Kring traditionens betydelse

Såhär i dagarna efter Midsommar, är den svenska sommaren fortfarande är ung och vi alla är glada och förväntansfulla efter att ha fått umgås med våra nära och kära, är det kanske dags att filosofera lite mer om traditionens betydelse. Vi har alla sett hur Björn Wiman, kulturchef i DN, plötsligt började lalla och predika om ”omvändelse” efter Midsommar, att alla svenskar måste bli kristna och så vidare – en hållning som bär prägel av stark intolerans inför det sekulära och hedniska samhälle vi alla delar.

Håll med om att det liksom verkar vara lite IS eller Islamiska Staten över alla dessa kristna grillerVarför skulle vi svenskar inte få fira Midsommar som vi själva vill, eller få glädjas över sommaren ?

Varför är det så många kristna som är emot våra traditionella Midsommartraditioner ?

En som också funderat mycket över Midsommarens och traditionernas betydelse är Malin Kim, ägare till bloggen Kulturminnet. Hon har dokumenterat hur Midsommar såg ut i det urgamla svenska bondesamhället, och intervjuas just nu av Mohammed Omar på bloggen ”det goda samhället” i poddradioserien ”Tankar från framtiden” – och det är vackert så ! Utan traditioner, utan historisk förankring och kontinuitet, har inga människor någon framtid överhuvudtaget, och det gäller också oss svenskar.

Visste ni att den sameuropeiska traditionen med Midsommareldar förekom i bland annat Skåne, Blekinge, Bohuslän och Jämtland så sent som vid 1800-talets slut, innan frikyrkorna utrotade den ?

Och visste ni att Carl von Linné, den kände naturforskaren, dokumenterade hur Svenska Kyrkan hela tiden förföljde och ville förbjuda det folkliga Midsommarfirandet i sin ”Västgötaresa” där bland annat följande står att läsa:

Midsommarafton kommo vi efter 9 kvarts resa, tillbaka ifrån Läckö till Lidköping, klockan 12 om natten, då vi hela vägen sett ungdomen, i sin ålders midsommar, fägna sig av årets behageligaste tid. Majstänger voro på många ställen upprättade och beklädde med löv och blomster, omkring vilka drängar och pigor, efter sina förfäders urgamla vis, årligen dansade natten för och efter midsommardagen. Detta menlösa nöje nekades fuller dem av själesörjarna; men det hade så rotat sig från hedenhös, att det svårligen kunde tagas bort, och tjänstefolket, som nu gjorde sig ledigt, tyckte med skäl kunna påstå ett par nätters ro av sitt årliga arbete.

Ja, så var det på 1740-talet; och så är det i viss mån än idag, även om de flesta av oss idag väl betraktar detta med Midsommar som just ”ett Menlöst nöje som ”svårligen kunde tagas bort, eller som man inte kan hata och ingripa emot, vilket alltså redan Blomsterkonungen Linné, en av de största vetenskapsmän det här landet någonsin ägt; tydligt konstaterade. Men på en kristen hat-sajt, benämnd ”Apg 29” kan man fortfarande läsa att Midsommarstången skulle vara ”en upp och nedvänd fallos”, hur ”alla måste böja sig inför jesus” och annat sådant – samma intoleransens och hetsens budskap, som numera sprids också av Dagens Nyheter.

För TYDLIGHETS skull vill denna blogg påpeka, att det är en MIDSOMMARSTÅNG där i mitten – ifall någon läsare är Kristen eller TRÖGFATTAD….

Själv vill jag bara i all anspråkslöshet och med hänsyn till fakta ur verkligheten framhålla att:

1. De flesta ”fallosar” är inte gröna till färgen

2. De består inte heller av trästänger eller björklöv

3. Om man inte kan se skillnad på en ”fallos” och en Midsommarstång (storleken är helt olika) bör man troligen gå till en optiker – exempelvis Synsam.

