Efter Nifelfullet…

Igår var det Nifelfull, eller fullmåne i Höstmånaden, som kommer efter Skördemånad eller September. I och med det har vi kommit in i månadens andra hälft, som leder fram emot Alvablotet och därefter Slaktmånad med dess Julförberedelser, samma månad som de kristna kallar November. Alla sanna och förståndiga svenskar vet också att vi visst inte är menade att fira någon keltisk, genomkommersialiserad ”Halloween” i det här landet, lika lite som någon kristen ”Allhelgonadag”.

Nej, i våra hjärtan är vi Nordbor och svenskar allesammans hedningar. Vi vet och vi känner att det är våra egna döda, förfäderna och vårt eget folk och våra egna anhöriga vi ska fira, inte några påhittade katolska helgon.

Under Allhelgona, detta namn de kristna tvingat på oss – firas inte några helgon. Istället firar vi våra döda och våra anhöriga, enkelt, värdigt och utan kristendom eller någon påhittad, keltisk skräck. Naturligt och fritt – som det BÖR vara…

Vissa skribenter i svenska media har redan närmat sig ämnet, därför att det hedniska fortfarande finns inom dem, trots att de inte vågar erkänna det, trots att deras medvetenhet om det inre arvet inte väckts. Jag ska inte bli långrandig med att länka till några exempel denna gång, men jag har noterat att Alvablotet, och de sunda, enkla och naturliga traditionerna kring dödens firande, utan åthävor och skräck, ligger nästan öppet i dagen hos många svenskar såhär års.

För några år sedan kunde vi alla bli vittne till hur ”Svenska” Kyrkan störde vanliga medborgare inne på Skogskyrkogården under deras Alvablot, och tvingade på de sörjande en massa kristna broschyrer, bokstavligen vid gravens rand. Fortfarande ger de kristna sig på oss svenskar med aggressiv mission, just i de stunder sorgen gör oss som sårbarast, och då de borde visa hänsyn och förståelse nog, något som dessa kristna inte äger. Vi får hoppas att alla dessa tråkiga och tragiska händelser inte upprepas i år, och att Skogskyrkogårdens förvaltning, liksom förvaltningarna i alla svenska kommuner kan hålla all denna kristna drägg borta från griftegårdarna, så att de inte går och sprider sina påfrestande och orena läror där, likt hundar lyfter benet rakt över människors gravar, och stör vad som är privata minnesgudstjänster och kontemplationer, för att göra så är ju som vi alla förstår fullständigt olämpligt.

Många begravningar här i riket blir i realiteten kristna propagandatillfällen, bara därför att prästerna inte kan hålla tungan i styr. En liten femåring jag mötte i helgen sa efter sin morfars begravning såhär till mig: ”Prästen pratade bara en massa om gud och jesus. Jag trodde det var morfar vi skulle begrava och minnas, men nu så fick vi inte det !”

Detta sätter fingret på en öm punkt, men hur många människor – också i vuxen eller långt framskriden ålder – har inte behövt uppleva det här vid sina anhörigas begravningar ?

Ständigt ständigt detta jesus-tjat. Istället för att låta begravningen vara just vad den skulle vara, nämligen en minneshögtid för den som är död, och låta griftetalen vid kistan eller urnan vara det som de faktiskt borde vara, alltså ett tal om den döde eller den döda, fördärvas och förgrovas allt, så fort de kristna kyrkorna kommer med i bilden.  Genast börjar man dilla och lalla om ”himlen” och livet efter detta, fast det inte var det som var det viktigautan att trösta anförvanterna och låta dem minnas sin förlorade släkting eller gode vän på ett naturligt och sunt sätt, utan att alls blanda in diverse himlar – eller än värre – helveten och eviga straff – i deras känslor.

Att Nifelnedan och småningom Alvablot firas i denna årstid, är inget konstigt. Även i naturen upplever vi döden såhär års. Dimma, nifel eller på tyska Nebel, lägger sig över höstlandskapet, som redan i sig har ett tycke av Helheim eller de dödas värld…

Fler och fler svenskar och svenskor går ur ”Svenska” Kyrkan och låter hedna sig. De vill inte vara med i en meningslös och väsensfrämmande ökenreligion längre, för ökenreligionerna sstör dem bara i umgänget med deras egen släkt och ätt, och sårar de känslor de har gentemot sina egna döda. Vi borde få minnas, sörja och fira i fred, i stillhet och kontemplation, precis som det skall vara, och som det från början var tänkt och menat.

I dagarna har man också recenserat boken ”Det Naturliga” av Fredrik Svenaeneus vid Södertörns högskola – och han är något såpass sällsynt, som en nutida svensk filosof. Han angriper dataspelade, konstruerade världar och falska mytolologier som ”Game of Thrones” och annan amerikaniserad dynga, samtidigt som han också ger sig i kast med såkallad queerteori, köns-korrigeringar till och med på spädbarn, och annan genus- samt anus-teori. I takt med att konflikterna i det svenska samhället hela tiden växer, tack vare ökad invandring, ökad islamisering och den ökade kriminalitet som följer i den konstgjorda ”flyktingkrisens” spår har vi alla fått se hur en del människor vänder sig bort från naturen, bländade av lika delar kristendom och materialism.

I det följande skall jag undersöka Alvablotet närmare, samt gudinnan Hels ursprung samt även behandla sådant för årstiden kanske lämpligt som nära-döden-upplevelser och utomkroppsliga upplevelser, redogöra för det naturliga i Nordbornas syn på döden, och hur ett naturligt firande av Alvablotet kan återställa balansen inom vårt samhälle, och inuti oss själva.

Till dess för ni nöja er med Herr Svenaeneus bok, som faktiskt verkar innehålla en rad vettiga tankar.

Annonser

Ny sajt om Slavisk hedendom

Man gör då och då sina fynd på nätet. Sajten Soltsna Roshcha ägnar sig åt slavisk och rysk hedendom, som är mycket lik den svenska och nordiska. Den är relativt nygrundad och innehåller än så länge inte så mycket material, men strukturen känns igen, ty den liknar väldigt mycket den jag använt här på Hedniska tankar. Den innehåller sidor om vad som bör göras och vad man helst kan undvika, i likhet med min sajt, men använder också ordet rekonstruktionism – något som faktiskt är aktuellt i de slaviska länderna, då mycket litet av deras hedniska arv finns kvar idag, medan vi här i Norden faktiskt har en levande tradition och ett levande kulturlandskap och en bevarad, dokumenterad historia att bygga på, och det i mycket högre utsträckning än våra närmaste grannar österut.

Den ryske sol- och äringsguden Dazbog eller Khors, är densamme som Frej hos oss. I Finland kallades han Lemminkäinen, efter det finska ordet för ljum, varm.

Den för mig okände författaren till den nya sajten använder också ordet prayers eller böner, en kristen term som vi Nordiska hedningar och Asatroende konsekvent undviker, eftersom vi aldrig någonsin ber till våra gudar, men däremot hedrar dem med blot eller offer – för vill man ha något av makterna, måste man först av allt själv kunna ge något, det må vara mat, gods eller materiella ting, eller mera immatriella, som arbete eller kärlek.

Dazbog är de nygiftas och fruktbarhetens beskyddare, och den finske Lemminkäinen reser mycket riktigt ned till Tuonela eller dödsriket för att finna sig en hustru, vilket är en klar parallell till den Nordiska myten om Frejs gifte med Gerd, jordgudinnan. Än så länge innehåller den ryska sajten bara info om en gudamakt förutom denne, och det är Perun, som hos letterna kallas Perkuno, hos Litauerna Perkunas, hos Finnarna Perkele, hos nordliga samer Horagalles, hos sydsamerna Thore-Karl, och som heter Tor hos oss och Donar hos de gamla saxarna.

Perun är Tor, och Tor är Perun….

