Höstdagjämning infaller, och mer om Völvors natur och uppgift förklaras…

Som beräknat infaller Höstdagjämningen just idag, och den förutspåelsen har inte varit svår att göra, eftersom detta är ett känt kalendermässigt fenomen, som upprepas år efter år. Hur jag själv som enskild Hedning har firat Höstdagjämningen har ni för det första inte ett förbannat dugg med att göra, eftersom det tillhör mitt privatliv, och för det andra har jag beskrivit tillvägagångssätt, metodik och utförande tillräckligt många gånger, inklusive hur det INTE skall, får eller bör gå till. Det finns som sagt läsbara texter här ovan, under länkgalleriet, och om ni har någon tillstymmelse till intelligens, deduktiv logik eller praktisk problemlösning, kan ni förmodligen återfinna och läsa dem, om ni nu – för dagen – skulle känna ett behov av just detta.

Följer man en natur-religion, så följer man vad som är naturligt. Man firar på korrekt dag, till exempel…

Jag ömkar fortfarande de stackars människovarelser, som inte kan teckna en korrekt Jalkr eller Algis-runa, till exempel, utan som vanställer berättelsen om exempelvis runorna eller den Nordiska hedendomen till något som den aldrig varit, och inte heller kan bli. Jag skulle vilja se den påstått autentiska ”svenska rundikt” som följande självutnämnda ”expert” refererar till, ifall den nu alls återfinns som källa, när nästan allt denne kolossale klantskalle kan säga är att ”det inte finns några källor”.

Det är ett fattigdomsbevis, minst sagt – och av alla sorters fattigdom, avskyr jag för min del andefattigdomen mest av allt… Jag ska inte ta upp samma klantskallars försök att patentera sin språkligt urkassa och åtskilligt haltande tolkning av Hávamál, eller deras patetiska gnäll om ”rättsliga åtgärder”…emot alla som citerar just den. Med tanke på den polisiära situationen i vårt eget land just nu, skulle jag vilja se den Polismyndighet eller Åklagare, som alls kommer att ta upp sådana saker.

Som min frände Henrik Andersson en gång sa – ”Vi diskuterar endast med människor, som delar vår gemensamma värdegrund” övriga kan fortfarande dra åt helvete eller Hels Vite, kort sagt, ifall vi just nu idag ska klämma till med ”något rättsligt”.

Den som inte vet hur runor skars eller ristades, skall inte ens FÖRSÖKA skriva något alls…

För övrigt har vännen Henrik – liksom av en ren händelse, ett meningsfullt sammanträffande, synkronicitet (ja, kalla det vad ni vill – på engelska skulle det bli ”serendipity, happenstance”) just idag visat oss det korrekta sättet att teckna just Jalkr-runor, så där ser man… En hednisk tanke för dagen, så god som någon.

Danmarks nya Kultur- och Kyrkominister enligt Jim Lyngvild, Dansk Asatroende fotokonstnär (Copyright Berlingske Tidene)

Låt oss nu återvända till de där Völvorna, inklusive mysteriet med spåkvinnan Waleburga, vars hela existens utgör det första arkeologiska beviset för ”Valborg” som begrepp – och allt det jag skrev igår. Revenons à nos Moutons…” för att nu ta det på franska. Rent juridiskt, alltså – för er som minns Maitre Pathelin, eller vem han var..

Det finns en vida spridd närmast Astrid Lindgren-mässig, klichéartad, New Age-betonad schablonbild, eller en ”idiot-föreställning” i media om vad Völvor och spåkvinnor var för något. De skulle närmast vara att likna vid en sorts nordiska häxor från järnåldern, helt utan sans och vett. Höga på växtdroger och allsköns hampadänga skulle de sanslösa ha kvädit fram all sorts gallimatias eller rappakalja helt utan mening eller inbördes sammanhang, det skulle vara fråga om ”Vild sejd” alltsammans, där varje orakelsvar, ceremoni eller större begivenhet som en Völva eller Gydja (skilj på dessa två begrepp !) deltog i, praktiskt taget; slutade med att hon föll avsvimmad ned till marken.

Detta är bara en kristen vrångbild, som så mycket annat – men den har stått sig till våra dagar. Förvisso finns det dem, som övertolkat Harbadsljods strofrader i Eddan om att ”du slog på byttelock, vild som völvor” och samma missuppfattning om vad orakel och liknande spreds också av de kristna, redan under senantiken. Läser man vulgär-texter, liknande dem man kan finna på svenskspråkiga Wikipedia, så kommer man inte ett enda steg närmare sanningen. Den engelskspråkiga versionen ger i så fall mycket bättre besked, och som vanligt är det viktigt med språkkänsla, sinne för proportioner och källkritik – liksom tydlighet.

Vulgär-uppfattningen att alla antika orakel, som Pythia i Delf skulle ha varit ständigt berusade av vulkaniska gaser från underjorden, ”höga” på växtdroger och annat stämmer inte… Man utövar inte ett sådant yrke i 40 år eller mer och överlever, om man ständigt inandas svavelväte eller etylen i toxiska koncentrationer.

Vi vet mycket väl vad oraklet i Delfi hade för sig, och hur hennes spådoms-svar till hög som låg alls gick till – källäget är alldeles utmärkt och det finns noggranna beskrivningar av hur vem som helst som kunde betala för sig, och vars fråga till gudamakterna var relevant, minsann fick svar på tal – på klassisk hexameter, och inte som något djävla struntprat, à la ”snack om sed”.

Apollos präster var inte dumma, och de kunde uppföra lika noggrant regisserade stycken av religiös teater som någonsin dagens katoliker. De stod i tjänst hos solens, upplysningens och kunskapens gud, inte okunskapens eller dumhetens. Delfis läge vid Korintiska viken var alldeles utmärkt det också, och en lämplig tingsplats för de stammar av Dorer och andra Indoeuropéer som långt senare skulle grunda de första stads-staterna, och lägga grunden till hela vår västerländska civilisation, som vissa mindervärdiga individer av högst dagsaktuella skäl för evigt har utestängt sig själva ifrån.

Delfi hade inte bara en bra hamn och gott om vatten, här hölls Delfiska spel, lika berömda som en gång de Olympiska spelen, och här flöt den kastaliska källans vatten rent och klart, utan att någon fähund kommit och grumlat det. Och runt omkring fanns ett kontaktnät av andra Apollo-tempel, helgedomar, orakel – som den romerska sibyllan i Cumae, till exempel. Alla stod i förbindelse med varandra, och Oraklet och hennes präster visste alla vad som pågick i varje Stads-stat, vilken makthavare som snart skulle inleda krig med vem, vilka stater som kunde bli allierade och vilka civilisationer och kulturer man absolut inte och på inga villkors vis skulle liera sig med, ifall vad vi numera kallar civilisation och kultur alls skulle bevaras. De diplomatiska kontakterna med Italienska halvön, eller det som senare skulle bli ”Magna Graecia” och därefter Rom, var tidigt utvecklade de också – vilket ”De sibyllinska böckerna” klart och tydligt visar.

Den romerska berg-anläggningen vid Cumae, utanför Neapel överlevde Pompeii, vulkanutbrott, jordbävningar och står kvar efter mer än 2500 år. Från en ”Lednings-central” som denna, kan man styra hela Imperier…

När en namnlös sibylla eller sierska från Cumae – eller troligare från Grekland – oförmodat skall ha besökt Roms siste och sjunde kung, Lucius Tarquinius Superbus som de facto härskade från 534 till 509 före alla kristusar, utförde hon ett Industri-spionage i Orakel-branschen av högsta rang. Hon erbjöd honom nio böcker – nio är ett Odenstal och jag hoppas ni vet vad det står för, esoteriskt sett, fulla med all världens kommande förutsägelser, och om han inte genast köpte dem, hotade hon med att bränna upp tre volymer rakt framför hans ansikte, och sedan fördubbla priset för de återstående sex.

Det slutade med att romerska staten köpte tre av dessa hemlighetsfulla skrifter, som därefter förvarades noga inlåsta. Ingen vet fortfarande vad som stod i dem, men vi har vissa bevarade fragment, fortfarande på grekisk hexameter, stilsäker och poetiskt formulerad, in i minsta detalj. Så skrev man dessa orakelsvar – just så och bara så… inte på något annat sätt. Aldrig någonsin.

Vi vet att de bevarades ända till år 405, då en kristen kejsare befallde att de skulle brännas en sista gång, och förstöras för alltid – och så slukade medeltidens mörker alltsammans. Inget finns kvar av ”Rödpärmarnas Rödpärm” – men vi vet att när de Sibyllinska Böckerna konsulterades, kanske som högst 20 gånger under ett Världsomspännande imperiums hela existens, från en ringa början till ett fullständigt sönderfall, orsakat av invandring och det man kallar ”senantikens jordbrukskris” – då var det verkligen fara å färde, eller också en politisk fråga av yttersta vikt, som ofrånkomligen m-å-s-t-e lösas.

Prästkollegier, augurer, kejsaren själv som ”Pontifex Maximus” – den störste ingenjören och brobyggaren, FARB-experten framför alla andra – endast dessa och dessa kunde i nödfall få öppna och läsa dessa förbjudna böcker, efter att ömkligen fått kvittera ut en bevittnad kopia. ”Solis Sacerdotibus” kan där ha stått, redan på försättsbladet, eller ”endast för de invigda”.

Lägg därtill att Neros kejsarhov – och hovstaten för andra Romerska kejsare under det som benämnes ”tidig kejsartid” – alltså fram till Septimus Severus död ungefär – år 202 – fullkomligen vimlade av astrologer, kaldéer, Zoroaster, män från yttersta västern och östern, mystiska örtläkare, kallvattens-doktorer, spåmän och teckentydare av alla sorter… Alla betraktades de som en statsangelägenhet, praktiskt taget – och inte som vidskepliga element, pårökta knarkare, charlataner, bluff-makare i stor stil eller något annat..

Uppenbarligen måste åtminstone någon av dem haft någon ”äkta vara” att sälja, eller en praktiskt gångbar förmåga, oavsett vilken. Man bygger inte Världsomspännande imperier och kulturer på en kafferast, eller genom att spå i gamla fiskars inälvor likt någotslags ”Galen Greta” !

Men nu närmar vi oss åter själva kärnfrågan – fast från ett annat håll – med en sådan rikedom på esoterica, fördold kunskap, stora och högheliga hemligheter, vad skulle det gamla Rom med en ensam völva till, inkvarterad på ön Elefantine, i deras bästa, rikaste, mest nationalekonomiskt betydande provins, näst Italien (se gårdagens inlägg) ??

