”Den som står i skuld är ICKE fri…”

Igår publicerade Regeringen Löfvén sin senaste budget, och idag är det  Höstdagjämning, en händelse som jag skal be att få återkomma till. Sveriges Statsskuld uppgår i skrivande stund till 1 321 044 232 100 kronor, drygt räknat, och den förmeras med mer än 4000 kronor i minuten.  Enligt Riksgäldens prognos, före den nya katastrof-budgeten, kommer Statsskulden, som alla vuxna och arbetande svenskar får betala, uppgå till minst 1 488 000 000 000 SEK i slutet av 2020.

Ofödda generationer sätts nu i en skuldfälla, som de kanske aldrig någonsin kan ta sig ur. Allt på grund av en svag (S) Regerings alltmer krampaktiga försök att maniskt hålla sig kvar vid makten. Hela vårt lands framtid har intecknats, och skuldberget fortsätter att växa och växa – och varför ? – Jo – bara för att den nuvarande Regeringen skall kunna slösa bort pengar på bidrag, bidrag och åter bidrag... Göran Persson, den siste någotsånär vettige partiledare (S) någonsin haft, ofta kallad ”Herr HSB” (Han Som Bestämmer !) sa på sin tid såhär, angående detta med underfinansierade statsfinanser, skattehöjningar och lån utomlands:

”Den som står i skuld, är ICKE fri…”

Jag finner att detta är i enlighet med Asatrons och Hávamáls livssyn, och som Ledarsidornas utmärkte skribent Johan Westerholm påpekat, så baseras hela denna falska ”stimulansbudget” på stora osäkerheter, som ingen nationalekonom i hela Världen kan förutspå, och heller ingen ”Statsepidemolog” som det numera så vackert och klangfullt skall heta.

”Voi Mulkut – Vittujen Kevät !”

Man påstår, att budgeten ska ”stimulera” tillväxten efter Covid-19 pandemin, som inte är över än och inte är slut ännu. Vad händer då, om pandemin kvarstår en god bit in på 2021, och fortsätter påverka hela Världsekonomin, frågar Johan Westerholm retoriskt. Samtidigt kastar man bort över 100 miljarder kronor på det bidragsindustriella komplexet, istället för att låta arbetsmarknaden sköta sig själv, vilket enligt liberala teorier om marknadsekonomi – ganska osäkra de också – hade varit betydligt bättre, och borgat för en mycket snabbare omställning utan ökat bidragsberoende

Nu har man istället antagit följande:

  • Att den mer eller mindre förnekade svenska strategin om flockimmunitet slår in
  • Att ett fungerande vaccin kommer kunna distribueras med början vid årsskiftet
  • Att lindrande läkemedel och behandlingsmetoder som kortar sjukdomsförloppet utvecklas och implementeras redan under hösten samt
  • Att viruset som framkallar Covid 19 inte uppträder lika aggressivt framgent.

Tänk nu om INGENTING av detta visar sig stämma – då står hela vårt folk upp till armarna i skiten, den skit som (S)-Regeringen skapat genom att försöka sänka skatterna med 30 Miljarder…  Situationen i landet lär redan vara den, att 4 stycken yrkesarbetande etniska svenskar eller andra, skall försörja 7 stycken bidragstagare, som är fullkomligt oförmögna att försörja sig själva – och fler blir dessa ”tärande” dag för dag, medan de ”närandes” antal blir mindre och mindre.

Systemkollapsen närmar sig, sakta med obevekligt. Arbetslösheten uppges i dagsläget ligga på 4,4 % för inrikes födda, dvs de etniska svenskarna och några till, men den ligger på över 15,1 % för utrikes födda – varibland många har varit bidragstagare i 20 år eller mer – men ändå försöker man nu ”köpa” röster och lojalitet med att dela ut mer och mer bidrag, bidrag och åter bidrag – till och med till individer, som är fullständigt, oåterkallerligt oförmögna att försörja sig själva, och som vi nu börjat importera i stort antal.

Såhär kan det inte fortsätta. Enligt artikel 25 i FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, såsom den vanligen tolkas, är det inte någon ”mänsklig rättighet” att bedriva Social Turism (för att använda Göran Perssons fyndiga uttryck) och försöka tilltvinga sig asyl i ett land som Sverige, eftersom det är personens ursprungliga hemland, som skall ge adekvat vård eller ”social service”. Vidare finns det ingenting i deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som säger att man måste få uppehållstillstånd eller asyl i ett annat land – asylrätten har varje folk rätt att bestämma enskilt, och en Regering får inte heller styra så, att landets ursprungliga invånare görs till en minoritet i sitt eget land, vilket är syftet med den nuvarande (S) styrda politiken – och så har det som bekant varit i många år… Dessutom går det inte att ändra deklarationen, som måste kvarstå i sin ursprungliga ordalydelse enligt den 30:e och sista artikeln…

Kom Ihåg: Regeringen består av RASISTER. De för en RASISTISK politik…

Idag påstår Ledaren-Svetsaren, att Vänsterpartiet skulle gå SD:s ärenden, samt att han vill bo i Rinkeby, samt att ”många” skulle vilja bo där (Statsministern kan som vanligt inte ange en enda saklig källa för det uttalandet ) eftersom han för dagen besökt den nya polisstationen i just Hrunkheböö… som lokalbefolkningen plägar säga – och vilka är dessa ”många” ?

Det har avslöjats, att Åklagarmyndigheten inte får en enda krona mer, trots att man påstår, att en av budgetens huvudsyften skulle vara, att bekämpa brottsligheten i vårt land.

Det har kommit fram, att minst 90 lagmän, rådmän och övriga domare saknas, och att hela rättsapparaten är överbelastad. Ändå får inte den heller en enda krona mer i bidrag.

Det är känt sen länge, att Fängelserna i Sverige inte har en enda plats kvar, och att beläggningen är långt över 100 %. Idag meddelades, att Kriminalvården övergått till stabsläge, vilket betyder akut kris.

Man vet också, att minst 2700 redan dömda grova våldsbrottslingar går fria och lösa i dagens Sverige, därför att det ”inte går” att hitta lediga fängelseplatser åt dem. De straff, som svenska Domstolar dömt ut, verkställs alltså aldrig – men brottslingarna går fria…  Utöver det finns minst 600 grova brottslingar som skulle utvisas, och som inte ska vara här – men dem finns det inte pengar för att avtransportera, sägs det..

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk – och hur ska Regeringen alls kunna lösa någon ”gängkriminalitet” eller göra upp med de kriminella klaner, som nu finns inom många Myndigheter, och har sina egna ”bidragshandläggare” där…

Under det att MISSLYCKANDET står tydligt för alla och en var, kastar Regeringen Löfvén bort 47 miljarder – mer än halva Försvarsbudgeten – på bidrag till andra länder – något vårt land snart inte har råd med. SVT får mer än 100 miljoner kronor i bidrag, bland annat för att public service skall göra en ny talkshow (fullständigt omotiverat, då den sortens lättare underhållning redan levereras nog och övernog hos andra kanaler) och för att SVT:s partiska journalister skall förses med livvakter, säkerligen välbehövligt, men inte så rättvist, därför att inga andra journalister över hela riket har rätt till något sådant..

Försvaret av vårt land, däremot – är fortfarande illa underfinansierat, trots en symbolisk höjning på 5 miljarder, som inte räcker långt… Två brigader, 38 hemvärnsbataljoner…. ca 32 000 man som ska försvara mer än 10,4 miljoner invånare… Situationen är OHÅLLBAR…

”Cirkus Magda” – och ett land som snart hör till EUROPAS FATTIGASTE NATIONER

Geten Heidrun på Valhalls tak – den enda BUD-GET du någonsin behöver… Ur hennes spenar rinner det finaste mjöd, och inte det dåliga öl Finansministern uppmanar Svenskarna att dricka varje fredagskväll i fortsättningen

”Med EN BUD-GET så FET, som lider utav ÖVERLAST vill man frälsa oss i HAST – Men det har alla goda svenskar nog förstått: Det börjar med BIDRAG, men slutar med UNDERSKOTT…”

(Teckningar: Jeanders Bildblogg)

AlternaMedia har utgett Jomsvikinga Saga och Fornaldrasagorna

Goda böcker får man inte för mycket av, och nyligen detta år utgav alternativförlaget AlerternaMedia Jomsvikingasagan i nytryck, efter Axel Ulrik Bååts sparsmakade och enkla översättning från 1887, som följer originalets text mycket bättre än många rådbråkade och ytterst förkortade nutida versioner.

Historien om skånejarlen Sigvalde Jarl, Vagn Åkasson och de andra skåningarna, som grundade Nordens mest berömda krigarfölje, förtjänar att läsas om och om igen. Ni kan köpa det från Bokbörsen och andra källor för en hundralapp.

Fornaldrasagorna kostar 900 kronor för tre tjocka band, direkt från förlaget, och kan vara lämpliga som läsning såhär till hösten, och hela tiden fram till Jul.

Dessa tre band innehåller förutom äldre översättningar även helt nyöversatta sagor från fornnordiska som alltså aldrig publicerats på svenska tidigare.

Fornaldarsagorna blev kända i Sverige (i den form de nedtecknades på isländska) på 1600-talet varefter de rönte stor popularitet. Sedan dess har intresset för dessa berättelser avtagit betydligt till förmån för de isländska ättesagorna. Ändå utspelar sig fornaldarsagorna inte sällan i Sverige och skildrar forntida svenska hjältekaraktärer, såsom Hjalmar den hugstore (i Hervararsagan), Herröd, Ingvar Vittfarne eller Rolf Götriksson med flera. Fritjof den djärves saga inspirerade Esaias Tegnér att i början av 1820-talet skriva Frithiofs saga.

Dessa tre band innehåller en stor del av våra fäders återberättade historia och borde ha en given plats i varje Asatroendes bokhylla.

 

I vilket ”gammelmedia” publicerar ett Runstensfynd efter Nordiskt Namnskick

Om nu hedniska podcasts i Sverige mest verkar vända sig till en publik under 30 år (se föregående inlägg), och ibland en publik i 5-års åldern; mentalt sett (om vi ser till vissa alster) så vimlar också våra media om nyheter kring Runor och Runstenar, såhär års. Publiken är väl här en annan, får man gissa, och vida äldre. Kanske är den snarare över 50 år, än under 30.

I Lofthammar, vid Hellerö Gård lyckades bland andra arkeologen Veronica Palm dokumentera ett nytt runstensfynd. En bonde i trakten fann en sten ute på en åker med texten: ”Gärdar reste denna sten efter Sigdjärv, sin fader, Ögärds make”.

