Om en ÄRLIG PRÄSTMAN vid namn Hyltén-Cavallius…

Här och där finns ändå ärliga kristpräster i Sverige, trots att ”Svenska” Kyrkan är en fullständigt genomkorrupt, totalitär och politiserad makt-organisation, som står i en ohelig allians och ett osunt beroendeförhållande till de mörkaste och svartaste krafterna i det Svenska samhället. Själv har jag aldrig haft något emot de kristna, som tar avstånd från allt det här, och verkligen lever efter sina tio guds bud och sin bibel – de är hederliga människor efter sina förutsättningar, och de gör så gott de kan – det har jag aldrig förnekat.

En av dessa många, som ändå är ”Jordens salt” är prästen Gunnar Hyltén Cavallius, som syns på bild nedan. Han intervjuades idag av Alternativmediet ”Nyheter Idag” och det framgår, att han som jag är för en total avpolitisering av den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan, och en bojkott av Kyrkovalet dessutom !

Det är två av mina krav, och att en präst ”Svenska” Kyrkan kunde gå samman med en HEDNING som jag – nej – det hade jag aldrig trott – men nu så är vi i alla fall Landsmän – och för mig, betyder det ordet mycket.

Jag anar att han kan vara släkt med den store folklivsforskaren och Hednaren Gunnar Olof Hyltén Cavallius, han som skrev ”Wärend och Wirdarna och räddade mycket av det Hedniska Småland åt eftervärlden, samtidigt som han också annonserade efter levande Lindormar – och bildade ett bolag för Lindormens infångande – ett företag som han dock hade lite mindre framång i, trots en frejdig insats på Krypto-Zoologins på 1800-talet så okända forskningsfält…

Hurusom Lindormar bekämpades av Indelta Soldater och Landsfiskaler i Småland på 1870-talet…

Nu gäller det dock en helt annan kamp, även om den är för rikets bästa. Gunnar Hyltén-Cavallius säger att alla politiska partier borde tåga ut ur ”Svenska” Kyrkan och lämna den ifred, för de har inte alls där att göra. Andliga och religiösa organisationer skall ägna sig åt just det andliga, och inte syssla med politik.

Hyltén-Cavallius, som själv har varit aktiv i nomineringsgruppen Frimodig kyrka (som vill att kyrkan ska vara fri från partipolitik), har inget emot att kyrkan styrs demokratiskt utan bara att politiska partier engagerar sig. —

– Nyheter idag 2021-06-15

För några år sedan kom Hyltén-Cavallius ut med boken ”Rännil blev till flod – nätverket kring 68-kyrkan och tidskriften Inter Nos i Lund”, som kan ses som ett bidrag till den forskning om Svenska kyrkans vänstervridning som Johan Sundeen banat väg för med sin stora studie om ”68-kyrkan”.

Under åren som Hyltén-Cavallius studerade drog en vänstervåg över världen och påverkade inte minst universiteten där även kristna studenter tog intryck av de nya idéerna.

– Man menade att Jesus var den första socialisten. Sådana påståenden kunde man höra hos somliga, berättar Hyltén-Cavallius. Varför ska man då bry sig om vad ett gäng unga vänsterkristna skrev i en liten studenttidning?

Hyltén-Cavallius svarar att en del av dem har gått vidare till att göra karriär och fått höga poster inom bland annat Svenska kyrkan och Socialdemokraterna. Ett exempel är K.G. Hammar som blev ärkebiskop.

Och inte bara det. Vi vet att DDR-spionen Alexander Radler var verksam i Lund, och att han hade täta band med den nuvarande Ärkebiskopen, Antje Jackélen – som också påståtts ha varit ”Individuelle Mitarbeiter” eller IM hos STASI, DDR:s fruktade underrättelsetjänst – men som märkligt nog v-ä-g-r-a-t göra avbön, och istället sagt att ”sanningen får vi veta först om 50 år trots att Radler aktivt arbetade för att placera oppositionella studenter i koncentrationslägret Hohenschönhausen i Berlin, där flera av dem begick självmord.

Den politiserade kyrkan har uppenbarligen många brott på sitt samvete, och detta var kanske inte det värsta brottet. Utlämningen av folkbokföringsuppgifter på Svenska officerare, piloter, kommunalmän, riksdagsledamoter och andra i det dåtida Sverige – alltsammans saker som Radlers nätverk gjorde, och som ledde till att Skattemyndigheten till slut fick ta över Folkbokföringen – är ett annat tydligt exempel på vad som kan hända, när man har en tydligt politiserad kyrka, som samarbetar med främmande makt och som driver en Vänsterideologi. Idag heter samarbetspartnern förstås ”Muslimska Brödraskapet” och inte längre STASI – men det är fortfarande samma sak som pågår..

