VANVÅRD hotar Upplands Runstenar – SAMTLIGA Kommuner har misslyckats med sin uppgift.

Islandsbloggen kunde igår också rapportera om hur ett 40-tal personer som visat sig lida av sk. Corona-virus nu satts i karantän borta på öriket, som alltjämnt gör vad Stefan Löfvéns Sverige inte gör, och försöker skydda sina egna gränser. Och så kan vi byta ämne ett tagNu över till en spännande rapport från Upplandsmuséet…

Alla någotsånär allmänbildade svenskar vet, att Uppland är världens runtätaste område, med mer än 1100 väl dokumenterade runinskrifter. Ändå kan Länsantikvarien i Uppsala Län och Upplandsmuséet visa, hur ett av de viktigaste svenska kulturarven håller på att förstöras till följd av vanvård, och brist på ansvar från kommunernas sida.

 

Bild hämtad ur Upplandsmuséets undersökning. Vanvården har varit så svår, att stenen gjorts oläslig.

En gång i tiden hade Sverige ett väl fungerande system för att förvalta just Runstenar. Markägare och frivilliga krafter hade huvudansvaret, och allt Riksantikvarieämbetet behövde göra, var att då och då lägga ut mycket små summor för skyltning, samt ge råd om hur stenarna skulle borstas och rengöras med några års mellanrum, målas i med oskadlig och miljövänlig färg, och ge råd om hur markägare skulle göra för att hålla oönskad vegetation och fridstörare borta.

Men så kom Regeringen Reinfeldt till makten. Ex Cathedra och från talarstolen förklarade den dåvarande Statsministern att Svenskarna aldrig haft någon kultur, att de inte var kapabla att åstadkomma några kulturella framsteg själva, parat med andra grovt rasistiska uttalanden om svenskar och Nordbor i allmänhet. Kulturmiljöförvaltningen skulle avvecklas, den gamla fornminneslagen, som varit gällande ända sedan 1600-talet togs bort och ersattes med en ny. Dessa åtgärder var förstås inte tillkomna av en slump, utan följde en tydlig, men dold agenda.

Regeringen Reinfeldt – och Regeringen Löfvén som följde sedan, och som trots att den förlorade vad som skulle ha varit ett demokratiskt val ännu sitter kvar – vet förstås, att människor som inte känner till sin egen kultur, sitt språk, sin historia och sitt ursprung blir rädda och osäkra. Då är de också lätta att styra och påverka, och det är precis det vissa politiker vill.

På samma sätt gjorde på sin tid Josef Stalin i Baltikum och i Östeuropeiska länder. Balterna fick lära sig att deras historia saknade betydelse, och de förbjöds att tala sina egna språk – för de skulle ersättas av ryskan. På samma sätt sa EU:s ledare till svenskarna att ”Sveriges historia saknar betydelse” vid EU-inträdet 1995, och som vi sett tyckte det svenska Skolverket så sent som i fjol, att all undervisning i historieämnet före år 1800 ungefär skulle tas bort från svenska skolor. Redan på 1990-talet förklarade en Socialdemokratisk Minister att ”Kulturarvet saknar all betydelse” och så har den nuvarande politiska elitens inställning varit allt sedan dess.

Exemplen kan mångfaldigas.

Resterna efter den sönderslagna stenen U 688 på Skoklosterhalvön i Bålsta Kommun. Kommunen har varit medveten om saken i flera år, men vägrar vidta någon åtgärd.

En av de första åtgärderna som Alice Bah Kunkhe (mp) gjorde efter sitt maktövertagande då Regeringen Lövén tillträtt, var att helt avskaffa systemet med ”Runstensfaddrar” som varit på dekis i många år, och underfinansierats, samtidigt som RAÄ underlät att skaffa nya rustensfaddrar, även om man mycket väl visste, att kunniga Hembygdsföreningar, lokala Muséer och andra kompetenta intressenter faktiskt fanns. Hon yttrade också ett särskilt hat och agg emot Torshammar-ringar, och bestämde, att alla muséer i landet omedelbart skulle ”gallra ut” fornfynd ur sina samlingar – särskilt då fynd med anknytning till Asatron, och den äldre, självständiga Nordiska religionen.

