Hans Helighet Påven, MSB, Dödssynder och Dygder…

Hans Helighet Påven, som nyligen fått ställa in sin traditionella nyårsmässa eftersom han lider av bensmärtor – vilket jag själv också gör för tillfället, och sedan en akut sjukhusvistelse sedan tre dagar tillbaka, lär så sent som i Julas ha sagt, att av alla Katolikernas sju dödssynder, är Likgiltigheten emot Nästan och Världens problem den absolut största, och mest utbredda, samt den som är mest typisk för vår tid.

Länge Leve Påve Franciscus, som i Boxning vart en friskus !

Nu är jag hedning, och inte alls katolsk som alla vet. Inte heller är jag någon Påve, ingen Storpåve i alla fall, och för alla de Småpåvar, som döljer sig inom den fullständigt urartade ”Fornseden”, New Age i övrigt eller NAS, Nordiska Asa Samfundet i synnerhet, ber jag att få betacka mig.

”Från himlens höjd jag stiger ner, och ropar så till er: Dröj ej mer !” (Illustration ur seriealbumet ”Church State” av den kanadensiske tecknaren Dave Sim)

Jag vill inte ”förpåvas”, alltså undergå en papafikation. Jag tror inte heller på begreppet ”synd” överhuvudtaget, eftersom det inte finns och aldrig funnits inom Asatron eller den Nordiska Hedendomen. Asatron har heller aldrig haft några Påvar, eftersom det är emot dess blotta natur, och därmed inga andliga överhuvud med en sådan eller jämförbar status överhuvudtaget. Titeln ”Allsherjargodhi” som det Isländska Asatrufélagid utsåg redan på 1970-talet, då det grundades, och som alltjämt är i bruk där, är blott och bart en administrativ titel, precis som Gode-värdigheten alltid varit på Island, och ger dess nuvarande innehavare, Hilmar Örn Hilmarson, visserligen en hel del status, men någon rätt att uttala sig i trosfrågor för all Världens Asatrogna, har han likväl inte, kommer inte att ha, och har heller aldrig haft.

Här i landet har det tyvärr funnits en del snedvridna individer under 1990-talet, en väldigt lustig figur som kallade sig ”Frömund Ansheljargode” bland annat – titeln har ingen som helst vettig innebörd varken på modern isländska eller den norröna som talades i heden tid, inte på något Nordiskt språk –  och som inte bara utropade sig till någotslags Påve, utan också påstod att alla Asatrogna alltid skulle ha varit vegetarianer, samt att våra förfäder också allesammans var det, helt utan minsta bevis för denna vanvettiga utsaga. Han försökte också driva ett slags krog på Järvafältet utanför Stockholm, men det befanns ganska snart av lokal Polis på orten, att den var en såkallad ”Olämplig ungdomsmiljö” eftersom fornsedarna var där och rökte hasch i vanlig ordning, något de synbarligen ofta gör på sina sammankomster.

Detta var anno 1992, om jag inte minns fel, men ingen har hört talas om någon ”Frömund” sedan dess. Istället har vi fått se ett stycke pårökt ”Rådsgydja” i TV 4:s morgonsoffor och annat, som hela tiden ihållande påstått att just hon skulle ta sig den självutnämnda rätten att tala för alla Hedningar i Sverige, och som numera – tillfälligt degraderad till ”övergydja av Stockholm” (en annan ”egenpåhittad” titel, som ter sig högst löjlig, när en person med högst sådär ett tjugotal fanatiska anhängare anser sig kunna tala för en hel storstadsregion om 1,5 miljoner människor) är såpass intolerant, att hon inte ens kan ta en vettig och saklig debatt angående ”fornsederiet” och dess väldigt underliga åsikter, verksamhetsformer och politiska vanföreställningar, för sådana finns som bekant i rikt mått inom just den rörelsen, och därmed närbesläktade.

För att återgå till Hans Helighet Påven, okränkbar, ofelbar och dessutom sakrosankt som han är – i sin ungdom utövade han sporten Boxning, och hans koppling till flera erkända idrottsmän och boxare har också varit aktuell på senare tid – säg visste ni det ?

”En Påve kommer sällan Ensam”

Påven är mycket besviken, säger han i det Finländska Hufvudstadsbladet och till och med i en del andra svenska media – besvikna kan vi ju alla bli, av olika skäl och olika orsaker – men vad som verkligen irriterade Hans Helighet, den 3 Januari i år och före de senaste händelserna i Amerika, var att all världens makthavare, rika och andra potentater inte ens respekterar de Covid-regler de själva ställt upp, skenheliga som de är, och ”De tänker inte på de som stannar hemma, på de som drabbats ekonomiskt av nedstängningarna, eller på de sjuka. De tänker bara på att åka på semester och ha roligt”, säger påven. I den svenska pressen har enbart och endast bara NT – Norrköpings Tidningar vågat dra den självklara parallell, som uppstår gällande den politiska situationen i stort i vårt eget land, det som en gång var Sverige, men numera är ”Landet Löfvén”

 

Små Påvarna, Små Påvarna – är lustiga att se. Båd kräkla, båd kräkla och mitra hava de”.. Mannen till vänster begick misstaget att åka till Kanarieöarna över Jul. Han måste genast avgå. Mannen till höger har dödat hundratals, kanske tusentals etniska svenskar över 70 år genom att neka dem syrgas på äldreboenden – med full vetskap om innebörden i sitt beslut, efter vad det ser ut. Han ska få sitta kvar, sägs det… VEM av dessa två är den VERKLIGE syndaren ? VEM är det som ”borde avgå” ?

Vad vi kallar lögner, och rena underlåtenhetssynder är – liksom ”vanelögnare” i Politikens Värld och annars vi har ju också ”forskare” på Hedendom som t ex Fredrik Gregorius vid våra universitet kanhända en bedömningsfråga. Men vi har en Statsminister, som Trumpskt och lögnaktigt svänger sig med att han ska ”gå och köpa reservdelar till sin rakapparat– och i slutändan kan vi alla fråga oss – är det ens värdigt – och VEM bär egentligen ansvaret ?

Är det inte makthavarna själva, kanhända ? – precis som hans helighet Påven konstaterat.

”De sju Dödssynderna” – Målning av den tyske konstnären Otto Dix, 1933

Nu är jag som sagt Hedning, och tror därför inte på själva begreppet Synd, och i synnerhet inte på några Dödssynder, eftersom vi redan ur själva verkligheten tydligt kan se att det inte existerar några absoluta synder, och att inte ens Dödssynderna enligt katolicismens korta katekeser är ordentligt definierade. Vad som räknas som syndigt, respektive icke syndigt, och såpass moraliskt klandervärt så att det skulle föranleda ingrepp från den existerande rätts-staten (som i en viss MSB-chefs och före detta Rikspolischefs fall) blir en bedömningsfråga, så länge verkliga förbrytelser från Regeringen Löfvéns sida förblir ostraffade.

Enligt en annan katolsk ”lista” – dåligt definierad och därmed öppen för allehanda missbruk – är det bara följande, som utgör de såkallade ”fyra himmels-skriande synderna” enligt katolicismens sätt att se – efter vad jag hört:

  1. mord;
  2. den sodomitiska synden; (1 Mos 19:1-11)
  3. förtryck av fattiga, änkor och föräldralösa barn;
  4. försnillande eller undandragande av dagspenningen eller arbetslönen.

Som god statstjänsteman finner jag Regeringen Löfvén på sannolika grunder skyldig till allt av ovanstående. Misstanken om åldringsmorden – i hundratal eller tusental är enligt Covid-19 kommissionen under utredning, och gällande Sodomin, har vi sett hur en viss Fredrik Federley, toppman inom Centerpartiet och representant för Regeringen vid EU i Bryssel, först beviljats vårdnaden över ett femårigt barn (numera sju) och sedan sammanbott med en dömd pedofil under ”frigång” vars straff samme Federley uppenbarligen försökt förkorta till noll och intet, bara för att han skulle skapa en sk ”regnbågsfamilj” och legalisera sodomi i Sverige, något också ett antal andra Centerpartister försökt. (Se bland annat här, om hur Ordförandeskap i diverse kommunala ”familjenämnder” genom Annie Lööfs berömda ”center” visats förenliga med ren pedofili)

Vad gäller förtryck av fattiga, änkor eller föräldralösa barn, torde det stå klart att det förekommer, liksom 4) vad nu rikets finanser i allmänhet angår, och därmed har alltså Regeringen Löfvén svårt syndat mot den katolske Guden, vilket jag alla ni kristna därute noterar.

Å andra sidan – själv tror jag enbart på Juridik, uttryckt genom ett sekulärt samhälle och ingen Naturrättslära, där rätten för eviga tider och alla förhållanden är förutbestämd. Brittisk Lag gäller inte i Sverige, Tysk lag gäller inte i Finland, Finsk lag gäller inte i Frankrike, och Svenska Lagar gäller inte i Storbritannien, vilket bland annat är klart utsagt i Brottsbalkens portalparagrafer, om någon nu vill veta.

Enligt Asatron skipar Asarna rätt vid sina domssäten, de har inte rätt, och det finns heller inga som helst eviga domslut, ty man måste lag göra, lag  tälja och lag säga, lika väl som runor, vilket följer av Runatal Havamals. Därav framgår redan, att rättvisa är ett relativt, inte absolut begrepp.

Angående dödssynderna – sju till antalet, så har jag själv bara följande att säga, ifall de nu ska vara just de här:

  1. högmod,
  2. girighet,
  3. lusta,
  4. avund,
  5. frosseri,
  6. vrede,
  7. lättja

Något Högmod anser jag mig knappast lida av, inte vid sidan av de stolpskott av släktet människa, som jag redan räknat upp, ingen nämnd och ingen glömd. För övrigt tror jag också, att de flesta synder inte är alls är så dödliga som det sägs, när det gäller listan ovan. Kristendomen lär ut överdriven ödmjukhet, krälande i stoftet inför en inbillad ”Gud” och annat som inte alls är nyttigt för mänskligheten, och är just därigenom en skadlig religion, då den inte värdesätter individens värde, eller rätt till självbestämmande. Hybris – vilket förvisso finns som begrepp i Hedniska kulturer, vore förresten en långt bättre definition.

En ledare gör sig skyldig till Hybris eller Högmod, då han inte kan överblicka konsekvenserna av sina egna handlingar, och heller inte kontrollera sina egna anhängare.

Angående nr 2) Girigheten, så anser jag det inte vara en synd att törsta efter kunskap, exempelvis, att se om sitt eget hus, att hjälpa sig själv på det att också gudarna må ge envar hjälp, men en långt vanligare synd i Sverige – och speciellt dess hedniska del – är särskilt nummer 4) Avunden och Missunnsamheten, liksom den illa dolda skadeglädjen, vilken genomsyrar alla snöda hjärtan.

Rävar – särskilt Skabbrävar – har alltid setts som onda djur enligt Katolicismen, därför att de symboliserar girigheten… Och skabbigt folk finns nog och övernog…

Vad sedan 3) Lustan angår, anser jag inte att normal mänsklig sexualitet är en synd. Här ligger en av kristendomens stora nackdelar, för den har hela tiden visat enorm missunnsamhet emot människorna, när den inte unnat dem någon glädje av det faktum att vi har två kön (ja, könet är en biologisk realitet, ingen ”social konstruktion” som en del helt felaktigt tror) och inte tre eller fyra. Avhållsamhet är ingen dygd för en hedning, och den sortens kristna pryderi som nu går under den falska varubeteckningen ”feminism” ger jag heller inte mycket för. Sverige är Feminismens Saudi-Arabien, det har man ofta konstaterat, och det vimlar av länder i vårt närområde som har betydligt sundare, öppnare och ”frigjordare” attityder ibland normalbefolkningen, och heller ingen repressiv lagstiftning, eller lika mycket hyckleri och politiska skådeprocesser.

Vildsvinet och Freja har i alla tider varit symboler för samma grundläggande drift, nämligen den sunda könsdriften… som katolikerna hela tiden inte förstår och fördömer, därför härskar ibland dem alltid celibat, sodomi och pederasti

Vi kan alla erinra oss Annie Lööfs och Federleys falska skådeprocess emot Eskil Erlandsson, ett av de största justitiemorden i modern tid, vad Sverige angår. Någon juridisk bevisning emot Eskil Erlandsson har aldrig funnits, och han har inte mindre än två gånger friats i Svensk Domstol, trots att man via politiska påtryckningar förmått ett enda enstaka Hovrättsråd att gå med i den hysteriska anklagelse-leken, som troligen utlösts, när Erlandsson, som är en ärlig man, protesterat emot Stureplans-centern, Federleys fjollor och vad de hela tiden ägnat sig åt.

