I vilket SVT svamlar om Atilla och Oden – och kallar resultatet för ”Vetenskap”

Det är väl känt att SVT; den svenska statstelevisionen, håller mycket låg vetenskaplig kvalitet på sina så kallade ”faktaprogram”. Igår sände man ett nytt botten-napp, som inte gjorde någon människa glad. Gårdagens episod av ”Vetenskapens Värld” skulle vara ägnad åt att redovisa de senaste fynden från utgrävningarna av fornborgen Sandbyborg på Öland, men innehöll trots en del spännande detaljer så många  rena sakfel, förvridningar av sanningen eller halvsanningar, att jag nästan inte vet var jag ska börja…

Man börjar med att visa krigare från 1000-1100 talet, med spetsiga normandiska draksköldar, som garanterat inte förekom på det tidiga 400-tal man säger sig vilja skildra. Detta fel förekommer redan i ingressen. Sedan fortsätter man med att rulla ut en felaktig och falsk karta över Romarriket, och låter en seriös historiker stå och babbla om att detta skulle ha varit sagda Världsrikes utsträckning vid tiden för hunnernas eller det asiatiska ryttarfolket Hsiung-Nus invasion av Europa, fast ingenting kunde vara felaktigare.

Britannien var helt övergivet och utrymt av Romarna redan år 410, medan hunnernas invasion inträffade först på 430-talet, alltså minst 20 år senare. Följaktligen har Svt FEL I SAK. Man har också fel i sak rörande det hunniska rikets utsträckning i Europahunnerna erövrade aldrig de Baltiska staterna, hela Polen eller Ryssland norr om Ukraina, eftersom detta var vidsträckta skogsområden på den tiden, där deras kavalleri var till föga nytta. Förutom ett centrum på de ungerska stäpperna, och det faktum att Östgoterna – som också kontrollerade stora delar av vad som nu är Turkiet, inne på Östromerskt territorium – var deras allierade, hade de lite eller föga att säga till om i de skogiga och bergiga delarna av Östeuropa.

Hunniska rikets utstäckning när det var som störst omkring 450

Rent groteskt blir det när man släpper fram en överårig danska vid namn Lotte Hedeager, som påstår att hunnerna skulle ha övergått Östersjön och erövrat hela Norden, helt utan bevis. Hon babblar också osammanhängande om att Atilla skulle ha gett upphov om ”myten om Oden” som Svt uttrycker det.

Detta är GROVT OSAKLIGT eftersom Oden, som vi känner honom fanns långt tidigare. Man har hittat skulpturer från 100-talet, minst 300 år före Atilla, och i Hellvi socken på Gotland finns en hednisk kultplats, där ett romerskt kavallerivisir visar den enögde guden. Brakteater eller präglade medaljonger av guld med runor, vilka visar Oden som ryttargud finns redan från 300- och 200-talen och ned emot vår tideräknings början, flera hundra år före hunnerna – och således är det Lotte Hedeager säger bara svammel.

Dessutom finns det Odensbilder som troligen är mycket, mycket äldre än så På en hällristning från Litsleby i Bohuslän, som kommer från Bronsålderns slut, finns Oden avbilad som spjutgud – och vid spjutets spets rider en liten, galopperande ryttarfigur. Ristningen är från förromersk järnålder, och således fanns Oden som gud, långt långt innan några hunner invaderade Europa. De flesta forskare tror inte alls på några vilda teorier i stil med Hedeagers, utan är helt säkra på att Oden växte fram som gudom hos Goterna, redan omkring vår tideräknings början, då de bebodde Donau- och Svarta Havsområdet. Att Oden redan tidigt – före 300-talet – också dyker upp i fynd från Sösdala i Skåne och Götalandskapen är därför inte konstigt – Goterna hade kontakt med dessa delar av Norden.

Litslebyristningen bevisar, att Oden som gudom var känd i Norden långt före kristus…

Hedeagers svammel om att Odensfigurens utseende i ett senare skede skulle ha påverkats av Atilla, kan vi också helt glömma. Oden beskrivs i Eddan genomgående som högrest och lång, med ett stort yvigt grått skägg. Atilla var enligt alla bevarade ögonvittnesskildringar liten och satt, mycket kort till växten och hade dålig skäggväxt. Dessutom var han skallig, krumbent och haltade svårt . Han dog av näsblod i sin säng år 453 efter att ha försökt gå i säng med den Gotiska prinsessan Ildico, som bara var omkring 18 vid det tillfället, och det lär ha skett efter en kväll med mycket hög alkoholkonsumtion – något som Atilla var förtjust i. Blodet rann ned från näsan in i svalget på honom, och så kvävdes han till döds, förutom det faktum att Atilla förstås hade två ögon, och inte ett. Oden ser ut på ett helt annat vis, och även av Geirrödsmál i Eddan vet vi att Oden inte alls var kort, utan lång nog att nå upp till taksparrarna i Geirröds hall, till exempel. Förutom det avråder han personligen från alltför mycket öldrickande, ifall vi antar att Hávámals vördnadsbjudande strofer är Odens egna ord, även om Eddan också säger att ”av vin lever valfader allenast”. Några särdeles likheter mellan Oden och Atilla blir alltså relativt svåra att finna.