4. Hjälper inte detta, så är det nog inte ögonen utan troligtvis hjärnan det är fel på. (Felet sitter nog i huvudet, men längre bak än ögonen eller glasögonen, med andra ord)

Kan NYA GLASÖGON möjligen hjälpa denne frikyrklige ”själasörjare” – eller behövs det en mer omfattande insats ? (synfel kan vara besvärande, särskilt bakom flötet eller ratten)

 

En helt annan fundering, och ett ännu starkare budskap kring det här med traditioner avlevererades för någon dag sedan av en amerikansk asatroende blogg jag brukar läsa. Jag citerar, i klartext, fastän orden inte är mina, och med ett yttrande av Malin Kim, som till yrket är lärare – går jag osökt över till engelska…

Ljusa nätter, värme och en grönskande natur kan vara skäl nog att fira, men ett annat skäl är högtidens kulturella och historiska värden. Genom midsommarfirandet bär vi vidare en tradition som skapat mening och sammanhang för våra förfäder långt tillbaka i tiden och kan fortsätta göra det för kommande generationer. – Bloggen Kulturminnet, 20 Juni 2017

Heritage is not a dirty word

“Tradition” is not a dirty word either.

Nor are our traditions “open.” A tradition by its very nature cannot be. It is for “use” (if one can employ so crass a term) by those who actually follow the Gods. We do not and should not allow outsiders to run rough shod over that which we hold most sacred.* The integrity of our traditions is more important than anyone’s feelings or misguided notions of tolerance (i.e. appropriation). An “open” tradition is no tradition at all.

Honor your ancestors.

Honor your Gods.

Respect the land.

The way in which we do these things, the rites and rituals that form our various traditions are sacred expressions of these covenants. Only an impious fool would shit on them.

Those who decide to pervert our sacred symbols for racist reasons are disgusting. So are those who do the same for their “progressive” ideals. 

We need to be very aware of people who are trying to turn these religious concepts into political dog whistles. Maybe they’re the ones with no place in our traditions.

 

Så är det. Detta är något vi alla måste skriva under på och vara medvetna om – ”Forn Seds” frånstötande sk ”Rådsgydja” som ”hoppas” att ”Torshammaren skall bli en internationell symbol för homosex” är precis lika farlig och fel ute som någonsin vissa enstaka nynazister. Bara ca 100 personer påstås enligt Valmyndigheten ha röstat på dem i senaste Riksdagsvalet, och angående extremgruppen ”forn sed” – vars namn kommer från 1230-talet och den kristna medeltiden, 230 år efter det att Asatron förbjöd i lag på Island, så har den inte ett enda dugg med Asatro eller våra inhemska traditioner att göra. NAS, Nordiska Asa Samfundet är idag minst tre gånger större, och vad all ”nyandlighet” av politiskt och tvivelaktigt slag nu angår så tar jag starkt avstånd ifrån den – för min tro och religion är visst inte ”öppen för alla” och inte heller ”öppen för missbruk” !

Annonser

Efter Midsommardansen

Midsommar, jordens och himlens bröllop är nu över för den här gången. I Dagens Nyheter har det tyvärr publicerats ett nytt journalistiskt fattigdomsbevis, som aldrig någonsin borde slösats trycksvärta på. Det är den kristne fanatikern Björn Wiman, skamligt nog kulturchef i denna påstått liberala men kristna och därmed totalitära tidning, som tycker att människorna i vårt land ska känna skam, ångest, ruelse och ”genast låta omvända sig” till kristendomen såhär efter Midsommar. Han lär också ha utgett en hel bok full av kristen hatpropaganda emot allt svenskt och nordiskt, och denna rabiata smörja ställer sig DN upp och gör reklam för.

Något mer falskt, och icke-liberalt får man leta efter. Kristendomen är en totalitär filosofi, i likhet med fascism och kommunism, och de som stöder den är ett hot emot det öppna samhället. Att straffa, skuldbelägga och håna vanliga människor har alltid varit kristendomens sätt, och Björn Wimans tunga fortsätter att vara en av dem, som slickar i Jesu anal. DN är inte liberal, eller obunden, för man har anslutit sig till en feel-bad religion, och en rent människofientlig ideologi. Man är låtsasliberal, eller ungefär lika liberal som Liberalerna i Skåne, som tvingar alla sina ombud att rösta på en och samma partiledarkandidat.