Sigdjärvs sten kommer åter att resas på sin ursprungliga plats enligt media.

Magnus Källström, den sakligaste och kunnigaste av vårt lands runologer (I motsats till Henrik Williams och övriga vid ”Uppsala Runforum” där sakligheten oftast är ”sådär”) tyder och reder ut inskriften i detalj på Riksantikvarieämbetets hemsida, som sig bör. Han kallar stenen för ”Årets runfynd” och tillägger att kvinnonamnet Ögärd bara är belagt från Jämtland och Bohuslän tidigare, och alltså ganska främmande i Småland, vilket tyder på att Hellerö var ett samhälle med vida handelskontakter. Det gör också ett skattfynd från 1000-talet, som man hittade när mangårdsbyggnaden på Hellerö gård (som var från det kristna 1500-talet) brann ned år 2008., men om det säger våra ”gammelmedia” förstås inte ett ord, eftersom journalisters förmåga att skildra arkeologiska och historiska samband är ganska ringa nuförtiden.

I den tidigare funna silverskatten fanns både arabiska, danska och engelska silvermynt

Fyndet av stenen kanske inte är så märkligt i sig, men bekräftar vad jag sagt om ”Nordiskt Namnskick”. Man uppkallade aldrig någonsin människor efter gudamakter, och nästan alla Nordiska namn i runsvenskan är sammansatta namn, enligt modellen ”Sig-djärv”, Ö-gärd” osv.

Vill man vara trogen Asatron och alltså Asatroende – tro betyder också trofasthet – så finns det ett alldeles utmärkt lexikon över hela den flera tusen namn stora namnskatt, som förekommer på vårt lands runstenar – i alla fall de som är funna fram till 2001. Den utarbetades av Institutet för Språk och Folkminnen, och finns att ladda ned på länken här.

Av den kan man se att

  • Amund och Asbjörn var ganska vanliga namn, liksom Asdjärv, Asfrid, Asgunn, Asgärd, Asleif, Asmod och många fler, som fick sitt namn efter Asarna
  • Ingen hette Brage, för det skulle ju vara att uppkalla sig direkt efter en gud, men däremot var namnet Björn synnerligen vanligt.

  • Dag som personnamn är en av de få undantagen på namn, direkt tagna efter en mytologisk gestalt
  • Namn på E var sällsynta, men Erland, Erling och fler, som betyder Jarla-ättling var ganska vanliga
  • Namn på -Frid, Far- och Frej var vanliga, men man hette aldrig någonsin Frej eller Freja enbart, utan alltid Frejbjörn, Frejdis, Frejgunn, Frejgud, Frejsten, Frejlag osv

Än mera kan ni få reda på, om ni läser hela namnlexikonet !

I vilket Hedningen Niklas gör en Podcast, och hävdar att TV-spel kan leda till Andlighet…

”Carry on,
my wayward son !
There’ll be peace
when you are done…

Don’t you cry no more..

Carry on,
my bastard unemployed son !
get off my couch
and get things done !

Don’t you cry no more..

Oderus Unungus (Dave Brockie) i Gwar
(parodierandes en gammal låt med rockgruppen ”Kansas”)

 

Hedniska podcasts, i synnerhet det fåtal av dem som är från Sverige, hör vanligen inte till min melodi. Med risk för att göra någon moraliskt orätt, rekommenderar jag ändå med viss tvekan den nya ”Hednad Podcast”, utgiven av en viss Niklas, fast i tron och en man jag kanske känner, även om jag låter det vara osagt om han är ung eller medelålders. Men – som jag ofta försökt förklara för er den senaste tiden – det finns stora och små moraliska oförrätter, och medan det andra slaget är så små så att de knappast finns, existerar det också sådana som är så stora, så skrikande och klyschiga, att de helt enkelt blir för svåra att svälja.

Orsaken till att jag inte lyssnat på denna podcast, jag nu satt mig ned för att recensera är att jag helt enkelt inte har tid. Jag har sett den ena efter den andra av det är slaget av spoken word-manifestationer komma och gå vid det här laget, och jag ber min vän Niklas att ursäkta mig, men trots hans uppenbara flit, iver och entusiasm. Ja, han har kommit till hela 17 episoder vid det här laget, och det är mer än vad vissa andra – eller skulle jag säga ? – de flesta andra i denna vår spretande, disparata Hedniska och Asatrogna folkrörelse någonsin gjort. Han är åtminstone Asatrogen, tror jag mig veta, och har inte dekat ned sig fullständigt med ”forn sed” eller något annat, som vettiga människor inte bör och inte skall hålla på med.

Han torgför sin egen filosofi och sina tankar, och det klandrar jag honom heller inte för, ty skall det vara yttrandefrihet, så ska det..

Men – det säger jag er – lyssnar jag alls på någon Podcast, nuförtiden, så är det allra helst ”The Hour of Slack” från ”The Church of the Subgenius” a propå detta med andlighet, för Ivan Stang / Doug Smith – dess utgivare och enväldige radio-operatör har utgivit än 1796 avsnitt nu, från det tidiga 1980-talet, då bara ”college radio” fanns, och podradion eller internet inte ens var något som fanns i verkligheten – och den ihärdigheten, den verkshöjden och den förmågan att underhålla så många, så länge – den lyfter jag på min symboliska hatt för. Det är nämligen det alla dessa svenska poddradios om hedendom och angränsande ämnen saknar – deras ”spoken word” blir bara något för de redan frälsta, och vad kvaliteten på musik och studioarbetet nu angår, så är den inte alltid så mycket att hänga i julgran den heller – jag tänker på en del avskräckande erfarenheter jag gjort hos en herr Totte Hell och Markus Decibel, eller vad nu detta Rednecks-betonade sällskap från de bara alltför djupa urskogarna i Norrland respektive Småland hette.

Fortfarande med risk för att göra någon orätt, alltså.

Den enda beröringspunkt jag själv någonsin haft med spoken word, är att jag alltid skriver mina egna texter – precis som den här texten jag skriver nu, och jag har skrivit minst 1000 blogginlägg under årens lopp – som ”first draft” direkt från hjärnan och vidare ut på nätet, eller pappret, helt utan några som helt omarbetningar – möjligen lite språklig redigering här och där, men det är också allt. Det går att ”fuska” och klippa en hel del med radio, och särskilt poddradio också – man kan lära sig verklig redigering på det viset – men egentligen anser jag det som just ”fusk” och inte ”spoken word” vilket borde vara varje radio-mans eller journalists första plikt. Man måste kunna verka och agera – inte leva i imaginära Världar.

Det man skriver och gör i detta liv, skall vara anpassat till den existerande verkligheten – för så är livet för oss HEDNINGAR – och det är inte ett tomt maskineri, inget djävla spel, utan något vi upplever, därför att vi själva försatt oss i den situationen, och därmed inte kommer ifrån. Jag har redan talat med er om något, jag kallat en ”Ideell Kulturkamp” – och därmed är det också ganska klart, vad jag tycker om den gode Niklas ämnesval för dagen, även om det inte finns någon regel i min bok (Eddan !) som säger, att en Asatroende hedning inte kan prata om vadsomhelst…

Ärligt talat, jag tror inte på något sätt att TV-spel leder till andlighet, utom möjligen för ett litet fåtal, redan svårartat ”andligen” intresserade personer. Jag tvivlar inte ett enda ögonblick på att Niklas upplevelse är viktig eller riktig för honom själv, och möjligen ett litet fåtal individer ur hans egen generation, men det är så långt jag är villig att gå. Min väg går åt helt andra håll, på helt andra sätt, även om jag till och med har sysslat med lite av det man kan kalla spelutveckling, och så har också mina många bröder.

Angående en viss Professor Tolkiens motbjudande, sockersliskiga lavemang och kataplasma (redan Goethe använde på sin tid detta ord, och jag hoppas att ni alls vet, vad ”kataplasma” alls betyder) med sin ännu mer naiva, från kristendomen direkt hämtade uppfattning om ont och gott, så äcklar den mig faktiskt. Jag är inte intresserad av fadda, dåliga fantasy-spektakel, något ”HBO Vikings” eller ”Game of Thrones” eller någon World of Warcraft, inte av ”Call of Duty” heller förresten, eller vad det nu är för påhittad värld av idel hitte-på.

Bristande realism, bristande personkaraktäristik, bristande story lines, bristande logik, bristande kvalitet, bristande operatörsförmåga och dåliga spelmotorers teknik, imponerar inte på mig, lika lite som falska religioner, Monoteism och falska myter  -inte så länge riktig mytologi, riktiga myter – som traderats i tusentals år och därför håller – faktiskt finns.

På riktigt.

Varför alls ”spela” när livet INTE är ett spel…?

 

Läs ”The golden bough”. Läs ”The hero with a thousand faces”. Läs Robert Graves, ”The White Goddess” till exempel – eller den franske kulturantropologen René Girard, ”Violence et le Sacré” – alltså ”Violence and the Sacred” på svenska. Ok – allt det här är böcker, inte TV-spel, men skall du alls förstå hedendomen på djupet, min vän – så börja där.  I och för sig kan du också gärna läsa Michael Moorcocks essä ”Wizardry and Wild Romance” också, om du vill ha en exposé över den moderna fantasy-litteraturens utveckling, eller varför Tolkien, CS Lewis och andra kristna författare i den genren stinker, verkligen stinker och suger svetten ur en död mans pung – bildligt talat; och varför de bara förmår rådbråka och våldföra sig på de ursprungliga myterna – som alla kristna.

Du frågar om dataspel, eller det eviga spelandet, spelmanin.

Ja – naturligtvis. I den mån tecknade serier, populärkultur, skräpkultur rent av (inte all populärkultur behöver vara dålig, långt därifrån, lika lite som all populism behöver vara dålig) filmer, tv-serier, radioprogram, populär historia, illustrerad galenskap eller vilka tidningar du nu vill – inklusive ren kitsch – ett ämne jag skrivit mycket om – inklusive Asatron i de amerikanska seriernas värld – så jovisst Niklas – jo visst.

Alla vägar kan föra till den sanna Asatron eller för den delen det andliga.

