13:e Dag Björn eller Tjugondag Knut ?

”Under smädelsen och grinet
Björnen modet än behöll
Men vid bifallet av Svinet
– Vem kan undra om det föll ?”

– Ur Dikten ”Björndansen” av Anna Maria Lenngren (1799)

”Allt är inövat. Sekund för sekund. Varje rörelse på plats. Det kommer inte finnas ett enda vittne som kan återge vad som hände. — Björndansen är en roman om den mest hänsynslösa och samtidigt mest uppfinningsrika liga vi sett. Om bankrånarna som kom från ingenstans. Men också om en familj, om broderskärlek som är starkare än allt, om fäder och söner. Om verklighet som blir dikt.

– Ur baksides-blurben till Romanen ”Björndansen” av Stefan Thunberg & Anders Roslund

Idag är det Tjugondag Knut, och därmed är Julen officiellt slut. I min allmänna kalendariskt-hedniska iver noterar jag förstås stort som smått – mest av allt det faktum att vi vad månfaserna angår nu redan passerat Ulvanyen (i år 2 December) och att det i natt är Höknatten i Västnordisk tradition, något som också hör ihop med det gamla Midvinterblotet, som många vill datera till just det datum, som senare blev Knutsdagen. Jag ska gärna förklara hur det hela hänger ihop för er vid en annan tidpunkt, exempelvis i morgon kväll, då både Höknatt och Tjugondag Knut är över för den här gången.

Svenska språket innehåller ingen ”Mörkmåne”, inga ”Hens”. På Latin finns 1-4 kvarteret. Skolverket konstaterar att till och med svenska skolbarn har svårigheter med att INSE detta…

Tydligen är det här en mycket, mycket känslig punkt för vissa religiösa fanatiker i Västergötland med omnejd – jag har blivit utmanad på duell av en överförfriskad busschaufför samt gravt förolämpad en halvgalen åkare – båda två väl meriterade medlemmar i ”De Trögfattades Förening” som jag skrev om så sent som igår. Båda dessa lustiga personer kommer ur god gammal halvkriminell Biker-miljö, och vet en hel del om datahacking, brytande av brevhemlighet samt en hel del andra halv- eller helkriminella verksamheter, som de borde ha slutat med för länge sen – allrahelst som de inte kan tjäna pengar på dem, och därmed kommer de ju inte heller så långt med sina säsongvis återkommande hetskampanjer – inte ens när de slentrianmässigt riktar sig emot just mig – Hedning som jag ju är.

Jag ägnar mina tankar och funderingar åt andra ämnen för dagen istället. Idag kan jag till exempel fira 13 Dag Björn, med tanke på vad som publicerades i svenska media just igår.

Orsa Björnpark, numera omdöpt till Orsa Rovdjurspark öppnade redan 1986 sina portar för allmänheten, men skall nu fullständigt läggas ned och stängas till 2022-06-30 enligt vad turist- och upplevelsekonsortiet ”Grönklittsgruppen” meddelar. Covid-19 Pandemin har som man förstår inneburit dödsstöten för hela anläggningen, apropå detta med att ”inte kunna tjäna pengar”. Vissa Fanatiska Miljöpartister och därmed likställda jublar säkert åt det faktum att ännu en djurpark stängs, och naturligtvis kan man ha både långt gångna etiska och moraliska tvivel angående det rätta i att hålla stora rovdjur i hägn överhuvudtaget.

Men nu är det inte det som är problemet. Problemet är, hur man skall lyckas rädda parkens alla djur – nästan samtliga uppvuxna i fångenskap; och helt utan vetskap om hur man överlever i det vilda – man har ett halvår på sig att hitta nya hem av någotsånär dräglig kvalitet åt dem, men går inte det, så blir det antagligen avlivning som förestår…

Orsa Rovdjurspark har inte bara ägnat sig åt att rädda ”de fyra stora” eller Björn, Lodjur, Djärv och Varg; om vi räknar i relativ ”ofarlighet” och bevarande-värde – ur människosamhällets synvinkel sett, vill säga. Som jag tidigare berättat i denna blogg vägrade Naturvårdsverket att tänka sig något annat än en massiv avskjutning och ”föryngring” av upp till ca 25 % av den svenska björnstammen – man har velat ”sälja på” oss medborgare. ”Vargkramandet” är emellertid i ful gång i hela Sverige, och varken Samebyars eller bönders högst realistiska uppfattning om vad vargar är för något, och vad stora flockar av dem kan åstadkomma, respekteras på minsta sätt.   Parken innehåller både Berguv, Amur-tiger, Snöleopard (ytterst sällsynt i fångenskap !) och Isbjörn, ett djur som nog inte ska hållas i stora hägn heller. Hanliga isbjörnar kan ströva iväg ända upp till 300 km på ett enda dygn, och om de inte ska drabbas av olika sjukdomar och vantrivsel, behöver de mycket större ytor att röra sig på.