Tyska etymologer har famlat efter ”Waluburgs” elelr Völvan Valborgs rätta namn, men utan att hitta någon säker härledning alls, ifall nu själva person-namnet är en förborgad ledtråd..

Vad bedrevs egentligen för ”riter” just här.. ?

Jag har redan nämnt Thusnelda och Externsteine – ännu en forntida ”berganläggning”, samt Veleda. Jag skulle kunna nämna flera historiskt erkända, eller ökända völvor – visst inte några ”häxor från norr” utan högt ansedda, även hos sina direkta politiska motståndare. Vi skulle kunna nämna Albruna – eller möjligen ”Alraune” – den allvetande, rönerskan av runor under Tiberius ödestigra fälttåg och flottoperationer.. de som sträckte sig norr om Jyllands spets, och in i Kattegatt – vilket det finns påtagliga bevis för hos ett tyskt marinmuseum vid Mainz, intill floden Rhen.

Intressantare är måhända Ganna, ”stavbärerskan” – hon som personligen besökte kejsar Domitianus på 80-talet enligt vår tideräkning, och som var Veledas direkta arvtagerska – och som faktiskt kunde förhandla fram en varaktig fred med Rom, som höll i hela 40 år eller lite mer – tills imperiet bröt det fredsfördraget, återigen..

Hennes namn kommer av ordet Gand, trollspö, trollstav – och därmed är vi inne på de Öländska ”Völvastavarna” igen – det som ignoranta och totalt okunniga svenska arkeologer först trodde var stekspett av Järn, och utsatte för diverse misstag i sina akademiska rapporter och avhandlingar – så till exempel var ju Klintastaven, som det är tal om här, inte i trä, utan i metall..

Betydligt vederhäftigare är i så fall denna norska uppsats, som är högst läsvärd, dvs om man läser på rätt sätt, och inte övertolkar..

Nej, det här var inget ”stekspett” eller ”enbart verktyg för medicinsk magi” utan början till vad som senare skulle bli Runstavar, kalendrar…

För att ett praktiskt styrt, militärt dominerat imperium som det gamla Rom skulle intressera sig så våldsamt för just Völvor – eller se dessa som någotslags dunkel tillgång, oavsett vad de faktiskt lärde ut, oavsett vad slags ”dold kunskap” de alls hade tillgång till, så kan det i alla fall i-n-t-e repetera i-n-t-e ha rört sig om några skitiga trollkonor, klädda i djurhudar eller gamla disktrasor.

För att Praefectus Aegypti, eller den högste militäre befälhavaren i Egypten, ”nummer tre” i hela Imperiets maktordning skulle intressera sig för en sådan, och för att sedan placera henne vid Assuan, till gränsen för Sudan, så måste det ha rört sig om något annat än rena trollkonster, eller något som var av den största praktiska betydelse – men i så fall vad ?

Låt oss ta fram kartorna igen, och se efter.. Här behövs bara deduktiv logik, inget annat.

Man har alltså en postering och en rejäl gränsstation på Elefantine-ön vid Assuan, invid Nilens första katarakt, där Egypten slutar och Sudan respektive Nubien börjar. Där fanns minst en kohort auxilla, efter vad det ser ut, eller minst 500 man – hela året om, 24/7. Tre gånger gjorde man ”avstamp” om minst halv legions styrka, en ordentlig vellixation, och försökte erövra vad som låg söder därom – bara på 100 talet efter vår tideräkning efter hur det ser ut. I samtliga fall misslyckades man, och konstaterade att ”Aethiopia” och dess invånare inte var av någon vidare ekonomisk betydelse – ”black lives did NOT matter…”. Man försökte erövra ”Arabia Felix” eller ”det lyckliga arabien” eller det nutida Jemen med omnejd tidigare än så, eftersom det var betydligt rikare på handelsvaror, allt från bergolja (jodå – man kände till det !) till kryddor och balsam, och dessutom nästa avstamp på väg till Indien.

Detta ägde rum redan på Augustus tid, men det gick inte heller, utan slutade i sjukdom och pandemi, men det romerska legionslägret vid ”Apollonopolis” söder om Thebe, ca 80 km norr om Elefantine, finns det synbara spår av – enligt vad just jag läst… Ännu längre norrut, ca 700 km och mer än så fanns en mycket stor romersk bas – tidvis för hela två legioner, eller en armékår på 20 000 man (tänk på att varje legion måste följas av ”hjälptrupper”, alltså auxilliares eller vad vi kunde kalla ”territorials”..

Inom parantes kan nämnas att Kairo, den nuvarande huvudstaden ligger nära den plats där Nilens delta grenar ut sig, och att ”Babylon in Aegyptus” eller ”det egyptiska Babylon” som fältlägret kallades, förstås måste ligga där och bara där. Till och med Erwin Rommel – en stor beundrare av Julius Caesar, och en klassiskt skolad man på sin tid, hade en plan på vad han skulle göra e-f-t-er El Alamein, och vid Egyptens slutliga erövring. Det finns faktiskt egenhändigt ritade kartskisser av just hans hand, som visar stödjepunkten vid Nildeltats bas, alldeles intill ”Egyptiska Babylon”.

Dit kom nu aldrig Rommel, som bekant – och han intog aldrig heller Palestina, som det var tänkt – men uppför Nilen, sakta och ombord på vad som måste vara Provinsguvernörens eget skepp, gled alltså völvan från Semnonernas stam, Waleburg eller Valborg rätt och slätt, en kvinna från det yttersta av Germanien, Germania Magna, långt långt utanför Imperiets gränser, med en alldeles egen och värdefull kunskap – en handelsvara, och något man även på den tiden satte ovanligt högt pris påoch i romersk tjänst. Hon gjorde det förmodligen med ett svagt leende på läpparna också, kunde vi tänka – som hedningar.

Exakt vad såg Waluburg eller Valborg på sin färd till Elephantine, mer än 700 km flodvägen från den här platsen ?

Mer än 700 km uppströms från Alexandria – som hon också måste ha passerat. Åter en miljonstad, liksom Rom, med allt vad det innebär – och ett stort bibliotek, som var underordnat något som kallades Museion, dåtidens mest berömda universitet (inte tvärtom) – eller den närmaste motsvarigheten till ett universitet i Ptoleméernas Egypten – den dåtid som då fanns.

Vi har redan nämnt Aquilea, den stödjepunkt vid Adriatiska havets bas, som Semnoner och germaner faktiskt lyckades inta och hålla under en period av drygt fyra månader, i sina försök att klyva det Romerska imperiet på mitten… Antagligen var det därifrån hennes resa utgick, och i våra försök att kartlägga sanningen, just denna höstdagjämning, mer än 1900 år senare, närmar vi oss svaret på alla dessa gåtor… och upplösningen… som funnits väl synlig, hela tiden – för de som vet var de ska leta. (forts i morgon)

I ärlighetens namn kan vi också fråga – till sist – fanns det någon i den dåtid vi beskrivit som åkte åt andra hållet, alltså från Egypten till Germanien – för att stanna där – och hur skulle den resan i så fall ta sig ut, och under vilka logiska omständigheter ?

Förutsatt att den personen ens fanns, var han också hedning i så fall, och om så – vad hade han och Waluburg gemensamt, utom långa sjöresor ?

Snart Höstdagjämning, och om Valborg eller Waluburg…

I morgon är det som bekant Höstdagjämning, en företeelse ni kan läsa närmare om under rubriken ”Högtider och Blot” ovan. Låt inte förleda er av allehanda NAS-are och New Age Profeter, för det första inte av sådana som säger, att inte de två Solstånden och de två Dagjämningarnas firande inte ingår i den Nordiska Hedendomen…

Att Vårdagjämning och Höstdagjämning varit firade, sedan åtminstone förromersk järnålder, det vet vi av hundratals sk ”Skeppssättningar” och andra väderstrecksmässigt orienterade fornminnen och stenkalendrar, som den vid Ales Stenar. Nästan alla hedniska folk i Nordeuropa hade redan tidigt i historien tillräckligt väl utvecklade astronomiska kunskaper för att kunna bestämma dagjämningspunkterna mycket exakt, och det förvånar ingen, som vet att man firar Jul vid Midvintersolståndet och Midsommar vid Sommarsolståndet, lika mycket som Höstblot vid Höstdagjämningen och Vårblot vid Vårdagjämningen.

Inte heller skall ni låta lura er av sk ”Fornsedare” och andra förbannade äckel, som har med New Age och inte Nordisk Hedendom att göra. Hur jag själv firar Höstdagjämningen med tillhörande blot skall jag återkomma till i morgon, men låt mig först av allt säga att dessa frånstötande människor (?) som samtliga tillhör Hedendomens ”ful-svans” är de sista, jag överhuvudtaget skulle ställa mig och blota tillsammans med, och orsaken till det är först och främst att de är så anskrämligt fula, och med det menar jag inte enbart fula till kroppen, eller fula till utseendet.

Jag menar att de är fula invärtes också, utrustade med fula egenskaper och att de begår fula gärningar, fyllda till bredden av fulaste fulhet och annat fult. Inte ens de sämsta trälar och Lokes avföda är för mig såpass förhatliga eller vämjelseframkallande som dessa, och därmed lämnar jag det ämnet, för att inrikta mig på något annat.

Det kan framstå som en anti-tes att tala om Valborg, den sista April när Våren gör sitt intåg i de Nordiska länderna till Höstdagjämningen, då hösten på allvar gör sig påmind. Man skulle kunna hävda att det är Valborg och Vanadis-blotet som är Höstdagjämningens absoluta antipod eller motpol på det hedniska årshjulet (jadå, ett sådant finns, och det hjälper inte att ni käftar emot, hundrackor små !) snarare än Vårdagjämningen i sig.

Vid Vårdagjämningen är det för det mesta kallt i de nordiska länderna, lika kallt som under den höst, som nu officiellt utbrutit i Mälardalen enligt SMHI:s definitioner, fastän hösten kommer minst en vecka för tidigt just i år.

Men vid Valborg, när den sista April och Blomstermånaden Maj passerar, ja då är det så gott som alltid nästan Vår på allvar. Ordet eller namnet ”Valborg” kommer av samma ordrot som Valhall, eller Val-kyrjor, de som korar Valen, och det har inte det minsta med någon kristendom eller något fiktivt, katolskt Hitte-på-Helgon vid namn Sankta Walephurga att göra. Diser, Valkyrior och Asynjor flyter samman i Polyteismens Universum, och vi vet att Freja själv är den stora Vana-Disen, Vanernas skyddsgudinna, tre gånger bränd i den höges hall under namnet Heid som i Heden – se i Voluspá – men tre gånger återuppstånden – se under avsnittet ”Freja” under huvudrubrik ”Asatro” ovan… ”Valborg” är lika mycket namnet på en av Diserna, dessa kvinnliga skyddsgudomligheter eller ett Valkyrienamn, som ”Valhall” självt. Och Freja nämns också som Valkyriornas ledarinna, den främsta av dem alla, som av ”Valplatsens fallna var dag tager hälften”.

