Efter Midsommardansen.. hos Gerd och på den mörka stjärnan Jorden…

”Efter Midsommardansen” är titeln på en dikt av Bertel Gripenberg, en finlandssvensk poet som alla numera fördömer, och ingen egentligen känner till, mest för att de aldrig läst vad han skrivit, eller hur han på sin tid kunde rimma ”gick i dansen” på ”fördes bort med ambulansen” i en och samma Midsommar-dikt, och  i åter en annan dikt om en annan Midsommar på den finska landsbygden kunde beskriva ett Frejdigt bondslagsmål och utbrott av vrede på ett slags dansbana.

Monoteisterna firar med ”Imamens lilla kråka – en Idyll, så menlös så den bräker… OCH ÄN SLANK DE NER I DIKET (Bildkälla: Sydsvenskan)

I det förra inlägget – och några inlägg före det – har jag skrivit för er om Yngve-Frej och hans kraft, samt vad Frej och Midsommar verkligen står för – samt om vredens princip, som väl rätteligen tillhör Tor. Ni får överse med att det förra inlägget var skrivet så, att jag nästan talade i gåtor; vilket förstås var helt avsiktligt, och utan att det skulle gå för mina läsare exakt vilken person och exakt vilket slags sammanhang det rörde sig om – men förvisso finns det mycket som man kan bli verkligt vred och arg på, här i Midgårds grönskande dalar.

En av de saker jag hatar är den offentliga lögnen, förljugenheten, manifesterad i ”wokeness” och allsköns politiska floskler. Därtill kommer alla de som utövar och sprider sådana lögner, om sig själva och sin egen betydelse, eller om alla andra. Jag talade om en person, som jag mötte anno 1990 och som kan förväntas göra mycket stor skada i det svenska kulturlivet och inte minst på det statliga museum på nationell nivå där hon dessvärre hamnat, men dessbättre hålls hon kanske tillbaka av minst en sk ”curator” och andra dämpande krafter.

Min egen Midsommar han varit utomordentligt god och lyckad, medan Statstelevisionen SVT och ”Sydsvenskan” velat ”sälja på” oss medborgare en massa Monoteistiskt strunt i form av ”Imamens lilla kråka” eller hur Islamister och Kristna nu skall fira Midsommar ihop framför Kyrkéer och Moskor eller vad det nu i framtiden skall få heta – sk ”religiösa centrum” av det slaget finns redan sedan många år i Fisksätra, efter vad media påstår.

Jag vill bara som etnisk svensk och Nordisk Hedning – samt Humanist – säga att jag fullständigt betackar mig från att delta i den sortens arrangemang, både nu och för all framtid. Jag vidhåller min Polyteism, vidhåller allt jag sagt om min andliga samt intellektuella inställning i den här bloggen och äcklas därför svårt av vad jag sett, liksom jag äcklas över att tvingas återse en ”speciell” individ ur mitt förflutna på garanterat fel plats och i fel sammanhang. Någon stolthet – samt någon självbevarelsedrift- får ändå jag själv som individ och den nation jag representerar ändå ha. Jag ämnar inte delta, inte konvertera eller kompromissa inför Monoteismen, som fortsätter att hota och skada hela vår planet.

Vår – för tillfället – snacksaliga statsminister lär ha besökt Bryssel, varifrån hon i direktsändning kommenterar att Ukraina skall åläggas krav på ”reformer” inför sin nyss framröstade EU-ansökan, och detta mitt under brinnande krig, ett krig där framtiden för EU:s och hela Västvärldens insatser för Ukraina minst sagt kan betraktas som osäkra – liksom framtiden för Sveriges NATO-ansökan – och alla andra inrikespolitiska, utrikespolitiska och försvarspolitiska fiaskon för Sveriges del. Om det någonsin är någon Regering i hela Europa just nu som snarast möjligt bör åläggas stränga krav på just ”reformer” så är det just Magdalena Anderssons egen, inte minst med tanke på vad Svensk socialdemokrati har ägnat sig åt under hela efterkrigstiden..