Detta blev väl dokumenterat genom undersökande journalistik i SvD.

Mer om hur Kulturministern beordrade förstörandet av just sk ”amulett-ringar” eller ringar med Torshammare på kan du läsa här, Stockholms Universitet och arkeologer där kunde också visa, hur Torshammar-ringar från de norra förorterna och sk ”utanförskapsområden” med muslimsk majoritet systematiskt förstörts, och hur fornfynd gått till metallåtervinning. 

Detta hände 2017. Under 2018 uppträdde plötsligt och ryckvis Regeringen Löfvéns Justitieminister Morgan Johansson med krav på att Tyrrunan och Odal-runan skulle totalförbjudas i form av en ny lag – vilket sannolikt hade inneburit att ännu fler runstenar förstörts. Som vi vet misslyckades detta ”spontana” tilltag via omfattande folkliga protester och namninsamlingar, samt offentliga demonstrationer, men Justitedepartementets utländska press-sekreterare lät slutligen deklarera, att man skulle ”arbeta vidare med frågan” trots att en offentlig statlig utredning från Göta Hovrätt sagt blankt nej till det Socialdemokratiska förslaget.

Alla dessa åtgärder från ansvariga politikers sida är ingen slump, utan delar i en medveten kulturpolitik med rasistiska inslag, och det måste man förstå.

Som vi sett helt nyligen har också stora och brett upplagda reklam-kampanjer, bla från SAS och andra stora aktörer inom näringslivet gjort propaganda för ”Reinfeldtandet” och gång på gång hävdat att Nordbor och svenskar är kulturellt underlägsna, att de aldrig kan styra sig själva, att de måste styras utifrån, att andra folk måste invandra hit och att vi ska genomföra ett befolkningsbyte, osv osv.

Det är just med bakgrund i detta, som man ger sig på Sveriges fornminnen och runinskrifter. Politikerna och Regeringen vet, att om de utplånar de synliga spåren efter ett självständigt Sverige och ett självständigt tänkande också i själva kulturlandskapet, så blir det lättare att slå i svenskarna alla lögner.

Vantrivsel, rädsla och främlingsskap sprider sig i kulturförstörelsens spår. Folk blir rotlösa och förvirrade. Kriminaliteten ökar – diverse andra kulturer kan göra ”som de vill” och behandla svenskarna därefter – när den lokala förankringen förstörts, är också själva spåren i landskapet borta för alltid. Och det är just dit allt fler och fler svenska politiker strävar.

Runstenar, gravhögar och fornminnen är skenbart en ”liten fråga” men det är här man valt att börja. Tendensen är tydlig och klar, och finns dokumenterad redan sedan 1990-talet.

Två stenar från Veckholms socken, som vanvårdats och gjorts oläsliga av Enköpings Kommun. Ännu fler exempel finns i Upplandsmuséets dokumentation.

Arkeologen Robin Lucas har nu i två år dokumenterat alla skador, som det avskaffade systemet med delat ansvar från Riksantikvarieämbetet eller staten, och de privata markägarna och sakkunniga ute i landet orsakat. Under hela 2000-talet har skadorna accelererat, särskilt då de senaste åren.  Han har vetenskapliga bevis och fotografier som visar att:

  • Runstenar har körts omkull vid snöjröjning intill större vägar, orsakat av kommunala entrepenader
  • Runstenar har avsiktligen välts, och blivit liggande på marken, utan åtgärder från kommunerna
  • Runstenar har täckts över med vegetation och lavar, eller drabbats av frostsprängning till följd av okunniga ”lagningar” från kommunerna
  • Minst 30 stenar är i så dåligt skick, att de hotar att totalförstöras
  • Närmare en dryg tredjedel av runinskrifterna är så täckta av mossa och lav att runor eller ornamentik svårligen kan läsas.
  • Hälften av runinskrifterna antingen helt saknar skyltning eller har skyltar som är skadade, oläsliga eller saknar relevant information och därför borde bytas.
  • Två tredjedelar av runinskrifterna saknar imålning, eller har blekt eller ojämn imålning. Detta inkluderar även inskrifter som är så täckta med lav att inte går att av bedöma inmålningens kvalitet.
  • Närmare hälften av runinskrifterna står så att de skyms eller direkt hotas av omkringliggande vegetation, som behöver röjas

Allt detta står att läsa och beskrivs utförligt i Museirapporten, som jag nu citerar ordagrant.