På Klintastaven från 800-talets Öland finns mycket riktigt en ”Val-borg” eller en avbildning av Valhall…

Att namnet ”Valborg” är mycket äldre än kristendomen finns det numera arkeologiska bevis för. Det äldsta fyndet av detta namn kommer faktiskt från ön Elefantine vid Första Katarakten av Nilen, långt söderut i Egypten av alla platser, och stammar från någon gång på hundratalet efter vår tideräkning. Då fanns ingen kristendom i Europa, och inte i Egypten heller.

En karta över det Romerska Egypten, med ett par legionsläger och gränsposteringen vid Elephantine utmärkta i rött – se närmare förklaring nedan.

Där hittade tyska arkeologer ett ostrakon eller ett fragment av en inskrift, gjord i lera; som utgjorde en personal-lista för den stab, som tillhörde praefectus Aegypti, den romerske militärbefälhavaren över hela provinsen, som vid den tiden hade tre fulla legioner under sig, samt Classis Alexandria eller Flottan i Östra Medelhavet, som enbart den var på sådär 6000 man, förutom de 30 000 män i vapen, som hela den 4- 8 miljoner personer stora provinsen råkade innehålla.

Men vad tusan i H streck E har nu detta med nordiska Völvor eller Spåkvinnor, deras stavar och framförallt någon Valborg eller Waleburga att göra ? undrar kanske någon….

Jo, den Romerske Militärguvernörens personal-lista, förutom III:e Cyrenaica Legionens gamla stabs-papyrusar (man har grävt fram dem på canopus-kyrkogården utanför Alexandria ) innehöll bland annat en Βαλουβουργ Σήνονι σιβύλλᾳ på grekiska – och inte på latin – eftersom grekiska var det språk som man talade i hela östra halvan av romarriket.

Semnonerna kom som andra Sueber eller senare Schwaber från Norden, och bodde i ett land som var så långt borta från Egypten, som man då alls kunde komma…

Med andra ord en person, vid namn Baloubourg (eller Valborg, efter hur det uttalades), Semnoni Sibylla, alltså en Spåkvinna från Semnonernas stam i det inre av Germanien…. Men i romersk arme-tjänst, och ganska högavlönad dessutom, efter vad vi har klara skäl att förmoda.

Fast Semnonerna var aldrig någonsin Romerska Undersåtar, de var romarnas absoluta fiender i minst trehundra år, och dessutom bosatta så långt från Gränsen emot det dåtida Sudan eller Nubien som man överhuvudtaget kunde tänka sig. Då som nu befolkades trakterna söder om denna den kända världens sista utpost, och imperiets absoluta avkrok av Aethiopii, Somalii och därmed likställda neger-klaner som då som nu slogs inbördes, och som aldrig lyckats uppnå någon större grad av välstånd, vilket även Romarna snart märkte, eftersom de efter 30-40 år eller så och minst tre större krig helt enkelt gav fan i att försöka civilisera dem.

Vad gjorde då Waleburga eller Valborg på denna fjärran plats – frånsett att vara spåkvinna, och hur kunde det komma sig att hon alls kunde vara där, någon gång under första århundradet ?

Elefantine-ön som den ser ut idag. Lämplig plats för att söka efter Nordiska Völvor… ??

Och skulle egentligen Romerska Armén – av alla tänkbara eller otänkbara organisationer i sammanhanget – alls ha Nordiska Völvor eller spåkvinnor bland sina högavlönade specialister, på provinsguvernörs nivå eller högre?

Detta måste uppenbarligen förklaras noggrant. Jag har redan en – obevisad – teori klar över hur detta kunde komma sig, trots att inga källor jag hittat på nätet i detalj förklarar när under första århundradet detta skulle ha hänt. En hypotes vore kanske att Valan eller Völvan Waleburga eller Valborg fördes till den kända Världens yttersta gräns som krigsfånge, och var placerad i någotslags internerings-läger, likt ett romerskt Guantanamo Bay.

Men om det var så, varför skulle hon då stå på en avlöningslista tillsammans med Militärprefekten själv, och hans personliga stab av Legater, Centurioner, från ”Primus Pilus” och vidare nedåt i befälsordningen ? Det romerska Egypten var inte någon vanlig provins, utan helt klart den folkrikaste och ekonomiskt mest inbringande provinsen i hela Romarriket, frånsett ”Italia” eller Italien.

Och för att alls bli provinsguvernör, fodrades allra minst att man var Senator, och antagligen före detta Konsul dessutom. Konsulerna, som hade funnits ända sedan den Romerska republikens tid, var under första århundradet mestadels ett slags Vice Statsministrar under Kejsaren själv, och det fanns dessutom Kejserliga provinser – som Syrien eller Övre Germanien vid Nedre Rhen – liksom ”Senatoriska” som kunde styras av Prokonsuler, eller med andra ord Konsulernas och Senatens ställföreträdare. ”Asia” eller de västra delarna av Turkiet, mitt emot Grekland, var en sådan provins, och oftast satt Prokonsulerna eller Guvernörerna bara på sin post i två år eller så, dvs lika länge som ett Konsulat varade, och under tiden kunde de enligt Tacitus och andra historiska källor försöka sko sig och kamma hem så mycket av tullar och skatter som möjligt. Redan ståthållarskapet över Asien räknades som utomordentligt lönande, men Egypten var ännu rikare än så, och dessutom något alldeles extra i förvaltnings-hänseende.

Men alltså Waleburga- Vad gör en Völva som du på en Armébas som den här ?? (lämplig raggnings-replik från 1:a århundradet enligt vår tideräkning )

Det finns till synes ingen rimlig eller logisk förklaring till varför den sortens män som var utsedda till Praefectus Aegypti skulle ta en Germansk Völva – krigsfånge eller ej – i sin direkta tjänst.

För övrigt är det väl inte så lätt idag heller. En kvinnlig expert på AI eller Artificiell Intelligens jag lärt känna tilltalades under sin anställnings-intervju av en äldre Överstelöjtnant i den nutida Svenska Armén som såhär: ”Jag har två döttrar i din ålder. I ingendera fallet skulle jag rekommendera dem att ta värvning – jag skulle tvärtom direkt förbjuda dem att göra det… Varför vill du alls vara här, om du nu är civilingenjör ??”

Olikt alla andra provinser i det romerska riket skulle just Aegyptus eller Egypten förvaltas av män som var Equites, eller vad man kallat ”romerska riddare”, ursprungligen en sorts Adels-kavalleri, som hade sin egen etik, kåranda och allt, och som i sig kan betraktas som det närmaste det gamla Rom någonsin kom en fast officerskår. Senatorer, ex-konsuler och andra ledande politiker hade INTE tillträde till just posten som Praefectus Aegypti – olikt alla andra provinser – och detta hade också sina bestämda anledningar och skäl.

Detta är också en del av lösningen till gåtan om vad en Germansk Völva kunde göra i det gamla Egypten, någon gång mellan 100 – 200 AYPS, fastän ingen av er läsare och läsarinnor inser det ännu…

Alla handelsvägar i det gamla Rom var inriktade på att föra så mycket spannmål och andra handelsvaror som möjligt till huvudstaden, så fort som möjligt. ”Panem et Circenses” elelr ”Bröd och Cirkusar” med andra ordman lurade och dompterade stadsbefolkningen med ”gratis familjebidrag” och ”underhållning” precis som under Löfvén-Regimens glada dagar..

Om spannmålsbrist uppstod i en miljonstad som det antika Rom, hotade uppror eller ett snabbt slut på hela Kejsardömet. Visserligen kunde man genom ett speciellt system för livsmedelsförsörjning eller ”Cura Annonae” som man sa importera spannmål från Nordafrika också – även där kunde man ta ut tre skördar per år till dess att jorden blev utarmad – eller använda sig av resurser från Tauria i de fjärran Skyternas trakter vid Svarta Havet, där Ukrainas jord redan gav en rik spannmålsskörd.

Men Egyptens skördar var absolut viktigast, och redan kejsar Augustus själv bestämde efter katastrofen i Teutoburger Wald år 9 – och förintelsen av de tre legionerna under Quintilius Varus – att Aegyptus alltså MÅSTE styras av en yrkesofficer, med gedigen militär erfarenhet. Inga Senatorer och absolut inga politiker var önskvärda på den posten, för dem kunde kejsaren i slutändan inte lita på. För en ”equites” eller en lågadlig; fanns det liksom för Senatorerna en ”Cursus Honorum” eller en utstakad karriär-bana, som man förutsattes gå. Völvor, Spåkvinnor och allehanda civilt bråte – 98 % eller mer av befolkningen, hade ingen sådan, men det hade alltså det styrande skiktet, och förutom att vara Praefectus Aegyptum så var Praefectus Pretorianium, eller posten som Kommendant eller Sekundchef för det Kejserliga Livgardet i Rom den allra finaste befattning som fanns att få – och då var man nummer två i hela Imperiet efter Kejsaren Själv… Och som Militärguvernör över Egypten, kom man alltså på tredje plats i hela löneligan…

Därför står det helt klart, att Waleburga, Sibylla eller spåkvinna från Semnonernas land, annars en klar fiende till Rom, inte var vem som helst. De Ostraka eller de lerskärvor som man fann på ön Elefantine visar, att Valborg – den första med det namnet vi känner i hela den mänskliga historien måste ha varit en alldeles sjusärdeles person – annars skulle hon nog inte befunnit sig på ön Elefantine överhuvudtaget.

Ön Elefantine, vid Nilens första katarakt, och gränsen mot Sudan vid Assuan liknar en elefant sedd uppifrån; har man sagt, eller möjligen en Elefant-bete. Om någon undrar hur de forntida Egyptierna kunde komma på detta – eftersom ön hette så redan under förhistorisk tid, så beror det inte på någon forntida flygkonst, spåkvinnor eller liknande.

AbbE26wW6
xAst
”Elefantine” skrivit med Hieroglyfer – det sista tecknet betyder ”(åker)land” – resten är antagligen stavelser

I Alexandria fanns som bekant ett 16 våningar högt fyrtorn, och redan för 3000 år sedan hade man pyramider och obelisker. Alltså var det mycket lätt att observera hur elefanter tedde sig från ovan, och vilken form de antog då…

Med Völvor, Valor, Germanska Sibyllor och spåkvinnor, särskilt av Semnonisk härkomst, förhöll det sig däremot helt annorlunda, särskilt under första århundradet enligt vår tideräkning. Romarna var mycket rädda för dem, vilket man märker redan av senatorn och historikern Cornelius Tacitus skildring av Boudicca och kvinnliga druider i ”Agricola” som handlar om Britanniens erövring..

