Historie-revisionist och Medeltids-svärmande Docent ”Dissar” Midsommaren…

Den medeltids-svärmande, katolik-vurmande Docenten Anders Fröjmark – som visst inte är någon vän av Fröja eller ens Frej – råkade bli omnämnd av mig i det förra inlägget – nu när han till på köpet intervjuats av P4 Kalmar, en radiostation som löjeväckande nog påstår att den ska vara oberoende eller objektiv, men vars objektivitet helt brister, åtminstone i smått

 

Om och om igen upprepar herr Fröjmark redan i inslagets början att Midsommaren inte finns, den bara M-å-s-t-e vara en kyrklig helg, en kyrklig helg och den måste måste måste vara Kristen förstår ni, och det bara måste heta St Hans Afton, till Åminnelse av Johannes Döparen, en kristen figur som mycket riktigt blev av med hela huvudet till slut. Var det självförvållad fördumning, eller kanske lönnmord ??

Herr Fröjmark, numera vid Kalmar Museum, kommer från Linköpings Universitet, detta Humaniorans lysande tempel, där den ännu mycket märkligare ”forskaren” Fredrik Gregorius -självutnämnd ”expert” på Asatro, som hävdar att alla Asatroende mycket märkligt nog är rasister, ”inte tror på riktigt” utan är felinformerade, bara ”påverkade av amerikanska tv-serier”, ” bara säljer T-shirts” osv.

Minns ni den här ”Halvfiguren” ? Blev han bara felciterad i media – eller ??

Vi har hört allt detta skitsnack i svenska media förr om åren, eller nästan varje Midsommar som Asar och Vaner ger oss.

Midsommaren finns inte”, ”Midsommaren är tysk”, ”Sill och nubbe kommer inte från Sverige” ”Midsommaren måste vara kristen och uppstod på 1700-talet, nej 1890 menar vi förstås”, ”Varje Midsommarkrans bara -m-å-å-s-t-e erinra om den heliga Maria” (varför det ??) osv osv i det oändliga – fast ingenting kunde vara felaktigare – och på ”Sveriges framsida” nära Göteborg – finns lokaltidningar som otroligt nog v-å-g-a-r eller understår sig säga, att hedendomen faktiskt finns – och som gör en radikalt ANNORLUNDA tolkning av orsakssammanhangen, än just de kristna på RadioP4 Kalmar..

Vad P4 Kalmar ägnar sig åt, är ett mycket tydligt exempel på sk ”Christian Belittlement” eller Kristet Förminskande, en härskar-teknik som är mycket vanligt förekommande inom den kristna tok-högern i USA. Också andra svenska exempel på samma sak, samma tendenser torde kunna presenteras, trots att de är skrivna av betydligt kunnigare ”lekmän”.

Till slut brister jag i skratt åt Radio Kalmars allt mer och mer bisarra påståenden, vars tendens blir tydligare och tydligare under radio-inslagets gång.

Herr Fröjmark säger att ”enligt de källor han läst” så måste Midsommaren komma från 1700-talet, och han underkänner alltså som historiker alla tidigare källor – ett ganska underligt sätt att tillämpa historieskrivningen på – man bara klipper bort alla fakta man ogillar, och behåller de som väcker ens eget gillande, precis som herr Gregorius högst konstifika ”urvalsundersökningar”

Papegojmässigt upprepar herr Fröjmark att Majstången – som först på 1800-talet blev en Midsommar-stång, mycket riktigt – ”bara måste” ha sitt ursprung i de katolska gillenas Papegojskjutningar, eftersom det inte får, inte får, inte får finnas några ”hedniska inslag” i hans debilt kristna Midsommarfirande, till St Hans och de avhuggna huvudenas ära..

– Jotack, herr Docenten lille, svarar jag då. Jag är också medveten om Gullan Gerwards avhandling från 1996, skriven vid universitetet i Lund, och hur den kände lundensiske museimannen och etnologen Nils Arvid Bringéus på sin tid (1980-talet) försökte bortförklara alla källor före 1530 med Gullan Ball och fröken Lillan Lulls unika ”forskningsmetod” – dvs förstör allt som luktar arkeologi, allt som luktar kvantitativ naturvetenskap – ut med det genom fönstret, ut med det bara !

Problemet är då att man inte kan förneka Paleoastronomin, till exempel – eller firandet av Solstånden – vilket fanns redan under Nordisk bronsålder. Man kan inte förneka skördemajens förekomst på vissa hällristningar, eller Martin P:son Nilssons undersökningar om en pan-europeisk, pan-germansk Skördemaj redan på 1900-talets början (i boken ”Årets folkliga festseder” som jag redan refererat till) och man kan inte förneka att Midsommar, i sin nuvarande ”allmänt svenska” form, är en BLANDNING mellan Hedniskt och Kristet, även om vissa personer i New York försökt göra Judisk Skräckfilm av alltihop.