 

Det är Björn Wiman där till vänster… Han är BOTTEN och en ÅSNA – måtte FREJA ha förbarmande med honom…

Själv förstår jag inte varför man försöker få människor i vårt land att må dåligt, skada dem och få dem att känna sig ”syndfulla” såhär efter Midsommar, precis som om det skulle vara något fruktansvärt brott att ha firat sina Gudamakter, sitt land och haft trevligt med sina närmaste, och de som är ens verkliga vänner. Vad är det i en mindervärdig fjant och en åsna typ Wiman, som får honom att vilja skada sina medmänniskor, och varför detta fokus på plåga, smärta, korsfästelse och tortyr, som de kristna alltid håller på med, till och med mitt i den vackraste och fredligaste sommaren ?

Inte bara Monoteistiska religioner som kristendom och islam fungerar numera likadant, utan också alltmer fanatiska och högljudda aktivister av alla de slag. Ett exempel är den äckliga och frånstötande Greta Thunberg, som också vill få oss svenskar att må skit över saker vi inte bär skuld till, aldrig gjort och aldrig menat.

Själv har jag valt att ägna mig åt helt andra saker denna Midsommar än det kristna skval och skuldbeläggande, som alltid sköljer över oss hedningar. Bland annat har jag läst texten till Shakespeares ”Midsommarnattsdröm” som är en mäkta hednisk pjäs. Han fick dock låta den utspelas i en fiktiv antik, och ersätta Himmelsgudens och Jordgudinnans förening med en sockersöt fésaga, där bara Puck, eller Robin Goodfellow, är ett verkligt folktroväsen, som förresten har Nordiskt ursprung. Shakespeare levde i en tid när den kristna förföljelsen och hatet emot oss hedningar var ännu större än nu, och han fick dölja vad han verkligen ville säga under en täckmantel för att passa den kristna publiken, men hans hedniska känsla för Midsommarnattens magi, kärlekens förvillelser och de sunda i människonaturen tränger ändå igenom.

Jag har också studerat Midsommartraditioner i andra länder och kommit fram till att de alla handlar om i stort sett samma sak: Jordens och himlens bröllop, rening och förnyelse, glädje och utlevelse, vilket är raka motsatsen till de kristnas och Wimans eviga skuldbeläggande, och deras pjoller om skam, straff och synd. Över hela det Indoeuropeiska området har Midsommartraditionerna ursprungligen sett ut på ungefär samma sätt, och därifrån har de också spritt sig till andra delar av Världen, som Nord- eller Sydamerika.

Över hela Jorden firar man Midsommar, och det har man gjort sedan över 3000 år före all Kristendom – Varför vill Björn Wiman och DN skuldbelägga allt detta ?

I Österrike firar man Midsommar genom att tända stora eldar på bergstopparna, och rulla ned enorma solhjul för bergens sidor, som en påminnelse om ”Sommersonnenwende” – och det är – som vi ska se – inte det enda Germanska land, där traditionen med Midsommareldar upprätthålls. Här i vårt land är den nästan utdöd, men i både Norge, Danmark, Finland och Baltikum är Midsommarelden fortfarande i högsta grad vanlig.

Till och med i Brasilien – där det finns en tysktalande minoritet kolonister – firar man ”festa Junina” – som ursprungligen inte hade något med den katolska kyrkan att göra, genom att resa ett slags Midsommarstång, pau-de-sebo”, det dansas och sjungs, och man dricker Cachaça., den lokala motsvarigheten till brännvin. Man tänder också Midsommarbål, och försöker ibland gå på de glödande kol som finns kvar efter dem, vilket anses hälsosamt.

