT av ovanstående… Är han då en seriös akademiker eller inte ? Tja, döm själva..

Tänk om någon – i namn av seriös akademisk forskning – skulle gå rakt fram till en grupp muslimer i Sverige, och säga ”Nämen ni tror säkert inte på Allah på riktigt!” eller ”er religion är ju sämre än vår, och ingen riktig religion egentligen, för så är det ju…”

Vad skulle då hända, tror ni ?

Ingen är höjd ovan all kritik, i den akademiska världen allraminst, för där ställs högre krav på källkritik och opartiskhet än i personliga bloggar som den här, till exempel. Men hursomhelst – många hedningar och Asatroende jag talat med på sista tiden säger att Fredrik Gregorius för dem är ”persona non grata” och någon de inte vill ha att göra med eller låta sig intervjuas av längre, och det är kanske inte alldeles utan orsak…