Den slaviske åskguden tänks ibland beväpnad med en yxa eller en klubba istället för en hammare, men alltjämnt sänder han blixtar över skyn, precis som Tor hos oss. Som sagt, likheterna är ofta större än skillnaderna, och man får heller inte glömma, att de Ruser som grundade Ryssland, till ganska stor del bestod av ett nordiskt folkelement, som man ännu kan spåra i dagens Ryssland och de baltiska länderna – andelen blonda och blåögda ryssar är större än man tror. Gårdarike eller Ryssland kallades Svitjod hin Mikla, eller det stora Sverige i de isländska sagorna, och så länge båda våra folk var hedniska, hade vi alltid en god fred, handelsutbyte och fria resor mellan våra respektive länder.

Också i det stora Ryssland blotar man friskt – gå du också och gör sammalunda !

 

Först med katolicism och grekisk-ortodox kristendom, kom krigen, som hetsade våra folk mot varandra. Kungar och Tsarer ville föra krig, och därför består vår historia av ändlösa slagsmål med ryssen, fastän vi från början var ett folk, och hade samma sinne. Nu färgas våra relationer istället av ömsesidig misstänksamhet och fruktan, men så var det inte för tusen år sedan, när våra länder ännu var unga. Själv har  jag rest mycket i Österled, och nedför Dnjepr i en kopia av ett fartyg från tusentalet, och ut på Svarta Havet därefter, vilket jag flera gånger skildrat och beskrivit. Jag har vänner både i Ryssland och Ukraina, och för min del älskar jag ryssarna och deras grannfolk dubbelt mer än amerikanerna, som till sin natur är falska och ytliga, där ryssen i alla fall är ärlig och sann.

Lite musik av Arkona, det kända Hedniska och Ryska folkrocksbandet…

Både ryssar och ukrainare – särskilt på landsbygden – är bättre än sitt rykte, och gästfria, enkla människor, som inte bär någon falskhet eller något dubbelt i sinnet. Visserligen är de inte alltid goda, men i alla fall ärliga med vilka de är, och alltid visar de då sina avsikter tydligt, om positivt eller negativt, om så till dans eller slagsmål. Jag trivs faktiskt bättre i Ryssland än i USA, måste jag säga, för min erfarenheter av det stora landet i väster har inte varit lika positiva, och om än jag inte kan mer än tjugo-trettio ord ryska, högst, har ryssarna alltid behandlat mig bättre än amerikanerna, och det är vad jag som svensk utgår ifrån.

På Lovat och Neva har ryssarna nu egna kopior av Vikingatida skepp, som seglar lika bra som våra…

Jag har också seglat med delvis ryska skeppsbesättningar, och om den ryske soldaten och sjömannen har jag bara gott att säga. Han är inte så bra på att ta egna initiativ, det är sant, kan sällan läsa kartor och sjökort och ibland knappt läsa eller skriva, och ger man honom en tamp, fortsätter han att hålla i den; utan att förstå att han skulle lägga fast och beslå den, som en svensk eller nordbo skulle förstå i en liknande situation. Ryssen är van vid kommandostyrning, och att hans chef talar om allt för honom, får han inte en direkt order, så förstår han inte längre vad han ska göra, eller vad som förväntas. Men ryssen har styrka och hängivenhet, han kan ro i timmar och slåss lika länge utan att bli trött, och sällan såg man en karl, som nöjde sig med mindre mat eller mindre sömn än honom. Och ryssarnas tapperhet kan ingen ifrågasätta – den har de bevisat om och om igen – trots despoter och dåliga ledare. I Ryssland finns heller ingen invandring som här, och man för en politik, som går ut på att stärka det egna folket och de egna familjerna istället – alltså tvärtom mot vad vår egen Regering gör här hemma i Sverige.

På en annan sajt läser jag just att Arkona, det ryska hårdrocksbandet, tänker återvända till Sverige nästa år – och då blir det ännu mera hedniskt – i Falun av alla platser. Till slut avsäger vi oss kristendomen, tsarerna, kungarna och de som så länge velat störta oss alla i fördärvet. Till slut förenas vi, under en gemensam, Nordisk himmel…

Länge Leve Svitjod Hin Mikla – да здравствует великая россия

 

Leif Erikssons Dag passeras

I onsdags var det Leif Erikssons dag, en dag som under en mer lyckosam President än den USA har just nu faktiskt blev officiell helgdag i Amerika år 2009. Om detta kan den frihetliga och svensksinnade sajten Allmogen ge besked, och jag rekommenderar vad som står att läsa där för alla intresserade Det är viktigt att komma ihåg att Nordmännens resor till den amerikanska kontinenten inte var några små företag, genomförda av enskilda skepp med bara en handfull mans besättning. Nej, så var det inte. Enligt de historiska källor vi har kvar, och enligt vad arkeologiska fynd har bekräftat, så var redan Thorfinn Karlsefnis resa bedriven med tre stora skepp och 160 man, står det i hävderna.

Christian Kroghs tavla ”Leif Erikson opdager Amerika” från år 1893

Vi vet från utgrävningar på L’Anse aux Meadowes på Newfoundlands norra spets att syftet var att anlägga permanenta baser och kolonier på den nya kontinenten, och det gör man inte genom blott och bart en enstaka rekognocering. Och Thorfinn Karlsefni seglade enligt sagan tre dagar rakt ut i havet innan han fann Vinland – det vill säga från Grönlands sydspets och tvärs över öppet hav, inte den försiktigare kustvägen över Markland och Helluland, som Leif den lycklige.

För att göra en sådan sak, måste Thorfinn haft mycket goda navigeringhjälpmedel, eftersom man oftast bara kan se som mest 50 sjömil eller mycket mindre i dessa farvatten sommartid. Bara en eller två graders avvikelse ur kurs skulle fått honom att missa Newfoundland eller Amerika helt och hållet, men nu navigerade han som vi alla vet helt rätt. Försök själva sen navigera med en styråra av trä, stjärnor och solarsteinn till hjälp, och ni ska se vilka män Thorfinn och Leif var, ack ni ludna och hedna – och kunna förstå deras skicklighet…

Det medeltida Europa mindes dessa mäns färder, och kunde aldrig återskapa något liknande på minst 400 år. Så långt efter var kristenheten. Men de medeltida kartografer och geografer som bearbetade sagorna, missuppfattade väldigt mycket, och lade till än mer, som inte fanns i den riktiga geografin.

Under mitt senaste besök i London köpte jag ”The Phantom Atlas”, signerad av författaren Edward-Brooke Hitching, som gjort klassisk geografi och kartografi begriplig för alla och envar. han berättar om två stycken Grönland, som faktiskt fanns på 1600-talets kartor, minst fem andra öar i Nordatlanten och drömda, aldrig skådade länder än de Leif upptäckte på riktigt, samt Olaus Magnus ”Charta Marina” som också säljs i vältryckt kopia genom sajten ”Allmogen” och som ni kan köpa där – varför inte i Julklapp…

Fulhet och Skönhet kontra Peter Linde och en ARNO BREKER CHOCK !

När det nu i Iran är dags för en viss Sahar Tabar, 22 år gammal, att hylla det fula som en enda återstående form av protest emot ett fullständig vidrigt system, orsakad av en ännu vidrigare religion; så kan man undra hur det är här hemma i landet Löfvén, eller det som en gång var Sverige.

Skulle vi – som en ren motsats till förhållandena i Iran, kanske hylla det vackra, det sanna och det sköna istället, och försöka protestera på så vis ?

Ni får själva tänka efter så länge, men under tiden spekulerar media utomlands vad Häderskan i Iran egentligen skall få för straff. Man gissar på minst fem års fängelse, och har redan geografiskt pekat ut själva fängelset, och var det ska ligga. Möjligen beror det på att det i ett helt annat sammanhang finns ett stort intresse för fängelser i Syrien med omnejd just i dagarna, men i alla fall…

 

Nät- trollet nu GRUNDLIGT frihetsberövat och PÅPISKAT inom kort… Hur rätt som helst, eller ?

Hon anklagas ju för hädelse, anstiftan till våld, illegalt förvärvande av egendom, förolämpning av landets klädkod och dessutom vad som motsvarar förledande av ungdom, enligt vad jag konstaterade igår, även om vår Kvällspress inte kommer med några korrekt återgivna brottsrubriceringar. Ni får ursäkta, att jag blott citerar. Detta är en diger lista med förbrytelser, och även om en Iransk cyber-säkerhets-expert vid namn Reza Sobh Khiz lär ha sagt att hon lägst kan få 91 dagars fängelse för hädelsen – som mest två år – så måste vi ju tänka oss att än grövre straff blir aktuella så småningom. Man har redan utdömt 38 års fängelse och 148 piskrapp för kvinnor som brutit emot Irans slöjtvång.