Du förstår – jag kände en spelkonstruktör en gång, eller en man som senare blev spelkonstruktör, precis som i viss mån jag själv – för det är faktiskt vad jag är – till en del – just nu – även om mitt enda spel är verkligheten, levande eller död – verkligheten dödar nämligen på riktigt, och i den verkligheten lever jag, förstår du – jag säger inget om din självupplevda verklighet – men nåja, han beskrevs av en annan författare, en viss Jimmy Juhlin Alftberg – och boken han gör det i heter ”Alpha Tango” – du kanske kan fråga efter den på något bibliotek någon gång, om du är så lagd i huvudet, att du alls besöker bibliotek nuförtiden – många av dem varken bör eller kan man besöka.. men i och för sig – på min tid gick det ju.

Sjöbäck, som han hette och inte ”Sjöberg” som det står i boken, satt i en viss sorts fordon, som färdades genom något som hette ”Sniper Valley”, ej att förväxla med ”Sniper Alley” – inte en smal gata, men väl ett helt distrikt i Sarajevo på sin tid. Fordonet, som han färdades i var svenskbyggt och ganska gammalt, för övrigt – och det träffades av en rysk Sagger-missil förstår du – sak samma (för tillfället !) vem som ens avfyrade den, eller varför…

Fyra man brännskadades intill andra graden, en fick värre skador. Max träffades inte av sprängstrålen (RSV) som gick rätt förbi hans huvud, och ut genom plåten – som alltså turligt nog var ganska tunn. Efter det blev Sjöbäck hedning – på allvar, 100 % hedning, utan att skämta, utan spel, utan dina nördiga, uppkonstruerade, fullständigt oväsentliga små världar – utan på riktigt, som sagt.

Mer riktigt än du förmodligen inte kan föreställa dig, inte i din vildaste fantasi ens, spelar du och simulerar du aldrig så mycket, så kommer du förmodligen inte fatta eller förstå det, inte ett smack, inte en chans grabben – även om jag kanske ”gör ned” eller förringar dig nu.

Fast – egentligen skiter jag i just det. Sjöbäck kunde inte förstå det heller, och inte heller jag – på den tiden jag kände och umgicks med honom, vill säga.

Sedan blev han spelutvecklare, som sagt – och fick betalt för att spela dataspel och göra grafiska detaljer till just dem – vilket jag också fick, i en helt annan firma. Livets ironi, ha ha. Mycket lustigt – men sa jag inte att alla får sitt straff – eller sin rättvisa belöning  – till sist ?

How do you FRIGGING like ”them apples” ?

Sådär. Nu har du mitt svar. Svaret är alltså, att jovisst – dataspel leder säkerligen till andlighet – men det gör en hel del andra saker också, och min andlighet, lika mycket som den världen jag lever i, tar sig nog förbannat ”lustiga” uttryck ibland, vilket har sina randiga skäl och rutiga orsaker, i alla fall när det gäller min gamle kompis Max, vars äldrekursare jag var, och därför försökte ta hand om, eftersom ingen annan gjorde det när han kom hem, om du vill veta.

Vi pratade också en hel del, minns jag – men om jag lyckades med mina rehabiliteringsförsök för just honom, eller om det ens var mycket bevänt, är väl en helt annan ”femma”. En sak ska du komma ihåg – och jag skämtar inte. Livet är inget djävla ”spel”. Inte för någon av oss. Inte för Max.

Inte för dig heller, antar jag.

 

 

Om ”Madam Toblerones” helt OMEDVETNA Lögner, samt ”Svetsar-Stefans” OERHÖRDA sorg…

Jomenvisst ! Denna kvinna eller andra i samma stil, är SJÄLVKLART helt, ja fullständigt FUNDAMENTALT omedveten om sitt eget beteende. Hon går TOTALT fri från allt ansvar, eftersom beteendet sedan många år är helt AUTOMATISERAT – eller… ?

Mona Sahlin, den gamla Socialdemokrat på dekis som gav korruptionen, myglet och falskheten inom det nuvarande Regeringspartiet ett ansikte, har försökt göra någotslags politisk comeback enligt kvällstidningen Excessen.  Hon låter påskina att hon var helt omedveten om alla de lögner hon spytt ur sig som medlem i det politiska frälset genom åren, främst när hon tre gånger i rad begick urkundsförfalskning eller osannt intygande till förmån för sin Livvakt, som hon dåförtiden hade någotslags slampig, slafsig och slarvig romans med.

Vi etniska svenskar minns alla Mona Sahlins tid som såkallad ”Samordnare” inom det såkallade ”Centret emot Våldsbejakande Extremism”, då hon med särskild iver hävdade att terrorister, IS-återvändare och folk av samma slag kunde ”rehabiliteras” i varje svensk kommun, inte minst genom ”en stödtelefon för anhöriga” dit dessa kunde ringa och tjafsa samt gråta ut litet, på ”Madam Toblerones” eget säregna nasala vis. Sedermera avgick hon underligt nog från sin post vid det nya centret; när hon själv blev dömd i domstol för sina vidlyftiga ekonomiska ”livvakts-affärer”.

Inte ett enda ord har hörts i debatten om detta mycket märkliga ”center” och vad det har kostat oss skattebetalare sedan dess, men liknande ”sken-myndigheter” och bidragsberoende institutioner finns alla kvar, som vi vet.

Nu sitter Mona Sahlin och hycklar medlidande, och tycker att vi alla skall tycka synd om henne, hon som i rollen av Statsministerkandidat för sitt eget parti sagt att det skulle vara ”ett problem” att Sverige har en ”vit majoritetsbefolkning” – samt att vi etniska svenskar fullständigt saknar kultur, historia , samt att vi också saknar identitet – och därmed existensberättigande, enligt hennes grovt rasistiska sätt att se – för att hon är rasist, helt enkelt och simpelt, har framgått med all önskvärd tydlighet av hennes egna uttalanden.

Skulle hon verkligen vara helt omedveten om allt detta, samt vad hon gjort under alla sina år som politiker ? Tillåt mig småle. Hon har levat i en livslögn, helt enkelt – och nu uppdagas livslögnen även för henne själv, med alla sina sneda beroendeförhållanden och missbruk.

Missbruk av kontokort. Missbruk av andra människors förtroende. Missbruk av ekonomiska medel och fonder, kanske också missbruk av sex och förhållanden, inte minst med de som varit anställda av henne.  Missbruk av en hel partiapparat, samt hennes ställning som partiledare – och sveket att ta parti emot eget land och folk, sveket emot alla de som valt henne och röstat fram henne till valbar plats i Riksdagen.

Det här är mera än bara en vanlig liten Toblerone-ask, ett bordellbesök, eller för den delen en fredagsfylla. I just de fallen – och många många fler som kanske inträffar för vanligt folk, kanske vi kan tala om ”Omedvetenhet”, ifall det nu varit fråga om det – men det Missbruk det är tal om här, är värre än till och med vanliga droger, hash-jesusarna, new ageandet, sekterna, ”Livets Ord” och allt det andra – för mänskligt att döma, sitter Mona Sahlins sjukdom djupare än så.

Korruption, som sagt – ett latinskt ord som betyder ”rubbning” eller  förruttnelse. En rutten politik, och slutligen en människa, som är ännu ruttnare och fullkomligt urblåst inombords, ja helt rubbad om vi får tro Kvällstidningarna.

En annan människa, som säger att han vill ha vårt medlidande och vår förståelse just idag, är den här mannen. Han är som vi alla vet Sveriges nuvarande Statsminister, ingen ringare person – och vill gärna framstå såsom en ”Landsfader”. Den Store Ledaren – Svetsaren har idag förlorat sin mor, säger han till kvällstidningarna, och nu är ledaren så ledsen, så ledsen.

Men det hela är inte riktigt sant, utan ”fake news” – på vanligt Excessen-vis. Den person som dött, Iris Melander, 90 från Ådalen är inte alls Stefan Löfvéns mor, lika lite som accenten över hans e är äkta, utan bara hans fostermor. Men, det var hon som lärde honom medmänsklighet, solidaritet och allt det där ni vet, säger den store, store ledaren i media. Och hon övertalade honom också att gå in i SS-U på sin tid.

Joho då, så var det ju precis. Ledaren minns allt väldigt tydligt, förstår ni – och vem är då vi att ifrågasätta honom ?

Jo – nog har den store Svetsaren-Ledaren medlidande alltid. Det såg vi ju inte minst vid Knivattacken på IKEA i Västerås, då en galen Afrikan bara ”var tvungen” att  hugga ned en 55-årig svensk mor, och likaså besinningslöst döda hennes 27 årige son, och hur vi alla sedan dompterades av media till att tro,att det var ”synd” om den sinnessjuke mördaren – men märkvärdigt nog kom inte ett enda ord av beklagande över offren, inte en enda liten krokodiltår från den man, som även då skulle föreställa Sveriges Statsminister, och en ”stor ledare” för sitt folk..

Vi kan också minnas ledarens beteende strax före Påsk i år, då han stod rakt fram i Statstelevisionen och skrek rakt ut i TV-rutan i miljontals hem om att vi alla svenskar skulle ”gå hem och ta farväl av alla våra äldre anhöriga” under Påskhelgen, för snart skulle de vara borta allesammans.

Vi minns alla också vad som hände sedan. Det uppdagades snabbt, att hundratals, ja tusentals svenska pensionärer nekats syrgas och ens den allra mest elementära vård under Corona-epidemin, som rasade vidare hela våren. De bokstavligt talat kvävdes till döds, på äldreboende efter äldreboende. För dem hölls inga kändis-galor, för dem gicks inga ”I can’t breathe!” eller ”all lives matter” marscher, trots det vanliga, avgrundsdjupa hyckleriet och alla lögnerna, lögnerna om ”allas lika värde”.

Den generation, som byggt upp hela folkhemmet och som stöttat Svensk Socialdemokrati genom att hela tiden papegojmässigt lagt sina röster på den – som Iris Melander och tusentals andra – ja den generationen beklagade ”ledaren” aldrig.

Han kommenterade inte med ett enda ord vanliga människors sorg i det här landet, inte vad jag är medveten om i alla fall.

Han gav oss svenskar inget medlidande, inga ord av tröst, ingen förståelse.

Och nu drabbas han själv av sorg, liksom så många andra. Och han hycklar, och gråter sina krokodiltårar om att vi måste förstå just honom, yrkespolitiker som han är. För bara några dagar sedan satt han rakt fram i Riksdagen och flinade och hånlog, när en annan Partiledare läste upp en lista på etniska svenskar som mördats, etniska svenskor som våldtagits, unga svenska män som ”förnedringsrånats”, människor som misshandlats och vars liv slagits i stycken av alla de ”Löfvéns pojkar” eller de sk ”ensamkommande” i sina kriminella nätverk, alla de som Löfvén tagit hit, allt det onda han bär ansvaret för. Den andra partiledaren var ofin nog att be honom sluta flina och flabba, i alla fall – det är så jag uppfattar händelseförloppet.

