Måndagen efter DE HELIGA KORNAS SÖNDAG…

I den vackra staden Linköping, samma stad där den sk religionsforskaren eller falske proffstyckaren Fredrik Gregorius nu etablerat sig på stadens universitet och lärosäte, och samma lärosäte rakt fram basunerar ut att Asatron bara är populärkultur, att den inte finns på riktigt, och att ”folk inte börjar tro på Freja och Oden igen” – som om all denna kristna propaganda skulle vara vetenskap – levde en gång en känd humanist och komiker, som hette Tage Danielsson; ifall det namnet är bekant. Tage utgav sig år 1965 för att vara kristen präst, och utgav en egen Postilla, som gisslade företeelser i dåtidens Socialdemokratiska folkhem, ungefär som jag nu gisslar renodlat dumma och svårt fördomsfulla uttalanden – av den typ Fredrik Gregorius ger ifrån sig, bland annat.

En bortglömd postilla, värd att minnas…

 

Bland annat instiftade Tage Danielsson en särskild helgdag, kallad ”DE HELIGA KORNAS SÖNDAG” och även om jag inte minns när på året den var tänkt att infalla, och om det i så fall var på första söndagen i Juni, Friggs månad för oss Asatroende, så vill jag mena att den lika gärna kunde firas just såhär års. Heliga Kor finns det många, även i vårt eget svenska samhälle och inte bara i det hinduiska Indien. Vad menar man förresten med uttrycket ”en helig ko” ? Nuförtiden är väl kon ifråga mest en retorisk figur, alltså en liknelse, något som används i överförd bemärkelse, och används om något totalt och fullständigt föråldrat, som för länge sedan spelat ut sin roll men som ändå finns mitt inne i det moderna samhällets krassa verklighet, ungefär som Fredrik Gregorius fullständigt groteska uppfattning att just kristendomen måste vara bättre än alla andra religioner, att dessa inte skulle vara ”på riktigt” eller teorin om Socialismen som ett fungerande samhällssystem, till exempel.

En som sannolikt vet en hel del om ”Heliga Kor” är väl den amerikanske kulturantropologen Marvin Harris, som redan år 1974 utgav en bok med titeln ”Cows, Pigs, Wars and Witches” – the riddles of culture – som sedan länge står på min bokhylla.

En av Marvin Harris grundsatser är att många främmande kulturer och religioner ägnar sig åt företeelser eller vanor som en gång i tiden, eller från början var rationella, och av dem är de påstått heliga korna ett paradexempel. Han fyller inte sin bok med floskler och fördomar av det slag som religionsvetarna i Linköping – vars sk ”Vetenskap” står på betydligt svagare grund – utan undersöker olika kulturella fenomen mera förutsättningslöst. Från början – dvs i den Vediska kulturen på 1600-talet före vår tideräkning eller så, var ”heliga kor” en fullt rationell företeelse. I utkanterna på bondbyarna kunde några kor hanka sig fram ”på marginalen” och stå till tjänst med extra mjölk och framförallt gödsel (som man använde som bränsle) för byns fattiga. Det är nämligen inte alls så, som moderna djurrättsaktivister och andra våldsverkare tror, att man ”förtrycker” en ko om man mjölkar den. Tvärtom är det så, att kon blir förtryckt om den INTE mjölkas, för av spänningar i juvern kan en ko så småningom dö – alla bönder vet att många kor tycker om att bli avmjölkade och ställer upp tämligen självmant, vilket all boskapshålllning i grunden bygger på….

Kanske inte alls så tokiga djur trots allt

 

På ett liknande sätt förhåller det sig med Judendomens och framförallt Islams närmast patologiska hat emot Bacon och grisar, säger Marvin Harris. Jag har redan tagit upp hans argumentation i en essä om de Gadarenska Svinen, och hur Polyteistiska kulturer som det gamla Egypten gärna höll sig med feta svin, och hur man där älskade fläskkött. Nere vid Nilen, där sumpmarker och träsk fanns i överflöd, förökade sig grisarna och mådde bra, men för öknens folk, intoleranta beduinstammar och annat, var grisen en styggelse, eftersom den konkurrerade med människorna om det lilla livsrum som fanns vid Oaser, floddalar och annat, och så kom det sig alltså att ökenfolken började hata och förfölja fläskätarna…

Här uppe i Keltiskt, Germanskt och även Nordiskt område kan vi äta fläsk och bacon med god förnöjelse. Här finns nämligen ingen öken, ingen brist på frodiga skogar och grönskande träskmarker, inget hat och inga monoteistiska ökenreligioner, och några sådana behöver vi heller inte i vårt land…

Brinnande buskar och ökenprofeter med Värmeslag…. Nej – sånt behövs inte här….

Tänk er förresten ett litet tanke-experiment – något djärvt, kanhända. Tänk er om Fredrik Gregorius istället rakt fram skrivit såhär – om sk Mosaiska trosbekännare, ja alltså anhängare av Hebreisk religion, eller med andra ord j-u-d-a-r istället för a-s-a-t-r-o-e-n-d-e… Ok, nu gjorde han inte det, såklart – men om han hade gjort det, hade man kunnat läsa följande – och det på Linköpings Universitets hemsidor:

”Judars behov av nationell eller kulturell identitet gör att de via det förflutna försöker hitta något som kan omtolkas till hur de själva vill att världen ska se ut, och hitta en egen plats i den”

”Det handlar inte om att Judarna skulle börja tro på Jehova och Moses igen”

”Judarna är helt fokuserade på konfliktsymbolerna från de judiska myterna” osv osv

Skulle detta vara så vidare snyggt, tycker ni ?