Den vanliga brunbjörnen däremot, kan nöja sig med mycket mindre ytor, så länge den har god tillgång på föda, och i idet rör den sig förstås inte alls – utom för kortare turer under ”töperioder” – angående diverse björnars väl och ve – se här ovan under ”i naturen” – jag har skrivit en hel del om ämnet genom åren.

Faktum är nog – också jag besökte Orsa Björnpark – som ligger avsides till för storstadsbor och turister – under 2016.  Vad gäller just björnarna – som är parkens signum – har man legat långt framme, men redan författaren Hans Lidman konstaterade i sin bok ”Pärlugglans Skog” om det Norrländska karaktärslandskapet, att ”Slagbjörnar” är en levande realitet – inte en myt. Alla björnindivider är inte fridsamma ”Gräsbjörnar” som i Norrländsk tradition. En fullvuxen björnhanne kan vara oberäknelig, och slå en älg ute på ett gungfly i en myr, så snart björnen känner för det. Så släpar den omdömesgilt och försiktigt kadavret till närmsta säkra ställe på fast mark, och ligger ”på rov” stilla i kanske en-två veckor. Under denna tid är björnen absolut farlig, och man bör inte störa den.

Vid det hägn ni ser ovan på bilden – den bruna vattenansamlingen norr om det grå huset vid flygfotots mitt – såg jag en ganska skrämmande syn vid mitt besök. Jodå, där låg en stor hanne på rov, precis som jag beskrivit, precis det beteende, man kan lära sig ur Lidmans gamla bok från 1960, och som varit känt för Norrlänningar och skogsfolk i alla tider. I samma hägn hade man placerat en mycket ung ”binna” eller björnhona, knappt två-tre vintrar gammal av den ringa storleken att döma, och hon hade trampat upp en tydlig stig på andra sidan vattenansamlingen, där hon gick fram och tillbaka, fram och tillbaka och svängde med huvudet – ett tydligt tecken på ett mentalt stört eller mycket uttråkat djur. Den stora björnhannen däremot, låg fortfarande och gnagde på en älgskånk, ett helt ben med lår, skinka och allt – och så fort den lilla honan kom för nära, eller försökte gå runt den artificiella sjön, gjorde han tydliga utfall emot henne.

En ”gräsbjörn” efter tvätt av morötter i en damm på Orsa Björnpark – där de flesta brunbjörnar trivs…

Mindre än ett år senare inträffade – som de flesta svenskar kanske vet – en fruktansvärd, tragisk olycka. En 18-årig djurskötare – utan större utbildning eller erfarenhet – skulle ”valla” en turist-familj i ett av björnhägnen. En han-björn gick till attack, och 18-åringen dödades omedelbart – familjen undkom med blotta förskräckelsen. Nu har jag aldrig fått absolut klarhet i VILKET hägn det var – men jag blev inte ett enda dugg förvånad, när jag läste om den ”olyckan” som rubricerades om till ett arbetsmiljöbrott, efter det att ett 50-tal vittnen förhörts av Polis.

Alla björnar är individer, precis som vi människor. Vissa exemplar kan verka ytterst fridfulla, som den finska Kamchatka-björnen Juuso, som bland annat försörjer sig själv genom att måla tavlor – eller rättare sagt sätta ned sina tassar på rätt ställe, vilket även minsta björn behärskar.

”Att sätta björnen till trädgårdsmästare” är ett svenskt ordspråk – men konstnärligt begåvade björnar ??

Minst en liknande olycka skedde år 2012 på Kolmårdens Djurpark, där en 30-årig kvinnlig djurvårdare skulle gå in i ett varghägn, men ögonblickligen lemlästades, dödades och åts upp. Vargattacker är minst tio gånger så vanliga som attacker av björn, lär det sägas – även i såkallade ”upplevelse-djurparker” av modernt snitt.