Jag vet många människor på min arbetsplats och i min bekantskapskrets som förlorat båda sina föräldrar och alla anhöriga i år, läkare som förlorat sina patienter (ja, vårdanställda kan också sörja, även om ”ledaren” tydligen inte förstått det) och inte minst ser jag de många i vårt samhälle, som sörjer över ett parti och politiker, som så tydligt svikit oss allihop, svikit sina ideal, svikit det folk Svensk Socialdemokrati en gång var satt att skydda eller värna.

Idag tänker jag på ett känt svenskt ordspråk.

Somliga straffar gudarna med detsamma, men för de verkligt stora skurkarna tar det visst ofta lite längre tid”.

Mänskligt att döma kanske jag borde ha medlidande med människan Stefan Löfvén, snarare än politikern. Politiken är ett oerhört grymt spel, liksom massmedias sjuka, motsägelsefulla och ofta totalt förvirrade värld, där lögner lögner lögner blir till sanning, och fake news, indoktrinering och Nomenklaturans agenda görs till ”Canon” eller det närmast bibliska rättesnöret för hur man ska styra ett land.

Stefan Löfvén är trots allt vår landsman, liksom i och för sig Mona Sahlin, även om jag har oerhört svårt för att tro det – i båda fallen.

Ingen har som dem sjunkit lika djupt i sina roller som Socialdemokratiska politiker, och inga personer har slarvat bort sin moral så till de grunder, som det är fråga om här. Nu går båda två av dessa exemplar av släktet människa ut på samma dag, och säger att just vi skall ha medlidande med just dem. Ni måste komma ihåg att även jag var Socialdemokratisk politiker, eller i varje fall ordförande i en liten områdesförening, på det allra, allra lägsta av nivå inom det partiet – men det var under Göran Perssons tid som partiordförande, förmodligen den siste ordförande värd namnet, som detta luggslitna, inte statsbärande 20 % parti någonsin haft. Ett parti, som inte längre är till för oss svenskar, och vars ”Folkhem” baseras på rasism, inte minst därför att det skall tillhöra andra folk, inte det som alltid bott och ännu förtjänar att bo i det här landet.

Inte mindre än tre gånger förra året svek man den folkomröstning i allmänna val, som svenska folket självt fått ställa upp på.

Inte bara två gånger svek man oss, inte bara två gånger ljög man – som Mona Sahlin med all sin urkundsföralskning.

Det var landsförräderi, eller åtminstone landssvek. Det var ett svek emot demokratin, emot hela systemet med allmänna val, emot folkets röst.

Tyvärr kan jag inte ha sympati för sådana människor som i åratal ägnat sig åt sådant längre, inte på något sätt, inte ens på det allmänmänskliga planet.

Det går bara inte, lika lite som för Bibelns eller Koranens författare, om vi nu ska nämna detta med Socialdemokraternas ofta prisade ”Tro& Solidaritet”.

Jag överlämnar dem till det stora mörkret, och utslocknandet, till det som så länge gått vid deras egen sida, och om det alls skall finnas e n gudamakt också för dem, så är den guden inte min, och finns inte med på min lista över hedniska gudar.

Och kanske säger de – i sin oskuld, som de så hårt tror på ”Vänta litet -för så säger de ju alla. ”Vem är du ?” frågar de mig. ”Men känner ni inte igen mig svarar jag då. ”Det är ju jag, Hedningen – och vad jag säger är sant – Jag har verkligen länge gått vid er sida, samt och synnerligen, men er tid är ute.

Ni har inte mer tid, sannerligen. Ert parti och er ideologi finns snart inte mera till – så djupt har ni sjunkit, så långt har ni förlorat de vanliga människornas stöd.

Alla dem ni svek. Alla dem som röstade på er – Men jag spelar inte schack, förstår ni. Inte nu längre. Er tid är ute, och det är dags att ni lämnar över statsrodret till någon annan, eller för att säga det på den Irländske Komikern Dave Allans vis ”Thank you – good night – and may your gods go with you”

Vart fel namn kan leda en familj…

”Jag slog er med min stav, förbannelsen vek
Vållad av straffad moders grymma svek”

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, men jag säger det utan glädje och med mycken sorg. I Nordiskt namnskick har det aldrig någonsin ingått, att uppkalla ett barn direkt efter en gudamakt.

Det är vansinne, praktiskt taget, och den största otjänst ett föräldrapar kan göra, att uppkalla ett stackars barn efter en gud eller en gudinna. Visst, att uppkalla en liten flicka eftr ”Freja” kanske somliga tycker låter sött och gulligt – men den lilla flickan får i hela sitt liv en tung kvarnsten att bära om halsen.

Tänk om hon inte alls blir vacker, inte har något av Freja alls över sig, och aldrig kan göra skäl för sitt namn, och heller aldrig bett om att få bli liknad eller jämförd med Freja, eller inte vill vara hedning eller Asatroende. Då har ni ju gjort ert eget barn illa, med att ge dem ett namn som barnet kanske inte alls vill ha, och heller aldrig kan leva upp till.

Min gamla farmor, på den tiden hon levde – hon blev över 90 och var en mäkta hednisk kvinna – sade alltid – rådd av sin farmor eller ”Edda” (för det betyder själva ordet, det visste ni kanske inte !) att ”man skall aldrig ge barn Onamn, Hunna-namn eller Gudanamn – för hur skall det då sluta ?

Ingen förälder med självrespekt skulle namnge (ja, vi hedningar knäsätter eller möjligen namnger – vi DÖPER aldrig någonsin, för det är en kristen osed!) sitt barn som ”Fido” eller ”Karo” och heller inte ”Lucifer Mohammed” eller ”Jesus Jönsson” eller några andra skruvade namnkonventioner. Dessutom finns det i vårt land en Namnlag, som förbjuder allt sådant. Ett namn får inte väcka anstöt, kan väntas leda till obehag för den som ska bära namnet, eller annars vara uppenbart olämpligt, står det i lagens fjortonde paragraf.

Vem vill uppkalla sitt barn efter varelser som Loke, Fenris eller Sinmara ? Får ett barn ett sådant namn, kan det påverka dem på värre sätt, än vi kanske tror…

Namn påverkar oss människor mycket mer än vi tror, inte minst därför att vi själva eller vår omgivning blir tvungna att upprepa namnet, genom att säga det högt eller bara tänka det, och det gäller förmodligen också under graviditeten, eller innan modern ens fött sitt barn.

Tragiska saker kan hända – också för föräldrapar som aldrig gjort det ringaste ont, och som verkligen aldrig förtjänat något sådant. Påfallande ofta, har jag märkt – är det just barn som fått namnet Loke som blir drabbade. Tydligt är emellertid, att man inte ska nämna Loke vid namn, eller ta sig namn efter honom, och frambesvärja mörka makter,  för som det gamla svenska ordspråket säger: ”Tala inte om trollen, för då står de i farstun”.

Under antiken trodde man, att det var ett exempel på Hybris, eller med andra ord grotesk självöverskattning, att uppkalla sina barn efter en gud. Makterna såg inte med blida ögon på det, och föräldrar och hela familjer kunde råka mycket illa ut – som det också gick för Niobe och hennes döttrar.

Själv känner jag till inte mindre än sjutton fall – ur media eller min bekantskapskrets, där barn som fått namnet ”Loke” drabbats av mer eller mindre svåra missbildningar. Det har rört sig om ryggmärgsbrock, barn som fötts med sammanvuxna fingrar eller inälvor och hjärta utanför kroppen – sådana saker. I andra fall har det ”bara” rört sig om DAMP, ADHD-HBTQB eller andra i sammanhanget lättare, psykiska åkommor – men saker som ändå är obotliga, och som kvarstår för hela livet.

Själv tror jag knappast detta är ”vidskepelse” som en del påstår, även om jag inte kan vederlägga eller bevisa detta påstående vetenskapligt – men vetenskapen vet inte allt ännu,och för att citera en annan hedning: ”There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy”. Det lär finnas inte mindre än 4688 personer som lystrar till namnet ”Loke” i vårt land, om man inte lägger till diverse konstigheter som ”Lokesdotter” och annat sådant, vilket nog inte gör bärerskan så glad det heller, i alla fall inte när hon vuxit upp, och hela tiden måste presentera sig själv på det befängda viset, med ett klumpigt namn hon aldrig själv valt. I vissa sociala sammanhang eller vissa länder utomlands kan ett sådant namn vara totalt förödande, och det borde blivande föräldrar också tänka på.

Namn som ”Tor” och ”Frej” är fortfarande ganska populära de med, men helt oriktiga, om man följer Asatrons väg. Överhuvudtaget har vi inga som helst belägg för att folk någonsin kallat sig för ”Tor” som egennamn, innan 1800-talets slut, om man vill tro Svenska Akademins Ordbok över det svenska språket.

Å andra sidan kan man hävda, att 17 observationer, delat med 4688 inte är särskilt hög frekvens, inte bevisar någonting alls och hur som helst bara är ett värdelöst stickprov, för urvalsundersökningar har oftast ingen empirisk betydelse.

Loke vrider sig i plågor. Skulptur från Stockholms Stadshus

 

Loke Jansson, 4, från Linköping har ett ovanlig epileptiskt syndrom. Enligt flera läkarintyg behöver han tillsyn 24 timmar om dygnet.

Sjukdomen gör att pojken får allvarliga kramper. Vid varje anfall kan Lokes lungor och hjärta börja krampa och då riskerar han att dö.

För att få statlig assistansersättning från försäkringskassan krävs det att man behöver hjälp med sina grundläggande behov. Men enligt försäkringskassans tolkning av två domar från Högsta förvaltningsdomstolen är vare sig hjälp med sondmatning eller andning just något grundläggande behov.