För övrigt kan man ju undra varför just Cybersäkerhets-experter måste uttala sig i detta synnerligen märkliga fall, om det inte är så att vad som antyds under ”illegalt förvärvande av egendom” inte är stöld, utan det faktum att unga fröken Tabar försökt tjäna pengar på någotslags betal-tjänst via instagram, eller något. Bloggande ger inga pengar, visserligen, eller också kunde de ha satt dit henne för det bokföringstekniska, men fan vet – Irans mullor vet – och i fängelse ska hon, den äckliga lilla slynan !

I Sverige kan brottet ”Förledande av Ungdom” – vilket inte alls har med sex och snusk att göra, ens – ge 3 månader till 2 år – som sagt, så om Svenska Pen-klubbens ordförande med rätta tycker att förhållandena i Iran är absurda, kanske han skulle syna vårt eget land i sömmarna först.. Liberalerna – som fortfarande säger sig vara just Liberala – vill i sin egen Juridiska Oskuld införa beteckningen ”Landsförräderi” för de som anslutit sig till IS, läser jag i min tidning,

Detta låter också synnerligen märkligt, för det är ju inte Sverige som stat IS-fanatikerna krigat mot, utan helt andra stater, och hur kan man då tro, att någon svensk domstol är ”rätt forum” eller har domvärjo över dem ? Och hur är det med Löfvén-regeringens utomlands redan flerfaldigt förkastade förslag om en specialtribunal, helt i strid med den internationella Krigsförbrytar-tribunalen i Haags regler ? Det verkar vara något konstigt med all denna jurisprudens – här hemma eller i Iran – det måste jag säga…

 

Vidare har till och med DN upptäckt, att ”klädkoden” för kvinnor i vårt land ändrats, även om man inte får något straff av polisen ännu, ifall man är ful, har fel utseende eller annars bryter emot den men det får man alltså i Iran… Vem eller vilka det är som går runt och kontrollerar unga kvinnors klädsel i vår huvudstad, talar DN förstås tyst om, ty det vore mindre politiskt korrekt, ifall man sa sanningen om varifrån förövarna eller de nya kontrollanterna kommer. Officiellt heter det förstås att ”alla män” är skyldiga, #metoo #booho, ifall man nu inte kan skylla allt allt allt på Horace Engdahl eller någon – hädare som han ju också är.

Därmed ger jag mig så i kast med fotbollens underbara värld istället – den är ju förhållandevis säker och trygg att skriva om, till och med i Iran, har jag hört.. Också kvinnor i Iran kan nu få se på fotboll, om de är korrekt klädda i slöja, naturligtvis – och går flera stycken i sällskap, absolut inte ensamma.

Ren, Rå ARNO BREKER CHOCK !!

Här ser ni huvudtemat för detta blogginlägg. Skön konst, skapad av den svenske skulptören Peter Linde – även om andra väl kopplar detta till Totalitära tendenser som vanligt – ifall de nu vet vem Arno Breker faktiskt var, exempelvis. Detta är en förlaga till det nya Zlatan Ibrahimovic monumentet i Malmö, designat av denna ledamot av konstakademin, efterföljare till män som Carl Milles och Carl Eldh, vårt lands allra yppersta skulptörer någonsin, möjligen undantaget Sergel, eller kanske Axel Ebbe nere i Skåne.

Monumentet skall redan ha väckt en hel del uppseende, inom såväl som utom rikets gränser. Man tänkte ursprungligen ställa upp det vid Globen i Stockholm, tydligen, men där får det alltså inte vara. Det skall ställas i Pildammsparken i Malmö istället, och inte på den plats som konstnären tänkt sig. Utomlands har man sagt att Zlatan skulle vara naken, eller ha för lite kläder på sig – han uppträder som en man med bar överkropp, och det får man alltså inte i vissa kulturer – ni anar nog vilka – och så måste vi svenskar bocka, bocka, bocka och stå med mössan i hand igen… Hela tiden är det vi och bara vi som ska anpassa oss till ”omvärlden” – men aldrig omvärlden som skall anpassa sig till oss. Zlatan Ibrahimovic är ju Malmös store son och svensk, som bekant – och monumentet av honom är i Praxiteles, Skopas och många andra antika konstnärers anda.

Länge fick detta vackra konstverk i vit marmor föreställande en naken karl stå orört i sin hemstad Florens, men sen kom några dit som inte kunde acceptera sådant…

En hel västerländsk konst-tradition, framåt i tiden till Michelangelos ”David” eller Bandinellis mästerverk ”Il Biancone” – den hedniske havsguden Neptunus själv – i Florens – en av de bästa manliga nakenstatyer jag själv känner till – som mystiskt nog vandaliserats av okända personer, återigen – vilken kultur kan de vara, som tycker att det är rätt att skära av händer, kantro ? – går alltså snart i graven, för nakenstatyer är plötsligt kontroversiellt igen – som på medeltiden

Hur har det kunnat bli så ? Vem har gjort, att det blivit så ? Varför denna hastigt påkomna ”prydhet” som vi alla ska anpassa oss efter ??

Det tål att tänka på, det ! Här ovan sitter Rällinge-Frej från Södermanland, om utifall ni vet vad socken-namnet ”Rälling” betyder. Han är faktiskt mycket naknare än Zlatan, men han skäms inte för sig i sällskapet – trots att han i original är blott 3-4 cm. Också han följer den Hedniska, Europeiska och Nordiska traditionen och stilidealet, där nakenhet inte är något fult, inget att skämmas för alls, utan helt naturligt. Zlatan har – som vi kan se på porträtt-statyn – ett väl tilltaget manligt ”paket” mellan benen. Han är iförd någotslags boxer-tights eller fotbolls-byxor, som inte är alltför korta – anledningen till att de halkat upp lite på vänster sida är väl att Zlatan är just fotbolls-spelare, och kan tänkas sparka och dribbla med just det benet – och så står han på en lätt sfärisk plattform, som tolkats som en jordglob, eller möjligen en fotboll – båda dessa konstnärliga tolkningar är fullt möjliga och rimliga.

Och täckelset faller…

Herr Ibrahimovic själv har nyss sagt i media att Rikstränaren Janne Andersson är rasist, att han ”bajsat på sig” och flera andra liknande uttalanden efter sin återkomst till den gamla hemstaden, men för all del – nu var det om ”fult” respektive ”vackert” vi skulle resonera. Men – vad har uttalanden som Zlatans för värdighet – han har använt samma uttryck om damfotboll också.

Damfotboll, ja. Själv hade jag alltid trott på det gamla socialdemokratiska ordspråket om att ”idrotten förbrödrar” och att idrott är ett fint och ädelt medel att stärka sammhållningen mellan olika grupper i ett land, bygga en gemensam nationalkänsla och lite av den stolthet, som vi människor faktiskt behöver, men jag kanske bedrar mig. Nyligen blev en staty av Nilla Fischer – också ett exempel på föreställande och porträttlik konst – sönderslagen i hennes hemstad. Hur kan det komma sig ? Vem kan det vara, som hatar föreställande, monumental konst av lätt klädda människokroppar så mycket, att de måste slås sönder ?

Jag tror inte precis, att det beror på herr Ibrahimovics svada, eller återkommande uttryck, och heller inte på några fanatiska Jitex-supportrar, till exempel.

Tydligt är emellertid att även konsten – vacker konst av idrottsmän, porträtt och all avbildning av människor i idealistisk anda – nu blivit ett brott för vissa. Därför försöker de hela tiden vandalisera, slå sönder och fördärva konstverken. Det är i alla fall min tolkning av händelseförloppen, på många olika håll.