Kolmårdsflocken – som senare avlivades till sista vargen – hade uppfostrats från valpstadiet av samma kvinnliga skötare, som levde i en drömvärld; ungefär som om hon faktiskt trodde, att vargarna var snälla, ofarliga sällskapshundar – och som sådana kan de framstå – så länge deras artificiella ”flockledare” är accepterad, och det inte finns ett nytt alfa-par i flocken, som vill komma sig upp på de andra flockmedlemmarnas bekostnad. På svensk TV gick i veckan ett program, om ett naivt finskt par, som föder upp ryska varg-hund hybrider i den finska vildmarken – eftersom de är ”såå snälla såå”. Den sortens ”snedavel” förekommer i Sverige också – och den för absolut inget gott med sig.

Redan 2007 överfölls den välkände Tv-profilen Arne Weisse (då 77 år gammal) av Kolmårds-flocken, och slogs till marken med vargarna över sig. En ung flicka, som lurats in i ett varghägn som ”upplevelse-present” blev svårt biten i ena låret – och flera Kolmårdsrelaterade incidenter har också inträffat genom åren.

”Fans Hundar och Rackor” har de kallats i svensk folktradition. Det är inte utan ORSAK – ”Brödraskapet Wolfpack” och andra kriminella glorifierar dem…

Vargen är ett flockdjur, med ett utpräglat illojalt beteende, till och med emot sina egna. Svagare individer kan visserligen tolereras av flocken, och till och med hjälpas fram, men bara till en viss gräns. Kriminella grupperingar ibland människorna, fungerar ibland på exakt samma sätt – och därför idoliserar dessa grupper vargen som symbol.

FOI:s experter har diskuterat vissa unga kriminellas beteende, uttryckssätt och symbol-användning på sk ”globala chattforum” eller med andra ord (A)Sociala Media – för detta är precis vad det handlar om. Idoliserandet av vargen som ”halvmytiskt” djur. Detta skedde så sent som igår, med tydlig syftning på ”skolattacker” och knivskärningar på skolor i Kristianstad och Eslöv – händelser, som är ganska vanliga i ”Landet Löfvén” – numera ”Anderssonskans Lekland – med den SVARTA städhjälpen”

Björnen däremot är ett ensamdjur. ”Faktasidor” kan överdriva det faktum att hannar av ”slagbjörnstypen” kan dräpa ungar, bara för att få rätten att para sig med en tillräckligt attraktiv hona i fertil ålder, men de flesta björnar gör inte så – och ryktet om deras farlighet är trots ”BÄRSÄRKEN” i Nordisk Mytologi högst överdrivet, om man jämför med ett skräp-djur som vargen, och hänsynslös opportunism – vilket är just det som vissa vargflockar och människo-pöbel samt allsköns tvåbent drägg ägnar sig åt, fastlåsta i sin flock-mentalitet.

Björnar däremot, vet man oftast var man har. Man kan bli kompis med dem. Här nedan publicerar jag en bild av den ryska konstnärinnan Olga Barantseva – som jag skrivit om tidigare – hon har specialiserat sig på stilfulla ”modellfoton” med unga ryskor – samt den ovanligt begåvade ”Hittebjörnen” Stephan från Moskva, som numera bor hos en helt vanlig rysk familj (?) och som länge gått där som björn i husetÄven i de Isländska sagorna finns en tradition om ”husbjörnar” som ett slags vakt-djur, men att domesticera vilda björnar tar flera generationer, och trots vissa ryska genetikers experiment med fjällräv (SVT har visat dem!) tror jag INTE att detta är något man kan försöka med – till vardags – eller utan praktiska förberedelser.

Anna och Björn blev Hemförlovade från sina jobb under Covid-19 Pandemin. Sedermera förlovade de sig nästan på riktigt…

(slutet gott, allting gott som i de flesta vackra sagor)

Den GLOBALA Allmänheten KRÄVER PK-NALLAR och Värdegjundade Helylle-björnar nuförtiden !! BALKLÄNNING är ett MÅSTE !!! Making LÖÖF serru !!

(Olga Barantsevas bilder är inte ”Photoshop” utan äkta vara)

Vice Magazine – en amerikansk nät-tidskrift av det ytligare slaget – har förstås citerat djurrätts-aktivister och även rätt seriösa biologer som förfasat sig över Björnen Stephans framfart i Ryska media, där han är omåttligt populär. Man föreställer sig att björnen varit drogad, att den är sönder-dresserad eller allmänt illa behandlad av sina ägare – men med Moskvas ständiga ”björncirkus” och motorcykelåkande björnar i bagaget – behöver det verkligen vara sant ?

