”Det är om namn vi frågar”

Såhär års brukar våra dagstidningar och media fyllas av artiklar om statistik kring våra vanligaste personnamn, och 2019 har inte varit något undantag hittills. Både Statstelevisionen SVT och SCB eller Statistiska Centralbyrån redovisar nuförtiden namnstatistik, och så gör även sajter som ”Svenska Namn” – som uppger att den vänder sig direkt till svenska föräldrar, och väl i så fall förgrovar och sprider trenderna ytterligare genom att späda på dem – och det kanske man inte alltid skall göra. Också tidningar som Metro, Sydsvenskan och många många fler har hängt på den allmänna trenden.

Tycker svenska föräldrar verkligen, att individer som William Spetz eller Alice Bah Kuncke ska få förkroppsliga, hur svenskar och svenskor ska heta och framstå i framtiden ?

Självklart går det ”mode” i personnamn som allting annat, och namn är också utsatta för återkommande generationsväxlingar, bland annat på så vis att namn som varit populära för två generationer sedan eller vid sekelskiftet 1899-1900 kan komma tillbaka igen, enligt namnforskarna. Bland flicknamnen finner vi nu namn som Alice och Lily samt Wilma, vilka inte alls har med Sverige eller svensk kultur att göra. Men glädjande nog finns också Ella (4:e populäraste flicknamnet, 2018) efter Elli – ålderdomen – samt Ebba (6:e populäraste) Astrid (8:e populäraste) och Alma (9:e populäraste) ibland de 10 mest populära flicknamnen. Här följer man i alla fall nordiskt namnskick genom att ta in några nordiska namn.

888 flickor fick heta Alice, som är det vanligaste flicknamnet för andra året i rad. — —

Nya namn på pojkarnas topp 100–lista var Levi, Vide och Neo. Av dessa namn placerade sig Levi och Vide högst. På topp 100 för flicknamn kom det in sju nya namn; Maryam, Hedvig, Mira, Zoey, Idun, Melina och Noomi. Maryam var också det flicknamn som ökade mest. Det gavs till 177 flickor, en ökning med 70 procent jämfört med föregående år.
– Maryam används mycket i kulturer från Mellanöstern…   (Sydsvenskan 31 Januari 2019)

Vad gäller männen ser det dock verkligen mycket, mycket illa ut med Sveriges framtid. Här möter oss dessvärre utlänningar som William, Liam, Noah och liknande amerikanska monstrum, ofta med sitt ursprung i den bibliska världen, typ Levi och därmed närstående. Först på tolfte och femtonde plats kommer Axel och Alfred, som är rent nordiska namn. Bastarder som Charlie med flera – när man kan heta Karl – ett fint, historiskt och svenskt namn – och andra förvrängningar på franska och engelska dominerar också sorgligt nog i namnfloran.

Många nyblivna föräldrar vet inte längre vad som menas med Nordiskt namnskick, och hur man följer det.

Det syns inte minst på det faktum att de direkt uppkallar sina barn efter gudar och gudinnor, vilket är något av det allra värsta man kan göra, ifall man vill visa respekt för den Nordiska kulturen och Asatron. I gamla tider skulle ingen förälder, oavsett vad, ens drömma om att uppkalla sin dotter till ett namn som Idun, Freja eller Gerd. Orsaken till det var enkel. Det var hybris, eller ett exempel på grotesk självöverskattning, att jämföra sina egna barn med gudarna.

Att välja samma namn på en människa som en gudom, innebar ju att man ständigt löpte risk att blanda samman personen med guden eller gudinnan, med ändlösa missförstånd och förvirring som följd. Och vad för slags självbild får egentligen en liten flicka, som döps efter Freja – den allomfattande sexualitetens gudinna tänk om den flickan i vuxen ålder inte alls vill springa omkring och manifestera sin sexualitet, hela tiden ? Eller någon som är döpt efter Idun, den eviga ungdomen, men till slut av naturliga skäl inte är såpass ung längre ?