I ”Germania” som Tacitus skrev senast kring år 98 – alltså fullt samtida med ”Waleburga” och antagligen under de första åren av hennes levnad – skriver Tacitus i ett av de första kapitlen att alla germanfolk har för vana att låta kvinnorna vara med på Tinget, eller deras högsta beslutande folkförsamling, och inte bara det – ”även om så pass viktiga ting som krig och fred beslutar de i kvinnornas direkta närvaro, och om kvinnorna säger ”krig !” – ja då blir det krig, men om de säger ”vi vill ha fred” – då är det också sannolikt, att fred utbryter. ”

Vi måste förstå att Tacitus skrev ”Germania” först och främst i egenskap av Romersk politiker och yrkesmilitär, och inte alls som någotslags ”folklivsskildring” vilket moderna klantskallar till översättare och okunniga journalister har hävdat. Han går direkt in på deras taktik, deras beväpning, uthållighet och förmåga och andra praktiska ting, förutom kulturella faktorer, och han skrev sin bok som ett slags romersk motsvarighet till UI:s eller Utrikespolitiska Institutets ”Länderfakta” i fickformat.

Syftet med Roms politik emot de Germanska folken var deras underkastelse eller utrotning, precis som senare det kristna Europas politik. Så enkelt var det. Romerska Armén överskred aldrig floden Albis eller Elbe, och de kom aldrig fram till Vledani Fluvius, eller Oder – för det var mellan Elbe och Oder som de fruktade Semnonerna, de starkaste av alla Svebiska folk, ursprungligen bodde.

Tacitus var för sin del helt på det klara med att Sveberna kom norrifrån, alltså från Norden, och läser man hans text noga framgår detta extra tydligt, även om den misshandlats i många okänsliga och dumma översättningar. Redan kring år noll hade Markomannerna – en stam som var allierad med Sveberna, eller ”gränsmännen” (jämför med Marks härad i Västergötland, som låg vid gränsen emot Danmark, eller ”Spanska Mark” i Pyrenéerna på Karl den Stores tid ) bosatt sig i det nutida Böhmen, där också Bojerna bodde. Om den stammen – som var rent Svebisk – skriver Tacitus att de hade en offerlund som var så helig, att ingen kunde gå in i den utan att vara bunden med bojor eller rep, och om Semnonerna själva får man läsa, att deras heliga lund var så okränkbar, att om någon av misstag snubblade på en trädrot eller föll omkull medan han eller hon var där, måste den personen krypande avlägsna sig från platsen, vilket Romarna tyckte var mycket egendomligt. Annars var Semnonerna också kända för fruktansvärda och bloddrypande offer, säger Tacitus, som aldrig missar ett tillfälle att smäda eller misskreditera den Germanska kulturen.

Dessutom säger han på ett ställe – som översättare ofta missat – att de har en övergud eller en ”Allfader” som påminner om Jupiter, och som de håller över alla andra gudar. Detta har av en del forskare liknats vid Tyr, men det skulle snarare vara Oden. Likaså sägs det om Svionernas eller Svearnas folk, längst ut på öarna i den nordliga oceanen, att de olikt alla andra germaner har en organiserad stat, under ledning av en ”Rex” eller Kung – vilket åtminstone enligt mig påminner om vad som kan vara Wothan, Semnonernas högste gud… och som under folkvandringstid och romersk järnålder avbildades som en romersk kavallerist, med stötlans, hjälm och allt…

Ännu viktigare är vad han säger om Völvorna, eller Germanernas sibyllor och stora orakel:

Germanerna tro till och med, att hos kvinnan innebor något slags helighet och siarförmåga, och varken försmå de att inhämta hennes råd eller ringakta de hennes svar. Vi hava under den till gudarna gångne Vespasianus’2 regeringstid sett, huru Veleda3 vitt och brett länge aktades såsom en gudomlighet. Men även fordom hava de bevisat Albruna4 och åtskilliga andra dylik vördnad, icke som något tomt smicker och icke heller såsom något slags kvinnoförgudning5.

Bild, som vår tyska väninna ”Federkleid” från Berlin tvingat på oss. Hell Freyja Freya Freja !

Veleda, som Tacitus skriver om, var av Bruktenernas stam vid Rhen, och den drivande kraften bakom vad som brukar kallas Batavernas uppror eller Claudius Civilis stora sammansvärjning, som Rembrant målat en tavla av, och som numera kan beskådas på Nationalmuseum i Stockholm. Hon lär likt diverse Völvor i Frankernas land ha bott i ett högt torn, till vilket bara en person åt gången kunde nå upp, och likt Rapunzel i den senare tyska folksagan ska hon ha släppt ut sitt gyllene, blonda hår, när hon alls ville ha besök, säger legenden.

Likaså tror man att Thusnelda, Arminius hustru – den drivande kraften bakom förintelseslaget vid Teutoburger Wald, där cirka 22 000 soldater på romersk sida förlorade livet, bodde ovanpå den enorma stenpelaren som kallas ”Sternwache” eller ”observatorieklippan” vid Externsteine, en plats jag själv besökt. Och Thusnelda är onekligen en fullt historisk person, som funnits på riktigt, därom är alla historiker ense. Romarna utförde en ”special ops” för att genom mutor, förräderi och klanstrider ta henne till fånga, vilket också lyckades.

Externsteine, Teutoburger Wald, Deutschland

Enligt Tacitus spärrade de in henne i Aquileia, deras Marinhögkvarter vid Adriatiska havet. (Misenum, flottbasen vid Neapel var högst i Rang, och hade befäl över Västra Medelhavet och Atlanten. Allting öster därom lydde under Aquileia ) Redan år 9 fanns det för många infödda germaner i den romerska armén, och eftersom Thusnelda var en politisk och religiös kraft av rang, hade de anledning att frukta henne. Marinens underrättelsetjänst var den gången pålitlig nog, för de lät henne sitta i husarrest tills hon dog, ombesörjde lönnmord på hennes ende son när han kom upp i vuxen ålder, vilket Tacitus – som humant nog ansåg att Thusnelda blev orättvist behandlad – säger sig ha skrivit om i en annan bok än ”annalerna” som nu gått förlorad.. En del skönlitterära författare har också skrivit att Tacitus måste ha farit till ort och ställe för att ha intervjuat Thusnelda personligen, och att det skulle ha funnits en spirande romans mellan dem, men det behöver ingen tro.

Vida viktigare och mer intressant var att just Semnoner och Sueber på 100-talet bildat ett stamförbund riktat mot Romarna – och att de med full kraft utkämpade inte mindre än tre stora ”Markomannerkrig” emot dem, i hela 14 år, från 166 – 180 AD. Krigen får betraktas som en taktisk seger, och de var nära – mycket nära – att klyva hela riket på mitten, när de slog till mot Noricum – dagens Österrike – och Pannonien – dagens Ungern – dessutom med hjälp av Sarmaterna och andra Germanska lydfolk, som jag skrev om så sent som igår…

Slutmålet för den germanska offensiven var just Aquilea,(det var förstås ingen tillfällighet) och i ungefär ett år var kommunikationerna mellan Östrom och Västrom helt avbrutna till lands.. utom sjövägen…

Waleburga, eller Valborg – den första historiska personen med det namnet, kan mycket väl ha befunnit sig i centrum för dessa händelser, eller ryckts med av dem – men det kan inte vara huvudskälet till hennes vistelse på ön Elefantine, längst söderut i Egypten… (för övrigt skildras Markomanner-krigen också i en präktigt dålig, missvisande, inexakt och ohistorisk film vid namn ”Gladiator” – som kom för en del år sen – men det är en bisak utan betydelse)

I morgon tänker jag förklara mer av sammanhangen, och vad denna berättelse om en av Världshistoriens förmodligen allra största (men tragiskt nog nästan helt bortglömda) Völva eller hedniska sierska går ut på…

Jodå…Skyterna var blonda…Och Indoeuropéer…

Nu byter jag ämne för ett tag, och lämnar den tragiska nutiden och kristendomen bakom mig. Bloggen ”Det Goda Samhället” som jag fortlöpande läser, visade genom sin medarbetare Eddie Råbock alias Mohamed Omar (före detta islamisk fundamentalist, men numera fullständigt botad genom svensk HEDENDOM…) för någon dag sedan att Skyterna, detta folkslag som länge varit populärt inom arkeologin, faktiskt var blonda, blåögda Indoeuropéer.

Skyternas rike, ca 700 före vår tideräkning till första århundradet efter år noll…

Detta har man egentligen alltid känt till, eftersom redan Herodotos, den grekiske hävdatecknaren som räknas som all västerländsk historieskrivnings fader, med bestämdhet hävdar att Skyterna påfallande ofta var blonda och blåögda. Han säger också att de begravde sina döda i gravhögar, och att de badade bastu, vilket också de Nordiska folken alltid gjort. En del av dem var också rödhåriga och hade grå ögon – rödhårighet kan bara uppträda hos personer, vars upphov i tre släktled bakåt samtliga haft blont hår, eftersom det styrs av en recessiv gen – och även Hippokrates och andra grekiska läkare samt tiotals antika källor förutom det beskriver Skyterna som ljushåriga.

Ändå har man försökt fumla bort dem, och göra dem till orientaler som mongolerna, bara på grund av att de kom österifrån, och från de Indoeuropeiska folkens urhem i Altai, vilket språkhistorikerna redan identifierat. Nu visar den iranske genetikern Razib Khan emellertid, att Skyternas DNA till 90 % var indoeuropeiskt, även om de ibland också upptog enstaka asiater bland sina egna. Saken är långtifrån betydelselös ur Iransk synpunkt, eftersom Partherna, den civilisation som efterträdde Perserna, genom hela sin existens fick slåss mot norrifrån invaderande Skyter till häst.. Ibland har Iranska forskare hävdat att Skyterna skulle vara från Iran, trots att det i själva verket förhöll sig tvärtom, och Iran koloniserades av Skyter, inte omvänt.

Ryska och Ukrainska forskare har också försökt hävda, att både Skyterna och deras efterträdare Sarmaterna – som dök upp som romerska allierade, med kavallerister klädda i fjällpansar – skulle ha varit någotslags ”proto-slaver” – fast det nu är slutgiltigt motbevisat. Under lång tid – ända sedan 1950-talet – har forskare också sett ett klart samband mellan Oden som ryttargud, införd under de första århundradena enligt vår tideräkning, och Skyterna nere i Ukraina, med Goterna som kulturförmedlare upp till våra trakter i Norden. Alla dessa teorier har inte gått att bevisa rent arkeologiskt eller vetenskapligt, men nu får de ökat stöd.

