Det händer igen… Och igen och igen.. Den sk ”Kärlekens religion” visar sitt rätta ansikte..

Från Frankrike rapporteras idag enligt ”Russia Today” om hur ännu en muslim – som stått på den franska polisens terror-lista, ”Fiche S” – plötsligt börjat skrika ”Allahu Akbar” och dödat två personer i en förort till Paris. Daesch, även känd som IS eller Islamska Staten har tagit på sig ansvaret för dådet, precis som vanligt.

Och den svenska Ärkebiskopen Antje Jackélen har fortfarande exakt samma fras – översatt till svenska – som sitt enda valspråk…

Här hemma börjar anklagelser om rent valfusk, och ett växande politiskt våld breda ut sig, i den svenska valrörelsens spår. Vissa Riksdagspartier stöder öppet islamisterna, samma islamister som man har tydliga och klara problem med i de flesta Västeuropeiska länder. Idag avslöjades det till exempel, att Centerpartiets ledande man i Göteborg är högerextremist, och under lång tid samarbetat med den islamska gruppen ”Grå Vargarna” i Turkiet – denne Centerpartists hemland.

Vem vill rösta på ”Akbar Annie” ? Det är väl känt, på vems sida hon står…

I somras hände det också, att en annan muslimsk extremist i just Frankrike lyckades skära halsen av en katolsk präst inuti en kyrka. Återigen visade dessa utövare av ”kärlekens religion” vilka de verkligen är – liksom många andra Monoteister. Självklart kan man gå omkring och säga ”Men de flesta av islams anhängare är väl goda och laglydiga människor, liksom de kristna ?” och naturligtvis är detta påstående sant – de flesta människor på jorden, oavsett religion, hudfärg eller något annat, är faktiskt just goda och laglydiga – men tänk nu efter en smula..

 

Kan man egentligen hävda – som Monoteisterna – att just deras religion skulle vara ”bättre” eller ”kärleksfullare” än någon annan ?
Har kristendomen eller islam någotslags konstigt ”Monopol på kärlek” kanske ?

Och för övrigt – Hur yttrar sig denna påstådda ”kärleksfullhet” eller såkallade ”godhet” gång efter annan ?

Om och om och om igen har vi fått se tydliga bevis på det, i Madrid, Paris, London, Berlin, på Drottninggatan i Stockholm…och tja… listan på Monoteismens illdåd, kan faktiskt göras hur lång som helst..

Förgäves letar vi i media hela världen över efter någon som vill ”Skada för Skades skull” eller ”Terrorism för Tor”. Någon sådan Hednisk terrorism finns inte någonstans alls, inte på hela Jorden, vad det nu kan bero på. Indiens alla hinduer håller sig påfallande lugna, och tycks inte kasta några bomber på folk, allt tal om onda hindunationalister till trots. Kanhända är det därför att de tror på Karmas Lag, kanhända inte. Fråga inte mig, för jag kan mycket lite om hinduism, och är inte expert på ämnet. Inga Shintoister i Japan tar livet av folk med den egna religionen som argument. Inte heller någon polyteist bland Nordamerikas indianer.  Och ändå förföljs polyteistiska religioner typ Asatro över hela vår Jord, och utnämns till ”farliga” av såväl muslimer som kristna. Är inte det rätt konstigt ?

Vems religion är det, som är ”farlig” – ifall vi ser till verkningarna, och verkligheten, sådan den faktiskt ser ut – trots att många – svenska politiker inte minst – inte vill inse den bistra sanningen–

Varför tror alla dessa islamister och kristna, att endast deras ”gud” existerar och har rätt ?

Nåja. Det har i och för sig funnits en enda mördare och mordbrännare bland Nordiska Hedningar också – det vet jag efter att ha studerat ämnet i mer än trettio år, och namnet Varg Vikernes är kanske känt för de redan insatta. Denne fd. norske medborgare begick sina dåd redan 1993 – det var för mer än 25 år sedan, och eftersom man i de flesta civiliserade länder anser att även dömda förbrytare skall kunna återanpassas till samhället, bara de avtjänat sitt straff och inte får några ”återfall” så försattes han anno 2009 på fri fot – och flyttade till Frankrike riktigt nog, men där har han gripits för olaga vapeninnehav.