Till och med icke-föreställande konstverk, som denna runsten från Upplands-Bro, som alltid fått stå orörd mitt i ett bostadsområde, klottrades plötsligt ned för två år sedan, och försågs med en kristen symbol (”jhvh:s allseende öga”). På bilden längst till höger ser ni hur stenen ser ut nu, på den till vänster hur den såg ut före vandaliseringen, och på mittbilden vandalernas verk när det var färskt. Varför väcker plötsligt tidigare orörda runstenar och nordisk historia ett sådant oerhört hat, och var det så att någon helt ny grupp av medborgare flyttade in till grannskapet år 2016, eller är detta bara rena sammanträffanden, slump, tillfälligheter, ja ödets nyck, helt enkelt… Vad tror ni, kära läsare ?

Men åter till Peter Linde, en man som har 48 års och mer av konstnärskap som erfarenhet, och många beundransvärda, hedniska, vackra, sköna, storartade verk spridda över hela vårt land. Han är faktiskt otroligt produktiv, och mera spridd än vi någonsin kunde tro – och kanske kommer historien att minnas och ära honom bättre, än vad samhället runtomkring gör idag.

Nu är han ledamot av konstakademin, och själv förknippar jag honom bland annat med de statyer som står utanför en viss del av kvarteret Garnisonen utanför radiohuset i Stockholm. Redan på 1980-talet, ja 1983 reste han den garanterat Hedniska ”Freja” på torget i Anderslöv, en liten sömnig Skånsk bondby och pendlingsort utanför Malmö.

Freja i Peter Lindes gestalt är en robust bondkvinna av Vanernas ätt, sprungen ur myllan och alven, det fruktbara lager som finns nere i jorden. Hon är helt naken, så när som på ett par gummistövlar – de moderna böndernas attribut – och håller en hednisk kulting i famnen – säkert Hildisvin eller Strids-svinet, Frejas särskilda skyddsling och färdkamrat.

Hans bild av Freja är kanske hädelse för vissa, men inte för mig. Jag ser den som en kontrast eller ett nödvändigt komplement till de sedvanliga, Asatrogna bilderna av Freja som kärlekens gudinna, den kvinnliga sexualitetennågot som somliga kulturer är mycket, mycket rädda för och inte vågar avbilda alls, inte ens som pornografi, för dit har Västerlandet hunnit, när vi försöker skildra samma ämne..

Också de eviga bilderna av Freja som den stora sejdkonan, runmagins och sejdens gudinna, känns föga övertygande i sammanhanget, och faktiskt ganska enkelspårigt uttjatade de med, även om den svenske fantasy-illustratören Johan Egekrantz version av den sejdande Freja inte går av för hackor..

Lägg märke till Gundestrup-kitteln i bakgrunden, ett verk som väl snart ”inte är hedniskt” ifall Uppsala Universitets professorer får som de vill (se föregående inlägg) trots att det bevisligen kommer från århundradena före kristus – och inte efter. (Jo – ni hörde rätt. Det fanns en tid utan kristendom i Europa och vårt land, även om man inte längre får lära ut sådant i svenska skolor, enligt Skolverkets nära förestående beslut – sådant det nu kommer att bli).

Peter Lindes ”Kvinnan i fredsarbetet” på Djurgården är också nästan misstänkt lik Idun, ungdomens evigt unga gudinna, eller kanske den snabbfotade Gnå, Friggs tjänarinna. Överallt i hans verk, märker vi enstaka klassiska, hedniska, antika, västerländska tendenser – av ett helt annat slag än kristendomens. Vad de två mytologiska gestalterna beträffar, har jag redan skrivit inlägg om dem som finns i arkivet här ovan också.

Nästan misstänkt hedniskt-nordiskt. Någon gudinna med namnet Pax har aldrig funnits i västerlandet, faktiskt – annat än som en ren personifikation, vilket är en annan sak.

Peter Linde har också gjort en mängd porträtt, naturligtvis – en offentligt verksam konstnär och i synnerhet skulptörer måste göra det om de alls ska kunna leva på sin konst – och här och där enstaka kristna beställningsverk åt de ”andliga” makthavare som fortfarande styr och ställer med vårt land, om än inte lika tydligt eller rättare sagt brutalt som i Iran, eller andra ökenländer. I vissa avseenden, dock – håller också vårt land på att bli en kulturell öken, som alla kan se..

 

Detta skall vara den uppdiktade Sankt Sigfrid av Växjö, med en av hans ännu mer uppdiktade och helt påhittade systersöner i bakgrunden – någon ”Unaman, Sunaman och Vinaman” har aldrig funnits i verkligheten, därför att deras namn är prästeliga titlar, och hela helgonlegenden skapad minst 200 år i efterhand, med få eller inga krav på historisk trovärdighet. Den enda samtida källa som nämner någon biskop Sigfrid, är Adam av Bremen, som skrev om huvudlösa människor (Akefaler) i Hälsingland, Samer med hundhuvuden och annat sådant. Och ändå har samme mäster Adam alltid blivit ”trodd” och citerad i skolböckerna, trots att det aldrig hittats ett enda litet bevis för vad han sagt om Gamla Uppsala,till exempel.

Apropå ”Fulhet” och fula lögner… Adam av Bremen skriver att Hälsinglands och Lapplands invånare såg ut såhär. Har ni sett någon huvudlös Same på sistone ? (Ändå antas hans beskrivning av ”Templet” vid Gamla Uppsala vara en absolut sanning, som fortfarande lärs ut i skolböckerna – Vems intressen tjänar det ? )

Jag nämnde Arno Breker här ovan, eftersom jag tycker Peter Lindes konst mycket påminner om denne konstnärs. Förutom Axel Ebbes konstverk ”Famntaget” som nu står uppställt vid Smygehuk – ni vet Sveriges sydligaste Hukdet är inget man behöver smyga med ! – så vet jag få konstverk som andas så mycket Arno Breker som just Peter Lindes Monumental-skulpturer.

Jodå – Modell till ”Famtaget” var faktiskt Uma Thurmans mormor…

Återblick – och en reminiscens av Breker vid Smyges Huk…

Peter Lindes ”Ingo” i Göteborg är också en ARNO BREKER CHOCK !

Arno Breker är ihågkommen som Hitlers favoritkonstnär, och ändå var han aldrig officiellt erkänd före maktövertagandet 1936. Tvärtom var han stämplad som en degenererad konstnär, och som ”entartete Kunst” eller vad man inte ville ha eller se – fram till samma år. Breker umgicks i Paris avantgardistiska kretsar under hela 20-talet – han var lidelsefullt intresserad av modern konst, men gjorde aldrig själv någon sådan – utan bara idealistiskt, klassiskt bildhuggeri, inget annat. 1945 blev han anklagad för att ha varit delaktig i brott emot mänsklighetenenbart på grund av sin konst, enbart på grund av vilka beställare han hadevilket är ett extremt ovanligt öde för en konstnär, det måste man nog ändå säga.

Han blev grundligt utredd, personundersökt, granskad i minsta detalj i vad som följde på Nürnberg-rättegångarna, och ändå hittade man inget att anmärka på. Han frikändes på alla punkter. Under tjugotalet tog han över en av Picassos gamla modeller och älskarinnor, lärde känna Jean Cocteau och hade vänsterradikala åsikter – först efter 1934 och Berlin-olympiaden blev han riktigt känd, och tog emot en professorstitel. Var det medlöperi ? Egentligen inte. Breker hade i realiteten att välja på att emigrera, och sluta upp med all konst, allt skapande – eller också utnyttja situationen, stänga in sig i sin bildhuggar-studio och jobba på, i tron att ”det nog inte var så farligt, för det blir inte krig” – en uppfattning som han var långtifrån ensam om på den här tiden.

1940 tvangs han med på Adolfs berömda resa till Paris – och kunde bidra till att man inte ”städade ur” Louvren och andra muséer alltför mycket, eller ”byggde om” dem. Att ha tackat nej till en sådan inbjudan från en sådan statschef var det heller inte fråga om – det var närmast en order, och ett nej hade varit lika med en dödsdom, eller åtminstone en plats i ”Kz”.