Dessutom har Hyltten-Cavallius inte bara märkt av vilka Antje Jackélen eller personer som Anna Ardin är, och hur man hela tiden hycklar, fromlar och vrider och vänder på det kristna budskapet, bara för att det ska passa in i vänsterpolitiken. Han säger:

– Jag läste någonstans att någon hade sagt att ”Gud är inte hierarkisk – Gud är feminist”. Alltså, man tillskriver Gud precis de uppfattningar man själv har inom den aktuella politiken.

Hyltén-Cavallius konstaterar att även andra områden, som massmedierna och kulturvärlden, kan betraktas som vänstervridna. Men kyrkan… Det är särskilt allvarligt att man låter det här partipolitiska ta över så definitivt att man glömmer bort det viktigaste som är frälsningen och tron på Gud, Fadern och Sonen och Anden.

Så långt en sann Monoteist. Jag som hedning håller verkligen inte med om det där sista – tron på Allsmäktiga, totalitära krafter som en enda gud är vad som skapar diktaturer – Polyteism innebär alltid tolerans – men Hyltén Cavallius är i alla fall en ärlig man.

Vore alla kristna som honom, skulle vi Hedningar och Asatroende alldeles avgjort ha mindre problem, och därför säger jag eder: ”Sannerligen, Sannerligen – denne man skall få skåda SÄRIMNER – Ty hans tro har varit ren..”

SIC SEMPER PORCUS – IN HOC SIGNO VINCES !

”Affären Radler”, Antje Jackélen och STASI kommer fram i ljuset…IGEN !

Förvånande nog vågar den kristna nät-tidningen ”Dagen” återigen ta upp fallet med ”STASI-prästen”, förrädaren och angivaren Alexander Radler, tillika präst i Svenska Kyrkan i många år, men nu pensionär, och fortfarande i livet. Alltsammans rullades upp 2014-2015 i samband med Antje Jackélens föga lyckade tillträde som svensk Ärkebiskop, eftersom det kommit fram att Alexander Radler var hennes ”biktfar” redan under studietiden i Lund, och att de fortsatte med ett synnerligen intimt samarbete även sedan hon blivit biskop där.

Anders Törnvall i sitt bibliotek. Ett vittne man aldrig hann tysta ned…

Författaren Anders Törnvall, också från Burträsk i Västerbotten har skrivit boken ”Jag älskar dock er alla” om den fruktade STASI-chefen Erich Mieke och DDR:s mycket omfattande spionage emot Sverige under 1970- och 1980-talet, då den svenska ”Såsialdemokratin” stod i sitt flor, och kunde domptera och lura nästan halva befolkningen.. Han var också Alexander Radlers personlige vän, kristen och djupt insyltad i den ”Svenska” Kyrkan, med god kännedom om alla dess ränker under denna mörka tid i vårt lands historia. Numera har den hittat på nya, men de ränkerna har gått herr Törnvall förbi, där han sitter i sitt bibliotek och kartlägger historien.

Törnvall rådde Radler att flytta till Burträsk och bli församlingspräst där, när hans roll i ett nätverk av inte mindre än drygt femton präster i Svenska Kyrkan avslöjades.

– Jag tycker att det saknas realistiska och verkliga beskrivningar av själva spion- och angivarsystemet på svenska, jag vill skildra hur det drabbade människor. Otroligt många skadades av Stasi, ett av de viktigaste redskapen de ägnade sig åt var så kallad nedbrytning. De var experter på att förgöra personer, säger Anders Törnvall, till Norra Västerbotten. (Tekniken kallas på tyska ”Versetzung” och går ut på att förvirra, desorientera och skada offrens tro på sig själva –min kommentar)

– Han arbetade i 20 års tid frivilligt i det här systemet och angav oskyldiga personer där vissa satt i fängelset i hela livet. Flera av dem blev skadade för livet. Bland annat erbjöd han sig att frakta tre vänners brev över gränsen till Västtyskland, men i stället för att leverera breven åkte han direkt till Stasi och angav dem, säger Anders Törnvall, till Norra Västerbotten.

Radler förrådde också Anders Törnvall, för Radlers första åtgärd efter flytten till Burträsk, var att kontakta STASI på nytt, och fortsätta som IM eller individuelle Mitarbeiter, som man sa då. Han lämnade också ut ytterst noggranna upplysningar om Burträsk-borna, och det var inte det enda han hann med under sin tid i Sverige. Detta skedde redan på 1960-talet, då ”Svenska” Kyrkan hade ansvar för mantalsskrivning och folkbokföringsuppgifter, något den förlorade först efter Berlinmurens fall, anno 1991.

”nej men söte lille Jesus ni vet – han älskar ALLA han – liksom på sin tid Erich Mieke, chef för STASI…”

 

Även på stiftskansliet i Lund, där också ”Domkapitlet” var medvetet om Radlers ytterst märkliga beteende, fanns förstås folkbokföringsuppgifter. När Radler-Jackélen skandalen uppdagades år 2015, såg en jurist på ett annat ”Domkapitel” – i Luleå den här gången – vid besök i STASI:s gamla arkiv i Berlin tusentals akter på svenska medborgare, som ”Svenska” Kyrkan systematiskt och under en lång följd av år samlat in.