Alla dessa förment ”söta” eller ”gulliga” namn blir förr eller senare till fruktansvärda kvarnstenar att bära runt halsen för de barn som fått dem, och i gamla tider tänkte man sig noga för, innan man ens namngav någon. Söner fick heta Torbjörn, Tormod, Torkettil eller Torkel, Torben, Torsten eller Thorarin, men aldrig aldrig någonsin bara ”Tor” – eftersom det vore helt fel att döpa sitt eget barn efter styrkans och åskans rungstarke Ase, som man inte gärna skämtade med. Det var först emot 1790-talet och långt in på upplysningstiden, som någon svensk alls enbart hette ”Tor”.

Och kvinnor kunde förstås heta Thora, men mera ofta Torgerd, Torborg, Thorill, samt ha namn som ”Ast-rid” – ”hon som rider av kärlek” eller Ing-rid (hon som rider på en Ing – vad en Ing är, vet ni kanske – åtminstone måste en vuxen kvinna veta det, om hon alls skall kunna få några barn – för de blir oftast inte till på articifiell väg) eller liknande – båda de valda exemplen är faktiskt valkyrienamn.

Många föräldrar har nu för tiden fått för sig att döpa sina stackars barn till saker som ”Loke”, ”Hel”, ”Angerboda” och liknande. Resultaten har heller inte låtit vänta på sig. Barnen har fått DAMP eller ADHD. Blödarsjuka, livshotande kramper, Downs syndrom och andra svåra sjukdomstillstånd…

Att ge sina barn namn, som stammade från mörkrets eller ondskans varelser, var också något som man i forna tider lät bli, eftersom man visste, att följderna ofta blev mer illavarslande än man kunde tro. Modern forskning, som till exempel i den ansedda medicinska tidskriften Psychology Today, visar också att namn påverkar oss mycket mer än vi kanske vill erkänna, också i vuxen ålder.

Man menar till och med att det namn vi får av våra föräldrar skulle kunna påverka studieresultat, kommande yrkesval, vem vi väljer att gifta oss med, beräknad inkomst, och till och med politiska sympatier, eller vilka partier vi kan välja att rösta på i framtiden

Om det verkligen är så, finns det stor anledning att tänka sig mycket mycket noga för, innan vi sätter namn på våra små telningar. Vill vi egentligen – som nyblivna föräldrar – påverka de här sakerna, och om vi nu väljer att göra det, borde vi då inte åtminstone göra det på ett positivt sätt, för att våra barn ska få det så bra som möjligt ?

Att undvika renodlat negativa namn som Loke, Hel och liknande borde vara en självklarhet, för vad händer; om man ger ett stackars barn ett sådant namn ? Barnet måste, så snart dess namn överhuvudtaget nämns, uttala Loke-namnet, tänka på sig själv som en ”Loke” eller någon med ”Lokes” egenskaper. Som vi förstår, är det inte bra för ett litet barn. Barnet kan bli fysiskt sjukt, eller få allvarliga psykiska problem. På samma sätt måste en gravid mor, som i moderlivet bär en ”Loke” och ingen sund livsfrukt, framkalla Lokes bild i sitt inre, så fort hon tänker på barnet, eller hör det omtalas – redan innan det föds. Mekanismen är inte helt klarlagd, men det står helt klart att sådant här kan leda till väldigt allvarliga eller tråkiga saker, och därför har jag alltid gett blivande föräldrar att undvika namn som Loke och liknande, och sky dem som pesten. Det finns en klar anledning till att folk förr i tiden aldrig gavs de namnen, och att man gör bäst i att undvika dem.

Enligt den nya namnlagen, som nuförtiden gäller i Sverige, får man heller inte ge barn namn som kan väcka anstöt, som kan leda till skada eller obehag för den som ska bära namnet, eller ”på annat sätt visar sig olämpliga” som egennamn. (14 § lag 2016:1013)

Jag skulle vilja hävda, att namn som ”Loke” eller ”Mohammed” faktiskt kan väcka anstöt, i alla fall i vissa grupper av samhället, och kanske därför bör undvikas. Å andra sidan finns det väldigt många föräldrar i Sverige som faktiskt har väldigt dåligt omdöme, för vad sägs om den här listan, som en av våra mest kända kvällstidningar satt ihop:

Namnet Lucifer, till exempel, har avvisats som skäligen ohållbart.