Vem är förresten skyldig till den största synden, när en gammal mans ömmande knän jämförs med Federleys missbruk och påstådda ”vårdnad” om en sjuårs flicka, och vad hans ”livskamrat” gjort sig skyldig till ? Herr Erlandsson har inga förstörda liv och inga för livet skadade barn på sitt samvete, men det har Federley, som nu fortfarande ”mår dåligt” innan han åter skall göra ”comeback” inför nästa val och i politiken.

Återigen – ser vi inte syndernas relativism, till och med när det gäller ”dödssynder” – och vad är egentligen en dödssynd ?

Själv skulle jag vilja hävda, att vad vuxna män och vuxna kvinnor gör med eller mot varandra, i de flesta fall är enbart deras ensak, så länge samtycke föreligger, och därmed finns ingen synd alls, inte ens i fråga om prostitution (som Asatron inte alls fördömer, och heller inte har fördömt) eftersom ”hor” bara betyder otrohet eller svikande av löften, men den som inget svek har begått, har därför heller inte horat.

Hor är däremot att bryta eder (om man ingått äktenskap) eller att ballra om vem man haft sex med, intrång i privatlivet och svekfult betende på Internet och i media, och även uppenbar lögn – om din granne eller ”nästa”, skulle väl kallas för en långt värre synd, ifall man nu ska ha en katolsk katalog över ”synder”

Avunden, som ofta drar sig själv vid näsan, symboliseras enligt katolikerna av en Hynda.

Vad gäller synd nummer 4, Avunden, har jag redan kommenterat den, och jag kan nog inte sägas lida av någon avund, särskilt inte vad gäller Påvar och Politiker. Däremot vet jag att det finns många i min närmaste krets som avundas mig, både för kunskaper, ägodelar, framgångar, de förmågor jag har och mycket annat, och i flera årtionden igenom har de aldrig visat sig annat än missunnsamma och småaktiga, men den sortens människor vill jag för min del inte umgås med.

5. Frosseri, alltså övermått i fråga om mat eller dryck, eller andra utsvävningar, som strider emot måttan och röjer omåttligheten, beskrivs redan i Hávamál, särskilt i de inledande stroferna om dryckenskapen, omåttligt krävande gäster, som suger ut hela länder och värdfolk, men läs också strof nummer 21:

Hjarðir þat vitu,
nær þær heim skulu,
ok ganga þá af grasi;
en ósviðr maðr
kann æ
vagisíns of mál maga.

Denna strof av Hávamál har som många andra ofta blivit vanställd och felöversatt, särskilt av de som med full avsikt översätter dåligt för att skada, släpa Asatron i smutsen och förnedra den, precis som Lars Lönnroth (en av de sämsta översättare av Eddan, som vi någonsin haft) men i min översättning lyder den – och jag översätter för min del mycket exakt, utan att lägga till ett enda ord för mycket, eller göra fel i ordval – det kan jag rakt fram säga, utan högmod:

Hjordar det vet
när hem de skall
och gångar då av gräset
men en oklok man
kan aldrig
väga sin mages mål

”Vagisins” har nämligen inget med ordet ”väg” att göra, men syftar på en vägning, och där står faktiskt ”mål” i originalet, som ett mål mat. Kort sagt: Oden och Gudarna vänder sig emot missbruk, och det skall väl vara måtta i allt, sex inbegripet, men för mycket sex kan ingen dock svårligen ha, ty det är vanligen omöjligt att dö utav det, eftersom man i vilket av för mycket mat eller för mycket dryck först blir illamående, sedan utmattad – och det är ingen synd, ifall det inte leder till indolens eller lättja.

Angående Vrede, nr 7 – skulle jag inte säga att Vrede i sig är någon synd alls, utan enbart en sund och naturlig reaktion hos människorna, utan vilken ingen vilja till förändring är realiserbar, för det är bara och endast bara när vreden blir överilad, eller tar sig uttryck i rena våldshandlingar, som den blir farlig, även om många kristna förstås fruktar den, ty ”för Nordmännens raseri bevare oss milde herren gud” brukade de lalla och traggla i sina kyrkor.

Redan Påven själv kände vrede, när han i sin ungdom tränade boxning, och utan vrede inombords, kan man inte förändra någonting av tillståndet här i Världen, eller likt en boxare själv så sitt första slag, som bör sluta med knock-out på motståndaren, fortast möjligt. (Och kan man inte ens det, bör man fortast möjligt dra sig ur ringen, inte gå till Captolium i onödan, och inte ställa sig där..)

Pöbel är Pöbel, och Amerikaner är Amerikaner. Titta på den synnerligen illa klädde individ i mitten, som missbrukar både sin kropp med fula tatueringar, och dessutom MISSBRUKAR Tors Hammare som symbol ! (Vrede är ingen synd, men brist på omdöme är det förvisso)

Likgiltigheten, nummer 7 är och förblir den största synden enligt Påven, och däri måste även vi hedningar hålla med. ”Tål intet ont här i Världen, men var glad åt allt som är gott” lyder ett försök till en översättning av Hávamáls vördnadsbjudande strofer.

”Om ont du ser
Säg då att ont
Det är
och giv ej
dina fiender frid”

Är ett annat, ofta citerat försök till översättning av samma strof, strof 127 för övrigt.

Här gäller dock, att man måste lära sig det Hedniska Frids-begreppet, och vad Fridh som juridisk term egentligen betyder, och inte misstolka allting, särskilt inte sådant som kristna människor inte kan förstå i alla fall, just därför att de är obildade kristna och därmed pöbel, lika mycket pöbel och mobb, som de Trump-anhängare som nyligen stormat Capitolium.

Det talas också mycket – hos en del amerikaner, som är fullständigt obildade, dumma i huvudet och inte kan förstå bättre – om att det skulle finnas nio stora Hedniska Dygder, eller ”Nine Holy Virtues” eller något sådant.

 

NEJ – detta är Bogus, Bullshit, ”Fornsederi” och Make-Believe. Hávamál innehåller INGA ”Nio bud” och verklig Asatro är ingen svag ”Motivational Poster”

Föga vet då de här vilseförda vraken att deras nio dygder bara är hitte-på rakt igenom, och skapades av två enstaka herrar anno 1974, som kallade sig ”Stubba” respektive ”Höskuld” och falsk försökte ”kristifiera” Asatron genom att idiotiskt nog tro att det skulle gå att ”koka ned” den till någotslags ”Nio Odens Budord” som en ren parafras på ”Tio ”guds” Bud”. Herrarna ifråga kallade sig också ”Odinister”, en beteckning, som i likhet med det ytterligt fula och missvisande ordet ”fornsedare” aldrig funnits, där för att riktig Tro, Trofasthet, Treue, Truth är något annat.

De nio påstådda dygderna är ett nattsvart, intellektuellt misslyckande, och enbart en dålig parodi på vad Asatro och Hedendom verkligen står för, lika dålig eller bra som katolicismens eviga dygde- och synda register, och lika irrelevanta, när det gäller att bedöma grunderna för det som kan kallas ett moraliskt eller mänskligt handlingsmönster.

Gudarna har i alla fall skapat oss till att handla och ta konsekvenserna av våra handlingar i alla fall, och så länge dessa inte är direkt dödliga eller livsavgörande, är förmodligen hela diskussionen om synder eller dygder helt ovidkommande.

Själv skulle jag vilja slå ett slag för vad som ryms i Runatal Hávamáls, om ni ens känner till det, de 18 av 24 ursprungliga runverser vari Oden själv lär oss vilka skador han kan undanröja, vilka problem han kan lösa, och det är som vi alla borde begripa till sist mycket nyttigare, än att enbart tala om synd eller dygd.

”Det må vi se,
när nogsamt vi själva
oss granska,
att ingen är fri från fel
Men – dock är ingen så usel,
att han till intet duger”

lyder en annan Hávamál-översättning, och innebörden i den, versus de kristnas ständiga babbel om synder och dödssynder, begriper först den, som länge läst och begrundat mina ord.

Bernhard av Clairvaux, en synnerligen katolsk herre som var mycket för det kristna ridderskapet – som byggde på gammal Germansk ridderlighet, och i allt var ett arv från de hedniska kulturerna talade om sju stora ridderliga dygder (eller de sju barmhärtighetsverken), som det var fritt fram för var och en att försöka efterapa eller efterlikna.

De skulle då vara att

  1. Mätta de hungrande – Men vad är då det, utom att mätta dem, som hungrar efter kunskap och gott vetande, som är bättre än all sorts dryck eller bröd.
  2. Ge de törstande att dricka – men vad är då det, förutom törst efter rättvisa och kunskap – som rättskaffens män har mera av, än rusande vin, mjöd eller annan dryck
  3. Klä de nakna – Men kroppslig nakenhet är inget farligt, utom om man verkligen fryser. Verkligt naken är bara den okunnige, eller den som saknar allt omdöme, likt Trump i kejsarens nya kläder. Nakenhet är att vanpryda sin egen kropp med fula tatueringar, och smaklösa bilder. Nakenhet är att vara ovetande i allt, och avslöja brist på omdöme eller förstånd, och därmed handla obetänksamt. Men ingen nakenhet är så stor, att den inte kan skylas, och ingen brist så grav, att den inte botas med bättring, vilket Odens ord om vank och brist omfattar.
  4. Trösta de bedrövade – men ingen är så bedrövlig, som en likgiltig, andefattig och fantasilös människa, totalt utan egen vilja eller kreativitet. Den bedrövade lider av brist på hopp, men just detta kan avhjälpas – också genom den sunda vreden.
  5. Att befria de på falsk grund inspärrade – Men vad är då det ? Det är att motverka befogad orättvisa, och utbilda alla de, som sitter fast i okunnighetens garn, och sina egna falska föreställningar om rätt och fel – så kan man också uttyda det.
  6. Att Bota de sjuka. Kristendom, Islam och Monoteism är också en allvarlig sjukdom, som hindrar människan från att se att det finns flera vägar till tänkbar upplysning, än blott och bart deras egen. Och ingenting kunde vara oss sjukare eller mer förhatligt, än de verkningar vi ser av all denna myckna kristendom och islam här i Världen.
  7. Att begrava de döda. Den som begraver de döda, utför inte bara ett barmhärtighetsverk, utan ärar det förgångna livet och våra förfäder.

Till de sju barmhärtighetsverken vill jag själv lägga ett åttonde – det är att nedslå och med vapenmakt bekämpa det onda, varhelst det än visar sitt fula tryne. Svärdet är till för att brukas, liksom käppen, men dessa två skall brukas under lagarna och genom dem, inte över och utanför lagen. Lagar är inte givna av gudar, utan gjorda av människor. Rättvisa måste skipas, och kommer inte av himlen. Många tror sig vara födda till att hålla i yxan, och ännu fler vill låta den gå, men väldigt få är goda nog att hålla i skaftet.

 

Hur är det nu med Mr Joe Biden och Herr Stefan Löfvén – tror ni att de har kraft nog att ena sina länder, när det verkligen gäller ?

(PS: Det tror tyvärr inte just jag.. men – någonstans får de ju börja…)

År 2020 – ännu ett år av framgångar för Hedniska Tankar

2020 var ett år fyllt av framgång för Asatron och den nordiska hedendomen. Kanhända var det ett hårt år för resten av världen, när ordet ”Pandemi” fanns på allas läppar och samhällen i Midgårds dalar påverkades på olika sätt, men situationen kunde ha varit ännu värre. Relativt få personer avled, trots larmrapporterna; och trots att vissa regeringar gjorde lite eller nästan ingenting för att hindra pandemins framfart, blev den inte till det Ragnarök, som somliga förutspådde.

Själv vågade jag mig i våras på att förutspå att omkring 7000 personer i vårt eget land skulle vara döda pga Covid-19 innan 2020 års slut. Tragiskt nog misslyckades Regeringen Löfvén med att bekämpa ”den andra vågen” under hösten, och även om inga helt säkra siffror finns, har man nu säkerställt att antalet döda uppgår till minst 8 727 istället.  Alltså hade jag fel, och blev inte helt sannspådd ifråga om just det där.

Islam och Krystendum, två religioner som förföljt oss under lång tid, ligger fortfarande i sina dödsryckningar, vilket då och då manifesterar sig i form av ökad terror och våldsbrott i den ”allsmäktige” Gudens namn, även här i Sverige. Men sådant är ju inget att förvåna sig över. Dessa ökenreligioner från Mellanöstern är ju totalitära läror båda två, och det faktum att de inte kan acceptera någon annan uppfattning än deras egen, kommer alltid fram till slut, inte minst när man försöker resonera med dessa religioners företrädare.  Dock, allt i allt finns få moln på en Hednings Himmel, och jag själv ser i alla fall mot framtiden med tillförsikt.