En person av mer än 10 000 i hela Skandinavien, således, men därav kan man knappast dra några alltför långtgående slutsatser. Herr Vikernes, med sitt rätt egendomliga författarskap och senare skriftställeri vill jag själv lämna därhän, för jag har själv aldrig någonsin sympatiserat med just honom, och det har nog ingen annan svensk hedning heller. Enbart vanelögnaren Fredrik Gregorius i Linköping – ni vet han som utger sig för att vara seriös akademisk forskare – och gång efter annan ”får betalt” i media för att racka ned på Asatron, säga att den ”inte finns”, angripa dess utövare osv – lär vara av motsatt mening.

Upp till bevis, min bäste herre” säger jag då – för var är de hedniska terroristerna, bilbrännarna, våldtäktsmännen och mördarna ?

Underligt nog får vi inte läsa om några sådana i media, vad det nu kan bero på… Här i landet eller i Europa finns det inga – i USA 2-3 stycken kanhända, men det är också allt.

Denne man säger hela tiden att enbart Asatron i Sverige ska vara ”farlig”, ”nationalistisk” osv propagandalögner. Men – inte ett enda brott har begåtts som styrker Fredrik Gregorius vansinniga teser…

 

Och för övrigt – ska vi ens ha några ”Religiösa Friskolor” i Sverige ? VÅRT Sverige…

Annonser

Måndagen efter DE HELIGA KORNAS SÖNDAG…

I den vackra staden Linköping, samma stad där den sk religionsforskaren eller falske proffstyckaren Fredrik Gregorius nu etablerat sig på stadens universitet och lärosäte, och samma lärosäte rakt fram basunerar ut att Asatron bara är populärkultur, att den inte finns på riktigt, och att ”folk inte börjar tro på Freja och Oden igen” – som om all denna kristna propaganda skulle vara vetenskap – levde en gång en känd humanist och komiker, som hette Tage Danielsson; ifall det namnet är bekant. Tage utgav sig år 1965 för att vara kristen präst, och utgav en egen Postilla, som gisslade företeelser i dåtidens Socialdemokratiska folkhem, ungefär som jag nu gisslar renodlat dumma och svårt fördomsfulla uttalanden – av den typ Fredrik Gregorius ger ifrån sig, bland annat.

En bortglömd postilla, värd att minnas…

 

Bland annat instiftade Tage Danielsson en särskild helgdag, kallad ”DE HELIGA KORNAS SÖNDAG” och även om jag inte minns när på året den var tänkt att infalla, och om det i så fall var på första söndagen i Juni, Friggs månad för oss Asatroende, så vill jag mena att den lika gärna kunde firas just såhär års. Heliga Kor finns det många, även i vårt eget svenska samhälle och inte bara i det hinduiska Indien. Vad menar man förresten med uttrycket ”en helig ko” ? Nuförtiden är väl kon ifråga mest en retorisk figur, alltså en liknelse, något som används i överförd bemärkelse, och används om något totalt och fullständigt föråldrat, som för länge sedan spelat ut sin roll men som ändå finns mitt inne i det moderna samhällets krassa verklighet, ungefär som Fredrik Gregorius fullständigt groteska uppfattning att just kristendomen måste vara bättre än alla andra religioner, att dessa inte skulle vara ”på riktigt” eller teorin om Socialismen som ett fungerande samhällssystem, till exempel.

En som sannolikt vet en hel del om ”Heliga Kor” är väl den amerikanske kulturantropologen Marvin Harris, som redan år 1974 utgav en bok med titeln ”Cows, Pigs, Wars and Witches” – the riddles of culture – som sedan länge står på min bokhylla.

En av Marvin Harris grundsatser är att många främmande kulturer och religioner ägnar sig åt företeelser eller vanor som en gång i tiden, eller från början var rationella, och av dem är de påstått heliga korna ett paradexempel. Han fyller inte sin bok med floskler och fördomar av det slag som religionsvetarna i Linköping – vars sk ”Vetenskap” står på betydligt svagare grund – utan undersöker olika kulturella fenomen mera förutsättningslöst. Från början – dvs i den Vediska kulturen på 1600-talet före vår tideräkning eller så, var ”heliga kor” en fullt rationell företeelse. I utkanterna på bondbyarna kunde några kor hanka sig fram ”på marginalen” och stå till tjänst med extra mjölk och framförallt gödsel (som man använde som bränsle) för byns fattiga. Det är nämligen inte alls så, som moderna djurrättsaktivister och andra våldsverkare tror, att man ”förtrycker” en ko om man mjölkar den. Tvärtom är det så, att kon blir förtryckt om den INTE mjölkas, för av spänningar i juvern kan en ko så småningom dö – alla bönder vet att många kor tycker om att bli avmjölkade och ställer upp tämligen självmant, vilket all boskapshålllning i grunden bygger på….