Precis samma tradition – att gå på glödande kol, alltså – finns lustigt nog i Bulgarien av alla länder, där Midsommar heter Enyovden. Liksom i hela Europa tror man att Midsommarsolens uppgång är speciellt betydelsefull, och under Midsommarnatten har alla växter en sällsam kraft – precis samma folktro har man också i Sverige – men i Bulgarien skall man plocka 77 – och möjligen en halv – hälsoört för att ta med sig hem och torka till det kommande året – och vi vet alla att sju är Frejas tal, och talet för Wynjo- eller älskogsrunan… Den folkliga traditionen med Enyvovden fanns också långt före kristendomen, och har alltid förföljts av den ortodoxa kyrkan. Precis som i Sverige har också den Bulgariska traditionen med bröllop, fruktsamhet och förutspåelser om den tillkommande att göra, drag som vi också känner igen från de glädjens fester, som firas över hela Europa, och som de kristna alltid har försökt utrota och döda – glädjedödare som de är…

 

I Danmark är Midsommartraditionerna också lika de hos oss, även om man sedan 1770-talet satt det falska namnet ”St Hans Aften” på dem, och numera låtsas att man bränner en häxa – minnet av den gamla jordgudinnan – i Midsommarbålet, vilket är ett sent tillägg. I Estland talade man aldrig om ”Jaanipäev” eller någon ”Johannesnatt” innan Svärdsbrödraorden kristnade landet med våld och mord. Än idag talar man hellre om leedopäev, suvine pööripäiv, suvepööripäev, eller andra mer ursprungliga namn, som alla har med sommarsolståndet att göra. 1578 skrev en tysk författare i sin ”livländska krönika” om hur ester, liver och letter ansåg att Midsommarfirandet var viktigare än att gå i kyrkan, och hur de helt enkelt vägrade att delta i någon kristen gudstjänst under Midsommarhelgen. Istället tände de stora eldar, dansade, sjöng och iakttog rent hedniska seder, och förutom plockning av läkeväxter och drömorakel firade de också bröllopet mellan himlen och jorden, precis som man gjort i alla tider.. I Estland hoppar man också över Midsommareldens falnande glöd för att efterlikna solens ”språng” över himlen – och samma tradition finns i hela Baltikum…

Också på Färeöarna tänder man midsommarbål, liksom i Finland, där Midsommar ibland kallas Ukon juhla, eller ”Ukkos Jul” efter den gamle himmelsguden Ukko. Talet om Juhannus är bara ett sentida tillägg, som aldrig någonsin lyckats utrota den universella hedendomen där heller. Man reser Midsommarstänger, alldeles som hos oss, och tror att ormbunkarna blommar med ett trolskt ljussken om Midsommarnatten, då man även kan se sin tillkommande i en brunn – återigen en magi, som har med jorden och himlens spegelbild i jorden att göra – och folktron är i Finland helt av den nordiska typen… Lövande av bastun och husen hör också till sedvänjorna..

UKKO PEKKA AJATELTTU ! VOI PERKELE !!

I Frankrike försökte den katolska kyrkan utrota Midsommareldarna redan på 900-talet. Det gick inte, för fortfarande tänder man chavandes i Vogeserna, Meuse-regionen och alla keltiska delar av landet. Likadant gör Tyskarna, som också reser majstänger i Maj, som vi alla vet, särskilt i Bayern. Anno 1653 skall stadsfullmäktige i Nürnberg försökt förbjuda alltihop, som den yttersta hedendom, men förbudet misslyckades förstås skändligen… Traditionen med solhjul, som reses på stänger eller rullas ut för slänter, lär också leva kvar än idag på sina håll, även om den är hårt trängd av de kristna.

Över hela Europa har man firat Gudens och Gudinnans bröllop på likartat – och HEDNISKT – vis…Varför ska de kristna hela tiden förstöra detta ?

