Stulna Regalier åter – Men Regeringen Löfvéns moraliska skuld blir alltmer tydlig…

Igår rapporterade många svenska och utländska media om hur de begravningsregalier som stals av en 22-årig utlänning i somras, nu plötsligt återfanns ovanpå en papperskorg i Åkersberga, norr om Stockholm. Också många internationella media, som t ex den ansedda brittiska tidningen The Guardian, har uppmärksammat händelsenSvenska Dagbladet berättar om hur den lokale Biskopen i Södermanlands Stift fröjdar sig, men helt utan att uppmärksamma vilken dålig bevakning Svenska Kyrkan haft vad gäller dessa oersättliga kulturföremål.

Man citerar Christer Nilsson, chef vid utredningsenheten på polisens nationella operativa avdelning (Noa), som i TV befarat att det mycket väl kan vara en kriminell liga som ligger bakom att fynden nu dyker upp på en helt annan plats. Sannolikt är väl att ligan insett att föremålen knappast kan avyttras på den internationella marknaden, eftersom de är alltför kända, och till sist har då dessa kriminella känt hur marken börjat brinna under fötterna…

Rättegången emot den 22-årige utlänningen, som inte alls borde släppts in i Sverige, får nu tas om. Han borde rimligen dömas till Grov Stöld, enligt 8 kap 4§ Brottsbalken, ett brott som helt klart borde ge maxstraff i det här fallet, dvs 6 års fängelse och därefter livstids utvisning. Vi får se om Regeringen Löfvén fortsätter att manifestera sin vanliga undfallenhet emot utlänningar, som kommer hit för att stjäla, men de personer som tillhör denna kriminella liga, och som fortfarande befinner sig på fri fot, bör nog tänka sig för, liksom den unge brottslingen. Jag rekommenderar inte sådana metoder, men man bör komma ihåg att det finns en gatans och kulans domstol, som kan utdöma dödsstraff – utan all nåd – och i det här fallet, vore även det påkallat – för vad straff ska de personer ha, som kränker en hel nations kultur och kollektiva förflutna ? Straffet borde vara döden, och någon nåd har dessa nidingar nog inte att vänta, heller efter att deras liv tagit slut.

Låt oss RESA NIDSTÅNG emot okunniga våldsverkare, utländska kriminella och de byråkrater, som härjar på Kulturdepartementet…

 

Igår vågade Statstelevisionen SVT berätta hur fruktansvärt dålig säkerheten för Sveriges kulturarv är, och hur lite Regeringen Löfvén gjort för att skydda den svenska kulturen. Riksrevisionen har riktat svidande kritik emot Miljöpartisterna, som alltför länge tillåtits styra och ställa bakom Kulturdepartementets murar. Det har visat sig att många centrala muséer helt försummat att ens registrera så mycket som 70 % av sina samlingar, och spårbarhet och skydd för hundratusentals kulturföremål är mycket dålig. – Om vi inte kan bevara samlingarna på ett bra sätt så har vi ingenting att visa i framtiden, säger Per Dackenberg vid Riksrevisionen, och det gäller inte bara Sveriges egen kultur – de föremål som snart kan förstöras, skadar hela den globala kulturen.

Sådant är facit av fyra år med Regeringen Löfvén. Sådant är facit efter fyra år med en okunnig Miljöpartist vid namn Alice Bah Kuncke som Kulturminister…

Varför tilläts en sådan här person alls att bli Svensk Kulturminister ? Vad har hon med svensk kultur att göra ??

Annonser

DT om ”Förlåtelseläran”

DT, som uttydes ”Dalarnas Tidningar” och inte ”Delerium Tremens” påbörjade för ett bra tag sedan en artikelserie om vad vi kan kalla svensk forskning inom Esoterica, och  har också intervjuat en lång rad annars förbisedda forskare inom ämnet. Även om artikelserien inte är ny, var de ändå såpass intressant att jag som kunnig och påläst hedning skulle uppmärksamma den. Först ut var religionshistorikern Jörgen Magnusson, expert på koptiska.