Kanske inte alls så tokiga djur trots allt

 

På ett liknande sätt förhåller det sig med Judendomens och framförallt Islams närmast patologiska hat emot Bacon och grisar, säger Marvin Harris. Jag har redan tagit upp hans argumentation i en essä om de Gadarenska Svinen, och hur Polyteistiska kulturer som det gamla Egypten gärna höll sig med feta svin, och hur man där älskade fläskkött. Nere vid Nilen, där sumpmarker och träsk fanns i överflöd, förökade sig grisarna och mådde bra, men för öknens folk, intoleranta beduinstammar och annat, var grisen en styggelse, eftersom den konkurrerade med människorna om det lilla livsrum som fanns vid Oaser, floddalar och annat, och så kom det sig alltså att ökenfolken började hata och förfölja fläskätarna…

Här uppe i Keltiskt, Germanskt och även Nordiskt område kan vi äta fläsk och bacon med god förnöjelse. Här finns nämligen ingen öken, ingen brist på frodiga skogar och grönskande träskmarker, inget hat och inga monoteistiska ökenreligioner, och några sådana behöver vi heller inte i vårt land…

Brinnande buskar och ökenprofeter med Värmeslag…. Nej – sånt behövs inte här….

Tänk er förresten ett litet tanke-experiment – något djärvt, kanhända. Tänk er om Fredrik Gregorius istället rakt fram skrivit såhär – om sk Mosaiska trosbekännare, ja alltså anhängare av Hebreisk religion, eller med andra ord j-u-d-a-r istället för a-s-a-t-r-o-e-n-d-e… Ok, nu gjorde han inte det, såklart – men om han hade gjort det, hade man kunnat läsa följande – och det på Linköpings Universitets hemsidor:

”Judars behov av nationell eller kulturell identitet gör att de via det förflutna försöker hitta något som kan omtolkas till hur de själva vill att världen ska se ut, och hitta en egen plats i den”

”Det handlar inte om att Judarna skulle börja tro på Jehova och Moses igen”

”Judarna är helt fokuserade på konfliktsymbolerna från de judiska myterna” osv osv

Skulle detta vara så vidare snyggt, tycker ni ?

Ifråga om Asatro går det alltså bra för Fredrik Gregorius att håna, förlöjliga, bagatellisera och trivialisera religiösa uttryck, men gäller det Mosaiska trosbekännare – ja då skulle nog många av dem – fullständigt med rätta om ni frågar mig – känna sig orättvist behandlade och även tala om ren Anti-Semitism, antar jag – och det vore även välgrundat.

Gång på gång har jag försökt inpränta det svinaktiga i Fredrik Gregorius fördomsfulla och ytterst cyniska uttalanden, och hur han gång på gång trycker ner och diskvalificerar hela grupper av människor – och vad värre är, han gör allt detta rakt fram, i namn av ”akademisk forskning” som han har mage att kalla det. Uttalar man sig på ett sådant sätt som han får man också finna sig i att bli vederlagd – i synnerhet som han inte redovisat någon form av vetenskapligt hållbara bevis för sina påståenden alls.

Kan man förresten alls påstå, att någon tro eller religion eller något trossystem skulle vara ”sämre” än något annat, enbart på ideologisk grund, eller för att man råkar ogilla dess utövare, som Fredrik Gregorius helt uppenbart gör ?

Möjligen kunde man göra det, om man såg till handlingarna bakom trossystemet, eller vad dess utövare de facto gör i verkligheten, men det är en annan sak.. Under de kommande dagarna skall jag fortsätta mitt resonemang om dessa ämnen, och varför man inte bör ägna sig åt ”Christian belittlement” med flera fördomar.