Egentligen var det meningen att den här bloggen skulle minska i omfattning. Jag skulle ha skrivit färre inlägg, och antalet besök från mina läsare skulle gå ned från långt över 100 000 om året, till mindre än 75 000 – tänkte jag. Så blev det nu inte heller, trots att jag hade mina målsättningar klara när år 2020 började. Men – mitt engagemang tog överhanden, och jag fortsatte skriva, reagera och agera på vad jag såg och ännu ser omkring mig, och därför gick det nu som det gick.

Jag har fortfarande nått 100 420 läsare om året, eller ungefär minst 274 läsare om dagen, år ut och år in, efter tre år i rad – och totalt har nu den här bloggen funnits på WordPress i över sex år och i mer än tio år sammanlagt, om vi räknar dess förhistoria under andra namn. Självfallet kan man inte skriva tusentals inlägg över en så lång tid och vara lika bra i allt – någon gång måste kvaliteten också bli lidande, och det kan förekomma såväl upprepningar som felstavningar – det är jag mycket väl medveten om.

Men det jag skriver, är inte ristat i sten. Det är inte runstenar jag håller på att skapa, utan just en personlig blogg. Jag förbehåller mig rätten att ha åsikter, att uttrycka vad jag vill, och att leva och älska. Men ingenting på denna jord, varar för evigt. Varför ens önska sig evigt liv, som dessa högmodiga och inbilska kristna ? Vem tusan vill ens leva för evigt, förresten ?? Det vill i alla fall inte jag.

Jag har kommit till er som en Härkonung, och icke som en Stolkonung, som tänkte sig sitta länge på sin tron. Kungar och Furstar finns inte till för att leva länge här i Världen, men för att vinna evig ära och ryktbarhet genom sina gärningar och dåd” – så sa en gång Magnus Barfot av Norge, om vi får tro Heimskringla, och en viss Carl Gustav Folke Hubertus får ursäkta – men det ligger något i det.

Annars instämmer jag också i vad Pär Lagerkvist, en av våra svenska nobelpristagare; en gång skrev – och det citatet lyder i engelsk översättning som såhär:

Det här är ingen ”andlig” blogg, ifall ordet andlig skall innebära inspärrad i ett elfenbenstorn, avskärmad från världen i någotslags karantän, eller kanske det slags inre exil, som en del östeuropeiska författare skrivit om. Det är en Hednisk blogg, för vi Hedningar lever, andas och verkar i den här Världen, även om det kanske mest är fråga om att verka men inte synas, vilket redan lär vara ett valspråk, så gott som något.

Fortfarande frågar jag mig själv hur stor denna blogg egentligen kan bli.  Man kan ju säga, att den ägnas åt ett förhållandevis smalt ämne, och Asatron är inte med ibland de stora Världsreligionerna, och kommer kanske heller aldrig att bli det, eftersom det är här i Norden och bland Nordiska människor som Asatron ska utövas, inte i USA, Afrika eller övriga delar av Världen. Den hör lika intimt samman med Norden som Shinto hör samman med Japan, och det är här i vårt eget kulturlandskap och vår kultur, som våra gudar och makter trivs bäst.

Som vanligt hat jag också fått veta att det finns ett litet fåtal personer här och var som inte gillar den här bloggen – en del av dem har till och med försökt stoppa den – men vad de här dummerjönsarna inte förstår, är att varje försök från deras sida att göra motstånd emot mina Hedniska Tankar bara ökar läsarantalet.

Å andra sidan finns det många som stöder mig, inte bara omedvetet genom att fortsätta läsa den här bloggen och sprida de budskap som taktfast hamras in genom den. Jag vill passa på att tacka alla därute – främst i det Hedniska Sverige – för ett kraftfulla stöd. Ser vi till Hedniska tankars genomslagskraft rent globalt, ser den i början på 2021 såhär:

 

 

Som framgår har jag lyckats nästla mig in nästan överallt, och till och med i rena diktaturstater som till exempel Kina, läser man mig. I och för sig klandrar jag inte u-ländernas befolkning, eller de mångmiljonhövdade människoskaror i Iran eller lite varstans, som har betydligt vettigare och sundare saker för sig än att försöka läsa den här bloggen, som till exempel att överleva, eller skaffa mat och arbete för dagen.

Vad som är mer betänkligt är i så fall att jag fortfarande har såpass många läsare med mig i USA, än i exempelvis Ryssland eller Kina, trots att jag i just dessa två länder av någon konstig anledning (ja – jag är ironisk nu – ni läsare kan kanske gissa vad anledningen kan vara – själv har jag redan samlat rikhaltiga bevis) är taktfast läst, för så gott som varje dag dyker just dessa två länder upp i tablån över mina läsares nationalitet, med en beundransvärd envishet, som tyder på antingen yrkesmässig närvaro, eller också på någotslags fanatism.

Och ändå har inte ”Putins hemliga trollfabriker” ni vet använt just mitt nyhets-stoff ännu, och inga högljudda protester har influtit från Kinesiska ambassaden, tillsammans med rena kidnappnings-försök, eller förstulna hot, som alltid när det gäller Kina. Kort sagt, stormakternas säkerhetstjänster tycks inte ha brytt sig om mig, inte nämnvärt i alla fall, och eftersom dessa ärevördiga institutioner inte har agerat – vilket jag ser som en avsiktsförklaring från deras sida, snarare än ett rent förbiseendety sådana herrar kan icke förbise något i dagens läge, eller i en värld som vår – det kan straffa sig, och det hårt – så vill jag bara säga, att de naturligtvis varit högst gentlemannamässiga, i det att de har uppfört sig som gentlemen.

Som jag alltid har sagt – Skall något alls göras, ska det göras med FULL AVSIKT dessutom…

Självfallet skall jag genast återgälda detta, och lovar härmed att inte skriva för mycket om Onkel Putin, förhållandena i staden Harbin, i nutid eller dåtid, eller andra väldigt väldigt känsliga ämnen, som kan vara tabu för mina kollegor inom en och annan säkerhetstjänst, men vad EU och dess politruker samt zampoliter nu angår, kan de fortfarande ta och kyssa mig där ryggen slutar…

 

Fortfarande har jag också alldeles för många läsare i USA, vad det nu kan bero på. Amerikansk Asatro är inget jag är intresserad av, för i mycket är den helt olik vad som praktiseras under detta namn i de Nordiska länderna, och för det andra delad i två olika läger – dels vad vi kan kalla det tokliberala lägret – Liberalism i USA är inte samma sak som vad vi vanligen menar med detta ord i Norden eller Europa – företrätt av bland annat en herre vid namn Karl E H Seigfried (ja, han stavar sig så!) som är Professor uti staden Chicago, tillika Gode samt Jazzmusiker, och så har vi vad vi kan kalla det tribalistiska lägret (tribalist och rasist är inte samma sak !) företrätt av bland andra AFA eller Asatru Folk Assembly, som vi faktiskt också har representation av här i Sverige, även om jag lustigt nog bara har gott att säga om deras verksamhet här i landet. Annars brukar man ju i diverse media västerut framhålla just detta samfund som Den Store Satan, och USA förblir nog en starkt delad nation, även nästa år och trots en ny President, som nyss kommit till makten – och där har vi orsaken till min skepsis – Västerut, Over There vet man aldrig riktig vem man talar med, eller vad man ska tro…

Teckning av JE Ander, svensk Karikatyrtecknare (från November 2015, men fortfarande aktuell)

Att jämföra den ena sidans politik eller ”take” på Asatro med den andras, blir ungefär som att jämföra John Coltrane-Jazz med New Orleans dito – och Mr Coltranes skapelser förstår jag inte alls, medan jag möjligen – men inte helt – kan förstå vad som spelats neråt Dixie. Det är allt jag har att säga, och vad Amerikaner i allmänhet angår, måste jag säga att jag inte gillar dem, trots att de är 328 miljoner till antalet, och man väl kunde ha trott eller föreställt sig, att det skulle finnas någon vettig och ärlig människovarelse också ibland dem.

Ryssar och Polacker, eller andra av våra omedelbara grannfolk har jag lättare att förstå, för säger en polack eller en ryss att han är din meningsfrände, menar han det verkligen, och står fast vid sin uppfattning. Likaså om han säger att han är din fiende, då menar han det också, helt och fullt, och kommer antagligen att försöka döda dig, ifall han nu kommer undan med det. Men Amerikaner från USA, ja de är falska som ormar, med sitt ”have a nice day” (ingen kan ”ha en trevlig dag” – dagar är allas och allmän egendom, de kan inte ”ägas”) och sitt ständiga, till intet förpliktigande småprat, som döljer sveket och förräderiet, och som Trumpar upp allt som är Trumpskt.

USA:s problem är inte mina, och Europas och Sveriges problem är inte USA:s. Multikulturalismen fungerar inte i långa loppet, enligt min blygsamma analys, och vad vi sett i USA under dess förre president, tycks vara ett ypperligt exempel på just det. Mr Biden må ursäkta, men det kommer ta mycket mycket mycket lång tid, eller två generationer minst, innan det blir ordning på Trumpilandia.

Take it or leave it. As for me, I’d rather leave it than take it, and that’s pretty much it.

Kanske kommer ni ihåg denna tabell från 2018.

Det här var ett halvtaskigt försök från min sida att illustrera var jag haft mest läsare, varje år – mest för att jag faktiskt råkar gilla det här med konkreta, bevisbara data och statistik. Vad man än sysslar med här i Världen, är det faktiskt resultatet som räknas. 2019, förresten, såg samma tabell ut såhär:

 

Sverige, USA och Finland – som fortfarande till stor del är svenskspråkigt, därför att alla Finländare fått lära sig svenska i skolan – låg stadigt i toppen bland de länder där mina Hedniska Tankar lästes, men längre ned i tabellen har det varit ständiga omflyttningar, kanhända beroende på ett relativt ringa läsarantal – siffran 365 motsvarar ju här blott och bart en fast läsare per år. För 2020 däremot, ser tabellen ut såhär:

Finland har nu för första gången på sju år rasat ned till åttonde plats, medan Storbritannien gått fram som nummer tre, medan Norge och Danmark fortfarande är land nummer fyra och fem – precis som de alltid varit. Tyskland och Ryssland är relativt konstanta företeelser på listan, liksom Spanien och Frankrike, medan Åland och Island i år alldeles försvunnit bort från 16-i-topp – kanske beroende på Covid-19 och tid i karantän, kanske beroende på något annat. Också i Japan har jag numera läsare, underligt nog, liksom i Sydafrika och som sagt Kina (har de verkligen inget annat att bry sig om, där borta – än att slösa sin tid på en blogg som den här ?) medan även någon i Portugal och Nederländerna betraktat min blogg med förstulna blickar, eller besökt dessa sidor understundom.

Tusan vet vad ni nu allesammans får ut av det hela, men emottag mitt djupt kända tack !

Till Ars och Fridar, alla läsare ! Till God äring och frid – may you live long and prosper !!

 

 

”Hedniska Tankars 10 populäraste inlägg – År 2020”

Den här bloggsidan innehåller numera över 2800 inlägg, om man räknar med det omfångsrika arkivet med sina temasidor. (Ni finner länkarna till dem här ovan). Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen – självklart kan ingen skribent, hur flyhänt eller skicklig han än är, hela tiden hålla den bästa kvalitet, och en hel del av vad jag skriver är dessutom saker som aldrig någonsin varit ämnade för fri tillgänglighet på internet för evigt.

Många av dem är dagsländor, adiafora;och som det mesta av all dagstidningsjournalistik är de avsedda för omedelbar konsumtion och knappast värda att sparas, hursomhelst; medan andra av mina krior – särskilt dem som redan är i arkivet – är avsedda att sparas åtminstone en liten tid. Allt föråldras, allt skiftar – och vem vill väl få ”evigt liv” som de kristna hela tiden suktar efter – men aldrig någonsin får – för allt sådant är fåfängt hopp, det vet ändå varje hedning..

Allra populärast under 2020 var min bearbetade saga om Torleif Jarlaskald och Håkon av Norge – som ni kan läsa på länken här. Folk har läst den inte mindre än 1334 gånger förra året, och den har lästs mer än 480 gånger under 2019 – jag vet också att man använt min bearbetning av AU Bååths översättning från Norröna i skolundervisning, och som ett exempel på vikingatida berättartradition överhuvudtaget, fast den dåförtiden mest var menad som en lustig krumelur, eller som en skämtsaga, som inte alls skall förväxlas med de historiska sagorna eller deras innehåll. Själv förstår jag inte heller varför just den sagan har blivit så populär, eftersom jag gjort andra och enligt mig mycket bättre sagabearbetningar efter det, men tydligen har berättelsen om den ensamme skalden, som med list utmanar och besegrar en korrupt makthavare och en skenhelig kristen, blivit mycket läst i Svea rike.

