I vilket Musikalen ”Hednadotter” skall bli bok, och bloggen ”Brons och Blod” håller stilen…

Jag har i ett tidigare inlägg nämnt Frans G Bengtssons bibliotek, och Frans G Bengtsson-epigoner, eller folk som försöker efterapa honom, och skapa nya ”succéromaner” finns det många, men ingen av dem kommer någonsin att uppnå samma höga litterära och vetenskapliga kvaliteter som originalet, inte minst därför att de är kristna eller halvkristna själva, och aldrig riktigt kan frigöra sig från den tid som är vår, eller den förkvävande och unkna Monoteismen.

En av otaliga, som försökt på senare tid, heter faktiskt Martin ”E-type” Eriksson, men var i alla fall en ärlig och medveten epigon, som gjorde ett försök med sin ungdomsbok ”Sveakampen” år 1999 – men han klarade inte ens av att ge personerna i boken Nordiska namn, utan använde senare, kristna namnkonstruktioner istället – men mig hade han redan mött – i verkliga livet – precis som Tälje Glima och många andra, och av alla dessa epigoner, konstruktörer av modern fantasy med ”Vikingamotiv” och andra är ”E-type” i alla fall den ödmjukaste och naturligaste författare jag någonsin stött på – mest för hans kvaliteter som människa, vilket ju de flesta författare också är – egentligen.. även om de förstås inte alltid framtonar så, varken genom sina respektive liv eller sina verk.

 

Minns någon denna bok från 1999 ?

Hur det nu förhåller sig med Musikalen ”Hednadotter” från 2006 vet jag inte riktigt, men nu ska också den bli bok, påstår Sveriges Radio, P4 Gotland. Jag anar det värsta, måste jag säga – eller rättare sagt skriva. Författerskan Idun Josefin Alfredson Vinterros verkar vara en typisk Gotländska av en sort, som också jag mött förut, ja den där ”riktigt innerliga”, sådär lagom ”nyandliga” sorten ni vet – fast kanske inte direkt Hällörad” ifall ni vet vad som menas med det – det är för övrigt en av min gamla farmors äktskånska uttryck – som bekant dog hon vid 92 års ålder anno 1997, men sentimentalt pjunk låg aldrig någonsin för just henne, trots att hon var fd prästfru – men garanterat icke-kristen, utan hednisk i själ och hjärta – som jag tidigare berättat. En ”Hällörad” person, för övrigt, är en sådan som lismande och inställsamt ”häller på huvudet” eller hela tiden lutar det på sned, och hela tiden låtsas vara just innerlig, fast hon (det är oftast dem det är tal om) eller han inte alls är det.

Tårarna har sprutat, hela tiden jag har skrivit” säger den innerliga ”Vinterrosen” ifrån Rosornas ö. Och vad månde det bliva av detta romanprojekt – ja – den som lever, får väl se…

 

Jag kanske är fördomsfull, javisst – men jag har mött dessa ”innerliga” gotländska författarinnor även förr om åren – och här finns inget nytt under kjolen – förlåt, jag menar Solen….  Anno 2012 ville författarinnan Agneta Arnesson Westerdal att jag skulle skriva en starkt positiv recension åt just henne, och höja hennes ”Sagas Krönika” till skyarna, så att den fick lite positiv PR och ren reklam på köpet – och allt jag fick, var förstås recensionsexemplaret, som jag förutsattes hylla och prisa. Men – ser ni – jag är en ärlig människa, och man kan inte köpa mig, och heller inte köpa mina tankar eller åsikter – så mycket pengar eller myntat silver, finns nog inte i Svea Rike nuförtiden…

Fru Arnesson Westerdal – som tydligen skall pråla och ståta med två efternamn, i likhet med ”Vinterrosen” som inte bara nöjer sig med det – hon måste ha två förnamn eller fyra små namn i litterära sammanhang också – får dessa Gotländskor aldrig nog – eller gör de sig bara till, tillgjorda som de kanske är...  ?? tyckte att en C-uppsats i Arkeologi, från Göteborgs Universitet (vars ideologiska hemvist är känd, även om det kunde vara värre – vi har också Södertörns Bögskola – nej förlåt vad skriver jag – Södertörns Högskola skall det förstås vara) räckte till för att skildra precis allt om Maritima Miljöer, Vikingatida skepp och hur handel bedrevs, Kulturlandskapet på Gotland, och hur Bonderepubliken Gotland var beskaffad som nation, vid Järnålderns slut.