4 Män i Sverige påstås heta ”Norrman” i förnamn

– 3 kvinnor i Sverige heter ”Bärs” som förnamn – tyckte deras fäder om öl ?

– 4 kvinnor och 1 man har ”Balle” som förnamn, trots att det väl måste sägas väcka anstöt – eller ?

– 2 kvinnor har ordet Anus som förnamn – är det lämpligt ?

– sammanlagt 41 personer har ordet Matta som förnamn – kunde man hävda, att ett sådant namn leder till problem ?

– 1 man har namnet Fido som förnamn

– 1 person heter Hitler i förnamn, och ibland samma säregna namnflora möter vi förnamn som Potatis, Ragata och Pucko.

Frågan är – borde inte alla sådana namn vara förbjudna enligt namnlagen av år 2016, liksom Loke-namnet ? Frågan borde i alla fall få ställas, och tas upp till sakkunnig behandling.

Även Svenska Dagbladet bekräftade så pass tidigt som för nio år sedan, att många namn faktiskt var psykologiskt olämpliga, och kanske orsakade svårigheter, oavsett om det nu berodde på utbredda sociala fördomar emot vissa namn, eller något annat. Forskningen har uppenbarligen inte sagt sitt sista ord på det här området, och onekligen verkar det finnas mycket att invända.

– Alla människor har ett namn. Man har inte hittat ett enda samhälle i världen, där medlemmarna inte har namn. Vad vi heter och varför vi heter så är däremot kulturbundet och spelar stor roll för hur vi kategoriserar varandra socialt och kulturellt, säger Charlotte Hagström, etnolog vid Lunds universitet. — —

Namn kan också fungera som klassmarkörer. Vanligaste exemplet på det är ”y-namn” som Ronny, Conny, Jerry… De var vanliga under 50- och 60-talen och förknippas med arbetarklassen.

Även i diskussioner på nätet kommer klassaspekten ofta upp. Då är det vanligtvis namn som Kevin, Robin, Liam, Jasmine och Britney som stämplas som underklass eller ”white trash”.

– Många tycker att man gör sitt barn en otjänst genom att ge dem ett sådant namn. ”Kan du tänka dig en advokat som heter Liam?” frågar de retoriskt. Av någon anledning är det nästan alltid advokat, som används som kontrast mot ett ”trashigt” namn, säger Charlotte Hagström, som själv ofta får höra att hon har ett ”överklass-wanna-be-namn” – medan yngsta sonens mellannamn – Zeke – ses som just lite ”trashigt”. — —

– I Florida undersökte en amerikansk ekonomiprofessor studieresultaten för 55  000 elever. Barn med förnamn som hade låg status fick i genomsnitt 3 – 5 procent lägre betygspoäng jämfört med dem som presterade likvärdigt, men hade mer traditionella namn.

– En annan studie visade att sannolikheten för att amerikanska flickor ska studera fysik och matte på högre nivå är mindre om deras namn uppfattas som väldigt feminina, till exempel Isabelle eller Elizabeth.

– En svensk undersökning har visat att invandrare, från exempelvis Afrika eller Mellanöstern, som i mitten av 1990-talet bytte till mer svenskklingande namn, ökade sin årsinkomst med i genomsnitt mellan 10  000 och 15 000 kronor.

Vad vi heter, och vad vi döper våra barn till är alltså långtifrån oväsentligt. Det kan till och med betyda en skillnad i kronor och ören. Med tanke på allt detta – och att väl ingen vill göra sina egna barn illa – är det inte bäst att följa det fina nordiska namnskick vi alltid haft i det här landet, och välja ett nordiskt namn ? Det finns minst 1200 sådana fullt gångbara namn att välja på, enligt vad andra har räknat ut.

