”Reconsidering the Law”… sådant gör man på Uppsala Universitet (inlägg från 11 Mars, 2016)

Förutom dagstidningarna – ty hedning som jag är lever jag inte avskärmad från yttervärlden i någotslags konstigt, navelskådande elfenbenstorn, flummande om ”forn sed” och andra banala dumheter – läser jag nästan varje morgon den utmärkta publikationen ”Dagens Juridik” eftersom jag är en man som tror på behovet av rättvisa här i Världen, och hur viktigt det är att stå upp för den när det verkligen gäller…

c068be91fca84b6594721fd9e53d1f0dMånga talar om rättvisa, men få är beredda att själva försvara den… utan ständig vaksamhet och en väpnad styrka att sätta in vid behov, är rättvisan ingenting värd…

”Dagens Juridik” anmäler idag en ny publikation från Uppsala Universitet och den juridiska fakulteten där, som heter Reconsidering Religion, Law, and Democracy och som alltså skall vara utgiven av vårt lands skarpaste hjärnor, när det gäller detta med rättsvetenskap. Boken har inte utkommit på något förlag riktigt än, eftersom den inte verkar vara färdigdisputerad, men jag har snabbt skumläst den via en upplaga som cirkulerat på nätet.

Dess författare ställer frågan”Hur hanterar västerländska, sekulariserade samhällen en alltmer komplex och mångsidig religion? ” och eftersom det är en frågeställning som jag gång efter annan tagit upp i denna blogg, är det ju ganska intressant för mig att se, hur den moderna rättsvetenskapen säger sig tackla ämnet.

Ett av de många problem som belyses i boken, säger Peter Danckwarth på Dagens Juridik, är att diverse religiösa samfund hela tiden envisas med att betrakta vars och ens tro som en offentlig angelägenhet för hela samhället, och till och med – säger jag – dristar sig att påstå att samhället skall betala för dem, resa moskéer, synagogor, nya katolska kyrkor och gudarna vet vad, trots att vi har nog och övernog med de gamla. Statskyrkan har upplösts för länge sen – 16 år har gått – och 36 % och mer av hela vårt folk tror inte på någon ”gud” alls – i alla fall inte på den kristne guden – men ändå ska vi hela tiden betala betala betala skatt, och nu strax Jizya med – eftersom vi inte är muslimer i det här landet – för så tycker en liten, men alltmer högröstad minoritet som alldeles nyligen kommit hit, och skall ha en ständigt växande del av statsfinanserna – på flertalets bekostnad. Är sådant verkligen rättvist – ja det kan man fråga sig – Inshalla !

 

ReligionHur ska vi lyckas ”integrera” de samfund som inte vill acceptera samhällets lagar, som ska gälla för alla andra ?

Intressant nog hittar jag inte ett enda ord om problem som kvinnlig omskärelse, tvångsäktenskap för barn, katolsk pedofili – uppmärksammat i FN – tvångsmässiga krav på begravningsmonopol – endast begravning enligt kristen ritual, inga fristående ”griftegårdar” utan allt under ”svenska” kyrkans huvudmannaskap – och annat sådant. Inte ett enda ord om hur vi ska göra med religioner som tillämpar rituell kannibalism, låt vara endast i symbolisk form, och som begår ”nattvard” och andra hemskheter, eller tvångsansluter små barn som medlemmar, i namn av att dessa ska ”döpas” till exempel.

Sådana frågor är allt bra intressanta, även som juridiska spörsmål ur ett grundläggande människorättsperspektiv, det tycker i alla fall jag.

Man tar inte heller upp de växande säkerhetsmässiga problemen med rörelser som IS eller ren terrorism i religionens namn, i alla fall inte vad jag kan se vid en snabb genomläsning – det är möjligt att jag har fel, eftersom jag inte hunnit läsa boken särskilt noga på de tio minuter som stått till buds, utan bara ögnat igenom den.