Skyternas föregångare i form av den sk ”Kurgan-kulturen” i Ukraina sätts av några forskare som upphovet till alla senare stammar av Indoeuropéer, men det vill jag själv låta vara obevisat, även om det är en intressant hypotes.

Sant är emellertid, att de äldsta gravhögar man hittat i Ukraina är från denna tid, och att Skyter (och Goter) levde i högsta välmåga i trakterna norr om Svarta Havet, intill den flod som Herodotos kallade Borysthenes eller Dnejpr, som rann upp i en nejd inte långt från ett nordligt hav, där det snöade så ymnigt att det såg ut som om stora fjäderbolster dalade ned genom luften, enligt samma grekiska källa.

Skål för Sarmaterna och hurra för Svealand, hurra för Götaland, och hurra för Potatis-land, som ger oss BRÄNNEVIN !

I Ukraina drack jag själv en gång det utmärkta ölet ”Sarmat” tillsammans med Ukrainare, som svor på att Germanfolken måste härstamma från Sarmater och Skyter, men det tillskriver jag rusets inverkan..

Sela. ”Hvetdud I aen, edha Hvat ?” – Veten I än, eller Vad ?

Skyter, som de såg ut enligt grekiska vasmålningar från 300-talet

Vi HEDNINGAR BOJKOTTADE hela KYRKOVALET

Kristendomen är inte en demokratisk religion. Den hör inte hemma i något modernt demokratiskt samhälle överhuvudtaget, lika lite som extrem islam. En av dess allra mest grundläggande bud och värderingar lyder ”du skall icke hava några andra gudar jämte mig” och en sådan inställning har som de flesta av oss förstår inte något med demokrati att göra, utan med motsatsen, dvs Totalitarianism, Despoti och Envälde.

Kristendom, Islam och alla andra Monoteistiska religioner är som sådana inte förenliga med religionsfrihet, och därmed inte heller med demokratiskt fungerande samhällen, eftersom de inte tillåter några andra gudar än just sin egen. ”Svenska” Kyrkan, slutligen, är inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat religiöst samfund, oaktat vilket, som finns i Sverige, och denna förtryckarapparat har heller inte den minsta rätt att hävda att den ensam skulle företräda de etniska svenskarna i vårt land.

Mindre än 54 % av folket stöder för närvarande förtryckarorganisationen, och det smutsiga ”Kyrkoval” som nu arrangerats, har inte någon demokratiskt legitimitet överhuvudtaget, lika lite som allmänna val i Iran, Ryssland, Nordkorea och andra despotiskt sinnade, Totalitära stater.

SLUTA med sk ”Kyrkoval”. Religionen ska inte styras av Politiker, och dessa val är inte representativa för folkflertalet !
Kyrkovalet har inte med svensk demokrati att göra, och det framgår inte minst av det oerhört låga valdeltagande, som noterats för hela spektaklet..

Bara omkring 17,45 procent av 4 898 094 röstberättigade kristna – som dessutom måste vara medlemmar i ”Svenska” Kyrkan – det är inget vi hedningar förordar – tvärtom förordar vi att ni GÅR UR fortast möjligt röstade i detta odemokratiska, icke-representativa val. Som mest har man noterat 18 % valdeltagande i detta val – det uppges ha varit så år 2018, samt på 1930-talet – och redan där framgår att hela proceduren är onödig, och inte borde tillåtas.

Politiker skall inte tillåtas styra över religionen och folks andliga inställning, det är det flera goda medborgare med mig som tycker.

Glädjande nog är det 1,63 % mindre av de kristna som alls röstat i detta sken-val i år, vilket alternativmedia också noterat. Med tanke på att högst 54 % av Sveriges befolkning är medlemmar i förtryckarorganisationen, medan bara 18 % eller mindre alls röstar, kan man notera att det finns ett kompakt ointresse för detta val också ibland dem som fortfarande påstår sig vara kristna, och mest är med av ”gammal vana”. Inom bara något tiotal år, blir säkert alla dessa människor HEDNINGAR

AfS, Alternativ för Sverige, har för första gången fått tre mandat, medan Sverigedemokraterna förlorade fem, jämfört med förra valet. Gudarna ske väl och pris har Socialdemokraterna tappat 6 mandat, medan ”Vänstern i kyrkan” illavarslande nog nu får 18 mandat istället för 9. ”Svenska” Kyrkan fortsätter vara en extrem vänster-organisation, samtidigt som man också kan notera att gruppen ”Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan” (POSK) med 48 mandat är den allra största gruppen, förutom Socialdemokraterna.

AfS har enligt alternativ-media lovat att ”ställa Antje Jackélen till svars” som man uttrycker det.

Det är på tiden – men exakt vad just AfS menar verkar lite oklart…

Vi kan också alla erinra oss varför Skattemyndigheten redan på 1980-talet fick ta över folkbokföringen i Sverige, efter Riksdagsbeslut om saken. Det var just STASI-kopplingen, eller det faktum att ”Svenska” Kyrkan lämnade ut tiotusentals, ja kanske hundratusentals uppgifter om svenska piloter, officerare, tjänstemän, riksdagsmän, brandmän, poliser och kulturpersonligheter till främmande makt – allt tack vare en viss herr Radler och hans ”gäng” – i vilket det skall ha ingått flera högt uppsatta Biskopar.. Ja – ”Affären Radler” har jag redan skrivit en hel del om – men ingen skall väl dömas ohörd, allra minst en Ärkebiskop…

Är det här ett VÄRDIGT beteende av en Präst i ”Svenska” Kyrkan – eller är det bara PAJAS-FASONER ??

Inför årets kyrkoval har det noterats, att en sk ”BÖG-PRÄST” en viss Lars Gårdfeldt, verksam i Carl Johans församling i Göteborg, sagt att han bara kommer att viga homosexuella par. Ingen känner till hur detta kan överensstämma med den kristna bibeln och jesu lära, som i alla tider skarpt fördömt åtminstone manlig homosexualitet, men det är tydligt att denna ”Svenska” Kyrkan våldför sig också på själva budskapet, och helt och hållet vänder kappan efter vinden, i ett slags PK-mässig ADHD-HBTQB (alltså en ryckvis, hastigt påkommen önskan att göra allt och alla till lismande fjollor och bögar)

Det har också kommit fram, att en Sado-Bög i ”Svenska” Kyrkan, som under lång tid tjänstgjort som präst i Kalmar Stift, förgripit sig på en 16-årig pojke, och bland annat utsatt pojken för BDSM-övergrepp, som prästen också filmat, och förvarat på stiftets egna jobbdatorer... Sådan är alltså den moral, som ”Svenska” Kyrkan står för ! Också SVT, vår Statstelevision, har kommenterat det enskilda fallet, som prästen blivit dömd av Domkapitlet – en kristen special-domstol helt utanför den vanliga rättsskipningen i Sverige – för…

Slutligen har det också den 2 September i år blivit känt, hur ex-prästen efter sin ”avkragning” i ”Svenska” Kyrkan blev rektor för en högstadie-skola i Norrbotten, vilket både NSD – Norrländska Social-Demokraten och kvällstidningen Excessen – nej förlåt jag menar Expressen – har skrivit om…

Jämför med hur det gick till i Radler-fallet. Vem var det egentligen som ”fixade in” den sadistiske pedofilen på Högstadieskolan, och varför ? Om man inte får arbeta som präst beroende på homosexuella kontakter med ungdomar, och efter att ha utsatt dem för sadistiska övergrepp, är man då lämplig som lärare eller rektor ?

Detta tycker de kristna skall vara ”en symbol för universell kärlek”.. VARI LIGGER DET ”KÄRLEKSFULLA” ?

Idag har det också kommit fram hur en viss Jomark Polintan, gruppledare för Socialdemokraterna i Filipstad – och till yttermera visso aktiv kristen – står under undersökning av allmän åklagare för flera grova våldtäkter, som sak ha begåtts om och om igen under minst två års tid…

Hur stämmer det med ”det kristna kärleksbudskapet” som den ”Svenska” Kyrkan säger sig vilja förmedla ?

Hur är det med dess värdegrund ? Varför hävdar de kristna, att de skulle ha ”monopol på kärlek” när det bara är sadism, homosex och perversioner det handlar om, inklusive konstaterad pedofili (ja, alltså ”söte lille jesus” och alla ”knubbiga små bambinos” och söta små keruber i de kristna kyrkorna, ni vet…)

Ja – Jo – Det stämmer ju precis – Men det är FINA KILLAR I KYRKOFULLMÄKTIGE eller hur ?

Ett Läsarbrev – varför byggs det så få Gudahov i Sverige ?

Denna blogg får ytterst sällan några långa läsarbrev, men ibland så händer det. Bloggen är som ni vet – eller borde ha sett vid det här laget – eklektisk till sin natur, vilket betyder att den behandlar många ämnen, och inte bara ett ämne. För en Polyteist som jag är detta helt naturligt, och överensstämmer fullständigt med min syn på tillvaron och tingen, för tillvaron och universum är av en sammansatt, motsägelsefull och inte alldeles enkel natur. Det finns ingen enkel vilja, inte en enda orsak till vad vi ser runt omkring oss. Tillvaron är och förblir komplex.

Enkelt Gudahov som ritning för Gör-det-Själv projekt av Hedningen – se ovan under huvudrubrik ”Asatro” – underrubrik ”Gudahov”

Men – signaturen Matthias undrar följande..

Hej hedningen,
jag ville skriva en rad och säga hej då även jag är en hedning. Iaf i sådan form att jag har gått ur statskyrkan och har känt ett ogillande av monoreligionskulturen i hela mitt liv.

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

”STÖRTAS SKALL DET GAMLA SNART I GRUSET, SNART SKALL UPPRORETS TIMMA SLÅ…” (text ur en känd Socialdemokratisk kampsång…)


Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men iom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.


Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide. 


Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du oftar påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större. 


Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.


Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Mvh M

Så långt den okände brevskrivaren. Idén om ett samnordiskt, centralt placerat Gudahov – förslagsvis genom att ta tillbaka mark som ”Svenska” Kyrkan stulit från det svenska folket – exempelvis vid Gamla Uppsala – har förstås funnits i många år, men ”många är komna, men få är kallade” som det lär stå i de kristnes fåniga bibel. Det ökända ”forn sed” samfundet, som mest ägnar sig åt en kombination av narkotika och new age försökte på nittonhundra nittotalet starta en insamling, som slutade i total katastrof. Grundplåten, ca 9000 kronor om jag inte minns fel, stals av den person som utsetts till kassör (en mycket kuriös herre vid namn Finn – som i ”Finn fem fel”, och han köpte droger på ”Plattan” i Stockholm för alla pengarna. Sedan dess har jag själv – och alla andra seriösa utövare – tagit definitivt avstånd från allt vad ”fornsederi” heter, men detta bisarra samfund existerar tyvärr fortfarande. Jag kan inte med bästa vilja i Världen rekommendera vad de håller på med, för de har decennier igenom förstört oerhört mycket för oss alla.