Det finns också flera exempel – från andra län – som inte tas upp i rapporten – på hur kommuner totalt misslyckats, sedan ansvaret vältrats över på dem. Både kunskap, ekonomiska resurser och sunt förnuft har saknats i de kommunala förvaltningar, som helt och hållet fick ta över, och som sedan lämnats ”vind för våg” utan att Länsstyrelserna eller RAÄ fått ”hålla koll” på de kommunala tjänstemännen.

Karta från Upplandsmuséets officiella rapport 2020-1. Stenar i rött kräver OMEDELBARA åtgärder, om de alls ska räddas. Alla, samtliga, varenda en av  Länets kommuner har MISSLYCKATS lösa sina uppgifter och inte tagit ansvar. Även stenar i gult och orange kräver åtgärder om de inte ska gå förlorade inom en kort följd av år.

Här ovan visas en bild på den kända sk ”Holmfastristningen” från Södertälje Kommun, belägen nära en sk kommunal ”no go-zon”. Det sägs att okunniga kommunala entrepenörer hade misslyckats med en sk ”stentvätt” som de utförde med högtrycks-spruta. Inte bara en utan tre ristningar skadades vid samma tillfälle – som Statstelevisionen SVT kunde berätta om.

Var det bara ”en ren tillfällighet” eller ”ett olycksfall i arbetet” från en okunnig kommunal entrepenör ?

Vem var det, som höll i högtrycks-sprutan, och varför såg inte den personen, att han systematiskt lät strålen kladda ned inskriften på stenarna ?

Kan man göra så av ren slump, eller fanns där kanhända UPPSÅT att skada och vandalisera ??

Här ser vi ett fall från Upplands-Bro kommun år 2015. I april det året upptäckte en viss Anna Flodell Lindberg hur sk ”ensamkommande” sprayat en kristen symbol (”guds” allseende öga i en triangel) tvärs över en tusenårig runinskrift, som kommunen lämnat obevakad i ett ökänt bostadsområde. På bilden till höger ses hur både Riksantikvarieämbetet och kommunen inte tagit bort sprayfärgen ett helt år senare (alltså 2016), och hur stenen skadats ytterligare – för trots anmälan till både RAÄ och kommunen skedde ingen som helst åtgärd…

Här ser vi ett vykort från 1920-talet med den sk ”Ramsundsristningen” eller Sigurdsristningen i nuvarande Eskilstuna kommun. Den var helt orörd och oskadd tills för något år sedan, tack vare lokal markägares omsorg.

2018 såg miljön kring ristningen ut såhär:

Eskilstuna kommun lät på grund av en okunnig och klåfingrig kommunpolitiker, en kvinna vid namn Kristina Birath (glöm aldrig det namnet !) försöka ”handikappanpassa” ristningen, som man sa, och lät den billigaste entrepenad-firma man kunde upphandla slå ned armeringsjärn och betongpålar i runhällen, alldeles intill ristningen. Projektet kostade flera miljoner.

Polisen inledde en förundersökning om fornminnesbrott den gången, men både byggfirman och ansvariga politiker gick fria för det fruktansvärda Birath-dådet, som kunde kostat hela världen en av dess mest kända runinskrifter med unika, mytologiska motiv.

Kommundirektören fick gripa in, och beordra ett återställande av vad Eskilstunas byggnadsnämnd och kulturförvaltning själva orsakat, utan att rådgöra med Länsantikvarie eller RAÄ, som var emot hela bygget. Ytterligare miljoner gick till spillo med att riva ramper, ta bort armeringsjärn och hålen de orsakat, men helt återställd blir ristning och omgivningar aldrig mer.