Och kom ihåg – uppkalla aldrig era egna barn efter en Gud eller Gudinna – i synnerhet inte Loke – man har många bevis på vad det kan leda till, oavsett vad anledningen nu är, eller kan vara. Och gör inte som i den gamla sången med Johnny Cash, ni vetdet var inte så bra det heller, visade det sig…

Annonser

”Svenska” Kyrkan fortsatt kraftigt ned 2018 – HEDNANDET FORTSÄTTER

För att citera en välkänd svensk slogan från förra århundradet: ”Kampen går vidare”.  Den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige upphörde att vara Statskyrka redan år 2000, men den accepterar fortfarande inte det moderna och demokratiskt-sekulära samhällets spelregler. Fortfarande talar dessa oärliga Lutheraner om sig själva som ”Svenska” Kyrkan, ungefär som om de hade någotslags ensamrätt på att företräda vårt folk i andligt eller religiöst hänseende, något de inte har. Deras religion hör hemma i Mellersta Östern, precis som Islam, och kommer inte alls från Sverige. Siffror från detta Lutehranska samfund – som jag inte tänker länka till – visade att 67 605 goda medborgare gick ur denna påstått ”Svenska” Kyrka under år 2018. Ändå är deras samfund inte ett enda dugg ”svenskare” än något annat religiöst alternativ, men dessa Monoteister vägrar fortfarande att acceptera alla oss andra.

Asatron kommer mer och mer som religiöst alternativ, över hela Norden.

 

Bara 8227 personer – troligtvis främst invandrare, och de som redan hör hemma i Östra Medelhavsområdets öken-kulturer – lät sig lockas av den kristna propagandan. Men, nettoantalet vuxna personer som gick ur frivilligt uppgår ändå till 59 378 stycken. Det gör 2018 till året med kraftigast hednande någonsin, om man undantar rekordåren 2016 och 2017.

I början av året hade ”Svenska” Kyrkan 6 008 356 medlemmar, mot en total folkmängd i Sverige på 10 129 028 personer. Det betydde, att bara 59,3  %  ville vara med i denna oärliga och despotiska statskyrka, som inte tillåter andra uppfattningar, och inte förstår, att den inte längre kan tala för alla, därför att många av oss lämnat Monoteismen bakom oss för länge sen.

Befolkningsutvecklingen i Sverige fortsätter att skena helt okontrollerat, till följd av ohejdad massinvandring. SCB:s siffror är inte entydiga, men befolkningen 1 Januari 2019 kan uppskattas till omkring 10 326 728 personer, oräknat de personer som uppehåller sig här illegalt, och som inte skall vara här överhuvudtaget.

Kristendomen representerar ett TOTALITÄRT SYSTEM som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle…

 

Tragiskt nog har det skett ungefär 45 459 kristna övergrepp på spädbarn (sk ”dop” ) i det här landet, bara i år. (ifall förra årets dopfrekvens om 42,3 % förblir oförändrad, vilket kanske är att ta till i överkant). Att tvinga på en nyfödd, helt omedveten individ en religion, utan att den individen ens kan värja sig, långt mindre förstå vad han eller hon tvingats in i är ALLTID ett övergrepp, och bör stämplas som ett sådant. Det är inte acceptabelt att det ska gå till såhär i ett modernt samhälle, helt enkelt. Ingen annan religion far fram såhär, eller använder spädbarn för att ”blåsa upp” sina egna medlemssiffror, mig veterligen. Vi Hedningar och Asatroende gör inte så. Vi har något som heter Knäsättning, sant nog – då vi tilldelar barnet ett namn, men inte en tro, och hälsar det välkommen till vår egen familj eller ätt, men vi tvingar det inte att anta någon religion, överhuvudtaget.

