Runor från Farbror Frej

”Hej alla barn – Nu blir det barnprogram
Kom får ni se vad Farbror Frej tar fram
Det är en Stake, och nu ska ni få höra
Vad man med sådana Stakar kan göra…

Du kör med den Staken
tills det sprutar ut klägg
sen har du gjort dig en Ättelägg !”

– Favorit i Repris, skriven av Hedningen cirka 1995

Magnus Källström, Sveriges och Riksantikvarieämbetets främste Runolog; bördig från Järfälla och skyhögt överlägsen vissa förnumstiga Pk-professorer vid namn Williams i Uppsala har skrivit ett inlägg på RAÄ:s bloggsida om årets stora Runolgiska kongress vid Sankelmark i Oldenburg, Tyskland som är ytterst intressant. Där bevisar han att årets Midsommar kommer bli som den alltid varit, i Frejs och Firandets tecken, ty man har hittat ett runben med en inskrift från det närbelägna Starigard eller på västslaviska Starigorod – liksom Ljubech eller Lübeck och Schwerin med en inskrift som lyder:

Kūkr kȳss kuntu, kȳss! 

och om det inte är ett tydligt bevisFarbror Frejs explicita närvaro och manifestation i Midsommartid, så veten I än, eller vad ?

Runbenet från Oldenburg – Bildkälla RAÄ

Han tycker sig även ha utläst växtnamnet Örnbräken på detta runben, vilket kopplar inskriften till just Midsommartid – och det är mycket intressant, även om han själv inte nämner det eller kommit på det. Örnbräken eller Ormbunken blommar ju enligt svensk folktro endast under Midsommarnatten, då en dåre kan få se dess stora och lysande blommor, sägs det.

Den magiska inskriften ”Kuken, kyss Kuntan (alltså fittan !) Kyss !” pekar också åt samma håll, och insluter oss alla i Midsommarnattens och Frejsdyrkarnas magi – likt i Shakespeares ”En Midsommarnattsdröm”

Men skämt åsido. Oldenburg var centrum inte bara för de västslaviska Vagrierna – den stam som bodde närmast Holstein och var klart och tydligt Hednisk ända in på 1000-talet – det var också en viktig handelsplats för både Danska och Svenska Vikingar från Götaland och Småland, där traditionen om att Ormbunken endast blommar i Midsommarnatten ännu är levande som ett folkminne – och därmed kan vi – på sannolika skäl – bevisa att en uttråkad ung Viking lärde barn och ungdomar rista runor där, en Midsommar för vidpass tusen år sedan, och då lät pigga upp sig själv med denna, om Frej erinrande inskrift. Kanske mindes han sin hembys kvinnor, kanske inte.

Karta, utvisande Mark Oldenburgs och Vagriernas gamla stamländer på den tyska Östersjökusten, nära Lübecker Bucht, Fehmarn och Skåne

Oldenburg är omnämnt av Adam av Bremen i hans krönikor: Aldinborg civitas magna Sclavorum, qui Waigri dicuntur, sita est iuxta mare, quod Balticum sive Barbarum dicitur, itinere die. .. ab Hammaburg och är enligt honom beläget endast en dagsresa från Hamburg, där de kristna huserade, men särskilt djupt satt kristendomen aldrig vid denna tid, och det gör den som bekant inte idag heller. Kanske var runbenet, med sin inskrift, bara en text till skämt och gamman; som den hedniske krigaren slängde ifrån sig innan Midsommardansen och då han gick att fröjda sig med Slavers och Tyskars skönaste kvinnor; och för att lägra dem allesammans. Men vi råder dig – ack läsare ! – att göra exakt samma sak, ty så gör vår Hedning än idag – och med det skall du hålla hans minne levande i sinnet, trots att du ville tro, att detta blott är en historisk bagatell !

 

Men om Magnus Källström, slutligen – är nu att säga att han i Midsommartider också blivit intervjuad av tidningen Magasin K som i Kultur, för att däri manifestera sitt kunnande om såväl Rökstenen som Malastenen från Hälsingland och Karlevistenen från Öland, vilka tidningen utnämner till Sveriges tre mest svårtydda runstenar.

Tyd du runorna, de från Odin stammande – Det säger jag dig !

Gå INTE på de KRISTNA LÖGNERNA om Svensk Midsommar…

Snart är det Midsommar, och som vanligt denna årstid får man läsa en massa kristen smörja och rena lögner på nätet. Trots att det finns klara och högst påtagliga bevis för att Midsommar är något som firats så länge tillbaka man överhuvudtaget kan minnas, eller åtminstone i 5000 år av obruten tradition, ända från stenåldern och bronsåldern och vidare framåt, finns det en massa kristna idioter i vårt samhälle som förnekar allt det här och som sprider lögner och missuppfattningar istället.

Midsommar har inte bara firats i vårt land, utan över hela Norden och Europa – och tror ni mig inte, så se alla de bevis som redovisas i mitt artikelarkiv här ovan.