Så har vi Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande driver en insamling för just det ändamål du talar om – man menar sig vilja upprätta ett bibliotek, en utställningslokal och en verklig kunskapsbank i form av ett kulturcenter samtidigt med Gudahovet, precis som på Island. Tyvärr tror jag att man har gapat över för mycket, och tagit på sig en målsättning och ambition, som man inte är välorganiserad eller vuxen nog att uppfylla. Som en god vän till mig Norröver i landet en gång sa: ”Problemet med Asatron i Sverige av idag är att den är delad i en liten, aggressiv, underlig och felnavlad sekt (med det syftade han på de fåtaliga ”fornsedarna”) samt en gammal biker-klubb (med det syftade han på NAS) och vad han sa är alldeles sant om du frågar mig – Asatron har som alla andra alternativa rörelser i Sverige sin ”ful-svans” som det är svårt att bli av med. Se bara på Miljöpartiet, de frireligiösa kyrkorna, Islam i Sverige och ett stort antal andra organisationer, ingen nämnd och ingen glömd.

Vid Uppåkra och på andra platser har man byggt rekonstruktioner av Gudahov, men bara i halv skala, och man har med full avsikt gjort dem oanvändbara för nutida Asatroende.

Nordiska Asa Samfundets insamling för ett Gudahov pågår fortfarande, men det kommer ta åratal och åter åratal att alls komma någonstans emot målen, vilket alla kan se på deras sida. En del av problemet är att alla NAS styrelsemedlemmar förstås är yrkesarbetande och måste jobba hårt för sin försörjning, precis som alla andra etniska svenskar. I det land vi lever i, finns stora kategorier medborgare utifrån som lever på bidrag från alla oss andra, som än så länge är i majoritet.

Vi vet också alla att vi lever i ett land där Nordisk kultur och svensk identitet ständigt motarbetas av statsmakten, media, dagspressen, vad jag kallat ”Nomenklaturan” eller med andra ord samhällets styrande elit, som i stället valt att stödja extrem islam, kristendom och andra religioner. Förutsättningarna för statlig sponsring, som du talar om, ack okände brevskrivare, är därför helt obefintliga, i alla fall med en sådan Regering och Kulturminister som Sverige har idag. NAS har redan varit i kontakt med SST, den Staliga Myndigheten för Stöd till Trossamfund, som på ett mycket fördomsfullt och inskränkt vis konsekvent missgynnar och diskriminerar oss Polyteister, till ensidig förmån för Monoteister och kristna.

Myndighetens handläggare, som påfallande ofta är araber eller personer av muslimsk tillhörighet, har upprepade gånger svarat NAS, och påstått att de hedniska organisationerna i Sverige ”inte har någon livskraft” för att använda deras uttryck. Detta trots att vi rör oss med minst 12 000 medlemmar, och organiserad Asatro och hedendom har nu funnits i vårt land sedan det tidiga 1980-talet, dvs i minst 40 år. Ändå vill de här personerna utrota och förfölja vår tro, och säger att den inte ska få existera längre, inte ens i sitt hemland. Så behandlar man oss, och så har man behandlat oss från Statsmaktens och Socialdemokratins sida i årtionden.

I mina inlägg om Gudahov – som du kan läsa om här ovan – har jag anvisat en lösning. Den enda väg som står till buds är att göra något själv, som Jim Lyngvild i Danmark gjorde, som ägaren till ett stort Gudahov nära Frösåker vid Västerås gjorde – jag har nämnts hur han utsattes för brandattentat, och hur hans familj hotats till livet och skall därför inte i onödan upprepa hans namn – och det är att börja bygga – helst då i en form som inte kräver byggnadslov.

Jag har publicerat ritningar i ”friggebodsformat”. Jag har berättat om tillvägagångssätt, hur man kan skaffa tillstånd från markägare om det är så att man inte äger marken själv, och om mångahanda andra saker. Så – kom igen, svenska folk ! Jag tror trots allt på er – jag har väntat länge, och jag väntar fortfarande.

Vår dag skall komma. Detta land skall en gång vakna, och när den dagen kommer, kommer också våra Gudamakter åter – på fullaste allvar !

Den Gotländska Krigargraven ett tidens tecken..

För två dagar sedan rapporterade media i Sverige – inklusive Statstelevisionens nyhetsprogram ”rapport” om ett arkeologiskt fynd på Gotland, som påstods vara gjort av arkeologistudenter. Man publicerade detta som om det skulle vara studenterna själva som gjort fyndet, när det i själva verket rörde sig om ett känt gravfält som grävdes ut i en del av ett vetenskapligt dokumentationsarbete, och ”glömde” helt att berätta, att upptäckten visst inte gjordes av en slump.

Utgrävningen, genomförd av Uppsala Universitet vid Buttle, var visst inte så slumpmässig som man velat ge sken av, utan en helt logisk upptäckt. I själva verket är upptäckten av ännu en gotisk krigare med svärd och sporrar – av allt att döma en del av det gotiska gardeskavalleri, som tjänstgjorde i den Romerska Armén under 300-500 talet bara ett i raden av fynd, som visar på förbindelserna mellan det dåtida Sverige och det romerska riket.

Upptäckten ger också ökat stöd åt vad hävdatecknaren Jordanes sagt i alla tider, nämligen att Goternas ursprung är att söka i Norden, och i Götaland. Oden själv är Gautatyr, guden för alla Reidgoter eller ridande goter, och det är han som gett oss ett tecken… vi får inte glömma bort vilka vi är, eller varifrån vi kommer – eller det land som bllev vårt..

Tor oskyldig till Kyrkbrand

Asa-Tor själv är inte skyldig till den totala ödeläggelsen av Ansgarii-kyrkan i Jönköping, enligt vad Polisen i Landet Löfvén nu meddelar. Vad samma Polismakt sade i förra veckan (se bland tidigare inlägg) har nu visat sig vara totalt fel. Något blixtnedslag i området ägde aldrig rum, enligt vad SMHI nu har bekräftat, och det var aldrig någon åska i närområdet.

En boende i trakten har redan meddelat Polisen att ”fyrverkeriliknande smatter” skulle ha hörts från kyrkans tak kort före branden, enligt vad Sveriges radio erfar, men underligt nog är förundersökningen redan nedlagd. På andra sidan motorvägen E4 från Ansgarii-kyrkan räknat ligger ett känt ”multikulturellt” problemområde, ibland även känt som en ”no-go-zon”. Kan det tänkas, att detta rätt unika geografiska läge har med branden att göra, på något sätt ?

Så går det till uti Jönköping, nuförtiden…

Det uppges också, från samma Statsradio, att Polisen själv råkat feltolka sina övervakningsfilmer från området. Därför skulle man ha gått ut med en felaktig kommuniké till media, och beskyllt åskans gud för något, som denne inte gjort – och hur sannolikt kan detta vara, måntro ?

I Juli vandaliserades åter en kyrka i närbelägna Målilla, men märkligt nog lades förundersökningen ned tämligen omedelbart där också – ifall det nu alls är märkligt – Polisen i Landet Löfvén klarar ju i allmänhet inte av mer än att lösa ca 10 % av alla anmälda brott, enligt vad BRÅ, som också är en statlig myndighet själva meddelat.

Vad kan det bero på, så säg ?

Nå, som en ringa hyllning till de frireligiösa krafterna i vårt land, återger vi här den fina texten till Cornelius Wreeswiks fina sång ”Dekadans” ifall någon av våra läsare nu kommer ihåg just den…

Dekadans råder här i vår sockenförsamling
Prästens tös har fått barn med en jazzmusikant.
Vilken chock i vår flock!
Detta gruvliga bud
brakade ned som ett järtecken från Herren Gud.

Prästens tös i Folkets Park! Dekadans, dekadans!
Musikanten han spelade och hon dansade varje dans
och han lockade och han pockade
och han blåste i sin lur
och han fångade prostens dotter, fast man inte vet hur.

Det är självaste Satan som har snärjt dem i sitt garn.
Han har farit i musikanten, detta djävulens barn.
Men att de dansade uti parken
uti fullmånens glans,
det är skam på torra land. Dekadans, dekadans!

Ni har väl hört, kära ni, det är väl allom bekant:
Ingen sann och äkta kristen kan va’ jazzmusikant.
Och att kyrkoherdens dotter
släppt en sådan innanför sin särk,
det är dekadans i tiden, det är djävulens verk.

Dekadant och försoffad är vår ungdom av idag,
och de bryr sig varken om religion eller lag.
Du kan ingenting göra åt ‘et,
nej du har ingen chans,
för det är röta i vårt sekel. Dekadans, dekadans!

Stäv

Kreativitet är en gåva från Freja, men driften att tjäna pengar är av Loke” säger mig en av mina Diser. Asynjorna, som vakar från himlen. Detta sägs med Vör eller Vars röst, hon som varsnar och ser.

Från ett annat hål hör jag Hlin, vars röst lenar och skyddar. Hon säger mig att ensamhet och tankefrihet idag blivit en lyx, som är värd att värna. Hennes namn har med växten Lin att göra, men inte trädet Lönn, som tanklösa etymologer utomlands har föreställt sig. Och mitt skapande fortsätter, trots alla dem som söker beröva mig det, och även själva livet.

Jag har låtit anskaffa en säkrare dörr, som stänger ute den genomträngande stank av sopor och avföring, som sprider sig från en av grannlägenheterna, och dessutom det dagliga vrålandet från granne nummer tvås arabiska tonårsdotter. Jag klandrar henne inte alls, ty jag känner starkt för ungdomen. Kanhända håller hon på med en frigörelseprocess av något gängse, bizarrt slag; och man får hoppas att hon kommer till sans och en Nordisk livsstil så småningom, trots sitt ursprung och sina föräldrar. Dörren är brandsäker, i alla fall så brandsäker som det går att få, men inte sprängsäker eller skjutsäker.

Statsministern i vårt land, den store Ledaren-Svetsaren satt igår i Tv och gullade med någotslags värdinna, i ett TV-program nomenklaturan och dess lejda kreatur hade beställt. Men han hedrade inte den 33-årige polismannen Anders Danman, som sköts ner av en minderårig invandrare i Göteborg, utan vände fegt den fallne ryggen.

