Som ni ser har “Hedniska Tankar” ändrat utseende under de två senaste dagarna, och förändrat sin layout. Detta beror på uppdateringar hos WordPress.com, som ständigt uppgraderar sina Internet-tjänster till nya versioner, men slopar det som blivit gammalt och välbekant – och vår andra redaktionsmedlem, av kvinnligt kön – har fullt upp med att hårdkoda, html-programmera och tillgripa allsköns knep, för att denna blogg alls skall kunna finnas kvar i framtiden.
Vi har nu återigen Länksidor i sidofältet till vänster, och dessutom en “Donera” funktion för alla dem, som vill fortsätta skänka 50 SEK (ca 4,50 EUR, 5 USD eller omkring 3,85 GBP – i dagens penningvärde) till vår redaktion.
Denna tjänst fungerar, men den fungerar lite trögt.
Tyvärr går det inte längre att justera sidofältet på den “gamla” layoutmall vi använder sedan 2016 – eftersom denna blogg – i olika former – har funnits sedan 2000-talets första år, men om någon läsare kan ge oss ett tips på en html-baserad lösning, mottar vi gärna information.
En landsman – i våra ögon betyder det ordet mycket – som däremot verkligen behärskar det mesta inom Informationsteknologi är däremot Andreas Lusth med företaget Allcom.se som annars sysslar med beräkningsmodeller inom data och mycket annat – som till exempel en mycket noggrann presentation av några Skånska Runstenstexter – och annat med teman från Sveriges senare Järnålder och Vikingatid.
“Odendisas sten” – även kallad Hassmyrastenen, Vs 24 från Västmanland, en helt och hållet HEDNISK sten från 1050-talet, gjord av en Hednisk Runmästare för Hedningar…
(här i Andreas Lusths rekonstruktion)
Hans rekonstruktioner innehåler lika hög vetenskaplig kvalitet som den legendariske Kalle Dahlberg från Adelsö, den mest skicklige bland de nu levande Runristare som finns i vår tid, alla kategorier. I vilket annat land som helst hade han – som i Japan – utnämnts till “Living National Treasure” då han alltid gjort sina runstenar för hand, och han är den man, som tillsammans med oss grundade Sveriges Asatrosamfund 1991, innan allt urartade, och “fornsederiet” tragiskt nog tog över efter år 2000. Vi minns en gång då vi av misstag skänte honom en modern vinkelslipmaskin med horisontellt roterande skiva, nog för att skära runor också i den hårdaste svenska granit med upp till 8 mm bredd, av märket Bosch – bästa tyska fabrikat. Kalle höll maskinen i sin hand, tittade föraktfullt på dess elsladd och kontakt med SI-standard ett tag, och så sadde han – lugnt och stilla: “Ja – den kan passa i mitt garage, och om jag skulle laga min bil eller något, men ifråga om stenar tror jag mest på mina händers kraft och mina släggor, mejslar och hammaren“.
Vi bad honom genast om ursäkt, och sade honom dessa ord till svar: “Frände, alltid har du varit en man efter vårt sinne !”
Och se – detta var ord och inga visor…
Här ser ni Kalle Dahlbergs egen färglagda rekonstruktion av den Hedniske ristaren Livstens mästerverk Vs 29 från Sala Sockenkyrka, där originalet ännu sitter inmurat i kyrkans vägg. Hur många stenar som under tidernas lopp vandaliserats av de kristna, och degraderats till byggnadsmaterial kommer vi aldrig att få reda på, men denna sten är inte korsmärkt. Livsten levde och verkade i hela Mälardalen på 1030-50 talet, men inte ett enda kristet ord, icke ett enda kors finns på denna sten, som är rest av Hedna män till minne av fränder och släkt “Viseti ok Halfdan letu haggva stæin æftiʀ Holma, faður sinn, ok Holmfast, broður sinn. Lifstæinn risti runi þessa”. Så var det också med Röd-Bali, som lät rista Vs 24 ovan. Han var icke kristen, han var en hednisk man, även om det har hänt, att hedna ristare ibland infogade solkors och kristna, till intet förpliktigande ord som “kudh hialpi and hans” och ord som “sial” eller själ, men aldrig aldrig någonsin ordet “kyrkja” – “kyriakos” på grekiska, för det finns inte belagt i runform förrän långt in på 1200-talet.
Allt detta bevisas också av en sten, som Andreas Lusth själv skrivit om. Förutom alla Ingvars-Stenarna – som restes efter Hedna män som blev borta i Österled och stridernas Georgien och Ukraina – där det än idag råder krig på grund av Rysslands genomkorrumperade penning-elit, och dess ambitioner – (ni vet ju själva att den Hedning, som skriver dessa rader kom till Aifurs forsar vid den stora floden Dnjipro eller Borysthenes på grekiska, där den väldiga Kachovka-dammen en gång stod, tills ryssarna förstörde Stalins verk, och Dnjipros nedre lopp blev sumpmarker igen, precis som det var på 1000-talet) och så även Gripsholmsstenen, Jarlabanke-stenarna – som minner om en Sveajarl och Brobyggare, som röjde väg och bröt mark för ett helt folk, och som ensam ägde hela Täby; eller den av okunniga klåpare och kärringen Kristina Birath (som borde ha dömts till fängelse för Grovt Kulturmiljöbrott år 2016) nästan förstörda Sigurds-ristningen på Ramsundsberget i Eskilstuna kommun, och många andra – som “Hedniska Tankar” också beskrivit genom åren – och i vissa fall skådat med egna ögon.