 

Som nummer två kom del 14 i min esoteriska runkurs, som också den blivit mäkta populär. (Se under rubriken ”Eddan och Runorna” ovan). Den har lästs inte mindre än 798 gånger förra året, emot 569 gånger år 2019, och man kan förstås undra varför det är så. Varför just Älgrunan eller Jalkr blivit så populär, kan jag inte svara på, men kanhända har mina läsare gillat vad som framförs, och man får komma ihåg att Algiz också är en skyddsruna, esoteriskt sett. Dessutom står runan för liv och födelse, vilket kan vara värt att komma ihåg, särskilt eftr ett år, då så mycket i vårt samhälle handlat om sjukdom och död.

Jalkr, Elhaz eller Algiz syns också i Östersunds vapensköld, som mycket riktigt visar ett  stiliserat Älghuvud…

Det tredje mest populära inlägget 2020 var det om Skånehammaren, och om Rätt sätt att bära en Torshammare. Tyvärr är det ju många galningar och kristna fanatiker som hatar denna symbol, lika väl som en del hatare springer omkring och vräker ur sig allehanda speglosor om runor, och sådant de icke förstår. Exempelvis har vi ju en prakt-nolla och ett stolpskott till Justitieminister, som mot bättre vetande trott att det skulle gå att förbjuda Tyr-runan och Torshammaren, men dessa dumheter har vi tagit ur honom, trots att han inte kunnat svara på, vad det är som fått honom att i Riksdagen framlägga ett såpass löjligt och fullständigt verklighetsfrämmande lagförslag. Nåväl, mitt inlägg blev läst inte mindre än 688 gånger, och skulle folk också sedan förstå vad de faktiskt läser, och sluta upp med påstådd ”forn sed” eller annat missbruk av Asatron och dess symboler, så skulle mycket vara vunnet – det är sant !

Den är inte till att leka med…

Del ett i runkursen – som börjar med Ur-runan och inte med runan Fehu som i Fä – för så gör bara Fähundar, och de obildade, som inte vet bättre  – fick 652 läsare, emot 469 stycken för 2019, då den låg på tredje plats och inte på fjärde, som i år.  Och jag citerar, om igen – tills ni lär er – därför att repetition är kunskapens moder, och ständig övning det rätta läromedlet !

I esoterisk litteratur, både i Sverige och utlandet, brukar man då och då stöta på den Urgermanska, sk ”äldre” runraden med sina 24 tecken. Numera används den ofta till att ”spå” i runor, en ganska tvivelaktig 1900-talsuppfinning, som det finns få eller nästan inga belägg för. Se mina tidigare inlägg i ämnet. Runorna används också som meditations-redskap, i ritualer, för att göra amuletter (företrädesvis i form av sk ”bindrunor”) och mycket annat, som inte alltid motsäger utan snarare kompletterar deras tidigare användning som skrivtecken.

Runorna kan ses som ett ”runhjul” eller en evigt snurrande krets, 2 gånger årets 12 månader till sitt antal – och talet 24 låter sig också tydas som 3 x 8. Runorna är en oktal kod, som Rökstenens chiffer-runor klart utvisar, och oktala koder finns förresten också i dagens datorer..

 

På femte plats bland 2020 års mest populära och lästa inlägg kom ett inlägg om ”Tidens gång – Alvablot, Innan-gard och Utan-gard” vilket blev läst inte mindre än 388 gånger. Som vanligt vet jag föga om varför vissa inlägg blir så flitigt lästa, medan andra inte alls blir det – och tydligt är att jag har väldigt dålig förmåga att i förväg veta vad som ska ”slå” eller gå hem i stugorna. Hade jag vetat det, vore jag tvivelsutan en rikare man, i snöda pengar räknat, men nu är det inte så.

Men ett vet vi. 2020 var som vanligt ett år ovanligt rikt på Thunbergeri, och allehanda sjuka, kristet inspirerade undergångs-kulter, trots att jorden inte alls gick under, vilket är föga förvånande, med tanke på att Bronsålderns klimat kan ha varit hela fem grader varmare än nu, vilket inte alls berodde på någon mänsklig påverkan, eller någon ”klimatkatastrof”. Brons & Blod, en av de bloggar som också skrivs av hedniska skribenter som jag själv, gjorde härförleden ett annat utmärkt inlägg om detta.

Tro inte på Bluff-Greta eller något Thunbergeri… Jorden har upplevt otaliga temperaturstegringar de sista 4000 åren, mycket högre än de som sker idag – men DET PÅVERKAR KNAPPAST LIVETS GÅNG PÅ DEN HÄR PLANETEN..

Nummer 6 på listan av de tio mest lästa inläggen tas av ”Den Udda Oddvar” och Byggnadsnämndens Ordförande i Hässle-håla ni vet, en man som anses befinna sig i chock… Läs själva om detta bygglovsdrama, på sin tid lika unikt som när Partiordförande Göran Persson skulle skaffa sig en extra gillesstuga, även om det förstås är överspelat nu.

365 personer läste denna kria av mig, och för att avge någotslags sjöförklaring i efterhand vill jag bara ha sagt, att jag förstås inte hade för avsikt att driva med någon av de stackars personer, som ofrivilligt kom att figurera i detta hemska bygde-drama. Det hela hade redan kommit lös i pressen innan jag skrev om det – och fy och bu sådant liv och kiv det blev !

Ett större hot emot sakernas tillstånd, beror däremot på klåfingriga markägare och byggnadsnämnder !                                                    (Tänk på tunnelbygget under Stonehenge !!)

Som nummer sju på listan över tio i topp år 2020 kom inlägget om ”Affären Radler”, Antje Jackélen och STASI från år 2019. Man ska veta, att den såkallade ”Svenska” kyrkan i Sverige har mycket på sitt samvete, stödet till Islam och andra diverse totalitära företeelser, stater och religioner inte minst. DDR-tidens skändligheter har heller inte riktigt lämnat den nuvarande ärkebiskopen, efter vad det ser ut – och det trots att det nu glunkas om att hon skall avgå under året – för mina kristna läsares skull hoppas jag det ryktet talar sanning, när det nu är ställt som det är med denna ”kardinalprimas” och hennes politiska förflutna.. Detta inlägg blev läst inte mindre än 347 gånger i år.

Ärkebiskopen känner sig inte riktigt kry, sägs det (Karikatyr av Sergei Elkin, Moscow Times)

Min bagatell om ”Saga och Siv – vilka är dessa Viv ?” lästes 322 gånger – även om jag inte kan förstå varför. Kanhända är det en mindre kontroversiell artikel, och något snällare skrivet – men inte mycket. Ett problem för dagens bloggare, mig själv inbegripet, är ju att man måste ta till ganska mycket ”braskande” prosa och rubriker för att alls höras – så är det ju tyvärr. Men med så många läsningar, kom detta inlägg ändå på 8:e plats, och därmed får det vara nog.

Jara-runans utseende har inte varit konstant, utan som andra runor utvecklats med tiden

Plats nummer nio på listan togs av Jara-runan, Äringens och Årets runa, trots att den kommer som nummer elva i den esoteriska runraden. Dess symbolik är däremot enkel nog, ifall man tänker efter en smula, och inlägget fick 285 läsare förra året, medan plats nummer tio bland de mest lästa enskilda inläggen för 2020 togs av Odal-runan, en annan runa som tydligen anses förfärligt kontroversiell av vissa, medan andra och mer sansade bedömare vet att den bara står för åker, fast egendom, arv och den jord vi ärvde. 281 gånger blev det inlägget studerat, och jag frågar mig fortfarande – för exakt vad ?

”Hedniska Tankars 10 Populäraste sidor, 2020”

Årskrönikor är numera legio i svenska media, och själv har jag skrivit ganska många av dem genom åren.

Hedniska Tankar- den blogg ni läser just nu – är den största och mest besökta enskilda bloggen i hela det hedniska Sverige, och större än många förenings- och samfundssidor. Den har funnits i över nio år eller nära ett decennium nu, men här på WordPress är den bara lite över sex år gammal.

Ser man till statistiken från 2020, så har inte mycket förändrat sig sedan 2019. Freja är fortfarande den mest populära ibland bloggens olika ämnessidor, med 4197 besök, emot 3607 besök för 2019. Med tanke på att hela artikelarkivet här ovan fick 40 277 besök år 2020, så innebär det att mer än var tionde arkivbesök berör just gudinnan Freja, Freya eller Freyja – för just henne vill alla av någon anledning alltså läsa om – kanske för att man inbillat sig, att mina sidor på något sätt skulle innehålla något erotiskt material (tja, vad vet väl jag ?) eller också för att läsarna och läsarinnorna behöver Frejas krafter i en övrigt kärlekslös Värld.  Ni får välja själva, vad som är den rätta förklaringen, för jag kan då inte redogöra för det…

Asatro kommer som det näst mest populära ämnet, med 2070 besök emot 2049 stycken för år 2019. Intresset för Asatro växer hela tiden i Norden, men kunskaperna i ämnet är dåligt utbredda här och var, främst på grund av fake news och felaktiga fakta från ”forn sed” – ett uttryck som aldrig användes under den hedniska tiden – och en rad små grupper av fanatiker, som ännu tillåts springa lösa i det svenska samhället, utan att bli motsagda och nedkämpade med rena fakta sorgligt nog.

Därefter kommer sidan om Jul och Midvinter som den 3:e största, med 1701 besök år 2020, 1400 besök år 2019 – och 1609 besök för år 2018, eftersom den sidan var med ibland de tio mest besökta redan då. Intresset för Jultraditionerna skiftar något här alltså, men i fjol har de varit mer populära än någonsin förut, vilket kanske bekräftar vad Kungen sa i sitt Jultal, som jag ju tog upp så sent som igår. I kristid behövs traditionerna, det egna folkets kultur och sammanhållning, ifall vi skall kunna bygga ett starkt samhälle.

Läs och ät tills ni kräks – ty detta är min lekamen !

 

Sidan för ”bröllop och trolovning” ligger fortfarande kvar som nummer fyra, nu med 1067 besök emot 1300 besök under 2019 – kanske är folk inte lika giftassugna under pandemins och sjukdomens år 2020, som de var för två år sedan. Däremot är Tor, Trudvangs Dundergud och Människosläktets starke försvarare ny på femte plats, med 1035 besök från de som vill läsa om honom..

Några frågor på detta ? Något som ni inte har lärt er förstå ??

Sidan om Vårblot fick 2020 1015 stycken besök, emot 1309 stycken för 2019 – och kanske har jag för tillfället blivit färdig med det ämnet, eftersom jag under 2020 skrev mindre inlägg om just det. Därmed har vårbloten hamnat på sjätte plats, följda av Lussi – ljusets helg, som inte alls började med några förment kristna Lucior.. 2018 fick det ämnet 2815 besök, och var tydligen väldigt populärt för det året, eftersom det gått ned till 1051 och nu 906 besök sedan dess – alltså bara tredjedelen så många..

Dyrka Freja – dyrka gudinnan utomhus, inomhus, i er själva och och överallt !

På åttonde plats kom sidan om Alvablotet med 847 besök, emot 732 stycken för 2019. Kanske har vårt förhållande till döden, begravningar och förfäderna blivit starkare accentuerat under 2020, än det varit under tidigare år.  Och Allhelgona, denna förment kristna sed har som alla numera vet sitt ursprung i hedendomen, och fanns långt före det att någon kristendom kom till detta land, där kristendomen snart inte mera kommer att finnas kvar – redan är ju 47 % eller så av vårt folk hedningar, och inom kommande år väntas andelen bli ännu högre.

Mina artiklar om arkeologi fick 2020 780 stycken besök jämfört med 710 besök för år 2019, trots att det är den ämnessida som innehåller flest och längst inlägg – vilket ni torde kunna konstatera om ni läst den… Midsommar blev det tionde mest populära ämnet, med 744 besök – och därmed var denna lista slut.

I nästa inlägg tänker jag granska de 10 mest populära enskilda inläggen från förra året – och till dess – Till Äring och Frid !!

externsteine

Gudarna och makterna finns i naturen, och där kan du också möta dem…. De finns inte i kyrkor, synagogor eller moskéer…

En lycklig tilldragelse under det gångna året

Jag noterar att det som vanligt är vissa inlägg, eller vissa ämnesområden i denna blogg som förblir populärare än andra. Det har inte heller ändrats, under 2020 jämfört med 2019 och föregående år. Jag känner för tillfället inte för att presentera en mer genomgripande årsstatistik eller genomgång av de mest populära inläggen, var i världen jag nått flest läsare och så vidare, men noterar att underrubriken ”Freja” under Asatro här ovan fortfarande är minst fyra gånger så populär som Tor, och åtta gånger eller mer populär än exempelvis Tyr, denne rättvisans gud – och det i en värld, där rättvisa onekligen borde skipas – och det snabbt !