 

Hela SVT:s framställning – förutom de arkeologiska delar som behandlar sommarens utgrävningar vid Sandbyborg, är så dåligt researchade och fyllda av faktafel, att man nästan hisnar. Direkt Rasistiska påståenden, hämtade ur tomma luften, kryddar också hela speakertexten, som helt uppenbart är framställd av svårt Sverigefientliga personer.

Bland annat påstår man att germanfolken inte skulle kunna baka bullar eller runda bröd, utan lärdomar från romarriket. Vart vill man egentligen komma med sådan gallimatias ? Man påstår också, att runorna ”måste” vara inspirerade av romersk unicialskrift. De måste de inte alls. Runskriften uppfanns kanhända långt före vår tideräkning i Norditalien, och för det andra finns det en hel del teorier omkring dess tillkomst, bland annat en som går ut på att den uppfanns i Sydskandinavien helt utan utländsk påverkan.

Att hela tiden påstå, att just våra förfäder inte skulle kunna uppfinna någonting själva utan yttre påverkan eller förebilder, är mycket grov rasism, och så osakligt, att program med det innehållet inte borde visas på TV överhuvudtaget. Man hävdar till exempel, att Ölänningar eller andra svenskar inte skulle kunna bygga fornborgar själva utan att ha inspirerats av enstaka till fästningar konverterade romerska arenor i Nimes och Arles i Sydfrankrike, vilket är snack i backen, fantasier och helt obevisat. Fornborgar finns bevisligen i hela Norden minst 300 år före 400-talet, varför SVT återigen har FEL I SAK.

Vidare påstår man – absurt nog – att det ”inte fanns något Sverige” under 400-talet. Jaha. Varför skriver då Cornelius Tacitus, den romerske senatorn, i sin ”Garmania” från ca år 80 att Svearna eller Svionerna härskar över hela Mare Suebium – dvs Östersjön – och att de är ”rika på manskap och flottor” samt att de – olikt alla andra Germanfolk – styrs av en ”Rex” eller Kung, som är överst i rang av alla furstar och jarlar i deras land ?

I samma andetag som man förnumstigt dömer ut de romerska källorna, antar man samtidigt Jordanes – en annan romersk historieskrivare – som absolut sann. Man påstår också idiotiska saker som att germanfolken skulle varit ”rädda” för hunnerna (hur vet man det ?) och av den orsaken erövrat Gallien, Germania, Hispania, Africa och nästan alla provinser i det romerska riket, inklusive hela Balkan.

Det kan omöjligen stämma.

Det var just Germanerna som slutgiltigt besegrade Atilla vid de Katakulanska fälten år 451, med en liten, liten kontingent romerska fotoldater, som förmodligen inte hade klarat sig utan Germansk hjälp. Just detta slag eller hunnernas kapitala och totala förlust, samt att de mycket fort försvann ur världshistorien nämns inte ens i programmet, som helt överdriver deras betydelse och systematiskt nedvärderar och ignorerar goterna.

Hur slaget vid Chalons 20 Juni 451 gick till – Observera at Östgoter och Gepider var minst hälften av Atillas stora här.

Det var goterna och Germanerna som intog och plundrade Rom under Totila – inte några hunner. Det var Teoderik den store – omnämnd på Rökstenen – som i egenskap av Germansk härskare styrde över Norditalien, och det var Langobarderna – som var Germaner – som befolkade samma Norditalien och gav upphov till hela Lombardiet. Detta är fakta, och sådana fakta kan SVT inte förneka.

Västrom föll aldrig någonsin på grund av några hunner, men däremot på grund av Germanerna. De fullkomligt intelligensbefriade påståendena om att ”hunnernas pilbågar skulle vara överlägsna allt annat, och tidigare stred man bara man mot man” är också FEL I SAK och så osakligt, att man nästan inte borde kommentera det. Långbågen var redan uppfunnen på stenåldern, och kunde med skottvidder upp emot 250 meter betecknas som ett mycket bättre fjärrvapen än en sammansatt båge med en skottvidd på 100 m.