Om uppriktiga blot och lögnaktiga kristna ”forskare”…

Minns ni den ökände Fredrik Gregorius, den kristne teologen som försöker leka att han är en opartisk forskare, och som nu fått anställning vid Linköpings Universitet, även om det är ytterst oklart vad han egentligen ska göra där. Hela Hedniska samfund har protesterat högt och ljudligt på Internet emot Gregorius doktorsavhandling från 2009, bland annat därför att den innehåller avsiktliga felcitat och andra grava förvanskningar.

Till Linköpings Universitet säger samme Gregorius nu, nio år senare att Asatrons tillväxt i Sverige bara beror på en media-hype och populärkultur, att ingen Asatroende tror på Freja eller Oden ”på riktigt” och att alltihop alltså skulle vara en stor bluff. Detta kallar han – skrattretande nog – att ge en ”nyanserad bild” av saken. De flesta i den hedniska Världen som jag någonsin talat med, ger inte mycket för Herr Gregorius kunskaper. Hur kan han egentligen veta, hur mycket folk tror eller inte tror – och varför anser sig han ha monopol på att torgföra detta, bland annat i DN – över huvudet på alla utövare, som själva inte tillåts uttala sig i media. Hur sakligt är detta ?

En falsk människas ansikte… Ganska skrämmande, eller hur ?

Antag att vi skulle behandla alla andra religioner enligt Fredrik Gregorius utmärkta, självpåhittade recept. Antag att någon skulle ställa sig upp och säga: ”Nej, de som säger sig fira Ramadan i Sverige firar nog inte på riktigt…De fuskar nog med fastan, allt är bara hype och hitte-på…” Eller om någon skulle säga om kristendomen, den religion som sagde herr Gregorius – som också läst till präst – öppet bekänner sig till, samtidigt som han påstår att han skulle vara opartisk… ”Nej men allt är bara populärkultur… förvirrade ungdomar som snöat in på Jesus Christ Superstar och sådan där modern rock-musik ni vet.. Men inget av det är ju äkta...Bara politik och struntprat, alltsammans..

Hur kan någonsin en person som sägs vara ”akademiker” och till på köpet seriös forskare vräka ur sig uttalande efter uttalande i den stilen gång efter annan, och ändå göra anspråk på att bli trodd… Visst – åsikter är en sak, och åsikter har vi alla rätt till att ha och till och med vädra i pressen, i kraft av att det sägs råda yttrandefrihet i det här landet, men det finns ändå gränser för vad man kan tillåta sig i form av ”forskning” – det är inte första gången Gregorius metoder råkar i blåsväder och sägs vara kontroversiella…Som sagt hände det redan för nio år sedan, och i våras hände det igen.. Att likt DN tillskriva hela samfund på 1200 personer och mer vissa åsikter, och sedan neka alla dessa personer all genmälesrätt – det är inte riktigt ärligt, inte god publicistisk sed, och heller ingen ”schysst” journalistik, vill jag mena…

Det är trots allt en skillnad i ”verkshöjd” på akademiska avhandlingar, journalistik i vad som ska vara landsomfattande media, och sedan bloggar som den här, till exempel..

På Engelska kallas herr Gregorius ”metoder” för Christian Belittlement, eller Kristet Förminskande. Att ironisera, drygt flyta ovanpå och göra sig lustig över Asatron och inte ta den riktigt på allvar har sedan länge varit Fredrik Gregorius och hans akademiska gelikars kännemärke. Själv kan jag försäkra honom – och alla andra kristna i det här landet – att detta är i allra högsta grad på allvar. Blodigt allvar till och med, och inser inte herr Gregorius med flera det, så kanske de får lära sig detta – ”den hårda vägen” så småningom…

Jag säger inte detta som ett hot, men ett definitivt löfte. Varför tror ni fler än 30 % av ”Svenska” Kyrkans medlemmar lämnat den bakom sig och låtit hedna sig sedan år 2000 ? Varför tror ni jag själv skriver på den här bloggen, kväll efter kväll, vecka efter vecka, månad efter månad i mer än fem långa år ? Varför tror ni att hundratals människor samlades vid Gamla Uppsala förra året, för att under Nordiska Asa Samfundets ledning fira midsommar ? Varför har detta samfund på mindre än två år mer än fyrdubblat sitt medlemsantal för att bli det näst största i Norden, förutom det på Island, som har mer än 40 år av dokumenterad historia ?? Menar Herr Gregorius verkligen, att alla dessa tusentals människor inte skulle ”tro på riktigt” – och hur kan just han avgöra det.. ? Vad baseras hans utsagor på ?? Var är hans statistik ?? Vad har han för fakta ??