Utan att ”övertolka” vad som tytts som Majstänger på hällristningarna från Norra Bohuslän – och Östergötland – där andra exempel på ”stänger” eller män som bär på dem faktiskt finns, måste man säga att de kulturmarxistiska teserna och den nuvarande PK-läran om en totalt kristen Midsommar, är lika typiska för sin tid som någonsin Carl von Linnés eller Martin P:son Nilssons, av James G Frazers trossatser påverkade bok från tidigt 1900-tal, eftersom Frazer också var troende katolik, och paniskt dödsförskräckt samt livrädd för hedendomen.

Motbilder behövs, och de finns – även om det inte behöver ta sig såpass groteska uttryck som på bilden nedan…

Nej men se sån stil de har – Riktigt fina måndagsexemplar ! Vi ger dem extra knäck, stålar och ett radio-knog, som ”sommarprat” fast de REDAN pratat länge nog... Kransarna har REDAN börjat sloka… och dessa två, är INTE KLOKA !!

Men -nåja – ni ser, ni ser svenska folk – om jag nu skall imitera Herr Fröjmarks sätt att prata i radio. INGEN, absolut INGEN kommer undan det hedniska i den svenska Midsommaren, även om Herr Fröjmark är så bigott, förstockad och feg att inte ens vågar säga varifrån hans eget efternamn kommer.

Det vore ju ”inte PK” att erkänna att Hedendom och Asatro faktiskt fanns och finns – och att ”Trua” som begrepp har en särskild innebörd, som redan står i själva Eddan – som de oinvigda inte kan förstå, lika lite som de inte förstår, inte inser och inte kan fatta att nutida Asatro och forntida Nordisk hedendom INTE är samma sak – eftersom de är alldeles för ”tröga i päran” att inse det – och att sed inte är en tro, lika lite som tro aldrig någonsin blir en sed…

Midsommarens kransar är på modet, och Motvilligt, ack hur Motvilligt tvingas ändå Docent Fröjmark av alla människor erkänna, att Midsommaren handlar om Ungdomens Fest, ja ett heligt bröllop, Frej och Gerd möts i Barres lund – även om han inte vågar säga det – för att förlusta sig, kan tänka.

Vad föreställer dessa ”guldgubbar” (varav den till höger är en kvinna) från tidig Järnålder, måntro?

Och vilka är detta ”kärlekspar” från Vitlycke, kantänka ?? Varför är de förenade med ett rep eller en tydlig linje runt vaderna… ??

(GÅ HEM INNAN NI LÄGGER ER – bara ett litet tips i Midsommar-natten)

Ni ser – ni ser – Midsommarnattens hedniska magi varar för evigt – och det är meningslöst att försöka förneka den, för den som gör så, har stängt en dörr till sitt eget hjärta. (I morgon ska jag ut på date i Hagaparken – med en sådan där Rumänsk Turist ni vet – fast det är inte som ni behagar anta…)

Nej – Midsommaren var INTE tysk- Men den här Österrikaren var faktiskt KRISTEN – så där ser man…

Måndagen efter DE HELIGA KORNAS SÖNDAG…

I den vackra staden Linköping, samma stad där den sk religionsforskaren eller falske proffstyckaren Fredrik Gregorius nu etablerat sig på stadens universitet och lärosäte, och samma lärosäte rakt fram basunerar ut att Asatron bara är populärkultur, att den inte finns på riktigt, och att ”folk inte börjar tro på Freja och Oden igen” – som om all denna kristna propaganda skulle vara vetenskap – levde en gång en känd humanist och komiker, som hette Tage Danielsson; ifall det namnet är bekant. Tage utgav sig år 1965 för att vara kristen präst, och utgav en egen Postilla, som gisslade företeelser i dåtidens Socialdemokratiska folkhem, ungefär som jag nu gisslar renodlat dumma och svårt fördomsfulla uttalanden – av den typ Fredrik Gregorius ger ifrån sig, bland annat.

En bortglömd postilla, värd att minnas…

 

Bland annat instiftade Tage Danielsson en särskild helgdag, kallad ”DE HELIGA KORNAS SÖNDAG” och även om jag inte minns när på året den var tänkt att infalla, och om det i så fall var på första söndagen i Juni, Friggs månad för oss Asatroende, så vill jag mena att den lika gärna kunde firas just såhär års. Heliga Kor finns det många, även i vårt eget svenska samhälle och inte bara i det hinduiska Indien. Vad menar man förresten med uttrycket ”en helig ko” ? Nuförtiden är väl kon ifråga mest en retorisk figur, alltså en liknelse, något som används i överförd bemärkelse, och används om något totalt och fullständigt föråldrat, som för länge sedan spelat ut sin roll men som ändå finns mitt inne i det moderna samhällets krassa verklighet, ungefär som Fredrik Gregorius fullständigt groteska uppfattning att just kristendomen måste vara bättre än alla andra religioner, att dessa inte skulle vara ”på riktigt” eller teorin om Socialismen som ett fungerande samhällssystem, till exempel.

