Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?

Annonser

Var hittar du Vederhäftig Information om Asatro ? – och en debatt om dess Ledarskap…

Ingen är ofelbar enligt Asatron, Påven allraminst. (Se gårdagens inlägg) Till skillnad från de Monoteistiska religionerna, som ofta hyllar vissa människor som ofelbara – ungefär som i en del totalitära diktaturstater – så har Asatron inga Påvar eller Biskopar alls. Detta är mycket viktigt att förstå, för Asatron är enligt sin själva natur en mycket odogmatisk, Polyteistisk religion. Och angående det här med ofelbarheten, står det klart och tydligt i Hávamál (andra delen av 133:e strofen, om ni vill veta det exakt) att:

er-at maðr svá góðrat galli né fylgi,né svá illr, at einugi dugi.

vilket i min översättning till modern svenska blir

”Förty ingen man är så god att fel inte följer; men ändå är ingen så usel, att till intet han duger”

Många översättningar har gjorts av denna strof till alla möjliga språk, och ofta översätts den också till ”Det ska man finna, om noga oss själva vi må granska, att ingen är utan fel – Men ändå är ingen så usel, att till intet han duger”

Meme+Monotheism+is+one+truth+for+the+masses+but+polytheism+is+many+truths+for+the+individual+Hilmar+Orn+Hilmarsson+Asatruarfelagid+Asatru+heathen+Iceland+Icelandic+Norse+Mythology+Blog+myth+gods+photo+final

Visserligen respekterar nästan alla Asatroende, Världen över det isländska Asatrufélagidh helt enkelt därför att det var först med att nå offentligt erkännande i den nation, där det verkar – det skedde redan 1973 – men det betyder inte alls, att dess nuvarande Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarsson skulle vara någon Påve på det minsta sätt – han är som alla andra Isländska Allsherjargodar enbart en administrativ styresman, och även det mest ödmjuka man kan tänka sig. För övrigt är han nu också den tredje innehavaren av den historiska titeln, som återupplivats sedan Sveinbjörn Beinteinsson grundade Asatrufélagidh för över 46 år sedan.

t_a_d2005-03-09_h11_m29_s04Sverige var ett Valrike och inget Arvrike fram till 1523 och Gustav Vasa – och under Heden tid kunde ingen man väljas till Gode eller Kung, om inte Tinget först godkände honom – och då bara för en viss tid i taget !

Och hur var det i gamla tider ? Nästan alla bildade svenskar känner till formeln ”Svear äga konung taga, och så vräka !” samt hur Torgny Lagman hotade att genast avsätta Olof Skötkonung på Uppsala-tinget, ifall kungen orättfärdigt skulle förklara krig. Lagmannen dömde någon till Kung – det var inte ett privillegium utan snarast en börda – och den kung som inte skötte sig, kunde snabbt avsättas eller till och med avrättas – minns myten om Domalde av Ynglingaätten till exempel – han som blev Blotad för god årsväxt och fred – och så var också fallet i de övriga nordiska länderna. Kungamakten var aldrig absolut på Vikingatiden, och man behöver bara påminna sig hur Trönderna i Tröndelag hotade att avsätta Kung Håkon av Norge, när han inte ville blota enligt Asatron, till exempel – vilket står att läsa i Heimskringla. Inte vem som helst kunde dömas till kung heller, för det gällde förstås att vara av det rätta blodet – Ynglingakungarnas blod – och besitta den heliga ringen Sviagris med dess gyllene galt – Guden Frejs eget totem !

s_suedoise_carl_larsson

Varken Kungar eller Godar kunde stå över lagen…

Först när kungen hyllats och godkänts av Tinget vid Mora Stenar kunde han alls vara någon kung, och så måste han rida ut på sin Eriksgata och i tur och ordning godkännas av alla de andra Tingen eller folkförsamlingarna i varje landskap. Annars kunde han aldrig någonsin kallas för en riktig Sveakung. Kände han inte den sanna Asatron eller Gudarna var han ingenting värd, men var han av Frejs stam och ägde Sviagris, ja då skulle han så småningom kunna skåda Särimner i Valhall…

olausmagnus-morastenGodord” gällde både godar och kungar – det innebar att Tinget gav sitt godkännande och ord på en viss tid…