Om ÅSIKTER kan man resonera, javisst – och HUMOR får man också försöka ha… Men FAKTA är ändå FAKTA… (FACE the FACTS, Xistians !)

Nej Herr Gregorius, vet skäms på er, vet sjufalt skäms och vet hut, karl ! Detta är i allra högsta grad på allvar… Det kan jag försäkra…

Ifall inte de troende vid detta och många andra blot vore ärliga, som Fredrik Gregorius påstår, varför åkte de då hundratals kilometer för att samlas på just den platsen ? Skulle Fredrik Gregorius ha uttryckt sig likadant om exempelvis Mohammedaner eller Kristna ??

Jag kan också försäkra er om att alla de Midsommarbröllop, Knäsättningar av barn (nej, som jag berättat sysslar vi inte alls med blott och bart ”namngivning” eller dop, och vi tvingar inte på barn vår tro, men vi knäsätter och välkomnar alltså – olikt dessa kristna !) och till och med begravningar – av min egen far, till exempel – varit på fullaste allvar, och att ingen av de sjuttio eller fler personer som samlats vid detta eller andra tillfällen haft något att invända, vad det nu kan bero på. I dessa fall har jag själv verkat som Gode – i mer än 18 år av mitt liv – och jag kan återigen försäkra er, att det varit så ”äkta” som någonting kunnat vara eller bli. Och äkta känslor har upplevts också av åhörare och deltagare – efter vad de själva samstämmigt upplyst mig om – och jag finner inga skäl till att likt herr Gregorius misstänkliggöra deras känslor, påstå att ”allt är politik” och släpa alla dessa människor i smutsen, på det uppenbara och lögnaktiga sätt som han själv gör.

Jag har till och med publicerat hela ceremonitexter jag själv skrivit, bearbetat eller översatt på den här bloggen, och bjudit in personer att kommentera dem – ifall de har haft något att invända. Jag har till och med uppmanat mina läsare att leta efter påstådd såkallad ”rasism” i de texterna, eller något annat stötande – men inte en säger en enda läsare har hört av sig – inte ens någon kristen dito. Återigen frågar jag mig vad detta kan bero på, månne – och varför fler personer inte uppfattar saken på Herr Grregorius egentligen ganska respektlösa och skenheliga sätt – ifall han nu har rätt…eller har någonting alls i vad han säger…

Kommentar av Muralgranskaren, alias David Nessle… Är inte dessa kristna profeter ganska skrattretande, så säg ?

 

Låt oss nu ägna oss åt något andligt, sedan jag klargjort allt utav det ovanstående. Blot till Frejas ära, till exempel. Det är fortfarande hennes månad, trots allt, även om den avslutas just idag, och vi vet från Eddan att Freja kan anta många olika former, flyga över Midgård i falkhamn, rida på suggor och enorma svin, samt anta i stort sett vilka former hon vill. Angående suggorna – Revenons-en à nos moutons– så vill jag bara påpeka, att flera av mina tidigare dambekanta och flickvänner anmärkt, att själva ridandet på svinen är något de själva också klarar av, med eller utan knäfall, om så erfordras – men ber gör vi hedniska män och hedniska kvinnor aldrig, som bekant. Vi blotar, eller offrar däremot, ty ”gåva kräver att gengåva gives” – det är det första av alla bud – och detta gäller även och i synnerhet Freja…

Så kan man också uppfatta det…

I Hyndluljöds tionde strof – tio är inte för inte Jara-runans tal – där Freja själv från ryggen av Stridsgalten Hildisvin upplyser en av hennes trognaste tillbedjare om hans ursprung och härstamning, sägs det rent ut och tydligt följande, som är mycket upplysande för hur Gudinnan och Gudamakterna själva ser och uppfattar själva Blotet, som människorna förärar dem:

Hörg hann mér gerði -hlaðinn steinum,- nú er grjót þatat – gleri vorðit; -rauð hann í nýju – nauta blóði; æ trúði Óttarrá ásynjur.