teckning av ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare

Det torde vara fullkomligt bekant för alla och envar hur Svensk Socialdemokrati årtionden igenom stött PKK, PLO, YPG, PYD och liknande organisationer med pengar, och låtit Sverige verka som flera garanterat våldsbenägna och odemokratiska rörelsers fasta bas i Världen. Det har framkommit att Turkiets nuvarande Regering faktiskt har alldeles rätt på flera punkter – Regeringen Andersson regerar bara på basis av en enda ”politisk vildinna” (av kvinnligt kön) vid namn Amineh Kakabaveh, och så länge denna enda person ger den nuvarande svenska regeringen dess enda egentliga maktbas eller berättigande i form av Riksdagsmajoritet, så kommer det inte bli något NATO-medlemskap alls och Finlands påstådda beslut att vänta med Nato-anslutningen under dess egen Statsminister Sanna Marin kommer att bli högst kortvarigt – var så säker.

Vi skickade en gris till Bryssel – en stor Sugga kommer hem igen” kan man säga – med en travesti på ett bekant – och bondskt – svenskt ordspråk. Fredens fiender och till och med Sergej Lavrov ler i mjugg åt Sverige och svenskarna – och det har de den största rätt till, ty aldrig har våra politiska misslyckanden på nationell nivå framstått tydligare – och det inför NATO, EU och hela Världen. Enbart Stefan Löfvén – med talet om ”den feministiska utrikespolitiken” inför hela FN – samt snorungen Greta Thunberg, nu 18 år och lossdrogande på Glastonbury till massornas jubel – har skämt ut vårt land än mer, och ännu värre.

Roe Vs Wade, och dess upphävande i USA samt den kristna fundamentalismen där är USA:s största skam för tillfället – och en sorgens dag för hela den nationen har tyvärr inträffat, säger President Joe Biden. ”Sir, yes Sir” säger er hedning – och ”hail to the chief”…

Förvisso är den politiska dansens och de många turernas bana åtskilligt märklig, nuförtiden. EU kritiserar och fördömrer det nutida Polen för bristande pressfrihet, men i vårt land domineras nyhetsbevakning och media fullständigt av Schibstedt, Bonniers samt Statstelevisionen, TT och en handfull andra förment objektiva källor – och inga andra media göre sig besvär, i alla fall inga seriösa sådana. Sedan har vi ju alltid kvällstidningen Excessen, respektive Tidningen ”Dagen” och Al-Jazeera – ibland häpnadsväckande framstegsinriktad – men det är också allt. Dessutom – vilka försvarade EU:s östra gräns, innan det senaste Ukrainska kriget ens bröt ut ? Vilka brandmän stoppade den stora branden vid Kårböle för ett antal år sedan ?? Rätt svar är att det var polska brandmän, polska soldater.

 

 

Vad som räddat lugnet och återställt friden för Hedningen, denna Midsommar är Gerd eller Jordgudinnan, Frejs absoluta motpol, men också maka. Gudinnan har för tillfället antagit formen av Tina Ahlin, som sjungit i folkton – helt utan kristendom, helt utan psalmer och imamer – från Äskhults by i Småland, också genom vår Statstelevision, som för en enda gångs skull gett fan i politiken och de politiska pekpinnarna. I många former trivs det sköna, som bekant – och till och med visan om fattig bonddräng – en gång Tommy Körbergs glansnummer – har – till skillnad från fattig krigsman – ändå fått vara med – gestaltad av en annan sångare.

Bara visorna i folkton och folktron har fått ljuda, och själv har jag bedrivit ännu en utesittning och vakat i Midsommarnatten, om än det inte varit rätta tidpunkten för solståndet, som ju inföll redan den 21.e och dessutom vid dagtid, innan middagstimmen – som nu – likt resten av dagen – är präglad av sommarens hetta.

”I Många former trivs det sköna” som bekant – men hedning som jag är och förblir, ersätter jag inte Gerd, jordens gudinna med Gud – blandar inte samman alla gudinnorna till en, som i denna tyska visa – ty det blir ett annat falsarium, som slutar med Gudrun istället – och den sortens människor har jag som sagt fått nog av.

