”I Män av Höga sinnen…”

”I män av höga sinnen” är en liten dryckesvisa av Lars Lucidor, den svenske 1600-talspoeten – men nu var det inte om dryckesvisor det skulle handla. Jag sade att jag skulle vara tillbaka på denna blogg först i morgon, dagen för Lucia och det gamla Midvintersolståndet enligt den Julianska kalendern, men nu blir det inte så. Ni ser – ni kan aldrig lita på hedningar…. eller snarare – det är JUST DET ni kan – för vi är som SÄRIMNER !!

Jag hade faktiskt tänkt att göra en recension av ”Snillen spekulerar” såhär i Nobeltider – men jag tror jag avstår, och rekommenderar ett annat och mycket spexigare, roligare, mer upplyftande Tv-program som kanske också har med ordet Lux – som i Lux Interior (från the Cramps) och självaste Lusse-pär att göra.

Här kan ni läsa en lång och utförlig beskrivning av programmet på svenska Wikipedia – men jag tar inte ansvar för dess sakriktighet, nu när Wikipedia ändå är som det är. Också Sydvenskan uppmärksammade samma dokumentär när den gjordes, redan år 2019 – och det retade visst en hel del kristna läsare – men se de ”Rövvahålen” bryr er hedning sig inte om…

Vi har sagt det förr – och vi säger det igen… ”Sympati – För Fan !”

 

Ni bör se det till slut, med öppna sinnen och med ett öppet hjärta. Ned med Monoteismen, ned med den i dyn – och leve Hedendomen – nu sätter snart Fjantje Kackélen och alla galande små ”Hens” sitt kyrk-kaffe i vrångstrupen, och här firas Lusse-Vaka. Vem vet vad man enligt folktron kan få se då ? ÄVEN om vi fortfarande är Nordiska Hedningar, och inte amerikaner från Arkansas – och dess huvudstad…

Kul att SVT såhär i Juletid kan SLUTA med sin Kristna Propaganda… Kolla på KUNSKAPSKANALEN istället !!

Fast – det är klart – De som läser Bibeln upp och ned eller baklänges som Satans alla Fans, läser FORTFARANDE Bibeln – och just därför är vi NORDISKA Hedningar…

Skades tid är här…. Hon är värd Blotet…

Jag brinner av längtan att skriva lite mer om politik, nu när även det som skulle föreställa rent ”andliga” organisationer i Sverige har blivit rent politiserade, och driver en politik av allra värsta slag, djupt o-andliga och djupt ohederliga som de tyvärr är. Inte minst deras ”främsta företrädare” bär sig mycket ohederligt åt, gentemot oss etniska svenskar och många minoritetsgrupper i det svenska samhället, dit de alltmer fåtaliga Samerna också hör (se föregående inlägg).

Men – det får vänta tills senare.

Som ”Ideell Kulturkamp” påpekat, är Skades tid inne, och Julmånaden enligt den gamla svenska kalendern, helgad åt Jolnir eller Oden – han som gör så att det blir Jul enligt ett av sina Heiten eller Binamn, (se i artikelarkivet här ovan om Oden och Skade) har också börjat. Julen är inte en kristen fest, och den har aldrig varit det heller. Också själva ordet ”Jul” är av nordiskt och Asatroget ursprung, och har inget med någon påstådd frälsares födelse att göra, eftersom detta är ett påhitt från minst 200-300 år efter denne påstådde frälsares påhittade levnad – som helt saknar minsta historiska eller arkeologiska bevis. Inte någonstans i de kristnes Bibel står det att den smorde, oljige rackaren vid namn ”christos” på grekiska var född i December heller.

 

Men för Skades ö, Skadhin-aju eller Skandinavien, liksom Skåne och Skedevi, för att inte tala om många andra av Skades vin eller Kultplatser, har vi ytterst påtagliga bevis, för allt detta är platser och saker som finns på riktigt och i sinnevärlden, liksom själva Vintergudinnan, jaktens gudinna, en gång Njords maka och den mäktige resen Tjatses dotter – han som uppkallades efter det samiska ordet Thiazzi, fjällbäcken, det rinnande vattnet, stelnat till is.

Skade har svart hår, för hon är en Jotunn och av Jättesläkt – hon tillhör varken Vanernas eller Asarnas släkte, utan född i Utgård, inte i Midgård eller Människornas Värld. Hon är ingen vitblond sagofigur, och låter sig inte Disneyfieras eller dompteras ned till någotslags ”Elsa” i en animerad barnfilm typ ”Frost”, hur mycket ett amerikanskt Hollywood, bemannat av idel idioter och de r-a-s-i-s-t-e-r som ägnar sig åt Kulturell Apropriering på de Nordiska folkens bekostnad än försöker göra om henne, för Vinterns kraft låter sig minsann inte göras om, förnekas eller förvanskas. Det vet vi alla som bor här, i dessa Nordliga trakter av vår Värld, och de som ännu inte vet vad begreppet ”Vinter” innebär,  kan nog fortare än kvickt få lära känna henne, ifall de inte bättrar sig – nu, ofördröjligen och genast.

 Förstudie till Skade i ett av mina Hedniska Kalenderprojekt, 2014

Skade är också – och detta sägs i förbigående – en gudinna för de frånskilda, ensamstående eller verkligt enastående kvinnorna, för hennes äktenskap med Njord blev inte lyckligt, utan upplöstes, som alla vet. Nu lever hon som Ull, bronsålderns skidande solgud i Ydalarna, Idesgransdalarna norrut, även om det väl inte lär skada för moderna svenskar att tänka sig dessa belägna i Y-län, där Gar-jamtan och Jämtstorschan alltjämt lever och frodas, härdiga för den kallaste köld och snö.

En föraning om den Jul, som är Nordisk och som snart skall komma… I Jämtland, på Jamtli och överallt annars… (det har jämnt och jämt varit så !)

 

Jämtland är inte och har inte varit någon del av ett föregivet ”Sydsamiskt” område förrän inpå 1700-talet, för fynd från Krankmårtenhögens bronsålder och andra ställen visar på ett högvuxet folk, understundom med en kroppslängd på upp till 215 cm för män och hela 195 cm för kvinnor – så lapparnas myter om ”Stahlo” eller sagans Jotnar och resar; har trots allt ett visst fog för sig. Och i år utfärdade SMHI redan sin första klass Röd-varning enligt det nya systemet – lagom till 30 November och den första Vinterdagen…

Allvarliga störningar väntades i hela det svenska samhället, men nu tog den förväntade stormen en mer sydlig bana, och drabbade endast Skåne och de sydligaste Götalandskapen. Stormen graderades snabbt ned till klass Orange – och det var visst inte några ”Klimatförändringar” eller någon halvdebil Greta-tro som orsakade den – för vinterstormar har vi här i Norden fått leva med sedan den senaste Istiden, och ”Skadans rev” eller Snö-fåk över den skånska Sydkusten är inget skämt det heller – utan en högst verklig realitet – vilket bevisar gudinnan Skades makt – en gång för alla.

Acceptera Vintern, Acceptera Asatron, Acceptera Skades makt – Allt detta är HÄR FÖR ATT STANNA (Annars är du ”inte helt 100”)

Skade-Utfallet – för att nu övergå till det – blev alltså i år inte det förväntade. Jag överlevde mitt besök i Skades Vi, och hennes högst reella hemstad. Numera har jag som bekant en titanspik i höger skenben, fastvuxet i själva benvävnaden och med spikskallen utstickande sådär 5-6 mm i musklerna och köttet, efter att ha brutit benet på en arbetsplats, där jag hade mitt hem och min vardagstillvaro i över tio långa år. Hade jag aldrig burit lågskor den första vinterdagen, och inte vigt hoppat undan för ett visst slags fordon – vars förare har ytterst begränsad sikt – hade det aldrig hänt – för nu landade jag på en nyss översnöad fläck av blank is på en asfalt-yta, täckt av ett fint lager pudrig nysnö, jungfrulig och fin likt Skades egen vinter-hy, och hyn hos den frånskilda kvinna jag just vid det tillfället gick och tänkte på. Hon hade nyss önskat mig ”ein gutes Rutschs ins Neues Jahr” eftersom hon på köpet var tyska.