Man frågar mig om Disers och Asynjors makt behövs i vardagen. – Ja, svarar jag, för här går allt på makternas försyn, de sanna makter som regerar tillvaron, vill säga. Och i Landet Löfvén blir friheten och skapandet alltmer kringskuret, begränsat och närapå förstört. Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen, medan Nomenklaturan fortsätter skada hela vårt land.

Dundraren

Igår föll 34 mm regn under tre timmar på den ort, där jag vanligen vistas. Det var åska i luften, och jag kände på mig att åskan strax skulle slå ned, redan när den första blixten träffade, en kilometer bort. Och det var nog tur, att jag som Hedning fick denna förvarning och tillfälligt sökte skydd för regnet inuti en byggnad. Ett trettiotal personer gjorde inte det, och fick uppleva hur blixten slog ned ungefär 5-6 meter från dem – men dessbättre blev ingen skadad, denna gång.

De flesta personer som träffas av blixtnedslag, överlever dock i nio fall av tio, enligt vad statistik lär visa. I Sverige lär det vara ungefär 5-6 personer varje år som får hög Voltampere genom kroppen, och ändå överlever. Mötet med blixten är ett möte med Tor själv, en epifani, en gudsuppenbarelse, för det finns gudar i naturen, som varje hedning vet. De flesta som träffas av en blixt får också bestående effekter, och i hela Världen lär det vara närmare 24 000 personer som varje år träffas av en blixt – och deras liv blir sig aldrig riktigt likt igen, när de fått en uppenbarelse av naturkrafterna.

Jag har en kollega, som berättade om när en signalist träffades av en blixt, och hans metallförstärkta kängor bokstavligt talat exploderade. Ofta händer det att blixten ”går ut” vid ett metallföremål, eller fötterna. ”Sidoblixtar” och spänningsskillnader i marken kan också leda till ”snuddträff” för de som inte aktar sig i tid.

Nycklar, mynt och andra metallföremål som finns i närheten av en mänsklig kropp kan också hettas upp, och ge svåra brännskador – om inte blodkropparna i kroppens kapillärer förångas och ger upphov till en del intressanta mönster på huden, sk ”Licthenbergska figurer” som denna bild visar – vanligen bildar de också trädliknande eller blixtliknande mönster.

Sådana mönster uppstår redan när man står i närheten av en blixt – en direkt träff kan slita kläderna av en person, förånga vatten eller svett på kroppsytan och ge upphov till ännu värre skador, och ändå finns det dem, som överlevt en direkt träff av blixten ända upp till sju gånger. Bevis finns för att tusentals människor över hela Världen verkligen fått sina liv förändrade av Tors åska, och ändå är de flesta dumma amerikaner och engelsmän, som inte ens inser, att det var Tor som utvalt dem, så att de kunde förändra sina liv.

Vad Tor gör, är stora ting – men som Hedning hade jag alltså tydliga föraningar, och överlevde helt oskadd. Inte ens mina många fiender verkar kunna förgöra mig, när jag har Asa-Tor själv på min sida – så tolkar jag himlens budskap.

SVT rapporterar idag om hur den Frikyrkliga sk ”Ansgarii-Kyrkan” i Jönköping helt utplånades igår och brann ned till grunden till följd av ett blixtnedslag. Ett tydligt tecken bland många, som visar Tors missnöje med Ansgar och Kristendomen – och vem vet – kanske kommer den snart försvinna…

Såhär gick det med Ansgarii-Kyrkan i Jönköping. Den försvann med ett enda hammarslag…

Kissande pojk orsakar Muslimska riots – I Pakistan !

Så har det nu hänt igen. Monoteismen är sig lik, i andra länder eller här hemma i ”Landet Löfvén” där muslimska riots, kravaller och bilbränder också inträffar med sorglig regelbundenhet, så fort muslimer bosatt sig på någon ort i territoriet – och så fort de kommer i majoritet.

Överallt där islam tillåts breda ut sig händer detta – i Afghanistan, i Östra Pakistan eller i Rosengård, Malmö…

Enligt den brittiska tidningen ”The Guardian” – en högt ansedd och ofta citerad källa – spärrade polisen i Pakistan in en 8-årig pojke för Blasfemi, eller Hädelse som brott för två dagar sedan. Pojken – som tillhör en hinduisk familj – hade råkat bli nervös när han tvingades besöka en moské, och sprang då in i moskéns bibliotek för att kissa. Där orenade han på en matta, eftersom han inte kunde hålla tätt, och nu hotas han och hela hans familj av Dödsstraff, för urinerandet i en ”madrassa” som det muslimska biblioteket tydligen ska kallas.

En rasande, hänsynslös mobb av idel muslimer bildades genast. De har nu orsakat oroligheter i hela Rahim Yar Khan-distriktet i Punjab, och pojkens familj – plus alla andra goda polyteister och hinduer – måste gömma sig för de vålds-sugna bråkmakarna. Mobben har också gått till angrepp emot flera hinduiska tempel i provinsen, och förstört dem. Filmer har visats på Twitter, som visar hur de islamistiska galningarna far fram.

Som en ringa hyllning till alla Islams Piss-Pojkar visar vi här en Tre-Enighet, inspirerad av ”Manneken Pis” i Bryssel

Och ändå säger man att det skall råda ”religionsfrihet” i Pakistan, samt att islam skall vara ”kärlekens religion” som dessa bråkmakare och ogärningsmän hela tiden påstår. Den store och högt upplyste Ledaren-Svetsaren, Hans Höghelighet Stefan Löfvén från Sverige, har sagt att han ”aldrig kommer att kritisera Islam” och det har han gjort Ex Cathedra, från Riksdagens talarstol.

Finns det ännu ord för sådana människor, kära läsare ? Om man inte kritiserar och beivrar människorättsbrott i fjärran länder, så kommer man med all säkerhet till sist få se samma slags brottslighet i sitt eget land. Jämför med hur nu hela Afghanistan ”pajar ihop” med nya taliban-attacker och sju erövrade provinshuvudstäder som automatisk följd, så snart de internationella polis-styrkorna drog sig därifrån. Och snart har vi nya vågor av islamister på väg till Sverige – med nya riots, nya motsättningar, nya kravaller som följd..

Rikets Säkerhet ja – hur går det egentligen med den, nu när Regeringen Löfvén förbereder sig för att släppa fram en ny våg av sk ”flyktingar” ? 10 000 personer skall genast släppas in i Sverige, enligt minister Morgan ”Mollgan” Johansson

Nej, tacka vet jag Freja Freya Freyja säger vi på Hedniska Tankars redaktion. Hon bryr sig inte om Blasfemi eller hädelse hon – och det gör inga andra hedniska Gudomligheter heller.. Vi Asatroende har redan en gud för själva hädelsen, i Loke – den spjuvern – och det har alla andra polyteistiska religioner också. I Indien har Polyteismen alltid varit överlägsen, och det var Hinduerna som skapade Ghandis Icke-Våldsfilosofi.

Freja älskar ”Skaemtun” eller Skämt, står det i Eddan – liksom ”Mansöngur” eller oanständiga visor. Ordet ”Skaemtun” eller Skämt på Norröna kommer av samma ordrot som ”att skämmas” och följaktligen tycker alltså Freja, den stora och sköna gudinnan om Fräckisar, och liknande vitsar. Om inte det är något skamligt över skämten, är det helt enkelt inte roligt, tyckte våra förfäder – och därför har vi svenskar ännu TOLERANS – just den egenskap, som Monoteister, Islamister och dessa jobbiga kristna hela tiden saknar.

Det enda man inte kan tolerera, dock – är närvaron av sådana personer, som önskar mörda och förgöra allting annat – och därför kan INTE Islam eller några andra Monoteistiska religioner tolereras, i någon modern rättsstat eller något modernt samhälle !

Minns att Freyja är en stridens gudinna, likaväl som Kärlekens… FRIHETEN är alltid värd att FÖRSVARA (gammalt armé-ordspråk)

Nej, det finns ingen ”Kristen Genetik”

Medan ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige sakta med säkert blir allt svårare och svårare att leva i – särskilt om man råkar vara bosatt i huvudstadens Nordvästra sektor noterar jag adiafora, inträffade händelser, hedniska tilldragelser och annat som råkar vara viktigt för mig. Min käre kollega på ”Ideell Kulturkamp” – det som hela hedendomen handlar om – fällde som bäst en kommentar om ”Lojala följeslagare” och därmed – skulle jag vilja tro – lojala läsare – som är att föredra framför de illojala, hangers-on, Ölgörans, Pater Rotweins, och allehanda skrikhalsar, eller de som misstolkar med full avsikt, det jag kallat Skitstövlarna i den mänskliga tillvaron, vilka är att skilja från Kladdsockarna, alltså de som bara misstolkar därför att de inte förstår bättre – för man kan ju inte lasta dem, som inget förstånd har.

Jag ser idag ett samband mellan dessa tankar och en läsvärd artikel, skriven av Emma Frans på Svenska Dagbladets vetenskapsredaktion. Hon tillhör i varje fall ingen ”Tokfrans” som Karin Bojs  på DN, ni vet hon som vanställt och feltolkat hela den moderna genetiken som vetenskap, i och med vad hon skrivit i sin mer än vanligt tendentiösa och PK-mässiga bok om sin ”Europeiska familj”.

Det finns ingen ”gay-gen” konstaterar Emma Frans. De som väljer att ägna sig åt analkladd och umgänge med sitt eget kön är inte alls ”born that way” som någotslags Lady Gaga. Alltihop är en förvärvad egenskap, som inte alls förklaras av arv, utan av inlärning och miljö.

Lika lite finns det en kristen gen, eller en gen som framavlar Monoteism, eller tro på JHVH-1, ofta känd som ”gud”. Allt detta är falskt, och kristen propaganda som just nu sprids på internet, lika onaturlig och felaktig som vad James T Fraizer, på sin tid, påstod om den antagna – men aldrig någonsin bevisade ”ur-monoteismen”, liksom vissa fanatiska ”anti-vaccers” i USA, och deras försök att påstå att alla COVID-19 vaccin i Världen skulle vara en polyteistisk sammansvärjning, kryddad och gjord av oss Hedningar, enkom med det syftet att förstöra den antagna ”gudsgenen” – den som dessa kristna fanatiker feltolkat och missförstått redan från första början, antagligen därför att de är just skitstövlar och inte något annat.

För en gångs skull skall jag inte länka vidare till några exempel här, eftersom jag inte vill att de kristna dumheterna skall sprida sig vidare över vår Värld, lika lite som Islams sedvanliga fanatism.