Under det att ni, mina läsare och läsarinnor nu funderar vidare på varför just Freja är så oerhört populär för de flesta av er, och varför alla tydligen vill läsa något nytt om just henne, ständigt och hela tiden, så kan jag i alla fall notera en rättvis händelse eller ett enda rättvist domslut, som inträffade under 2020.

Brexit har äntligen inträffat. Efter fyra års väntan har äntligen EU, detta meningslösa förtryckarorgan, äntligen bestämt sig för att acceptera det Brittiska folkets vilja och beslut, som de framlagt genom en folkomröstning. Sådant sker nämligen i en demokrati, även om svenska politiker, lika mycket som de förment ”Europeiska” och ännu mer svenska journalister och svenska media som vanligt totalt vägrat att acceptera folkviljan, eller nationers fullt berättigade krav på oberoende och frihet. Just nu skriker och gnäller åter SvDs och DNs chefredaktörer som stuckna grisar, och spyr hat och galla över Storbritannien och dess folk. Jag tänker inte sänka mig själv så lågt, att jag länkar till dem, inte denna gång.

Britterna har fått sin frihet, sin rätt att göra sina egna lagar och att få styra sig själva, utan att hela tiden bli påtvingade lagar och regler från andra, som varken känner till eller kan acceptera just den kultur och de förhållanden, som råder i just deras land.

Det är bara att lyckönska dem, allesammans, trots de vedervärdiga och djupt orättfärdiga straffavgifter, rena utpressningsförsök och gangster-fasoner, som Brysselslickarna och Eurokraterna hela tiden uppvisat.

Det är så sant som det är sagt – efter BREXIT bör vi genast ha ett SWEXIT – och åt helvete med Eurokraterna och deras skatter !

I vårt land tror maktens anskrämliga knähundar fortfarande att det smakar gott att slicka Bryssel, trots att svenska folket gång på gång fått lära sig, vad detta innebär och hur mycket vi fått ge. Vi har fått massinvandring, ökade skatter, ökade pålagor, stora hål i statsbudgeten, försämrade levnadsvillkor, ökad kriminalitet och otrygghet. Ett nedmonterat ”Folkhem” som inte längre är till för etniska svenskar, men däremot en avstjälpningsplats för allt möjligt annat, som ingen annan nation vill ha eller hysa inom sina egna gränser.

England har i alla fall en ärlig politiker, och det är den här mannen. Boris Johnson. Han gick till val på att föra sitt land ut ur EU, och återge britterna sin frihet. Och han har hållit vad han lovat, genomfört just det han hela tiden sa att han skulle genomföra. Så fungerar det, under ett sunt ledarskap och i en verklig demokrati, där man inte behöver förlita sig på svaga eller till handling oförmögna minoritetsregeringar.

Det spekuleras just nu i den svenska pressen om ett skotskt utträde ur det Brittiska samväldet, och en ny folkomröstning för ökat självstyre i Skottland. Oavsett hur det nu blir med den saken så anser jag, att vi i så fall också bör stödja skottarna i deras vilja att styra sig själva, men jag tror knappast på en återgång till medeltida förhållanden, där Skottland påfallande ofta allierade sig med kontinenten eller Frankrike gentemot den Engelska kronan, för de som kan grunderna i den skotska historien, vet med sig att detta förhållande i olika omgångar ständigt återkom, från 1200-talet och fram till Bonnie Prince Charlie, samt Culloden – en historisk tilldragelse som ingen verklig skotte någonsin glömt.

Men nu har vi år 2021. Inte 1746.

Och folkomröstningars styrande beslut, är något som s-k-a-l-l respekteras, trots att Regeringen Löfvén är olaglig, inte baseras på någon verklig folkmajoritet och aldrig någonsin bort komma till makten överhuvudtaget, därför att Sveriges Riksdag två gånger i rad ogiltigförklarat den.

Dagens citat, får komma från Winston Churchill.

”Justice will be done. The age of reason, soon shall come…”

  • Hedningen

 

Inget ändras på Nyårsdagen…

http://www.u2.com/media/player/234/12

1983 gjorde den brittiska popgruppen U2 följande musikvideo, breddfylld av en renodlat Hednisk-Nordisk Nyårs-estetik

Nyår är en godtyckligt vald tidpunkt varje år, och året räknas i sin tur som alla vet efter planeten Jordens gång runt solen. Astronomiskt sett finns det ingenting särskilt med det nutida nyåret, och det ingick förmodligen inte heller i de ursprungliga, Hedniska Kalendrarna. Däremot är Midvintersolståndet, Sommarsolståndet och de två dagjämningspunkterna astronomiskt fastställbara händelser, som kan observeras varsomhelst på jordytan, eftersom det är ganska lätt att beräkna dagarnas längd utifrån solens upp- och nedgång vid olika horisonter, och det kunde våra förfäder säkerligen också. Redan stenålderns megalitmonument bevisar det, liksom himmelsskivan från Nebra (bronsålder!) liksom Ales Stenar (nordisk järnålder !) och ett oräkneligt antal andra lokala kultplatser.

Den här Julen har det spritts några svårförståeliga lögner och rykten på Internet som vanligt, och den här gången går de ut på, att den Asatrogna Julen skulle ha firats i slutet av februari, vilket för det första inte stämmer med någon lunisolär kalender, för det andra strider emot alla de äldsta källor vi har; både Prokopios, Saxo Gramatticus och Wulfila hos goterna säger något helt annat om när den rätta tidpunkten för Julens firande inföll, och det var före varje årsskifte och inte efter det. Dessutom var julmånaden, ”Jólmanad” i den sentida Isländska kalendern och den ännu senare Jultolften i svensk folktradtion naturligtvis en lång tid, tolv dagar minst enligt traditionen, och inte ens om vi räknar med skiftet mellan den julianska och gregorianska kalendern, så kan Julen omöjligt infalla mer än elva dagar efter Lucia.

Julmånaden var just en månad, och inte en enstaka händelse eller vecka – enligt nutida tradition varar den minst till trettondagen eller tjugondag Knut, vilket sannolikt var tidpunkten för Thorre, eller själva Midvinterblotet, som mycket riktigt inte är identiskt med midvintersolståndet, och därmed har till och med de fåkunniga fuskare, som denna gång utsett 2021 till något slags Jubelår för Frej (varför det – det är helt omotiverat i Nordisk tradition, och ingen ”forn sed” heller, lika lite som det hör till Asatron) samtidigt som de i sin småaktigthet, sin allmänna litenhet och typiskt svenska avundsjuka missunnar just mig framgångarna med min egen Hedniska Kalender, vilken som sagt sålt mycket bra och av vilken det nu bara återstår ett enda exemplar till salu.

Först till kvarn, får först mala – om någon av er vill ha det sista exet med en personlig dedikation från mig – och ute i Världen, fortsätter allt som vanligt.Nothing changes on New Years Day”.

Våra politiker ljuger fortfarande.

De som skulle leda oss, vågar inte fatta några riktiga beslut, och följer inte ens de ”rekommendationer” de själva utfärdat.

Denna fläsklägg togs på bar gärning i köpcentra under Julhelgen. Han var på Systembolaget, men påstår att han skulle ”handla reservdelar till sin rakapparat” – och med en månadslön på över 178 000 kronor, vill han alltså inbilla oss, att han inte har råd att skaffa en ny…

Magdalena Andersson, Statsminister Stefan Löfvén, Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson med flera politiker har i dagarna ertappats på bar gärning, när de fullständigt struntat i de rekommendationer de själva utfärdat, och beordrat alla oss andra att följa. Deras ledarskap är obefintligt, deras föredöme och moraliska egenskaper likaså.

Stefan Löfvéns samhällssyn och människosyn  har jag redan kommenterat länge nog i den här bloggen. När den nya, högvirulenta och mycket mer smittsamma Covid-19 mutationen kom hit och började spridas från England, därför att ett flygplan från British Airways uttryckligen struntade i alla förbud och därmed kränkte svenskt luftrum, var Statsministerns enda kommentar att Transportstyrelsen – vars obefintliga omsorg om vårt lands säkerhet redan är välkänd – skulle ”titta närmare på det hela”. Nu har vi minst 4 insjuknade i den nya Covid-19 varianten, och trots halvdanna, slentrianmässigt framhasplade försäkringar om att de nya vaccinerna förstås antas hjälpa emot den också, vet ingen var det ska sluta.

Åter har Regeringens oförmåga att handla, dess brist på konsekvens och ledarskap straffat sig.

Åter har man fullständigt misslyckats med att skydda landets integritet, svenska medborgares liv och vårt lands territoriella gränser.

Ifall en rysk luftburen infanteridivision, baserad i Pskov eller någon annanstans ifrån landar på Arlanda, i sina egna flygplan samt helikoptrar och utan att avvisas, kommer då denna slöa prinskorv, denna fläsklägg till Statsminister säga att ”Armén får titta närmare på det hela” eller vad ?

Vad blir kommentaren nästa gång, månne ?

Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

                                                                     – Ur den svenska ”Kungssången”

Ja, vet ni – man kan förvisso uppröras över många saker i vårt land och vår tid. Ingen mindre än Kung Carl XVI Gustav har i år redan konstaterat, att Regeringen Löfvéns covid-19 politik är och förblir ett misslyckande, och de flesta svenskar håller såklart med sin Statschef, för det är Konungen som är den verklige Statschefen, och inte statsministern. Kungen har talat om det lidande – ja – i sitt Jultal använde han faktiskt det ordet – som tusentals svenska familjer utsatts för, och i Asatrons anda betonat betydelsen av våra Jultradioner, både för oss etniska svenskar, och alla andra som  vistas i vårt land.

Kung Carl XVI Gustav, Folke Hubertus har som en sann son av sitt folk till oss sagt följande, om sin tro och sitt hjärtas mening:

Jag tror att traditioner är viktiga. De håller ihop både samhällen och familjer. De skapar trygghet och kontinuitet, skänker tröst och gemenskap.

Det tar vi fasta på, ers majestät – säger jag – en okänd hedning i mängden, och vi kan erinra oss att den nuvarande Konungen av Sverige faktiskt är den kung som regerat oss alla längst ( i mer än 47 år), från Erik Segersäll och vidare genom över tusen år av historia. Konungen har beordrat oss att hålla ut, och som också vi Hedningar vet, sagt oss att ljusare tider kommer. Han har visat oss medlidande, trots att han såklart inte kunnat beröra Åldringsmorden, och den avlivnings-kampanj på sk ”äldreboenden” som inte ens SvD:s krönikörer vågat nämna i klartext, trots att de precis som Kungen snuddat vid den.

O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot –
en kunglig fotapall.

—- —-

Och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos Sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!

(Ur ”Kungssången”)

Kung Carl XVI Gustav har alltid haft en vana att uttala sig väldigt diplomatiskt, och ända sedan hans första Regeringsår,  då de sista resterna av Kunglig Konselj, Kungens formella granskande av alla nya lagar och sådant hade avskaffats, tillika med Konungens nominella befäl över Krigsmakten till lands, till sjöss och i luften (hur svårt kan det vara för en svensk jaktrote att avvisa ett passagerarplan från British Airways, och varför gav Luftfartsverket det planet alls något landningstillstånd – skedde där inget anrop ?) har han iakttagit denna vana.

Men vi kan ända jämföra hans ledarskap och människosyn – inriktad på välvilja och människokärlek – med Stefan Löfvéns, den motbjudande köttklump, som smidig som ett kassaskåp uppmanade oss alla att ”gå direkt hem och ta avsked av alla era äldre anhöriga” så sent som i påskas.  Därför att kungen står utanför och över dagspolitiken är han faktiskt ett slags andlig ledare på sitt sätt, och det närmaste Sverige som nation kommer en Påve, trots att vi inte behöver några Påvar, eller tron på att någon gud eller ”Jehova” skulle ha tillsatt våra högsta befälhavare eller ämbetsmän, för deras makt är enligt grundlagen av folket – och så har det nog alltid varit, från Hågakungens tid vid Uppsala, och vidare framåt till idag.

Ett nytt år har vi fått, och det gamla har passerats.

Från de, som i likhet med mig själv fortsätter att sträva för landets och folkets bästa, för Asatron och Hedendomen i våra hjärtan, och för de som inte känner avund eller hat, utan just medlidande, hopp inför framtiden och ser en vilja till förbättring – inte minst sedan vi slutgiltigt får sparka ut Regeringen Löfvén och får göra oss kvitt den, när den äntligen får förvisas till den historiens sophög, där Regeringar av det slaget rätteligen hör hemma – oavsett om det blir dags för nyval redan det här året, eller kanske nästa eller därefter nästa, ett gott nytt år, trots allt – ja trots allt.

Bättre tider ska komma. Låt oss vänta, vaka och värna.