Skade frågar dig inte efter Namn och Grad, inte efter typen av Fordon du åker i. Hon är rättvisare, än de flesta människor… Sviker dig ej, om du lärt känna henne…

Jag ställdes sist i en vårdkö på aktutavdelningen till ett större Stockholms-sjukhus, enbart på grund av min yrkestillhörighet. Den utländska, icke-svenska vårdpersonalen där tyckte nämligen, arabisktalande som den var, att just min samhällsklass skall tåla lite mer eller vara helt okänslig för smärta, olikt de flesta andra människor – och jovisst, jag kan tåla en hel del, fysiskt sett – och på två-tre alvedon kan jag i fem-sex timmar invänta en nödvändig operation – för jag är van att vänta också i kyla och snö. Man rådde mig till helt fel saker, och förde mig bakom ljuset vid Danderyds ortopedklinik, som jag såsom boende i Sektor Nordväst var hänvisad till, varvid en andra titanspik av härdat stål, tillfälligt inkörd rakt genom ledkapseln i min högra fotled brast i tre delar. Jag kunde – femton dagar senare och haltandes på kryckor – den vinterdagen för tio år sedan, när jag satte högerfoten i marken med marschanträde – första gången på länge – man vilseledde mig – fullt avsiktligen – med att påstå att jag skulle ”markeringsgå” istället för att låta mig göra som jag ville, och gå med den brutna foten i högläge; genom att hoppa fram på vänster ben – och jag kunde fysiskt känna, när spikfan genom fotleden brast sönder.

Enbart en enda läkare i aktuell ”vårdregion” men inte län räddade mig det året, nu tio år avlägset – han hade fiske som hobby och var faktiskt armenier, så där ser man. Tack vare titthåls-kirurgi, en modern magnetkamera och en äkta ”slipknot” eller glidknut fiskade man ut spikfragmentet ur höger fots ledkapsel, mellan Talus, Tibia och Fibula – för att vara anatomiskt exakt – det senare benet hade jag haft av på två-tre ställen också – men ändå kunde jag gå för egen kraft 500-600 meter till en hyrbil, själva olycksdagen – enbart pga förmåga och viljestyrka – samt en god kamrats hjälp.

Min högra fot har jag alltjämt kvar, och den behövde inte amputeras, trots allt.

Skade sviker inte, och varken Vinterns makter eller sanna Hedningar sviker mig.

Varhelst en äkta Hedning finns, från Nova Semblas fjäll till Ceylons brända dalar – är han min vän, Min bror…

Peter Hultkvist kvarstår som Minister inom den senaste svenska Regeringen, och han är en av de få ärliga socialdemokrater vi alls har kvar. En av de sista kompetenta eller någotsånär seriösa politiker vi haft inom det partiet sedan Göran Perssons tid – den siste (S) märkte Statsminister någonsin, som verkligen förtjänade beteckningen ”statsbärande”. Jag förbigår den nya Utbildningsministern med kall och isande tystnad, och noterar att man försökt ”sälja på” oss en ny Energi- och Digitaliseringsminister, en alldeles ny ministerpost, som inte funnits tidigare – och det skall vara en såkallad ”Farman”  som är ”Bar” har man sagt mig.

Det återstår väl att se vad detta nya stjärnskott på Ministeriernas himmel har att erbjuda oss etniska svenskar, denna vinter eller andra. Jag ställer mig högst skeptisk, liksom jag gjort till Nordstream 2 och vilket slags regim resten av Europa dessvärre har gjort sig beroende av. För egen del fortsätter jag att vara just etnisk svensk, Hedning och Ved-eldare, och det tycker jag också ni läsare skall vara, digitaliserade eller ej.

Tidens oro förgår. Endast Hedendom och Vinter återstår !

Också gudinnan Skade själv valde en gång sin man efter fötterna ! Högra foten främst sade jag – Och Marschanträde !!

 

Dagens Läsarfråga: ”Är Midgårdsormen en Metafor för något, och i så fall vad ?”

Egentligen brinner jag av lust att ge mig in i politiska resonemang, och skriva om vad jag anser om läget i Sverige och Världen, men det får väl vänta, ifall jag nu alls återvänder till det ämnet. Mina läsare vill ha svar på sina frågor, och det är bäst att göra dem till viljes, eftersom de frågar efter saker som rör denna bloggs huvudämne, det vill säga Asatro. En läsare ställde i något annat sammanhang frågan om Midgårdsormen kunde vara en metafor för något, och i så fall vad…

Mitt svar på frågan är att det förstås alltid finns dem som vill tolka Asatron och Hedendomen metaforiskt, men det bör man inte göra. Alltför ofta ser vi hur moderna ”filosofer” ger sig in i metafysiskt, kvasi-intellektuellt svammel, och då kan det låta som såhär: Midgårdsormen symboliserar, likt ormar i andra mytologier, den vitala livskraften. När den äter sin egen svans och cirkulerar runt jorden är det en metafor för harmoni i den vitala energin.”

För det första ”cirkulerar” Midgårdsormen inte alls. Det finns ingenting som tyder på det. Möjligtvis omfattar den jorden eller rättare sagt Omfamnar Midgård, eftersom den antas ligga i cirkel ja, men det är inte alls samma sak som att den skulle röra på sig.  För det andra är allt det här svamlandet om ”vital energi” och allt vad det nu är oftast bara detsamma som New Age floskler – och jag tror inte alls att våra förfäder trodde på sådant.

De uppfattade troligen sina myter och sagor på ett helt annat sätt – och jag tror inte att det var förrän i Hedendomens absoluta slutskede på Island och i 1200-talets verklighet, som Sturlasson och andra tänkte sig Asatron som en metafor – men därmed är det alls inte sagt att man skulle ha gjort det under alla de århundraden, som Midgårdsormen faktiskt var känd, och en del av folkmedvetandet.

Runsten från Altuna kyrka i Uppland, 1000-talet

För att alls förstå hur gammal föreställningen om Midgårdsormen är och vad denna föreställning i så fall betyder, måste vi gå till arkeologin, som har handfasta bevis, och inte bara vår egen uppfattning om saken, eller någon kvasi-intellektuell new age människa, någon ”fornsedare” eller annan tvåbent boskap. Vi vet till exempel, att både Gosforth-korset i England (tidigt 900-tal) och en runsten från Altuna i Uppland (sent tusental) avbildar berättelsen om Tors Fiskafänge mycket exakt, inklusive sådana detaljer som att Tor använde huvudet på jätten Hymers favoritoxe som agn – oxhuvudet syns mycket tydligt på båda stenarna. Också den detaljen att Tor trampade igenom båtens botten syns på Altuna-stenen, och ser vi noga efter, ser vi mycket riktigt ett hål i Gosforth-korsets båt också – ifall nu det inte är en senare defekt i stenytan – liksom en rädd Hymer, som uppenbarligen klamrar sig fast i båtens akterstam. (Lägg märke till denna detalj, den finns också på mycket tidiga avbildningar)

Föreställningen om en Midgårdsorm är mycket mycket äldre än Vikingatiden, och jätteormar finns också avbildade på Bronsålderns hällristningar. Redan på 1950- och 1960-talen, hade forskare en teori om att Egypten, den ledande civilisationen sådär 1700 före kristus – vid Bronsålderns höjd i Norden – och de Nordiska kulturerna stod i mycket tät handelskontakt. Det syns inte minst på mängden bärnsten i Egyptiska gravar. Alltnog, Egyptierna hade en föreställning om solguden Ra, som varje dag seglade över himlen i två olika farkoster – ett stort skepp på morgonen, och ett mindre skepp på eftermiddag och afton. Varje middag, då solen stod som högst, måste Ra och hans följeslagare möta den fruktansvärda Apopis-Ormen, även känd som Apep som gömde sig vid himlens zenith. Mycket riktigt tycks ju solen stå stilla vid Middagstid också, och det var då Ra måste fly till en mindre båt.

