Skades tid är här…. Hon är värd Blotet…

Jag brinner av längtan att skriva lite mer om politik, nu när även det som skulle föreställa rent ”andliga” organisationer i Sverige har blivit rent politiserade, och driver en politik av allra värsta slag, djupt o-andliga och djupt ohederliga som de tyvärr är. Inte minst deras ”främsta företrädare” bär sig mycket ohederligt åt, gentemot oss etniska svenskar och många minoritetsgrupper i det svenska samhället, dit de alltmer fåtaliga Samerna också hör (se föregående inlägg).

Men – det får vänta tills senare.

Som ”Ideell Kulturkamp” påpekat, är Skades tid inne, och Julmånaden enligt den gamla svenska kalendern, helgad åt Jolnir eller Oden – han som gör så att det blir Jul enligt ett av sina Heiten eller Binamn, (se i artikelarkivet här ovan om Oden och Skade) har också börjat. Julen är inte en kristen fest, och den har aldrig varit det heller. Också själva ordet ”Jul” är av nordiskt och Asatroget ursprung, och har inget med någon påstådd frälsares födelse att göra, eftersom detta är ett påhitt från minst 200-300 år efter denne påstådde frälsares påhittade levnad – som helt saknar minsta historiska eller arkeologiska bevis. Inte någonstans i de kristnes Bibel står det att den smorde, oljige rackaren vid namn ”christos” på grekiska var född i December heller.

 

Men för Skades ö, Skadhin-aju eller Skandinavien, liksom Skåne och Skedevi, för att inte tala om många andra av Skades vin eller Kultplatser, har vi ytterst påtagliga bevis, för allt detta är platser och saker som finns på riktigt och i sinnevärlden, liksom själva Vintergudinnan, jaktens gudinna, en gång Njords maka och den mäktige resen Tjatses dotter – han som uppkallades efter det samiska ordet Thiazzi, fjällbäcken, det rinnande vattnet, stelnat till is.

Skade har svart hår, för hon är en Jotunn och av Jättesläkt – hon tillhör varken Vanernas eller Asarnas släkte, utan född i Utgård, inte i Midgård eller Människornas Värld. Hon är ingen vitblond sagofigur, och låter sig inte Disneyfieras eller dompteras ned till någotslags ”Elsa” i en animerad barnfilm typ ”Frost”, hur mycket ett amerikanskt Hollywood, bemannat av idel idioter och de r-a-s-i-s-t-e-r som ägnar sig åt Kulturell Apropriering på de Nordiska folkens bekostnad än försöker göra om henne, för Vinterns kraft låter sig minsann inte göras om, förnekas eller förvanskas. Det vet vi alla som bor här, i dessa Nordliga trakter av vår Värld, och de som ännu inte vet vad begreppet ”Vinter” innebär,  kan nog fortare än kvickt få lära känna henne, ifall de inte bättrar sig – nu, ofördröjligen och genast.

 Förstudie till Skade i ett av mina Hedniska Kalenderprojekt, 2014

Skade är också – och detta sägs i förbigående – en gudinna för de frånskilda, ensamstående eller verkligt enastående kvinnorna, för hennes äktenskap med Njord blev inte lyckligt, utan upplöstes, som alla vet. Nu lever hon som Ull, bronsålderns skidande solgud i Ydalarna, Idesgransdalarna norrut, även om det väl inte lär skada för moderna svenskar att tänka sig dessa belägna i Y-län, där Gar-jamtan och Jämtstorschan alltjämt lever och frodas, härdiga för den kallaste köld och snö.

En föraning om den Jul, som är Nordisk och som snart skall komma… I Jämtland, på Jamtli och överallt annars… (det har jämnt och jämt varit så !)

 

Jämtland är inte och har inte varit någon del av ett föregivet ”Sydsamiskt” område förrän inpå 1700-talet, för fynd från Krankmårtenhögens bronsålder och andra ställen visar på ett högvuxet folk, understundom med en kroppslängd på upp till 215 cm för män och hela 195 cm för kvinnor – så lapparnas myter om ”Stahlo” eller sagans Jotnar och resar; har trots allt ett visst fog för sig. Och i år utfärdade SMHI redan sin första klass Röd-varning enligt det nya systemet – lagom till 30 November och den första Vinterdagen…

Allvarliga störningar väntades i hela det svenska samhället, men nu tog den förväntade stormen en mer sydlig bana, och drabbade endast Skåne och de sydligaste Götalandskapen. Stormen graderades snabbt ned till klass Orange – och det var visst inte några ”Klimatförändringar” eller någon halvdebil Greta-tro som orsakade den – för vinterstormar har vi här i Norden fått leva med sedan den senaste Istiden, och ”Skadans rev” eller Snö-fåk över den skånska Sydkusten är inget skämt det heller – utan en högst verklig realitet – vilket bevisar gudinnan Skades makt – en gång för alla.