Kulturvärden har redan förstörts för alltid – och Kristina Birath ställdes aldrig till svars, men religiös som jag är tror jag att hon en gång kommer att få sitt straff, om inte i detta liv, så i nästa – och då ska hon få svara för vad som gjorts…

Nornors dom du vid näsen får” står det i Eddan, och ”den som rubbar jordens makt och lägger jord igen / begår en värre synd / än den som dräper män” står det i Dalalagen.

Kanhända något att tänka på för våra folkvalda – eller vad tror ni, kära läsare ?

”En gång skall själva stenarna ropa !” lär det stå i den kristna bibeln..

Spåren efter Regeringen Löfvéns felaktiga kulturpolitik är tydliga.

De består bland annat av cirka 300 av 1000 eller fler vandaliserade, vanvårdade, omkullvälta, övervuxna, nerkörda, bortglömda, misshandlade Uppländska runstenar. Hur kan det någonsin rättfärdigas – och var det inte ett stort misstag, att lägga på Sveriges kommuner ytterligare ett uppdrag, som de inte varit kapabla att sköta ?

Nu påstår Upplandsmuséet i sin undersökning, att det rätta är att markägare, frivilliga krafter, amatörarkeologer och hembygdsföreningar återigen måste engagera sig – som det var från början – och som det faktiskt var före 2015, då en viss Alice Bah Kuhnke, tidigare utvikningsmodell i herrtidningar och ordförande i Disney-klubben, fick ansvaret för ett helt lands kulturpolitik.. Och som vi vet har man ännu inte fråntagit Miljöpartisterna samma ansvar – som de aldrig någonsin borde fått inneha…

Jag slutar detta inlägg med en liten insändare från Enköpings-Posten nu i veckan, som visar ännu en bild på en vanvårdad runsten. Som vi vet har det skett minst sagt underliga ”multikulturella inspel” vad gäller fornminnen i Enköping tidigare, och detta trots att man i angränsande län lyckats så mycket bättre.

I orten Morgongåva i Västmanland, till exempel, finns en hel fornminnesförening.

De reste 2018 en kopia på en lokal runsten, som stulits från Sverige, och på olaglig väg fraktats till ett Universitet i Edinburgh, där den fortfarande står.

Överallt i vårt land finns kunniga, pålästa och drivande människor. Hedningar, som vårdar stenarna och vårt arv – istället för klumpiga och okunniga personer i kommunala förvaltningar…

Varför inte UPPHÄVA Regeringen Löfvéns politik, och återställa systemet med Runstensfaddrar, lokalt markägaransvar och statlig kontroll ? (Eller hur, Riksantikvarieämbetet ?)

Hur Svenska Kyrkan förstör fornlämningar i Västergötland

Borås Tidning rapporterade 29 Maj i en ”låst” artikel om hur Svenska Kyrkan skövlar och förstör fornminnen på sin egen mark. Två av mina hedna och ludna bröder har uppmärksammat mig på händelsen, och när jag själv rapporterat om hur runstenar i Uppland, självaste Ales Stenar och även Holmfastristningen i Södertälje skadats, vill de själv börja arbeta med frågorna, vilket är ädelt av dem. Tillsammans är vi starka, och de som företräder olika intresseorganisationer, måste förr eller senare ägna sig åt sådant här, när nu våra myndigheter i Landet Löfvén – det land som en gång var Sverige, men alltmer liknar en soptipp, även populationsgenetiskt sett… Allt det avskräde ingen annan nation vill ha, och alla de extrema samfund som inget annat land skulle släppa innanför sina gränser, hamnar tydligen här till slut..

Länsstyrelsen i Västra Götaland har avslöjat hur Svenska Kyrkans entreprenörer systematiskt harvat sönder och förstört gravrösen från nordisk bronsålder

Det var den kvinnliga arkeologen Gunilla Roos Nilsson som upptäckte hur Svenska Kyrkan skändat de över 3000 år gamla gravarna, stick i stäv emot Länsstyrelsens villkor för hur man skulle idka sk ”skogsförnyelse” i området – men varför…?  Som vanligt var det pengar denna ”Svenska” Kyrka var ute efter. Det uppdagades snabbt, att det var Prästlönetillgångarna i Skara Stift saken gällde, och det var därför man drog igång hela avverkningsprogrammet. När Borås Tidning når den ansvarige för dessa mystiska ”prästlönetillgångar” låtsas han helt ovetande om den polisanmälan som redan gjorts av Länsstyrelsen, och som vanligt skyller man på okunnighet och ”handhavandefel” precis som när det gällt Holmfastristningen, som man försökte utplåna och rista över per högtryckstvätt…