Det är i denna berättelse – minst 3000 år gammal – man ser Midgårdsormens ursprung – och liknande scener finns på våra svenska hällristningar…

Pytheas, den grekiske geografen, talade om ett ställe kallat ”Havslungan” i den norra Oceanen, där hav och himmel skulle blandas i en enda fuktig dimma – och på minst två hällristningar ser vi faktiskt ett lung-format möster, tydligast på en ristning från Leonardsberg i Östergötland, där ett större fartyg med en solsymbol syns nedtill, och ett mindre – inte lika väl bemannat – fartyg är på väg ut ur dimman, med en sol-hövdad Ull – vår solgud Ull åker ju över havet i en gyllene sköld eller ett skepp – ”ullar gulli” som det står i Eddan – som sträcker sina armar mot skyn. En annan hällbild visar ett stort skepp i dimbanken, och ett slags jolle i en ”tom” nätmaska i det nät-formade virrvarret – och i en del spiralornament, har man försökt spåra Midgårdsormen…

På en hällristning från Kallerby nedergård i Bohuslän ser vi verkligen ett stort, välbemannat skepp som attackeras av en stor slingrande orm, och en liten båt, som tycks dreja bi vid det stora skeppets akter – slutligen seglar en annan farkost med höga stävar triumferande därifrån… Jämför följande moderna ”egyptiska” bild…

Men Tor och Hymer då ? – undrar nu kanske någon… Jo, när alla Egyptens gudar gemensamt måste gå samman för Ras skull, behövde våra förfäder BARA Tors styrka – han ENSAM kunde ju besegra Midgårdsormen i alla fall tillfälligt, och det finns de som menar att Hymers bräckliga eka var själva himmelskupan, men det ska jag gå närmare in på en annan gång. Poängen är, att Tor och Midgårdsormen OCKSÅ finns på minst fyra-fem Hällristningsbilder, och därmed är Hymers och Tors fiske en mycket mycket gammal berättelse..

Bilder av ett skepp eller en båt, som lägger ut en lång metrev eller får en tydlig orm på kroken, finns på minst fem Bohusländska ristningar – och märk den lilla bilden från Kasen i Tanum – längst bak sitter en man i en båt och griper om akterstäven – precis som ”Hymer” på Gosforth-korset… Är allt detta verkligen slump eller tillfälligheter ? Det kan vi inte tro… den alltid spekulative Åke Ohlmarks i ”Hällristningarnas Gudar” var inne på något,då han 1963 redogjorde för teorin – men han var inte först..

Tors och Hymers fiske finns avbildat också på bildstenen Ardre VIII från Gotland – som nedanstående bild visar…

Här ser vi bland andra bildberättelser en skäggig man – det är förstås Tor – som är på väg att vrida nacken av en Oxe – Hymers tjur – som står i ett fähus, och vi ser Tor och Hymer till höger i huset, med fiskeredskap eller oxhuvudet på vad som väl skall vara Tors axel. Två män fiskar med spjut i en liten farkost till vänster, och ovanför ser vi en scen, där Tyr möter sin farmor – hon med tre eller niohundra huvuden – Tyr finns ju också med i Hymers-myten… Överst till vänster syns Hymers och Tors båt igen, med vad som verkar vara oxhuvudet och möjligen huvudet av en stor orm, som verkar dragga efter båten – fast allt detta är något otydligt.. Bildstenen visar allt som i en tecknad serie, där man kan få se samma figur flera gånger, även om det inte finns ”bildrutor” som i vår tids tecknade serier.. Tydligare syns samma historia på två stenar från 2001 och 2004 av Kalle Dahlberg på Adelsö – han skildrar allt såhär…

Här ser vi också hur det gick för Hymer till slut – feg och ängslig skar han ju av Tors metrev med agnkniven, och till tack fick jätteklunsen hammaren Mjölner i skallen, så att han dröp i havets djup – och aldrig såg Hymer eller någon annan seende varelse någon grymmare eller värre syn, när Tor och Midgårdsormen såg varann i vitögonen…

Med allt detta i minnet – är då Midgårdsormen någon ”metafor” ? – Nej, våra förfäder tänkte sig alls inte saken så, i alla fall inte enligt vad jag tror – för dem var nog historien om Tors fiske ren och skär verklighet, eller i alla fall närapå verklighet – något som verkligen skulle kunna ha hänt i den andra Världen… Midgårdsormen var förstås mörkret, natten, allt som står den ljusa dagen emot, och på så sätt var den ju metaforisk, men knappast på något annat sätt.

I sen hednisk tid lade Snorre Sturlasson till uttrycket ”Kringla Heimsins” eller ”Världens krets” i första meningen till sina Nordiska Kungasagor, och därifrån kommer ordet ”Heimskringla” som man vet.

Den Världsomspännande ormen, som slukar sin egen stjärt, i antikens Värld kallad ”Ouroboros” var en symbol som kom till under århundradena närmast före kristus, kanske också i Egypten, eller i alla fall Medelhavsområdet, och den berättelsen influerade också Sturlasson, men att därför påstå, att Midgårdsormen skulle stå för evigheten, odödlighet och så vidare och så vidare, vore att föra saken alldeles för långt, och bort från berättelsens sanna ursprung, där Ormen ”bara” var dagens, ljusets och gudarnas fiende i största allmänhet.

Carl Gustav Jung berättar i sin kända bok ”Människan och hennes symboler” om kemisten August Kekulé (1829-1896) som i en dröm skådade Midgårdsormen – och därmed fann lösningen på ett problem, som han länge brottats med. Han försökte få sin nyupptäckta formel för Bensen att stämma, också vad gällde antalet väteatomer – och insåg till slut – undermedvetet – att ”bensenringen” eller den enkla kedja av kolatomer, som bildar bensens kemiska stryktur måste avbilda en ”Ouroboros” eller en Midgårdsorm, och alltså bita sig i sin egen svans, så att säga…

Men också denna metafor, för oss alldeles för långt… Ormen står inte för cykliska kolväten eller något annat sådant, nej inte ens för Fullerener... Den var, som jag sagt – antagligen bara en symbol för mörker, natt, ondska och allt fientligt – och därifrån ledde den sitt upphov.

Varför inte låta ormen symbolisera islams och kristendomens pest, förresten…? Dessa två religioner är ju just världsomspännande farsoter, som ormlikt nästlar sig in överallt…

En HEDNISK Tanke för dagen…

Sveriges största Ärke… någonting lär ha uttalat sig, och sagt att Regeringens nuvarande bestämmelser om Corona-skydd för våra medborgare, manifesterad i den regeln att man INTE får vara mer än 100 personer i någon möteslokal eller offentlig sammankomst, skulle vara ”ett akut hot emot religionsfriheten”.

Ja – vad är hon egentligen ? En förvirrad gammal dam i en väldigt missklädsam hatt, Ärketönt, Ärkenarr, eller rent av Ärke-Skurk ??

Vi är många som undrar…

Och för övrigt – NÄR i Sveriges moderna historia under efterkrigstiden har det alls hänt, att ett av Svenska Kyrkans arrangemang, som högmässor eller liknande – besökts av fler än 100 personer ?

Möjligen är det hela endast av intresse för biskoparna och de pösande, jäsande prästerna själva, om de nu håller sin hemliga Sanhedrin någonstans…

Men nu över till mer positiva nyheter för dagen:

Göteborgs-Posten – en av Sverige verkligt få riktigt Liberala Tidningar – den är inte bara ”Låtsas-Liberal” som SvD eller vänsterblaskan ”Dagens Nyheter” – publicerar idag en debatt-artikel, där en viss Richard Jomshof, talesman för Sverigedemokraterna i Skolpolitiska frågor (och före detta lärare, som ”petats” från lärarjobbet för sina politiska åsikters skull) hävdar att Religionsfrihet också kan vara detsamma som frihet FRÅN religion, eller åtminstone garanterat skadliga och samhällsfarliga religioner.

”Alla Muslimska friskolor bör förbjudas” hävdar han – och i förstone bör Sveriges regering verka för att inga fler muslimska friskolor godkänns, för att slutligen också stänga och lägga ned de existerande islamistiska indoktrinerings-centralerna. Det är ett steg i rätt riktning, anser vi här på ”Hedniska Tankar” men problemet är att det inte går tillräckligt långt. Vår uppfattning har sedan länge varit, att ALLA religiösa friskolor, i synnerhet de kristna eller de som företräder andra Monoteistiska religioner, bör läggas ned – med OMEDELBAR verkan.

Det finns inget som vi hedningar och Asatroende hatar så mycket, som religiös indoktrinering och övergrepp på barn.

Undervisningen i Sverige bör stå fri ifrån allt vad religion heter – också den kristna religionen. Barn skall inte behöva bli tvångsmässigt drillade till bönerabblande eller Monoteistiska griller. Funnes det ”Asatrogna” Friskolor, vore vi emot dem med. Låt oss ge våra svenska barn FRIHETEN och VERKLIG Kunskap – inte religiöst svammel – Religion är en sak för vuxna människor, och ingenting för barnrumpor !

Ett gott FÖRSVAR emot Islam, Kristendom och alla andra villoläror är alltid NÖDVÄNDIGT !!