Acceptera Vintern, Acceptera Asatron, Acceptera Skades makt – Allt detta är HÄR FÖR ATT STANNA (Annars är du ”inte helt 100”)

Skade-Utfallet – för att nu övergå till det – blev alltså i år inte det förväntade. Jag överlevde mitt besök i Skades Vi, och hennes högst reella hemstad. Numera har jag som bekant en titanspik i höger skenben, fastvuxet i själva benvävnaden och med spikskallen utstickande sådär 5-6 mm i musklerna och köttet, efter att ha brutit benet på en arbetsplats, där jag hade mitt hem och min vardagstillvaro i över tio långa år. Hade jag aldrig burit lågskor den första vinterdagen, och inte vigt hoppat undan för ett visst slags fordon – vars förare har ytterst begränsad sikt – hade det aldrig hänt – för nu landade jag på en nyss översnöad fläck av blank is på en asfalt-yta, täckt av ett fint lager pudrig nysnö, jungfrulig och fin likt Skades egen vinter-hy, och hyn hos den frånskilda kvinna jag just vid det tillfället gick och tänkte på. Hon hade nyss önskat mig ”ein gutes Rutschs ins Neues Jahr” eftersom hon på köpet var tyska.

Skade frågar dig inte efter Namn och Grad, inte efter typen av Fordon du åker i. Hon är rättvisare, än de flesta människor… Sviker dig ej, om du lärt känna henne…

Jag ställdes sist i en vårdkö på aktutavdelningen till ett större Stockholms-sjukhus, enbart på grund av min yrkestillhörighet. Den utländska, icke-svenska vårdpersonalen där tyckte nämligen, arabisktalande som den var, att just min samhällsklass skall tåla lite mer eller vara helt okänslig för smärta, olikt de flesta andra människor – och jovisst, jag kan tåla en hel del, fysiskt sett – och på två-tre alvedon kan jag i fem-sex timmar invänta en nödvändig operation – för jag är van att vänta också i kyla och snö. Man rådde mig till helt fel saker, och förde mig bakom ljuset vid Danderyds ortopedklinik, som jag såsom boende i Sektor Nordväst var hänvisad till, varvid en andra titanspik av härdat stål, tillfälligt inkörd rakt genom ledkapseln i min högra fotled brast i tre delar. Jag kunde – femton dagar senare och haltandes på kryckor – den vinterdagen för tio år sedan, när jag satte högerfoten i marken med marschanträde – första gången på länge – man vilseledde mig – fullt avsiktligen – med att påstå att jag skulle ”markeringsgå” istället för att låta mig göra som jag ville, och gå med den brutna foten i högläge; genom att hoppa fram på vänster ben – och jag kunde fysiskt känna, när spikfan genom fotleden brast sönder.

Enbart en enda läkare i aktuell ”vårdregion” men inte län räddade mig det året, nu tio år avlägset – han hade fiske som hobby och var faktiskt armenier, så där ser man. Tack vare titthåls-kirurgi, en modern magnetkamera och en äkta ”slipknot” eller glidknut fiskade man ut spikfragmentet ur höger fots ledkapsel, mellan Talus, Tibia och Fibula – för att vara anatomiskt exakt – det senare benet hade jag haft av på två-tre ställen också – men ändå kunde jag gå för egen kraft 500-600 meter till en hyrbil, själva olycksdagen – enbart pga förmåga och viljestyrka – samt en god kamrats hjälp.

Min högra fot har jag alltjämt kvar, och den behövde inte amputeras, trots allt.

Skade sviker inte, och varken Vinterns makter eller sanna Hedningar sviker mig.

Varhelst en äkta Hedning finns, från Nova Semblas fjäll till Ceylons brända dalar – är han min vän, Min bror…

Peter Hultkvist kvarstår som Minister inom den senaste svenska Regeringen, och han är en av de få ärliga socialdemokrater vi alls har kvar. En av de sista kompetenta eller någotsånär seriösa politiker vi haft inom det partiet sedan Göran Perssons tid – den siste (S) märkte Statsminister någonsin, som verkligen förtjänade beteckningen ”statsbärande”. Jag förbigår den nya Utbildningsministern med kall och isande tystnad, och noterar att man försökt ”sälja på” oss en ny Energi- och Digitaliseringsminister, en alldeles ny ministerpost, som inte funnits tidigare – och det skall vara en såkallad ”Farman”  som är ”Bar” har man sagt mig.