Prominenta personers porträtt, skulpturer framför idrottsarenor, rikskanslier, luftfarts-ministerier, broar, alla former av offentliga minnesmärken – Breker fick designa och utforma alltihop. Man bildade till och med ett ”Steinbildhauerwerke Arno Breker GmbH” åt honom, eller ett jättelikt aktiebolag med många anställda, som enbart skulle arbeta på hans skulpturer – och Breker tog alltså chansen…800 0000 RM slösades bort, mitt under brinnande krig, 1944 gjorde Leni Riefenstahl den sista propagandafilmen om honom – men – och det är det viktiga –

Efter kriget fann man bevis för, att Breker räddat Pablo Picasso – som ju var övertygad kommunist – från Koncentrationsläger, och en säker död. Han räddade åtminstone delvis Cocteau och många andra också, inklusive oppositionella tyska förläggare. Och hans konstnärsbana fortsatte ända tills 1991 – då han dog. Breker bodde hela tiden efter kriget i en villa i Düsseldrofs norra förorter, som jag också besökt. Där står nu en hel del av hans skulpturer, men villan är fortfarande privatbostad och visas sällan för allmänheten.

Ändå fortsatte världen att döma och bedöma honom enbart för vad han gjort under ett decennium av de nio han upplevde, eller bara 25 % av hela hans karriär. Salvador Dali, den spanske surrealisten, som också var Brekers vän ett helt liv igenom, sa att han var den ende person han träffat, som i likhet med honom tänkte stort och svulstigt nog.

Och det stämmer, för Salvador Dali var inte precis en person, som var rädd för att ta ut svängarna.

Vad lär vi oss nu av allt detta ? – Jo, att stor konst, stor skönhet likaväl som fulhet kan vara en utmärkt protest, när man inte har andra medel att protestera emot det förbannade vansinne, som omger en. Konstverk har trots allt en tendens att ”läcka ut” ur systemet, och är svåra att kontrollera. Ofta kan de till och med överleva skaparens död, och bevaras åt eftervärlden – om nu ingen muslim slår sönder alltihop, förstås..  Här hemma i det sönderfallande Sverige, i Iran eller var i världen det än må vara, och det är trots allt alla skapande och arbetande människors tröst.

Så var det med den saken !

 

Uppsala Universitet – Runologerna i ”Goda Vänners Lag”

Vad allt med spännande nyheter får vi inte höra från den akademiska Världen ! Förra veckan ville Skolverket slopa hela ”Antiken” eller rättare sagt all historieundervisning före 1700 – men se ! – det förslaget drogs tillbaka väldigt fort, och numera har man bestämt sig för att bara slopa och förbjuda Folkvandringstiden istället.

I samma anda – kanhända – har nu Uppsala Universitet – ett av vårt lands mest uppburna och ansedda lärosäten – ett viktigt tillkännagivande att göra, antar jag. Det är den internationellt ryktbare och firade professorn i Nordiska Språk, Henrik Williams som framträtt vid ett föredrag  ”i goda vänners lag” får vi veta, och där var hans viktigaste budskap att runorna inte är symboliska, inte har magisk innebörd, inte kan uppfattas som enskilda tecken och inte är hedniska. Allt enligt Universitetets officiella hemsida. Följ bara länken ovan och se efter själva, så får ni se..

En stor och uppburen språkprofessor håller låda inför en häpen allmänhet….

Pietroassaringen, med inskriften ”Gutanowi heilag” eller ”det heliga från Goternas Vi” finns alltså inte på riktigtallt enligt den store, store Professor Williams, får  vi förmoda.

Runatal Havamals finns inte heller.

Inga runinskrifter är alltså äldre än 1050 ungefär, eftersom de inte kan vara från en hednisk tid. Allt måste ju vara kristet, eller hur ?

Vävbrickan från Lund, med sin runmagiska inskrift, har alltså aldrig hittats. Ordet Allati, eller andra varianter på den kända alu-formeln, har aldrig någonsin funnits.

”Det norska runpoemet” där runtecknen är just symboler och radas upp enskilt, har plötsligt försvunnit, och raderats ut ur alla handskrifter.

Den store, store Professor Williams har också sett till, så att det Angelsaxiska runpoemet och det isländska gått precis samma väg – alltså ned i soptunnan, bort från medvetandet. Fyra av de Angermanska manuskripten, där dessa uppteckningar fanns, finns alltså inte. Allt det där ni vet, det var bara påhitt.

Runtecknen i Buslöboen, ordade i numeriska grupper med vissa talvärden, fanns alltså aldrig på riktigt.

Spjutspetsen från Germundbu har aldrig aldrig existerat. Den fanns bara inte.

Omnämnandet av runristande i magiskt syfte i Egil Skallagrimssons saga och alla de andra isländska sagorna är alltså bara ”fejk” – enligt professor Williams, hög och uppburen.

Glavendrup-stenens ord om ”Thorr vigi” är alltså borta, puts väck och ”undanstädade”

Rökstenen har inga chifferklavar överst, för så har Professor Williams sagt – eller har han det ? Vad sa han egentligen vid detta famösa föredrag ?? Det kan väl inte vara så att något klåfingrigt litet www-geni vid samma universitets media-avdelning gett en helt felaktig bild av det aktuella föredraget ?

Fanns Gallehus-hornen, Professor Williams ? Hur är det med talvärdena i denna inskrift, och varför finns det tjogtals exempel på att man i runinskrifter över hela Norden använt Madr eller Man runan enskilt, alltså som ett fristående ord, betydande ”man” i de aktuella lagtexterna, och varför förekommer samma skriftsätt i de äldre Västgötalagen, där en enskild symbol eller runa står just för ordet ”man” – eller har jag fel, Professor Williams ? Om detta i-n-t-e bevisar att runorna användes som symboler, hur var det då ?

Kan ni förklara det för mig, Professor Williams ??

I och för sig har man sett mycket annat underligt från ”högt uppburna språkprofessorer” genom åren. I den kände översättaren Björn Collinders version av Eddan, ISBN 9137104179, står det PLÖTSLIGT i kommentarerna till Hávamál, strof 137 om jag inte minns fel, att ”Detta är Runmagi och skall icke översättas !” skrivet av Collinder själv.

Och sedan har han egenhändigt KLIPPT BORT resten av strofen – som alltså inte finns med, utom i stympat och omskuret skick i Collinders upplaga. Förlåt att jag frågar, men gör en hederlig, akademisk översättare på det viset ? Vad skulle hända, om den felande passagen blev översatt ? Skulle det vara FARLIGT att göra, kanske – nu när det rör sig om magi och det snart är Alvablot, eller vad är det som menas ? Varför hela tiden denna oerhörda berörings-skräck och närmast fobi för vissa saker ? Varför sker det just i den strof, som handlar om upptäckten av runorna, som kristna forskare ovillkorligen vill ha till en analogi till jesus på korset, och varför vägrar dessa kristna forskare att erkänna, att runorna INTE är kristna, inte inspirerade av ett kristet alfabete, utan en hednisk skapelse som om och om och om och om igen använts för hedniska syften ? Vadan denna ytterst märkvärdiga konfirmations-bias från de, som ändå skall vara – eller säger att de är – opartiska forskare ?

Varför förekommer tuwatuwa och andra liknande formler på Vadstena-brakteaterna, och om det inte är runmagi, vad är det då ? Varför stjäls dessa föremål så påtagligt ofta, eller ”kommer bort” ur muséernas samlingar ?

Hur är det med Lindholms-amuletten ? Hur förklarar ni dess inskrift ? Eller Björketorp-stenen, kanhända – om ni vet vad den står för… Kan ni svara på det, Professor Williams ?

Ni säger ju, att ”runmagi inte existerar” – i alla fall enligt ert eget Universitets hemsida, som säger att det är ”viktigt” att förmedla detta till den stora allmänheten – så då måste ni väl ha torrt på fötterna, som det heter – eller kunna förklara bort hundratals och åter hundratals lösfynd, runstenar, texter, ja till och med minnesverser som rundikterna, där allt detta förklaras, stick i stäv emot vad er hemsida påstår…

Jag har en plan…. Vi ”gallrar” bara lite inne på muséet… och så säger vi att det var föredrag, ja ett föredrag vi skulle hålla, inte sant Vanheden ?Och sen säger vi att Harry här är ”professor e-mer-i-thurs” – ja just så ! ”I Goda vänners lag liksom – tycker inte ni också det ?”

