Det skrivna ordets betydelse är större än man kunde tro. I vårt eget land har vi haft vårt eget skriftspråk, och därmed också vårt eget sätt att tänka och tala långt innan kristendomen och de latinska bokstäverna kom, även om vi just nu föredrar att använda latinska bokstäver för vår idéspridning. Och ibland tänker jag faktiskt på Lars Forsell, den svenske poeten, som skrev följande dikt. (Hur det nu kan komma sig…)

Jag måste använda ord när jag talar till er!

Tänk er kaptenen på en galeas, en hukarejakt, en skonare, en brigantin, en fregatt, en korvett,

en snau med molnet av segelduk över sig: gaffel- och bomsegel, toppsegel, stagsegel, skothorn, fallhorn, halshorn

När det blåser till storm kan han väl inte bara peka med handen och ropa: Ta ner dom där! Det skulle se ut.

Snickaren har en låda med fackord Muraren sina och den som skall styra en stat kan väl inte bara gasta i stormen:

Dom där sitter fel! Reva dom där! Jag måste använda ord när jag talar till er.

Ni måste lära er ord.

Ur Oktoberdikter

Det är viktigt att kalla saker vid dess rätta namn. Jag talar om levande Asatro, inte om någon död ”fornsed”…