”Jomsvikinga Saga” publiceras i Nyutgåva

Alternativförlaget Alterna Media har i dagarna utkommit med en ”nytolkning” av Jomsvikinga Saga på svenska, som kan köpas via länken här. Bokenbetingar bara 145 kronor i pris, vilket är billigt efter dagens svenska förhållanden, och har recenserats av bland andra författaren Lennart Svensson, vars recension ni kan läsa på denna länk. Den nya versionen lär bara vara en ”språklig modernisering” av Axel Ulrik Bååths klassiska översättning från 1887, som man kan läsa på nätet.

Normalt sett brukar jag vara mycket skeptisk till nytolkningar, och jag erinrar mig vad Frans G Bengtsson, ”Röde Orms” författare, en gång sa om den sortens påhitt i en av sina essäer, men till saken hör att Lennart Svensson själv är en erfaren språkman, och jag antar därför hans rekommendation utan vidare.

Boken är passande illustrerad av en viss Henrik Jonasson, en hittills ganska okänd tecknare, som ger berättelsen rättvisa. (Se bild ovan)Lennart Svensson misstar sig dock när han säger att Jomsvikinga Saga i allt väsentligt skulle vara en litterär konstskapelse. Slaget vid Hjörungavåg 986 är en fullt historisk händelse, och Sigvalde Jarl, kung Harald Blåtand och Håkon Jarl av Norge är helt och hållet väl dokumenterade historiska personer. För övrigt står det i sagan att ”Låsbågar” – det Vikingatida namnet på armborst – användes i Hjörungavåg – och även om tidigare kristna historiker fördomsfullt dömt ut detta som en efterhandskonstruktion fanns faktiskt ”gastraphetes” eller den bukanspända bågen redan på 300-talet före kristus, liksom romerska ”manuballistor” eller just armborst. När Jomsvikinga Saga nämner armborst som en angelägenhet för några få, utvalda prickskyttar som alla var yrkeskrigare, är det antagligen en helt exakt skildring, liksom beskrivningen av Jomsborg, en ort som arkeologer också identifierat.

armborstArmborst användes av Normanderna vid Hastings, av Vikingar vid Hjörungavåg, Stamford Bridge, och vikingarnas belägringar av Senlis och Verdun under tidigt 900-tal. Bågen var dock inte av stål, utan tillverkad i trä.

Dessutom försökte Påvemakten på tusentalet förbjuda armborstens användning, utom mot ”hedningar och kättare”. En skytt kunde ju bära ett armborst i gående färdigställning, i motsats till en pilbåge som inte kunde hållas uppspänd någon längre tid, och ansågs därför som ett särskilt djävulskt vapen i händerna på krypskyttar eller mördare – men påvens förbud hade som vi vet inte den ringaste verkan.

Jomsborg är också en fullt historisk plats, antagligen identisk med orten Wollin i Polen, som jag själv besökt så sent som denna sommar. När sagan nämner dess borgmurar, och det antal skepp dess hamn kunde rymma, handlar det om fullt verkliga uppgifter, och visst inga litterära fantasier, och det är bäst att hålla i minnet.

Också de beskrivningar av hur Palnatoke tog kung Harald Blåtand till fånga, hur skepp borrades i sank av vikingatida ”attackdykare” som flöt in med hjälp av trästockar nattetid, och mycket annat som också beskrivs i sagan, kan mycket väl vara autentiska händelser – och flera andra Islänningasagor nämner Jomsvikingarna, deras berömda löfte vid Kung Haralds Julagille och mycket annat – varför vi har berättelsen bekräftad ur många källor…

Lite mer av Jomsvikingarnas anda skulle behövas i dagens Sverige..

SVT sänder ”halvbra” programserie kallad ”Vikingarnas Arv”

Författaren Per Erik Tell – en skribent som jag inte förut läst och som jag inte känner – har uppmärksammat hur Statstelevisionen SVT sänt en utlandsproducerad TV-serie vid namn ”Vikingarnas Arv” som bara ytligt berör hela den kulturella påverkan, som Asatron och Vikingatiden haft på Europa. Första avsnittet var visserligen ganska korrekt helt faktamässigt, bortsett från de vanliga kristna överdrifterna; och behandlade hela Europas historia ur ett engelskt perspektiv, från stormningen av Lindisfarne till grundandet av Normandie via Rollo. I programmet nämndes ingenting om att Lindisfarne 793 var en ren vedergällning för de slavräder som gjorts emot Danmark och Norge av kristna.

Karl den Stores folkmord på Sachsarna och alla germanska och slaviska folk i Norra och Östra Tyskland nämns bara i rent förbigående i programmet, trots att massakern vid Verden, där de kristna avrättade mer än 4000 hedniska furstar, måste varit en av de största inspirationskällorna till den rättvisa hämnd, som de första Vikingatågen innebar.

Lika lite framhäver man det faktum, att Vikingarna var tillräckligt framgångsrika vid sina båda stormningar av Paris, i så måtto att de kunde ta ut brandskatt och fortsätta nedåt de franska floderna ända till Lyon och Burgund – vilket knappast hade varit möjligt om inte fransmännen varit helt och hållet militärt besegrade uppströms, och liknande resonemang måste gälla om det frankiska styret i Rhenlandet. Man lämnar gärna inte starka garnisoner bakom sig, då man åker på en smal flod nedåt Europa, för att sedan vända åter hemåt. Rhenlandets historia visar tydligt och klart, att det inte bara var i Normandie man var framgångsrik, så vad SVT sänt, är som vanligt en förenkling och en förvanskning av historien, men det förvånar ju inte längre någon – eller hur ?

Tyska historiker betraktar numera Utrecht, Dorestad och Nijmegen som helt Hedniska handelsstäder, som INTE var underordnade de kristna. Och hur skulle Vikingarna under sent 800-tal ha trängt fram ända till Trier i Moseldalen, om fästningar och borgklippor som Ehrenbreitstein (där Mosel rinner ut i Rhen vid Deutsches Eck) varit i händerna på deras fiender… ?

Vidare påstår SVT sådant som är rent gallimatias, och uppenbart fel. Till exempel att det inte skulle ha funnit havsgående skepp i Norden före 700-talet, vilket direkt motsägs av all arkeologi. Det 23 meter långa Nydamsskeppet hade ingen permanent mast, men kunde seglas ändå, vilket inte SVT:s undermånligt utbildade journalister verkar ha klart för sig – och med 45 mans besättning kunde den båten mycket väl segla till England, vilket liknande båtfynd från Sutton Hoo och tidig Vendeltid mycket väl visar. Nydamskeppet är från ca 320, och fullt havsgående. Det vet var och en, som har det minsta intresse för ämnet.

Att havsgående krigsfartyg med en besättning uppåt 50 man fanns i Norden långt långt före Vikingatiden visste man redan på 1870-talet, men SVT:s drumlar står rakt fram och förnekar det..

Redan under bronsåldern fanns skepp, som kunde vara i förbindelse med Medelhavsländerna. Arkeologiska fynd som Hjortspringbåten (1200 år innan vikingatiden !) bekräftar det, liksom de Bohusländska hällristningarnas väldiga flottor, och bärnstensvägarna genom Rhen, Maas och Rhone ned till Medelhavet. Ett rikt nät av handelsvägar ledde redan då söderut – och varför förnekar SVT helt detta, eller rättare sagt underlåter att alls nämna det ?

Europeiska historiker har ända sedan 1970-talet varit helt på det klara hur handelsvägarna till Norden under Bronsåldern såg ut…

För övrigt – om Vikingarna var så ”grymma” eller ”illa omtyckta” som SVT hävdar, VARFÖR står det i en originalhandskrift FÖLJANDE att läsa:

Annales Bertiani, 864: ”Pippin, son av Pippin, avföll från frankerna och blev som munk lekman och avfälling, förband sig med Nordmännen och antog deras religionsbruk” (ritum eorum servat)

Ur ett brev från biskop Fulcus av Rheims till Karl den Tjocke år 886: ”Många har gått över till den hedniska tron, och samarbetar helt med Nordmännen

Ur 800-tals krönikan Diplomatarium Danicarum, sent 800-tal: ”kyrkorna brändes inte bara av nordmän, utan av kättare och misshagliga kristna” (variis casibus tam paganorum quam etiam nequam christianorum adnihitatam”)

Bretangare, Friser, Holländare och många andra folk inom det frankiska riket såg helt uppenbart Vikingarna som befriare, och anslöt sig gladeligen både till dem och till Asatron. Detta har aldrig nämnts i våra historieböcker, trots att det finns många skriftliga och samtida bevis för det.

Hur länge skall sanningen döljas, tror ni ? Hur länge ??