Vem som helst kan ändå förstå att detta är ett klumpigt försök att förstöra ristningen, och inte en ”slarvig tvättning”

Troligen uppkom skadorna redan 2017, men först nu går det upp för Länsstyrelsens ansvagiga vad ”Svenska” Kyrkan använder för metoder. Polisens Nationella Operativa Avdelning uppges nu ha tagit över fallet, och en viss Benny Beutelrock vid avdelningen för artskydds- och kulturarvsbrott uppges ha tagit över utredningen, enligt vad Borås Tidning meddelar. Det är på tiden. Men hur många andra fall av uppsåtlig vandalism och förstörelse döljer sig egentligen bakom all denna ”stentvätt”, påstådd ”skogsförnyelse”, sk ”markförbättring” och till sist även ”fornsederi”… ?

Det hela kan mycket väl vara ideologiskt motiverad brottslighet eller hatbrott, kamouflerat bakom förment alldagliga händelser. Det vet vi Hedningar redan, och nu har vi gått samman för att bekämpa sådant här.

Effekterna av Morgan ”Mollgan” Johanssons Hets emot Folkgrupp sprider sig…

Vår Regering hetsar som bekant emot folkgrupp, trots att det är ett brott i Sverige. Landets egen Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson tog förra året initiativet till en utredning, som väntas kriminalisera Tyr-runan, Odal-runan, Torshammaren, Valknuten och många andra symboler, som hör till det svenska folkets kulturarv, bara för att några extremister till höger och vänster förgripit sig på dem. Vem som helst kan ju förstå, att det är extremisternas beteende, och inte runorna, Torshammaren och symbolerna som bör kriminaliseras.

Tänk efter ett slag. Skulle man tillåta, att nazister använder det kristna korset (även om det har skett) eller att någon försöker koppla ihop Islams halvmåne med Homosex, på samma sätt som den alltmer fåtaliga ”forn sed” rörelsen i Sverige gör, vad gäller deras övergrepp och ”misapproriation” av Tors Hammare som symbol ? Nej, säkert inte. I nästan alla länder skulle dessa gruppers beteende vara en kriminell handling.

Remember: ”Forn sed” and other left wing extremist groups do misuse, misappropriate and misunderstand the meaning of OUR Norse symbols and OUR culture just as the Nazis.

They should all be PUNISHED and DEALT WITH according to the LAW !! They are CRIMINALS and shall be treated as such !!

Attentat emot runstenar, fornminnen och runinskrifter var alldeles okänt i Sverige tills för några år sedan. Med massinvandringen och islamiseringen, som Regeringen Löfvén aktivt stöder, har sådana här dåd, riktade emot svenskarna som folk och hela kulturarvet blivit vanligare och vanligare. I över tusen år har inskrifterna fått vara i fred, och räknats som bevarandevärda saker, som ingen i vårt land ville förstöra eller ofreda. Redan under Gustav II Adolf på 1630-talet fick vårt land en Fornminneslagstiftning, för övrigt en av de äldsta i hela Europa.

Nu har hela detta arv kullkastats, på grund av Morgan Johansson och hans hat-kampanj. Risken finns, att många fler oersättliga fornminnen kommer att skadas, därför att icke-svensktalande grupper, som inte är medvetna om innebörden i vårt kulturarv, låter sig lockas med av all denna rasistiskt influerade, Socialdemokratiska hets. Genom att hetsa emot runor och vårt kulturarv, göder man hela tiden de Sverigefientliga stämningarna. För något år sedan kunde jag berätta om hur en runsten i Upplands-Bro förstörts, sedan någon målat kristna symboler med sprayfärg på den. Stenen har enligt uppgift fortfarande inte sanerats, och frågan är väl om den någonsin kommer bli fullt återställd igen. (Den kladdades ned med ögat i triangeln, en symbol för den påstått ”allsmäktige” kristne guden jehova, ett slags mångud från Mellersta Östern, som inte hör hemma här i landet)

Kristna fanatiker förstörde denna sten i Upplands-Bro, mitt inne i den moderna förorten. Den är fortfarande inte återställd..