 

PK – kan räkna upp till hundra – PK – kan abc…

Hajar DU det nya ”PK” tugget som lärs ut på skolorna – och våra stolta, stolta Universitet !! Hurra för ett festligt Alma Mater !!

Om ett FULT dåd i Halle, annan FULHET samt ”Kontrakt med gud”

Förvisso är det en ful värld vi lever i. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Tydligt nog vimlar denna planet av fula människor i fula kläder med ful utrustning som vid fula tillfällen handlar mycket fult emot andra på fula platser, ofta i kraft av fula ideologier eller rena ful-religioner, vilket fult nog får mig att högt säga fula saker om dessa fula vederbörande.

Staden Halle i Tyskland är vanligtvis vacker, men där skedde något FULT igår.

Men värre än den yttre fulheten, är detta med inre fulhet – och det som verkligen är fult, kan vi konstatera. Igår, till exempel, berättade jag för er alla om kvinnan Sahar Tabar i Iran, som förvandlade sin yttre fulhet till ett slags protesthandling, efter vad det set ut. Det finns som bekant olika sätt att tycka eller protestera på, och inte alla behöver ta sig sådana fula uttryck som i staden Halle, det säger jag er; angående det fula i tillvaron.

Värre är det med den inre fulheten. Högerextremister, till exempel, är verkligt fula på insidan också, och vad jag sagt om de som missbrukar Tyr runan, eller högerextrema miljöer i utkanten på en eller annan rörelse, behöver jag kanske inte upprepa. Jag har också nämnt extremister till vänster, som missbrukar svamp och Tors hammare, märkligt nog, liksom den fule journalisten Peter Kadhammar i Aftonbladet, som är något av det fulaste jag sett, denna vecka. Kadhammar är inte särskilt ful på utsidan, nämligen, men hela hans journalistik och argumentation är ful, liksom hans fula inre – vilket jag redan förklarat.  Han överträffas inte ens av Maria Ludvigsson i SvD, som också tänker mycket fult och rentav hjärtlöst om vissa saker – liksom herr Kadhammar.

En som inte framstår som hjärtlös idag är Aron Verständig, Ordförande i ett visst centralråd i Sverige. Kanske har han läst vad jag skrivit, för han betecknar det som skedde i Halle som fegt, hänsynslöst och övermåttan fult, för vad som ägde rum var ju ett misslyckat försök till ett terror-attentat på en lokal synagoga, där 70-80 personer samlats för att fira Yom Kippur, som skall vara en försonings- och tacksägelsefest, lite som den amerikanska Thanksgiving, som ju snart också firas såhär års.

Jag vet nu inte om den ädle Herr Verständig tagit till sig mina ord om Tyr från igår, men gör han det, så är han verkligen förståndig, och gör skäl för sitt namn !

Rättvisan bär icke sitt svärd förgäves. Många vill hålla i hjaltet, men få vet hur klingan ska höjas !

I en tidigare debatt har Herr Vestständig sagt, att situationen för Judar, Mosaiska Trosbekännare alltså, eller anhängare av den Hebreiska religionen nu är så dålig i vårt land, att de allesammas – tydligen utan undantag – får fundera på emigration, kanhända till Israel efter vad jag gissar. I Låtsas-Liberala Dagens Nyheter spär självaste Niklas Orrenius – vars fulhet är känd – på med att säga att ”Europa har misslyckats med att skydda sina judar” medan Katoliken Erik Helmerson från bästa ledarplats väser om  att vissa Monoteistiska organisationer ovillkorligen måste ha mer pengar, ja mer mer merungefär som om det vore den slutgiltiga lösningen på alltihop. (Ursäkta det fula uttrycket!)

Förmodligen lär detta taktfasta ylande från Bonnier-koncernen glädja herr Verständig och Centralrådet, som tydligen har någotslags konstig ensamrätt på att representera de sina just i Sverige, men missförstå mig nu inte.

Det är inte bara de Mosaiska trosbekännarna och följarna av Mose lag som känner sig söndermosade i Stefan Löfvéns Sverige. Enligt BRÅ, Brottsförebyggande rådet, känner sig minst 28 procent eller nära en tredjedel av befolkningen i Sverige otrygga, och är rädda för att våld skall utövas emot just dem, herr Verständig behöver inte känna sig ensam. Jag själv har nyligen skildrat Attentaten i Köpenhamn 2015 från min fd internet-kontakt Inna Shevchenkos och Lars Wilks synvinkel, men det glömmer Niklas Orrenius klädsamt nog (eller är det – fult ?) nog att nämna, eftersom det inte passar in i hans argumentation.

Jag själv har också nämnt, hur jag utsatts för inte mindre än tre dödshot på grund av den här bloggen, sedan jag började skriva på den för nu snart tio år sedan – den har haft olika nätadresser, så om nu herr Verständig et consorties i sin lilla Sanhedrin, eller är det Centralråd – ”Högsta Råd” kanske – som på jesu tid antar jag – tendensen känns igen ! – känner sig oroliga, eller inbillar sig att just de tillhör en förföljd minoritet, så kan jag väl vara lite snäll och innerlig just idag, och förstå dem, innerligt väl.

Vad Erik Helmerson samt Herr Verständig tyvärr helt glömmer, är att ingen av de två offer som noterades i Halle ens var jude, eller synagoge-besökare, allt enligt den lokale Rabbinen där. De som sköts var av allt att döma en förbipasserande tysk kvinna, som steg av från en spårvagn, samt en person på en Turkisk restaurang i närheten.

Helmersons ologiska påståenden är därför totalt besides the point. Man skulle med mycket mera rätt hävda att det inte är pengar till religiösa minoriteter som ska delas ut i sedvanlig (S)märkt stil, utan den allmänna rättsstaten som ska förstärkas med mer polisiära resurser.

 

Vilket är det ”Högsta Rådet” som säger sig styra över alla ? Inte något Justitieråd, väl ??

Det finns något som heter ”Verkshöjd”, också ifråga om terror och mord. Med en cynism av Kadhammar-slag kunde vi tänka på Kurdistan, vars befolkning snart skall importeras hit, enligt vår nye vice Statsminister, tillsammans med alla de 11 000 IS-interner som finns i Världen; huller om buller, utan urskiljning tillsammans med sina barnsoldater och ”camp followers” i form av hustrur som uppgav sig sköta tvätten ena dagen, och kasta handgranat den andra, samt andra små kombattanter, ingen nämnd och ingen glömd. Till och med Statsministern själv anspelar på att den politik han är ansvarig för – i kraft av den ”Feministiska Utrikespolitik” han talade sig varm för i FN – kanske inte var så bra, trots allt.

Turkiet lär fort nog uppnå sina krigsmål om en 30 km bred ”cordon sanitaire” på den Syriska sidan av sin landgräns med det landet, och vad det leder till, får vi nog se. Om ”Europa” ska ta hand om något, så är det i alla fall inte fler ”ensamkommande” eller sk kurder med oklar härkomst och förflutet, som mycket snart kan antas svärma. Patrik Engellau, debattör på sajten ”Det goda samhället” oroar sig för vad konsekvenser Turkiets inmarsch kommer att få så småningom, men själv tänker jag inte föregripa vad som komma skall – och konsekvenserna för vårt lands del. Vi vet ändå att det blir konsekvenser – men vi kan inte göra om 2015 års misstag, som ett visst Miljöparti pläderar för.

SvD noterar idag, att den muslimska minoriteten i vår land känner ett stort behov av att ”städa upp framför sin egen dörr” rörande omskärelserna, amatör-kirurgin och allt det andra som är den minoritetens speciella ansvar. Var och en är ju ändå herre över sitt, eller hur ?

 

”Rackorna ylar” – Teckning av ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare 18 September 2019

 

Varför kan då inte den hebreiska minoriteten i vårt land också göra så, och anpassa sig efter förhållandena – istället för att komma med orimliga penningkrav via DN ? Herr Verständig får ursäkta, just idag – men så är det faktiskt… Emigration kanske inte är det enda alternativet, för hur ser verkligheten ut, egentligen ?