Ja – jag skriver nation. Gotland hade sin egen lag, långt före hela den kristna Gotlandslagen, sin egen indelning i Fjärdingar och Tridljungar, alldeles som på Island, samt sitt Gutnalting. Det var inte ett slumpvis tillkommet eller slumpvis styrt land, som ”Landet Löfvén”, eller som i vissa ”gröna vågen” romantikers fullständigt ohistoriska drömmar. Redan varje åker var indelad i rätt antal alnar och till och med tum, och skattlagd sedan 500-talet, det vet kultur-geograferna, och förhållandena var heller inte mycket annorlunda i Västergötland, även om det just där var något annorlunda alnmått som användes.

Gotland var inte alls ett ”spontant och oordnat” samhälle, där man hade anlagt ensamgårdar, byar och åkrar lite hursomhelst, i någotslags ”gör som du vill” anda – för ett sådant Sverige och ett sådant samhälle har aldrig någonsin funnits, utom möjligen på jägarstenåldern. Arnesson Westerdals totalt obevisade, obeskrivliga fadäser, med ”slavmarknader i Bohuslän” och stora burar på skärgårdsöar vid Vinga – kristna fördomar helt utan skäl, rim och reson – samt skeppare som seglar sina egna skepp i kvav och annan totalidioti – alltsammans bärande inslag i ”Sagas Krönika” – gjorde denna bok fullständigt onjutbar. Den fungerar inte ens som pekoral, vilket den här typen av böcker ibland tyvärr har en tendens att bli..

Jag har skrivit det förr – och jag skriver det omigen. ”A writer shouldn’t write, what she (or he) doesn’t know” – så är det bara..

Man ska INTE försöka skriva långa romaner om sådana här skepp, om man inte själv först seglat över Nordsjön med dem…

 

Vad gäller bygde-spel, ”Hem till Midgård”- humor och annat strunt i den vägen har jag också skrivit en del redan. Redan 1978 gjorde man en Musikal av Frans G Bengtssons ”Röde Orm” på Malmö Stadsteater med Tommy Körberg i huvudrollen, och föralldel, föralldel – titelmelodin fungerade, liksom herr Körbergs dåvarande rollprestation – och just den musikalen ”höll” faktiskt – hela vägen fram – men det var längesen nuSedan dess har det dock varit mycket mycket ont om ”musikdramatiska” verk med forntida teman – danskarnas total-flopp och fiasko med att försöka göra Musikal även av Egtvedt-kvinnan, är ett annat ”stolpskott” vi minns. Om det alls funnits några sådana pjäser eller teaterstycken, musicals inbegripet, så har det varit ”rena lokalrevyer” eller ”gärdsgårds-serien” av dramatik, HBO Nordica eller annat skit..

 

Inte heller danska ”Kändis-musicals” med Bronsålderstema blir riktigt som det var tänkt…

Ok – föralldel – jag kan ha fel ! – nu k-a-n det hända att ”Hednadotter” faktiskt är hela Världens bästa musikdramatiska verk någonsin, fullt i klass med ”Rhenguldet” och att fröken Lillan Lull och Blomstergull, eller Idun Josefin inte bara är ”en dägelig Rosa” utan det största litterära geniet i hela Världen någonsin, och mycket bättre och extremt mycket ”djupare” än exempelvis James Joyce – så vem är väl då jag att döma ut hennes insatser redan från början – men som en gång Stefan Sauk förbehåller jag mig alltså rätten att vara skeptisk, om någon nu skulle undra…

Antalet imitatörer av ”Röde Orm” är FORTFARANDE legio, och sjutton på dussinet.

Redan serietecknaren Charlie Christensen – som skapat Arne Anka – gjorde 1999-2004 ett försök att överföra Röde Orm till tecknat format, men han var åtminstone medveten om sitt mediums begränsningar, och hamnade varken hos ”Asterix och Obelix” eller Tintin – utan försökte hålla sig någorlunda nära originalet. Det hedrar honom, eftersom man inte ska göra våld på fakta eller historien, sådan den berättats eller är.