Inget står i boken om Sharia, till exempel, eller juridiska system som fortfarande tillämpar grova kroppsstraff i religionens namn, typ stympning, avhuggande av händer och fötter eller stening till döds, och hur vårt moderna samhälle ska kunna visa ”tolerans” emot allt sådant – ifall ”toleransen” nu ska vara rätt respons, vill säga…

Man exemplifierar i och för sig i minst två kapitel av denna bok med Röda Khmererna från nuvarande Kambodja, en rörelse man anser skall ha varit religiöst och inte politiskt motiverad – men i och för sig, det är väl möjligt att också Kommunism och Marxism är ett slags religion eller livsfilosofi för de som nu utövar den. Själv vet jag inte, för jag har aldrig utövat något sådant, och är heller inte intresserad av att ”integrera” mig med sådana människor; eftersom jag hatar totalitära religioner och ideologier.

Inget sägs om sprängningen av Buddha-statyerna i Afghanistan, förstörelsen av Palmyra eller skändningen av antika gravfält, monument eller städer – saker som också punktvis börjat ske här hemma – jag ska ta upp några alldeles färska exempel ur dagspressen för att visa vad jag menar under de kommande veckorna.

Det viktigaste i avhandlingen, och det alla religioner bör visa – ifall det post-moderna samhället med dess ”multikulturalism” ska bestå – säger forskarna – är inte tolerans, men social repsonsibility – Samhällsansvar.

Och hur tar man nu det ? Hur visar man nu det ??

Tar man det genom att blanda ihop alla religioner till en stor, smetig gröt, ett enda multikulturellt new age betonat mischmasch, helt utan respekt för att man inte kan låna andra folks gudar och trosföreställningar som man vill, och likt oansvariga barn och ”fornsedare” blanda ihop alla seder och bruk med varann, utan varesig form eller sammanhang ??

Tar man det genom sparsamhet ? Aktsamhet om gemensamma resurser, kulturminnesvården och vårt gemensamma arv – eller på annat sätt ?

Att aldrig kräva mer av andra, än vad man kräver av sig själv. Att alltid själv ställa sig i första ledet, om så det ska ske utan vapen, och helt utan andra verktyg än åsikter och ord, där man ser att någon förtrycks, och där orättvisa och lögner har satts i lagens ställe ?

I den antologi av juridiska texter jag nyss läst, finns ett mycket märkligt kapitel om en utopistisk stat, kallad ”Eurotopia” eller något sådant, helt uppenbart skriven av en fanatiskt statskyrklig kristen – en av Antje Jackélens anhängare. Hon berättar om ”hur barn ska ledas till Gud” och tvingas anta kristendomen och annat sådant – och detta ska ske problemfritt, obligatoriskt och utan juridiskt mankemang. Samhällets uppgift är enligt henne, att tillse att sådant sker; och att föräldrar och kristna sekter skall få styra och ställa med samhällets minsta och svagaste medborgare ungefär som de vill – allt i namn av allt detta avskyvärda ”fornsederi” eller vad vi nu ska kalla det för.

Själv kan jag tänka mig betydligt bättre versioner av rättvisa, om jag nu också får vara utopist.

TyrOnehandTyr – den enhänte. Han som ger av sig själv, för att rädda andra…

Jag kommer ihåg en liten händelse, som hände mig i början av den här bloggens snart fem år långa historia. Jag skrev om en ung Syrian i Stockholms norra förorter, då 18 år gammal – som sveks av det svenska samhället och inte ens fick tillgång till elementära sjukvårdsresurser. Ett solklart exempel på samhällelig orättvisa, om ni frågar mig. Såhär var det: Han lämnades ensam med en bandsåg under en slöjdlektion, som skulle vara ”lärarlös” därför att man velat spara pengar – och själv talade han mycket dålig svenska. En vaktmästare på skolan upptäckte honom, efter att han sågat av sig två fingrar – men inte hela handen. Han fördes till det lokala sjukhuset, men där fick han ingen behandling alls, utom första förband – och så blev han tillsagd att gå hem, där förbandet gick upp och han svimmade av blodförlusten. Turligt nog var han inte ”ensamkommande”, så hans syskon upptäckte honom i tid. Denna historia stod i lokalpressen här i huvudstadens nordvästra förorter, där jag sitter och skriver detta, och den publicerade jag – med tydliga länkar och allt – så att folk skulle kunna kontrollera fakta själva – som jag alltid gör.