”Harg han mig gjorde av lagda stenar – nu är allt detta grå – som glas vordet… Med rött lät han färga i ny, av nötblod… Alltid Ottar på Asynjor trodde !”

Freja Freya Freyja finns i många former, och kan förändra sitt utseende efter behag…

En harg eller en stenhög är inte mycket att förära en gudinna, kan man tycka. Men Ottar, den fattige bonden, blir mottagen hos Freja ändå; och hon uppskattar hans offer och prisar det högeligen. Han har offrat av sina krafter, sin möda, sitt arbete och sin svett – och Gudinnan ser till uppsåtet, all den tid och det arbete Ottar lägger ned. Hon bryr sig inte om värdet, inte om guld, inte om ädla stenar i detta fall – för vanlig gråsten visar sig också duga bättre än allt sådant, som bara är prål; för det viktigaste är innehållet. Freja betonar just Ottars tro, Truá, som inte bara betyder tro i betydelsen ärliga och uppriktiga känslor, utan trofasthet, ”Treue” på Tyska, som i ”Meine ehre heisst Treue” (Trofastheten är min ära) även om det blivit ett i senare tid ofta missbrukat valspråk.

Detta är inte en ”forn sed” eller en mekanisk, ålderdomlig upprepning som Ottar gör, helt utan att förstå ritens mening. Alla sådana uttryck är gravt missvisande, och kommer i vägen för själva det centrala begreppet ”Trua”. Freja säger inte heller ”trua á” eller ”tro på” därför att det är en onödig abstraktion. Det norröna språk som används här är mycket subtilt, och man måste ha studerat det noga för att märka små, små nyanser och skillnader i språkbruket. Gudinnan säger ”han tror mig” eftersom hon vet att Ottar talar absolut sanning, Asynjorna finns ju på riktigt, precis som Freja naturligtvis vet att hon finns på riktigt, därför att hon upplever sig tänka och alltså existerar (nej, Descartes var inte först – detta skrevs hundratals år innan den franske filosofen) – och hon vet alltså, att hon själv ”finns”. Hon vet också att hon helt och fullt kan lita på Ottars känslor, hon tar emot hans kärlek och återgäldar den – och det sker via ord och gåvor, gåvor och ord som ingen kristen människa någonsin kan förstå, därför att de för evigt är utestängda från allt detta. De har inte Frejas kärlek, helt enkelt – och därför kan de inte heller förstå den…

Ottars gåva är också ”rödfärgad” (röd anses ju vara kärlekens färg) får vi veta, och den sker ”i Nyju” det vill säga ”på nytt” – men också i ny, i nymåne, för det är vad ordet betyder. ”Att niga för nymånens skära” som vid Nyårsny och Midsommarnyet, är också ett Blot till Freja, och det har personen eller personerna som skrev Hyndluljöd vetat om. Ottarsgåvan skapas för första gången – den är visst ingen ”sed” utan helt nygjord – bakåt leder ingen väg – och kärleken känns som bekant alltid ny, den också, hur ofta man än må ha upplevt den. Ottar offrar nötblod – den dyraste formen av boskap han äger – och i detta offer finner Freja alltså stort behag – hon vet att Ottars kärlek är ren och fullkomligt äkta, hon litar helt och fullt på honom – som Fulltrui (få vet idag vad som ens menas med detta begrepp) och hon säger ”ae” vilket också betyder ”för evigt”, ”i evigheters evighet” för också hennes kärlek och känslor är hundra procent rena, tillgivna och visar på en fullkomlig styrka, som den icke-asatroende kristne aldrig kan dela, aldrig kan inse, aldrig kan förstå…

På samma sätt är det med Oden – med Tor – och med de andra gudamakterna. Varför tror Gregorius, denne lögnaktige kristne, att just vår och våra gudar skulle vara sämre än hans egen ? Är inte det oerhört fördomsfullt resonerat, ja fullkomligt inskränkt, liksom tron hos alla andra Monoteister – för sann tro måste väl ändå innehålla FLERA Gudomar och möjligheter, inte bara EN gudom ?

Den som haver tron, skall vara frälst” lär det till och med stå uti de kristnes bibel – efter vad jag har hört sägas, för själv har jag givetvis aldrig läst den, utan bara Eddorna.