Ifråga om Asatro går det alltså bra för Fredrik Gregorius att håna, förlöjliga, bagatellisera och trivialisera religiösa uttryck, men gäller det Mosaiska trosbekännare – ja då skulle nog många av dem – fullständigt med rätta om ni frågar mig – känna sig orättvist behandlade och även tala om ren Anti-Semitism, antar jag – och det vore även välgrundat.

Gång på gång har jag försökt inpränta det svinaktiga i Fredrik Gregorius fördomsfulla och ytterst cyniska uttalanden, och hur han gång på gång trycker ner och diskvalificerar hela grupper av människor – och vad värre är, han gör allt detta rakt fram, i namn av ”akademisk forskning” som han har mage att kalla det. Uttalar man sig på ett sådant sätt som han får man också finna sig i att bli vederlagd – i synnerhet som han inte redovisat någon form av vetenskapligt hållbara bevis för sina påståenden alls.

Kan man förresten alls påstå, att någon tro eller religion eller något trossystem skulle vara ”sämre” än något annat, enbart på ideologisk grund, eller för att man råkar ogilla dess utövare, som Fredrik Gregorius helt uppenbart gör ?

Möjligen kunde man göra det, om man såg till handlingarna bakom trossystemet, eller vad dess utövare de facto gör i verkligheten, men det är en annan sak.. Under de kommande dagarna skall jag fortsätta mitt resonemang om dessa ämnen, och varför man inte bör ägna sig åt ”Christian belittlement” med flera fördomar.

Annonser

1111 medlemmar i Nordiska Asa Samfundet – och fler blir vi…

Från Nordiska Asa Samfundet och flera media på nätet rapporteras idag att man passerat siffran 1111 medlemar. Detta gör NAS till den överlägset största hedniska organisationen i Sverige och hela Norden, medan sk ”forn sed” (en kristen beteckning från 1200-talet, som inte har med hedendom att göra) och andra avarter, som inte alls är Asatro utan en urspårad, politiserad variant av New Age har knappt ett hundratal aktiva medlemmar. Nordiska Asa Samfundet ljuger inte om sitt medlemsantal, utan räknar bara medlemmar som verkligen betalt in medlemsavgiften det sista året, eller de som är medlemmar på livstid, i likhet med mig själv. ”Forn sed” och andra mer oseriösa samfund räknar till och med tomma adresser från 1990-talet i sitt register som medlemskap, men ingen behöver tro på sådant tjafs. Tids nog får dessa sakramentskade skojare sin dom av livets makter och Nornorna ändå.

 

Bara det Isländska Asatrufélagid är nu större, men annars är vi i Sverige störst, och vi kommer att växa ytterligare detta år. Snart når vi siffran 5000 eller fler, och vi undanber oss alla oseriösa sk ”forskare” typ Fredrik Gregorius vid Linköpings Universitet, ni vet den kristne narren som säger att vår tro ”inte är på riktigt” hur han nu kan veta det.… Har han någon sorts ensamrätt på att bedöma vem av oss som tror eller inte tror, kantro, eller vad baserar han sina flummiga uttalanden på ?

Det enda, som ”inte är på riktigt” är väl i så fall det svenska folkets sk ”gudstro” – eftersom de flesta av oss etniska svenskar inte alls bekänner oss till någon Allah, gud, Jahve eller ”den allsmäktige herren” som sägs vilja bestämma över oss alla. Undersökningar har ju visat, att mindre än 10 % av svenskarna alls tror på någon sk ”gud”, och eftersom detta är den kristna lärans huvudpunkt, så kan vi sägas vara på väg att bli hednade allihop. Statistik från den sk ”svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat trossamfund (snarare tvärtom) har nu mindre än 60 % av folket som medlemmar, och i Mars i år inträffade den näst högsta utträdessiffran för Mars månad någonsin. Kontrollera själv om ni inte tror mig – till och med de kristna måste förr eller senare erkänna oss hedningar som en kraft i samhället, även om herr Gregorius tydligen vägrar att göra det..

Vi har vänt alla sådana totalitära förkunnelser ryggen, och skapar vårt eget öde, i det som en gång var ett hem för vårt folk, ja ett Folkhem, som det kallades – så sent som för några årtionden sedan. Och i den andan, och med förhoppning om en ny och bättre Regering efter höstens val – nu en liten dikt…som jag idag fick insänd av en anonym läsare..

Jag är glad att jag är hedning, och inget kristet nöt
Nej ingen hycklande stolle, med tungan i arslet
på herre jesus, så slemmig och söt

Jag faller inte på knä, och fromlar och hymlar
låtsas att kvinnor och natur är ”synd” som dessa
kristna små lymlar.

Jag står trygg i mig själv med Asarnas makt på min sida
och för en starkare, friare Värld skall jag strida.

Låt oss inte leva i lögn och skam, med bibel och koran
nöjda i slaveri och smuts, tills den yttersta dan.

Hávamál ger oss råd, inte bud – och kallt hårt stål
skall fälla de kristnas ”gud”…