Gruppen Mosaiska Trosbekännare i Sverige – ja – kalla den vad ni vill, om terminologin verkar svårsmält eller känsligär ingen enhetlig grupp. Den är inte etniskt avgränsad som svenskarna, för det har den aldrig varit. Inte heller avgränsas den av något språk, för Judar i Sverige talar i de flesta fall inte alls hebreiska eller yiddish, utan samma språk som oss alla andra – det vill säga svenska – för det är och förblir huvudspråket här i Sverige. Också i USA, Tyskland, ja hela Europa talar judar de språk som finns där, och de har aldrig någonsin varit en ”ras” eller genetiskt avgränsade som typ från världen i övrigt, vilket däremot Nordeuropas haplogrupper faktiskt är. Hebreiska i sin moderna form talas mest i Israel, sant och förklarligt nog, och så skall det förbli. Där har också den religiöst konservativa judendomen sitt starkaste fäste, oberoende av vad Herr Verständig nu säger – och kanske är det verkligen ”läge” för honom och alla andra hugade att flytta dit, så länge de vägrar att kompromissa i vissa frågor, som andra ser som löjligt små.

Enligt den israeliska pressen, så ser växande delar av till och med Israels befolkning omskärelse på pojkar som något onödigt, och något man inte längre behöver. Även där – och i USA – finns sekulära judar, ja hedniska judar som jag berättat om – och jag lovar er – de intellektuella judarna i USA är till och med intresserade av Asatro, och annat sådant.

Jag har nämnt en av mina kontakter i det landet redan, angående det här med judar, som vill konvertera till hedendomen, ja till och med Nordisk hedendom, för sådana finns faktiskt. Jag hälsar dem hjärtligt välkomna med öppna armar, men de får glömma de felaktiga föreställningarna om allsmäktiga gudar och centralråd, ty vår kultur och religion funkar inte så. Man kan inte vara Polyteist ena dagen, och Monoteist nästa. Man måste bestämma sig för vem man stöder, vilket ben man ska stå på, och vilken kultur, vilket samhälle, språk och religion man slutligen tillhör – och det är därför jag är skeptisk emot vissa talare i det Mosaiska lägret, fult tänkt eller icke.

Är de Mosaiska Trosbekännare i första hand, och svenskar först i andra eller tredje ? Som jag ser det, är emigration långt bättre i sådana fall – detsamma gäller Allahs tillbedjare i det här landet – punkt slut !

Hårt – men sant – och Trumpf i bordet !

Själv känner jag minst en man på Åklagarämbetet, någonstans i Sverige, som egentligen är Mosaisk trosbekännare på mödernet. Han är numera Hedning, och har valt sida. Han har det mycket bättre så – även hans hustru är en svensk hednisk kvinna, och hans barn kan mycket väl tänkas bli hedningar som vuxna, oomskurna och ej kringskurna i sina religiösa möjligheter som de är. Förut brottades han hela tiden med sig själv, likt Jakob med Ängeln, men det slipper han nu. Nu har han frid i sitt sinne, och kan snart fira Alvablot, men inte Halloween eller Allhelgona, ty det firar vi Asatroende inte.

Judendomens anhängare har genom tusentals år fått uthärda de allra mest fruktansvärda kval och förföljelser, det medger jag gärna – men det har också skadat hela deras kulturella och religiösa identitet mer än de kanske anar.

De går omkring med föreställningen att de ska tillhöra ett utvalt folk, och att deras Allsmäktige, Allgode och Allvise gud hela tiden skall beskydda just dem – men som vi ser, fungerar det inte så. De är lika hjälplösa – fullständigt och oförbätterligt hjälplösa – som de löjliga demokrater i USA, som idag deklarerat att man ska be och böna till Israels gud att skona kurderna, ungefär som om det nu skulle hjälpa dem det minsta

Ängeln: ”Psst Abbe ! Skär inte halsen av grabben din – kapa kuken på honom iställe, så skaru få ‘ rej ett Kontrakt med Gud...”

Caravaggios vackra tavla här ovan återger Judendomens mest centrala scen. Abrahams slaktoffer på sin egen förstfödde son Isak – och ”förbundet med gud”. Hela tiden denna offermentalitet, klanmärkningen och allt det andra. identiteten som hjälplöst offer, och frågan varför gud låter judarna lida, lida och lida genom årtusenden, ifall han nu är så allsmäktig och ”god”

Svaret från rabbinernas, de skriftlärdas och intellektuellas sida blir naturligtvis, att gud är nitälskande, och kräver absolut hängivenhet. Regler, regler och regler. Hela Gamla Testamentet är en enda stor Lagbok, Talmud dess handbok om tillämpningen, Kabbalan dess digitala kod. Tror ni mig inte, så gå till närmsta Synagoga – också den i Stockholm.

Därav de ortodoxas krav på absolut snoppklippning, monumental intolerans, vägran att kompromissa – ens i villkorliga detaljer. Jag kommer lite att tänka på den Judiske serietecknaren Will Eisners tecknade novellsamling ”A Contract With God” eller ”Ett kontrakt med gud” som i likhet med Art Speigelman’s ”Maus” och vissa verk av min judiske favoritförfattare Harlan Ellison verkligen tål att läsas, apropå den judiska identiteten… och hela det lidande den medför…

Eisner var 61 år när han gjorde sin delvis självbiografiska novellsamling i serieform, och trots att de tre andra berättelserna i den är läsvärda, är de inte av intresse just för dagen. Den gamle och trötte Frimme Hersh från Litauen – en ”Litvak” på jiddish – är djupt religiös, och dessutom anhängare av den chassidiska skolan, den mest judiska av dem alla. Som ung lever han nästan ett slags partisanliv i sitt hemlands skogar, och skriver en kväll vid en brinnande buske sitt kontrakt med Gud – med en kolbit – på en stentavla. Förföljd av alla, och hatad till och med av sitt eget folk flyr han senare till USA, i tron att det ska ge honom ett bättre liv. Redan i den första rutan ser vi honom på hemväg till hyreskasernen 55 Dropsie Ave (”Syffe-gatan” nr 55) i vilken han bor – för han blir inte rikare i Amerika, just, utan bara fattig och utstött om och om igen.

”Regnet faller lika på fattiga och rika” heter det – men den rike har som alltid stulit den fattiges paraply. När hans adopterade systerdotter dör – Eisner förlorade sin, samma år i det verkliga livet, rasar Frimme emot Gud, och skriker ut alla judars mångtusenåriga förtvivlan – ”eli eli sabaktani” på arameiska, som en viss Jeschua ben Yusuf på korset.. Men det hjälper inte. Ingen gud kommer. Ingen lyssnar. Ingen frälser honomså han säger upp kontraktet med gud och låter hedna sig – en gång för alla ! (Det kan ni också göra, kära läsare! Se bara till att göra den innan 1 November – för annars är ni FÖRBJUDNA av ”Svenska” Kyrkan att gå ur…)

 

Något liknande hände också mig själv i en kyrka i Vilnius en gång. Jag har inte lyckats återfinna den på mina kartor, men den ligger till vänster från den stora Järnvägsstationen sett, innan man passerar det som heter Gryningens Portar och kommer ned i den gamla staden. Det är en anslående basilika i rött, där jag gripen av stundens allvar och tillfällig anfäktelse över all den unkna katolicism som finns i det landet bad den kristne guden att kliva ned från sitt kors, och slåss med mig – ifall han var karl nog för det. Det var han inte – och jag lämnade honom för alltid, även om jag var hedning långt långt innan, ja ända sedan 2 månaders ålder eller så tidigt jag ens haft självmedvetande i den mening vi vanligen tänker oss det. Eisner, däremot, låter sin fiktive karaktär bli hednisk hedonist istället för en ansvarsfull Polyteist, därför att han i sin judiskhet (som han tragiskt nog aldrig övergav) aldrig begrep polyteismen, aldrig nådde fram till den, aldrig kunde tänka sig något annat än just Monoteism, när han tänkte i religiösa termer. Så förgiftat var hans inre av allt lidande han utstått. Fullhet, som sagt. Överallt fulhet fulhet och åter fulhet – för att tro på en enda gud är verkligen fult, och mycket begränsat också.