Jim Lyngvild nu Museidesigner i Köge – och ”Trelleborgarna” UNESCO-skyddas..

Från det goda landet Danmark – ett betydligt bättre, mera civiliserat och kulturvärnande land än ”Landet Löfvén” som miljontals svenskar ännu tvingas bo i – rapporteras idag att ingen stort mindre än Jim Lyngvild, den Asatrogne Modedesignern, fotografen, Gudahovs-ägaren och affärsmannen, kommer att designa ett helt nytt Vikingamuseum i Borgring, Köge – där en av Kung Harald Blåtands berömda ringborgar ligger. Allt detta enligt vad Jyllands-Posten – känd och berömd för sina Mohammed-Karikatyrer – idag berättar.

Personer i ledningen för det nya muséet har uttalat sig och omtolkat Ringborgarna – också synliga i det skånska Trelleborg och andra regioner i det danska väldet – som om de skulle ha utgjort center för kristnandet, när det i själva verket var fråga om försvarsborgar mot det kristna Europa, där vikingaflottor samlades och övades – Men muséet skall helt och hållet ägnas ”fornnordisk mytologi” dvs Asatron och inget annat, säger Hr Lyngvild, som ju är vår frände och själv troende. Jag citerar, ur dagens Jyllands-Post:

»Jim Lyngvild er vild og folkelig. Det betyder, at han kan hjælpe os med at nå vores mål på ca. 60.000 besøgende årligt. Dermed er Jim Lyngvild også med til at finansiere vores forskningscenter og forskning i vikingetid,« lyder det fra Keld Møller Hansen i pressemeddelelsen.

Jim Lyngvilds billedlige versioner af historien har sikret billetsalget til adskillige udstillinger på bl.a. Nationalmuseet, Kronborg og Museum Kolding. Men hans kreative udlægninger har givet anledning til kritik for manglende historisk korrekthed. Tidligere på året lød det eksempelvis i Berlingske fra direktøren i Den Gamle By i Aarhus, Thomas Bloch Ravn:

»Jeg vil personligt låse døren til Den Gamle By og sørge for, at han ikke kommer herind, for jeg vil ikke undergrave museets troværdighed.«

– Jyllands-Posten 2021-11-09

Danmark har också nominerat sina fem Ringborgar från Harald Blåtands tid som UNESCO World Heritage Sites – och FN väntas fatta beslut om saken nästa sommar.

Det Danska Trelleborg på Själland, sett från Luften

Vidare skriver JP:

For nylig skabte det også debat, da kultur- og kirkeminister Ane Halsboe-Jørgensen lod sig afbilde som såkaldt vølve af Jim Lyngvild. En vølve er en figur i den nordiske mytologi, der kan beskrives som en form for kvindelig kultleder. Billedet var en del af en serie med kendte danskere, der poserer som vølver, til en kommende udstilling på Køge Museum.»Man kan også sige, at hun siger ”fuck folkekirken”. Sådan kan det føles som præst,« sagde præst og forfatter Kristian Ditlev Jensen til Jyllands-Posten.

Den eneste rigtige Fliseknuser ! Hell Odin !!

I Danmark kan man vara konstnär, och ha Odens namn intatuerat på skallbenet – ty det har Jim Lyngvild. Man kan också vara Kultur- och Kyrkominister, och låta avbilda sig som Völva och Sierska – tack vare samma herr Lyngvild ! I Danmark bejakar man  närmligen den nordiska identiteten och kulturen – samma kultur och identitet, som den nuvarande Regeringen i Sverige kompromisslöst förnekar och förföljer – till förmån för Islam och annat – som inte hör hemma här i Norden…

En Kulturminister som heter duga.. Något helt annat än de hiskliga exemplar vi har i Sverige…

 

När får vi svenskar säga ”Fuck Jackélen – och Dont ever come back – Löfvén ” ? När avgår de falska makthavarna ? Nåja – det är nära till Köge Bukt strax söder om Köpenhamn, och segla dit kan vi också – när det nya muséet är klart anno 2024 passar det sig kanske med en liten sjögående invigning…

 

Varför är de Kristna ständigt MÖRKRÄDDA och drabbade av fördomar… ?

Nu när Alvablotet är förbi, och den mörka årstiden är här filosoferar jag en aning över de ständiga kristna dumheter och förvrängningar av verkligheten som vi får läsa på Internet. En av de värsta, mest fördomsfulla sajterna utgörs av Wikipedia, vars artiklar inom ämnena Asatro och Nordisk Hedendom är föga objektiva. Som jag redan flera gånger talat om för er är detta den ökände Göteborgsprofessorn Lasse ”Liten” Lönnroths verk, ty han rotar verkligen i lönn, som vanligt.

Angående bronsålderns hällristningar får vi läsa att ”De bilder av miniatyryxor som har hittats visar att blixten troligen tänkts som en yxa, slungad mot mörkrets makter”. Jag menar – vad ÄR det här för kristen skit, bogus, hitte-på, gallimatias ? Det finns inte de ringaste vetenskapliga bevis för dessa påståenden. Bronsålderns människor såg med största sannolikhet inte mörkret som något ont, inte minst därför att de var vana vid det. Inte någonstans i Eddan står det heller, att Tor för sin del skulle ha slagits emot något mörker, eller att Jotnar och Resar skulle varit mörkrets representanter. Allt det här är bara kristna fördomar, sliddersladder utan något som helst vetenskapligt värde…

Ständigt, ständigt måste vi lyssna till detta eviga kristna tjat om att mörker skulle vara något dåligt, när det bara hör till ett fullständigt naturligt vinterhalvår. Det är ”mörka makter” hit och ”mörkrets furste” osv osv – ständigt denna inbilskhet, ständigt denna mörkrädsla….

I Oktobernumren av Svenska Turistföreningens tidskrift, och Världsnaturfondens ”WWF Magasin” kan man detta år lära sig vad jag sagt och skrivit ända sedan 2015. ”Light Pollution” eller Ljusföroreningar existerar faktiskt som begrepp, och ställer inte bara till problem för all världens astronomer. Biologen Johan Eklöf, som skrivit en bok med titeln ”Mörkermanifestet” har faktiskt kommit på något väsentligt.

En bok som är väl värd att läsa…

Mörker har förekommit ända sedan jorden blev till och började rotera. Visserligen roterar den obetydligt långsammare nuförtiden än för 6-7 miljarder år sedan, och dess rotation avtar faktiskt med någon millisekund per århundrade, men det faktum att vi efter ytterligare 200 miljoner år får ett dygn på 25 timmar, innebär också längre nätter – och mer mörker…  

I själva verket är allt biologiskt liv på jorden anpassat efter att nattens mörker faktiskt finns, och på norra halvklotet – liksom på det södra – har de flesta organismer inrättat sig efter att det skall vara långa nätter under vinterhalvåret. Men för 140 år sedan, ungefär, började människan lysa upp natten med artificiellt ljus – och det gör vi nu i en sådan omfattning att det aldrig blir riktigt mörkt på allt större och större partier av jordytan. Man beräknar att hälften av alla insektsarter och minst en tredjedel av alla ryggradsdjur är beroende av mörker för att kunna skaffa föda, para sig och sköta sina sociala aktiviteter – och om det inte finns någon naturlig natt längre, havererar hela ekosystem.

Jämför dessa satellitfoton över Norden och Europa med varandra. I Benelux-området, Storbritanniens storstäder, Ruhr, Po-dalen, längs Nilen och Medelhavets kuster finns nu nästan ingen naturlig natt eller något naturligt mörker alls. Och Svenska Kyrkan är också djupt insyltad, och som vanligt en del av problemet. När Johan Eklöf undersökte ett antal slott och kyrkor i Skåne, kunde han som biolog notera att de kyrkor som hade fasadbelysning nästan helt saknade ugglor, fågelbon eller fladdermöss – annars helt naturliga inslag på den svenska landsbygden. Där INGEN fasadbelysning fanns, å andra sidan – var djurlivet opåverkat.

Också växtplankton, djurplankton – grunden för allt marint liv och fiskar i havet påverkas av ljuset längs kusterna och nära storstäder – organismerna dras emot den upplysta vattenytan, och det kallare ytvattnet – vilket gör att de får svårt att repoducera sig, och så småningom blir resultatet ett utarmat hav – också koraller och till och med marina däggdjur typ havssköldpaddor påverkas – upplysta stränder gör dem så desorienterade, så att nykläckta ungar söker sig inåt land – där de dör – istället för ned emot havet. I Frankrike  och andra länder finns det nu lagstiftning, som avser att reglera ljusföroreningarna – och bara något så enkelt som fotoceller längs våra vägar skulle kunna ändra på det faktum att vägbelysningen står påslagen, nätterna igenom – varför skall vi alls sprida ljus längs vägar, som ingen kör på ?