Såhär vacker var Holmfast-ristningen, innan KRIMINELLA IDIOTER och VANDALER förstörde den… Vi ska INTE låta dem komma undan med detta !!

Också i utlandet reagerar fler och fler människor emot vad som håller på att hända i Sverige, även om vår kamp är något som vi svenskar måste föra helt själva, trots den Regering och de politiker vi nu tyvärr har fått. Jag har under de senaste dagarna flera artiklar från utlandet – där människor också är arga och upprörda över vad som händer här, i vårt eget land.

Också sajter som Voice of Europe reagerar. Jag citerar, på förekommen anledning:

However, runes are over 1200 years old and have absolutely nothing to do with Nazis.
For many Swedes, the runes are a big part of their religion Asatru, and for some they just have a great historical meaning.
In the definition of racism in Sweden it is included that any kind of oppression against a religion is racist.

Which means that banning runes is racist and against Swedish law. Nonetheless, the government is now trying to ban the country’s pre Christian heritage, religion, culture and art.

To ban runes because they were used by Nazis is exactly like banning the Christian cross because it was used by Ku Klux Klan or in the crusades, or to ban the Arabic letters that are used by the soldiers of the Islamic State, IS/ISIS or Al-Qaeda.
At the Asa-Community, which organises Asatru and people with an interest in the Old Norse cultural heritage, the outrage is great about what they mean is a restriction on, among other things, religious freedom.
A petition has been launched, and on Friday May 24, a manifestation in protest against the proposal will be held outside Parliament in Stockholm.
Så långt de utländska nyhetssajterna. Som ni vet skrev över 15 000 goda medborgare under Nordiska Asa Samfundets namninsamling.
Också sajten ”Ancient Origins” – som berör hedendom, historia, kulturarv, arkeologi och sådana ämnen har uppmärksammat vad som snart kan bli verklighet, om Morgan Johansson och Regeringen Löfvén får som den vill.. även om man betvivlar, att förbudet verkligen går igenom… Det kan ju amerikanerna eller utlänningarna göra om de vill – för oss etniska svenskar är situationen annorlunda..
But what are the symbols they are concerned with? Reading further into the committee terms there is direct mention of the Odal rune, the Tyr/Tiwaz rune, the eagle, and the laurel wreath, and the misappropriation of these symbols by some extremist groups. However, the text also states that other unnamed symbols may be of concern if the committee deems them so. As mentioned above, Thor’s hammer, the Valknut, and the Vegvisir are three Norse symbols which the groups claim may be banned. Thor’s hammer, named Mjolnir, means “lightning,” and the Vikings used to believe that Thor’s hammering caused thunder and lightning during storms. Legends say Thor’s hammer could level mountains. It was a popular amulet of protection .
— —

“The Nordic Asa-Community, the largest heathen religious group in Sweden, has spoken out against any government efforts to police Sweden’s ancient heritage, arguing that “prejudices and misunderstandings are best cured with knowledge and facts.””

The Swedish Constitution protects freedom of religion, which could mean problems as the Nordic Asa-Community, which organizes the Asatru religion  also uses these symbols, and states that a possible ban would “wipe out a part of our own history, culture and beliefs – and our freedom of expression.”

A strong concern for many Viking enthusiasts is that they will be confused with the racist groups when they share symbols, but even more worrying is that ”When a symbol becomes too closely connected with a racist movement, it becomes theirs – it belongs to the racists and eventually, using it can be seen as a form of inciting racial hatred

Vad som sägs sist i denna artikel är inte minst viktigt. ”Forn sed” får aldrig någonsin tillåtas att förknippa Tors Hammare med homosex, lika lite som nazisterna har någon rätt att ”ta över” Tyr runan.