Samtidigt dog ungefär 1,1945 % av de kristna, ifall vi antar, att deras dödlighet varit ungefär lika stor 2018 som 2017. Det blir ungefär 71 775 personer, och ger en nettominskning på 26 316 personer, plus nettoutträdet om 59 378, vilket innebär att vi glädjande nog fått 85 694 färre kristna år 2018. Vg kontrollera själv, om ni inte tror mig.  Med en ny befolkning om ca 10 326 728 personer blir det 57,3 % kristna, och andelen Hedningar i vårt land är nu uppe i 42,6 % eller mer – en stor del av befolkningen är ju tyvärr så grundlurad, att den bara är med i kyrkan ”av gammal vana” men utan att ens tro på gud, eller vad den faktiskt säger.

”Svenska” Kyrkan har alltså tappat ungefär 2 % av sitt medlemstal år 2018, och med den utvecklingen, är hela vårt land och alla Svenskar Hedningar inom ca 29 år – ifall vi tror på ”rak trendframskrivning” – vilket vi kanske inte ska göra..

Snart kommer ”Det hedniska Skiftet” då vi hedningar blir över 50 % av folket. Det kan inträffa inom 7-8 år.  De totalitära lärorna, som islam och kristendom har inte längre någon chans, och målet för den hedniska rörelsen är fortfarande, att få ned dem alla under 10 % av befolkningsantalet.

 

Guden Heimdall besökte enligt Rigsthula människor överallt, för att lära dem sparsamhet, ekonomi och goda vanor.  Varje svensk familj kan under ett helt liv tjäna ungefär 1,5 miljoner kronor på att GÅ UR ”Svenska” Kyrkan… Och det blir tusenlappar det, gott folk…

Många anser också, att Svenska Kyrkan blivit alldeles för politiserad som organisation betraktat. Dess Ärkebiskop har ju antagit fältropet ”Gud är större” eller ”Allahu Akbar!” i Svensk översättning, och säger helt öppet, att hon vill ”samarbeta” med Islam. Det vill inte jag, och det vill heller inte de flesta svenskar – och därför går vi ur, och lämnar denna politiserade kyrka åt sitt öde, när den inte längre kan stå för svenska värderingar eller svensk kultur, och det är just precis där jag för min del tror att vi ser den största anledningen till de negativa siffror, ”Svenska” kyrkan numera uppvisar, även om jag förstås inte kan bevisa det, rent statistiskt.

En annan orsak att gå ur är de höga skattesatserna i Sverige, och de så kallade ”avgifter” eller rättare sagt straffskatter – ett slags fortsättning på det medeltida tiondet, som ”Svenska” kyrkan hela tiden kramar och pressar ur sitt stackars folk.  Det sägs, att de flesta svenskar nu betalar långt mer än en tredjedel av allt de äger och har eller tjänar i skatt – ni får ju själva avgöra om detta är sant eller inte – och till det kommer genomsnittliga ”tionden” till ”Svenska” Kyrkan på minst 1,3 % som vi alla tvingas betala, direkt över skattsedeln, oberoende av om vi nu tror på gud eller inte.

En sådan politik kan under inga förhållanden kallas rättvis, och många svenskar har tröttnat på de uppenbara missförhållandena, eftersom de ju själva kan se vad som händer i deras land. Dessutom får man ett helt års extra straffskatt om man försöker gå ur ”Svenska” Kyrkan i November eller December, på grund av ett mystiskt, närmast religiöst betingat ”stoppdatum” som denna kyrka själv införde på 1950-talet.

Jag tycker att du som läser det här inlägget ska GÅ UR svenska Kyrkan FORTAST MÖJLIGT nästa år – om du inte redan HAR gjort det.

Att gå ur kostar ingenting, och allt du behöver göra är att sända in ditt personnummer, namn och adress till närmaste Pastorsexpedition.

Använd gärna blanketten här, så går det kanske fortare.

Inte ska väl du som är svensk acceptera alla dessa totalitära läror utifrån, eller betala straffskatt till ”Herren” när du kan vara en fri och vuxen människa ?

LÅT HEDNA DIG – det gjorde jag, så fort jag fyllde 18 – och till och med Fredrik Reinfeldt lät en gång göra samma sak..