Tror jag slutar med ett Bellman-citat – han är ju trots allt vår nationalskald:

Träd fram, du nattens gud, att solens lågor dämpa!
Bjud stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa!
Gör ljumma böljan kall!
Slut ögats förlåt till, kom, lindra kval och krämpa
och blodets heta svall!

Ditt täcke gömmer allt… Betraktom Floras gårdar!
Här skönsta höjder fly, där mörka griftevårdar
på svarta kullar stå;
och under uvars gråt mullvadar, ormar, mårdar
ur sina kamrar gå.

Mörker är inget dåligt, utan något som skall bejakas – särskilt i den månad vi nu befinner oss i. Den som inte förstår det, är inte ens Hedning…

Kampen mot Kulturmiljöbrott fortsätter vid Gamla Uppsala

Om det Isländska Asatruarfelagid nu gett sig in i miljödebatten och agerar som en politisk rörelse, har också andra Asatrogna samfund i Sverige sedan länge gjort samma sak. Nordiska Asa Samfundet i Sverige har sedan 2018 engagerat sig i kampen emot de avskyvärda kulturmiljöbrott som Katolska Kyrkan gjort vid Gamla Uppsala, där en sk ”Påvesten” eller rättare sagt ett kristet altare rests på statens mark, rakt framför högarna – och det på en plats som är viktig för hela Världens Asatroende. Händelsen är sedan länge Polisanmäld – ni kan se en kopia på NAS polisanmälan här nedan – men Regeringen Löfvén och dess myndigheter vägrar att göra något åt saken – trots att det här måste betecknas som ett flagrant brott emot all fornminneslagstiftning överhuvudtaget. Kristna Altaren har inte på Fornminnesområdet vid Gamla Uppsala att göra – så ÄR det faktiskt !

Katolska Kyrkans skändning av platsen kan inte ursäktas – och NAS går nu vidare i ärendet med en namninsamling, som till dags dato undertecknats av mer än 1720 personer. Gamla Uppsala måste återställas – och Påvestenen måste tas bort – de kristna HAR en egen kyrka på platsen redan – och varför man måste förstöra miljön vid högarna med en massa kristna altaren, är och förblir fortfarande en gåta. Skriv på namnlistan du också !

Den här platsen måste SKYDDAS mot Kristna Övergrepp. Och bevaras ORÖRD !

Kristna Friskolor MISSHANDLAR kulturarvet och blir Fakta-Förnekare

Kvällstidningen Aftonbladet, som i och för sig inte är känd för att hålla någon högre publicistisk kvalitet, tog idag upp de ökande problemen med kristna friskolor, som helt obehindrat tillåts indoktrinera barn och ungdomar runt om i Sverige, helt i strid med Skollagens bestämmelser. Bland andra exempel tar man upp den sk ”Immanuels-skolan” i Borlänge, som drivs av den ökända sekten ”Immanuelskyrkan”

Där har man förbjudit barnen att läsa Harry Potter-böcker, eftersom de kristna påstår att dessa skulle ha en ”koppling till Satanism”. Asatron är förbjuden, och lärare får inte undervisa om Vikingatiden, eller om något annat än kristna epoker. Vårt kulturarv osynliggörs, förvanskas, förljugs och förstörs. Sådan är kristendomen – Sådan är Monoteismen !

Ett stort antal personer som Aftonbladet pratat med återger situationer där den kristna religionen tagit plats i undervisningen. En pojke berättar hur han blev utslängd från lektionen när han ifrågasatte Bibeln och att Gud skapat människan. Nuvarande och tidigare elever menar att de aldrig fått lära sig något om andra religioner än kristendomen. En före detta anställd menar att hen ombads att hoppa över delar av historieboken om asatro.

– Jag satt med en elev och läste om vikingatiden. Då sa en annan lärare, nej det kapitlet hoppar vi över. När vi ifrågasatte om det inte ingick i läroplanen fick vi höra: nej, det ska inte vara med, berättar personen.

Elever ska också enligt en källa fått höra från en tidigare anställd församlingsmedlem att abort är fel och gör ont på kvinnor, då mamma och foster påståtts dela nervsystem.  (Aftonbladet, 1 November 2021)

Inte bara förstörelse av ett helt kulturarv, alltså, utan rena fakta-fel och lögner, som lärs ut till barnen. De klantskallar som står bakom det hela, har även ertappats med att tro att det skulle ”hjälpa” utsatta elever med problem att hela tiden rabbla böner för dem – ska sådana ”miffon” eller ”snillen” ens tillåtas undervisa svenska barn ?

Sk ”religiösa skolor” ska INTE tillåtas i en Demokrati. Indoktrinering av barn och ungdomar är INTE demokratiskt, eller moraliskt försvarbart !

VARNING: Du har väl inte tänkt att begå någon ”Nattvard” inför Allhelgona eller Alvablotet ?

De kristna praktiserar fortfarande rituell kannibalism i symbolisk form, såhär års och varje söndag, som Solen ger oss. De låtsas, att de dricker människoblod och äter människokött, och tycker att det ”ger en fin känsla av gemenskap” efter vad jag hört. Själv betackar jag mig för sådana vidriga kannibalritualer. Nästan alla kulturer på vår jord, undantaget möjligen några enstaka fårskallar på Paupa Nya Guinea, eller bortglömda stammar i Borneos djungler, förstår att det här med kannibalism är ett passerat stadium i mänsklighetens utvecklingshistoria, och att vi inte längre kan sjunka så djupt, och sysselsätta oss med något så lågt och något så frånstötande, som dessa kristna bruk.

Att fira sina anhöriga skall man göra under värdiga, enkla och okonstlade former – kannibalism och allsköns ”mässande” hör INTE dit !

Att de kristna sedan låtsas äta upp sin egen frälsare, till råga på allt, är ingen ursäkt – utan snarast en förvärrande omständighet, i alla fall i mitt tycke. Även om jag skulle kunna acceptera det faktum, att svaga människor kanske tycker sig behöva en ”Herre” eller ”Führer” som hela tiden befaller dem vad de ska göra, bara för att de inte klarar av att stå upp för sig själva, eller ens en normal tillvaro utan att ”frälsaren” skall komma och diktera en massa regler för dem (ja, jag vet – det är verkligen för ynkligt – vilken människa skulle egentligen vilja leva ett helt liv på knä ?) så skall de väl inte försöka ÄTA frälsaren ? Stycka hans kropp och stoppa bitar av den i munnen ? Vem som helst kan ju ändå förstå, att om frälsaren nu är en person man älskar och ärar, så har man faktiskt inte lov att behandla honom på det viset, och inte andra människor heller, för den delen. Hela denna kristna föreställningsvärld med ”dyrkan av lammets blod” osv osv framstår för mig som så vanvettigt sjuk, att jag faktiskt blir allvarligt äcklad av den, och så måste den väl rimligen framstå för alla någotsånär sunda och friska, vuxna människor.

Och jag är inte den förste, som äcklats, Ok, de kristnas ständiga ”mässande” och gregorianska psalmsång låter kanske ”pikant” för en del öron, och kanske man anser att det är särskilt ”rafflande” eller ger en speciell ”kick” för vissa personer att stå och berusa sig på billigt rödtjut och majsoblater.

Protestanterna – dit ”Svenska” Kyrkan hör, säger att de bara sysslar med rituell kannibalism i symbolisk form, dvs inte på riktigt, utan bara som en väldigt utflippad form av sk ”lajjv” eller ”laj”, alltså ett levande rollspel ungefär. Men vilken någorlunda vuxen och sund människa skulle alls kunna få ut någon vettig andlig upplevelse av att stå och låtsas vara vampyr, och dricka ”frälsarens” blod i någotslags altar-rund, och sedan låtsas äta en annan människas kött ? Så gör man ju bara inte, och det borde vara självklart för alla och envar.

Sedan finns också Katolikerna, ni vet de där kristna som insisterar på att deras kannibalism sker även i verkligheten. Deras präster förutsätts nämligen kunna ”trolla” eller utöva en särskilt stark och mäktig magi vid själva konsekrerandet av hostian, som det så vackert heter, och då förvandlas de smaklösa majsoblaterna och det billiga rödvinet till människokött och människoblod på riktigt, och sedan skall alla stå där och äta och dricka av detta minst 2000 år gamla, skämda blod och kött. Det kan inte smaka gott, det förstår ju var och en.