400 talets romerska kavalleri bestod till mycket stor del av Germaner och Goter – och var fullt jämbördigt med Hunnerna…

Både romare och germaner hade tillgång till ett kavalleri, som var minst lika effektivt som någonsin hunnernas. Rom hade uppfunnit Manuballistan, eller armborstet – ett annat långdistansvapen med fjärrverkan, förutom kastmaskiner och katapulter som kunde dras i fält (redan kring år noll hade man minst ett sådant vapen per centuria i den romerska armén)

Hunnerna förmådde aldrig skapa någon statsbildning överhuvudtaget. ALLA Europas bestående stater – med få undantag – har däremot grundats av GERMANER (och det är ingen tillfällighet !)

 

Det är dags att SVT skärper sig, och underkastar sina program en verklig faktagranskning, före sändning. Dick Harrison, känd som en av våra främsta populärhistoriker, dömde nyligen TOTALT ut TV 4:s nya satsning om Sveriges Drottningar som varande osaklig, missvisande och farlig för folkbildningen, eftersom den lär ut FEL SAK.

SVT:s senaste ”Vetenskapens Värld” måste också dömas ut på samma grund – OM SANNINGEN SKA FRAM (och det ska den !)

 

 

 

”Festfyrverkeri” från SVT om Beowulf-Sagan – De får erkänna dess äkthet

Vår kära, kära Statstelevison – detta sannskyldiga Acme av korreka fakta och vederhäftighet, för säg – visst är det väl så, kära läsare ? – har ikväll sänt ett inslag i ”Vetenskapens Värld” helt och hållet dedicerat till Beowulf-sagan. Det är Uppsalaprofessorn Bo Gräslunds teorier som bildar stomme i programmet, och för ovanlighetens skull lägger SVT ut inte mindre än ett tiotal utdrag ur programmet i form av olika videoklipp. Bo Gräslund är säkert känd för mina läsare, ifall de följt med i den här bloggen ett bra tag, för hans teorier om Fimbulvintern, som en faktisk, klimatologiskt bevisbar företeelse i form av vulkanutbrott på Island och sämre skörderesultat och en befolkningsnedgång i 540-talets Norden (inte ”Skandinavien” som SVT:s odrägliga speakers envisas med att säga – Norden är namnet på kulturområdet, Skandinavien ett blott och bart geografiskt begrepp) har även SVT rapporterat om förr.

Viktoria Dyring, programledare för Vetenskapens Värld, börjar raljant och nedvärderande med att säga att Beowulf-kvädet skulle vara ”okänt” för gemene man i dagens Sverige, men manifesterar bara sina gena dåliga historiekunskaper. Lika illa blir det, när hon löjeväckande nog påstår att man ”ingenting vet” om folkvandringstiden, trots att det är en av de mest grundligt undersökta perioderna i Europeisk historia överhuvudtaget, och när man sedan presenterar ett program, till brädden späckat med fakta, säger hon tydligt och klart emot till och med sig själv med det påståendet. Lika parodiskt blir det, när man i programmet påstår att Sverige ”inte fanns” under 400-och 500-talen, men sedan tvingas erkänna att Sveaväldet genomförde en enorm expansion under dessa århundraden, vilket Bo Gräslund och flera forskare med honom också bekräftar. Man demonstrerar det till och med med kartor, och Bo Gräslunds huvudtes är att Beowulf-kvädet beskriver faktiska historiska händelser i sagans form, nämligen samma Sveaväldes erövring av Gotland under sent 500-tal.

Hur kan man då ens säga, att Sveaväldet ”inte fanns” när redan Tacitus omtalar Sviones, rika på manskap och flottor, och hela Beowulf i allegorisk form beskriver just detta Sveaväldes tillväxt ? SVT:s ”PK-mentalitet” skiner igenom, och det är inte till fördel för vad som annars var ett lärorikt och bra tv-program, så bra som man rimligen kan önska från denna politiskt styrda statstelevision..

I utlandet har man sedan länge känt till, att Beowulf-sagans Geater bor på en ö, och att Svearna måste segla dit ”över havet” vilket också uttryckligen står i själva kvädet. SVT tvingas erkänna, att Beowulf-sagan räknas som en grundläggande angelsaxiskt språkminne utomlands, både i England och USA, och man där lär ut det i gymnasieundervisningen, vilket man också borde göra i vårt land. Man påpekar Beowulfs betydelse för den gamle katoliken JRR Tolkien, han vars naiva sagor fortsatte kristendomens barnsliga uppdelning i nattsvart ont respektive godtrognaste gott, en idyll så menlös och meningslös att den nästan bräker, och försöker dra höga växlar på att den skall ha inspirerat all senare fantasy-litteratur, trots att denna helt saknar sagans episka bredd och poetiska framställningskonst – och glömmer att berätta hur man ersatt personskildringar med psykologisk insikt och djup med det värsta moderna snömos man kan tänka sig.