En av de mest seglivade vanföreställningarna hos de kristna är att Midsommarstången – som egentligen är en MAJSTÅNG och inget annat – skulle vara någotslags ”Fallos-symbol” som de kristna hundarna skriver, fast ingenting kunde vara felaktigare. Några som helst bevis för den saken har aldrig påträffats, mig veterligen, men däremot kan Hedniska Tankar idag avslöja en av dessa kristna lögnare som fortsätter med sitt fakta-förnekande.

Självfallet kan det bero på manifest okunskap och dålig utbildning, eller dålig förmåga att kunna tillgodogöra sig fakta överhuvudtaget – eller kanske lättare förståndshandikapp. Men ett av dessa kristna vrak, som tydligen ser som sin livsuppgift att smäda och håna den Nordiska kulturen heter Wilhelm Jaresand och lär vara perrmanent baserad i Beirut och Kairo. Tidigare har han gjort sig känd för att skriva rena ”snyft-reportage” om hur ”synd” det är om IS-kalifatets frivilliga, eftersom de inte får sitta i bekväma svenska fängelser, utan fortfarande är kvar i den Syriska öknen, där Kurdiska Peshmerga vet att bestraffa dessa satans odjur och denna mänskliga ohyra på ett sätt, som den verkligen förtjänar. Vad för ideologisk hemvist Wilhelm Jaresand – som uppges vara svensk medborgare och vara uppvuxen i Sverige – har, verkar också framgå ur hans islam- och kalifatvänliga artiklar.

Ska vi låta det här ”Stolpskottet” från Mellanöstern LJUGA och FÖRTALA en hel kulturkrets – Eller sätta stopp för hans villfarelser ? (retorisk fråga )

Midsommar och Midsommarblot kom inte alls hit med katolikerna, som Wilhelm Jaresand helt felaktigt skriver. Det är fel i sak. Rena fakta bevisar det. Själva benämningen ”Midsommarblot” förekommer bland annat i Olav Tryggvasons saga. Kung Olav försökte kristna regionen runt Trondheim och blev bjuden till ett midsommarblot av sina fiender:

”När konungen talade mildt till bönderna, blevo de blidare stämda, och samtalet fördes sedan vänligt och fredligt; slutligen blev det avtalat, att Midsommarblot skulle hållas inne på Mären, och dit skulle alla hövdingar och mäktiga bönder komma, såsom sed var; där skulle också konung Olav infinna sig.”

Den kristne ursupatorn dräpte många människor, och förstörde Gudahovet, på samma sätt som Wilhelm Jaresand nu vill förstöra kunskapen om vår Nordiska kultur genom att publicera rena lögner, som han själv fabricerat. Redan en kort faktakoll på nätet skulle kunna ta honom ur de allra värsta villfarelserna, men nu verkar han vara en djupt oärlig person, vars journalistiska respekt för sanningen är nära noll och intet. Också i Agrip, en av de norska kungalängderna, står att Midsommar firades långt tidigare än några kristna fester, och att det var enbart med VÅLD som man senare etablerade en kristen tradition om ”Sankt Hans Afton” eller Johannes Döparens dag.

Redan på Gerumshällen från sådär 1500 år före vår tideräkning, avbildas hur man stagar en Majstång och dansar runt den…

Majstänger, alltså stänger som är ”Majade” och försedda med gröna blad och kvistar – vilket man gör och gjort för att fira vårens ankomst eller sommarens höjdpunkt – har funnits i flera tusen år, och är belagda också från Bronsålderns hällristningar. Detta har varit känt för forskare i mer än hundra år nu, och hela böcker har skrivits om saken .

Alltså ljuger Wilhelm Jaresand – och vad värre är – han ljuger kanske medvetet – i vad syfte torde vara uppenbart, och framgå ur vad han själv skrivit. Han är islamist, helt enkelt, och representerar förtryckande ökenreligioner från Mellersta Östern – och det är där eller i Beirut han hör hemma ! (Kanhända borde vi också kalla honom ”Mr Beirut himself” inte minst därför att han verkar vara så djävla ”bombad”. )

Majstängerna har ingenting med fallosar att göra. Möjligen kan man tyda dem som en avbild av himmelsguden Frejs och jordgudinnans Gerd, Hertha, Earth – hon har flera namn – gemensamma bröllop, vilket beskrivs redan i Skirnismál enligt Eddan – och hur ett manligt stångformat element förenas med ett runt, kvinnligt, kransformat – det var först på det kristna 1800-talet, som ”Midsommarstången” skulle ha en korsform – annars har de alltid bestått av en lodrät stång, försedd med en eller flera vågräta kransar, som bilden nedan visar. Det borde Herr Jaresand känna till, ifall han alls gitter undersöka saken, eller ta reda på rena basfakta, innan han kommer med sina sedvanliga krista griller, som är gripna helt ur luften, och som ingenting ingenting betyder. Varifrån har han fått sina groteska påståenden om fallosar, förresten ? Föddes inte dessa speglosor i hans egen avskrädeshög till hjärna ?