I Norge har det skett ännu ett attentat, av en muslimsk gärningsman den här gången, och ingen kristen fundamentalist vid namn Anders Behring Breivik. Förut har man i Kongsberg – en stad jag besökt – påträffat pilbågsbeväpnade gärningsmän, och ett av dödsoffren den gången var faktiskt en drygt 50-årig kvinna ur den norska Hedniska miljön, för sådana finns verkligen – och här blev en av dem dräpt – trots moder Frigg, Gerd och Gudinnornas makt – som förvisso är stor – liksom vredens.

Själv manifesterar jag min vrede, inte genom att döda oskyldiga eller andra intrång, utan genom att protestera emot våldet, trots att Midsommaren är Gerds och Frejs bröllop – manligt och kvinnligt i skön förening, för allt annat är ofruktbart, och leder som vi kan se ingenstans.

Jag viftar inte med några regnbågsfanor, jag är inte ”woke” utan vakande och bevakande, och jag kommer aldrig någonsin att bli varken kristen eller muslim.

De människor jag för det mesta tvingas dela min hemtrakt på den här planeten med begår ständigt nya svek, ständigt förbrytelser också emot mig – på det löjligt lilla liksom det stora, politiska och globala planet. Vår egen Regering sviker oss alla, omdömet sviker någon norsk-iransk individ – och förvisso finns det mycket man kan säga om Norges allmänna trångsynthet som samhälle, lika väl som den trångsynthet som regerar vissa större eller mindre myndighetspersoner eller ”småpåvar” här hemma.

Varför skulle jag då inte hålla dem alla på avstånd, och fira Midsommaren med Makterna och mina vänner och anhöriga – på det sätt jag vill ?

Naturen grönskar, ingen torka syns – mjöd och flädersaft smakas och skördas – liksom hemkryddat brännvin, som inte är till övermått utan husbehov – och dessutom – med rosor, älgört och björksav – duger till att dölja sommarens svett med.

Nu lämnar jag er alla i Friggs och Gerds vård, innan denna sommar 2022 är till ända.

Runor från Farbror Frej

”Hej alla barn – Nu blir det barnprogram
Kom får ni se vad Farbror Frej tar fram
Det är en Stake, och nu ska ni få höra
Vad man med sådana Stakar kan göra…

Du kör med den Staken
tills det sprutar ut klägg
sen har du gjort dig en Ättelägg !”

– Favorit i Repris, skriven av Hedningen cirka 1995

Magnus Källström, Sveriges och Riksantikvarieämbetets främste Runolog; bördig från Järfälla och skyhögt överlägsen vissa förnumstiga Pk-professorer vid namn Williams i Uppsala har skrivit ett inlägg på RAÄ:s bloggsida om årets stora Runolgiska kongress vid Sankelmark i Oldenburg, Tyskland som är ytterst intressant. Där bevisar han att årets Midsommar kommer bli som den alltid varit, i Frejs och Firandets tecken, ty man har hittat ett runben med en inskrift från det närbelägna Starigard eller på västslaviska Starigorod – liksom Ljubech eller Lübeck och Schwerin med en inskrift som lyder:

Kūkr kȳss kuntu, kȳss! 

och om det inte är ett tydligt bevisFarbror Frejs explicita närvaro och manifestation i Midsommartid, så veten I än, eller vad ?

Runbenet från Oldenburg – Bildkälla RAÄ

Han tycker sig även ha utläst växtnamnet Örnbräken på detta runben, vilket kopplar inskriften till just Midsommartid – och det är mycket intressant, även om han själv inte nämner det eller kommit på det. Örnbräken eller Ormbunken blommar ju enligt svensk folktro endast under Midsommarnatten, då en dåre kan få se dess stora och lysande blommor, sägs det.

Den magiska inskriften ”Kuken, kyss Kuntan (alltså fittan !) Kyss !” pekar också åt samma håll, och insluter oss alla i Midsommarnattens och Frejsdyrkarnas magi – likt i Shakespeares ”En Midsommarnattsdröm”

Men skämt åsido. Oldenburg var centrum inte bara för de västslaviska Vagrierna – den stam som bodde närmast Holstein och var klart och tydligt Hednisk ända in på 1000-talet – det var också en viktig handelsplats för både Danska och Svenska Vikingar från Götaland och Småland, där traditionen om att Ormbunken endast blommar i Midsommarnatten ännu är levande som ett folkminne – och därmed kan vi – på sannolika skäl – bevisa att en uttråkad ung Viking lärde barn och ungdomar rista runor där, en Midsommar för vidpass tusen år sedan, och då lät pigga upp sig själv med denna, om Frej erinrande inskrift. Kanske mindes han sin hembys kvinnor, kanske inte.