Det slutande 400-talets Norden, som Beowulf-forskningen en gång tänkte sig den

Intressantare blir det dock, när vi i den danska arkeolgen Lotte Hedakers sällskap besöker Lejre i Danmark, där Hrotgars kungshall Heort eller Hjort en gång låg – man har återfunnit en faktisk processionsväg, vilket man också gjort  nära Bandlundviken på Gotland. Vi får se det ”berg” med sin brända borg, där Geatarna eller Gutarna förskansade sig – otvivelaktigt är det Torsburgen på Gotland man talar om, för arkeologiska bevis visar att den brändes kort före de händelser och de sju större krigsföretag sagan skildrar, och Bo Gräslund själv får leda oss till ”Stavars Hus” nära Bandlundviken, ett 70 meter långt långhus, bland det allra största man hittat i Norden, ja lika stort som Heort skulle vara enligt sagan.

Vi får övertygande bevis för att kvädets Konung Hygelac är en verklig Hugleik, konung över Svea rike, och får oss en ny teori om Bro Borg och dess brand serverad på köpet. Bo Gräslund menar att Beowulfs Grenedel är en analogi för den svält som drabbade Norden i de isländska vulkanutbrottens kölvatten, och om hans teori låter svårsmält just här, kan man påpeka att liknelsen mellan den förhärjande drake, som Beowulf till sist stupar i kamp emot, inte är den första ringlande pansartät eller stridskolonn som liknats vid just ett sådant sago-odjur.

Redan Siegfried eller Sigurd drakdödaren går enligt vissa tillbaka på verklighetens Arminius, och segern över de romerska stridskolonnerna vid Teutoburger Wald, verklighetens Bramsche, strax nära Osnabrück i Tyskland, även om detta inte skildras i programmet. Man glömmer också att förklara namnet Beowulfs etymologiska ursprung i ordet Bi-varg, men erkänner motvilligt det faktum att det kväde som nedtecknades på 1000-talet i ett Engelskt kloster bara var en avskrift av ett äldre Nordiskt original. (Ja – just Nordiskt och bara Nordiskt – inte alls ”Skandinaviskt” som det sägs i den falska speakertexten).

Bo Gräslund har onekligen rätt som professor emeritus, när han förklarar att Beowulf utgör beviset för en levande skaldetradition i Norden långt före Vikingatiden, och allt idiotiskt tal om att ”Nordborna inte vore kapabla” till något sådant, motbevisas enkelt med de forskningsresultat, man nått fram till inom Beowulf-forskningen på senare år.

Som extranummer till allt detta, fyller man på med ett 10 minuters extra inslag om Grav 581, Birka, och den påstådda ”kvinnliga krigaren”  där. Jag har tidigare utförligt beskrivit hur SVT tacklat det arkeologiska fyndmaterialet, genom en ytterst fiktiv historia, som starkt brister i detaljerna, precis som vanligt då det gäller SVT, som ofta gör våld på fakta för den politiska korrekthetens skull.  Till och med Anna Källström, som tidigare påstått att den gracila och mycket späda kvinnan från grav 581 skulle ha haft stridande uppgifter, får nu erkänna vad jag redan sagt – det är omöjligt med tanke på hennes muskelfästen, och de drag i hennes benstomme man konstaterat, motbevisar sannolikt alla tankar på att hon skulle ha utkämpat tvekamper, varit sköldmö eller liknande osakligheter, som man redan lagt fram som sanning från SVT:s sida.

I programmet intervjuas till sist också en polsk forskare, som erkänner att av de 30 eller så kvinnliga gravar med vapenfynd vi alls har från den yngre järnåldern, så finns inte ett enda säkert bevis på att kvinnliga krigare verkligen existerade – deras blotta existens förblir en möjlighet, eller en legend, vilket också religionshistorikern Tommy Kuusela från Uppsala Universitet är medveten om. Om de alls fanns, var de otroligt sällsynta, och det bevisas mycket vältaligt av Victoria Dyrings egna försök att hantera yxa, svärd och sköld i programmet – hon misslyckas nämligen skändligen – och man nämner inte det mest självklara argumentet av alla – en järnålderskultur kunde inte avvara särskilt många kvinnor i fertil ålder, på grund av att man måste alstra många barn – dagens ”kvinnliga krigare” – när de alls existerar – har samma problem – krigande och moderskap låter sig icke förenas, det ena utesluter det andra – så varför denna ”coda” om sköldmör alls lades in sist i programmet, verkar vara lite av en slump.

Nej, det är dags för SVT att SLUTA DRÖMMA om Sköldmör och liknande… Inte ens idag låter barnafödande, moderskap och aktiv tjänst i kris eller krig utföras samtidigt… Och i järnålderns samhälle hade man många barn, samt täta barnafödslar…

 

Min slutsummering: Betyg 4 av 5 möjliga – men ett statligt TV-bolag borde kunna bättre än såhär – särskilt med tanke på alla ”småfel” och självmotsägelser i fakta-presentationen..