Dessa grupper är och förblir kriminella, och de skall behandlas därefter. Skulle någon vilja tillåta, att kristendomens kors, buddhisternas åtta-ekrade hjul eller islams halvmåne används som symbol för nazism eller avvikande sexualitet ? – Nej, det skulle alla religioner och alla etniska grupper med skäl vända sig emot. Då skall vi inte heller tillåta, att dessa extremister förolämpar oss !

 

Gudahov snart också i Norge – Men hur är det i Sverige ? Har vi Asatroende någon ”religionsfrihet” ??

Något som ofta förekommer såhär års är Årsmöten i föreningar och samfund, och i Norge håller snart Åsatrufellesskapet Bifrost årsting, enligt vad Hedniska Tankars kontaktpersoner i Norge erfar. Detta samfund verkar bland annat för den Norske ”Folkekirkens” upplösning, och verklig religionsfrihet i vårt Nordiska brödraland, något som ju inte kan inte kan sägas gälla, innan Asatron och alla andra religioner i Norge verkligen får lika villkor, och befrias från det kristna förtrycket. Precis som Samfundet Särimner och många andra i Sverige kämpar de för att barn inte ska bli påtvingade sk ”kristna värden” eller andra former av indoktrinering, och för acceptans av ett sekulärt och modernt samhälle, något som de Monoteistiska religionerna i Norge fortfarande verkar ha svårt att erkänna.

Medlemskap i Bifrost är bara öppet för Norska medborgare, eller personer som i varje fall är bosatta inom Norges gränser. Till skillnad från en rad mindre klokt skötta samfund här i Sverige och utomlands, följer Asatrufellesskapet Islänningarnas goda exempel, och beblandar sig icke med amerikaner, diverse obskyra individer som påstår sig pyssla med ”forn sed” – vad det nu är för något – eller för den delen rasister.

Första gången jag själv kom i kontakt med Bifrost och dess medlemmar var under 1980-talets sista år, och jag har själv alltid å det kraftigaste stött deras värderingar och program. Men, det var länge sedan, och förra året hände en stor nyhet i Norge, som jag själv och många med mig har missat. I Augusti 2018 köpte Asatrufellesskapet Bifrost Fagerhøi Humanistiske Senter i Søre Osen vid den vackert belägna Osensjøen i Trysil, strax nära den svenska gränsen. Byggnaderna  där tillhör en tidigare folkhögskola, och är uppförda på 1920-talet och vidare framåt. Skolan är idag i något slitet skick, men innehåller bland annat sovsalar för strax över 50 personer, matsal, festsal, stort kök och minst 20 hektar skogsmark. Egendomen har köpts aav aksjeselskapet Odrører AS, som består av Åsatrufellesskapet Bifrost och sju privatpersoner. Kort sagt – man har nu förvärvat en egen kursgård för spridande av Asatro och Hedendom, och i planerna ingår givetvis etablerandet av ett Gudahov, samt aktiviteter också för inbjudan utanför Bifrost, samt konstverk, installationer utomhus och mycket annat.

”furet og vaerbitt – men försåvitt over vannet”

Harg för utomhus blotande kommer också tillhandahållas, meddelar man, och detta innebär att nu även Norge har ett högklassigt centrum för Asatro, vilket Sverige ännu totalt saknar. Danmark har ettt redan, genom Jim Lyngvilds insatser vid Ravnsborg – helt på privat initiativ – och det Isländska Gudahovet i Reykjavik är ännu under konstruktion, som jag skrivit om tidigare.

Alla våra Nordiska grannländer har Gudahov, som får fungera som kultställen och samlingsplatser, som kan och får fungera helt öppet.

I andra länder disponerar och äger Hedendomen hela kursgårdar. I fallet ” Samfundet Forn Sed” stals tusentals kronor av en av det samfundet utsedd förvaltare inom några månader. Han ertappades med att köpa narkotika för alla pengarna, som han tog ut från närmsta bank, och Samfundet ”Forn Sed” i Sverige har fortfarande ingen tydlig drogpolicy, utan har fortfarande flera ”snarlika” personer ibland sina funktionärer. Sedan dess har över tjugo år gått, och fornsedarna har totalt misslyckats med uppgiften. NAS eller Nordiska Asa Samfundet bedriver en insamling, men har mycket långt kvar till sitt mål, och bedöms inte heller kunna lösa uppgiften inom överskådlig tid, huvudsakligen därför att god ledning och planering saknas;  i alla fall som jag ser det.