I Grekland har kristna kyrkor i över femtonhundra år försökt hindra det ursprungliga Midsommarfirandet, som kan spåras tillbaka hela vägen till antiken. Det kallas Klidonas (Κλήδονας) som betyder orakel, och spådomarna och orakeln handlar om ogifta kvinnors tillkommande, precis som hos oss.. Det är förstås ingen tillfällighet, men en nedärvd, indoeuropeisk tradition. Man tänder också eldar och hoppar över dem, som nästan överallt i östeuropa – den enda skillnaden är att man förutsätts kasta en blomsterkrans in i Midsommarelden, som man skall ha sparat från slutet av Maj…kanske för att den grekiska sommaren är väldigt varm, och det sällan eller aldrig finns så mycket blomsterprakt kvar i det landet när Maj, Frejas månad väl är över…

I Grekland har de kristna förföljt Midsommarfirandet i över 1200 år av förbud, bannlysning och hot, men de har ändå inte rått på de inhemska hedningarna…

I Ungern firas en fest kallad Jovanos, som bara ytligt uppkallats efter Johannes Döparen. Där skall endast kvinnorna hoppa över den obligatoriska Midsommarelden, kanske därför att Solen anses vara ett kvinnligt väsen, alldeles som hos oss. Man vet, att Midsommareldar och Midsommarfirande förekom hos Magyarerna även innan de flyttade in i Donaubäckenet, och dagens Ungern. Den arabiske krönikören Ibn Rustah bevittnade en magyarisk Midsommar redan år 1000, och drog slutsatsen att de var elddyrkare. Växelsång mellan män och kvinnor lär också förekomma, och Gudarnas bröllop är centrum för firandet – också Midsommarbröllop mellan mänskliga par är en vanligt förekommande sedvana.

Också i Ungern brinner Midsommareldarna…

Också på Irland är Midsommarelden vanlig. Det gudomliga bröllopet gestaltades där och i andra keltiska trakter som föreningen mellan ”Ekguden” eller Cerunnos, som styrde årets mörka halva, tillsammans med Epona eller Etain eller Rhiannon i Wales – och man skulle hoppa över elden för att efterlikna solen, som ju stod högt på himlen och för en god skörd och ett gott år. Etain är en brunnsgudinna på Irland, var symbol är en fjäril – kopplingen mellan underjordiska källor, källdrickning och rituell tvagning till Midsommar, finns som vi vet i både svensk och finsk folklore. Epona, dyrkad av kelterna i Bretagne och på kontinenten, symboliseras av ett sto, och var också en (under)jordsgudinna, och är känd från förromersk tid, långt innan det fanns någon kristendom; liksom Rhiannon – också en ridande jordgudinna. ”Litha” är förresten namnet på den keltiska Midsommaren, ett ord närbesläktat med ”ljus”, ”light”, Licht”, ”lux” osv och används fortfarande av många wiccaner och keltiska nyhedningar.

Sommarsolståndet och Midsommar har BEVISLIGEN firats på Irland i över 5200 år i streck – som här i NewGrange, till exempel…

Även i det katolska Italien har man inte lyckats utrota de hedniska Midsommareldarna, som flammar hetast i Toscana och vidare norrut. Valnötter ätes, som en symbol för fruktbarheten, och även Midsommarbröllop mellan människorna är vanliga. Italienska häxor och ”Bendanti” eller folkliga läkare skall ha dansat runt ekar såhär års, och firat en fest ute i skogarna, som mycket påminner om den slaviska eller germanska Midsommaren – Italien gränsar ju till både slaviskt och germanskt område…

I Norge talade man om Jonsok, en förvrängning av det gamla ordet ”Sumaröka” för årets längsta natt, och förutom Midsommareldar har man en tradition med ett låtsas-bröllop mellan två barn, som får symbolisera guden och gudinnan… I Polen talar man om Wianki, som betyder kransar, eller Kupala – precis som i Ryssland – visserligen finns det också kristna namn för Midsommar, men de behöver man inte använda. Wianki-festen firas mest i Krakow, och innefattar en rituell rening med kransnedläggelse i floden Wisla, där midsommarkransarna får flyta bort i natten. Kupala, med eldar, den magiska ormbunksblomman, spådomar om den tillkommande, och de unga kvinnornas bad har alla drag som mycket starkt påminner om svensk och nordisk midsommar – och katolikerna har aldrig lyckats utrota dessa bruk… Kupala är egentligen namnet på en gud, sol- och äringsguden, som mycket påminner om Frej…