Karta, utvisande Mark Oldenburgs och Vagriernas gamla stamländer på den tyska Östersjökusten, nära Lübecker Bucht, Fehmarn och Skåne

Oldenburg är omnämnt av Adam av Bremen i hans krönikor: Aldinborg civitas magna Sclavorum, qui Waigri dicuntur, sita est iuxta mare, quod Balticum sive Barbarum dicitur, itinere die. .. ab Hammaburg och är enligt honom beläget endast en dagsresa från Hamburg, där de kristna huserade, men särskilt djupt satt kristendomen aldrig vid denna tid, och det gör den som bekant inte idag heller. Kanske var runbenet, med sin inskrift, bara en text till skämt och gamman; som den hedniske krigaren slängde ifrån sig innan Midsommardansen och då han gick att fröjda sig med Slavers och Tyskars skönaste kvinnor; och för att lägra dem allesammans. Men vi råder dig – ack läsare ! – att göra exakt samma sak, ty så gör vår Hedning än idag – och med det skall du hålla hans minne levande i sinnet, trots att du ville tro, att detta blott är en historisk bagatell !

 

Men om Magnus Källström, slutligen – är nu att säga att han i Midsommartider också blivit intervjuad av tidningen Magasin K som i Kultur, för att däri manifestera sitt kunnande om såväl Rökstenen som Malastenen från Hälsingland och Karlevistenen från Öland, vilka tidningen utnämner till Sveriges tre mest svårtydda runstenar.

Tyd du runorna, de från Odin stammande – Det säger jag dig !

Där bjuds på Mjöd vid Uldum Mölle – Enligt gammal och kär tradition…

Danmark har nu öppnat sina gränser emot alla andra EU-länder utom Portugal och Sverige. Regeringen Löfvéns inkompetenta sätt att hantera Covid-19 krisen, och det faktum att smittan fortfarande sprids fritt i Sverige – troligen via sk ”EU migranter” (på Island kända som ”Rumänska turister”) som fritt rört sig över Sveriges gränser gör att Danmark och resten av våra grannländer inte längre vill veta av oss. Nu har de stängt sina gränser emot ”Landet Löfvén” och så lär det förbli, hela sommaren ut.

Nå, för er som vill ha inhemska resetips från vårt land – och vad som återstår av det – rekommenderar jag å det högsta sajten ”Kulturminnet” som behandlar det svenska Kulturarvets rikedom, som inte ens vår nuvarande Regering helt lyckats förinta eller slå ihjäl.  Visste du att det finns totalt Hedniska runstenar på Kinnekulle, som avbildar Tor, och en kontinuitet ända ned till Bronsålderns hällristningsområde vid Flyhov, där ”Yxguden” eller med andra ord just Tor och ingen annan avbildas !

Mer spekulativt inriktade forskare har tyckt sig se Loke, iförd Frejas Falkhamn, bärande på antingen Iduns äpplen eller Uttergälden i denna hällristning från Flyhov, för de av er som känner till de många myter, där Loke förvandlas till en fågel. Att ”Yxguden” – som är vanlig på Hällristningar över hela landet, och ibland utrustad med en tydlig hammare, samt en vagn förspänd med behornade, bockliknande djur – vilket syns bland annat på ristningar från Tanum, 1600 år och mer före vår tideräknings början, är däremot helt säkert, liksom att det finns spår av Ull, Tyr och Oden på andra ristningar. Om ovanstående figur verkligen föreställer Loke, vill jag dock låta vara osagt.

På sajten Kulturminnet kan ni detta år också lära er om det urgermanska ”Majandet” och Skördemajen, som långt senare blev en Majstång, och först ännu senare en Midsommarstång, därför att Majningen vid Vanadisblotet den 1 Maj – det som vi senare kallat Valborg – var det ursprungliga bruket, med en vårfest till Vanernas ära.