Och tvivla aldrig på människors känslor, säger jag eder; så framt det må gå er väl – men betvivla vad ni läser i DN och andra lögnarblaskor, eller vad ni får lära er på de såkallade ”Universiteten”, i Linköping eller någon annanstans. Gatan och Kasernen har för min del varit mina främsta ”Universitet” – det säger jag med emfas, och jag tänker, talar och handlar därefter. Basta cosi – och hell Freyja Freya Freja – för i ny och vid fullmåne bör man bringa blot och offer…

 

Vände Freja dig ryggen, Gregorius, och månde stjärten hennes skina över dig, evinnerligen – ty du kan icke något veta, om det du icke har eller tror. Kyss oss du där ryggen slutar – så får du se vartåt det hela lutar !

1111 medlemmar i Nordiska Asa Samfundet – och fler blir vi…

Från Nordiska Asa Samfundet och flera media på nätet rapporteras idag att man passerat siffran 1111 medlemar. Detta gör NAS till den överlägset största hedniska organisationen i Sverige och hela Norden, medan sk ”forn sed” (en kristen beteckning från 1200-talet, som inte har med hedendom att göra) och andra avarter, som inte alls är Asatro utan en urspårad, politiserad variant av New Age har knappt ett hundratal aktiva medlemmar. Nordiska Asa Samfundet ljuger inte om sitt medlemsantal, utan räknar bara medlemmar som verkligen betalt in medlemsavgiften det sista året, eller de som är medlemmar på livstid, i likhet med mig själv. ”Forn sed” och andra mer oseriösa samfund räknar till och med tomma adresser från 1990-talet i sitt register som medlemskap, men ingen behöver tro på sådant tjafs. Tids nog får dessa sakramentskade skojare sin dom av livets makter och Nornorna ändå.

 

Bara det Isländska Asatrufélagid är nu större, men annars är vi i Sverige störst, och vi kommer att växa ytterligare detta år. Snart når vi siffran 5000 eller fler, och vi undanber oss alla oseriösa sk ”forskare” typ Fredrik Gregorius vid Linköpings Universitet, ni vet den kristne narren som säger att vår tro ”inte är på riktigt” hur han nu kan veta det.… Har han någon sorts ensamrätt på att bedöma vem av oss som tror eller inte tror, kantro, eller vad baserar han sina flummiga uttalanden på ?

Det enda, som ”inte är på riktigt” är väl i så fall det svenska folkets sk ”gudstro” – eftersom de flesta av oss etniska svenskar inte alls bekänner oss till någon Allah, gud, Jahve eller ”den allsmäktige herren” som sägs vilja bestämma över oss alla. Undersökningar har ju visat, att mindre än 10 % av svenskarna alls tror på någon sk ”gud”, och eftersom detta är den kristna lärans huvudpunkt, så kan vi sägas vara på väg att bli hednade allihop. Statistik från den sk ”svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat trossamfund (snarare tvärtom) har nu mindre än 60 % av folket som medlemmar, och i Mars i år inträffade den näst högsta utträdessiffran för Mars månad någonsin. Kontrollera själv om ni inte tror mig – till och med de kristna måste förr eller senare erkänna oss hedningar som en kraft i samhället, även om herr Gregorius tydligen vägrar att göra det..

Vi har vänt alla sådana totalitära förkunnelser ryggen, och skapar vårt eget öde, i det som en gång var ett hem för vårt folk, ja ett Folkhem, som det kallades – så sent som för några årtionden sedan. Och i den andan, och med förhoppning om en ny och bättre Regering efter höstens val – nu en liten dikt…som jag idag fick insänd av en anonym läsare..

Jag är glad att jag är hedning, och inget kristet nöt
Nej ingen hycklande stolle, med tungan i arslet
på herre jesus, så slemmig och söt

Jag faller inte på knä, och fromlar och hymlar
låtsas att kvinnor och natur är ”synd” som dessa
kristna små lymlar.

Jag står trygg i mig själv med Asarnas makt på min sida
och för en starkare, friare Värld skall jag strida.

Låt oss inte leva i lögn och skam, med bibel och koran
nöjda i slaveri och smuts, tills den yttersta dan.

Hávamál ger oss råd, inte bud – och kallt hårt stål
skall fälla de kristnas ”gud”…