 

En Hednings Tankar om Påven

Min gamla mor, som inte är kristen så att det stör eller över hövan, för att i sin tur citera ett av min gamla farmors uttryck, har varje år till Jul traditionen att se på Påvens Midnattsmässa från Rom via TV: Varför Statstelevisionen i ett protestantiskt land, där hundratusentals och åter hundratusentals svenska soldater genom fyra århundraden har dött för att hålla katolicismen från landet, hela tiden skall hålla på att göra reklam för sådana trosföreställningar är mig en fullständig gåta.

Katolicismen dyrkar likdelar (sk heliga reliker) inuti sina kyrkor, och håller på med rituell kannibalism, låt vara i symbolisk form (men Tridentinska Mötet fastställde redan 1543 att Katolikerna de facto äter människokött, samt dricker mänskligt blod vid sina ceremonier – och på detta måste varje sann katolik tro, eftersom det är en påvlig dogm, och Påven är som alla vet ofelbar – åtminstone har han varit det sedan 1870, då det fastställdes av samma katolska kyrka). Nathan Söderblom, den store svenske Ärkebiskopen som skapade själva begreppet Ekumenik, lär ha betraktat katolikerna som såpass långt ”efter” Hinduer och Buddhister,, att de överhuvudtaget inte var värda att resonera med alls, lika lite som vissa efterblivna kannibalstammar på Nya Guinea. Jag måste faktiskt ge honom rätt på den punkten.

Om vi känner gemenskap inför Julen, är det då inte våra egna anförvanter och förfäder, som vi väljer att fira Jul med ?

För mig framstår ”lajvat” blodsdrickande inte som sunt, och jag förstår inte alls tanken på varför man måste äta upp sin egen frälsare, skära honom i småbitar och stoppa in honom i munnen, ifall man nu inte kan så upp för sig själv inför sina Gudar, utan tvunget behöver en frälsargestalt. Jag har sagt det förut, och jag säger det ytterligare en gång, ifall någon missat förklaringen.

Jag äter sill, skinka och grönkål vid Juletid, men jag äter inte andra människor ! Där går gränsen för mig ifråga om religion, eller vad som är tillbörliga och lagenliga religionsuttryck.

 Grunden till det är inte bara det här med Eukaristin och den rituella kannibalismen i kyrkorna, utan också spädbarnsdopen, Katolikernas ständigt återkommande sexuella övergrepp på barn och mycket annat, som ständigt upprepas, varhelst Katolska Kyrkan visar sitt fula tryne. Ingen annan religion har genom århundraden förbrutit sig så emot svensk och nordisk religion och kultur som just denna katolska kyrka, och man kan inte vara god svensk och god katolik samtidigt – de två begreppen låter sig icke förenas, för som redan Gustav II Adolf och många med andra upptäckt, så måste vi i farans stund kunna förutsätta, att våra medborgare är lojala emot lagen, det egna landet och den egna nationen i första hand, och inte emot någon Påvekyrka.

Inte ens idag får vi hedningar och Asatrogna ha våra egna heliga platser i fred för katolikerna, och deras ständiga skövlingar. Med mord och brand har de alltid farit fram, och nuförtiden  vanpryds fortfarande Gamla Uppsala av en sk ”Påvesten”. Svenska Kyrkan har också huggit ned den nutida gudalunden, stick i stäv emot Länsstyrelsens skötselinstruktioner, och inte ens på vårt lands allra heligaste plats, en plats som är viktig för Hedningar över hela Världen, får vi vara ifred eller utöva vår Gudadyrkan som vi vill. Den sk ”Påvestenen” är olaglig, och ca 1700 personer har redan skrivit på en namninsamling emot den, vilket jag rekommenderar att även ni gör. (använd länken jag nyss gav er)

För några dagar sedan kunde jag läsa en av ledarskribenten Erik Helmersons sedvanliga krior i DN. Han satt och berömde sig av att vara katolik – det är verkligen ingenting att vara stolt över – och påstod också, att just katoliker skulle vara givmildare, godare och bättre än alla andra svenskar, särskilt i Juletid. Vad han har för faktamässig grund till sådana påståenden, eller varför den stora Bonnier-tidningen alls släpper fram sådana lögner, kan jag heller inte förstå. Herr Helmerson borde verkligen erinra sig att Högmod är en dödssynd enligt Katolska Kyrkan, samma kyrka som han anser sig tillhöra, och personligen kan jag inte se något bevis för vad han hävdar, annat han faktiskt gjort sig skyldig till högmodets synd, som vi visserligen alla kan lida av ibland.

Vi hedningar är inte mindre givmilda som grupp betraktat än någon annan, och om vi betraktar det faktum att det finns goda Hinduer, Buddhister, Shintoister och goda indianer och animister här i Världen, varför skulle det då inte också finnas goda Hedningar och Asatroende ?

När jag nu sagt allt detta – vilket jag betraktar som rättvis kritik, ehuru jag självfallet förstår att en hel del katoliker, Hans Helighet Påven inbegripen inte håller med om den saken – måste jag som förut konstatera, att jag tycker mycket om Hans Helighet Franciskus I, som den nuvarande Påven ju heter. Jag har med den allra största glädje tagit del av hans predikan i Peterskyrkan, på Julaftonskvällen – han är verkligen en god herde för de sina, och jag tror alldeles säkert att han har de bästa och godaste avsikter i vad han försöker föra fram. Kort sagt – och som jag förut många gånger sagt och skrivit – Påven framstår för mig som en djupt mänsklig person, men det är hans Kyrka jag inte tycker om, själva organisationen och dogmerna, som jag icke kan dela eller förstå.

Detta år ägnade han sig i vanlig ordning åt att predika givmildhet åt de fattiga, ifrån sin gyllene tron och en ännu mer guldglänsande Peterskyrka, och trots den goda målsättning, som vi alla kan finna i detta, måste jag verkligen säga att det hela skorrar åtskilligt falskt, när det gäller en kyrka och ett samfund som genom två årtusenden samlat mycket mer rikedomar än alla andra, och som fortfarande är det rikaste av alla samfund och kyrkor på Jorden, med sin egen Bankrörelse (Monte de Pasci) och allt.

Dock, till Påvens försvar måste man också säga, att det inte är något fel att önska snar förbättring eller att ändra sina vanor, särskilt inte nu, inför det nya året. Givmildhet kan vi alla utöva på olika sätt, men bäst och omedelbarast är det kanske att ”gräva där vi står” med ett svenskt uttryck, och utöva barmhärtighet emot de vi möter till dagligdags, då vi inte kan göra så mycket åt hela Världen, eller förhållanden på andra sidan jordklotet. Detta år har vi märkt det mer än andra år, då rådande pandemi begränsar även de påvliga ceremonierna – men hans helighet själv skall nästa år resa till Irak och förbättra situationen för de kristna där, sägs det  – och det må vara rätt prioritering, för Påven har onekligen större möjligheter och större diplomatiska krafter än vi själva, som nog intet förmår i den vägen.

Hur många pansardivisioner har Påven ?” lär Josef Stalin en gång ha frågat, i egenskap av Sovjetisk Fältmarskalk. Men, så behöver vi inte fråga, ty hans rike är inte av denna Världen, och han har betydligt mer att säga till om än vad man kunde tro, även i dagens värld.

I sin julpredikan detta år berörde Hans Helighet att ”underhållning” är en fara, som hotar att knäcka och bortskymma Julens idé. Det kan man ju förstå, skriva under på och hålla med om, oavsett vilken religion man nu tillhör, och för katoliker i dagens sekulariserade Värld lär det nog inte vara lätt att hitta ut med sitt medeltida budskap, medan också Italiens befolkning i Juletid låter sina tankar syssla med något helt annat.

Han lär också nyligen ha predikat att Internet blivit till en fara för människorna, som gjort dem småaktiga, intriglystna, grälsjuka och onda i sinnet emot varandra, och även på denna punkt måste jag hålla med honom, ty det ska vara måtta i allt. Men detta år har vi också fått se ett större ont, än blott och bart yttrandefrihet och diskussionslystnad, som givetvis är en stor fara också för den katolska kyrkan.

(teckning av J E Anders, svensk karikatyrtecknare)

 

I vårt land har vi fått se, hur Svenska Myndigheter med Statsminister Stefan Löfvén i spetsen detta år vid påsktid uppmanat ett helt folk att ” genast gå hem och ta avsked av alla sina äldre anhöriga” (så föll faktiskt Statsministerns ord, och vi har fortfarande inte fått någon förklaring till det yttrandet) och hur man därefter initierade en konsekvent genomförd kampanj för avlivning genom morfinsprutor eller med andra ord statligt beordrad Eutanasi, för alla personer över 70 år.  Som bekant har en undersökningskommission tillsats, som sagt att Regeringen är juridiskt ansvarig för sina egna handlingar, och den Socialdemokratiska versionen av saken, som säger att ett litet Landstingsborgarråd i Stockholm, på eget initiativ satt igång vad som ändå kommit att tillämpas i över sju regioner eller landsting, inte kan vara hela förklaringen.

För egen del undrar jag nu, vad Påven tycker och tänker om detta.

Hur är det med Regeringen Löfvéns andliga kapital, eller dess moraliska ansvar ?

Vad skall månne Vatikanens ledare anse om ett land och ett folk, som med berått mord dödar sina egna gamla via morfininjektioner, vilket är ett mycket smärtsamt och utdraget sätt att dö på, särskilt vid andningsförlamning ?

Kanhända är dagens påve inte medveten om vad som händer här, men OM Hans helighet visste det, vad skulle då Hans Helighet tycka om alltsammans ?   man måste komma ihåg, att det tydligen funnits ännu mer långtgående planer från vår Regerings sida, där också förståndshandikappade, de som lider av fysiska handikapp, diabetes, lungsjukdomar, fetma, dålig kondition och ”oförmåga att gå i trappor” också skulle få ”somna in” som det så vackert heter eller sållas ut.

De som företräder Katolska Kyrkan i Sverige – Kardinalen Anders Arborelius inbegripen – har inte sagt ett enda ord om det här – trots att de kanske BORDE ha reagerat, liksom företrädare för all världens andra samfund ?

Denna kristna religion, som säger att just den är bättre än alla andra, gör inte ett enda dugg för människorna i vårt land, när och där den VERKLIGEN behövs.

Gamla tiders påvar tillämpade något som kallades Exkommunikation, eller Bannlysning. Det innebar bland annat, att inga katolska mässor fick förrättas i de länder, grevskap eller territorier som trotsade Påvemaktens vilja, och de som befann sig där, var helt enkelt skilda från hela kristenheten, och för evigt uteslutna ur katolikernas samfund, intill dess bot och bättring kunde ske.

Tänk nu om dagens Påve, Hans Helighet Franciscus I, skulle bannlysa Stefan Löfvén, samt den regering han representerar ?

Dags att AGERA och det NU !! (Eller hur, ers Helighet ? Ave Crux Spes Unica, alltså liksom…)

Jag anser det faktiskt berättigat, och som en fullt logisk handling som jag är beredd att stödja, inte minst med tanke på hur denna Regering de facto betett sig och agerat i år, 2020. Och då har jag inte ens tagit upp de många pedofil-affärerna eller de upprepade sexuella övergreppen emot barn inom Centerpartiet, något som liknar vad som hela tiden sker inom den katolska kyrkan, och vad som Påven själv sagt att han ska få bukt med..

Gårdstomte nummer 21 – 24 och en hälsning inför Julen

Jag återberättar nu de sista sägnerna om Gårdstomtar ur Per Gustavssons och Boel Werners bok om Gårdstomtar, som kom ut för några år sedan, samtidigt som jag utbringar en skål för Julen och Julblotet, som rätteligen bör firas tre dagar efter Vintersolståndet, och inget annat.

Att Julen rätteligen skall firas på den plats den har idag, och inte bör blandas samman med Midvinterblotet vid Vinterns mitt i Januari, eller Thorrablotet i Thorre eller Thors månad, har man förstås vetat länge. Prokopios visste det på 530-talet, när han skrev om förhållandena i Thule, Wulfila visste det på 300-talet, när han översatte Julmånaden, Fruma Jiuleis till December på Gotiska, och Beda Venerabilis i England på 700-talet visste det, när han sade att Angelsaxarna förstås firade geola eller Jul de också – efter Vintersolståndet och i December.

Över hela Norden, och även i Tyskland och Alpområdet har man tänt eld på ett enormt solhjul vid det nya årets början, och den seden har varit väl dokumenterad av forskare i flera hundra år – egentligen är det bara Heimskringla och Snorre Sturlasson, 200 år efter det att Asatron förbjöds på Island, som blandar ihop Höknätterna vid Vinterns början i Månadsskiftet December-November med Midvintern, och påstår att Julen skulle ha firats då – i Västnorden – men att den kristne Håkon Jarl skulle ha flyttat den till den kristna Juldagen – vilket det saknas belägg för i alla andra källor. 