Ökenreligionerna kom till i en helt annan miljö än den nordiska, och helt andra sociala sammanhang än vad som är relevanta för oss idag. Därför är det också bäst att helt undvika dem.

 

Han förklarar för tidningens läsare att det är mycket lätt att ha åsikter om religion, men att färre personer känner till väsentliga fakta, och det gör man först när man verkligen har läst originalen till de handskrifter, religionen ifråga åberopar sig på. Kristendomen, till exepel, skiljer sig inte mycket från de andra Abrahamitiska ökenreligionerna, och åberopar sig på en helt fiktiv frälsare, som aldrig någonsin funnits i verkligheten. Också en av de texter, som ligger till grund för den kristna ”förlåtelseläran” är helt feltolkad, avslöjar han.

Själv menar Jörgen Magnusson till exempel att Jesusord som man hittills ansett syfta på moraliska felsteg, som i Markus 12:1-12, liknelsen om arrendatorerna i vingården, egentligen gäller felhantering av rent ekonomiska skulder.

I Mose lag finns regler om att skulder skulle avskrivas med jämna mellanrum, som vart sjunde år, sabbatsåret, eller vart femtionde, jubelåret. Genom att nollställa ekonomin utjämnade man ekonomiska skillnader som, om de blev stora, födde sociala spänningar som kunde hota det judiska samhället. Men på Jesu tid hade man frångått bestämmelserna för att kunna göra affärer med den romerska ockupationsmakten.

– Nu gick man förbi Mose lag, vilket gjorde att människor fick gå från hus och hem. Jesus var liberal exempelvis vad gällde renhetsföreskrifter vid måltider, men när det gällde reglerna kring skuldavskrivning är han striktare än andra laglärde, säger Jörgen Magnusson.

Tjafset om ”och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro” handlade alltså inte alls om någon moralisk skuld, eller ens om förlåtelse, ifall nu någon trodde det. Det handlade om pengar. Reda pengar, som räknades i ädelmetaller, som silver och guld.

Frälsaren sa inte alls någonting om att man skulle förlåta sina medmänniskor, eller någonting sådant. Det här handlade bara om business.

Nu är det i och för sig så att förlåtelse, som tanke eller begrepp, fungerar mycket bra i vaardagslivet, eller kanske biltrafikens underbara värld. Vi kanske förlåter vår nästa och våra medmänniskor små felsteg, saker de sagt eller gjort eller till och med skrivit, och vi får skilja på livets väsentligheter kontra dess oväsentligheter. Ingen normal och vuxen människa skulle väl i onödan gasa på rakt över en rondell, bara för att hinna före sina medtrafikanter till nästa trafikljus och därmed bara vinna några få sekunder i tid ?

Sedan finns det många saker i livet vi varken kan eller bör förlåta. Att ständigt förlåta allt, innebär att man blir trampad på av främlingar. Det innebär att man blir hunsad, toppriden och slagen till slant, och får se hur helt väsensfrämmande kulturer och religioner tar över ens eget land, och det är ingenting man kan tåla i längden, lika lite som rent förtal eller lögner.

”Förlåtelseläran” har därför ett begränsat värde, om ni talar med mig, även om den som moralisk princip kanske fungerar bra i de flesta enklare situationer. Jag själv har noll tolerans emot droger i samband med religion, till exempel. Jag har noll tolerans inför kriminella, och grupper som ”forn sed” och de som vill förstöra vårt svenska kulturarv, till exempel. Jag kan förlåta en hel del, i personliga och intima relationer inte minst, och jag har förlåtit mycket genom åren också. Jag brukar vara hårdare i skrift än i verkliga livet, vilket alla som känner mig i verkligheten kan intyga, och de som endast känner mig enbart genom bloggsidor eller internet, känner mig i själva verket inte alls..

I nästa inlägg hade jag tänkt fortsätta min genomgång av DT:s artikelserie…