Det återstår väl att se vad detta nya stjärnskott på Ministeriernas himmel har att erbjuda oss etniska svenskar, denna vinter eller andra. Jag ställer mig högst skeptisk, liksom jag gjort till Nordstream 2 och vilket slags regim resten av Europa dessvärre har gjort sig beroende av. För egen del fortsätter jag att vara just etnisk svensk, Hedning och Ved-eldare, och det tycker jag också ni läsare skall vara, digitaliserade eller ej.

Tidens oro förgår. Endast Hedendom och Vinter återstår !

Också gudinnan Skade själv valde en gång sin man efter fötterna ! Högra foten främst sade jag – Och Marschanträde !!

 

Pilbågsmord, ”Förmågetillväxt” och en Skades vinter…

Så har det åter inträffat. En muslimsk terrorist överfaller och dödar Nordbor på öppen gata. Denna gång i Norge. Det skall enligt SVT, vår Statstelevision – röra sig om en dansk medborgare av okänd etnicitet, som flyttat till Norge och där konverterat till Islam, samtidigt som han undergick en snabb radikaliseringsprocess.

Gärningsmannen skall enligt Norsk Polis sannolikt ha agerat helt ensam, och har redan dödat fyra kvinnor och en man, mellan 50 och 70 år gamla, inne i en Coop Extra butik i centrala Kongsberg. Vapnet uppges ha varit – en pilbåge – men islamisten skall också ha haft tillgång till andra vapen.

Tänk efter om ni någonsin sett ett liknande scenario förut… Tänk efter om jag för min del – med mitt sedvanliga språkbruk och tonfall – Hedning som jag är – har VARNAT eller varslat för att liknande händelser faktiskt kan inträffa. Förutom de fyra döda befinner sig tre allvarligt sårade på sjukhus, om vi får tro medias rapporter.

Skade är Vinterns bågskjutande gudinna enligt Asatron – Men varför skall vi redan nu ha ett sådant Skadeutfall… ?

(Kvinnan på bilden har inget samband med de tragiska händelser som skildras i detta inlägg)

 

Knappt har Lars Vilks blod kallnat i den nu riksbekanta raksträckan mellan Trafikplats Markaryd nord och Trafikplats Markaryd syd – och bromsspåren efter det fordon han och två polismän färdades i, har mångfaldigats och åter mångfaldigats på Facebook. Det framgår nu att fordonet befann sig i södergående innerfil, och inte omkörningsfilen – utan det korsade – av helt okänd anledning och i 160 km/h hastighet inte bara mitträcket, utan tre körfält, innan det kolliderade med en lastbil, vars last fortfarande inte beskrivits i media – och övriga spekulationer är kanske motbjudande – liksom vad som hänt i Norge idag.

Men jag fäster vid mig detaljer, nu när min egen metodik för bloggskrivande avslöjats. Jag fäster mig vid hur jag beskrivit ett visst nätverk i Sverige, som smädat Hedendomen och vars medlemmar också utbildat vissa unga individer ur en viss befolkningsgrupp i just Bågskytte – men syftet verkar lite oklart.. Jag har också berättat om en Atalanta-liknande ”Understudy” till en viss Asatrogen Professor i US of A (det är henne ni ser på bilden ovan – hon är träffsäker, men ingen prickskytt – dessutom intellektuell och knappast radikal ) och erinrar mig till och med detta med hemgjorda Armborst eller Låsbågar – Jodå – de fanns visst under Vikingatid – i slaget vid Hjörungavåg anno 986 användes just ”Låsbågen” av Jomsvikingarna, och ännu tidigare än så fanns den grekiska Gastraphetes eller buk-bågen, den som enkelt kunde spännas genom att man lutade hela sin kroppstyngd emot den, så att mekanismen kom i skjutklart läge.

Armborst var redan färdigutvecklade i Antikens Grekland, 200 år före vår tideräkning. Vapnen var tillräckligt kraftiga för att slå igenom kroppen av en häst på ca 150 m avstånd.

Långt innan dess hade Han-dynastins kineser uppfunnit diopter-siktet och pistolgrepp på sina armborst, 600 år före vår tideräknings början. Och vem som helst, som har skicklighet nog – kan – likt Europas stenåldersjägare – tillverka en långbåge, som har ungefär samma genomslagskraft, men kräver mycket mera träning och muskelstyrka.

Senast jag talade med någon som hade tillverkat sitt eget armborst – det svåra är bågsträngen och de senor den görs av – den är också mycket känslig för fukt – var ombord på ett visst seglande skepp – från 1030-talet i original – utanför Mörkö och på väg emot Oaxen, cirka 1998. Jag erinrar mig också hur den Katolske Påven Urban II anno 1096, naiv och välmenande som han var, försökte få till ett totalförbud för just Armborst i hela den kända kristenheten, även det Sverige som vid denna tid knappt var kristet alls. Till och med Satan, Gammel-Erk, Han-som-tyckte-att-Åmål-ändå-var-något och diverse smådjävlar brukade i medeltida kyrkokonst avbildas med armborst, intill renässansen och Hieronymus Bosch tidevarv, men de påvliga försöken till Vapenbegränsning blev helt, totalt, fullständigt och komplett verkningslösa, eftersom samma Katolska kyrka mycket snart kom på att vapnet ifråga behövdes emot Hedningar och Turkar.