– Citat från Expressen, 2018-02-18

Under denna vecka såg jag allt detta besannas igen. En god vän och kollega – som är den bäste och raskaste bland män, gladlynt och en man, vars hustru inte på något sätt förtjänar något sådant, inte han själv heller – besökte mig på mitt tjänsterum, med sin son i släptåg. Nu frågade jag honom inte om det, men jag såg att det var något fel på pojken. Hans huvud verkade mycket stort i förhållande till kroppen, och först trodde jag att det stackars barnet hade hydrocefali, vilket kan vara ett obotligt tillstånd. Senare fick jag veta, att just den sonen led av dvärgväxt. Och hans far och mor hade före födseln döpt honom till – Loke…

Nu gick vi av någon anledning in i ett rum, där jag förvarar två stora tryckpressar. Dem ska man inte röra, för det är inga leksaker för småbarn att klättra på. Jag såg hur den lille pojken stack in sin hand mellan de två uppvärmda huvudvalsarna, av ren nyfikenhet, och började häva sig upp emot de strömbrytare och kontaktdon, som startar själva maskinen. Nu slog jag till honom, så att han gick därifrån. Min kollega, som också var med i rummet, såg inte det där – men av hela mitt hedniska hjärta och min hug – för vi Hedningar har ingen ”själ” – utan just Hug och Hamn – kom ihåg det ! önskade jag, att detta var både sista och första gången, som jag slog till just den pojken.

Men – till grabben sade jag – tyst – så att hans far inte kunde höra det:

 ”Lille vän ! Undrar just vad det ska bli av dig, om du har tur nog att få växa upp, och leva. Du vet inte vad detta är för slags uppfinning.

Med den kan du sprida ord, ord och åter ord över världen, och aktar du dig inte, krossar själva maskinen dina armar och händer. Den har icke gjorts för dig att klättra på, men för att sprida budskap åt vuxna människor. Och en gång kommer du kanske att få lära dig hur man sköter en sådan apparat, och vad som får den att fungera och sätta sig i rörelse. Då skall du förstå mina ord och min varning – men icke förr !

Din kropp är svag, redan i unga år. Men kanske är huvudet ditt gott, och därför bör du lära dig använda det, varje dag, varje timma, varje stund du lever och för varje andetag du tar. Och kanske kommer du snarare använda huvudet än kroppen, eller kanske kroppen och huvudet, lika mycket eller var för sig, vilket du förmodligen gör klokt i. Men lär dig använda ord, ord och ord-  de som jag talar och de som du ska använda – för dem ska du se upp med !

Detta slag får du av mig, men sedan slår jag dig aldrig mera.

Jag slog dig med min stav, och förbannelsen vek – vållad av straffad moders grymma svek.

Gå nu ut i livet, och välj dig ett annat namn att leva under, än det tokiga namnet Loke !”

Illustration av Bertil Bull Hedlund till en roman av Pär Laggerkvist

Det HEDNISKA Island BYGGER UPP Kulturen – medan de kristna bara RIVER NER

Vet ni vad en ”refill” är för något ? Nej, för ovanlighetens skull rör det sig inte om en plastförpackning, och inte heller om det knark, som man kan köpa i förorterna till snart sagt varje stad i Sverige. Ordet finns också i runsvenskan, och det kommer från norröna – det språk som med få förändringar ännu talas på Island. I år blev slutligen ”Njals-Refilln” fullbordad – efter sju långa år och därtill sju månader av oavbruten verksamhet, kunde vi läsa i  ”iceland Monitor”.

I Hvolsvöllur på södra island har  tjugo kvinnor oavbrutet sytt en vävnad, längre än självaste Bayeaux-tapeten, av Islands stora nationalepos, Njals saga eller ”Njala” – och det är just ”vävnad” – något som är gjort med ”rev” som ordet ”refill” betyder. Som vanligt är det vi hedningar och Asatroende som är de verkliga kulturbärarna för ett helt land, och vi är de som bygger upp, när andra bara bryter ned.

Hur de kristna på Island – genom ”Tjodkirkjans” eller ”Folkkyrkans” egen Info-chef bara väckte avsmak och äckel med en ny reklamkampanj, riktad emot barn och ungdomar, berättade jag så sent som för två dagar sedan. Resultatet av den fjolla till jesus-gestalt – i skägg och läppstift – som man försökte lansera, pårökt och dansande framför en regnbåge, var bara att islänningarna lämnade denna påstådda ”folkkyrka” i hundratal och tusentalmen samtidigt med detta, går alltså Hedendomen och Islands sanna, nationella kultur – utan Öken-religioner från Mellersta Östern – emot en ny renässans, enligt vad ”Morgunbladid” kan berätta.

Här ser vi Njal själv, den gode och rättvise domaren, som gav sitt folk lagen i en orolig tid av släktfejder och inbördeskrig, som kristendomens ankomst till ön hade förorsakat. Han blev innebränd på sin egen gård Bergtornsvall för sin svägerskas skull, och det dråpet, och många andra händelser är bevisad historia, för man vet att det hände 23 augusti 1011, och arkeologer har också bevisat att det verkligen brunnit där under det tidiga 1100-talet, trots att jordlagren blivit omblandade, och många spår utplånade, som alltid när okunnigt folk inte kan hålla fingrarna i styr.

Mer än 12 000 vanliga islänningar har donerat till det sju år långa projektet, vilket visar hur folkkär den nationella kulturen ännu är, och lägger vikt vid Islands arv. Hela den mer än 90 meter långa bonaden kommer nu visas på ett särskilt Saga museum, och också kunna bese av utlänningar och icke-islänningar.

Gunnhildur Edda Kristjánsdóttir and Christina M. Bengtsson, two local women, had the idea that sewing the Njal´s saga in a tapestry form would be an interesting way to introduce the most famous Icelandic saga to a wider audience. They contacted Kristín Ragna Gunnarsdóttir, an artist and literary scholar, and she designed the pictures printed on the tapestry for sewing.

Här ser ni Hallgerd, Höskulds dotter, hon som var högättad och underbart vacker, fast hon alltid hade otur med män.  Hon hade kunnat sluta som drottning över Norge, Danmark, Dublin eller Orkney om Nornorna så velat, men så var det detta med att hon var ”tjuvögd” eller som man säger på skånska – ”Ha-galen”, och begäret efter rikedomar och prakt blev också hennes fall.  På Alltinget mötte hon en dag Gunnar på Lidarände, som var högrest och väldig, och såg ut att vara den bäste och starkaste bland män, och honom ville hon gärna ha. Så blev det också – men ”Man-galen” ville hon inte kallas, och det är den scen vi ser skildras nedan.

Gunnar och Hallgerd blev kära och gifte sig sedan, men han var en lugn och harmonisk man, som inte ville göra sig stora planer inför morgondagen, och som heller inte sökte strid. Men, så kom där till misshälligheter mellan Hallgerd och Bergthora, Nials trogna hustru, fastän han och Gunnar var de bästa vänner. Den trätan ser man på bilden här.

Hallgerd, med en yxa i hand, hetsar till dråp mellan män, men undertill ser vi de goda vännerna Gunnar och Njal ge varandra silver i förlikning, medan Bergthora står till höger i bild, och skäller på Hallgerd. Så är det med kvinnoträtor. En kvinna kan ta sin man i försvar, men emot andra kvinnor som är etter värre, hjälper det sällan eller aldrig.

Så hände det också, att Hallgerd, som ju var ha-galen, kom att stjäla en liten småsak på ett annat gille, och det gav Gunnar henne en örfil för. Det var enda gången någonsin, som han höjde en hand emot en kvinna, men den gången hade hon också gått för långt. Många år senare, när Gunnars fiender slutligen kom för att bränna honom inne, och han och Hallgerd var fångade i det brinnande huset, brast hans bågsträng, och han bad Hallgerd ge honom en test eller refva – som i refill- av sitt långa blonda hår – men inte ens det ville hon – för hon sa: ”Nu är tid att minna dig på kinnhestin !” elller den örfil hon en gång fått.

Men Gunnar blev grundligt hämnad, av en man som hette Skarp-Hedinn, ty han var skarp som en hedning, och en bra karl till sinnet.

Minns nu detta, ack ni hedna och ludna – och tänk på alla de spinnerskor, och de kvinnor som sytt en vävnad, som kommer bestå i långliga tider, eller kanske i tusen år. En annan Bengtsson, inte Christina M, men Frans G Bengtsson skrev förresten en dikt om den – men det är en annan historia- liksom mycket annat.

Vi Hedningar bygger upp – där andra bara river ned !

 

Mera om Yttrandefriheten – och dess MÅNGA fiender…

Smygande, nästan omärkligt håller yttrandefriheten på att avvecklas i Sverige. Vårt Sverige. Religiösa grupper och företrädare för diverse Abrahamitiska religioner från Mellersta Österns öknar, kräver att den skall tas bort och avskaffas. Man begär redan Grundlagsändringar, synbarligen helt utan vetskap och hänsyn till de lagar i vårt land som säger att grundlagarna (fyra till antalet !) inte KAN ändras utan två på varann följande Riksdagar, som får besluta om saken under varsin mandatperiod. Rättssäkerheten är på väg att sättas ur spel, menar många.

Riksdagen har idag debatterat om ett förslag från det ledande oppositionspartiet, som kräver att kriminella ligor utifrån skall kunna direktavvisas, innan de ens hinner begå några brott. Vårt lands Justititeminister kontrar med att säga att ifall detta förslag blev verklighet, så skulle det inte finnas någon rättssäkerhet. Uppenbarligen har inte Justitieministern hört talas om de juridiska begreppen Uppsåt och Förberedelse, vilka faktiskt är tillräckliga anledningar för att utdöma straffansvar. Om det visar sig, att sk ”IS återvändare” eller andra grovt kriminella personer med en viss religiös eller ideologisk hemvist redan upprepade gånger blivit ertappade, dömda och straffade för sina brott i utlandet, kan man enligt mig mycket väl hävda, att uppsåt föreligger, och  man har även klara skäl att misstänka, att förberedelser för nya brott faktiskt skett, redan innan personerna åkte in i Sverige. Således finns skäl att utvisa dem, och att neka dem inresa, liksom vad det gäller en viss ”Herr Paludan” från Danmark.

Underligt nog gäller inte samma lag och samma bedömningsgrunder för alla, som vi sett – och man favoriserar islamisterna, men straffar en enstaka dansk. Justitieministern har idag Ex Cathedra och i Riksdagen också sagt, att det inte skulle föreligga något ”befolkningsutbyte” i Sverige, och att alla som hävdar detta, på något sätt skulle vara ”högerextrema” – och således är väl då – med denna (S)märkta ”logik” även Ulf Kristersson, Partledare för Moderaterna, också plötsligt ”Högerextrem”.

Enligt Statistiska centralbyrån hade 26 procent av de folkbokförda i Sverige utländsk bakgrund förra året, vilket kan jämföras med 15 procent år 2000. Regeringen har dessutom ändrat SCB:s definitioner via politiska beslut, och påstår att man ”inte” skulle ha ”utländsk bakgrund” om bara en förälder är född i utlandet. I verkligheten uppgick andelen medborgare med icke-svensk bakgrund till  33 procent förra året.