Enligt det Tridentinska mötets beslut från anno 1564 får ingen katolik tvivla på de här sakerna, för då är han eller hon faktiskt en kättare, och måste bli utesluten ur själva kyrkan. Inte ens nykterister, eller de som av någon anledning (medicinska skäl, till exempel) inte vill dricka rödvin eller låtsas vara vampyrer, ges den minsta pardon. Nej, man tvingas till de sjuka vampyrlekarna och de underliga ”rollspelen” i alla fall… Ska det vara så ? Är detta ens kristligt ??

En roman om en svensk kättar-process. Folk i vårt land blev dömda till döden och brända på bål, bara för att de inte ville vara kannibaler !

Anno 1303 ställde en god bonde vid namn Botulf Botulfsson i Gottröra, Uppland samma fråga, och vågade ifrågasätta de här sjuka och urspårade kannibal-ritualerna. Man försökte tvinga honom till botgöring och köra ut honom ur menigheten, som den friska och sunda hedning han var – för hedendomen var fortfarande stark på den här tiden, till och med i själva ärkestiftt, och rikets centrala delar. Men Botulf vidhöll sina åsikter sju år senare, och sade helt öppet följande:

Nej. Om brödet verkligen vore Jesu kropp skulle du ha ätit upp den ensam för länge sedan. Jag vill inte äta Kristi kropp! Jag vill gärna visa Gud lydnad, men jag kan bara göra det på ett sätt som är möjligt för mig. Om någon skulle äta en annan människas kropp, skulle inte den människan hämnas, om hon kunde? Hur mycket skulle då inte Gud hämnas, han som har makt till det?

Man hotade honom med bålet, dödsdom och rättegång. Han stod vid sitt ord, som alla trofasta hedningar.

Jag har sagt det, och jag förnekar inte att jag sade det.

Man kastade honom i fängelse, bara för hans åsikters skull, men när man den 8 april 1311 – glöm aldrig detta datum ! – brände honom levande på bål, sa han bara;

”Den elden kommer att gå över efter en kort stund.”

Botulf dog som han levat, fullt övertygad om att Eukaristins sanslösa äckel-ritual måste avskaffas, och lika övertygad är jag själv. Inom parentes finns det dem, som tror att Botulf Botulfsson fortfarande spökar på Gottröra kyrkogård och kan ses som en stor eldkula där i de mörka höstnätterna, och det kan ju vara intressant att veta. Fast, han avrättades inte där, utan mitt i centrala Uppsala. ”Svenska” Kyrkan har hundratals etniska svenskars och svenskors liv på sitt samvete, men har aldrig aldrig gett den minsta ursäkt för vad man gjort – och om Botulf skulle spöka någonstans, skedde det kanske bäst hos en viss Antje Jackélen personligen…

Detta kristna ”kick-sökande” eller vad som nu kan antas ligga bakom att låtsas vara vampyr – i vuxen ålder – och inte som ett Halloween-skämt – utan på fullt allvar, kan lätt slå över, och många kristna har under tidernas lopp övergått till ”tyngre grejor” och börjat stycka, mörda och äta sina medmänniskor på riktigt, helt utan förbarmande. Detta visar tydligt hur farligt det är, när kristna föreställningar eller kannibal-ritualer – om så bara i symbolisk form – tillåts och accepteras i ett modernt samhälle…

 

När man under 1900-talet och i vår egen tid intervjuat riktigt sjuka psykopater och kända lustmördare som Peter Kürten, Geoffrey Dahmer och andra sådana, så har de alltid sagt samma sak som de kristna: Kannibalismen har gett dem en särskild ”kick” och de har blivit religiöst upphetsade av att dricka blod från sina offer, äta kroppsdelar från dem osv – ofta anger de den kristna ”Nattvarden” som direkt inspirationskälla, och tycker att deras egna illdåd är som en ”religion” för dem, vilket ju inte ursäktar vad de gjort – och fortfarande gör..

Vi andra, däremot, har för länge sedan övervunnit de här sjuka drifterna, och förstår nog allihop, att det inte skapar bra relationer att äta upp andra människor, allraminst en älskad och vördad ”frälsare” om man nu alls behöver hålla sig med just en sådan. Det är inte sunt, helt enkelt, och ingen värdig religiös symbolik heller – det kan man inte säga.

Låt oss nu göra ett litet ”andligt experiment” för ett tag.

Låt oss säga – bara rent hypotetiskt – att den kristna nattvarden togs bort ur alla kyrkor, totalförbjöds och aldrig praktiserades mer…

Vad skulle då hända, tror ni ?

Skulle hela Kristendomen dö ut, eller gå omkull  – Ungefär som en del mosaiska trosbekännare inom ett visst svenskt ”Centralråd” hävdar, ty de säger ju att hela Judendomen formligen skulle explodera, ja förintas sorgligt nog, bara därför att de själva inte får lov att skära förhuden av små pojkar utan bedövning längre – en annan blodig och onödig ritual, som de flesta kloka och civiliserade människor inte ser någon egentlig mening i längre..

Nja – till och med de flesta kristna skulle väl kunna erkänna, att själva budskapet eller kristi lära skulle finnas kvar i alla fall, och att det egentligen inte gör någonting alls, om nattvarden togs bort helt.

Vad är egentligen det viktiga i religioner – oavsett vilken religion vi nu talar om ?

Är det en massa ritualer, och deras utförande som är kärnan bakom alltihop – eller är det tron, det praktiska handlandet eller moralen ?

Ok – jag är inte kristen, blir det aldrig heller – men jag tror till och med att de flesta av mina kristna läsare håller med mig om att det inte är ritualerna som sådana, som är det viktiga i deras tro. Det viktiga är istället hur man uppför sig emot andra människor, och de flesta av oss har då i alla fall kommit så långt, att vi förstår och inser att det inte är bra att dricka blodet från en annan människa, eller försöka äta upp någon av våra medmänniskors lik. Inte ens apor eller högre däggdjur brukar bära sig åt på det befängda viset, förresten.

De kristna borde verkligen kunna avstå från sin avskyvärda låtsas-kannibalism, det är det minsta man får lov att säga.

Antag nu att någon djupt kristen person någonstans – eller lika gärna en Asatroende och Nordisk hedningannars lever helt och fullt ut i enlighet med diverse budord, aldrig begår några större synder värda namnet, och även annars lever ett syndfritt, stilla och värdigt liv, som inte skadar eller stör någon. Kan man då säga – eller kunde man då säga, att denne eller denna person inte vore ”god” enbart därför att hon eller han vägrar att ta nattvarden ??

Återigen – vilket är viktigast ? Enbart ritualerna, eller tron som sådan ??

Notera också, kära läsare, att jag aldrig aldrig någonsin talar om ”Forn sed” för Asatro är ingen Sed. Den är och förblir en levande tro, inget annat – det gäller att begripa skillnaden.

Det finns också andra bibelställen – ifall vi nu måste se allt ur ett kristet perspektiv – som väl mycket bättre fångar kristendomens högst eventuella anda, än några förgrymmade kannibal-ritualer.  Berättelsen om Bespisnings-undret, till exempel – det påstådda miraklet med sex kornbröd och två fiskar eller hur det nu var – även om det luktar bluff och båg lång väg.

Många religioner och livsfilosofier sätter värde på en gemensam måltid, eller gemensamma dryckeslag för den delen, så länge man inte går till övermått, i alla fall. Inget fel med det.

Sa Yeshua något om bröd och fisk ?? Hit med fiskarna i så fall !” (var och en väljer vad han tycker är värdigt eller kan tro på…)

Kaffe och bullar på Församlingshemmet, ja ett helt vanligt gammaldags ”Kyrk-Kaffe” – skulle inte det kunna ge de kristna en lika ”fin” eller minst lika bra gemensamhetskänsla, utan kannibalism, utan att dricka lammets blod, eller andra tokerier i någotslags utflippad Dracula-mässig Halloween stil ??

En del kristna propagerar idag för sk ”Bryt-bröd” och gemensamma måltider, och Frälsningsarmén driver sedan många år soppkök för städernas fattiga.