Storholmen. Gunnes Gård. Härjarö. Flera platser i Mälardalen. Listan på Gudahov och Hargar, som vissa främmande religioners företrädare hela tiden utsätter för attentat och bränner ned till grunden, växer och växer… Allt vi begär är att få bli lämnade ifred och utöva vår egen tro – Men vad gör samhället för att hjälpa oss ?

Men här – i vårt eget land – Landet Löfvén eller det land, som en gång var Sverige – är vi Hedningar och Asatroende fortfarande diskriminerade, förföljda och utsatta för våld och hat. Jag har under rubriken ”Gudahov” ovan berättat om vänner till mig, som fått sina hem skövlade av brand, och förlorat sina händers verk och vad de själva genom frivilligt arbete byggt upp under flera år. Och detta är inte det enda exemplet. Jag har berättat om Storholmens Vikingaby utanför Norrtälje, som utsatts för svåra bränder, samt rasistiskt våld och hat – alltsammans riktat emot oss etniska svenskar, och vår kultur — för på något annat sätt kan detta inte rubriceras. Jag har berättat om Gunnes Gård i Upplands Väsby, där ”ensamkommande” vandaler också varit och hälsat på, med mordbrand och ödeläggelse som följd.

Jag har berättat om Härjarö Kursgård, där det fanns en hel gudalund i  trä, skapad av Litauiska konstnärer – men enligt uppgift är även den skövlad och förstörd, och ingenting återstår, sedan Härjarö förvandlats till sk ”flyktingförläggning” liksom Venngarns slott, och i samband med det blivit utsatt för skadegörelse. Härjarö är nu ute till försäljning, men blir nog aldrig mer vad det varit.

Ja till och med när det gäller Svenska Riksregalier – utan samband med Asatron – och oersättliga kulturföremål, som lämnats i ”Svenska” Kyrkans vård, ser vi hur fridstörare, kultur-skändare och grovt kriminella från utlandet hela tiden förstör vårt kulturarv – och sällan eller aldrig får förövarna och de kriminella något kännbart straff. Gång efter annan heter det, att Polisen ”inte kan hitta någon misstänkt” när det är rasistiska, Sverige-fientliga och Monoteistiska motiv, som tydligt ligger bakom..

Själv har jag försökt vittna om vad jag vet. Jag har försökt göra något åt saken, och hävda de chanser till religionsfrihet och frihet att organisera sig som trots allt finns, även för oss som är Svenskar, Hedningar och Asatroende.

Men ändå ser jag hur vi i vårt eget land blir utsatta för övergrepp och förföljelse, gång efter annan. I trettio år och mer har jag ägnat mig åt Asatro. Samfund har kommit och gått. De har krossats utifrån genom propaganda och våld, eller inre stridigheter. I Norge och Danmark lyckas man nu bra, liksom på Island – men i Sverige har vi fortfarande problem med ”Samfundet Forn Sed” och alla andra, som under lång, lång tid förstört så oerhört mycket för oss. Det är sorgligt, renodlat sorgligt att det skall behöva vara så. Ännu sorgligare är våra folkvaldas attityd emot Kulturminnesvården, och deras förakt för frivilliga insatser.

Men kampen går vidare. På Storholmen har man just inlett ännu en insamling, och över hela vårt land finns ännu frivilliga entusiaster för Vikingatid – inte alltid andligt intresserade och heller inte alltid Asatroende, men de verkar i alla fall i Asatrons anda, och fortsätter hjälpa oss. De står bi likt Särimner, och likt Särimner återföds vi – också ur elden !

Tack, alla ni därute. Tack alla ni, som inte ger efter inför påstådd ”forn sed” eller islams och de kristnas ständiga våld och hat. Tack till er som bekämpar bränderna, och de hederliga i vårt rättsväsende. Tack ni som inte låter er förledas av media eller Ministrar. Tack alla ni som kämpar för ett sekulärt samhälle – och som är Hedningar – liksom jag.

När värjer vi svenskar oss ? När skall vi vakna ??