Hur kan man då ens påstå, att ett befolkningsutbyte inte föreligger ?

Själv tycker jag som den Hedning jag är att det är en skam, att vårt land skall ha såpass okunniga och uppenbart lögnaktiga politiker på Ministerplats.

Morgan Johanssons mer eller mindre sinnessjuka och snedvridna världsbild, där förbud mot runor ingår som ett lagförslag av allra högsta dignitet – ”målen kvarstår” fick vi veta i denna fråga så sent som förra året – gagnar inte precis Yttrandefriheten eller Rättsmedvetandet i detta land – det måste man nog säga. I Svenska Dagbladets pappersupplaga av idag finns en artikel införd, som rent retoriskt frågar om Statsministern vet vad som verkligen sker i landet. Man ägnar också ett helt mittuppslag till att beskriva hur minst ett tjugotal utländska klaner i Malmöområdet, ett tiotal liknande klaner i Göteborgsområdet och till sist dryga femtio klaner i Stockholmsområdet enligt Polisuppgifter fortsätter att syssla med drogförsäljning och grov kriminalitet när de inte ägnar sig åt sk ”bidragsbrott” eller brott emot samhället – bidragsfusk, och systematiska bedrägerier, med andra ord. Slutligen har det också visat sig, att Kristdemokraterna har en Riksdagsman med solklar koppling till det sk ”Södertäljenätverket” – som är en av de allra största och värsta av dessa kriminella klaner.

Det förvånar ju ingen. Alla dessa Monoteister är ändå av samma skrot och korn. Till och med Statstelevisionen vågar idag berätta om den korrupte Robert Halef (KD) som varit ligornas och nätverkens handgångne man i Riksdagen sedan 2010.

Är det månne dags att ANVÄNDA TORS HAMMARE och kräva en återgång till ”Den tredje Ståndpunkten” i Svensk Politik ?

Det uppges, att 13 Monoteistiska sektledare eller religions-företrädarevilka de är verkar lite oklart, men Livets Ord och några förvirrade personer, som uppger sig komma från något som heter ”Forn Sed Stockholm” ingår också – enligt tidningen Dagen – detta oklanderliga, kristliga nyhetsorgan. Man påstår, att man måste uttrycka ”det djupaste medlidande” med Muslimerna, bara för en eller annan bränd Koran, men inget sägs om offren för alla upplopp, sk ”skjutningar” eller mord på öppen gata, våldtäkterna, misshandeln eller allt det andra…

(Här rör det sig om en sk ”Horunge” – enligt sin egen utsago – som ”leker tuff i Shell” – Är då inte REN MISSHANDEL av etniska svenskar på öppen gata mer ”förtjänt av medlidande” än en eller annan bränd gammal bok, som INGEN behöver ?)

VEM är det egentligen, som ska ha MEDLIDANDE med VEM för VAD – och vad är då ”förargelseväckande beteende” respektive ”hets emot folkgrupp” ?

Hetsar man emot någon, då man tar bort eller förbränner UPPENBART SKADLIGA böcker, som redan i sig innehåller uppmaningar till folkmord eller hets ?

I den kristna Bibeln står följande att läsa:

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.” (3 Mos 24:16)

Jos 11:14-20 Rovet från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn som byte, men alla människor i dem dödade de med svärd, till dess de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar… 20 Ty från HERREN kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som HERREN hade befallt Mose.

2 Mos 32:27 ”och han sade till dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting.”

1 Sam 15:3: Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.’

Hos 14:1 Samarien har trotsat sin Gud och får sona sin skuld. De skall falla för svärdet, deras spädbarn skall krossas, havande kvinnor skall skäras upp.

Ps 137:9 Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan

Är Inte detta JUST HETS EMOT FOLKGRUPP – så säg ? Om någon nu tar en Bibel och bränner upp den, för att hindra och förebygga brott – förr eller senare kommer ju alltid några fundamentalister piggas upp av dessa ”skojfriska” små uppmaningar, trots ”söte lille jesus” ni vet – ÄR då det verkligen brottsligt, eller ens anstötligt.. ??

Skrifter, som uppmanar till mord på spädbarn, oliktänkande och annat helt omotiverat våld borde verkligen BRÄNNAS

Kom också ihåg vad jag sagt om Nordiska Asa Samfundet, och dess högste andlige företrädare – som de facto bränt Bibeln på en camping-plats vid Ales Stenar, med mig själv som åsyna vittne. Jag anser inte precis, att detta var fel, även om somliga ansåg och anser det för opassande..

I Koranen står följande att läsa:

döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem (Koranen, 9:5)

När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem.(Koranen 9:5)

Jag ska inte trötta er med fler citat, men man lär ha identifierat 493 textställen i denna Koran, som uppmanar till massmord – antingen på oss Hedningar, eller också på Judar, och ibland även på Kristna.  Nu finns det i och för sig en hel vetenskap, som kallas Apologetik, eller ”Ursäkts-kunskap” och som försöker ursäkta alltihop med att man måste tolka alla dessa textställen på ett helt annat sätt, döda betyder inte alls döda – det står att en fyra månaders betänketid skall tillämpas, innan man dödar Hedningarna – men om de inte frivilligt ångrar sig då, och betalar jizya eller utpressnings-pengar, så ska man döda dem i alla fall – och så vidare och så vidare.

Med all respekt för de skriftlärda, eller Islams tradition med Hadhiter, eller just tolkningar – och sedan tolkningar av tolkningar, och tolkningar på dem i sin tur, alltsedan 600 talet ungefär och vidare framåt (vår Edda härstammar i sina äldsta delar från 500-talet, och har också tolkats sedan dess, så vi Asatroende har vår Hadith vi också, och vi är i högsta grad Ahl-Al-kitab eller ett ”bokens folk” därför att vi älskar kunskap – ack ni ”rätt-trogna” – hur kan ni då ens döda oss ?) så finns det självklart de lärda professorer och andra kloka experter på Islam, som säger att Jihad grundligt missförståtts, och att Allah är nåderik, och så vidare och så vidare.

SKILLNADEN mellan Monoteism, och Polyteism, ENKELT förklarad..

 

Det må vara som det vill och kan med den saken, men man måste komma ihåg att kloka och lärda män alltid är i minoritet, oavsett vilken religion vi diskuterar. Men ingen har dräpt någon annan i Eddans namn, någonsin, och ni kan inte finna ett enda sådant citat som i Koran eller Bibel däri, och just därför anser jag FORTFARANDE att både Bibel och Koran MÅ BRÄNAS – då dessa böcker uppenbart är skadliga..och uppenbart riskerar att missbrukas, vilket INTE kan ske lika lätt med Polyteistiska religioner, eller deras urkunder, därför att dessa inte någonstans påbjuder våld eller mord.

En annan lärd man, som kan hjälpa oss och förstå denna sanning är den hederlige Prästmannen Anders Blomberg, för gårdagen krönikör i ”Nya Lidköpings Tidningen” och som kallar sig ””professionellt religiös” i över trettio år” trots att han egentligen är präst i ”Svenska” Kyrkan, och därför skriver en partsinlaga, ehuru en klok och läsvärd sådan..

Det var inte så länge sedan Sverige var en totalitär teokrati där man kunde bli dömd för blasfemi. Det vill säga hädelse. August Strindberg åtalades 1884 för detta brott men frikändes. Hade det skett hundra år tidigare hade han troligen blivit avrättad. Dödsstraff för hädelse har sin grund i bibelns gamla testamente. I 3: e Mosebok kap 24:16 står: ”… den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.”

Blasfemilagen avskaffades i Sverige under 1900-talet därför att den inverkade på rätten till yttrandefrihet. Frågan verkade sedan bortglömd tills dess att islam på allvar började göra intryck på västvärlden….

Anders Blomberg i NLT, 2020-09-16

Teckning: Kalle Strokirk, svensk karikatyrtecknare

Anders Blomberg kommer väldigt nära att erkänna hela kristenhetens och Monoteisternas problem, mycket närmare än några bigotta Ärkebiskopar, eller hela den skenheliga församling, som har mage att kalla sig ”Sveriges Kristna Råd” trots att de bara har ”medlidande” med extrema islamister, men inte med sina egna landsmän, dvs oss etniska svenskar.  Han ERKÄNNER faktiskt, att det just är Monoteismen i sig, eller dess ”Herre” som är det egentliga problemet, samt Kristendomens och islams fullkomligt idiotiska påståenden om att bara deras gud kan ha rätt, och att alla andra, som följer en annan gud, ögonblickligen måste ”rättas” – kanske också ”avrättas”:

Under min tid i denna märkliga bransch har jag upplevt både vandaliserade kyrkor och bibelbränningar. Jag har även sett otaliga karikatyrer föreställande Jesus och hört slippriga skämt om hans moder. Inget av detta har däremot fått mig eller mina kollegor att mana till upplopp och hämnd. Betyder det att vi inte vördar det heliga tillräckligt högt? Nej, tvärtom! Det betyder att vi fokuserat på rätt saker. Sysslar man med religion så ingår också att bli ifrågasatt, kritiserad, motsagd och till och med hånad. Att låta sig indigneras ingår däremot inte.

Det är stort av en kristen att kunna säga så – och herr Blomberg verkar vara en insiktsfull man, som det lönar sig att resonera med. Någon annan gång – kanske på den stora BLASFEMI-DAGEN, som infaller den 30 September, skall jag gärna berätta för honom om LOKE och varför vi Asatroende inte kan bli indignerade på grund av just honom..

Vårt samhälle erkänner inte längre auktoriteter i form av heliga skrifter. I moderna demokratier är det i stället det fria ordet som är förutsättning för att samhället ska fungera.

Men – det är klart – så har vi ju även YTTRANDEFRIHETENS FIENDER mitt ibland oss – de sk ”Kompisgängen” från Rinkeby eller ”Hrunke-Bööh! (för så uttalas det oftast av lokalbefolkningen) vars framfart i Danska domstolar och på andra ställen nog så vältaligt har beskrivits i pressen:

Den mycket säregna nät-blaskan ”Nyhetsbyrån Järva” skrev liksom av en ren händelse igår om ett ”helt annat” kompisgäng från Tensta, bestående av ”fina ungdomar” som ska vara ensamkommande, har vi fått veta, trots att de som vargar och annan ohyra alltid agerar i flock. De ”fina kompisarna” maskerar sig med rånarhuvor och Balaklavor, och försvarar kriminella – eftersom ”alla är ju inte onda” som de säger, och flera av dem har rent av jobb – eller ”pluggar”.