circular-saw-blade-334395

Samtidigt berättade jag om mina egna erfarenheter av samma vårdinrättning och liknande sjukhus, och hur jag alltid lyckats plåstra om mig själv, helt utan någon hjälp från svensk sjukvård alls, fast jag fått en eller annan skärskada intill benet i ett eller annat finger.

Vad jag inte räknade med, däremot, var lokalsamhällets kraftiga reaktioner. I varje trappuppgång och på det lokala förortstorget såg jag dem. Ibland ensamma, eller grupper om flera. Unga män från mitt eget land, och från andra länder. Några av dem studerade sina egna fingrar i vårsolens glans, som om de letade efter ärr eller skador, varje gång jag gick förbi. Andra uppförde ritualiserade små slagsmål – som unga i och för sig alltid gör. Somliga bara pekade åt mitt håll, och samtalade sinsemellan.

Mitt rop på rättvisa den gången var inte förgäves.

De hade lyssnat, och förstått. De stod redo för aktion, och de förväntade sig, att jag skulle leda dem – men i det ögonblicket tvekade jag, också inför mina egna ords makt. Vi vill ju trots allt inte ha flera Husby-kravaller eller ett inbördeskrig på halsen – eller hur – som i Ukraina ? Så – jag lämnade dem – utan ett svar – och lät dem söka svaret på frågorna alldeles själva – se det som ett tecken på mitt förtroende för nästa generation, för en ny och bättre, sundare, starkare ungdom.

Kanhända kommer ännu ett ögonblick, då allt förändras. Kanske ser vi ett nytt och bättre samhälle växa fram, ett nytt Sverige istället för den eländiga kloak vårt eget Folkhem tyvärr har blivit – men till den dagen – ni hedningar må – måste vi vara Sega som Malungs Läder, Raka i Ryggen som Norrlands Furor och Hårda som Volvos Stål – om jag får komma med en sliten klyscha.

Rättvisan tillhör de som förmår skapa den – inte bara åt sig själva – men åt andra – och till alla dem, som intet förmår, och som inte orkar mer; därför att deras rättvisa och hopp tagits ifrån dem.

Men framför oss står Tyr. Rättvisans princip – den gode krigaren.

eeac475429f8c98e88060becd665aef2

Thy kingdom come. Thy kingdom come. Någon själ har jag inte – men Hug och hamn – eftersom jag råkar vara Hedning – men ändå säger jag: greater love has no man…

 

(S) Regeringen minskar bidragen till religiösa extremister – Eller ???

I en debattartikel i dagens pappersutgåva av Dagens Nyheter, sedan länge Regeringen Löfvéns husorgan, trots att tidningen fortfarande påstår att den skulle vara ”oberoende liberal”, presenterar Ulf Bjereld, särskild utredare och professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, fakta från en statlig utredning, vars ledare han varit. Han är också känd som en av de hemliga makthavarna inom rörelsen ”Tro och Solidaritet” – förut känd som ”Broderskapsrörelsen” – en Socialdemokratisk gruppering av samma slag som det Muslimska Brödraskapet, eller Brödraskapet MC Wolfpack – det finns många märkliga sammanslutningar i Landet Löfvén…

Hur kan en kristen Professor som öppet sympatiserar med Islamister, få uppdraget att utreda Regeringens bidrag till Religiösa Samfund – en verksamhet som under den senaste mandatperioden ökat till över 90 miljoner kronor om året ?