Det vimlar av enkelspåriga Monoteister, som inte förstår att måttlös materialism, ateism eller hedonism skulle vara det enda alternativet till just deras religion, men Eisner lät sin huvudperson njuta av livet, så väl det nu gick. Han stal för det första alla pengarna ur den synagogekassa, vars förvaltare han var; men bara för att köpa hela det hyreshus vari han bodde, och göra en god gärning för grannarna där. Så skaffade han sig en kristen älskarinna, och hade kul tills pengarna försvann, men på sin ålderdom ångrar sig förstås Frimme, Eisners fiktiva jag. Då går han till ett gäng svårartat konservativa rabbinersamma gäng, herrklubb eller ”Högsta råd” som Aron Verständig tydligen ständigt förestår här i det verkliga Svedala.  Han ber dem göra upp ett nytt kontrakt åt honom, men de svarar såklart att det inte går, eftersom det vore HÄDELSE, och att kontraktet bara kan återskapas i en svårt stympad och förkortad form – en gång förlorat, kan människans kontrakt med ”gud” aldrig någonsin återfås, och det är kanske lika gott det.

 

Vad ger ni mig för alla dessa ”Högsta råd”, ”Centralråd” och ständiga Sanhedriner ? Kommer vi närmare det andliga på så vis ??

Frimme Hersch får sitt nya kontrakt, och går hem med det på fickan till sin sjaskiga lägenhet genom regnet – det regnar alltid i Eisners New York eller Näv Jork – en stad där man får slå sig fram med nävarna – men han får en hjärtattack, segnar ned och dör. Eisner låter dock det gamla kontraktet och stentavlan hittas av en ung man i samma kvarter, som blir nästa Ahasverus-typ, eller ”vandrande jude” gissar vi – och där slutar Eisners suveränt tecknade historia.

Ok – nu är jag inte Mosaisk trosbekännare, hednisk och oomskuren som jag ju är, och jag blir heller aldrig något annat. Vore jag jude, däremot – skulle jag genast låta hedna mig, illa kvickt, men behålla mina böcker, runorna eller kabbalan. Lidandet och den ständigt vredgade, förföljande guden kan vi lika gärna skippa – och jag råder er alla att göra samma sak

I min värld heter det FRAMÅT – och inte ”TAMFÅR”

Sahar Tabar – Blah Blah Blah – Blasphemy.?

Världens kvällstidningar är sig lika, och bland de allra sämsta, finns de svenska. Ofta har de fel i sak, eller kontrollerar inte fakta, ens vad gäller de lättviktigaste händelser. Nej, de bara tar om vad andra media i utlandet rapporterat om på ett mera vederhäftigt sätt, oavsett om det nu är ett litet randfenomen eller en faktisk världsnyhet det gäller.

I den religiösa diktaturstaten Iran finns tydligen en bloggerska och instagram-entusiast av kvinnligt kön vid namn Sahar Tabar, som verkar ägna sig åt det där som i Japan och annorstädes kallas cosplay, eller någotslags bisarra utklädningslekar, låt vara att hon har gått ett steg längre än de flesta andra vågar, och påstås ha övergått till plastikoperationer; inte för att göra sig vackrare, men medvetet fulare.

Man påstår i Excessen att hon skulle ha gjort detta för att likna Angelina Jolie i en eller annan film, men detta är fel i sak, därför att Sahar Tabar själv i ryska media – de enda som vågar eller får intervjua henne – Iran har ingen större media-access från väst – sagt att hon visst inte har någon Jolie som idol, utan tvärtom. Hennes intressen är endast konstnärliga, och hon har enligt sin version medvetet förfulat sig själv så mycket det alls går – med smink, retuscherade foton i Photoshop och allt möjligt annat som en del av ett konstprojekt, bara för att se hur långt det är fysiskt möjligt att ens gå..

Typisk före och efter bild

För detta har de extrema muslimerna i hennes hemland nu arresterat henne, stängt av all internet-access för hennes del, och hon uppges nu vänta åtal för – citat – hädelse, anstiftan till våld, illegalt förvärvande av egendom, förolämpning av landets klädkod och för att ha uppmuntrat unga till korruption.

Expressen är en tidning, där journalister inte kan översätta engelska uttryck till korrekt svenska, och det märks. Obildade brödskribenter har tagit hand om alltsammans, för det är inte alls någon ”korruption” det är tal om här. Även i svensk lagstiftning finns det något som heter ”Förledande av Ungdom”, 16 kap 12 § Brottsbalken – ifall ni nu inte visste det. Det brottet – som redan Sokrates blev dömd till döden för, har inte med något snusk, pedofili eller så att göra, utan med förbud av allt som kan verka ”genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran” som det heter.

En mycket bekväm paragraf, särskilt för svensk Socialdemokrati, som alltid har omhuldat dess existens, med ”Broderskaparna” eller ”Tro & Solidaritet” som de numera heter – samma kristna rörelse har också avslöjats ha starka band med det sk ”Muslimska brödraskapet” i Egypten – som främsta lobby-grupp bakom alltsammans. På 1930-talet tyckte svenska Socialdemokrater, att den sk ”neger-jazzen” (ja, man sa så dåförtiden !) skulle förbjudas. På 1940-talet ville de förbjuda Benny Goodman, och den djävulska swing-musiken.

På 1950-talet var det givetvis den satanistiskt inspirerade Elvis ”The Pelvis” Presley, vars juckande och rockande ansågs farligt för ungdomen – enligt samma kristna socialdemokrati, samma nymoralister. Och på 1980-talet kom SVT-medarbetaren och programledaren Sievert Öholm, med sitt oerhörda hat emot sk Heavy Metal, samt naturligtvis Asatro.

Fel musik, Fel kläder, Fel utseende, Fel litteratur, Fel konst, Fel smak och Fel människor kan naturligtvis förbjudas – kommer de i närheten av någon ungdom, eller råkar vara ungdomar själva, så ger Svea Rikes Lag (var är Svea Fattiges… ?) väldigt goda möjligheter för de styrande, liksom i Iran. Blod flyter inte, ingen skadas, inga materiella spår finns – Brb 16 Kap 12 § är endast ett abstrakt ”tankebrott” och kan ge fängelse i sex månader

Man undrar för övrigt vad just Sahar Tabar gjort när hon enligt Expressen åkte dit för ”illegalt förvärvande av egendom”.

Snattade hon smink på Irans NK, eller närmaste muslimska bizarra basar, kanhända ? Eller vad innebär anklagelsen ?? (pengainsamling på instagram ??)

Och Hädelse ? Exakt hur kan man göra sig skyldig till Hädelse – genom att vara FUL ?

Ligger det påstådda brottet i att Sahar, genom att förfula sig själv då hon är kvinna, gjort våld på Allahs egen skapelse, då Allah som allsmäktig mångud kanske vill, att kvinnorna ska vara vackra – fast inte för vackra och med påse över huvudet, förstås ?? Det är en möjlig tolkning av händelseförloppet, som jag ser det.

Rockabilly var olagligt i SovjetRyssland, men numera finns inga problem… Ingen blir omskuren eller skadad av det heller

En annan möjlig tolkning är – att Sahar genom att sminka sig till ett lik – inklusive plastik-operationer för att få den rätta zombie-looken – kritiserat kvinnans traditionella ställning inom Islam, och därför hädat religionen, förlett ungdomen och alltså ”uppmanat till uppror” som man ser det – i Iran.

Här hemma har det nu närapå blivit brottsligt, att ”förändra Sverigebilden” och företrädare för SVT lär under veckan ha sagt, att de kan ”bevisa” att främmande makt ligger bakom alltihop. Bilbränder finns inte. Brottslighet finns inte. Tiggare på gatorna finns inte. Islamister och IS-terrorister finns inte i Sverige. Sverigebilden är som på Sievert Öholms tid, oföränderlig och evig i evighet, och Jesus och Allah styr världen tillsammans.. Eller ?? Är det HÄDELSE att säga så, rent av ?

 

PSYOPS på TAKTISK nivå fungerar… Gällande den OPERATIVA nivån, eller hela länder, är ”Vapenverkan” HÖGST DISKUTABEL….