En som sannolikt vet en hel del om ”Heliga Kor” är väl den amerikanske kulturantropologen Marvin Harris, som redan år 1974 utgav en bok med titeln ”Cows, Pigs, Wars and Witches” – the riddles of culture – som sedan länge står på min bokhylla.

En av Marvin Harris grundsatser är att många främmande kulturer och religioner ägnar sig åt företeelser eller vanor som en gång i tiden, eller från början var rationella, och av dem är de påstått heliga korna ett paradexempel. Han fyller inte sin bok med floskler och fördomar av det slag som religionsvetarna i Linköping – vars sk ”Vetenskap” står på betydligt svagare grund – utan undersöker olika kulturella fenomen mera förutsättningslöst. Från början – dvs i den Vediska kulturen på 1600-talet före vår tideräkning eller så, var ”heliga kor” en fullt rationell företeelse. I utkanterna på bondbyarna kunde några kor hanka sig fram ”på marginalen” och stå till tjänst med extra mjölk och framförallt gödsel (som man använde som bränsle) för byns fattiga. Det är nämligen inte alls så, som moderna djurrättsaktivister och andra våldsverkare tror, att man ”förtrycker” en ko om man mjölkar den. Tvärtom är det så, att kon blir förtryckt om den INTE mjölkas, för av spänningar i juvern kan en ko så småningom dö – alla bönder vet att många kor tycker om att bli avmjölkade och ställer upp tämligen självmant, vilket all boskapshålllning i grunden bygger på….

Kanske inte alls så tokiga djur trots allt

 

På ett liknande sätt förhåller det sig med Judendomens och framförallt Islams närmast patologiska hat emot Bacon och grisar, säger Marvin Harris. Jag har redan tagit upp hans argumentation i en essä om de Gadarenska Svinen, och hur Polyteistiska kulturer som det gamla Egypten gärna höll sig med feta svin, och hur man där älskade fläskkött. Nere vid Nilen, där sumpmarker och träsk fanns i överflöd, förökade sig grisarna och mådde bra, men för öknens folk, intoleranta beduinstammar och annat, var grisen en styggelse, eftersom den konkurrerade med människorna om det lilla livsrum som fanns vid Oaser, floddalar och annat, och så kom det sig alltså att ökenfolken började hata och förfölja fläskätarna…

Här uppe i Keltiskt, Germanskt och även Nordiskt område kan vi äta fläsk och bacon med god förnöjelse. Här finns nämligen ingen öken, ingen brist på frodiga skogar och grönskande träskmarker, inget hat och inga monoteistiska ökenreligioner, och några sådana behöver vi heller inte i vårt land…

Brinnande buskar och ökenprofeter med Värmeslag…. Nej – sånt behövs inte här….

Tänk er förresten ett litet tanke-experiment – något djärvt, kanhända. Tänk er om Fredrik Gregorius istället rakt fram skrivit såhär – om sk Mosaiska trosbekännare, ja alltså anhängare av Hebreisk religion, eller med andra ord j-u-d-a-r istället för a-s-a-t-r-o-e-n-d-e… Ok, nu gjorde han inte det, såklart – men om han hade gjort det, hade man kunnat läsa följande – och det på Linköpings Universitets hemsidor:

”Judars behov av nationell eller kulturell identitet gör att de via det förflutna försöker hitta något som kan omtolkas till hur de själva vill att världen ska se ut, och hitta en egen plats i den”

”Det handlar inte om att Judarna skulle börja tro på Jehova och Moses igen”

”Judarna är helt fokuserade på konfliktsymbolerna från de judiska myterna” osv osv

Skulle detta vara så vidare snyggt, tycker ni ?

Ifråga om Asatro går det alltså bra för Fredrik Gregorius att håna, förlöjliga, bagatellisera och trivialisera religiösa uttryck, men gäller det Mosaiska trosbekännare – ja då skulle nog många av dem – fullständigt med rätta om ni frågar mig – känna sig orättvist behandlade och även tala om ren Anti-Semitism, antar jag – och det vore även välgrundat.

Gång på gång har jag försökt inpränta det svinaktiga i Fredrik Gregorius fördomsfulla och ytterst cyniska uttalanden, och hur han gång på gång trycker ner och diskvalificerar hela grupper av människor – och vad värre är, han gör allt detta rakt fram, i namn av ”akademisk forskning” som han har mage att kalla det. Uttalar man sig på ett sådant sätt som han får man också finna sig i att bli vederlagd – i synnerhet som han inte redovisat någon form av vetenskapligt hållbara bevis för sina påståenden alls.

Kan man förresten alls påstå, att någon tro eller religion eller något trossystem skulle vara ”sämre” än något annat, enbart på ideologisk grund, eller för att man råkar ogilla dess utövare, som Fredrik Gregorius helt uppenbart gör ?

Möjligen kunde man göra det, om man såg till handlingarna bakom trossystemet, eller vad dess utövare de facto gör i verkligheten, men det är en annan sak.. Under de kommande dagarna skall jag fortsätta mitt resonemang om dessa ämnen, och varför man inte bör ägna sig åt ”Christian belittlement” med flera fördomar.