Så här såg och ser Majstänger ännu ut i Dalarna med omnejd – de ser INTE ut som några kristna kors, och har inga hängande ringar…

Redan 2015 bevisade Museipedagogen Anna Braås i en avhandling att Wilhelm Jaresand bara pratar smörja. Anna Bratås låter inte lura sig av all ”kristifikation” eller alla de äldre forskare från 1930-talet, som felaktigt påstått att Midsommarstänger och Midsommarfirande skulle vara en tysk sedvänja, som egentligen är kristen eller som importerats hit på 1700-1800 talet. Hon räknar upp bevis efter bevis och indicium efter indicium på själva motsatsen, och på vad nyare, mer objektiv forskning gjord av personer utan ”kristen bias” kommit fram till. Man vet för det första att det här med Majstänger, som företeelsen rätteligen bör kallas, är en sak som finns över hela det Germanska området, alltså både hela Norden inklusive Finland, Svenska Estland och Baltikum, Tyskland, England, Nederländerna, Frisland och numera även USA och Kanada. Och traditionen att ”maja” eller att resa stänger med gröna löv, som ska påminna om Världsträdet Yggdrasil eller Saxarnas Irminsul, som också var ett Världsträd. Hon nämner exempel från bronsålderns hällristningar i Bohuslän, där en plöjare under vårbruket bär en ”maj” eller en liten majstång fäst vid plogen han kör med – men även andra exempel kunde nämnas.

Låt INGA kristna eller Muslimer störa eller förstöra vårt hedniska MIDSOMMARBLOT och firande..

Nej, vet ni – det blir nog ingen Sill och Nubbe för herr Jaresand i år, och sannerligen inga jordgubbar. Han är för evigt utestängd ur vår svenska Kulturkrets, och kommer nog aldrig mer bli inbjuden till något Midsommarfirande överhuvudtaget – men får vara kvar hos IS-kalifatet nere i den Syriska Öknen.

Istället hoppas jag nästan, att det serveras munfisk, alltså ett kok stryk, ja en god och uppfriskande portion rammelbuljong åt denne lätt meditarreananske, monoteistiske belackare – men allrahelst kunde kanske några av våra hugade läsare gå hem till honom på adressen Norrtullsgatan 65B i Stockholm, där han råkar vara skriven och i vänlig, vinnande och civiliserad ton förklara ett och annat för honom, på ett fredligt vis, utan kindpustande eller större och störande åthävor.

Själv har jag inte tid med det, för dumt folk är ändå legio i det här landet, och emot själva Dumheten, är det sagt – kämpar också gudarna förgäves.

Jag avslutar dagens inlägg med en liten sång – och ska vi alls anamma något Kristet till Midsommaren, ja då föreslår jag att vi tänder en rejäl Midsommareld, och KASTAR KORANEN tillsammans med BIBELN i denna brasa, så att vi får lugn och ro för alla dessa förbannade Våldsreligioner.

Det är Frejs och Gerds bröllop vi firar till Midsommar – liksom fruktbarheten – och Fruktbarhet kan BARA och ENDAST BARA uppstå, om MAN och KVINNA förenas – inte alls kvinna + kvinna, eller man + man – ifall ni nu inte visste om det – det är nämligen ELEMENTÄR MÄNSKLIG BIOLOGI jag nu håller på att förklara för er..

 

”Svenska Landskap” – 2015-06-17, copyright Hedningen…

Jag trivs bäst i Svenska landskap – I ett fritt land vill jag bo.
Utan Allah, ”gud” och Jesus, så att här blir frid och ro.
Jag trivs bäst i Svenska landskap, där Asatron slår rot.
Där örnar flyger högt i skyn, långt bortom våld och hot.
Där dricker jag mitt brännvin själv, och bjuder in var ärlig gäst
för jag trivs bäst i Svenska landskap, där var dag blir en fest.

Jag trivs bäst i frid och frihet, där vi lever vist och väl
Ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, och där Hugen fylls av ljus
där korpar hörs på avstånd, och det är långt till kristna hus.
Men där makterna är nära, så att en tyst och stilla natt
när man sitter under stjärnorna, kan höra Frejas skratt.
för jag trivs bäst i frid och frihet, där vi lever vist och väl.

Jag trivs bäst förutan dåligt sällskap, och allt ”fornsederi”
där Asatron får härska, för en ny Värld, skön och fri.
Där det klara och det enkla får råda som det vill.
Där ja är ja, och nej är nej, och all tvekan tiger still.
Där höjer jag min edsring själv, och lägger på den sten
där runor ristats för vår skull, en gång för längesen.
Ja, helt förutan dåligt sällskap, och allt ”fornsederi”.