Förutsatt att vi nu – fortfarande helt hypotetiskt, bara för en gångs skull och bara för den hör gången resonerar som de kristna, vore det inte en mera Gudibehaglig gärning i så fall, att först utspisa de fattiga, och se till deras behov, än att skänka ut rödtjut och oblat-snusk till de rika, och redan frälsta ? Förutsatt att Yeshua nu alls har existerat, vilket skulle han mest uppskatta, tror ni ? Att några dårar står runt ett altare, och låtsas äta upp honom, eller att de verkligen hjälper någon medmänniska – på riktigt ? Vilket vore bäst ??

Även i Hinduisk tradition och många andra hedniska traditioner, som till exempel Asatron ingår bespisning av fattiga och hungriga som en del i vanlig gästfrihet. Det finns hela hindutempel i Indien, där man specialiserat sig på att dela ut gratis mat till svältande eller behövande, men tyvärr har man fått sluta med det nuförtiden, eftersom det visat sig att Muslimska terrorister infiltrerat templen och blandat gift i maten för de troende, med allvarliga förgiftningsfall som följd.

Enligt Hávamáls första, inledande strofer står det att en värd är skyldig att tillhandahålla mat till sina gäster, i den mån de uppför sig anständigt, och inte äter honom ur huset, bär sig svekfullt åt eller utnyttjar hans gästfrihet för egen snöd vinnings skull.

Både värdfolk och gästfolk har skyldigheter, och inte bara rättigheter, och det vore inte minst viktigt att komma ihåg i denna tid av massinvandring och globalism – för vi gör nog alla bäst i att minnas Havamals sunda och enkla regler om hur man skall vara och bete sig, här i livet.

I de nordiska sagorna – och även på runstenar, som en från Ryssby i Småland – finns ett begrepp som heter ”Matargothan” men som ofta blivit felöversatt.

Detta begrepp nämns även i den Norska ”Konungaspegeln” från 1100-talet. ”Matargothan” betyder inte matgodhet eller enbart matglädje, om nu någon trodde det.

Nej, det betyder att det är en furstes första plikt att sörja för god och nyttig mat till sitt folk, och se till att ingen blir utan. Kött, fisk, gröt, grönsaker, ägg. Ingen kannibalism, och annat kristet snusk – för sådant ville inte Nordborna ägna sig åt, ens i stunder av yttersta nöd.

Sund försörjning, sunda ideal, sunda kostvanor – helt enkelt – som det är och bör vara i vårt land.

VÅGA VÄGRA VARA KANNIBAL – SÄG NEJ till all kristen ”Nattvard” !!!

Karlebys gånggrifter

Ett inlägg om trakten kring Ålleberg på en annan blogg fick mig att uppmärksamma byn Karleby eller Karleby Långa i Västergötland, nära Ålleberg – helt säkert en av Sveriges äldsta byar eller bosättningar överhuvudtaget, eftersom den faktiskt går tillbaka till ca 3500 år före vår tideräkning – byn är med andra ord mer än 5500 år gammal, och minst 1500 år äldre än Egyptens pyramider !

Gånggrifterna vid Karleby långa, enligt ”Samlingar för Nordens Fornälskare” från år 1822 – 30

Genom byn, som är en såkallad radby,  går nämligen en forntida väg, som daterats till äldre bondestenålder, och på varje gårds marker, finns en enorm gånggrift, inte mindre än 13 stycken av dessa Torshammar-formade familjegravar ligger på linje utmed den uråldriga vägen, eller längs gårdarna i byn. Här finns också den allra största gånggriften i Sverige, Ragnvalds grav – och ett inlägg om dessa gravar kan ju passa bra såhär i Alvablotets tid.

Karta från Wikipedia över Karleby socken (i grönt) med Ålleberg, där Ållebergskragen hittades – Gånggrifter i lila.

Man vet att gånggrifterna byggdes som ett slags familjegravar under ett ganska kort skede i historien, runt 3350 – 3200 efter vad arkeologerna nu anser, och att de mest förekom i Västergötlands centralbygder – det sägs att 127 säkert identifierade och 77 troliga (men delvis förstörda) gånggrifter finns här, och det är 2/3 av alla de 204 gånggrifter som finns i Sverige överhuvudtaget, inklusive Skåne, Halland, Bohuslän, Öland och ett tänkbart fynd i Södermanland. Vanligen anser man att de skulle vara spår efter en pan-Europeisk megalitkultur, och tyda på vida handelskontakter – Karleby socken råkar dessutom vara den fornminnesrikaste i hela Västergötland, och det vill inte äga lite ! Här måste redan för 4-5000 år sedan funnits en omätligt rik bygd, en hednisk kultur i en hednisk tid, som de flesta nu glömt bort – och med tanke på att Tor själv är känd från hällristningar och bronsålder, samt det faktum att många gånggrifter är inrättade efter sommar- och vintersolstånden, vet vi att det som senare skulle bli Asatro praktiserades redan då…

Ett hotat kulturarv. Samma folk och samma släkter odlar ännu samma landskap – men för hur länge ?

Än så länge finns inga ”ensamkommande” i vad som kan vara ett av Sveriges allra äldsta kulturlandskap. En del av gånggrifterna användes till minst omkring år 2000 före vår tideräkning, och en del intill järnålderns slut. Man har ansett, att inte alla av dem skulle varit täckta av gravhögar, utan att man vanligen låtit takhällarna på gravkammaren vara obetäckta, vilket ska synas av att man gjort skålgropar för offer av säd, blommor och annat i dem ända in i historisk tid, som en hyllning till släktens döda. När Oskar Montelius år 1872 grävde ut Klövagårdens gånggrift – en av de större – den är försedd med en 7 meter lång gång, och en gravkammare på 6 x 2,5 meter – hittade man rester efter hela 80 personer – skelettmaterialet är kanske inte bevarat idag, och blev dåförtiden endast bristfälligt undersökt, men det mesta tyder på att det rör sig om individer, som kom från en och samma släkt, genom en räcka av minst 500-600 år.

Karleby har en enastående historisk kontinuitet, vilket gör kulturlandskapet norr om Ålleberg till något som borde vara UNESCO-världsarv, och lämnas opåverkat åt senare generationer.

Ingången till Klövagårdens gånggrift, med Ålleberg i bakgrunden.

Flera av de hällar, som täcker de största gånggrifterna väger kring 8-9 ton, och måste ha fodrat avancerad teknik eller mycket arbetskraft för att ha lagts där de nu ligger. Man vet att gånggrifterna användes så att man först begravde individer ur den generation som skapat dem, och försedde de döda med gåvor av mat och dryck. Sedan förseglades graven, tills det var dags för nästa begravning i släkten, och då bars denna ättemedlem försiktigt in genom den långa gravgången – bokstavligt talat en resa er i underjorden – till sina förfäder. Gravskicket har alltid skiftat under hednisk tid, men även långt fram i tiden har det funnits släkter, som iakttagit precis samma seder och bruk som megalitbönderna på Västgötaslätten.

Ett exempel på detta är släkten Adlerbergs Pyramid vid Järfälla Kyrka, anlagd 1762 – nu stängd och igenmurad för alltid av ”Svenska” Kyrkan, som på 1950-talet ansåg att gravvalvet under pyramiden var ett ”ovärdigt” sätt att begravas på, efter det att släkten Adlerberg dött ut i Sverige – de delvis förmultnade kistor som står inne i valvet, har sedan dess fått vara ifred för alla besökare, och det är kanske tur..

Men i Karleby ligger fortfarande Ragnvalds grav – den gånggrift som man felaktigt pekar ut som gravplats för Kung Ragnvald Knaphövde, han som underlät att ge Västgötarna gisslan då han red på Eriksgata från Småland, och därför blev ihjälslagen av dem. Ragnvaldsgraven har en 11 meter lång tunnel som leder in till en kammare på monumentala 16 x 2,5 meter – ett mer än 30 kvadratmeter stort utrymme, byggt under äldre bondestenålder, vilket måste anses som enastående inte bara för Sverige, utan för hela Europa. Undantaget Newgrange på Irland, och några andra anläggningar i Bretange och på Malta, finns det inte så stora byggnader bevarade från stenåldern i Europa överhuvudtaget.

Ragnvaldsgraven har aldrig blivit utgrävd, och man vet inte än idag vem eller vilka som vilar i den.

Ursprungligen var högen omgiven av en gravhög med en höjd på upp till 3 meter och en diameter på 33 meter – den bar gjord av finaste Odal eller åkerjord – det dyrbaraste man dåförtiden hade att ära sina döda med – för mylla utvecklades långsamt, över flera hundra år av träget jordbruk och bearbetning med årder och enkla träredskap, innan de första plogarna kom…  Västgötarna var – och är – ett segt, oböjligt och stålhårt hedniskt släkte…