Under hela efterkrigstiden har ”Broderskaparna” styrt och ställt med vårt Sverige, som ett dolt ”parti inuti partiet” och öppet propagerat för en missionerande kristendom. Att Ordföranden i en sådan sammanslutning nu fått i uppdrag att se över den ännu märkligare Myndigheten för stöd till trossamfund, är onekligen att sätta bocken till trädgårdsmästare, eller ett fall av jäv. Tro & Solidaritet – med Professor Bjereld i spetsen – har också setts hålla årsmöte i Malmös moskéer, ett faktum som ger vid handen att rörelsen vill islamisera Sverige, enligt vad Skånska Dagbladet och andra media erfor år 2009.

Andra media har tagit upp nyheten på ett åtskilligt mer objektivt sätt än DN.  Facktidningen Dagens Juridik har idag en artikel om saken, som dock innehåller faktafelDJ påstår att Myndigheten för Stöd till Trossamfund skulle dela ut ca 80 miljoner kronor om året, när den de sista två åren delat ut över 86 miljoner per år, bland annat till Katolska Kyrkan och flera extrema islamistiska samfund. Dessutom har myndigheten en budget på mer än 90 miljoner kronor, men kanske är det slut på den ohejdade miljonrullningen och penga-utdelningen till extremister nu…

I april förra året avslöjade DN att nio muslimska församlingar fått 1,5 miljoner kronor i statligt stöd, trots att det fanns kopplingar till regimen i Turkiet, förekom dödshot och att flera medlemmar inte längre vågade besöka församlingarna.

– Dagens Nyheter 2018-03-13

Tidningen VLT tror inte på ärligheten bakom Bjerelds utredning, utan tillbakavisar den som tomt ”Valfläsk” och ett spel för gallerierna. Man skriver öppet, att Regeringen ”talar med kluven tunga” och även följande, vilket också är ganska intressant:

Bjereld skriver att bidrag inte ska gå till aktörer som ägnar sig åt missaktning med anspelning på ”kön, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning”. Men på dagens presskonferens, när han fick frågan om samfund som utestänger kvinnliga präster eller imamer, blev svaret att samfunden även framöver ska få särbehandla. I teorin ska stöd inte ges till samfund som diskriminerar kvinnor eller homosexuella, men om man ändå gör det ska det gå an. Så mycket för den ”tydligheten”.

Att det har funnits en destruktiv attityd i denna fråga är Bjereld själv ett exempel på, eftersom han tidigare har försvarat företrädare för organisationer som bjudit in hatpredikanter. Terrorforskaren Magnus Ranstorp påpekar att Bjerelds Socialdemokrater för tro och solidaritet dessutom har kopplingar till studieförbundet Ibn Rushd. Ibn Rushd pekas ut i en ny rapport om Muslimska brödraskapet, från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

”Tro & Solidaritet” och Ulf Bjereld själv har alltså klara kopplingar till det Muslimska Brödraskapet, vilket är värt att observera – i alla fall om man får tro VLT.

Katolska Kyrkan fick över 18 miljoner av Svenska Staten de sista tre åren. Hur mycket fick Salafisterna – ja, det finns ingen som riktigt vet… Men minst 1,5 miljoner i alla fall…

Bjereld för i DN:s debattartikel fram 5 stora postulat, som förtjänar att granskas i detalj – trots att allvarliga tvivel finns om (S) Regeringen verkligen är objektiv i frågan, eller om ”Broderskaparna” styr allt bakom kulisserna, precis som förut…

På ytan verkar Bjerelds utredning dock ärlig, enligt vad jag själv tycker, och det är möjligt att oppositionen ger honom orätt, det skall jag själv som hedning villigt erkänna, ty:

  • Bjereld påstår, att ”samfund som utövar våld emot person, tvång eller hot” inte ska få statsbidrag. Även samfund som rättfärdigar, främjar eller uppmanar till sådana handlingar skall fråntas sitt stöd, och det skall då också handla om rättfärdigande av våld i nära relationer, eller främjande av tvångsäktenskap.