Brunbjörnens intelligens lär överstiga hundars och de flesta hunddjurs, och närmar sig vissa större primater, typ gorilla och schimpans – sägs det. Och att ”droga” en björn till att agera framför en kamera går inte – det enda sättet är vanligen att skjuta den med en bedövningspil i rumpan, och i bedövat eller neddrogat tillstånd lägger sig alla högre däggdjur – utom människor – vanligen lugnt ned för att sova. Dressyr eller tvång går nog inte heller – det skulle resultera i en långvarig brottningsmatch med själva björnen, och det orkar de flesta skönhets-drottningar eller kamera team inte med…

Kommersiell PORNOGRAFI och smaklöst poserande ? Upprörande grymhet ?? (Knappast.. Lite amerikanskt, men…bear with me for a while)

In Russia, bears are said to be “as moody as beautiful women” and according to Russian poet Nekrosov, a Russian woman “can stop a galloping horse and enter a burning house.” – Vice Magazine Canada, 2018-09-21

Och de kristna stöveltrampen ekar – Runt hela vår Jord

SvD kunde den 3 april berätta om hur bokbålen börjat flamma i Gdansk eller det gamla Danzig, bara något hundratal kilometer bort från Skånes kust och svenskt statsterritorium. Sist sådant förekom, var på nazisternas tid. Också Norska media har kommenterat saken.

”Där man bränner böcker, bränner man till sist människor” sägs det – och sådant har KATOLSKA KYRKAN gjort förr…

Nuförtiden är det katolska kyrkan som ligger bakom alltsammans, visar det sig. Förut var det Hitler. Man rapporterar att det är JK Rowlings Harry Potter-böcker, Hello Kitty-figurer och statyer av hinduiska gudinnor och gudar, som ska ha bränts på bål utanför katolska kyrkor i staden. Att just barnboksförfattare drabbas av totalitärt hat är ingen nyhet det heller. Nazisterna brände böcker av Erich Kästner, författare till verk som ”Emil och Detektiverna” eller ”Den 35:e Maj”. Anledningen påstås vara, att läsning av Harry Potter skulle ”locka barn till det ockulta” eller med andra ord ge dem en världsbild, som avviker från kristendomens.

ALLT ALLT ALLT ÄR DEN STYGGA STYGGA HELLO KITTYS FEL – HON SKA FÅ BRINNA I HELVETETS ELD…

I Mars kunde svenska media rapportera om hur Polska katolska präster bevisligen utnyttjat mer än 382 barn sexuellt, mellan åren 1990 och 2018 – alltså i nutid. Allt enligt en rapport, som Katolska kyrkan själv och Påven i Rom låtit publicera. Vem är det då som är ”ond” frågar jag er ? Först ska barnen alltså våldtas, och sedan ska man rädda dem från deras barnböcker, med andra ord. Vi ser ju allihop, vad för slags pervers och förvriden kyrka detta är. Och ändå tillåter vi katoliker att var verksamma i Sverige. Varför skall vi alls ha dem här, när vi ser att deras idéer och beteende inte passar in i det svenska samhället…

Från Singapore rapporterade Enköpingsposten slutligen om hur en kristen parlamentsledamot där plötsligt spårat ur totalt, och börjat yrka på totalförbud av musik med Lady Gaga och Ariana Grande. Motiveringen ska vara, att dessa är ”gudlösa skökor” och att de ska ha använt låttitlar som ”God is a woman”. Tidigare har också Singapore infört totalförbud för det svenska heavy metal bandet Watain, (som är uppkallade efter Oden) med motiveringen att dessa har en ”historia av att svärta ner religioner och att uppmuntra till våld, vilket riskerar att orsaka fiendskap och att störa Singapores harmoni i samhället”.
Ständigt dessa kristna, ständigt dessa skrik om kränkthet och ständigt detta nazist-influerade stöveltramp från samma kristna personers sida...

Själv har jag en enkel hednisk lösning på problemet:

Om vissa tankar eller andra människors frihet stör er så mycket, tänk då inte dessa tankar…

BAD BAD BAD Kitty (Tänk inte tanken ens !)

Om ni ogillar vissa bilder eller ni på något sätt stör er på dem, som den här ovan, tex – jamen titta inte på sådana bilder då ! Om ni ogillar viss sorts musik, hör då inte på den, eller gå undan, när den spelas…På så sätt undgår ni ju alla tillfällen till er vanliga kristna synd, och som det också heter ”den som sover, syndar icke”

”Den som sover, syndar icke!”