Kort sagt – det finns ingen anledning att tro, att Julen firats på någon annan tidpunkt än just vid Jul, som det rätteligen är och bör vara, och alla spekulationer om en månkalender, kan vi utesluta ur sammanhanget. Tyska forskare har utöver det också visat att nymånen efter Midvintersolståndet, och inte fullmånen, var det rätta datumet för att fira Jul, vilket innebär att Julen även enligt månkalendern inträffade mellan 22 December och absolut senast den 19 Januari, och man bör komma ihåg att Julen räckte tolv dagar, och hela Jultolften. För övrigt – när alla äldre källor säger att Julen firades före nyåret och inte efter det – vad finns då för bevisvärde i 1200-talets osammanhängande uppgifter om att den skulle ha firats i Januari ?

Nu är det alltså snart Jul, och därmed lyser jag även Julefrid över den här bloggen – samt går att fira Jul med mina nära och kära.

Men – innan dess några vittnesbörd om Gårdstomtarna och deras framfart. Från Torpa i Halland berättades det kring 1947, att en bonde var känd för att ha en tomte på gården, men en dag fann han sin gamla märr uppe på Hörännet. Han kunde inte för sitt liv begripa, hurhon kommit dit, så han fick kalla på en hel hop karlar för att alls få ned märren därifrån. Men från ladugården därunder hördes tomtens röst:

Det är skit till folk som inte har någon armstyrka nuförtiden – Jag lyfte märren ditupp ensam !

Från Blekinge och Karlskrona-trakten berättade Jan Öjvind Svahn år 1989 om en händelse han fått återberättad under sin barndom. Den finns på sidan 88 i boken ”Ur Oknyttens Värld” som ingår i serien ”Svenska Folksagor” som ni kan köpa på antikvariat.  ”På en gård skulle en ko till att kalva under Juletid. Folket turades om för att gå ut och se om där blivit någon kalv, och en kväll var det pigans tur. Naturligtvis visste hon med sig, att det första husbondfolket skulle fråga henne när hon kom tillbaka, var om det fötts någon kvigkalv eller månne en tjurkalv, så hon kände mycket riktigt den nyfödda kalven ute i ladugården mellan benen.

Men då spratt kalven till, och förvandlades med ens. Det var ingen annan än gårdstomten, som förvänt synen på henne. Och den lille rackaren hoppade runt, dansade och sjöng: ”Pigan tog mig på tasken och koddarna, ja på tasken och koddarna !

Samma sägen finns också i England, där ett väsen vid namn Hedley Kow från Northumberland eller Nordimbraland, som Nordmännen sa – kan förvandla sig på samma sätt, och oftast uppträder i gestalt av en kalv, som skrämmer vettet ur vägfarande. Om traditionen bakom sägnen inte är Vikingatida, hur spreds den då över Nordsjön, då väl Blekinge och Northumberland aldrig haft några särskilt täta sjökontakter, förutom under Vikingatid ?

Från Kvibille i det på gårdstomtar rika Halland berättas det om en bonde, som på 1930-talet försökte flytta ifrån sin gård, bara för att slippa gårdstomtens spratt. Men flyttlasset välte tre gånger, och när bonden för tredje gången ställt allt i ordning, stack där upp en tomte ur varje bytta, fat och stäva, och de hojtade allesammans ”Vi flötter idag, vi flötter idag…” Och fri från Gårdstomtarna, blev han aldrig…

Exakt samma saga finns i Yorkshire och Northumberland, där den ska gälla en enstaka ”Boggart” eller en vätte av mera ondsint slag, som säger en replik i stil med ”Aye George, we’re flitting too, we’re flitting too” – vilket förstås är Nordiskt språk från den gamla Danelagen – för underligt nog är det just det nordiska ordet ”flitting” eller flytta som står i alla uppteckningar, och inte alls ”moving” som det ju heter på Engelska. Hur gammal är då den sagan, och hur kom den till Danelagen, om inte med Vikingarna ?

Och så var det gårdstomte nummer 24. Från Stenkyrka i Bohuslän berättade man 1948 om en gubbe, som hade en gårdstomte och ville bli av med tomten, eftersom gubben bodde på Tjörn, och var alldeles för kristen. En julkväll sade han till pigan att gå ut i ladugården och hålla upp kjolarna, och det skulle åter upprepas tre julkvällar i rad under Jultolften. Den tredje kvällen kom Tomten in i stugan, och sa till husbonden att han sett tre ekskogar växa upp och ruttna ned, men aldrig hade han sett något så styggt kärringarsel. Bonden låtsades som ingenting, och gav min av att han inget förstod.

Men nu flyttar jag, och kommer inte igen !” sade Gårdstomten, och sen den dagen såg man inte till honom, men otur och olycka följde bonden allt framgent, för se gårdstomtar skall man hålla sig väl med.

Hej Tomtegubbar ! Tillfälligtvis verkar just kustlandskap, som Halland, Bohuslän och Blekinge vara rika på sägner om Gårdstomtar – betänk nu det och ha en GOD JUL !

Varifrån Kommer ”Sankt Staffan” och Staffansritten ifrån ?

”Staffan var en stalledräng.
Vi tackom nu så gärna.
Han vattna’ sina fålar fem,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.”

Nästan alla svenskar känner till Staffansvisan, som man brukar sjunga till Lussi och Jul. Nästan alla forskare är också helt eniga om att den inte har någonting alls med en påstådd biblisk Stefanus att göra, en person som skulle stenats ihjäl av en uppretad folkmassa efter jesu död vid Påsken, och därför inte har det minsta med vår Nordiska Jul att göra.

Den berömda takmålningen av Staffan från 1200-talet och Dädesjö kyrka, 100 år efter att ”Staffansritten” till Frejs ära kristifierades…

Nej, säger forskarna – den nordiske Staffan har samband med Frejskulten och den Hedniska Julen – den Jul som enligt de allra äldsta källorna firades jämnt 3 dagar efter Midvintersolståndet, för så skrev den byzantinske hävdatecknaren Prokopios redan under tidigt 500-tal. Som bekant faller Midvintersolståndet alltid på den 21:a eller 22:a December enligt vår tideräkning – den gregorianska kalendern – och Jul firades därför sedan allra äldsta tid och de skriftliga källornas vittnesbörd om förhållandena i landet Thule eller den yttersta Norden den 24:e och 25:e december.

Senare försök att koppla den hedniska Julen till några ”Höknätter” enligt sen, Isländsk tradition, eller påstå att Jul skulle ha firats i Januari är dömda att misslyckats, eftersom det bygger på lösryckta påståenden från det isländska 1200-talet, 200 år efter det att kristendomen infördes på ön.

Vi vet också att Lussi, det hedniska ursprunget till Lucia, ursprungligen inföll 13 dagar senare eller 13 dagar efter den 13 December, då vi firar Lucia nuförtiden. Förvirringen om dessa datum beror på övergången från Juliansk kalender till den Gregorianska, vilket för Sveriges del skedde först 1753, ungefär samtidigt med de första vittnesbörden om den nutida Lucia-traditionen, från herrgårdar i Västergötland. Detta innebär att Julen – och hedendomens ljusfest i Thule – skulle ha firats omkring 26 December, vilket forskare visste redan i och med Oscar Montelius på 1800-talet, och 26 December eller Annandag Jul är också det datum folktraditionen pekar ut för den stora Staffansritten, då man tidigt på morgonen skulle rida i sporrsträck till närmsta åt norr rinnande källa, för att fålarna skulle ”vattnas” eller dricka märg i benen för det kommande året.

Lucianatten räknas också som den mörkaste och längsta natten i svensk folktradition, och det stämmer ganska bra, om vi räknar med den kalenderförskjutning som infördes på 1700-talet. Prokopios säger, att kvinnorna i Thule hälsar den nya solen i vita kläder och med bälten av halm, och det stämmer med den senare Lussi-traditionen. Där Freja – eller Lussi – finns, finns också hennes bror Frej, och hästen är Frejs djur – att hästoffer skedde vid Jularna vet vi också ur det arkeologiska materialet – det vet man från de senaste utgrävningarna vid Gamla Uppsala.

Kappridningen till närmsta källa byttes senare – på 1700-talet och vidare framåt – ut emot en Staffansvandring med Julbockar, Stjärngossar och andra folkliga upptåg, långt efter det att man glömt bort de ursprungliga hästoffren, eller ritten till Frejs ära – men fortfarande var datumen oftast de rätta – det var i slutet på December, 24-26 i Julmånaden, som Julen skulle firas och allt detta skulle ske. Alla nutida människor vet också, att det är då Julen skulle firas, och så var det som sagt också i de äldsta källor vi har, från 530-talet, närmare bestämt. Frej är också den gud, som råder över sol och solsken, vet vi enligt Gylfaginning och Eddan, och vad skulle då passa bättre än att ära honom vid Midvintersolståndet.

Trots att senare folklorister ivrigt förnekat, att Julskinkan och svinhuvudet på alla svenska Julbord skulle ha något med Frej att göra – grisen är ju också hans djur, och Galten Gullinborsti anses också Frej själv rida på – så var alla forskare från tidigt 1900 tal och än tidigare övertygade om också detta, och ingen, absolut ingen har kommit med några verkliga motargument eller motbevis, så av hävd firar vi fortfarande Frej – på rätt dagar och som sig bör..

Det var också under det tidiga 1100-talet, som den katolska kyrkan först godkände någon ”Sankt Stefan” och som vi alla vet, lär Gudahovet i Gamla Uppsala ha bränts ned av de kristna först på 1090-talet – 1072 är ett datum som nämnts för det sista nio-årsblotet där, 1090 ett annat, även om det väl inte är fastställt, när förstörelsen av en hel kultur egentligen kulminerade. Till saken hör också att Ungrarna under tidigt 1000-tal hade och ännu har sin egen ”Szent Istvan” eller ”den helige Stefan” som var en Ungersk kung, död 1037, och han var förvisso en stor krigare och kavallerist – Ungrarna har alltid varit ett hästfolk – och detta skulle kanske förklara hur den svenske Staffan eller Stefan blev en ”Stalledräng” som visan säger..

”Staffansritten” – här med en Julbock i spetsen – har firats i hela landet, till och med i Skåne – här ett exempel från det nordskånska Toarp, nära Ängelholm…

Kanhända var det så, att tyska missionärer berättade om den Ungerske Kungen, som ju antog kristendomen – för hedningarna i Svealand, och för övrigt finns det också ett falskt, av katolska kyrkan aldrig erkänt svenskt helgon, som också kallats just för Stefan eller Staffan, och som skulle vara ”Hälsinglands Apostel till råga på allt – och han anses av många vara just ”Staffan Stalledrängs” egentliga upphov..

Adam av Bremen, som är huvudkällan, berättar om en skändlig folkförrädare med namnet Stenfinn – som i Tyskland kristnades av en biskop Adalbert (död 1072), och utsågs till en av sju missionsbiskopar, som skulle kristna och förstöra Sverige. Sannolikt var Stenfinn västgöte, men i alla fall en överlöpare och förrädare, som övergett hela sitt folk och slutit sig till de kristna. Han skulle först ha verkat i Uppsala och Sigtuna, sägs det, men kom senare att bege sig till först Gästrikland och sedan Hälsingland – men där fick han ingen särdeles framgång, som vi skall se..

Bakom flera medeltida helgonbilder i Norrländska kyrkor sticker Frejskultens hästar fram… och den apokryfiske ”Sankt Staffan” erkändes aldrig av den katolska kyrkan som något ”helgon” för Sverige.

Man bör minnas, att man långt in på Medeltiden ansåg, att ”Hälsingland” var namnet på i stort sett alla Norrländska landskap med undantag för Gästrikland, som inte hade någon egen Landskapslag, men löd under Upplandslagen. Jämtland och Härjedalen hörde under denna tid till Norge, som alla vet, och förutom Lappland, Norrbotten och Västerbotten (som redan under sen bronsålder koloniserats av svenskar) var alltså Ångermanland och Medelpad inräknade i Hälsingland, och löd under den ursprungligen hedniska Hälsingelagen, och långt in på 1300-talet skall det ha hänt, att Hälsingarna utan pardon slog ihjäl fogdar och uppbördsmän, som kom från Uppland och söderifrån, eftersom de inte räknade sig som skattskyldiga till någon kung, utan var fria bönder i ett fritt rike, precis som Jämtarna.

Den tidiga medeltidens ”Stor-Hälsingland” ingick i det svenska riket, liksom Finland, Estland och Fjärrkarelen..

I Hamrånge-trakten, på den Gästrikländska sidan av Ödmårdens vida skogar, berättas ännu en sägen om hur ”Sankt Staffan” jagades tillbaka in i Gästrikland av uppretade Hälsingar och Hedningar, och hur han slutligen slogs ihjäl där – vilket var en rättvis dom, och helt i linje med Hälsinge-lagens bestämmelser. (Författaren Tord Andersson har själv skildrat detta i boken ”Sällsamheter i Gästrikland” på sidan 118 och framåt.)

