Ales Stenar är en av de hedniska kultplatser, som borde ha UNESCO-status trots den uttalat Sverigefientliga linje, som “Svenska” Kyrkan och vår nuvarande Regering driver. Rökstenen i Östergötland och Uppsala Högar – ett viktigt minnesmärke för Asatroende från hela Världen – tillåts inte heller få UNESCO-skydd, därför att kyrka och stat i Sverige vägrar att gå med på det, men det måste vi – den hedniska folkrörelsen i Sverige – snart nog ändra på. Samfundet Särimner har till exempel drivit frågan i många år.
All bevisning tyder på att Ales Stenar INTE kommer från Vikingatiden, utan att det var en alltigenom hednisk anläggning, med astronomisk innebörd. En gigantisk kalender liksom Stonehenge, skapad i sten…
Sedan länge finns det en pågående debatt bland forskare om Ales Stenars ålder. Statens Fastighetsverk vägrar att gå med på att stenarna skulle ha rests innan 800-talet enligt vår tideräkning, trots att det finns massor av bevis för att de måste vara mycket äldre än så. Fastighetsverket och Polisen i Sverige har börjat trakassera och förfölja enskilda etniska svenskar, bara för att de haft den åsikten att monumentet är äldre än 800-talet, och att det gömmer en astronomisk kalender. Speciellt den ökände föreläsaren och amatörarkeologen Bob G Lind har varit mycket illa utsatt, och fått vitesföreläggande, böter och mycket annat, enbart därför att han på en skyddad plats satt upp en skylt om Ales Stenar, bredvid Fastighetsverkets officiella skylt.
Fastighetsverket har nu begärt handräckning av Polis, och satt ut ett “sista datum” då skylten ska rivas. Skylten kommer att monteras ner den 27 augusti klockan 8. Vi får hoppas, att omkringboende i området och hela Skåne kommer att infinna sig för att PROTESTERA emot Myndigheternas absurda tilltag. Om inte annat, kunde man starta en penga-insamling för att resa en ny skylt, med SAMMA ordalydelse och utformning som den gamla. “Hedniska Tankar” har redan besökt och studerat skylten vid ett Midsommar-blot i Nordiska Asa Samfundets regi, och vi har inte funnit några som helst vetenskapliga fel med skylten, eller något störande i dess placering bakom ett stort hagtornsbuskage, på behörigt avstånd från Monumentet.
Uppenbart är att detta beslut inte är grundat på att skyltarna är till skada för naturen, då det finns andra skyltar bredvid. Det måste således handla om att inte någon annan uppfattning än ”den officiella dateringen” får spridas.
Redan 1976 var det känt att Ales Stenar hade en kalendarisk funktion, eftersom lokalbefolkning observerade solens läge vid Midsommar. Under många år har sedan Bob G Lind gjort observationer av solens upp- och nedgångar relaterat till stenarna. Han har konstaterat att soluppgången vid vintersolståndet den 22 december sker över den sydöstra stävstenen och att solnedgången vid sommarsolståndet sker över den nordvästra stävstenen.
Professor Märta Strömberg finner det troligt att stenarna är resta under järnåldern – men utesluter inte att de kan vara så gamla som från bronsåldern, och även den kände forskaren John Nihlén visste på 1980-talet att berätta följande: ”Ales stenar är inte som andra skeppssättningar från järnåldern ett monument över någon hövding, eftersom någon grav aldrig påträffats i området.” (Det är inte helt sant, eftersom en enstaka stendös finns ca 300 meter längre bort åt nordöst, men den har inget med Ales Stenar som sådana att göra)
Foto:Melker Dahlstrand
Två amerikanska vetenskapsmän, James T. Carter och Vincent H. Malmström anser att Ales Stenar redan restes under stenåldern, precis som Stonehenge. Den internationellt högt renommerade geologdocenten Nils Axel Mörner har efter studier fastslagit att skeppssättningens stävstenar är av kvartsit med ursprung från Brantevik, och det faktum att de inte har några runinskrifter eller ristningar intill sig skulle eventuellt kunna tyda på att de är från en ålder innan det fanns något skriftspråk, men då jordbruk redan var infört, och det var av helt avgörande betydelse att hålla reda på kalendern, solens upp- och nedgång, samt tidpunkter för sådd och skörd. Bob G Linds sakliga observationer om stenarnas förhållande till solen har heller aldrig kunnat motbevisas – i alla fall har INGEN – allraminst Fastighetsverkets eller Svenska Statens företrädare har kommit att publicera några motbevis.
Internationellt erkända tidskrifter som Archaelogical Discovery och Journal of International Astronomy and Astrophysics har också publicerat Mörners datering, som fastslagit att Ales Stenar – i dess ursprungliga form – måste vara från 700 år FÖRE kristus och vår tideräknings början, och inte EFTER år noll.
Idag publicerades en artikel i Ystads Allehanda, som anmodar Riksantikvarieämbetet att anmäla saken till Domstol, och ingripa emot Fastighetsverket. Vi får som sagt hoppas, att FOLKLIGA PROTESTER och organisationer som Nordiska Asa Samfundet gör något åt saken, och att man startar en insamling för – NYA SKYLTAR ! !
”Dansaren” från hällen i Gladsax, bara några kilometer från St Olof eller Tors Kyrka i Skåne… I St Olofs omgivningar finns många hällbilder av Tor själv, med horn på huvudet och hammaren i hand. En kontinuitet, och en kult, som sträcker sig genom minst tre årtusenden -f ör så gammal är Asatron i Sverige. Och han är det – Vilen – Magnes Fader och Jordens Son – som nu räddar vårt land genom att släcka skogsbränder, eller rättare sagt sända oss regnet, som gör det lättare för oss att släcka dem, ty det hjälper icke att böna och be – något får vi människor göra själva. ”I Elfte timmen får de svenske hjälpen” lyder ett gammalt ordspråk – ”sällan når de henne förr”. Så var det i gångna tider också. ”Olsmässokroken” eller tiden alldeles före skörden skulle bärgas, var en kritisk tid – förra årets förråd av mjöd och bröd kunde för länge sedan vara slut – och mitt i sommaren, kunde det därför i värsta fall komma en period av svår svält och intensiv torka. Inte konstigt då att man anropade Regnets Herre, Åskans Gud och höll hans blot vid just den här tiden på året, för ”ger Erik Ax, så ger Olof kaka” – eller med andra ord – står Frej för äringen och det groende kornet, så är det Tor som står för regnet, och ger oss en fullmogen skörd. 