Allt skulle ”majas”. Linné omtalar från Skåne, att alla kyrkor majades vid pingst och midsommar d.v.s. utsirades med löf och blomster. I hemmen skulle också grönt fästas öfver ingången, och grönt strös på golfvet. Ute på åkern skulle sädesfälten majas, i det att kvistar isattes i fårorna. ”Det ger säkert god skörd”. Ibland nöjde man sig med att sätta löfkvistar i hörnen på åkrarna. Det var lika mycket för att förhindra mask som för att befrämja växten, som sådana majanden å åkern egde rum. Mittpunkten i allt var dock majstången, som alla i ett byalag hade gemensam.

Ur Tobias Norlind, ”Svenska Allmogens Lif” 1912

En Majstång, där det manliga elementet (stången) går igenom en eller flera kvinnliga element (ringarna) är den enda riktiga och ursprungliga traditionenkors och andra tillägg med hängande ringar eller kransar, är enbart en sentida ”kristifikation”

Årets hedniska Midsommar, lär ha varit osedvanligt lyckad över hela landet. Medan ”fornsedare” och anhängare av New Age hållit sig borta, har Nordiska Asa Samfundet samlat de sina, och genomfört flera blot med begränsat deltagarantal, trots covid-19.

Minns att Midsommar firar vi för Frej och Gerd…

I dejliga Danmark däremot, ett land som vi etniska svenskar alltså inte längre kan besöka, kommer mjödbryggaren Loke Troldravn (ett namn som förpliktigar !) att demonstrera sina produkter vid Uldum Mölle, som ligger nära Gudneån i trakten av Vejle på Jylland, en mycket historisk trakt, som också varit ett kulturellt centrum ända sedan stenåldern. Den som är vid den gamla Holländar-möllan denna lördag, kommer att få sig både mjöd och kultur till livs.

Uldum Mölle är inte bara en gammal kvarn, utan ett helt regionalt museum. Trakten har varit bebodd med fasta bosättningar av nordisk typ ända sedan 10 000 år före vår tideräkning och ännu längre tillbaka, men är mest berömd för Uldum-kärret, där man hittat en offerplats från förromersk järnålder och flera sklettfynd samt mosslik, som dock inte har samband med själva offerplatsen. Det mest kända av mossliken, Uldum-pigen, hittades redan 1877 och utgör idag höjdpunkten på den utställning som visas på muséet. Tvärtemot vad många påstått, rakt ut i luften och utan bevis, är mossliken från denna trakt på den Jylländska landsbygden inte alls några bevis på människooffer, eftersom skelettresterna hamnat i mossen helt oskadda, och utan spår av något yttre våld överhuvudtaget. Uldum-flickans helt oskadda kranium hamnade i Köpenhamn och var länge helt bortglömt, men är sedan början på 2000-talet tillbaka i sin hembygd.

Man kan jämföra med den sk ”Windeby-Flickan” från Nordtyskland, som länge antogs vara ”offrad” bara för att håret på halva huvudet ruttnat bort under tidens lopp, och för att hon bar ett hårband, som halkat ned över ögonen och därför antogs vara en ögonbindel. År 2006 togs DNA-prov av det fyndet av en kanadensisk arkeolog, som kom fram till att ”flickan” i själva verket var en 14-årig man, begravd i ett utsvultet tillstånd i mossen, nära en offerplats någon gång mellan år 41 före vår tideräkning och år 118, dvs under klassisk romersk tid, när folken i Norr var utsatta för ett hårt militärt tryck. Liket bar inga spår av ”offer” eller några skador alls, utan tillhör med all sannolikhet en individ som dog av en infektionssjukdom.

Windeby-1 fyndet som det hittades i mossen

”klassiskt” försök till ansiktsrekonstruktion av den unge krigaren, Windeby I, från 1980-talet

Varför begravde man annars helt friska och oskadda individer nära – dvs kanske 10-20 meter bort från centrala offerplatser i mossar, där man bara offrade mat och dryck (vilket vi vet ifrån de djurben och lerkärl med mjöd och annat, man hittat på de platserna) ??  Förmodligen rörde det sig om unga individer med hög status, som dog under nödår – kanske också i virus-sjukdomar och farsoter liknande dem vi upplever nu – och som därför var älskade nog av hela stammen och sina föräldrar och släktingar för att överlämnas i gudarnas vård, och deras direkta omsorg – för man visste ju, att mossvattnet hade konserverande egenskaper.