Och vad som gällde Kungarna, gällde också Godarna eller Gydjorna – folkvalda de också, oftast för ett år i taget (vilket kungarna inte var) av det Ting och den församling som valt dem. Många svenska ortnamn minner om det här, och även Godby på Åland eller Gothem – godhem på Gotland, till exempel. Precis på samma sätt är det i modern Asatro – Godarna är folkvalda, och även om det bör finnas vissa gränser – satta av allmän lag – om vem som alls kan accepteras som Gode eller Gydja, så är den amerikanska debatten ganska onödig, som sagt. Asatron är den mest demokratiska och mest folkstyrda av alla religioner, för inga präster finns – bara företrädare, som ska tala inför makterna..

Det finns INGA PÅVAR i Asatron – och varje Godord torde välja den Gode och Gydja de själva accepterat – svårare än så behöver det inte vara…

800px-Anundshög,_Västerås1010

Men om man nu vill söka mer kunskap – sådant är alltid tacknämligt att ha, innan man uttalar sig – egentligen tycker jag att HUAR, HUÖLK ! och alla amerikanerna är ganska fel ute – vart ska man då vända sig ?

Många har ställt mig den frågan, genom åren. Det här är en personlig blogg, som jag många gånger skrivit och förklarat för er, och förstår ni inte vad som menas med det eller yttrandefrihet, kan ni nog aldrig någonsin bli Asatroende. Då får ni väl söka er till islam, kristendom, new age eller kanske ”forn sed” som just ingen yttrandefrihet har.

Först och främst måste man alltid läsa källorna, och studera Eddan, som den faktiskt är.

Nuförtiden kan man göra det on line och helt gratis, på den superba sajten Heimskringla.no till exempel.

På den sajten – som drivs av frivilliga krafter i Norge (stöd dem med ditt bidrag !) kan du läsa moderna transkiptioner av Codex Regius och alla de kända handskrifterna, och dessutom moderna översättningar och tolkningar på svenska, norska och danska.

Ifall du nu är mera träl än jarl, och måste lära dig också de enklaste grunderna, – ty vad som passar för Jarlen, kanske inte passar för Trälen – så är den svenska sajten Asatemplet någonting för dig. Använder du sökfunktionen överst på sidan, kan du hitta kortfattade och enkelt skrivna artiklar om alla de Nordiska Gudarna och Gudinnorna till exempel.

Wikipedia finns också, men då rekommenderar jag verkligen Wikipedia på Engelska eller Tyska, för i den svenska versionen saknas ofta källhänvisningar, och vad som står där bygger ibland på föråldrade teorier, som visat sig mindre vederhäftiga och ibland också motbevisats för länge sen.

Också sajten Ideell Kulturkamp – vars utgivare ofta skriver om mindre kända gudinnor, valkyrior, väsen och makter i Asatrons Värld – rekommenderas starkt. Använd sökfunktion här också.

På engelska finns också sajten Squirrel Edda – döpt efter Ratatosk – ekorren bland Yggdrasils grenverk – som har mycket elementär, men bra skriven information.

Newestheader

Till sist kan ni också välja att läsa några personligt skrivna ”föreningsbloggar” för olika Godord, här i Norden eller utomlands. Allra mest bör ni läsa Nordiska Asa Samfundets Hemsida, eftersom det är den för tillfället bästa och största föreningen för Asatro.

Vad du däremot bör starkt undvika och vad jag INTE rekommenderar är alla sidor, sajter och liknande som säger sig syssla med ”forn sed” och liknande, lika lite som ”Odhinism” eller för den delen ”Soldiers of Odin” som har lika lite med Asatro att göra som påstådd sk ”Forn Sed” har.

New Age, högerextremism och liknande är inte Asatro, utan förvridningar av sanningen. Och vi som är Asatroende lever här och nu – vi är inte rasister eller ”forna” av oss. Det är viktigt att komma ihåg.

Nämligen.