Förutsatt att det är riktigt, borde alla samfund som döper spädbarn uteslutas från bidrag. Dopet sker ju med våld, mot individens vilja. Även hot om uteslutning ur samfund, repressalier i samband med detta, exkommunicering som i Katolska Kyrkan och liknande sedvänjor, borde då omfattas av förbudet – liksom manlig och kvinnlig omskärelse – det är ju också våld enligt svensk lag…

  • Bjereld påstår vidare, att ”samfund som kränker ett barns rättigheter på sådant sätt, att det finns en påtaglig risk att barnets hälsa eller utveckling skadas” inte ska få bidrag de heller. Själv skulle jag våga påstå att kvinnlig omskärelse i alla dess former, skadar barnet, liksom religiösa friskolor. Trots detta har Humanisterna, the Swedish Humanist Association hela tiden nekats bidrag fem år i rad, medan man fortsatt ge bidrag till extrema kristna och extrema muslimska rörelser. Är inte detta ganska märkligt ?

  • Bjereld påstår också att ”Samfund som inskränker en medlems eller en regelbunden deltagares fri- och rättigheter exempelvis genom manipulationer, begränsningar i yttrandefriheten eller andra övergrepp ska nekas bidrag.

Då undrar man ju genast hur det står till med extremrörelser typ ”Samfundet Forn Sed”, Livets Ord och liknande kristna rörelser, liksom Frälsningsarmén, som via ”Jesus” sagt sig kunna ”bota” homosexualitet. Är dessa rörelser förhindrade att få bidrag, eller inte ? Ulf Bjereld har inte gett något svar. Och hur är det med Katolska Kyrkan, som vägrar kvinnor rätten att vara präster ? Står det i överensstämmelse med svensk lag, svensk värdegrund eller inte – jag bara frågar, herr Professor !!

 

Och än slank de hit… och än slank de dit.. OCH ÄN SLANK DE NED I DIKET !!!

  • Bjereld påstår för det fjärde, att samfund som ”diskriminerar eller klart överträder principen om alla människors lika värde” ska nekas bidrag från staten.

Då undrar jag om Monoteistiska samfund alls ska ha några pengar.Monoteisterna säger ju, att vi Hedningar är onda, och ska hamna i Helvetet. Det strider faktiskt helt klart emot principen om allas lika värde, det måste man ju säga – eller hur Ulf Bjerreld ? Och dessutom – återigen kan vi nämna katolikernas vägran att utse kvinnliga präster, inte heller det kan kallas likvärdigt… Inte heller kan man godkänna Monoteism överhuvudtaget, för Monoteisterna lär ut att bara deras Gud har rätt, och att alla andra ”troende” är Mindervärdiga…

Således kan endast och endast bara Polyteister, eller Icke-missionerande Monoteister typ Judendomens fåtaliga anhängare, alls beviljas statsbidrag, i alla fall som jag ser det..

Varför får Sveriges mer än 14 000 hinduer, 2000 Shintoister, 3000 Asatroende och andra Polyteister inte en enda krona i bidrag, medan 80 miljoner och mer satsas på Intoleranta Samfund från Mellanöstern ? Förklara det, herr Professor !!

  • Slutligen säger Bjereld också, att ”Samfund som aktivt motarbetar det demokratiska styrelseskicket, eller undergräver svensk lag” inte borde få bidrag. Som jag tolkar det utesluter detta alla missionerande, Monoteistiska samfund, och samtidigt rörelsen ”Tro & Soldiaritet” som Bjereld själv representerar. Den har ju flera gånger försökt sätta det demokratiska styrelseskicket ur spel, och göra sig till en maktfaktor i samhället, liksom alla de kristna kyrkorna…

 

Och när vi nu är inne på det – Varför anser Socialdemokratin och Regeringen Löfvén att Kyrkor och religioner ska ha bidrag överhuvudtaget ?

I de flesta demokratiskt styrda länder, USA inbegripet, förekommer inte några ”Myndigheter för stöd till trossamfund” och ingen penning-utdelning till religiösa grupper.

Det enda undantaget borde väl vara samfund som företräder ursprungsbefolkningar, dvs etniska svenskar, eller som är nödvändiga för kulturminnesvården – alltså Asatron – eller hur ?

Tycker ni inte också det ?