Vad den amerikanske forskaren Dean Hamer sa i sin epokgörande bok ”The God Gene” från 2004 var, att proteinet VMAT2, även känt som vesicular monoamine transporter 2 ingår i genen SLC18A2 som finns i det mänskliga genomet, kanske eller möjligen gör oss mottagliga för ”andliga” upplevelser, vilket bland annat yttrar sig så att individer med mera av detta protein får ovanligt hög koncentrationsförmåga och perceptivitet, varför de är i stånd att uppfatta hela universum omkring dem som ”besjälat” eller i varje fall en sammanhängande, logisk struktur. De får också lättare att uppfatta helt nya hypoteser av varjehanda slag, som till exempel tanken på att flera gudar eller ESP – och andra ”okulta” fenomen faktiskt kan existera – men för den skull blir de inte blint övertygade om saken.

Som ni kanske förstår kan höga halter av VMAT2 öka den mänskliga intelligensen eller produktiviteten, men det är INTE så att man ”börjar tro på gud” bara därför att genen SLC18A2 eller det essentiella proteinet, som finns med ibland dess byggstenar skulle ge sig till känna. Har man låga halter av VMAT2, å andra sidan, blir man ofta deprimerad, får svårt att uppfatta världen omkring sig, utvecklar dålig koncentrationsförmåga och så småningom kan detta leda till följdproblem, som drogberoende och annat – därför att den drabbade individen utan VMAT2 kanske söker sig en billig ersättning för den tankeflykt och den ökade medvetandegrad, som individer med många receptorer för VMAT2 bland sina nervceller kan uppleva.

Naturtillståndet för mänskligheten heter fortfarande Polyteism, inte Monoteism, och vi är i huvudsak Heterosexuella, Monogama varelser, som vet vad lojalitet och kärlek innebär. Åtminstone de flesta av oss.

Litet inpass från Henrik Andersson, från bloggen ”Ideell Kulturkamp”

Sedan finns det ju dem bland oss, som fortsätter att tro på ”Svenska” Kyrkan, Regeringen Löfvén eller Lukasjenko, men som sagt – det bevisar som sagt att det är miljön, och inte arvet som sorgligt nog är avgörande för individernas beteende, eller de alltmer begränsade möjligheter vi själva råkar ha som individer i ett sjukt samhälle, dikterat av en ännu sjukare Nomeklatura, som skapat ett sjukt system. Och i det systemet ingår tyvärr vi alla, som kuggar i ett snart sagt medeltida maskineri.

Bild från ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare. HUR LÄNGE skall du – käre läsare – fortsätta tro på alla LÖGNERNA i ”Landet Löfvén” ?

Vill ni läsa mer om vetenskap just nu, eller om just genetiken, rekommenderar jag ännu en av SvD:s artiklar – som bland annat handlar om arv och miljö hos ekorrar. Man kan förstås undra om det är arvet eller miljön som får ekorren att på en bråkdels sekund besluta sig för vart den ska hoppa, och om det är enbart inlärda egenskaper, eller ekorrens starka ben och muskler som lärt den att undkomma alla sina fiender, Duvhökar och människor inbegripna.

Ibland får man leva på HOPPET om snar FÖRÄNDRING….

Sanningen är förstås, att det hela är en kombination av alltihop. Ekorrens yttre form och inre organ bestäms av dess gener, riktigt nog, men om dess inre biologiska apparat fungerar som den skall, har den förmåga till inlärning också, och säkert har den också – som väl alla däggdjur – VMAT2 proteinet, för att dess nervceller skall kunna kommunicera riktigt bra med varandra. Men ekorrar har aldrig trott på gud, aldrig varit Monoteister, aldrig utvecklat någon religion överhuvudtaget, utan är helt och hållet Hedniska Varelser.

I gestalt av ekorren Ratatosk; han med borrande tänder, uppenbarar sig ekorrarna alltjämt också i själva Asatron, där de fått en plats som budbärare över hela kosmos, alltid i rörelse, alltid i stånd att upptäcka det nya, mellan örnen Hräsvelgr eller Liksväljaren i det kosmiska trädet Yggdrasils topp – han är till sin natur en kladdsock, och symboliserar de som slukar allt, utan eftertanke – och sedan draken Nidhögg, själva Skitstöveln eller de destruktiva krafterna vid trädets botten.

Också denna blogg skrivs av en hedning, som än så länge är frisk och rask – till stor sorg för hans många fiender och alla dem, som önskar förgöra honom. Uppfattningsförmåga och koncentrerad verksamhet blev hans lott i livet, och han klagar inte, så länge han får fortsätta leva på hoppet, utan tankevurpor, och öppet bekämpa alla fientliga mål. Ske så – Veten I än, eller vad – men ”Vid slutet, står segern”

Stonehenge räddat – till 2023

En positiv nyhet har i alla fall inträffat i sommar. Enligt vad ”The Times” i London, samt även BBC meddelar, så har domstolen i Storbritannien äntligen gett sitt utslag i frågan om vägtunneln under Stonehenge, som hotat att förstöra ett UNESCO-skyddat Världsarv för all framtid. Svenska media – med dess underhaltiga journalister – totalvägrar att ta upp nyheten, som är av avgörande betydelse för hur Världsarv hanteras på hela vår Jord, eller för hur det alls skall kunna ske någon som helst form av kulturminnesvård på vår planet i framtiden.

För övrigt kan jag bara hänvisa till vad jag tidigare skrivit i ämnet här och även här, samt hur de samfund och föreningar i Sverige som rimligen borde intressera sig för saken – eftersom de säger sig företräda en hednisk folkrörelse – hela tiden ignorerat det hela.

En brittisk domstol har nu slagit fast, att The Secretary of Transport, mr Grant Shapps, uppträtt fullständigt IRRATIONELLT och dessutom OLAGLIGEN godkänt ett vägprojekt, som skulle förstöra ett oersättligt världsarv.

UNESCO har beslutat att tilldela Storbritannien en skarp varning, och kommer eventuellt att ta upp Stonehenge på sin särskilda lista för Världsarv, som nu hotas av förstörelse. Man kan jämföra med hur Talibaner i Afghanistan sprängt sönder tusenåriga Buddha-statyer där, eller muslimska fanatikers försök att totalförstöra Egyptiska muséet i Kairo.

Utslaget i Englands högsta domstol, kan visserligen överklagas av den mäktiga väglobbyn, men Domaren, the Right Honourable Justice Holgate, har redan slagit fast att den brittiske Transportsekreteraren, Grant Shapps, agerade IRRATIONELLT och dessutom bröt emot Brittisk lag på flera punkter, när han försökte godkänna vägprojektet.

Transportministeriets utredning av vägdragningsfrågan har helt enkelt varit underhaltig och bristfällig på flera punkter, samt strider helt emot UNESCO:s föreskrifter, och därmed kränker man också internationell lag.

Flera alternativa vägdragningar, exempelvis längs A360 – B 3086 och ”The packway” är möjliga, precis som skissen ovan visar. Detta skulle visserligen bli en omväg på ca 1,5 km för en ny motorväg, men i så fall behöver man inte bygga några tunnlar överhuvudtaget, och kan nöja sig med betydligt lägre anläggningskostnader. The Save Stonehenge World Heritage Site, en frivillig organisation bestående av arkeologer, vetenskapsmän inom flera olika ämnen samt inte minst den brittiska allmänheten och även jag själv, har redan samlat över 100 000 namninskrifter mot projektet, och samlade tidigare i år in de över 50 000 GBP, som krävts i rättegångskostnader för att alls ifrågasätta projektet.

Väglobbyn har ännu inte gett upp, men någon byggstart kan överhuvudtaget inte bli av förrän tidigast 2023, och till dess är alltså en av Världens viktigaste hedniska minnesmärken räddat åt framtiden. SSWHS har hela tiden betonat, att man inte är emot vägtunnlar i sig. Förutsatt att man kunde enas om en tillräckligt lång tunnel på tillräckligt stort djup, under HELA Unesco-området, så vore det till fyllest, men Storbritanniens samlade budget för infrastruktur tillåter inte sådana utgifter, eftersom det här naturligtvis bara är ett i raden av nationella vägprojekt.

BBC citerar John Adams, ledare för SSWHS:

We could not be more pleased about the outcome of the legal challenge. Now that we are facing a climate emergency, it is all the more important that this ruling should be a wake-up call for the government. It should look again at its roads programme and take action to reduce road traffic and eliminate any need to build new and wider roads that threaten the environment as well as our cultural heritage.”

Den inflytelserika brittiska tidningen ”The Guardian” citerar Professor David Jacques, en av de forskare som protesterat emot vägprojektet:

”It would be better if they owned up to the fact that they and the government acted unlawfully and irrationally to push through this vanity project that would have caused proven harm to one of the world’s premier world heritage sites. Instead, they are both choosing to save face by continuing to waste money on a scheme which has been entirely discredited by all impartial planning adjudicators. The choice to reduce international aid, for example, yet to still press ahead with feeding this white elephant is a disgrace and will continue to harm Britain’s moral authority in the world.”

Också här i Sverige agerar Regeringen omoraliskt, och  irrationellt när det gäller UNESCO Världsarv.

Uppsala Högar, själva symbolen för Riksenandet och det viktigaste Hedniska minnesmärket i Sverige överhuvudtaget, tillåts inte vara Världsarv, utan har våldtagits och vanställts av kristna. Man utnämner sju stycken mätpunkter ur den sk ”Struwes Meredianbåge” till Världsarv, vilket är fullständigt ointressant för alla svenska medborgare, och heller inte heller bevarar 1800-talets geografiska mätningar åt eftervärlden, eftersom ”bågen” har 265 mätpunkter, där alla utom 7 ligger helt utanför Världsarvet..

Man utnämner Ritningsarkivet i Stockholms Kommun till Världsarv, men struntar helt i att bevara de arkitektoniska miljöer, som dessa ritningar representerar. Länsstyrelsens Skötselplan vid Gamla Uppsala har helt ignorerats av ”Svenska” Kyrkan, som huggit ned flera av de vackra ekträd, ni ser på bilden ovan – och träden ligger inte ens på kyrkans mark, utan på mark som tillhör staten och Fastighetsverket. Man ställer upp ”Påvestenar” och katolska altaren rakt framför högarna. Man inrättar inte mindre än två påstådda ”meditationsplatser” som smyckas med kristna inskriptioner eller fem meter höga, stora svarta träkors. På det här sättet våldtar och förfular Svenska Kyrkan ett helt kulturlandskap, och NAS – Nordiska Asa Samfundet – genomför fortfarande en namninsamling för platsens bevarande.

Mycket finns ogjort, när det gäller en värdig kulturpolitik och kulturminnesvård runt om i Världen – Stöd utropandet av Gamla Uppsala till ett oförstörbart Världsarv, kasta ut de kristna och ta bort ”Påvestenen” !