Dessa rara kyrk-änglar, ja riktigt knubbiga små keruber faktiskt, säger att de vill ”dementera alla rykten om upplopp” och så, samt att de skulle vara ”väktare” som kommunen mystiskt nog nekar bidrag till lokal – beroende på vad kommunen redan vet. De har sitt eget ”nätverk” säger de, och vad sådana nätverk ägnar sig åt, har reda beskrivits i seriösare media än just denna ”Djärva” Nyhetsbyrå – och märkvärdigt nog vill ingen av de inblandade skylta med sina namn, trots att det är god pressetik att publicera just namnen på sakkunniga, när de uttalar sig i en svensk tidning.

Visst – alla har vi rätt att framföra våra åsikter anonymt om vi vill, men vilket är detta nya ”garde” av skötsamma små förorts-änglar, som enligt reportaget ”går och handlar” och hjälper gamla, likt dygdesamma små scouter, som slåss mot ”onda nazister” som kommit till Rinkeby utifrån, och som ”gör folk ledsna” med en och annan bränd Koran. Svenska ungdomar som regelbundet rånas på kläder och mobiler, pissas på och begravs levande – eller kvinnor av deras egen folkstam som lever under slavliknande förhållandennej sådant bryr ”de små änglarna” – dessa ”Löfvéns pojkar” inte om.. ?

Samt – det glömde jag ju – de är också ”oskyldiga offer för polisbrutalitet” enligt artikeln. Den svenska Polisen är ju bara såå rasistisk såå är den, särskilt då mot dessa svarta, söta små.

Yttrandefrihet, som sagt – men bara ibland, och inte för oss som faktiskt fått nog av islam – eller dess ”ädla försvarare” enligt ovan – här eller i Mali.

Vi behöver inget djävla svenskt ”Boko Haram !” i våra förorter. Ingen Akbar-Jugend eller SS, Unterabteilung U stormtrupper (SSU), eller ”Afroarabiska Kompisar”.

 Just därför skall vi FORTSÄTTA bränna Biblar och Koraner. Av det skälet, i självförsvar – och för tusen andra skäl – inte minst pga vad som faktiskt står i Bibeln och Koranerna…

”Öga för öga – Tand för Tand” – säger den kristna Bibeln. Eller på ryska ”Smrt za Smrt” ! Mache KAPUTT was euch KAPUTT macht !!

 

Ni Kristna ! Glöm inte bort att ni kan RÖSTA PÅ D.VADER I ”Kyrkovalet”…

Det drar ihop sig till Kyrkoval i Sverige, och det sprids även rykten på nätet om att man skall välja en ny ärkebiskop eller ärke- någonting nästa vår, vilket innebär att en viss Antje Sjakalén – förlåt Jackélen – snart pensioneras för gott.

”Das Speil ist AUS ! – Von Unserem Land HINAUS !!”

Antje Jackélen har nu varit ärkebiskop sedan 2014, och har gjort sig känd för sin medverkan i ”Radleraffären” (se under rubriken ”Svenska Kyrkan” under ”Monoteister och andra” här ovan) och för det faktum att hon under sin tid som prästvigd, men också teologie studerande vid Lunds Universitet uppenbarligen stödde STASI, Östtysklands fruktade säkerhetstjänst med råd, dåd och gärningar. Hon har heller aldrig förnekat sin inblandning i detta, verkar det, utan sagt att ”sanningen får vi veta om 50 år” jämsides med sitt senare engagemang för Zygon Center, ett mycket märkligt ”frireligiöst” center i USA, vars uppgift varit att ”bevisa” att all naturvetenskap är felaktig, och att endast Bibelns skapelseberättelse gäller.

När Jackélen tillträdde, bad vissa andra biskopar och präster att ”gud skulle bevara dem och kyrkan” – och hade starka reservationer – men deras Gud bönhörde dem inte, för varken böner eller klagosånger hjälpte emot Jackélen. Hon har bland annat öppnat för anställning av Imamer, Pokemon-jakt under Predikstolar som ett medel att försöka dra befolkningen till kyrkorna, och firat 500-års jubiléet av Martin Luther med att bjuda in Påven och hylla Katolikerna, för att nu nämna en del av hennes allra mest publik-friande krumsprång. Överallt känns hon igen på sin krökning av logiken, och varken ”gud” eller Svenska Folket har varit henne nådig.

2014 – före Jackélen – hade ”Svenska” Kyrkan fortfarande 64,6 % av befolkningen i ett järngrepp – men nu har andelen kristna sjunkit till omkring 55,5 %.

På 10 år har man gått från två tredjedelar av folket som medlemmar, ned emot hälften – eller minus 9,1 % på knappa 6 år i absoluta tal räknat.

Egentligen borde vi Hedningar kanske tacka denna förvirrade gamla dam i lustig hatt för hennes insatser – ingen Ärkebiskop eller Ärke- någonting har varit så skadlig för de kristna, ingen annan ärekbiskop genom 700 år av Svensk historia har varit så destruktiv för den kristna läran – tror jag mig veta (rätta mig gärna om jag har fel !) – och ingen, säger jag, ingen har varit så negativ för kristenhetens utveckling i Sverige, som just Jackélen, även om det ännu så länge är lite för tidigt att summera hennes livsgärning. Vågar vi hoppas på att något kristus-likt mirakel plötsligt ska inträffa – eller hur gick det med de där bönerna – de som visade sig vara FULLSTÄNDIGT verkningslösa..

Pst ! Kryssa för DARTH VADER i Kyrkovalet – Också han kommer i Full Ornat och lär sig snabbt…

”Svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”Svenskare” än något annat samfund, snarare tvärtom (varför tror egentligen företrädarna för denna Öken-religion från mellersta östern att just de skulle ha någotslags konstig ”ensamrätt” på att företräda Sverige ?) har också visat sig vara en gediget anti-demokratisk organisation, som inte accepterar fria val, eller demokratiska åsikter.

Kyrkovalet har extremt lågt deltagande av hävd – mindre än 10 % av befolkningen röstar ens i det, sedan minst sex-sju valperioder tillbaka, och även de som ännu är med i ”Svenska” kyrkan och går omkring och kallar sig kristna, tycker att det hela är ointressant. Skall man egentligen ha en politiserad religion, eller låta religion blandas ihop med politiska partier ? Inte ens Sveriges muslimer tycker att det skall vara så, inte heller Sveriges 44,5 % hedningar, men dessa kristna – ja de tycker det uppenbarligen.

Nyligen försökte det Demokratiska, registrerade och av kammarkollegiet godkända partiet ”Alternativ för Sverige” ställa upp i Kyrkovalet – men vad hände då ?

Genast anförde de kristna anti-demokraterna, och de som hatar fria och öppna val rena ”svepskäl”. Man påstod, att namnet ”Alternativ för Sverige” skulle vara otydligt på Valsedlarna, och att det skulle kunna förväxlas med Borgerligt alternativ, som också finns med i samma Kyrkoval. En löjlig, lögnaktig och mycket dålig undanflykt, med andra ord. Det är som att säga, att man inte skulle kunna godkänna ”Arbetarpartiet Socialdemokraterna” i svenska val, därför att också Moderaterna kallar sig för ”arbetarparti” numera, eller att ”Europeiska Arbetarpartiet” (som också funnits med i flera Riksdagsval) skulle kunna förväxlas med det förstnämnda partiet, trots att det stavas på ett helt annat sätt, uttalas på ett helt annat sätt och trots att de flesta, som ska rösta i ”Kyrkovalet” väl är svenskspråkiga, och inte förståndshandikappade på något sätt, eller behäftade med stora läs och skriv- svårigheter..

Eller – det kanske det är just det dessa ”Goda kristna” faktiskt är – för betänkt följande Bibel-citat:

“I will destroy the wisdom of the wise;
the intelligence of the intelligent I will frustrate.”

Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. (1 Korintierbrevet, 1:19)

Detta är alltså de kristnas store idol – ”herren gud” som han kallar sig själv – med stora bokstäver ! – som talar till sina trogna slavar och slickare…

En religion, som uppmuntrar dumhet, ignorans och anti-intellektualism, där Oden och hedendomen står för kunskap, sökandet efter Vishet och ”gnosis”.

Men Men – sådana ÄR ju dessa Monoteister…

”gud” betecknar sig själv som mänsklighetens solklare fiende… Är det inte dags att avskaffa honom, om vi ens ska ha ett FRITT ”Kyrkoval” ??

För tydlighets skull vill jag infoga, att jag inte tror på – eller sympatiserar med ”Alternativ för Sverige” på något sätt. Det gör inte heller Henrik Andersson, min parhäst i den hedniska bloggosfären, förresten – och vi bojkottar hela denna falska, anti-demokratiska process, som kallas ”Val” och där politiska partier skall underordna sig en såkallad ”allsmäktig herre”. Det är ju slaveri, som alla förstår – och har inte ett dugg med verkliga val att göra..

Vore ”Kyrkovalet” demokratiskt – varför kunde man då inte rösta på Humanisterna, Buddha, Oden eller Tor för den delen – eller rentav…Darth Vader ??

Ibland liknar ”Demokratin” I Sverige – och hela Europa – mest en DÅLIG FARS….

Ännu en ODENS DAG för YTTRANDEFRIHETEN

Idag är ännu en Odens Dag enligt kalendern i de flesta civiliserade stater. Medan vi nu ser hur företrädare för diverse Abrahamitiska Ökenreligioner mer och mer försöker inskränka Yttrandefriheten i vårt land, genom att påstå att brännande av skadliga böcker, som påbjuder Folkmord skulle vara ”hets emot folkgrupp” (Hur kan det vara det förresten, när samma böcker öppet propagerar för folkmord och våld emot oliktänkande) så är det ändå värt att påminna om Eddans ord i Hávamáls 127:e strof, den som lyder:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir,
-njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr
hvars þú böl kannt,
kveð þú þér bölvi at
– ok gef-at þínum fjándum frið.

Strofen har översatts på olika sätt av mer eller mindre kompetenta svenska översättare, men i min översättning tolkas den bäst såhär:

”Det råder jag dig, Loddfafnir
om du råd tager
– njuta må du, om du tager
Det går dig gott, om du gitter
Var än ont du ser,
Kväd då att ont det är
– och ge inte dina fiender frid.