Mitt eget ”rekonstruktionsförsök” av hur den unge Windeby-krigaren kan ha sett ut. Han hade en smal men markerad näsa, inget tydligt hakutskott eller några markerade ögonbrynsbågar, utan ett ganska ”kvinnligt” splankokranium (dvs ansikte) beroende på sin ålder… Fårskinn över den vanliga yllemanteln (som också kan ha varit vit eller röd – men idag brun pga mossvattnet) bar han nog bara vintertid

Vid Uldum mosse har man också hittat rester efter en ca 170 cm lång, manlig individ i 30-års åldern. Han ska dock ha blivit nedpålad i mossen, och man har också hittat spår av vad som kan vara en galge eller i vart fall en upprättstående träpåle från något yngre tid, dvs 200-300 tal. Åsikterna om de danska mossliken går isär – det finns i och för sig individer som dött en våldsam död, oftast genom ”tredubbelt” blot som hos kelterna ( i tur och ordning strypning, hjärtstick och halsartärers avskärande) som hos Grauballemannen eller Tollund-mannen, men precis som vad gäller Lindow-mannen i England anser de flesta forskare numera, att detta var ett ”frivilligt” hövdingaoffer, dvs en präst eller en kulthövding, som dog för sitt eget folk i en utsatt tid. (handen på hjärtat, käre läsare – skulle du inte vilja se individer som ”Doktor Tegnell” eller andra ”misslyckade hövdingar” i våra dagar pålas ned i något träsk, någonstans ?)

Lindow-mannen har kallats ”Druid” (men det finns få eller inga bevis för att han alls var det) men kanske var han en charlatan och svamlare, precis som herr Tegnell...

Ett berömt stycke – 12 kapitlet i Cornelius Tacitus ”Germania” säger att Germanerna begravde kriminella i mossar, men bara i de fall där deras högsta ting utdömt dödsstraff, och man var helt överbevisad av den saken. Lägre rätt, som häradsrätter och liknande, kunde inte utdöma dödsstraff, det kunde bara rikets eller stammens högsta ting göra – eller kungen och rikets högste lagman själv, och mängden mosslik vi har kvar, överbevisar oss om att det nog gjordes väldigt sällan.

Tacitus – som ju var romersk senator, senare konsul och från början underrättelseofficer (vilket i och för sig alla ”eques” som tillhörde kavalleriet var – romerskt kavalleri var ju mest till för att spana, samt sköta förbindelse- och ledningstjänst) visste helt säkert vad han talade om, då han skrev att:

licet apud concilium accusare quoque et discrimen capitis intendere. distinctio poenarum ex delicto: proditores et transfugas arboribus susp e n d u n t,

i g n a v o s  e t imbelles et corpore infames, caeno ad palude, , i n i e c t a insuper c r a t e.

Det här stycket har blivit tolkat på flera sätt genom åren, men som redan den svenske forskaren och museimannen från Varberg, Albert Sandklef, bevisade i ”Fornvännen” 1944, så är ”corpore infames” eller ”de som vanärat sin kropp” nog inte alls någon hänsyftning på onaturlig otukt, homosex eller annat sådant (apropå Loke !) utan att förstå som en förstärkning till ”Ignavos et Imbelles”, alltså ”förrädare och pacifister = ”okrigiska” – bellum betyder krig. Dessutom använder Livius, en annan känd historiker, uttrycket unum vile atque infame corpus om en förrädare som inte gett fienden någon betydande hjälp, alltså inte en spion, men väl en person som helt svikit det egna folket och stammen. Man har också antagit, att ”corpore infames” skulle vara en person som stympat sig själv frivilligt för att undgå krigstjänst – i det romerska riket på 300-talet lär enstaka personer ha huggit tummarna av sig, hellre än att bli uttagna som bågskyttar eller legionärer.

Sveber, Angler, Saxare och Danskar på 300-talet såg ofta ut såhär…