Men – det är inte nog med detta…
Också Hunnestadsmonumentet, och alla de runstenar – i Skåne, Östergötland och Öland – som rests över de män, som deltog i slaget vid Fyrisvall 985 – när Erik Segersäll kämpade emot Styrbjörn Starke, kung över Skåningar, Götar och stora delar av Gårdarike ned städer som Novogorod och Staraja Ladoga har behandlats ingående av Andreas Lusth, som också ägnat hela det tre dagar långa slaget en egen hemsida, helt säkert den mest uttömmande och detaljerade vi någonsin sett – förutom slagfältsarkeologin, och en noggrannare rekonstruktion av geografi och stridsförlopp – det troligaste är att Styrbjörns skepp aldrig seglade förbi det nutida Islandsfallet i centrala Uppsala intill den senare Domkyrkan, och att slaget stod på ängarna vid Ulltuna – även om det finns olika uppfattningar om den saken.
Nya studier – av Hunnestads-sten nummer två som ni ser på bilden här ovan – visar att Huggdjupet för det fula och vanprydande korset är ovanligt grunt, och måste ha tillfogats i efterhand – vilket “Hedniska Tankars” redaktion kunde höra en kunnig ung kvinnlig guide berätta om i den inglasade foajén till “Barbaricum” i Lund, där stenarna nu förvaras. Kända för vetenskapen blev de ju tack vare den danske forskaren Ole Worms i “Monumenta Danica” redan på 1620-talet, och vad vi själva diskuterat om tillsammans med Magnus Kjellström – landets ledande och mest opartiske expert på RAÄ eller Riksantikvarieämbetet (till skillnad från den kristne populisten och PK-fanatikern Henrik Williams vid “Uppsala Runforum” och andra vetenskaplit tveksamma instanser) har nu blivit en vedertagen sanning.
De Skånska stenarna och det danska runmaterialet från sent 900-tal och tidigt 1000-tal innehåller ytterst sällan kristna ord, och har oftast inga bilder eller “solkors” alls – vilket tyder på att man inte alls var så kristen som man påstått i dåtidens Danmark – utan tvärtom satte sin egen ätt, härstamning och ursprung mycket högre än någon utländsk, Monoteistisk religion som tvingats fram av svikaren Tveskägg, den åldrade Kung Blåtand eller andra kungar. Man var kristen till namnet när det passade, det är sant – men i Hug och sinne Hedning. Det kan ingen man eller kvinna förneka.
Till själva Kungsgården, Gudahovet vid Gamla Uppsala och gravarna vid Valsgärde kom nog aldrig Göternas väldiga här – fullt realistiska uppteckningar talar om 5000 man på Styrbjörns sida, mot kanske 7500-8000 stridande i Sveahären – Andreas Lusth tar också med de senaste källorna typ “Gesta Wuliensis” och andra omdiskuterade dokument – “Hedniska Tankar” kommer att återkomma till problemen med Landhöjningen i Uppsala-trakten, och kring Fyris nedre lopp – som likt de dåtida sumpmarkerna vid Ulltuna och möjligheten till kringgång, på båda stränderna av Fyris eller Föret – där man fick Föra eller dra sina skepp förbi forsar – och hur själva landstigningsoperationen såg ut, under den första dagen av slaget, då sagan berättar att Styrbjörn själv brände sina skepp, vilket gett upphov till ett vida spritt uttryck på det språk, vi ännu talar.
Fyrisvall år 985 var slaget, som skapade en hel nation – “Birth of a Nation”- och det stod mellan Hedniska Kungar och inte kristna.
Erik Segersäll och Styrbjörn Starke var fullt historiska personer, lika väl som Vladimir Vladimirovitj Putin och Volodymir Zelenskyj. Det behöver ingen av oss betvivla.
Nu vann Svearna, och till sist infördes här kristendom i vårt eget land, liksom islam – men det ska vi ändra på. Mer än 1040 år har gått sedan vår nation föddes – men alltjämnt lever och kämpar vi.
Ō ksein’, angellein Lakedaimoniois hoti tēidekeimetha, tois keinōn rhēmasi peithomenoi.
“O främling, hälsa till Lakedaimoniderna att här ligger vi fallna, lydiga lagarnas bud !“
Så löd en gång Simonides gravskrift över Spartanerna efter slaget vid Thermopyle kring 8-10 September år 480 före vår tideräkning, då Asiens och Österns horder för kanske första gången besegrades av fria män från ett fritt Europa.
Det är ingen tillfällighet. Friheten är alltid värd att försvara, och den kräver fortsatt kamp med både vapen och ord som verktyg, än idag.