Nu fattas det bara, att någon vanvettig läsare eller junta – för alla galningar agerar visst inte ensamma – det vanliga är att de uppträder i flock – anklagar just mig för att vara någotslags kopia på ”Inspire Magazine” som inte alls är någon Australiensisk tidskrift för Heminredning eller så, utan tvärtom Al-Qaidas stora on-line tidskrift, avsedd att ”trigga” muslimska illdåd och muslimsk terror i hela världen.

Själv säger jag ungefär som Kurt Vonnegut, författare till den kända romanen ”Slaugtherhouse 5” eller ”Slakthus 5” där huvudpersonen Billy Pilgrim – en man vars tidsuppfattning ibland blir egendomligt rubbad – och hans flickvän Montana Wildhack förekommer…

Sticks and Stones might break bones, but mere words cannot hurt you

För oss Hedningar är det så, att handlingar alltid väger tyngre än blott ord, eller för den delen tankar. Så lär det förhålla sig även i juridikens underbara och mångfacetterade Värld, och vad Montana Wildhack nu beträffar – jodå – diverse personer försöker allt vad de orkar hacka hacka och hacka servern till det hus jag sitter i (men inte min hemdator) i syfte att anordna något, lagom till Halloween – oavsett hur betydelselös just den lilla detaljen är i det stora sammanhanget. Deras verbala eller digitala ammunition är snart slut, och deras metoder undermånliga – brutna pilar, krökta spjut. Verkligt våld skadar mera, och snart får vi se om de övergår till den sortens metoder – och vad framgång just den lilla insatsen i så fall får. Än så länge är Sverige i alla fall i mycket ett rätts-samhälle, trots personer som Anna Ardin, Cissi Wallin och allt vad de heter…

 

Den som inte är Humanist eller Human fullt ut döljer något. Är man i krig, gäller det att välja sida – och vilken sida står DU på – kära läsare eller läsarinna ??

Själv oroar jag mig mer för de Monoteistiska galningarna, som visst inte ”agerar helt ensamma” eller vars plötsliga ”förmågetillväxt” visst inte beror på något ”spontanutfall” – men fler Skade-utfall kan inte uteslutas. Detta är ingen ordvits, detta är en realitet. 

Låt oss sörja med Norge, dess ledare; och hela dess befolkning. I morgon kan det vara vårt land och du eller jag som blir drabbad av Monoteisternas våld och terror – och hur mycket hjälp erbjuder våra respektive samhällen då – i Norden eller Europa ?

Frej och Freja hade namnsdag…

I Torsdags hade Frej och Freja namnsdag enligt den nutida svenska almanackan. Det är mindre lämpligt ur ett Asatroget perspektiv, eftersom Vanernas viktigaste tid infaller på våren, och kanske skulle vi hedra dem lägre in på ”föråret” som man säger i Danmark, det vill säga i Mars, alldeles innan odlingssäsongen börjar. Frej och Freja är ett syskonpar, som alla vet, och Njord på Noatun, skeppsbyggnadens och sjöfartens gud, är deras far. Frej är gift med Gerd, som alla vet, men ändå förväxlar de som är hemfallna åt ”fornsederi” och annan idioti ofta Frejs maka med hans syster, vilket bara bevisar deras stora okunnighet.

Njord och en av hans tama knubbsälar, som de framstår på en modern illustration

Det är bara Loke, den hädaren, som beskyller Freja och Vanerna för incest i Oegirsdrikkja eller Lokasenna, men denna illasinnade smädare behöver ingen tro. Vi vet att Skade, Vintergudinnan, var gift med Njord även om de var olika till sinnet, och därför har vi en förklaring till vem som födde Frej och Freja – någon framspekulerad syster till Njord med namnet Njärd torde aldrig ha funnits, även om namnet Njord en gång hade sitt ursprung hos Nerthus, som de invigda förmodligen känner till vid det här laget. Freja trånar ständigt efter Od, som också är Svipdag, och har med honom döttrarna Hnoss och Gersimi, smycke och dyrbarhet. Att Freja saknade sin mor som liten – hon finns ju nu i Ydalarna – bestämde nog mycket om hennes karaktär, som jag reda beskrivit, och närhelst man sysslar med Asar och vaner, gäller det att ha deras släktskapsförhållanden klara för sig…

Många äro komna, men få äro kallade” säger de kristna. Och det stämmer…