Det bör påpekas att ”fridh” eller grid är ett juridiskt begrepp enligt Asatron, och att det inte kan översättas så fullständigt fel som på svenska Wikipedia, där den kände Lönn-rotharen och E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth helt förvanskar det. Frid, i betydelsen Tingsfrid eller den ”gridh” och frid som rådde inom ”Vebönd” eller avspärrningarna runt ett hedniskt Vi eller en Kultplats, till exempel, innebär att området var fridlyst, och att inget opassande fick ske därinne – men om man i dagliga livet såg något som var fel eller som gjorde en upprörd, då hade man rätt att i ord protestera emot det, yttra sig och yppa sin åsikt – med andra ord samma sak, som vi menar med Yttrandefrihet. Att ”inte ge frid” betydde alltså, att man kunde tala oemotsagd, och inte bara hålla käft, tiga stilla och acceptera alla oförrätter. Det betydde INTE att man hade rätt att ta till nävarna, eller använda våld- däremot.

Yttrandefriheten gällde också vid Tinget, där även Lagmän, Kungar och Godar kunde ifrågasättas, och så var det över hela Norden.

 

Angående Gridh som begrepp, juridiskt sett, säger alla vedertagna källor som såhär – jag citerar från Zoega’s Dictionary of Old Icelandic, som räknas som det bästa standardverket på sitt område:

gridh, n. (1) domicile, home; (2) pl. truce, peace, pardon, quarter; selk g.: to make truce; segja gridh­ sundr gridhum to dissolve the truce; l Gridh ­fs g. ok lima, safety for life and limbs; beidha (sägja) gridha, to sue for quarter; beidh gridha Baldri fyrir alls konar haitiska, to seek protection for B. against all kinds of harm; gefa e-m g., to give one quarter; ganga til gridha, to accept pardon.

gridha-brek, n. pl. breach of truce; -gjaf, f. granting truce; -lauss, a. without truce, truceless; -mark, n. sign of truce; -mál, n. pl. truce formularies; -rof, n. pl. breach of truce; -setning, f. truce-making; -stadhr, m. sanctuary, asylum.

Inom hemmets fyra väggar, ”Innangårds” eller på det egna tunet – vi skulle säga ”Köksbordet” rådde Hemfrid, av uppenbara skäl, och ordet ”bedja” på Norröna var fråga om en befallning, en direkt order, en utsaga, och visst inte någon kristen ”bön” som jag redan många gånger förklarat. Ett verkligt klassiskt exempel på ”Gridh” skedde när Frigg tog en ed av allt levande att skydda Balder, och med edsbrytare och edssvikare gjorde man dåförtiden kort process…

I vilket Frigg tog en Ed om ”Gridh” av alla levande varelser – men hon glömde misteln… (engelsk illustration från början av 1900-talet)

I dagens nummer av Svenska Dagbladet finns en artikel om just Yttrandefriheten införd, som vimlar av sakfel, därför att författaren till den är kristen, och antingen inte känner till vårt Nordiska arv, eller också helt förnekar det, som de kristna alltid brukar göra. Det är Jacob Rudenstrand, annars Generalsekreterare i den ”Svenska Evangeliska Alliansen” som står bakom artikeln, och jag måste erkänna att jag är lika okunnig om herr Rudenstrands ideologiska bakgrund och hemvist, eller storleken på hans ”allians” i antal svenska medborgare räknat, som han är okunnig om Svensk historia, och dessutom okunnig om just min religion, men för dagen gör det ingenting.

Den ädle Herr Rudenstrands åsikter, däremot, är det inget fel på – liksom de slutsatser han kommer fram till – och kanske är han en av dessa alltmer sällsynta ”Goda Kristna” i vårt land, vars existens jag för min del aldrig förnekat, även om kristendomens största problem är att dess anhängare oftast har väldigt, väldigt svårt att följa den. Men – sannerligen sannerligen säger jag er – en gång skall Jacob Rudenstrand få skåda Glitners sal, där de verkligt rättvisa människorna får bo efter döden, inför Forsete, som näst Oden är den mest rättvise och kloke domaren av alla, för vad sägs om följande drapa:

För att upprätthålla ett öppet och fritt samhälle krävs möjligheten och rätten att få tänka själv och att ge uttryck för avvikande uppfattningar.

Med facit i hand har Sverige på dessa punkter en lång väg kvar att gå.

Friheten att yttra sin åsikt finns – det existerar ingen lag mot att föra fram provocerande åsikter. Men frågan är om inte de återkommande kraven på trygga rum, ideologisk likriktning och deplattformering inom delar av samhället indikerar en demokratisyn på glid.

Honnörsord som ”tolerans” och ”mångkultur” verkar dock betyda lite i hur vi hanterar avvikare.

Det talas i dag ofta om ”den demokratiska värdegrunden” och ”demokratiska värderingar” snarare än om demokratin som form. Åsiktsinnehållet – inte det demokratiska förhållningssättet – spelar en allt viktigare roll.

Herr Rudenstrand ser hur demokrati och yttrandefrihet urholkas under ett Regeringsparti, vars tro på dessa begrepp bara är en läpparnas bekännelse, tomma fraser och fina ord, men ingenting annat.

Och han fortsätter:

. Författare har blivit avbokade och lärare tillrättavisade för att ha samtalat med personer med fel åsikter eller använt fel ord. Akademiker som inte tillämpar politiska påbjudna perspektiv i sin forskning nekas bidrag. — —

Annorlunda uttryckt så liknar krav på likriktning äldre tiders kättarjakt, minus våldsmonopolet. Har man inte rätt trosbekännelse blir man stämplad som heretiker.

Enligt Sverigebilden är vi svenskar dock mer demokratiska, fördomsfria, progressiva och toleranta än de flesta andra länder. Här finns inga tabun. Honnörsord som ”tolerans” och ”mångkultur” verkar dock betyda lite i hur vi hanterar avvikare. Varför är det så?

Frågan är väl värd att ställas, mitt i PK-elitens och den allt smalare och alltmer krympande ”åsiktskorridorens” land. Man påstår sig stå för ”Väädegjund” och ”tolerans” – men så fort någon kritiserar Koranen eller Kristendomen – ja då är det plötsligt slut på toleransen, och uppenbarligen tolererar man inte heller det ovedersägliga faktum, att inte alla människor är ”lika värda” eftersom en del faktiskt har större värde i kraft av sina förmågor, och sitt handlande – vilket redan Aleksandr Solchenitzyn upptäckte – se citatet här ovan. ”Trudnoj byt Bogom” – eller ”Det är svårt att vara Gud” skrev på sin tid en annan rysk författare, och själv säger jag att det är ännu svårare att vara hedning, särskilt i ett land fyllt av människofientliga kristna sekter, New Age-flum, Thunbergeri, Cancel-kultur och andra mindervärdiga kulturella yttringar, som allesammans har till mål att göra slut på yttrandefrihetens kärna.

 

Att hävda att man ”inte får kritisera Islam” är ungefär lika intelligent som att hävda att ”Nehej, du får inte säga något dåligt om AIK !

(Teckning: Kjell Nilsson Mäki för ”Ledarsidorna”)

 

Man har ibland uttryckt verklig yttrandefrihet som rätten att ha fel åsikt, och framföra den på fel sätt vid fel tillfälle, för även det felaktiga enligt majoritetens mening måste faktiskt tillåtas. Jacob Rudenstrand har  fel i sak, när han tror att bara det moderna Sverige skulle ha haft lagstadgad yttrandefrihet, även om han har rätt när han säger att Yttrande- och Religionsfriheten i sin moderna, lagfästa form kanske går 50 år tillbaka i tiden – själv skulle jag vilja hävda att den infördes i praktiken först år 2000, när vi inte längre hade någon Statskyrka, även om vi fortfarande tolererar såpass grova övergrepp som spädbarnsdop, och att samhället ”stämplar” försvarslösa barn med religiös identitet, tolererar slöjtvång för minderåriga,söndagsskolor och annan religiös indoktrinering – det är som om FN: barnkonvention eller för den delen Konventionen om mänskliga rättigheter, som Rudenstrand också refererar till, aldrig fanns.

Människor skall aldrig mer tvingas att tiga, utsättas för våld eller förföljelse för sina åsikters skull, för i detta skall de just få ”Gridh” eller Frid – ett begrepp som redan fanns sedan Hedenhös, och som ännu finns i Modern Asatro. Det vet inte Rudenstrand, men han avslutar sin artikel med dessa minnesvärda ord:

Religionsfrihet handlar om mer än rätten för religiösa att fira gudstjänster; den handlar om varje människas rätt att själv välja sin grundläggande övertygelse om livets mål och mening och att fritt kunna kommunicera detta – utan påtryckningar eller inskränkningar.

Religionsfriheten förutsätter att ingen livsåskådning – vare sig den är religiös eller sekulär – förpassas till den privata sfären.

Detta innebär, att alla manifestationer av tro- även brännande av Biblar och Koraner – faktiskt är tillåtna. Även detta har man rätt att göra offentligt, även om då även kritiken blir offentlig, och somliga naturligtvis kan säga, eller påstå, att Koranbrännandet skulle vara något ”ont”.

Påståenden om att uttalande A eller B kanske inte är ”snällt” eller därför ”onödigt” kan vi därför också lämna därhän, för det hör inte hit. I morgon skall jag gå vidare in på några andra inlägg i den pågående Yttrandefrihetsdebatten, och om hur ”Kränkthetskultur” och Sekterism blev våra makthavares nya litania. Men, det är inte lätt att vara Hedning, som sagt – allraminst en Frihetlig sådan.

Jag har gång på gång under mina trettio år inom Nordisk Hedendom råkat otaliga människor, som förföljts, hånats, uteslutits och ”gjorts ned” av diverse småpåvar, självutnämnda ”Rådsgydjor” och annat patrask, som aldrig haft den ringaste aning om vad föreningsdemokrati, åsiktsfrihet och yttrandefrihet innebär – men det är en annan historia.

Yttrandefrihetens och Demokratins fiender finns lika mycket på den yttersta vänsterkanten som hos NMR och ”Tokhögern” eller i ”Livets Ord” och frikyrkorna…

Ett vet jag emellertid. Man skall hålla sina eder och löften – och vara konsekvent ifråga om yttrandefrihet. Man kan inte ha yttrandefrihet endast till hälften, eller tillåta yttranden, som uppmanar till folkmord, våld och slutet för all yttrandefrihet. Den svenska demokratin, nu som förr – är ingen självmordspakt, och den har rätt att försvara sig emot de individer och grupper, som vill dess undergång…