Alla fanns där. Postanställda. Reservofficerare, piloter i svenska flygvapnet, kända politiker, bibliotekarier, intellektuella. STASI hade listor på namn, adresser, personnummer, alltihop – liksom listor på de som skulle mördas i händelse av ett maktövertagande – eller vem som kunde tänkas bli överlöpare. Detta berättar förstås inte tidningen Dagen om, men det är sant, inte desdå mindre. Det har sagts, att Radlers nätverk omfattade minst 15 personer, däribland också en viss Biskop. En viss Sievert Öholm avkrävde före sin död 2017 besked från Antje Jackélen personligen hur mycket hon var involverad i Radler-nätverket..

Han visste. Han visste också att han visste att de visste… Medskyldiga allihop, varenda en, allesammans…

 

Fru Jackélen lär ha svarat, att ”sanningen får vi kanske veta om först femtio år” – ett mycket kryptiskt uttalande, som varken bekräftar eller förnekar något.

Och ännu märkligare saker har redan hänt.

STASI-forskaren Birgitta Almgren, under lång tid Sveriges ledande expert på ämnet, (och författare till boken ”Inte bara spioner” som är svår att få tag i på allmänna bibliotek) beordrades 2014 bränna allt sitt arbetsmaterial – av SÄPO !!

Att svensk säkerhetspolis direkt och rakt fram tar kontakt med en akademisk forskare, och ber denna att bränna allt sitt arbetsmaterial genast, är som vi förstår mycket mycket ovanligt, ja anmärkningsvärt i sig. Man måste fråga, hur det alls kan ske. Vem eller vems intressen kan det vara, som man försöker skydda ? Vilka namn är det, som inte får uttalas, inte får skrivas, inte får komma ut ??

Anno 2014 var ju som vi minns 24 år efter murens fall – och nu har det gått 29 år. Torbjörn Fälldin, Olof Palme, Tage Erlander. Alla de ledande svenska politikerna från denna tid är ju döda redan, eller för länge länge sedan pensionerade. Detsamma gäller våra generaler och amiraler från den tiden. Vem minns ÖB Stig Synnergren idag ? Vem minns Bengt Schuback ? De flesta militära befattningshavare, officerare, poliser – kommunala tjänstemän från 1980-talet – ja de är ju också döda idag, eller väldigt ålderstigna.

Inte kan det väl vara deras namn man skyddar ?

Men i just Svenska Kyrkan, och ”andliga” sammanhang ni vet, ja de anses ju liksom lite finare, lite ädlare, lite heligare än andra… Hur är det där ? Antje Jackélen finns kvar. Hon har ännu en mycket hög befattning. Så är det också med andra präster, biskopar, diakoner, domprostar – för dessa höga herrar och fruar pensioneras inte förrän uppåt 70, om ens aldrig. Är det då plausibelt att anta, att man varit åtminstone någon av dem på spåren ? Tja, välj själva..

En av de många, som tror att det var så är den hederlige prästen Dag Sandahl (ja, självfallet finns det många hederliga präster i Svenska Kyrkan också – det har jag för min del aldrig förnekat, även om en hel del uppenbarligen har förrått sitt eget land och folk, och stått för värderingar, som rent ut sagt är fasansfulla. Flera personer har för övrigt dött pga Radlers verksamhet i Tyskland och Sverige) och det har också kommit fram – bland annat via debattartiklar i Dagens Nyheter – en av Sveriges mest erkända nyhetsmedia – att det sk Rosenholtz arkivet i USA påstås ska innehålla uppgifter, som bevisar att Antje Jackelén var STASI-agent nummer 6 på deras lista i Sverige, och att hon var ganska högt upp i deras hierarki, vilket innebär att hon arbetade för dem i flera år, och under en längre tid.

”Aber Selbstverständlich kann mann lita på Svenska Kürkan. Den lüssnar jo alltid, ja immer – liksom Ich – Stasi Major Gerd Wiesler, jawohl !!”

Hennes Högvördighet själv har varken bekräftat eller förnekat, som sagt; och ingen skall väl dömas ohörd, inte ens en ärkebiskop. Själv dömer jag ingen. Jag bara säger vad jag redan vet, och vad jag vet, vet väldigt många andra människor också.

Vi får väl hoppas att Herr Radler och de andra får fred med sin kristne gud, eller den allsmäktige JHVH så småningom.

Han förlåter ju vad som helst, enligt den kristna läran. Bara att rabbla lite böner, så är allting bra igen – och man kan glömma de människor man dödat, de som torterades, psykiskt eller fysiskt, de som satt i Hohenschönhausen – numera ett såkallat ”Gedenkstätte” som jag faktiskt besökt..

(Teckning av Sergey Elkin, karikatyrtecknare från Moscow Times)