Ett icke-nordiskt drag i den slaviska Midsommar-traditionen är att Midsommarkransarna får flyta bort med ljus och eld i ett rinnande vattendrag…

Portugal lär vara det enda land där de kristna lyckats utrota Midsommarelden, men man firar ändå med publika frierier, som tar sig formen av överlämnande av Basilika i en kruka, och diverse skämtare slår också folk i huvudet med en lök – en annan fruktbarhetssymbol – under festligheterna. Betydligt mera traditionellt går firandet till i Rumänien, där unga flickor korar en i kvinnoskaran till brud, förser sig med blomsterkransar och firar så Sânziene, en förvrängning av ”Sancta Diana” som förstås är en hednisk gudinna och inget helgon – och när kelterna firade en ridande gudinna, och även Dacer och andra hade en keltisk religion, förstår vi att det är rena rama hedendomen över det Rumänska firandet också…

I Rumänien har man firat Midsommar sedan åtminstone den romerska järnåldern…

Kupala firas naturligtvis också i Ryssland, och diverse minoritetsfolk i detta väldiga land har också sin egen Midsommar – Jakuterna binder till exempel en häst vid en hög lövad påle, som skall föreställa himmelspelaren – ett slags Yggdrasil och Majstång samtidigt – och dansar runt den – medan Slovenerna firar Kresnik – åskans väldige gud, en motsvarighet till Tor eller Perun på Midsommar…

Ryska Midsommartraditioner påminner mycket om de svenska… Det är ingen tillfällighet…

I Spanien förekommer Midsommareldar, och hoppandet över dem mycket flitigt, till skillnad från i Portugal. Inhemska forskare känner sig helt säkra på att detta är en sedvänja, som försiggått ända sedan yngre stenåldern, och man samlar också in läkeväxter på midsommarnatten, som skall doppas i sju olika källor eller brunnar – vi kan direkt jämföra med den svenska traditionen om de sju midsommarblomstren, och Galicien, en av de landsändar där denna sedvänja praktiseras, tillhörde en gång Västgoterna. Kvinnor som vill bli fruktsamma, ska på Midsommarnatten låta sig översköljas av nio olika vågor – vi vet ju alla att också Heimdall var ”son av mödrar nio” som var just vågorna…

Sueber och Västgoter behärskade en gång den iberiska halvön – inte konstigt att vi hittar spår av Nordisk Midsommar där också…

I Ukraina, där Kupalo eller Kupala också firas, står både bröllop, rening och förnyelse för de givna Midsommartemat, och man har konstaterat, att Ukraina är ett av de länder, där Midsommaren är nästan 100 % hednisk, precis som i Norden och Sverige…

Midsommar i staden Kherson i Ukraina, 2016 – man har en Midsommareld istället för en stång, men annars går allt till som hemma i Sverige…

I Storbritannien, slutligen – har man alltid haft Midsommareldar, trots att kyrkan både på 1200-talet och 1400-talet försökte förbjuda dem. Sång och dans runt elden hörde också till bilden, liksom ”Midsummer Wake” eller att vaka in Midsommaren, en tradition som kristna puritaner och fanatiker ansåg för djävulens verk, men som kvarlevde ända in på 1800-talet, och de lokala nyhedningarna har inte slutat än… Lägg därtill att ”Maypoles” eller Majstänger liksom i Tyskland är förlagda till månaden Maj i England, men annars stör inget deras nordiska ursprung…

 

Glada, firande HEDNINGAR finns ÖVERALLT – I England också…

Låt oss till sist titta på den sorglige, patetiske lallaren Björn Wiman, DN:s stock-kristne fanatiker… han som vill krossa och förbjuda all glädje till Midsommar, tala om mission, omvändelse till ”jesus” och förstås ångest, skam och lidande – vilket är vaad kristendomen går ut på.. Säg är denne ”Kulturchef” inte en stor ÅSNA – likt vävaren ”Botten” i Shakespeares ”Midsommarnattsdröm” ? Han talar ju mot naturen, emot allt förnuft, emot mer än 5000 år av grundmurad, sameuropeisk tradition…