Jag rekommenderar istället följande inlägg från den utmärkta bloggen ”Brons & Blod” som fortfarande håller hög kvalitet, även när det gäller att redovisa helt obevisade eller tveksamma teorier. Det är alltid angeläget, att lyssna på sakkunskapen, varifrån den än kommer – kanhända till och med från nutidens Gotland.

 

Historie-revisionist och Medeltids-svärmande Docent ”Dissar” Midsommaren…

Den medeltids-svärmande, katolik-vurmande Docenten Anders Fröjmark – som visst inte är någon vän av Fröja eller ens Frej – råkade bli omnämnd av mig i det förra inlägget – nu när han till på köpet intervjuats av P4 Kalmar, en radiostation som löjeväckande nog påstår att den ska vara oberoende eller objektiv, men vars objektivitet helt brister, åtminstone i smått

 

Om och om igen upprepar herr Fröjmark redan i inslagets början att Midsommaren inte finns, den bara M-å-s-t-e vara en kyrklig helg, en kyrklig helg och den måste måste måste vara Kristen förstår ni, och det bara måste heta St Hans Afton, till Åminnelse av Johannes Döparen, en kristen figur som mycket riktigt blev av med hela huvudet till slut. Var det självförvållad fördumning, eller kanske lönnmord ??

Herr Fröjmark, numera vid Kalmar Museum, kommer från Linköpings Universitet, detta Humaniorans lysande tempel, där den ännu mycket märkligare ”forskaren” Fredrik Gregorius -självutnämnd ”expert” på Asatro, som hävdar att alla Asatroende mycket märkligt nog är rasister, ”inte tror på riktigt” utan är felinformerade, bara ”påverkade av amerikanska tv-serier”, ” bara säljer T-shirts” osv.

Minns ni den här ”Halvfiguren” ? Blev han bara felciterad i media – eller ??

Vi har hört allt detta skitsnack i svenska media förr om åren, eller nästan varje Midsommar som Asar och Vaner ger oss.

Midsommaren finns inte”, ”Midsommaren är tysk”, ”Sill och nubbe kommer inte från Sverige” ”Midsommaren måste vara kristen och uppstod på 1700-talet, nej 1890 menar vi förstås”, ”Varje Midsommarkrans bara -m-å-å-s-t-e erinra om den heliga Maria” (varför det ??) osv osv i det oändliga – fast ingenting kunde vara felaktigare – och på ”Sveriges framsida” nära Göteborg – finns lokaltidningar som otroligt nog v-å-g-a-r eller understår sig säga, att hedendomen faktiskt finns – och som gör en radikalt ANNORLUNDA tolkning av orsakssammanhangen, än just de kristna på RadioP4 Kalmar..

Vad P4 Kalmar ägnar sig åt, är ett mycket tydligt exempel på sk ”Christian Belittlement” eller Kristet Förminskande, en härskar-teknik som är mycket vanligt förekommande inom den kristna tok-högern i USA. Också andra svenska exempel på samma sak, samma tendenser torde kunna presenteras, trots att de är skrivna av betydligt kunnigare ”lekmän”.

Till slut brister jag i skratt åt Radio Kalmars allt mer och mer bisarra påståenden, vars tendens blir tydligare och tydligare under radio-inslagets gång.

Herr Fröjmark säger att ”enligt de källor han läst” så måste Midsommaren komma från 1700-talet, och han underkänner alltså som historiker alla tidigare källor – ett ganska underligt sätt att tillämpa historieskrivningen på – man bara klipper bort alla fakta man ogillar, och behåller de som väcker ens eget gillande, precis som herr Gregorius högst konstifika ”urvalsundersökningar”

Papegojmässigt upprepar herr Fröjmark att Majstången – som först på 1800-talet blev en Midsommar-stång, mycket riktigt – ”bara måste” ha sitt ursprung i de katolska gillenas Papegojskjutningar, eftersom det inte får, inte får, inte får finnas några ”hedniska inslag” i hans debilt kristna Midsommarfirande, till St Hans och de avhuggna huvudenas ära..