Enligt vissa bragtes ”Staffan” om livet vid Tönne å, på den Gästrikländska sidan, eftersom Hälsingarna inte brydde sig om petitesser som att de var utanför sin fristats område, och han upp ”Staffan” först där. I Skog och Hamrånge socknar har man angett Mordbäck som den riktiga platsen, och den visades också för resenären Abraham Abrahamsson Hülpers anno 1758.

Tönnebro vid Mordbäck var en av de sista värdshusen innan man kom in i Ödmårdens hemska skogar…

Hälsingarna reste först på 1600-talet en ”Helige bror Staffans stupa” på kyrkogården i Norrala, dit liket efter den snabbt bortjagade ”missionären” ska ha blivit fört och begravt. 1928 satte man också – helt ohistoriskt – upp en minnestavla vid Själstuga by, långt inne i skogarna på den Hälsingländska sidan av gränsen, vilket var helt fel, eftersom Stenfinn aldrig varit där.

Redan författaren Albert Viksten tog upp en annan sägen, enligt vilken ”Staffan” ska ha förstört det hedniska viet i Söderala, och det var det som blev anledningen till att han jagades ut ur Hälsingland, och rättvist avdagatogs, på samma sätt som man bör göra med alla kristna missionärer, varhelst de dyker upp. Redan namnet Söderala kommer av -al, som ju är namnet på en hednisk kultplats.

I Söderala kyrka hittade man också i början på 1900-talet den berömda Söderala-flöjeln från omkring 1025, som av vissa forskare antas komma från förstäven på ett stort Vikingaskepp, men några skeppsfynd har aldrig gjorts i just Söderala med omnejd. Den skulle lika gärna kunna antas komma från det Gudahov, som en gång funnits på platsen. Anledningen till att man alls påstår att den kommer från ett skepp, är att vi har en ristning från 1100-talets Bergen, som visar stävarna på en hel rad av långskepp, och där förekommer flöjlar, som mycket liknar den från Söderala – likaså på Bayeaux-tapeten.  I själva verket finns det inget som hindrar, att den inte varit uppsatt på en byggnad – jämför med vad den helt samtida Adam av Bremen skriver om ”den gyllene tak-kedjan” på ”templet” i Gamla Uppsala..

Även om man inte kan bevisa det, så kan Söderala-flöjeln – originalet finns nu på Historiska Muséet i Stockholm – vara en av de sista resterna från ett Hedniskt, Asatroget Gudahov som vi alls har kvar i landet – och det är en fascinerande tanke..

I Hälsingland har det – betecknande nog – aldrig rests några statyer över någon ”Sankt Staffan” för Hälsingarna tyckte och tycker alltjämt, att denne usle folkförrädare inte är något att fira. Men vi kan alla erinra om deras starka rättsmedvetande, som tog sig uttryck i Forsaringen – den i järn smidda runring med utdrag ur Hälsingelagen som handlar om hur en man skall ”göra rätt för sig” och som kan jämföras med andra runringar av samma typ genom mer än tusen års tradition, som Pietroassaringen – märkt med runtexten ”Gutanowi Heilag” eller ”Det heliga från Goternas vi”.

Forsaringen och andra fynd från Hälsingland påminner om att det inte fanns några kyrkor där alls före 1200-talet, men däremot Vin och Hedniska Gudahov, som vi kan ha tydliga rester kvar av än idag..

En tysk forskare, en viss FW von Schubert, som reste genom Hälsingland år 1817, beskrev de delvis Hedniska Hälsingarna såhär:

”Män och kvinnor är stora till växten, av en kraftfull kroppsbyggnad, fulla av mod och självkänsla, av kärlek till friheten, lagen och fäderneslandet, gästfria, tjänstaktiga utan egennytta, milda och välvilliga, stilla och allvarsamma”

Kort sagt – de var Hedningar !

Medlemmar ur den nutida föreningen ”Årsunda Viking” från Gästrikland och Hälsingland

 

En av de tidigaste skildringarna av möten med Hälsingar, som också nämner just Hästoffer vid Jul – och därmed tangerar Staffans-myten kommer från ”Heimskringla” och berättelsen om den norske kung Sverre och hans ”Birkebeinar”. På 1170-talet gjorde kung Sverre likt Stenfinn en andra färd genom Sverige, men i trakten av Amungens och Mållångens sjöar, på gränsen till Alfta, mötte honom Hälsingarna och hela deras här, som var trettio hundraden eller mer än 3000 man stark, står det i krönikan. Men kung Sverre var ju kristen, och Hälsingarna hade så bestämt, att var man skulle kallas Niding, som hjälpte de kristna in i landet, eller alls gav dem fred, också under Julen.

Ingen av Sverres män skulle heller få komma till Hälsingarnas stora ting, och där föra hans talan, så med 200 ”Birkebeinar” eller fattiga krigare – vars ben förblev lindade med björknäver – hade den kristne Kungen föga att sätta emot – och Asatron, får vi anta på goda grunder – var ännu kvar i Hälsingland på 1170-talet. Först senare gavs kungen grid eller frid att besöka tinget, och då stod de få krigare som han hade med sig uppställda till strid, och i god ordning, får vi veta.

Hälsingarna fann det föga hedersamt att med 3000 man nedslå 200 arma stackare under Julen, och gav så Kung Sverre tillstånd att tala i egen sak, och förklara varför han kränkt gränserna till deras hedniska land. Kung Sverre bad då om nåd, och sade att han inte gjort Hälsingarna något ont, utan bara ville dra vidare åt Norge till, och detta beviljades. Så lät han leda fram två hästar till slakt, och sade att det talet nu skulle spridas vida omkring, att man i Hälsingland var så snål på mat, att också kristna där måste äta hästkött (som är en hednisk vana) för att bärga livet.

Detta gjorde verkan, och den man som mest varit emot Sverres genomfart, bjöd honom så till gästning – och förmodligen hände allt detta vid Juletid, 1176, enligt vad forskare konstaterat – i Svenska Turistföreningens årsbok från 1965 kan man läsa mer om saken.

Så rådde då Julefrid, och hästoffer – och kanske är berättelsen om Kung Sverres färd, genom ett hedniskt och självständigt Hälsingland – också en av källorna till ”Staffansritten”. Förmodligen var det Hälsinglands Lagman – som ännu lär ha varit hedning – som bjöd Kung Sverre till gästning, det året – och Hälsingland var som sagt ännu ett hedniskt land – utan kyrkor eller annan ohyra.

Manhelgdsbalken i Hälsingelagen kan också förklara , hur Hälsingarna såg på saken, och varför de förjagade Stenfinn ur sitt land, och rättvist slog ihjäl honom, nära gränsen till det Gästrikland han kom ifrån. Den innehåller också bestämmelser om frid och Julefrid, och även om den är nedskriven på 1200-talet, då Hälsingland blivit kristet, är den värd att ihågkommas. Om män möter varandra i villande skog eller ute på allmän väg, utdöms inga böter, och där kan man alltså slå ihjäl varann saklöst, för på fjället eller i skogen finns ingen lag, eller Polis.

Det var ett hårt jobb att ta sig mellan Kungsgårdarna under Uppsala Öd på den gamla tiden – och i Norrland färdades man mest när isen lagt sig, på Julen och Vintrarna..

Men på gårdarnas betesmark, där ”ytterst gå horn och hovar” utdömdes 2 marker lödigt silver för mandråp, och i mellanhagen, eller den inhägnade betesmarken mellan skogen och ägorna än mer, ja dubbelt upp. Redan 2 marker silver var mer än 420 gram, och därför mycket mer än tre-fyra årslöner för gemene man. Skedde något på ängsmark (som gödslades och såddes) betalades ännu mera, och på åkerfast äng och åker mera ändå. Friden var än större och mansboten än mer i inhägnader, kornlada, ”båtlänning”, humlegård, fägård och halmlada, och så kom än strängare bestämmelser för ladugård och så gårdstun…

Skillnaden mellan Utangård och Innangård framgick mycket tydligt i de Nordiska lagarna

I själva boningshuset eller på bondens går räknade man med åtta fridssektorer, först förstugan, alltså utrymmet mellan tröskeln och eldstaden, eldstaden självt, utrymmet mellan eldstad och ”gavelbänk” där bondens högsäte stod, Gavelbänken eller Högsätet självt, så utrymmet mellan denna och ”kvinnobänken” med hustruns plats till höger, så kvinnobänken självt, och så den äkta sängen.

Att nu bryta Julefriden så att någon blev ”slagen uti sin säng” kostade 144 marker lödigt silver – en helt otrolig summa om 30,5 kilo och mer – medan det redan var 72 marker mellan eldstad och gavelbänk, men om hustrun i huset finner mannen på bar gärning med en annan kvinna i sin säng, ja då gällde inga böter alls, och hustrun kunde fritt slå ihjäl mannen – eller omvänt… för män och kvinnor i Hälsinglands skogar var jämlikar, även i detta avseende…

Så var en gång lagen i Hälsingland, och BETÄNK NU DETTA UNDER JULEN, SVENSKA FOLK – OCH HÅLL JULEFRID FÖR ENVAR

Gårdstomte 19 – 20

Från Mellösa, nära Flen i Södermanland kommer en berättelse om Gårdstomtar, som kan vara äldre än man tror. Första gången den skrevs ned var runt 1943, men ett motiv i den – gissa vilket – går tillbaka till Asatrons Värld…

På en gård han aldrig drängen tröska klart säden före Jul, för Gårdstomten drog ständigt ny säd till Ladan, som vissa tomtar har för sed. Så, en mörk kväll ställde sig drängen på vakt innanför dörren till ladan med en stor slägga, och plötsligt gick dörren upp. Det var Gårdstomten om kom in. Ute regnade det, som dt ofta gör vid den här årstiden och tomten sa: ”det regnar smått, det regnar smått” när drängen drämde till honom med släggan, rätt i huvudet, men tomten bara fortsatte gå och sjöng ”Det faller stora droppar också, det faller stora droppar också…

Engelsk illustration från 1884 till  Sagan om Tors färd till Utgårdaloke, och mötet med Skrymer

I sagan om Tors Färd till Utgårda-Loke, som återfinns i Sturlassons Edda, förekommer Jätten Skrymer, som i verkligheten inte är någon annan än Utgårda-Loke själv. Han förvänder synen på Tor, så att han drämmer hammaren i tre stora fjäll, och orsakar dalar; samtidigt som Skrymer till slut vaknar och säger att en fågel i träden ovanför kanske skitit på honom, efter Tors hårda hammarslag. Den senare sägnen redovisar samma motiv i något omtolkad form, och då förstår vi hur gamla sägnerna om Gårdstomtar måste vara.

Gårdstomte-sägen nummer tjugo kommer från Angelstad i Småland, där man så sent som på 1930-talet berättade en sägen om en man som ute på vägen såg en Gårdstomte, och gjorde misstaget att hälsa på den – för ser man tomtarna, bör man inte nämna att de är där om man vill undgå deras vrede. Mannen fick en rungande örfil, och irrade så runt i timmar, utan att hitta rätt väg eller kunna ta vara på sig. Till slut vrängde han sina kläder ut och in, och då blev han varse att han stod rakt framför en stor göl ute på en skogsmyr. Hade han inte vrängt kläderna i tid, hade han rent gått ner sig, men nu hade han tur, och undgick detta öde.

 

På Gotland finns som bekant Bysen, ett väsen som antas ha fått sitt namn efter Hiisit, de finska trollen eller jättarna, och de leder också ofta folk fel på liknande sätt – så därifrån kommer antagligen denna sägen innan den flyttades till Småland, och dessutom överflyttades på en Gårdstomte, som sällan eller aldrig lär narra folk på detta vis, trots sin ofta omvittnade kärvhet.

Men Hiisit, sägs det, eller väsen som leder folk fel väg, eller som orsakar desorientering och yrsel hos de som försöker störa de dödas frid, finns ofta nära järnåldersgravfält i den finska folktron. Ett mycket närbesläktat väsen är Dagståndaren i Skånsk folktro, som förklaras som en osalig, som inte i tid hinner tillbaka till sin egen grav innan soluppgången. Så sent som 1984 mötte jag faktiskt själv en Skånsk pansarkapten, som på fullt allvar trodde på fenomenet – han hade iakttagit att folk ofta snubblade, gick bort sig eller råkade ut för oförklarliga motorstopp intill en väg över ett gravfält i närheten av Sösdala – men om det är sant, vet jag inte – för osvuret är oftast bäst när det gäller skånska kaptener…

I trakterna av Vätteryd, som just fått sitt namn av de vättar, som ska finnas på platsen, finns ett enormt järnåldersgravfält med mer än 600 bevarade gravrösen. Dit bör man inte gå efter solens nedgång…