– Jotack, herr Docenten lille, svarar jag då. Jag är också medveten om Gullan Gerwards avhandling från 1996, skriven vid universitetet i Lund, och hur den kände lundensiske museimannen och etnologen Nils Arvid Bringéus på sin tid (1980-talet) försökte bortförklara alla källor före 1530 med Gullan Ball och fröken Lillan Lulls unika ”forskningsmetod” – dvs förstör allt som luktar arkeologi, allt som luktar kvantitativ naturvetenskap – ut med det genom fönstret, ut med det bara !

Problemet är då att man inte kan förneka Paleoastronomin, till exempel – eller firandet av Solstånden – vilket fanns redan under Nordisk bronsålder. Man kan inte förneka skördemajens förekomst på vissa hällristningar, eller Martin P:son Nilssons undersökningar om en pan-europeisk, pan-germansk Skördemaj redan på 1900-talets början (i boken ”Årets folkliga festseder” som jag redan refererat till) och man kan inte förneka att Midsommar, i sin nuvarande ”allmänt svenska” form, är en BLANDNING mellan Hedniskt och Kristet, även om vissa personer i New York försökt göra Judisk Skräckfilm av alltihop.

Utan att ”övertolka” vad som tytts som Majstänger på hällristningarna från Norra Bohuslän – och Östergötland – där andra exempel på ”stänger” eller män som bär på dem faktiskt finns, måste man säga att de kulturmarxistiska teserna och den nuvarande PK-läran om en totalt kristen Midsommar, är lika typiska för sin tid som någonsin Carl von Linnés eller Martin P:son Nilssons, av James G Frazers trossatser påverkade bok från tidigt 1900-tal, eftersom Frazer också var troende katolik, och paniskt dödsförskräckt samt livrädd för hedendomen.

Motbilder behövs, och de finns – även om det inte behöver ta sig såpass groteska uttryck som på bilden nedan…

Nej men se sån stil de har – Riktigt fina måndagsexemplar ! Vi ger dem extra knäck, stålar och ett radio-knog, som ”sommarprat” fast de REDAN pratat länge nog... Kransarna har REDAN börjat sloka… och dessa två, är INTE KLOKA !!

Men -nåja – ni ser, ni ser svenska folk – om jag nu skall imitera Herr Fröjmarks sätt att prata i radio. INGEN, absolut INGEN kommer undan det hedniska i den svenska Midsommaren, även om Herr Fröjmark är så bigott, förstockad och feg att inte ens vågar säga varifrån hans eget efternamn kommer.

Det vore ju ”inte PK” att erkänna att Hedendom och Asatro faktiskt fanns och finns – och att ”Trua” som begrepp har en särskild innebörd, som redan står i själva Eddan – som de oinvigda inte kan förstå, lika lite som de inte förstår, inte inser och inte kan fatta att nutida Asatro och forntida Nordisk hedendom INTE är samma sak – eftersom de är alldeles för ”tröga i päran” att inse det – och att sed inte är en tro, lika lite som tro aldrig någonsin blir en sed…

Midsommarens kransar är på modet, och Motvilligt, ack hur Motvilligt tvingas ändå Docent Fröjmark av alla människor erkänna, att Midsommaren handlar om Ungdomens Fest, ja ett heligt bröllop, Frej och Gerd möts i Barres lund – även om han inte vågar säga det – för att förlusta sig, kan tänka.

Vad föreställer dessa ”guldgubbar” (varav den till höger är en kvinna) från tidig Järnålder, måntro?

Och vilka är detta ”kärlekspar” från Vitlycke, kantänka ?? Varför är de förenade med ett rep eller en tydlig linje runt vaderna… ??

(GÅ HEM INNAN NI LÄGGER ER – bara ett litet tips i Midsommar-natten)

Ni ser – ni ser – Midsommarnattens hedniska magi varar för evigt – och det är meningslöst att försöka förneka den, för den som gör så, har stängt en dörr till sitt eget hjärta. (I morgon ska jag ut på date i Hagaparken – med en sådan där Rumänsk Turist ni vet – fast det är inte som ni behagar anta…)

Nej – Midsommaren var INTE tysk- Men den här Österrikaren var faktiskt KRISTEN – så där ser man…